Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-49

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
दृष्ट्वा तु मैथिलीं सीतामाश्रमं संप्रवेशिताम् ।
संतापमकरोद्घोरं लक्ष्मणो दीनचेतनः ॥१॥
1. dṛṣṭvā tu maithilīṃ sītāmāśramaṃ saṃpraveśitām ,
saṃtāpamakarodghoraṃ lakṣmaṇo dīnacetanaḥ.
1. dṛṣṭvā tu maithilīm sītām āśramam saṃpraviśitām
saṃtāpam akarot ghoram lakṣmaṇaḥ dīnacetanaḥ
1. tu dīnacetanaḥ lakṣmaṇaḥ maithilīm sītām āśramam
saṃpraviśitām dṛṣṭvā ghoram saṃtāpam akarot
1. But Lakshmana, with a dejected mind, having seen Sita, the princess of Mithila, now brought into the hermitage, experienced terrible anguish.
अब्रवीच्च महातेजाः सुमन्त्रं मन्त्रसारथिम् ।
सीतासंतापजं दुःखं पश्य रामस्य धीमतः ॥२॥
2. abravīcca mahātejāḥ sumantraṃ mantrasārathim ,
sītāsaṃtāpajaṃ duḥkhaṃ paśya rāmasya dhīmataḥ.
2. abravīt ca mahātejāḥ sumantram mantrasārathim
sītāsaṃtāpajam duḥkham paśya rāmasya dhīmataḥ
2. ca mahātejāḥ mantrasārathim sumantram abravīt
dhīmataḥ rāmasya sītāsaṃtāpajam duḥkham paśya
2. And the greatly glorious Lakshmana said to Sumantra, the counselor-charioteer: "Behold the sorrow of the wise Rama, born from Sita's anguish!"
अतो दुःखतरं किं नु राघवस्य भविष्यति ।
पत्नीं शुद्धसमाचारां विसृज्य जनकात्मजाम् ॥३॥
3. ato duḥkhataraṃ kiṃ nu rāghavasya bhaviṣyati ,
patnīṃ śuddhasamācārāṃ visṛjya janakātmajām.
3. ataḥ duḥkhataram kim nu rāghavasya bhaviṣyati
patnīm śuddhasamācārām visṛjya janakātmajām
3. śuddhasamācārām janakātmajām patnīm visṛjya
ataḥ rāghavasya kim nu duḥkhataram bhaviṣyati
3. Having abandoned his wife, Janaka's daughter, who is of pure conduct, what indeed will be more sorrowful than this for Rama (rāghava)?
व्यक्तं दैवादहं मन्ये राघवस्य विनाभवम् ।
वैदेह्या सारथे सार्धं दैवं हि दुरतिक्रमम् ॥४॥
4. vyaktaṃ daivādahaṃ manye rāghavasya vinābhavam ,
vaidehyā sārathe sārdhaṃ daivaṃ hi duratikramam.
4. vyaktam daivāt aham manye rāghavasya vinābhavam
vaidehyā sārathe sārdham daivam hi duratikramam
4. sārathe,
aham vyaktam rāghavasya vaidehyā sārdham vinābhavam daivāt manye hi daivam duratikramam
4. O charioteer, I clearly believe that Rama's (rāghava) complete separation from Vaidehi is due to destiny (daivam), for destiny is indeed difficult to overcome.
यो हि देवान् सगन्धर्वानसुरान् सह राक्षसैः ।
निहन्याद् राघवः क्रुद्धः स दैवमनुवर्तते ॥५॥
5. yo hi devān sagandharvānasurān saha rākṣasaiḥ ,
nihanyād rāghavaḥ kruddhaḥ sa daivamanuvartate.
5. yaḥ hi devān sa-gandharvān asurān saha rākṣasaiḥ
nihanyāt rāghavaḥ kruddhaḥ sa daivam anu-vartate
5. yaḥ rāghavaḥ kruddhaḥ hi devān sa-gandharvān asurān
saha rākṣasaiḥ nihanyāt sa daivam anu-vartate
5. The enraged Rāghava, who could indeed destroy gods, along with gandharvas, asuras, and rākṣasas, is simply following divine will (daiva).
