Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-5, chapter-46

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततस्तु रक्षोऽधिपतिर्महात्मा हनूमताक्षे निहते कुमारे ।
मनः समाधाय तदेन्द्रकल्पं समादिदेशेन्द्रजितं स रोषात् ॥१॥
1. tatastu rakṣo'dhipatirmahātmā hanūmatākṣe nihate kumāre ,
manaḥ samādhāya tadendrakalpaṃ samādideśendrajitaṃ sa roṣāt.
1. tataḥ tu rakṣaḥ-adhipatiḥ mahātmā
hanūmatā akṣe nihate kumāre
manaḥ samādhāya tadā indra-kalpam
samādideśa indrajitam saḥ roṣāt
1. tataḥ tu akṣe kumāre hanūmatā
nihate saḥ rakṣaḥ-adhipatiḥ mahātmā
manaḥ samādhāya tadā indra-kalpam
indrajitam roṣāt samādideśa
1. But then, when Prince Akṣa was slain by Hanuman, that mighty lord of the rākṣasas, Ravana, composing his mind, then angrily commanded Indrajit, who was as powerful as Indra.
त्वमस्त्रविच्छस्त्रभृतां वरिष्ठः सुरासुराणामपि शोकदाता ।
सुरेषु सेन्द्रेषु च दृष्टकर्मा पितामहाराधनसंचितास्त्रः ॥२॥
2. tvamastravicchastrabhṛtāṃ variṣṭhaḥ surāsurāṇāmapi śokadātā ,
sureṣu sendreṣu ca dṛṣṭakarmā pitāmahārādhanasaṃcitāstraḥ.
2. tvam astra-vit śastra-bhṛtām
variṣṭhaḥ sura-asurāṇām api śoka-dātā
sureṣu sa-indareṣu ca dṛṣṭa-karmā
pitāmaha-ārādhana-sañcita-astraḥ
2. tvam astra-vit śastra-bhṛtām
variṣṭhaḥ sura-asurāṇām api śoka-dātā
sa-indareṣu sureṣu ca dṛṣṭa-karmā
pitāmaha-ārādhana-sañcita-astraḥ
2. You are a knower of missile-weapons, the foremost among weapon-bearers, a giver of sorrow even to gods and asuras. Your deeds (karma) have been witnessed even among the gods, including Indra, and you have acquired your missile-weapons through the propitiation of Brahmā.
तवास्त्रबलमासाद्य नासुरा न मरुद्गणाः ।
न कश्चित्त्रिषु लोकेषु संयुगे न गतश्रमः ॥३॥
3. tavāstrabalamāsādya nāsurā na marudgaṇāḥ ,
na kaścittriṣu lokeṣu saṃyuge na gataśramaḥ.
3. tava astra-balam āsādya na asurāḥ na marud-gaṇāḥ
na kaścit triṣu lokeṣu saṃyuge na gata-śramaḥ
3. tava astra-balam āsādya saṃyuge asurāḥ na
marud-gaṇāḥ na triṣu lokeṣu kaścit na gata-śramaḥ
3. When confronted with the might of your weapons, neither the asuras nor the hosts of Maruts, nor indeed anyone in the three worlds, can escape exhaustion in battle.
भुजवीर्याभिगुप्तश्च तपसा चाभिरक्षितः ।
देशकालविभागज्ञस्त्वमेव मतिसत्तमः ॥४॥
4. bhujavīryābhiguptaśca tapasā cābhirakṣitaḥ ,
deśakālavibhāgajñastvameva matisattamaḥ.
4. bhuja-vīrya-abhiguptaḥ ca tapasā ca abhirakṣitaḥ
deśa-kāla-vibhāga-jñaḥ tvam eva mati-sattamaḥ
4. tvam eva mati-sattamaḥ bhuja-vīrya-abhiguptaḥ ca
tapasā ca abhirakṣitaḥ deśa-kāla-vibhāga-jñaḥ
4. Protected by the might of your arms and safeguarded by your ascetic practice (tapas), you are indeed the most discerning of minds, understanding the distinctions of place and time.
न ते ऽस्त्यशक्यं समरेषु कर्मणा न ते ऽस्त्यकार्यं मतिपूर्वमन्त्रणे ।
न सो ऽस्ति कश्चित्त्रिषु संग्रहेषु वै न वेद यस्ते ऽस्त्रबलं बलं च ते ॥५॥
5. na te'styaśakyaṃ samareṣu karmaṇā na te'styakāryaṃ matipūrvamantraṇe ,
na so'sti kaścittriṣu saṃgraheṣu vai na veda yaste'strabalaṃ balaṃ ca te.
5. na te asti aśakyam samareṣu karmaṇā na
te asti akāryam mati-pūrva-mantraṇe na
saḥ asti kaścit triṣu saṃgraheṣu vai
na veda yaḥ te astra-balam balam ca te
5. karmaṇā samareṣu te aśakyam na asti
mati-pūrva-mantraṇe te akāryam na asti vai
triṣu saṃgraheṣu saḥ kaścit na asti yaḥ
te astra-balam ca te balam ca na veda
5. Nothing is impossible for you to achieve by action in battles, and nothing is unachievable for you through well-considered deliberation. Indeed, there is no one in the three worlds who does not know the might of your weapons and your inherent power.
ममानुरूपं तपसो बलं च ते पराक्रमश्चास्त्रबलं च संयुगे ।
न त्वां समासाद्य रणावमर्दे मनः श्रमं गच्छति निश्चितार्थम् ॥६॥
6. mamānurūpaṃ tapaso balaṃ ca te parākramaścāstrabalaṃ ca saṃyuge ,
na tvāṃ samāsādya raṇāvamarde manaḥ śramaṃ gacchati niścitārtham.
6. mama anurūpam tapasaḥ balam ca te
parākramaḥ ca astra-balam ca saṃyuge
na tvām samāsādya raṇa-avamarde
manaḥ śramam gacchati niścita-artham
6. te tapasaḥ balam ca balam ca parākramaḥ
ca astra-balam ca saṃyuge mama
anurūpam na tvām samāsādya raṇa-avamarde
manaḥ śramam gacchati niścita-artham
6. Your strength from ascetic practice (tapas) and your inherent power are appropriate for me, as are your valor and the might of your weapons in combat. Encountering you in the chaos of battle, my mind does not feel weary, for its purpose is certain.
निहता इंकराः सर्वे जम्बुमाली च राक्षसः ।
अमात्यपुत्रा वीराश्च पञ्च सेनाग्रयायिनः ॥७॥
7. nihatā iṃkarāḥ sarve jambumālī ca rākṣasaḥ ,
amātyaputrā vīrāśca pañca senāgrayāyinaḥ.
7. nihatāḥ iṅkarāḥ sarve jambumālī ca rākṣasaḥ
amātyaputrāḥ vīrāḥ ca pañca senāgrayāyinaḥ
7. sarve iṅkarāḥ ca rākṣasaḥ jambumālī nihatāḥ
ca pañca vīrāḥ amātyaputrāḥ senāgrayāyinaḥ
7. All the attendants and the demon Jambumali have been killed. Also, the five valiant sons of ministers, who were leaders of the army, have been slain.
