Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-100

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
आश्वासयन्तं भरतं जाबालिर्ब्राह्मणोत्तमः ।
उवाच रामं धर्मज्ञं धर्मापेतमिदं वचः ॥१॥
1. āśvāsayantaṃ bharataṃ jābālirbrāhmaṇottamaḥ ,
uvāca rāmaṃ dharmajñaṃ dharmāpetamidaṃ vacaḥ.
1. āśvāsayantam bharatam jābāliḥ brāhmaṇottamaḥ
uvāca rāmam dharmajñam dharmāpetam idam vacaḥ
1. jābāliḥ brāhmaṇottamaḥ āśvāsayantam bharatam
dharmajñam rāmam dharmāpetam idam vacaḥ uvāca
1. Jabali, the best among Brahmins, spoke these words, which were devoid of natural law (dharma), to Rama, who was comforting Bharata and was himself a knower of natural law (dharma).
साधु राघव मा भूत्ते बुद्धिरेवं निरर्थका ।
प्राकृतस्य नरस्येव आर्य बुद्धेस्तपस्विनः ॥२॥
2. sādhu rāghava mā bhūtte buddhirevaṃ nirarthakā ,
prākṛtasya narasyeva ārya buddhestapasvinaḥ.
2. sādhu rāghava mā bhūt te buddhiḥ evam nirarthakā
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
2. rāghava sādhu te buddhiḥ evam nirarthakā mā bhūt
prākṛtasya narasya iva ārya buddheḥ tapasvinaḥ
2. Indeed, O Raghava, let your intellect not be thus meaningless, like that of an ordinary man, but rather like that of noble understanding and of an ascetic.
कः कस्य पुरुषो बन्धुः किमाप्यं कस्य केन चित् ।
यदेको जायते जन्तुरेक एव विनश्यति ॥३॥
3. kaḥ kasya puruṣo bandhuḥ kimāpyaṃ kasya kena cit ,
yadeko jāyate jantureka eva vinaśyati.
3. kaḥ kasya puruṣaḥ bandhuḥ kim āpyam kasya kena
cit yat ekaḥ jāyate jantuḥ ekaḥ eva vinaśyati
3. kaḥ puruṣaḥ kasya bandhuḥ kena cit kasya kim
āpyam yat ekaḥ jantuḥ jāyate ekaḥ eva vinaśyati
3. Who is a relative to whom? What can be obtained by anyone from anyone else? For a creature is born alone, and alone it perishes.
तस्मान्माता पिता चेति राम सज्जेत यो नरः ।
उन्मत्त इव स ज्ञेयो नास्ति का चिद्धि कस्य चित् ॥४॥
4. tasmānmātā pitā ceti rāma sajjeta yo naraḥ ,
unmatta iva sa jñeyo nāsti kā ciddhi kasya cit.
4. tasmāt mātā pitā ca iti rāma sajjeta yaḥ naraḥ
unmattaḥ iva saḥ jñeyaḥ na asti kā cit hi kasya cit
4. rāma tasmāt yaḥ naraḥ mātā pitā ca iti sajjeta saḥ
unmattaḥ iva jñeyaḥ hi kasya cit kā cit na asti
4. Therefore, O Rama, any person who becomes attached to 'mother and father' should be considered like a madman, for truly, nothing belongs to anyone.
यथा ग्रामान्तरं गच्छन्नरः कश्चित् क्व चिद्वसेत् ।
उत्सृज्य च तमावासं प्रतिष्ठेतापरे ऽहनि ॥५॥
5. yathā grāmāntaraṃ gacchannaraḥ kaścit kva cidvaset ,
utsṛjya ca tamāvāsaṃ pratiṣṭhetāpare'hani.
5. yathā grāmāntaram gacchan naraḥ kaścit kva cit
vaset utsṛjya ca tam āvāsam pratiṣṭheta apare ahani
5. yathā kaścit naraḥ grāmāntaram gacchan kva cit
vaset ca tam āvāsam utsṛjya apare ahani pratiṣṭheta
5. Just as a person traveling to another village might dwell somewhere for a while, and then, abandoning that temporary abode, proceed on the next day.
एवमेव मनुष्याणां पिता माता गृहं वसु ।
आवासमात्रं काकुत्स्थ सज्जन्ते नात्र सज्जनाः ॥६॥
6. evameva manuṣyāṇāṃ pitā mātā gṛhaṃ vasu ,
āvāsamātraṃ kākutstha sajjante nātra sajjanāḥ.