पुरा मम पितुर्वाक्यैर्दण्डके विजने वने ।
उषितो नववर्षाणि पञ्च चैव सुदारुणे ॥६॥
6. purā mama piturvākyairdaṇḍake vijane vane ,
uṣito navavarṣāṇi pañca caiva sudāruṇe.
6. purā mama pituḥ vākyaiḥ daṇḍake vijane vane
uṣitaḥ nava-varṣāṇi pañca ca eva su-dāruṇe
6. purā mama pituḥ vākyaiḥ vijane su-dāruṇe
daṇḍake vane nava-varṣāṇi pañca ca eva uṣitaḥ
6. Formerly, by my father's command, I dwelled for fourteen years in the desolate and very dreadful Daṇḍaka forest.
ततो दुःखतरं भूयः सीताया विप्रवासनम् ।
पौराणां वचनं श्रुत्वा नृशंसं प्रतिभाति मे ॥७॥
7. tato duḥkhataraṃ bhūyaḥ sītāyā vipravāsanam ,
paurāṇāṃ vacanaṃ śrutvā nṛśaṃsaṃ pratibhāti me.
7. tataḥ duḥkha-taram bhūyaḥ sītāyāḥ vi-pravāsanam
paurāṇām vacanam śrutvā nṛśaṃsam prati-bhāti me
7. tataḥ sītāyāḥ bhūyaḥ vi-pravāsanam duḥkha-taram
paurāṇām vacanam śrutvā me nṛśaṃsam prati-bhāti
7. More painful than that (previous exile) is Sītā's further banishment. Having heard the words of the citizens, it seems cruel to me.
को नु धर्माश्रयः सूत कर्मण्यस्मिन्यशोहरे ।
मैथिलीं प्रति संप्राप्तः पौरैर्हीनार्थवादिभिः ॥८॥
8. ko nu dharmāśrayaḥ sūta karmaṇyasminyaśohare ,
maithilīṃ prati saṃprāptaḥ paurairhīnārthavādibhiḥ.
8. kaḥ nu dharma-āśrayaḥ sūta karmaṇi asmin yaśaḥ-hare
maithilīm prati sam-prāptaḥ pauraiḥ hīna-artha-vādibhiḥ
8. sūta kaḥ nu dharma-āśrayaḥ asmin yaśaḥ-hare karmaṇi
maithilīm prati hīna-artha-vādibhiḥ pauraiḥ sam-prāptaḥ
8. O charioteer (sūta), what natural law (dharma) supports this act, destructive of reputation, that has befallen Maithilī (Sītā) due to citizens speaking with baseless accusations?
एता बहुविधा वाचः श्रुत्वा लक्ष्मणभाषिताः ।
सुमन्त्रः प्राञ्जलिर्भूत्वा वाक्यमेतदुवाच ह ॥९॥
9. etā bahuvidhā vācaḥ śrutvā lakṣmaṇabhāṣitāḥ ,
sumantraḥ prāñjalirbhūtvā vākyametaduvāca ha.
9. etāḥ bahu-vidhāḥ vācaḥ śrutvā lakṣmaṇa-bhāṣitāḥ
sumantraḥ prāñjaliḥ bhūtvā vākyam etat uvāca ha
9. lakṣmaṇa-bhāṣitāḥ etāḥ bahu-vidhāḥ vācaḥ śrutvā,
sumantraḥ prāñjaliḥ bhūtvā,
etat vākyam uvāca ha
9. Having heard these many kinds of words spoken by Lakṣmaṇa, Sumantra, becoming reverent (prāñjali), then spoke this statement.
न संतापस्त्वया कार्यः सौमित्रे मैथिलीं प्रति ।
दृष्टमेतत् पुरा विप्रैः पितुस्ते लक्ष्मणाग्रतः ॥१०॥
10. na saṃtāpastvayā kāryaḥ saumitre maithilīṃ prati ,
dṛṣṭametat purā vipraiḥ pituste lakṣmaṇāgrataḥ.