सहोदरस्ते दयितः कुमारो ऽक्षश्च सूदितः ।
न तु तेष्वेव मे सारो यस्त्वय्यरिनिषूदन ॥८॥
8. sahodaraste dayitaḥ kumāro'kṣaśca sūditaḥ ,
na tu teṣveva me sāro yastvayyariniṣūdana.
8. sahodaraḥ te dayitaḥ kumāraḥ akṣaḥ ca sūditaḥ
na tu teṣu eva me sāraḥ yaḥ tvayi ariniṣūdana
8. arinisūdana te dayitaḥ sahodaraḥ kumāraḥ akṣaḥ
ca sūditaḥ tu me sāraḥ teṣu eva na yaḥ tvayi
8. Your beloved brother, Prince Akṣa, has also been slain. Yet, my true strength (sāra) does not lie in them, but in you, O destroyer of enemies!
इदं हि दृष्ट्वा मतिमन्महद्बलं कपेः प्रभावं च पराक्रमं च ।
त्वमात्मनश्चापि समीक्ष्य सारं कुरुष्व वेगं स्वबलानुरूपम् ॥९॥
9. idaṃ hi dṛṣṭvā matimanmahadbalaṃ kapeḥ prabhāvaṃ ca parākramaṃ ca ,
tvamātmanaścāpi samīkṣya sāraṃ kuruṣva vegaṃ svabalānurūpam.
9. idam hi dṛṣṭvā matiman mahat balam
kapeḥ prabhāvam ca parākramam
ca tvam ātmanaḥ ca api samīkṣya
sāram kuruṣva vegam svabalānurūpam
9. matiman hi idam mahat balam kapeḥ
prabhāvam ca parākramam ca dṛṣṭvā
ca api tvam ātmanaḥ sāram
samīkṣya svabalānurūpam vegam kuruṣva
9. O intelligent one, having indeed witnessed this great force and the power and prowess of the monkey, and having also carefully considered your own inner strength (sāra), apply your might (vega) in proportion to your own power.
बलावमर्दस्त्वयि संनिकृष्टे यथा गते शाम्यति शान्तशत्रौ ।
तथा समीक्ष्यात्मबलं परं च समारभस्वास्त्रविदां वरिष्ठ ॥१०॥
10. balāvamardastvayi saṃnikṛṣṭe yathā gate śāmyati śāntaśatrau ,
tathā samīkṣyātmabalaṃ paraṃ ca samārabhasvāstravidāṃ variṣṭha.
10. balāvamardaḥ tvayi saṃnikṛṣṭe
yathā gate śāmyati śāntaśatrau
tathā samīkṣya ātmabalam param ca
samārabhasva astravidām variṣṭha
10. astravidām variṣṭha yathā tvayi
saṃnikṛṣṭe śāntaśatrau gate ca
balāvamardaḥ śāmyati tathā tvam
ātmabalam param ca samīkṣya samārabhasva
10. Just as the crushing of forces subsides when you are near, and similarly when an enemy is pacified and gone, so too, O foremost among weapon-experts, having carefully assessed your own strength and that of the foe, begin your action.
न खल्वियं मतिः श्रेष्ठा यत्त्वां संप्रेषयाम्यहम् ।
इयं च राजधर्माणां क्षत्रस्य च मतिर्मता ॥११॥
11. na khalviyaṃ matiḥ śreṣṭhā yattvāṃ saṃpreṣayāmyaham ,
iyaṃ ca rājadharmāṇāṃ kṣatrasya ca matirmatā.
11. na khalu iyam matiḥ śreṣṭhā yat tvām sampreṣayāmi
aham iyam ca rājadharmaṇām kṣatrasya ca matiḥ matā
11. aham yat tvām sampreṣayāmi iyam matiḥ khalu na
śreṣṭhā iyam ca rājadharmaṇām kṣatrasya ca matiḥ matā
11. Indeed, this is not the most excellent counsel, that I send you forth. Yet, this is considered to be the proper counsel regarding the natural law (dharma) of kings and the warrior class (kṣatra).
नानाशस्त्रैश्च संग्रामे वैशारद्यमरिंदम ।
अवश्यमेव बोद्धव्यं काम्यश्च विजयो रणे ॥१२॥
12. nānāśastraiśca saṃgrāme vaiśāradyamariṃdama ,
avaśyameva boddhavyaṃ kāmyaśca vijayo raṇe.
12. nānāśastraiḥ ca saṃgrāme vaiśāradyam ariṃdama
avaśyam eva boddhavyam kāmyaḥ ca vijayaḥ raṇe
12. ariṃdama saṃgrāme nānāśastraiḥ vaiśāradyam ca
avaśyam eva boddhavyam raṇe vijayaḥ ca kāmyaḥ
12. O subduer of enemies, proficiency with various weapons in battle must certainly be acquired, and victory in battle is desired.
ततः पितुस्तद्वचनं निशम्य प्रदक्षिणं दक्षसुतप्रभावः ।
चकार भर्तारमदीनसत्त्वो रणाय वीरः प्रतिपन्नबुद्धिः ॥१३॥
13. tataḥ pitustadvacanaṃ niśamya pradakṣiṇaṃ dakṣasutaprabhāvaḥ ,
cakāra bhartāramadīnasattvo raṇāya vīraḥ pratipannabuddhiḥ.
13. tataḥ pituḥ tat vacanam niśamya
pradakṣiṇam dakṣasutaprabhāvaḥ
cakāra bhartāram adīnasattvaḥ
raṇāya vīraḥ pratipannabuddhiḥ
13. tataḥ pituḥ tat vacanam niśamya
dakṣasutaprabhāvaḥ adīnasattvaḥ
pratipannabuddhiḥ vīraḥ
raṇāya bhartāram pradakṣiṇam cakāra
13. Then, having heard that speech from his father, the hero (vīra), possessing the prowess of Indra (Dakṣasuta-prabhāva), with an undaunted spirit (adīnasattva) and a resolute mind (pratipannabuddhi) for battle, circumambulated his lord (bhartṛ).
ततस्तैः स्वगणैरिष्टैरिन्द्रजित् प्रतिपूजितः ।
युद्धोद्धतकृतोत्साहः संग्रामं प्रतिपद्यत ॥१४॥
14. tatastaiḥ svagaṇairiṣṭairindrajit pratipūjitaḥ ,
yuddhoddhatakṛtotsāhaḥ saṃgrāmaṃ pratipadyata.
14. tataḥ taiḥ svagaṇaiḥ iṣṭaiḥ indrajit pratipūjitaḥ
yuddhoddhatakṛtotsāhaḥ saṃgrāmam pratipadyata
14. tataḥ taiḥ iṣṭaiḥ svagaṇaiḥ pratipūjitaḥ
yuddhoddhatakṛtotsāhaḥ indrajit saṃgrāmam pratipadyata
14. Then Indrajit, who was revered by his own beloved followers and whose enthusiasm for war was aroused, proceeded to battle.
श्रीमान्पद्मपलाशाक्षो राक्षसाधिपतेः सुतः ।
निर्जगाम महातेजाः समुद्र इव पर्वसु ॥१५॥
15. śrīmānpadmapalāśākṣo rākṣasādhipateḥ sutaḥ ,
nirjagāma mahātejāḥ samudra iva parvasu.
