वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-100
आश्वासयन्तं भरतं जाबालिर्ब्राह्मणोत्तमः ।
उवाच रामं धर्मज्ञं धर्मापेतमिदं वचः ॥१॥
उवाच रामं धर्मज्ञं धर्मापेतमिदं वचः ॥१॥
1. āśvāsayantaṃ bharataṃ jābālirbrāhmaṇottamaḥ ,
uvāca rāmaṃ dharmajñaṃ dharmāpetamidaṃ vacaḥ.
uvāca rāmaṃ dharmajñaṃ dharmāpetamidaṃ vacaḥ.
1.
āśvāsayantam bharatam jābāliḥ brāhmaṇottamaḥ
uvāca rāmam dharmajñam dharmāpetam idam vacaḥ
uvāca rāmam dharmajñam dharmāpetam idam vacaḥ
1.
jābāliḥ brāhmaṇottamaḥ āśvāsayantam bharatam
dharmajñam rāmam dharmāpetam idam vacaḥ uvāca
dharmajñam rāmam dharmāpetam idam vacaḥ uvāca
1.
Jabali, the best among Brahmins, spoke these words, which were devoid of natural law (dharma), to Rama, who was comforting Bharata and was himself a knower of natural law (dharma).
साधु राघव मा भूत्ते बुद्धिरेवं निरर्थका ।
प्राकृतस्य नरस्येव आर्य बुद्धेस्तपस्विनः ॥२॥
प्राकृतस्य नरस्येव आर्य बुद्धेस्तपस्विनः ॥२॥
2. sādhu rāghava mā bhūtte buddhirevaṃ nirarthakā ,
prākṛtasya narasyeva ārya buddhestapasvinaḥ.
prākṛtasya narasyeva ārya buddhestapasvinaḥ.
2.
sādhu rāghava mā bhūt te buddhiḥ evam nirarthakā
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
2.
rāghava sādhu te buddhiḥ evam nirarthakā mā bhūt
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
2.
Indeed, O Raghava, let your intellect not be thus meaningless, like that of an ordinary man, but rather like that of noble understanding and of an ascetic.
कः कस्य पुरुषो बन्धुः किमाप्यं कस्य केन चित् ।
यदेको जायते जन्तुरेक एव विनश्यति ॥३॥
यदेको जायते जन्तुरेक एव विनश्यति ॥३॥
3. kaḥ kasya puruṣo bandhuḥ kimāpyaṃ kasya kena cit ,
yadeko jāyate jantureka eva vinaśyati.
yadeko jāyate jantureka eva vinaśyati.
3.
kaḥ kasya puruṣaḥ bandhuḥ kim āpyam kasya kena
cit yat ekaḥ jāyate jantuḥ ekaḥ eva vinaśyati
cit yat ekaḥ jāyate jantuḥ ekaḥ eva vinaśyati
3.
kaḥ puruṣaḥ kasya bandhuḥ kena cit kasya kim
āpyam yat ekaḥ jantuḥ jāyate ekaḥ eva vinaśyati
āpyam yat ekaḥ jantuḥ jāyate ekaḥ eva vinaśyati
3.
Who is a relative to whom? What can be obtained by anyone from anyone else? For a creature is born alone, and alone it perishes.
तस्मान्माता पिता चेति राम सज्जेत यो नरः ।
उन्मत्त इव स ज्ञेयो नास्ति का चिद्धि कस्य चित् ॥४॥
उन्मत्त इव स ज्ञेयो नास्ति का चिद्धि कस्य चित् ॥४॥
4. tasmānmātā pitā ceti rāma sajjeta yo naraḥ ,
unmatta iva sa jñeyo nāsti kā ciddhi kasya cit.
unmatta iva sa jñeyo nāsti kā ciddhi kasya cit.
4.
tasmāt mātā pitā ca iti rāma sajjeta yaḥ naraḥ
unmattaḥ iva saḥ jñeyaḥ na asti kā cit hi kasya cit
unmattaḥ iva saḥ jñeyaḥ na asti kā cit hi kasya cit
4.
rāma tasmāt yaḥ naraḥ mātā pitā ca iti sajjeta saḥ
unmattaḥ iva jñeyaḥ hi kasya cit kā cit na asti
unmattaḥ iva jñeyaḥ hi kasya cit kā cit na asti
4.
Therefore, O Rama, any person who becomes attached to 'mother and father' should be considered like a madman, for truly, nothing belongs to anyone.