6. evam eva manuṣyāṇām pitā mātā gṛham vasu
āvāsamātram kākutstha sajjante na atra sajjanāḥ
6. kākutstha evam eva manuṣyāṇām pitā mātā gṛham
vasu āvāsamātram atra sajjanāḥ na sajjante
6. In the same way, O Kakutstha, for human beings, father, mother, home, and wealth are merely temporary abodes. Virtuous people do not become attached to these.
पित्र्यं राज्यं समुत्सृज्य स नार्हति नरोत्तम ।
आस्थातुं कापथं दुःखं विषमं बहुकण्टकम् ॥७॥
7. pitryaṃ rājyaṃ samutsṛjya sa nārhati narottama ,
āsthātuṃ kāpathaṃ duḥkhaṃ viṣamaṃ bahukaṇṭakam.
7. pitryam rājyam samutsṛjya saḥ na arhati narottama
āsthātum kāpatham duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam
7. narottama,
pitryam rājyam samutsṛjya,
saḥ duḥkham viṣamam bahukaṇṭakam kāpatham āsthātum na arhati
7. Having completely abandoned your ancestral kingdom, O best of men, you should not resort to a wrong path that is painful, difficult, and full of many thorns.
समृद्धायामयोध्यायामात्मानमभिषेचय ।
एकवेणीधरा हि त्वां नगरी संप्रतीक्षते ॥८॥
8. samṛddhāyāmayodhyāyāmātmānamabhiṣecaya ,
ekaveṇīdharā hi tvāṃ nagarī saṃpratīkṣate.
8. samṛddhāyām ayodhyāyām ātmānam abhiṣecaya
| ekaveṇīdharā hi tvām nagarī sampratīkṣate
8. abhiṣecaya ātmānam samṛddhāyām ayodhyāyām
hi ekaveṇīdharā nagarī tvām sampratīkṣate
8. Anoint yourself (ātman) in prosperous Ayodhyā. For the city, with its single braid, is indeed awaiting you.
राजभोगाननुभवन्महार्हान्पार्थिवात्मज ।
विहर त्वमयोध्यायां यथा शक्रस्त्रिविष्टपे ॥९॥
9. rājabhogānanubhavanmahārhānpārthivātmaja ,
vihara tvamayodhyāyāṃ yathā śakrastriviṣṭape.
9. rājabhogān anubhavan mahārhān pārthivātmaja |
vihara tvam ayodhyāyām yathā śakraḥ triviṣṭape
9. pārthivātmaja mahārhān rājabhogān anubhavan
tvam ayodhyāyām vihara yathā śakraḥ triviṣṭape
9. O son of a king, experiencing great and worthy royal pleasures, you should roam in Ayodhyā just as Indra (Śakra) does in heaven.
न ते कश्चिद्दशरतःस्त्वं च तस्य न कश्चन ।
अन्यो राजा त्वमन्यश्च तस्मात् कुरु यदुच्यते ॥१०॥
10. na te kaściddaśarataḥstvaṃ ca tasya na kaścana ,
anyo rājā tvamanyaśca tasmāt kuru yaducyate.
10. na te kaścit daśarathaḥ tvam ca tasya na kaścana
| anyaḥ rājā tvam anyaḥ ca tasmāt kuru yat ucyate
10. daśarathaḥ te kaścit na ca tvam tasya kaścana na
anyaḥ rājā ca tvam anyaḥ tasmāt yat ucyate kuru
10. Dasharatha is nothing to you, and you are nothing to him. He is one king, and you are another. Therefore, do what you are told.
गतः स नृपतिस्तत्र गन्तव्यं यत्र तेन वै ।
प्रवृत्तिरेषा मर्त्यानां त्वं तु मिथ्या विहन्यसे ॥११॥
11. gataḥ sa nṛpatistatra gantavyaṃ yatra tena vai ,
pravṛttireṣā martyānāṃ tvaṃ tu mithyā vihanyase.
11. gataḥ saḥ nṛpatiḥ tatra gantavyam yatra tena vai
| pravṛttiḥ eṣā martyānām tvam tu mithyā vihanase
11. saḥ nṛpatiḥ tatra gataḥ yatra tena vai gantavyam
eṣā martyānām pravṛttiḥ tu tvam mithyā vihanase
11. That king has departed to the destination he was indeed meant to reach. This is the natural course of mortals, but you are needlessly tormenting yourself.
अर्थधर्मपरा ये ये तांस्ताञ् शोचामि नेतरान् ।
ते हि दुःखमिह प्राप्य विनाशं प्रेत्य भेजिरे ॥१२॥
12. arthadharmaparā ye ye tāṃstāñ śocāmi netarān ,
te hi duḥkhamiha prāpya vināśaṃ pretya bhejire.