15. śrīmān padmapalāśākṣaḥ rākṣasādhipateḥ sutaḥ
nirjagāma mahātejāḥ samudraḥ iva parvasu
15. rākṣasādhipateḥ sutaḥ śrīmān padmapalāśākṣaḥ
mahātejāḥ parvasu samudraḥ iva nirjagāma
15. The glorious, lotus-petal-eyed son of the lord of demons, greatly resplendent, emerged like the ocean swelling on auspicious days.
स पक्षि राजोपमतुल्यवेगैर्व्यालैश्चतुर्भिः सिततीक्ष्णदंष्ट्रैः ।
रथं समायुक्तमसंगवेगं समारुरोहेन्द्रजिदिन्द्रकल्पः ॥१६॥
16. sa pakṣi rājopamatulyavegairvyālaiścaturbhiḥ sitatīkṣṇadaṃṣṭraiḥ ,
rathaṃ samāyuktamasaṃgavegaṃ samārurohendrajidindrakalpaḥ.
16. saḥ pakṣirājopamatulyavegaiḥ
vyālaiḥ caturbhiḥ sitatīkṣṇadaṃṣṭraiḥ
ratham samāyuktam asaṃgavegam
samāruruhe indrajit indrakalpaḥ
16. saḥ indrakalpaḥ indrajit caturbhiḥ
sitatīkṣṇadaṃṣṭraiḥ
pakṣirājopamatulyavegaiḥ vyālaiḥ samāyuktam
asaṃgavegam ratham samāruruhe
16. Indrajit, who was like Indra, ascended his chariot, which was swift and equipped with unimpeded speed, drawn by four powerful steeds. These steeds, resembling serpents with white, sharp fangs, moved with a swiftness equal to that of the king of birds.
स रथी धन्विनां श्रेष्ठः शस्त्रज्ञो ऽस्त्रविदां वरः ।
रथेनाभिययौ क्षिप्रं हनूमान्यत्र सो ऽभवत् ॥१७॥
17. sa rathī dhanvināṃ śreṣṭhaḥ śastrajño'stravidāṃ varaḥ ,
rathenābhiyayau kṣipraṃ hanūmānyatra so'bhavat.
17. saḥ rathī dhanvinām śreṣṭhaḥ śastrajñaḥ astravidām varaḥ
rathena abhiyayau kṣipram hanūmān yatra saḥ abhavat
17. saḥ rathī dhanvinām śreṣṭhaḥ śastrajñaḥ astravidām varaḥ
kṣipram rathena yatra hanūmān saḥ abhavat abhiyayau
17. That charioteer, who was the best among archers, knowledgeable in all weapons, and pre-eminent among those skilled in divine missiles, swiftly proceeded by chariot to the place where Hanuman was present.
स तस्य रथनिर्घोषं ज्यास्वनं कार्मुकस्य च ।
निशम्य हरिवीरो ऽसौ संप्रहृष्टतरो ऽभवत् ॥१८॥
18. sa tasya rathanirghoṣaṃ jyāsvanaṃ kārmukasya ca ,
niśamya harivīro'sau saṃprahṛṣṭataro'bhavat.
18. saḥ tasya rathanirghoṣam jyāsvanam kārmukasya ca
niśamya harivīraḥ asau samprahṛṣṭataraḥ abhavat
18. saḥ asau harivīraḥ tasya rathanirghoṣam kārmukasya
jyāsvanam ca niśamya samprahṛṣṭataraḥ abhavat
18. That hero among the monkeys, upon hearing the thunderous roar of his (Indrajit's) chariot and the twang of his bowstring, became exceedingly delighted.
सुमहच्चापमादाय शितशल्यांश्च सायकान् ।
हनूमन्तमभिप्रेत्य जगाम रणपण्डितः ॥१९॥
19. sumahaccāpamādāya śitaśalyāṃśca sāyakān ,
hanūmantamabhipretya jagāma raṇapaṇḍitaḥ.
19. sumahac-cāpam ādāya śita-śalyān ca sāyakān
hanūmantam abhipretya jagāma raṇa-paṇḍitaḥ
19. raṇa-paṇḍitaḥ sumahac-cāpam śita-śalyān ca
sāyakān ādāya hanūmantam abhipretya jagāma
19. The expert in battle, having taken a very great bow and sharp-pointed arrows, went, aiming at Hanuman.
तस्मिंस्ततः संयति जातहर्षे रणाय निर्गच्छति बाणपाणौ ।
दिशश्च सर्वाः कलुषा बभूवुर्मृगाश्च रौद्रा बहुधा विनेदुः ॥२०॥
20. tasmiṃstataḥ saṃyati jātaharṣe raṇāya nirgacchati bāṇapāṇau ,
diśaśca sarvāḥ kaluṣā babhūvurmṛgāśca raudrā bahudhā vineduḥ.
20. tasmin tataḥ saṁyati jāta-harṣe
raṇāya nirgacchati bāṇa-pāṇau
diśaḥ ca sarvāḥ kaluṣā babhūvuḥ
mṛgāḥ ca raudrā bahudhā vineduḥ
20. tataḥ tasmin bāṇa-pāṇau saṁyati jāta-harṣe raṇāya nirgacchati (sati),
sarvāḥ diśaḥ ca kaluṣāḥ babhūvuḥ; raudrāḥ mṛgāḥ ca bahudhā vineduḥ
20. Then, as he, with arrows in hand, full of joy for battle, was going forth, all directions became clouded, and fierce animals cried out in many ways.
समागतास्तत्र तु नागयक्षा महर्षयश्चक्रचराश्च सिद्धाः ।
नभः समावृत्य च पक्षिसंघा विनेदुरुच्चैः परमप्रहृष्टाः ॥२१॥
21. samāgatāstatra tu nāgayakṣā maharṣayaścakracarāśca siddhāḥ ,
nabhaḥ samāvṛtya ca pakṣisaṃghā vineduruccaiḥ paramaprahṛṣṭāḥ.
21. samāgatāḥ tatra tu nāga-yakṣā
maha-ṛṣayaḥ cakra-carāḥ ca siddhāḥ
nabhas samāvṛtya ca pakṣi-saṁghā
vineduḥ uccaiḥ parama-praḥṛṣṭāḥ
21. tatra tu nāga-yakṣāḥ,
maha-ṛṣayaḥ ca,
cakra-carāḥ siddhāḥ ca samāgatāḥ (āsan).
pakṣi-saṁghāḥ ca nabhas samāvṛtya,
parama-praḥṛṣṭāḥ uccaiḥ vineduḥ
21. And there, nāgas and yakṣas, great sages (maharṣis), and siddhas who move in the sky assembled. And flocks of birds, covering the sky, cried out loudly, extremely delighted.
आयन्तं सरथं दृष्ट्वा तूर्णमिन्द्रजितं कपिः ।
विननाद महानादं व्यवर्धत च वेगवान् ॥२२॥
22. āyantaṃ sarathaṃ dṛṣṭvā tūrṇamindrajitaṃ kapiḥ ,
vinanāda mahānādaṃ vyavardhata ca vegavān.