यथा ग्रामान्तरं गच्छन्नरः कश्चित् क्व चिद्वसेत् ।
उत्सृज्य च तमावासं प्रतिष्ठेतापरे ऽहनि ॥५॥
उत्सृज्य च तमावासं प्रतिष्ठेतापरे ऽहनि ॥५॥
5. yathā grāmāntaraṃ gacchannaraḥ kaścit kva cidvaset ,
utsṛjya ca tamāvāsaṃ pratiṣṭhetāpare'hani.
utsṛjya ca tamāvāsaṃ pratiṣṭhetāpare'hani.
5.
yathā grāmāntaram gacchan naraḥ kaścit kva cit
vaset utsṛjya ca tam āvāsam pratiṣṭheta apare ahani
vaset utsṛjya ca tam āvāsam pratiṣṭheta apare ahani
5.
yathā kaścit naraḥ grāmāntaram gacchan kva cit
vaset ca tam āvāsam utsṛjya apare ahani pratiṣṭheta
vaset ca tam āvāsam utsṛjya apare ahani pratiṣṭheta
5.
Just as a person traveling to another village might dwell somewhere for a while, and then, abandoning that temporary abode, proceed on the next day.
एवमेव मनुष्याणां पिता माता गृहं वसु ।
आवासमात्रं काकुत्स्थ सज्जन्ते नात्र सज्जनाः ॥६॥
आवासमात्रं काकुत्स्थ सज्जन्ते नात्र सज्जनाः ॥६॥
6. evameva manuṣyāṇāṃ pitā mātā gṛhaṃ vasu ,
āvāsamātraṃ kākutstha sajjante nātra sajjanāḥ.
āvāsamātraṃ kākutstha sajjante nātra sajjanāḥ.
6.
evam eva manuṣyāṇām pitā mātā gṛham vasu
āvāsamātram kākutstha sajjante na atra sajjanāḥ
āvāsamātram kākutstha sajjante na atra sajjanāḥ
6.
kākutstha evam eva manuṣyāṇām pitā mātā gṛham
vasu āvāsamātram atra sajjanāḥ na sajjante
vasu āvāsamātram atra sajjanāḥ na sajjante
6.
In the same way, O Kakutstha, for human beings, father, mother, home, and wealth are merely temporary abodes. Virtuous people do not become attached to these.
पित्र्यं राज्यं समुत्सृज्य स नार्हति नरोत्तम ।
आस्थातुं कापथं दुःखं विषमं बहुकण्टकम् ॥७॥
आस्थातुं कापथं दुःखं विषमं बहुकण्टकम् ॥७॥
7. pitryaṃ rājyaṃ samutsṛjya sa nārhati narottama ,
āsthātuṃ kāpathaṃ duḥkhaṃ viṣamaṃ bahukaṇṭakam.
āsthātuṃ kāpathaṃ duḥkhaṃ viṣamaṃ bahukaṇṭakam.
7.
pitryam rājyam samutsṛjya saḥ na arhati narottama
āsthātum kāpatham duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam
āsthātum kāpatham duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam
7.
narottama,
pitryam rājyam samutsṛjya,
saḥ duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam kāpatham āsthātum na arhati
pitryam rājyam samutsṛjya,
saḥ duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam kāpatham āsthātum na arhati
7.
Having completely abandoned your ancestral kingdom, O best of men, you should not resort to a wrong path that is painful, difficult, and full of many thorns.
समृद्धायामयोध्यायामात्मानमभिषेचय ।
एकवेणीधरा हि त्वां नगरी संप्रतीक्षते ॥८॥
एकवेणीधरा हि त्वां नगरी संप्रतीक्षते ॥८॥
8. samṛddhāyāmayodhyāyāmātmānamabhiṣecaya ,
ekaveṇīdharā hi tvāṃ nagarī saṃpratīkṣate.
ekaveṇīdharā hi tvāṃ nagarī saṃpratīkṣate.
8.
samṛddhāyām ayodhyāyām ātmānam abhiṣecaya
| ekaveṇīdharā hi tvām nagarī sampratīkṣate
| ekaveṇīdharā hi tvām nagarī sampratīkṣate
8.
abhiṣecaya ātmānam samṛddhāyām ayodhyāyām
hi ekaveṇīdharā nagarī tvām sampratīkṣate
hi ekaveṇīdharā nagarī tvām sampratīkṣate
8.
Anoint yourself (ātman) in prosperous Ayodhyā. For the city, with its single braid, is indeed awaiting you.
राजभोगाननुभवन्महार्हान्पार्थिवात्मज ।
विहर त्वमयोध्यायां यथा शक्रस्त्रिविष्टपे ॥९॥
विहर त्वमयोध्यायां यथा शक्रस्त्रिविष्टपे ॥९॥
9. rājabhogānanubhavanmahārhānpārthivātmaja ,
vihara tvamayodhyāyāṃ yathā śakrastriviṣṭape.
vihara tvamayodhyāyāṃ yathā śakrastriviṣṭape.