10. na saṃtāpaḥ tvayā kāryaḥ saumitre maithilīm prati
dṛṣṭam etat purā vipraiḥ pituḥ te lakṣmaṇa-agrataḥ
10. saumitre,
tvayā maithilīm prati saṃtāpaḥ na kāryaḥ.
etat purā te pituḥ lakṣmaṇa-agrataḥ vipraiḥ dṛṣṭam
10. O son of Sumitrā (saumitre), you should not feel any distress regarding Maithilī. This very thing was foreseen long ago by Brahmins (vipraiḥ) in the presence of your father.
भविष्यति दृढं रामो दुःखप्रायो ऽल्पसौख्यवान् ।
त्वां चैव मैथिलीं चैव शत्रुघ्नभरतौ तथा ।
संत्यजिष्यति धर्मात्मा कालेन महता महान् ॥११॥
11. bhaviṣyati dṛḍhaṃ rāmo duḥkhaprāyo'lpasaukhyavān ,
tvāṃ caiva maithilīṃ caiva śatrughnabharatau tathā ,
saṃtyajiṣyati dharmātmā kālena mahatā mahān.
11. bhaviṣyati dṛḍham rāmaḥ duḥkha-prāyaḥ
alpa-saukhya-vān tvām ca eva maithilīm
ca eva śatrughna-bharatau tathā
saṃtyajiṣyati dharma-ātmā kālena mahatā mahān
11. rāmaḥ dṛḍham duḥkha-prāyaḥ alpa-saukhya-vān bhaviṣyati.
mahān dharma-ātmā kālena mahatā tvām ca eva,
maithilīm ca eva,
tathā śatrughna-bharatau ca saṃtyajiṣyati
11. Certainly, Rāma will be one whose life is mostly sorrowful and with little happiness. That great soul (dharmātmā), whose intrinsic nature (dharma) is righteousness, will surely abandon you, and Maithilī, and also Śatrughna and Bharata, after a significant period of time.
न त्विदं त्वयि वक्तव्यं सौमित्रे भरते ऽपि वा ।
राज्ञा वो ऽव्याहृतं वाक्यं दुर्वासा यदुवाच ह ॥१२॥
12. na tvidaṃ tvayi vaktavyaṃ saumitre bharate'pi vā ,
rājñā vo'vyāhṛtaṃ vākyaṃ durvāsā yaduvāca ha.
12. na tu idam tvayi vaktavyam saumitre bharate api vā
rājñā vaḥ avyāhṛtam vākyam durvāsāḥ yat uvāca ha
12. saumitre,
idam tu tvayi vā bharate api na vaktavyam.
yat durvāsāḥ ha rājñā uvāca,
tat vākyam vaḥ avyāhṛtam (āsīt)
12. However, this should not be spoken to you, O son of Sumitrā (saumitre), nor even to Bharata. This is the statement which Durvāsā spoke to the king, but which the king did not reveal to you all.
महाराजसमीपे च मम चैव नरर्षभ ।
ऋषिणा व्याहृतं वाक्यं वसिष्ठस्य च संनिधौ ॥१३॥
13. mahārājasamīpe ca mama caiva nararṣabha ,
ṛṣiṇā vyāhṛtaṃ vākyaṃ vasiṣṭhasya ca saṃnidhau.
13. mahārāja-samīpe ca mama ca eva nara-ṛṣabha
ṛṣiṇā vyāhṛtam vākyam vasiṣṭhasya ca saṃnidhau
13. nara-ṛṣabha ṛṣiṇā vākyam vyāhṛtam mahārāja-samīpe
ca mama ca eva vasiṣṭhasya ca saṃnidhau
13. O best among men (nara-ṛṣabha), a statement was uttered by the sage (ṛṣi) near the great king, and indeed, also in my presence and in the presence of Vasiṣṭha.
ऋषेस्तु वचनं श्रुत्वा मामाह पुरुषर्षभः ।
सूत न क्व चिदेवं ते वक्तव्यं जनसंनिधौ ॥१४॥
14. ṛṣestu vacanaṃ śrutvā māmāha puruṣarṣabhaḥ ,
sūta na kva cidevaṃ te vaktavyaṃ janasaṃnidhau.