22. āyantam sa-ratham dṛṣṭvā tūrṇam indrajitam
kapiḥ vinanāda mahā-nādam vyavardhata ca vegavān
22. kapiḥ,
āyantam sa-ratham tūrṇam indrajitam dṛṣṭvā,
mahā-nādam vinanāda; vegavān ca vyavardhata
22. The swift monkey (Hanuman), seeing Indrajit quickly approaching with his chariot, roared a great roar and expanded in size.
इन्द्रजित्तु रथं दिव्यमास्थितश्चित्रकार्मुकः ।
धनुर्विस्फारयामास तडिदूर्जितनिःस्वनम् ॥२३॥
23. indrajittu rathaṃ divyamāsthitaścitrakārmukaḥ ,
dhanurvisphārayāmāsa taḍidūrjitaniḥsvanam.
23. indrajit tu ratham divyam āsthitaḥ citrakārmukaḥ
dhanuḥ visphārayāmāsa taḍidūrjitaniḥsvanam
23. indrajit tu divyam ratham āsthitaḥ citrakārmukaḥ
dhanuḥ taḍidūrjitaniḥsvanam visphārayāmāsa
23. But Indrajit, mounted on his divine chariot and holding a wondrous bow, twanged his bow, producing a sound as mighty as thunder.
ततः समेतावतितीक्ष्णवेगौ महाबलौ तौ रणनिर्विशङ्कौ ।
कपिश्च रक्षोऽधिपतेश्च पुत्रः सुरासुरेन्द्राविव बद्धवैरौ ॥२४॥
24. tataḥ sametāvatitīkṣṇavegau mahābalau tau raṇanirviśaṅkau ,
kapiśca rakṣo'dhipateśca putraḥ surāsurendrāviva baddhavairau.
24. tataḥ sametau atitīkṣṇavegau
mahābalau tau raṇanirviśaṅkau kapiḥ
ca rakṣasadhipateḥ ca putraḥ
surāsuraindrau iva baddhavairau
24. tataḥ kapiḥ ca rakṣasadhipateḥ
putraḥ ca atitīkṣṇavegau mahābalau
raṇanirviśaṅkau baddhavairau
surāsuraindrau iva tau sametau
24. Then those two, the monkey (Hanuman) and the son of the rākṣasa lord (Indrajit), met. They were of extremely fierce speed, possessed great strength, and were fearless in battle, like the chief gods and asuras who are bound by enmity.
स तस्य वीरस्य महारथस्या धनुष्मतः संयति संमतस्य ।
शरप्रवेगं व्यहनत् प्रवृद्धश्चचार मार्गे पितुरप्रमेयः ॥२५॥
25. sa tasya vīrasya mahārathasyā dhanuṣmataḥ saṃyati saṃmatasya ,
śarapravegaṃ vyahanat pravṛddhaścacāra mārge pituraprameyaḥ.
25. saḥ tasya vīrasya mahārathasya
dhanuṣmataḥ saṃyati saṃmatasya
śarapravegam vyahanat pravṛddhaḥ
cacāra mārge pituḥ aprameyaḥ
25. saḥ pravṛddhaḥ aprameyaḥ saṃyati
tasya saṃmatasya vīrasya
mahārathasya dhanuṣmataḥ śarapravegam
vyahanat pituḥ mārge cacāra
25. He (Indrajit), immensely powerful and incomparable, countered the volley of arrows from that respected hero, the great archer (Hanuman), in battle, following the path of his father.
ततः शरानायततीक्ष्णशल्यान् सुपत्रिणः काञ्चनचित्रपुङ्खान् ।
मुमोच वीरः परवीरहन्ता सुसंततान् वज्रनिपातवेगान् ॥२६॥
26. tataḥ śarānāyatatīkṣṇaśalyān supatriṇaḥ kāñcanacitrapuṅkhān ,
mumoca vīraḥ paravīrahantā susaṃtatān vajranipātavegān.
26. tataḥ śarān āyatatīkṣṇaśalyān supatriṇaḥ kāñcanacitrapuṅkhān
mumoca vīraḥ paravīrahantā susaṃtatān vajranipātavegān
26. tataḥ paravīrahantā vīraḥ āyatatīkṣṇaśalyān supatriṇaḥ
kāñcanacitrapuṅkhān susaṃtatān vajranipātavegān śarān mumoca
26. Then the hero (Indrajit), the slayer of enemy heroes, released a continuous volley of arrows. These arrows had long and sharp points, were well-feathered, had gold-adorned shafts, and possessed the speed of falling thunderbolts.
स तस्य तत् स्यन्दननिःस्वनं च मृदङ्गभेरीपटहस्वनं च ।
विकृष्यमाणस्य च कार्मुकस्य निशम्य घोषं पुनरुत्पपात ॥२७॥
27. sa tasya tat syandananiḥsvanaṃ ca mṛdaṅgabherīpaṭahasvanaṃ ca ,
vikṛṣyamāṇasya ca kārmukasya niśamya ghoṣaṃ punarutpapāta.
27. saḥ tasya tat syandananiḥsvanam
ca mṛdaṅgabherīpaṭahasvanam
ca vikṛṣyamāṇasya ca kārmukasya
niśamya ghoṣam punaḥ utpapāta
27. Hearing that sound of his chariot, and the combined sound of mṛdaṅga, bherī, and paṭaha drums, as well as the twang of his bow being drawn, he again leaped up.
शराणामन्तरेष्वाशु व्यवर्तत महाकपिः ।
हरिस्तस्याभिलक्षस्य मोक्षयंल् लक्ष्यसंग्रहम् ॥२८॥
28. śarāṇāmantareṣvāśu vyavartata mahākapiḥ ,
haristasyābhilakṣasya mokṣayaṃl lakṣyasaṃgraham.
28. śarāṇām antareṣu āśu vyavartata mahākapiḥ hariḥ
tasya abhilakṣasya mokṣayan lakṣyasaṅgraham
28. The great monkey (Hanuman) quickly maneuvered amidst the arrows. That monkey (Hanuman) thwarted his (Ravana's) ability to hit the target.
शराणामग्रतस्तस्य पुनः समभिवर्तत ।
प्रसार्य हस्तौ हनुमानुत्पपातानिलात्मजः ॥२९॥
29. śarāṇāmagratastasya punaḥ samabhivartata ,
prasārya hastau hanumānutpapātānilātmajaḥ.
29. śarāṇām agrataḥ tasya punaḥ samabhivartata
prasārya hastau hanumān utpapāta anilātmajaḥ
29. Again, Hanuman moved directly in front of Ravana's arrows. Extending his arms, Hanuman, the son of the wind, leaped up.
ताव् उभौ वेगसंपन्नौ रणकर्मविशारदौ ।
सर्वभूतमनोग्राहि चक्रतुर्युद्धमुत्तमम् ॥३०॥
30. tāv ubhau vegasaṃpannau raṇakarmaviśāradau ,
sarvabhūtamanogrāhi cakraturyuddhamuttamam.
30. tau ubhau vegasampannau raṇakarmaviśāradau
sarvabhūtamanogrāhi cakratuḥ yuddham uttamam
30. Those two, both endowed with great speed and highly skilled in warfare, engaged in a superb battle that captivated the minds of all beings.