9.
rājabhogān anubhavan mahārhān pārthivātmaja |
vihara tvam ayodhyāyām yathā śakraḥ triviṣṭape
vihara tvam ayodhyāyām yathā śakraḥ triviṣṭape
9.
pārthivātmaja mahārhān rājabhogān anubhavan
tvam ayodhyāyām vihara yathā śakraḥ triviṣṭape
tvam ayodhyāyām vihara yathā śakraḥ triviṣṭape
9.
O son of a king, experiencing great and worthy royal pleasures, you should roam in Ayodhyā just as Indra (Śakra) does in heaven.
न ते कश्चिद्दशरतःस्त्वं च तस्य न कश्चन ।
अन्यो राजा त्वमन्यश्च तस्मात् कुरु यदुच्यते ॥१०॥
अन्यो राजा त्वमन्यश्च तस्मात् कुरु यदुच्यते ॥१०॥
10. na te kaściddaśarataḥstvaṃ ca tasya na kaścana ,
anyo rājā tvamanyaśca tasmāt kuru yaducyate.
anyo rājā tvamanyaśca tasmāt kuru yaducyate.
10.
na te kaścit daśarathaḥ tvam ca tasya na kaścana
| anyaḥ rājā tvam anyaḥ ca tasmāt kuru yat ucyate
| anyaḥ rājā tvam anyaḥ ca tasmāt kuru yat ucyate
10.
daśarathaḥ te kaścit na ca tvam tasya kaścana na
anyaḥ rājā ca tvam anyaḥ tasmāt yat ucyate kuru
anyaḥ rājā ca tvam anyaḥ tasmāt yat ucyate kuru
10.
Dasharatha is nothing to you, and you are nothing to him. He is one king, and you are another. Therefore, do what you are told.
गतः स नृपतिस्तत्र गन्तव्यं यत्र तेन वै ।
प्रवृत्तिरेषा मर्त्यानां त्वं तु मिथ्या विहन्यसे ॥११॥
प्रवृत्तिरेषा मर्त्यानां त्वं तु मिथ्या विहन्यसे ॥११॥
11. gataḥ sa nṛpatistatra gantavyaṃ yatra tena vai ,
pravṛttireṣā martyānāṃ tvaṃ tu mithyā vihanyase.
pravṛttireṣā martyānāṃ tvaṃ tu mithyā vihanyase.
11.
gataḥ saḥ nṛpatiḥ tatra gantavyam yatra tena vai
| pravṛttiḥ eṣā martyānām tvam tu mithyā vihanase
| pravṛttiḥ eṣā martyānām tvam tu mithyā vihanase
11.
saḥ nṛpatiḥ tatra gataḥ yatra tena vai gantavyam
eṣā martyānām pravṛttiḥ tu tvam mithyā vihanase
eṣā martyānām pravṛttiḥ tu tvam mithyā vihanase
11.
That king has departed to the destination he was indeed meant to reach. This is the natural course of mortals, but you are needlessly tormenting yourself.
अर्थधर्मपरा ये ये तांस्ताञ् शोचामि नेतरान् ।
ते हि दुःखमिह प्राप्य विनाशं प्रेत्य भेजिरे ॥१२॥
ते हि दुःखमिह प्राप्य विनाशं प्रेत्य भेजिरे ॥१२॥
12. arthadharmaparā ye ye tāṃstāñ śocāmi netarān ,
te hi duḥkhamiha prāpya vināśaṃ pretya bhejire.
te hi duḥkhamiha prāpya vināśaṃ pretya bhejire.
12.
artha-dharma-parāḥ ye ye tān tān śocāmi na itarān
te hi duḥkham iha prāpya vināśam pretya bhejire
te hi duḥkham iha prāpya vināśam pretya bhejire
12.
ye ye artha-dharma-parāḥ tān tān śocāmi na itarān
hi te iha duḥkham prāpya pretya vināśam bhejire
hi te iha duḥkham prāpya pretya vināśam bhejire
12.
I lament for those who are solely devoted to material gain and conventional righteousness (dharma), not for others. For indeed, having experienced suffering in this world, they attain ruin after death.
अष्टका पितृदैवत्यमित्ययं प्रसृतो जनः ।
अन्नस्योपद्रवं पश्य मृतो हि किमशिष्यति ॥१३॥
अन्नस्योपद्रवं पश्य मृतो हि किमशिष्यति ॥१३॥
13. aṣṭakā pitṛdaivatyamityayaṃ prasṛto janaḥ ,
annasyopadravaṃ paśya mṛto hi kimaśiṣyati.
annasyopadravaṃ paśya mṛto hi kimaśiṣyati.