12. artha-dharma-parāḥ ye ye tān tān śocāmi na itarān
te hi duḥkham iha prāpya vināśam pretya bhejire
12. ye ye artha-dharma-parāḥ tān tān śocāmi na itarān
hi te iha duḥkham prāpya pretya vināśam bhejire
12. I lament for those who are solely devoted to material gain and conventional righteousness (dharma), not for others. For indeed, having experienced suffering in this world, they attain ruin after death.
अष्टका पितृदैवत्यमित्ययं प्रसृतो जनः ।
अन्नस्योपद्रवं पश्य मृतो हि किमशिष्यति ॥१३॥
13. aṣṭakā pitṛdaivatyamityayaṃ prasṛto janaḥ ,
annasyopadravaṃ paśya mṛto hi kimaśiṣyati.
13. aṣṭakā pitṛdaivatyam iti ayam prasṛtaḥ janaḥ
annasya upadravam paśya mṛtaḥ hi kim aśiṣyati
13. ayam janaḥ prasṛtaḥ iti aṣṭakā pitṛdaivatyam
annasya upadravam paśya hi mṛtaḥ kim aśiṣyati
13. This belief has spread among people that the aṣṭaka rites are for the ancestral deities. Observe the waste of food! Indeed, what will a dead person consume?
यदि भुक्तमिहान्येन देहमन्यस्य गच्छति ।
दद्यात् प्रवसतः श्राद्धं न तत् पथ्यशनं भवेत् ॥१४॥
14. yadi bhuktamihānyena dehamanyasya gacchati ,
dadyāt pravasataḥ śrāddhaṃ na tat pathyaśanaṃ bhavet.
14. yadi bhuktam iha anyena deham anyasya gacchati dadyāt
pravasataḥ śrāddham na tat pathya-aśanam bhavet
14. yadi iha anyena bhuktam anyasya deham gacchati
pravasataḥ śrāddham dadyāt na tat pathya-aśanam bhavet
14. If food consumed by one person here goes to the body of another, then one should offer ancestral rites (śrāddha) for someone who is merely traveling. But that would not be suitable food.
दानसंवनना ह्येते ग्रन्था मेधाविभिः कृताः ।
यजस्व देहि दीक्षस्व तपस्तप्यस्व संत्यज ॥१५॥
15. dānasaṃvananā hyete granthā medhāvibhiḥ kṛtāḥ ,
yajasva dehi dīkṣasva tapastapyasva saṃtyaja.
15. dānasaṃvananāḥ hi ete granthāḥ medhāvibhiḥ kṛtāḥ
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
15. hi ete granthāḥ dānasaṃvananāḥ medhāvibhiḥ kṛtāḥ
yajasva dehi dīkṣasva tapas tapyasva saṃtyaja
15. Indeed, these texts were created by the intelligent to entice donations (dāna). (They exhort): 'Perform sacrifices! Give! Undergo consecration! Practice austerity (tapas)! Renounce!'
स नास्ति परमित्येव कुरु बुद्धिं महामते ।
प्रत्यक्षं यत्तदातिष्ठ परोक्षं पृष्ठतः कुरु ॥१६॥
16. sa nāsti paramityeva kuru buddhiṃ mahāmate ,
pratyakṣaṃ yattadātiṣṭha parokṣaṃ pṛṣṭhataḥ kuru.
16. saḥ na asti param iti eva kuru buddhim mahāmate
pratyakṣam yat tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
16. mahāmate saḥ na asti param iti eva buddhim kuru
yat pratyakṣam tat ātiṣṭha parokṣam pṛṣṭhataḥ kuru
16. O great-minded one, cultivate the understanding that such an ultimate reality (para) does not exist. Rely upon that which is directly perceivable, and cast aside that which is imperceptible.
सतां बुद्धिं पुरस्कृत्य सर्वलोकनिदर्शिनीम् ।
राज्यं त्वं प्रतिगृह्णीष्व भरतेन प्रसादितः ॥१७॥
17. satāṃ buddhiṃ puraskṛtya sarvalokanidarśinīm ,
rājyaṃ tvaṃ pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ.
17. satām buddhim puraskṛtya sarvalokanidarśinīm
rājyam tvam pratigṛhṇīṣva bharatena prasāditaḥ
17. tvam satām sarvalokanidarśinīm buddhim puraskṛtya
bharatena prasāditaḥ rājyam pratigṛhṇīṣva
17. Giving precedence to the intellect of the virtuous, which shows the way to all people, you should accept the kingdom (rājya), being appeased by Bharata.