हनूमतो वेद न राक्षसो ऽन्तरं न मारुतिस्तस्य महात्मनो ऽन्तरम् ।
परस्परं निर्विषहौ बभूवतुः समेत्य तौ देवसमानविक्रमौ ॥३१॥
31. hanūmato veda na rākṣaso'ntaraṃ na mārutistasya mahātmano'ntaram ,
parasparaṃ nirviṣahau babhūvatuḥ sametya tau devasamānavikramau.
31. hanūmataḥ veda na rākṣasaḥ antaram
na mārutiḥ tasya mahātmanaḥ
antaram parasparam nirviṣahau babhūvatuḥ
sametya tau devasamānavikramau
31. rākṣasaḥ hanūmataḥ antaram na veda
mārutiḥ tasya mahātmanaḥ antaram
na tau devasamānavikramau sametya
parasparam nirviṣahau babhūvatuḥ
31. The rākṣasa did not know the inner nature or vulnerability of Hanumān, nor did Hanumān, the son of Marut, know that of the great-souled (mahātman) rākṣasa. Having confronted each other, those two, whose valor was equal to that of the gods, became unbearable to one another.
ततस्तु लक्ष्ये स विहन्यमाने शरेषु मोघेषु च संपतत्सु ।
जगाम चिन्तां महतीं महात्मा समाधिसंयोगसमाहितात्मा ॥३२॥
32. tatastu lakṣye sa vihanyamāne śareṣu mogheṣu ca saṃpatatsu ,
jagāma cintāṃ mahatīṃ mahātmā samādhisaṃyogasamāhitātmā.
32. tataḥ tu lakṣye saḥ vihanyamāne śareṣu mogheṣu ca saṃpatatsu
jagāma cintām mahatīm mahātmā samādhisamyogasamāhitātmā
32. tataḥ tu lakṣye vihanyamāne ca śareṣu mogheṣu saṃpatatsu
saḥ mahātmā samādhisamyogasamāhitātmā mahatīm cintām jagāma
32. Then, as his target was continually missed and arrows fell in vain, that great-souled (mahātman) one, whose mind was focused through deep meditative absorption (samādhi), fell into great anxiety.
ततो मतिं राक्षसराजसूनुश्चकार तस्मिन् हरिवीरमुख्ये ।
अवध्यतां तस्य कपेः समीक्ष्य कथं निगच्छेदिति निग्रहार्थम् ॥३३॥
33. tato matiṃ rākṣasarājasūnuścakāra tasmin harivīramukhye ,
avadhyatāṃ tasya kapeḥ samīkṣya kathaṃ nigacchediti nigrahārtham.
33. tataḥ matim rākṣasarājasūnuḥ
cakāra tasmin harivīramukhye
avadhyatām tasya kapeḥ samīkṣya
katham nigacchet iti nigrahārtham
33. tataḥ rākṣasarājasūnuḥ tasmin
harivīramukhye tasya kapeḥ
avadhyatām samīkṣya nigrahārtham
katham nigacchet iti matim cakāra
33. Then, the son of the rākṣasa king (Indrajit), considering the invulnerability of that chief among monkey-heroes (Hanumān), pondered, "How can I achieve his capture?" for the purpose of his capture.
ततः पैतामहां वीरः सो ऽस्त्रमस्त्रविदां वरः ।
संदधे सुमहातेजास्तं हरिप्रवरं प्रति ॥३४॥
34. tataḥ paitāmahāṃ vīraḥ so'stramastravidāṃ varaḥ ,
saṃdadhe sumahātejāstaṃ haripravaraṃ prati.
34. tataḥ paitāmaham vīraḥ saḥ astram astravidām
varaḥ saṃdadhe sumahātejāḥ tam haripravaram prati
34. tataḥ vīraḥ saḥ astravidām varaḥ sumahātejāḥ tam
haripravaram prati paitāmaham astram saṃdadhe
34. Then that hero, the best among weapon-experts, the exceedingly powerful (Indrajit), aimed the divine weapon of Brahmā (paitāmaha astra) at that chief of monkeys (Hanumān).
अवध्यो ऽयमिति ज्ञात्वा तमस्त्रेणास्त्रतत्त्ववित् ।
निजग्राह महाबाहुर्मारुतात्मजमिन्द्रजित् ॥३५॥
35. avadhyo'yamiti jñātvā tamastreṇāstratattvavit ,
nijagrāha mahābāhurmārutātmajamindrajit.
35. avadhyaḥ ayam iti jñātvā tam astreṇa astratattvavit
nijagrāha mahābāhuḥ mārutātmajam indrajit
35. astratattvavit mahābāhuḥ indrajit ayam avadhyaḥ
iti jñātvā tam astreṇa mārutātmajam nijagrāha
35. Knowing that 'this one cannot be killed,' the mighty-armed Indrajit, who understood the principles of mystic weapons (astra), captured Hanuman, the son of Vayu, with such a weapon.
तेन बद्धस्ततो ऽस्त्रेण राक्षसेन स वानरः ।
अभवन्निर्विचेष्टश्च पपात च महीतले ॥३६॥
36. tena baddhastato'streṇa rākṣasena sa vānaraḥ ,
abhavannirviceṣṭaśca papāta ca mahītale.
36. tena baddhaḥ tataḥ astreṇa rākṣasena sa vānaraḥ
abhavat nirviceṣṭaḥ ca papāta ca mahītale
36. tena rākṣasena astreṇa baddhaḥ sa vānaraḥ
tataḥ nirviceṣṭaḥ abhavat ca mahītale papāta ca
36. That monkey (Hanuman), bound by that demon (rākṣasa) Indrajit with the mystic weapon (astra), became motionless and fell to the ground.
ततो ऽथ बुद्ध्वा स तदास्त्रबन्धं प्रभोः प्रभावाद्विगताल्पवेगः ।
पितामहानुग्रहमात्मनश्च विचिन्तयामास हरिप्रवीरः ॥३७॥
37. tato'tha buddhvā sa tadāstrabandhaṃ prabhoḥ prabhāvādvigatālpavegaḥ ,
pitāmahānugrahamātmanaśca vicintayāmāsa haripravīraḥ.
37. tataḥ atha buddhvā sa tat astrabandham
prabhoḥ prabhāvāt vigata
alpavegaḥ pitāmaha anugraham
ātmanaḥ ca vicintayāmāsa haripravīraḥ
37. atha tataḥ haripravīraḥ saḥ
prabhoḥ prabhāvāt vigatālpavegaḥ
tad astrabandham buddhvā ātmanaḥ
pitāmahānugraham ca vicintayāmāsa
37. Then, the great monkey hero (Hanuman), realizing that his slight power had diminished due to the binding of that mystic weapon (astra) and the divine influence (prabhāva) of the Lord (Brahmā), also pondered the grace of his grandfather Brahmā (Pitāmaha) toward himself.
ततः स्वायम्भुवैर्मन्त्रैर्ब्रह्मास्त्रमभिमन्त्रितम् ।
हनूमांश्चिन्तयामास वरदानं पितामहात् ॥३८॥
38. tataḥ svāyambhuvairmantrairbrahmāstramabhimantritam ,
hanūmāṃścintayāmāsa varadānaṃ pitāmahāt.