13.
aṣṭakā pitṛdaivatyam iti ayam prasṛtaḥ janaḥ
annasya upadravam paśya mṛtaḥ hi kim aśiṣyati
annasya upadravam paśya mṛtaḥ hi kim aśiṣyati
13.
ayam janaḥ prasṛtaḥ iti aṣṭakā pitṛdaivatyam
annasya upadravam paśya hi mṛtaḥ kim aśiṣyati
annasya upadravam paśya hi mṛtaḥ kim aśiṣyati
13.
This belief has spread among people that the aṣṭaka rites are for the ancestral deities. Observe the waste of food! Indeed, what will a dead person consume?
यदि भुक्तमिहान्येन देहमन्यस्य गच्छति ।
दद्यात् प्रवसतः श्राद्धं न तत् पथ्यशनं भवेत् ॥१४॥
दद्यात् प्रवसतः श्राद्धं न तत् पथ्यशनं भवेत् ॥१४॥
14. yadi bhuktamihānyena dehamanyasya gacchati ,
dadyāt pravasataḥ śrāddhaṃ na tat pathyaśanaṃ bhavet.
dadyāt pravasataḥ śrāddhaṃ na tat pathyaśanaṃ bhavet.
14.
yadi bhuktam iha anyena deham anyasya gacchati dadyāt
pravasataḥ śrāddham na tat pathya-aśanam bhavet
pravasataḥ śrāddham na tat pathya-aśanam bhavet
14.
yadi iha anyena bhuktam anyasya deham gacchati
pravasataḥ śrāddham dadyāt na tat pathya-aśanam bhavet
pravasataḥ śrāddham dadyāt na tat pathya-aśanam bhavet
14.
If food consumed by one person here goes to the body of another, then one should offer ancestral rites (śrāddha) for someone who is merely traveling. But that would not be suitable food.
दानसंवनना ह्येते ग्रन्था मेधाविभिः कृताः ।
यजस्व देहि दीक्षस्व तपस्तप्यस्व संत्यज ॥१५॥
यजस्व देहि दीक्षस्व तपस्तप्यस्व संत्यज ॥१५॥
15. dānasaṃvananā hyete granthā medhāvibhiḥ kṛtāḥ ,
yajasva dehi dīkṣasva tapastapyasva saṃtyaja.
yajasva dehi dīkṣasva tapastapyasva saṃtyaja.
15.
dānasaṃvananāḥ hi ete granthāḥ medhāvibhiḥ kṛtāḥ
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
15.
hi ete granthāḥ dānasaṃvananāḥ medhāvibhiḥ kṛtāḥ
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
15.
Indeed, these texts were created by the intelligent to entice donations (dāna). (They exhort): 'Perform sacrifices! Give! Undergo consecration! Practice austerity (tapas)! Renounce!'
स नास्ति परमित्येव कुरु बुद्धिं महामते ।
प्रत्यक्षं यत्तदातिष्ठ परोक्षं पृष्ठतः कुरु ॥१६॥
प्रत्यक्षं यत्तदातिष्ठ परोक्षं पृष्ठतः कुरु ॥१६॥
16. sa nāsti paramityeva kuru buddhiṃ mahāmate ,
pratyakṣaṃ yattadātiṣṭha parokṣaṃ pṛṣṭhataḥ kuru.
pratyakṣaṃ yattadātiṣṭha parokṣaṃ pṛṣṭhataḥ kuru.
16.
saḥ na asti param iti eva kuru buddhim mahāmate
pratyakṣam yat tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
pratyakṣam yat tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
16.
mahāmate saḥ na asti param iti eva buddhim kuru
yat pratyakṣam tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
yat pratyakṣam tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
16.
O great-minded one, cultivate the understanding that such an ultimate reality (para) does not exist. Rely upon that which is directly perceivable, and cast aside that which is imperceptible.
सतां बुद्धिं पुरस्कृत्य सर्वलोकनिदर्शिनीम् ।
राज्यं त्वं प्रतिगृह्णीष्व भरतेन प्रसादितः ॥१७॥
राज्यं त्वं प्रतिगृह्णीष्व भरतेन प्रसादितः ॥१७॥
17. satāṃ buddhiṃ puraskṛtya sarvalokanidarśinīm ,
rājyaṃ tvaṃ pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ.
rājyaṃ tvaṃ pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ.
17.
satām buddhim puraskṛtya sarvalokanidarśinīm
rājyam tvam pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ
rājyam tvam pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ
17.
tvam satām sarvalokanidarśinīm buddhim puraskṛtya
bharatena prasāditaḥ rājyam pratigṛhṇīṣva
bharatena prasāditaḥ rājyam pratigṛhṇīṣva
17.
Giving precedence to the intellect of the virtuous, which shows the way to all people, you should accept the kingdom (rājya), being appeased by Bharata.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100 (current chapter)
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100