14. ṛṣeḥ tu vacanam śrutvā mām āha puruṣa-ṛṣabhaḥ
sūta na kva cit evam te vaktavyam jana-saṃnidhau
14. ṛṣeḥ tu vacanam śrutvā puruṣa-ṛṣabhaḥ mām āha
sūta te evam na kva cit vaktavyam jana-saṃnidhau
14. Having heard the words of the sage (ṛṣi), the best among men (puruṣa-ṛṣabha) said to me, 'O charioteer (sūta), this should never be spoken by you in the presence of people.'
तस्याहं लोकपालस्य वाक्यं तत् सुसमाहितः ।
नैव जात्वनृतं कुर्यामिति मे सौम्य दर्शनम् ॥१५॥
15. tasyāhaṃ lokapālasya vākyaṃ tat susamāhitaḥ ,
naiva jātvanṛtaṃ kuryāmiti me saumya darśanam.
15. tasya aham lokapālasya vākyam tat susamāhitaḥ na
eva jātu anṛtam kuryām iti me saumya darśanam
15. saumya aham susamāhitaḥ tasya lokapālasya tat
vākyam me darśanam iti na eva jātu anṛtam kuryām
15. O gentle one (saumya), being very attentive, I consider that statement of that protector of the world (lokapāla). My principle (darśana) is that I should never utter an untruth.
सर्वथा नास्त्यवक्तव्यं मया सौम्य तवाग्रतः ।
यदि ते श्रवणे श्रद्धा श्रूयतां रघुनन्दन ॥१६॥
16. sarvathā nāstyavaktavyaṃ mayā saumya tavāgrataḥ ,
yadi te śravaṇe śraddhā śrūyatāṃ raghunandana.
16. sarvathā na asti avaktavyam mayā saumya tava agrataḥ
yadi te śravaṇe śraddhā śrūyatām raghunandana
16. saumya raghunandana sarvathā mayā tava agrataḥ avaktavyam na asti.
yadi te śravaṇe śraddhā (asti),
śrūyatām.
16. O gentle one (saumya), O joy of the Raghus (raghunandana), there is absolutely nothing that should not be spoken by me in your presence. If you have faith (śraddhā) in hearing, then listen!
यद्यप्यहं नरेन्द्रेण रहस्यं श्रावितः पुरा ।
तच्चाप्युदाहरिष्यामि दैवं हि दुरतिक्रमम् ॥१७॥
17. yadyapyahaṃ narendreṇa rahasyaṃ śrāvitaḥ purā ,
taccāpyudāhariṣyāmi daivaṃ hi duratikramam.
17. yadyapi aham narendreṇa rahasyam śrāvitaḥ purā
tat ca api udāhariṣyāmi daivam hi duratikramam
17. yadyapi aham narendreṇa purā rahasyam śrāvitaḥ
tat ca api udāhariṣyāmi hi daivam duratikramam
17. Even though I was previously told a secret by the king, I will indeed declare that as well, for destiny (daiva) is difficult to overcome.
तच्छ्रुत्वा भाषितं तस्य गम्भीरार्थपदं महत् ।
तथ्यं ब्रूहीति सौमित्रिः सूतं वाक्यमथाब्रवीत् ॥१८॥
18. tacchrutvā bhāṣitaṃ tasya gambhīrārthapadaṃ mahat ,
tathyaṃ brūhīti saumitriḥ sūtaṃ vākyamathābravīt.
18. tat śrutvā bhāṣitam tasya gambhīrārthapadam mahat
tathyam brūhi iti saumitriḥ sūtam vākyam atha abrāvīt
18. saumitriḥ tasya gambhīrārthapadam mahat bhāṣitam tat
śrutvā atha sūtam vākyam abrāvīt tathyam brūhi iti
18. Having heard that great speech of his, which was profound in its meaning and words, Lakshmana (Saumitri) then addressed the charioteer with these words: 'Speak the truth!'