38. tataḥ svāyambhuvaiḥ mantraiḥ brahmāstram
abhimantritam hanūmān cintayāmāsa varadānam pitāmahāt
38. tataḥ hanūmān svāyambhuvaiḥ mantraiḥ abhimantritam
brahmāstram pitāmahāt varadānam cintayāmāsa
38. Then, (realizing that) the Brahmāstra (a mystic weapon) had been consecrated with self-generated Vedic incantations (mantra), Hanuman pondered the boon he had received from his grandfather, Brahmā (Pitāmaha).
न मे ऽस्त्रबन्धस्य च शक्तिरस्ति विमोक्षणे लोकगुरोः प्रभावात् ।
इत्येवमेवंविहितो ऽस्त्रबन्धो मयात्मयोनेरनुवर्तितव्यः ॥३९॥
39. na me'strabandhasya ca śaktirasti vimokṣaṇe lokaguroḥ prabhāvāt ,
ityevamevaṃvihito'strabandho mayātmayoneranuvartitavyaḥ.
39. na me astra-bandhasya ca śaktiḥ
asti vimokṣaṇe lokaguroḥ prabhāvāt
iti evam evam-vihitaḥ astra-bandhaḥ
mayā ātmayoneḥ anuvartitavyaḥ
39. lokaguroḥ prabhāvāt me astra-bandhasya
vimokṣaṇe ca śaktiḥ na asti
iti evam ātmayoneḥ evam-vihitaḥ
astra-bandhaḥ mayā anuvartitavyaḥ
39. I have no power to release myself from this missile-bond, due to the influence (prabhāva) of the preceptor of the worlds (Brahma). Therefore, this missile-bond, thus imposed by the self-born (Brahma), must be honored by me.
स वीर्यमस्त्रस्य कपिर्विचार्य पितामहानुग्रहमात्मनश्च ।
विमोक्षशक्तिं परिचिन्तयित्वा पितामहाज्ञामनुवर्तते स्म ॥४०॥
40. sa vīryamastrasya kapirvicārya pitāmahānugrahamātmanaśca ,
vimokṣaśaktiṃ paricintayitvā pitāmahājñāmanuvartate sma.
40. sa vīryam astrasya kapiḥ vicārya
pitāmaha-anugraham ātmanaḥ
ca vimokṣa-śaktim paricintayitvā
pitāmaha-ājñām anuvartate sma
40. saḥ kapiḥ astrasya vīryam ca ātmanaḥ pitāmaha-anugraham vicārya,
vimokṣa-śaktim ca paricintayitvā,
pitāmaha-ājñām anuvartate sma
40. That monkey (Hanuman), having considered the potency of the missile and his own reception of the grandfather's (Brahma's) favor, and having pondered the power to release himself, respected the command of the grandfather (Brahma).
अस्त्रेणापि हि बद्धस्य भयं मम न जायते ।
पितामहमहेन्द्राभ्यां रक्षितस्यानिलेन च ॥४१॥
41. astreṇāpi hi baddhasya bhayaṃ mama na jāyate ,
pitāmahamahendrābhyāṃ rakṣitasyānilena ca.
41. astreṇa api hi baddhasya bhayam mama na jāyate
pitāmaha-mahendrābhyām rakṣitasya anilena ca
41. hi astreṇa api baddhasya mama bhayam na jāyate,
pitāmaha-mahendrābhyām anilena ca rakṣitasya
41. Indeed, even though I am bound by the missile, no fear arises in me, as I am protected by Brahma (pitāmaha), Mahendra, and Vāyu.
ग्रहणे चापि रक्षोभिर्महन्मे गुणदर्शनम् ।
राक्षसेन्द्रेण संवादस्तस्माद्गृह्णन्तु मां परे ॥४२॥
42. grahaṇe cāpi rakṣobhirmahanme guṇadarśanam ,
rākṣasendreṇa saṃvādastasmādgṛhṇantu māṃ pare.
42. grahaṇe ca api rakṣobhiḥ mahat me guṇa-darśanam
rākṣasa-indreṇa saṃvādaḥ tasmāt gṛhṇantu mām pare
42. rakṣobhiḥ grahaṇe ca api me mahat guṇa-darśanam
rākṣasa-indreṇa saṃvādaḥ tasmāt pare mām gṛhṇantu
42. And even if I am captured by the Rākṣasas, there is a great benefit (guṇa-darśanam) for me: a dialogue with the king of the Rākṣasas. Therefore, let these enemies seize me.
स निश्चितार्थः परवीरहन्ता समीक्ष्य करी विनिवृत्तचेष्टः ।
परैः प्रसह्याभिगतैर्निगृह्य ननाद तैस्तैः परिभर्त्स्यमानः ॥४३॥
43. sa niścitārthaḥ paravīrahantā samīkṣya karī vinivṛttaceṣṭaḥ ,
paraiḥ prasahyābhigatairnigṛhya nanāda taistaiḥ paribhartsyamānaḥ.
43. saḥ niścitārthaḥ paravīrahantā
samīkṣya karī vinivṛttaceṣṭaḥ paraiḥ
prasahya abhigataiḥ nigṛhya
nanāda taiḥ taiḥ paribhartsyamānaḥ
43. niścitārthaḥ paravīrahantā karī saḥ samīkṣya vinivṛttaceṣṭaḥ,
prasahya abhigataiḥ paraiḥ nigṛhya taiḥ taiḥ paribhartsyamānaḥ nanāda
43. With his purpose fixed, that slayer of enemy heroes, the mighty one (karin), having observed the situation and ceased all activity, roared as he was forcibly seized by the approaching enemies and threatened by them.
ततस्तं राक्षसा दृष्ट्वा निर्विचेष्टमरिंदमम् ।
बबन्धुः शणवल्कैश्च द्रुमचीरैश्च संहतैः ॥४४॥
44. tatastaṃ rākṣasā dṛṣṭvā nirviceṣṭamariṃdamam ,
babandhuḥ śaṇavalkaiśca drumacīraiśca saṃhataiḥ.
44. tataḥ taṃ rākṣasāḥ dṛṣṭvā nirviceṣṭam arimdamam
babandhuḥ śaṇavalkaiḥ ca drumacīraiḥ ca saṃhataiḥ
44. tataḥ rākṣasāḥ nirviceṣṭam arimdamam taṃ dṛṣṭvā
śaṇavalkaiḥ ca saṃhataiḥ drumacīraiḥ ca babandhuḥ
44. Then, seeing that subduer of enemies (arimdamam) completely still, the demons bound him with strong hempen strips and thick tree bark.
स रोचयामास परैश्च बन्धनं प्रसह्य वीरैरभिनिग्रहं च ।
कौतूहलान्मां यदि राक्षसेन्द्रो द्रष्टुं व्यवस्येदिति निश्चितार्थः ॥४५॥
45. sa rocayāmāsa paraiśca bandhanaṃ prasahya vīrairabhinigrahaṃ ca ,
kautūhalānmāṃ yadi rākṣasendro draṣṭuṃ vyavasyediti niścitārthaḥ.
45. saḥ rocayāmāsa paraiḥ ca bandhanam
prasahya vīraiḥ abhinigraham ca |
kautūhalāt mām yadi rākṣasendraḥ
draṣṭuṃ vyavasyet iti niścitārthaḥ
45. niścitārthaḥ saḥ paraiḥ ca vīraiḥ prasahya bandhanam ca abhinigraham rocayāmāsa,
yadi rākṣasendraḥ kautūhalāt mām draṣṭuṃ vyavasyet iti
45. With his purpose fixed, he readily allowed himself to be bound and forcibly seized by the heroic enemies, thinking, 'Perhaps the lord of demons (rākṣasendra), out of curiosity, will decide to see me'.
स बद्धस्तेन वल्केन विमुक्तो ऽस्त्रेण वीर्यवान् ।
अस्त्रबन्धः स चान्यं हि न बन्धमनुवर्तते ॥४६॥
46. sa baddhastena valkena vimukto'streṇa vīryavān ,
astrabandhaḥ sa cānyaṃ hi na bandhamanuvartate.
46. saḥ baddhaḥ tena valkena vimuktaḥ astreṇa vīryavān |
astrabandhaḥ saḥ ca anyam hi na bandham anuvarthate
46. vīryavān saḥ tena valkena baddhaḥ astreṇa vimuktaḥ.
hi saḥ astrabandhaḥ ca anyam bandham na anuvarthate
46. That powerful one, though bound by that bark, was (already) freed from the effect of the divine weapon (astra). Indeed, a binding by a divine weapon (astrabandha) does not remain effective when another binding is imposed.
अथेन्द्रजित्तं द्रुमचीरबन्धं विचार्य वीरः कपिसत्तमं तम् ।
विमुक्तमस्त्रेण जगाम चिन्तामन्येन बद्धो ह्यनुवर्तते ऽस्त्रम् ॥४७॥
47. athendrajittaṃ drumacīrabandhaṃ vicārya vīraḥ kapisattamaṃ tam ,
vimuktamastreṇa jagāma cintāmanyena baddho hyanuvartate'stram.
47. अथ इन्द्रजित् तं द्रुमचीरबन्धं
विचार्य वीरः कपिसत्तमं तम्
विमुक्तं अस्त्रेण जगाम चिन्तां
अन्येन बद्धः हि अनुवर्तते अस्त्रम्
47. अथ वीरः इन्द्रजित् तं कपिसत्तमं तम् द्रुमचीरबन्धं अस्त्रेण विमुक्तं विचार्य चिन्तां जगाम हि अन्येन बद्धः अस्त्रं अनुवर्तते ।
47. Then, the valiant Indrajit, observing that the supreme monkey (Hanuman), though bound by the weapon (astra), had been further bound with tree bark and cloth, became anxious. (He thought,) 'Indeed, if one is bound by other means, the weapon (astra)'s power ceases to be effective.'
अहो महत् कर्म कृतं निरर्थकं न राक्षसैर्मन्त्रगतिर्विमृष्टा ।
पुनश्च नास्त्रे विहते ऽस्त्रमन्यत् प्रवर्तते संशयिताः स्म सर्वे ॥४८॥
48. aho mahat karma kṛtaṃ nirarthakaṃ na rākṣasairmantragatirvimṛṣṭā ,
punaśca nāstre vihate'stramanyat pravartate saṃśayitāḥ sma sarve.
48. अहो महत् कर्म कृतं निरर्थकं न
राक्षसैः मन्त्रगतिः विमृष्टा पुनः
च न अस्त्रे विहते अस्त्रं अन्यत्
प्रवर्तते संशयिताः स्म सर्वे
48. अहो महत् निरर्थकं कर्म कृतं राक्षसैः मन्त्रगतिः न विमृष्टा पुनः च अस्त्रे विहते अन्यत् अस्त्रं न प्रवर्तते सर्वे संशयिताः स्म ।
48. Alas! A great action (karma) has been performed in vain. The Rākṣasas did not understand the effectiveness of the sacred utterance (mantra) (that activates the weapon). Moreover, when one weapon (astra) is rendered ineffective, another weapon (astra) cannot be activated (against the same target in the same way). We are all now filled with doubt.
अस्त्रेण हनुमान्मुक्तो नात्मानमवबुध्यते ।
कृष्यमाणस्तु रक्षोभिस्तैश्च बन्धैर्निपीडितः ॥४९॥
49. astreṇa hanumānmukto nātmānamavabudhyate ,
kṛṣyamāṇastu rakṣobhistaiśca bandhairnipīḍitaḥ.
49. अस्त्रेण हनुमान् मुक्तः न आत्मानं अवबुध्यते
कृष्यमाणः तु रक्षोभिः तैः च बन्धैः निपीडितः
49. हनुमान् अस्त्रेण मुक्तः आत्मानं न अवबुध्यते तु रक्षोभिः तैः बन्धैः च कृष्यमाणः निपीडितः ।
49. Hanuman, though released from the effect of the weapon (astra), did not realize his own freedom (ātman). Instead, he was being dragged by the Rākṣasas and oppressed by those very bindings (ropes).
हन्यमानस्ततः क्रूरै राक्षसैः काष्ठमुष्टिभिः ।
समीपं राक्षसेन्द्रस्य प्राकृष्यत स वानरः ॥५०॥
50. hanyamānastataḥ krūrai rākṣasaiḥ kāṣṭhamuṣṭibhiḥ ,
samīpaṃ rākṣasendrasya prākṛṣyata sa vānaraḥ.
50. हन्यमानः ततः क्रूरैः राक्षसैः काष्ठमुष्टिभिः
समीपं राक्षसेन्द्रस्य प्राकृष्यत स वानरः
50. ततः क्रूरैः राक्षसैः काष्ठमुष्टिभिः हन्यमानः स वानरः राक्षसेन्द्रस्य समीपं प्राकृष्यत ।
50. Then, being struck by the cruel Rākṣasas with wooden clubs and fists, that monkey (Hanuman) was dragged into the presence of the king of Rākṣasas.
अथेन्द्रजित्तं प्रसमीक्ष्य मुक्तमस्त्रेण बद्धं द्रुमचीरसूत्रैः ।
व्यदर्शयत्तत्र महाबलं तं हरिप्रवीरं सगणाय राज्ञे ॥५१॥
51. athendrajittaṃ prasamīkṣya muktamastreṇa baddhaṃ drumacīrasūtraiḥ ,
vyadarśayattatra mahābalaṃ taṃ haripravīraṃ sagaṇāya rājñe.
51. atha indrajit tam prasamīkṣya
muktam astreṇa baddham drumacīrasūtraiḥ
vyadarśayat tatra mahābalam
tam haripravīram sagaṇāya rājñe
51. atha indrajit astreṇa muktam
drumacīrasūtraiḥ baddham tam
mahābalam haripravīram prasamīkṣya
tatra sagaṇāya rājñe vyadarśayat
51. Then, Indrajit, having carefully observed him (Hanuman) who was released from the weapon (astra) but was now bound by ropes of tree bark, presented that exceedingly mighty chief of monkeys to the king (Rāvaṇa) and his retinue there.
तं मत्तमिव मातङ्गं बद्धं कपिवरोत्तमम् ।
राक्षसा राक्षसेन्द्राय रावणाय न्यवेदयन् ॥५२॥
52. taṃ mattamiva mātaṅgaṃ baddhaṃ kapivarottamam ,
rākṣasā rākṣasendrāya rāvaṇāya nyavedayan.
52. tam mattam iva mātaṅgam baddham kapivarottamam
rākṣasāḥ rākṣasendrāya rāvaṇāya nyavedayan
52. rākṣasāḥ mattam iva mātaṅgam baddham tam
kapivarottamam rākṣasendrāya rāvaṇāya nyavedayan
52. The rākṣasas presented that bound, excellent monkey (Hanuman), who was like a rutting elephant, to Rāvaṇa, the lord of the rākṣasas.
को ऽयं कस्य कुतो वापि किं कार्यं को व्यपाश्रयः ।
इति राक्षसवीराणां तत्र संजज्ञिरे कथाः ॥५३॥
53. ko'yaṃ kasya kuto vāpi kiṃ kāryaṃ ko vyapāśrayaḥ ,
iti rākṣasavīrāṇāṃ tatra saṃjajñire kathāḥ.
53. kaḥ ayam kasya kutaḥ vā api kim kāryam kaḥ
vyapāśrayaḥ iti rākṣasavīrāṇām tatra sañjajñire kathāḥ
53. kaḥ ayam? kasya? kutaḥ vā api? kim kāryam? kaḥ
vyapāśrayaḥ? iti kathāḥ tatra rākṣasavīrāṇām sañjajñire
53. "Who is this? Whose (servant) is he? From where has he come? What is his purpose? Who is his patron?" Such discussions arose among the rākṣasa warriors there.
हन्यतां दह्यतां वापि भक्ष्यतामिति चापरे ।
राक्षसास्तत्र संक्रुद्धाः परस्परमथाब्रुवन् ॥५४॥
54. hanyatāṃ dahyatāṃ vāpi bhakṣyatāmiti cāpare ,
rākṣasāstatra saṃkruddhāḥ parasparamathābruvan.
54. hanyatām dahyatām vā api bhakṣyatām iti ca apare
rākṣasāḥ tatra saṅkruddhāḥ parasparam atha abruvan
54. apare saṅkruddhāḥ rākṣasāḥ tatra parasparam atha
hanyatām dahyatām vā api bhakṣyatām iti abruvan
54. "Let him be killed! Or let him be burned! Or let him be eaten!" - these were the words that other enraged rākṣasas spoke to one another there.
अतीत्य मार्गं सहसा महात्मा स तत्र रक्षोऽधिपपादमूले ।
ददर्श राज्ञः परिचारवृद्धान् गृहं महारत्नविभूषितं च ॥५५॥
55. atītya mārgaṃ sahasā mahātmā sa tatra rakṣo'dhipapādamūle ,
dadarśa rājñaḥ paricāravṛddhān gṛhaṃ mahāratnavibhūṣitaṃ ca.
55. atītya mārgam sahasā mahātmā sa tatra rakṣaḥ adhipa pādamūle
dadarśa rājñaḥ paricāravṛddhān gṛham mahāratnavibhūṣitam ca
55. sa mahātmā sahasā mārgam atītya tatra rakṣaḥ adhipa pādamūle
rājñaḥ paricāravṛddhān mahāratnavibhūṣitam gṛham ca dadarśa
55. Having quickly traversed the path, that great-souled one (Hanumān) saw there, at the feet of the lord of rākṣasas (demons), the king's venerable attendants and a palace adorned with magnificent jewels.
स ददर्श महातेजा रावणः कपिसत्तमम् ।
रक्षोभिर्विकृताकारैः कृष्यमाणमितस्ततः ॥५६॥
56. sa dadarśa mahātejā rāvaṇaḥ kapisattamam ,
rakṣobhirvikṛtākāraiḥ kṛṣyamāṇamitastataḥ.
56. sa dadarśa mahātejā rāvaṇaḥ kapisattamam
rakṣobhiḥ vikṛtākāraiḥ kṛṣyamāṇam itaḥ tataḥ
56. mahātejāḥ rāvaṇaḥ saḥ vikṛtākāraiḥ rakṣobhiḥ
itaḥ tataḥ kṛṣyamāṇam kapisattamam dadarśa
56. The greatly effulgent Rāvaṇa saw the best of monkeys (Hanumān) being dragged to and fro by the grotesque-looking rākṣasas.
राक्षसाधिपतिं चापि ददर्श कपिसत्तमः ।
तेजोबलसमायुक्तं तपन्तमिव भास्करम् ॥५७॥
57. rākṣasādhipatiṃ cāpi dadarśa kapisattamaḥ ,
tejobalasamāyuktaṃ tapantamiva bhāskaram.
57. rākṣasādhipatim ca api dadarśa kapisattamaḥ
tejobalasamāyuktam tapantam iva bhāskaram
57. kapisattamaḥ ca api tejobalasamāyuktam
tapantam bhāskaram iva rākṣasādhipatim dadarśa
57. And the best of monkeys (Hanumān) also saw the lord of rākṣasas (demons), endowed with splendor and strength, shining intensely like the sun.
स रोषसंवर्तितताम्रदृष्टिर्दशाननस्तं कपिमन्ववेक्ष्य ।
अथोपविष्टान् कुलशीलवृद्धान् समादिशत्तं प्रति मन्त्रमुख्यान् ॥५८॥
58. sa roṣasaṃvartitatāmradṛṣṭirdaśānanastaṃ kapimanvavekṣya ,
athopaviṣṭān kulaśīlavṛddhān samādiśattaṃ prati mantramukhyān.
58. sa roṣasaṃvartitatāmradṛṣṭiḥ
daśānanaḥ tam kapim anvavekṣya atha
upaviṣṭān kulaśīlavṛddhān
samādiśat tam prati mantramukhyān
58. atha roṣasaṃvartitatāmradṛṣṭiḥ
daśānanaḥ saḥ tam kapim anvavekṣya
tam prati upaviṣṭān
kulaśīlavṛddhān mantramukhyān samādiśat
58. Then, the ten-headed Rāvaṇa, his copper-red eyes rolling in anger, thoroughly examined that monkey (Hanumān) and commanded his chief counselors, who were venerable elders in lineage and character and were seated there, regarding him.
यथाक्रमं तैः स कपिश्च पृष्टः कार्यार्थमर्थस्य च मूलमादौ ।
निवेदयामास हरीश्वरस्य दूतः सकाशादहमागतो ऽस्मि ॥५९॥
59. yathākramaṃ taiḥ sa kapiśca pṛṣṭaḥ kāryārthamarthasya ca mūlamādau ,
nivedayāmāsa harīśvarasya dūtaḥ sakāśādahamāgato'smi.
59. yathākramam taiḥ saḥ kapiḥ ca
pṛṣṭaḥ kāryārtham arthasya ca
mūlam ādau nivedayāmāsa harīśvarasya
dūtaḥ sakāśāt aham āgataḥ asmi
59. taiḥ yathākramam pṛṣṭaḥ saḥ kapiḥ
kāryārtham arthasya ca mūlam
ādau nivedayāmāsa aham harīśvarasya
sakāśāt dūtaḥ āgataḥ asmi
59. When questioned by them in due order, that monkey first explained the origin and purpose of his mission. He reported: 'I have come as a messenger from the lord of monkeys (Sugrīva).'