वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-3, chapter-35
तच्छ्रुत्वा राक्षसेन्द्रस्य वाक्यं वाक्यविशारदः ।
प्रत्युवाच महाप्राज्ञो मारीचो राक्षसेश्वरम् ॥१॥
प्रत्युवाच महाप्राज्ञो मारीचो राक्षसेश्वरम् ॥१॥
1. tacchrutvā rākṣasendrasya vākyaṃ vākyaviśāradaḥ ,
pratyuvāca mahāprājño mārīco rākṣaseśvaram.
pratyuvāca mahāprājño mārīco rākṣaseśvaram.
1.
tat śrutvā rākṣasendrasya vākyam vākyaviśāradaḥ
pratyuvāca mahāprājñaḥ mārīcaḥ rākṣaseśvaram
pratyuvāca mahāprājñaḥ mārīcaḥ rākṣaseśvaram
1.
vākyaviśāradaḥ mahāprājñaḥ mārīcaḥ rākṣasendrasya
tat vākyam śrutvā rākṣaseśvaram pratyuvāca
tat vākyam śrutvā rākṣaseśvaram pratyuvāca
1.
Having heard those words of the lord of Rākṣasas (Ravana), the greatly wise Maricha, who was skilled in speech, replied to the lord of Rākṣasas.
सुलभाः पुरुषा राजन् सततं प्रियवादिनः ।
अप्रियस्य च पथ्यस्य वक्ता श्रोता च दुर्लभः ॥२॥
अप्रियस्य च पथ्यस्य वक्ता श्रोता च दुर्लभः ॥२॥
2. sulabhāḥ puruṣā rājan satataṃ priyavādinaḥ ,
apriyasya ca pathyasya vaktā śrotā ca durlabhaḥ.
apriyasya ca pathyasya vaktā śrotā ca durlabhaḥ.
2.
sulabhāḥ puruṣāḥ rājan satatam priyavādinaḥ
apriyasya ca pathyasya vaktā śrotā ca durlabhaḥ
apriyasya ca pathyasya vaktā śrotā ca durlabhaḥ
2.
rājan priyavādinaḥ puruṣāḥ satatam sulabhāḥ
apriyasya pathyasya ca vaktā ca śrotā durlabhaḥ
apriyasya pathyasya ca vaktā ca śrotā durlabhaḥ
2.
O king, men who always speak pleasant words are easily found. But a speaker and a listener of that which is unpleasant yet wholesome are rare.
न नूनं बुध्यसे रामं महावीर्यं गुणोन्नतम् ।
अयुक्तचारश्चपलो महेन्द्रवरुणोपमम् ॥३॥
अयुक्तचारश्चपलो महेन्द्रवरुणोपमम् ॥३॥
3. na nūnaṃ budhyase rāmaṃ mahāvīryaṃ guṇonnatam ,
ayuktacāraścapalo mahendravaruṇopamam.
ayuktacāraścapalo mahendravaruṇopamam.
3.
na nūnam budhyase rāmam mahāvīryam guṇonnatam
ayuktacāraḥ capalaḥ mahendravaruṇopamam
ayuktacāraḥ capalaḥ mahendravaruṇopamam
3.
na nūnam mahāvīryam guṇonnatam mahendravaruṇopamam
rāmam budhyase ayuktacāraḥ capalaḥ
rāmam budhyase ayuktacāraḥ capalaḥ
3.
Surely, you do not understand Rama, who is greatly valorous, exalted in qualities, and comparable to the great Indra and Varuna. (You are) rash and negligent in your intelligence (or have ill-employed spies).
अपि स्वस्ति भवेत्तात सर्वेषां भुवि रक्षसाम् ।
अपि रामो न संक्रुद्धः कुर्याल् लोकमराक्षसं ॥४॥
अपि रामो न संक्रुद्धः कुर्याल् लोकमराक्षसं ॥४॥
4. api svasti bhavettāta sarveṣāṃ bhuvi rakṣasām ,
api rāmo na saṃkruddhaḥ kuryāl lokamarākṣasaṃ.
api rāmo na saṃkruddhaḥ kuryāl lokamarākṣasaṃ.
4.
api svasti bhavet tāta sarveṣām bhuvi rakṣasām
api rāmaḥ na saṃkruddhaḥ kuryāt lokam arākṣasam
api rāmaḥ na saṃkruddhaḥ kuryāt lokam arākṣasam
4.
tāta sarveṣām bhuvi rakṣasām api svasti bhavet
api rāmaḥ saṃkruddhaḥ na lokam arākṣasam kuryāt
api rāmaḥ saṃkruddhaḥ na lokam arākṣasam kuryāt
4.
O dear one, may well-being prevail for all the Rākṣasas on earth. May it be that Rama, if greatly enraged, does not make the world devoid of Rākṣasas.
अपि ते जीवितान्ताय नोत्पन्ना जनकात्मजा ।
अपि सीता निमित्तं च न भवेद्व्यसनं महत् ॥५॥
अपि सीता निमित्तं च न भवेद्व्यसनं महत् ॥५॥
5. api te jīvitāntāya notpannā janakātmajā ,
api sītā nimittaṃ ca na bhavedvyasanaṃ mahat.
api sītā nimittaṃ ca na bhavedvyasanaṃ mahat.
5.
api te jīvitāntāya na utpannā janakātmajā
api sītā nimittam ca na bhavet vyasanam mahat
api sītā nimittam ca na bhavet vyasanam mahat
5.
api janakātmajā te jīvitāntāya na utpannā
api sītā nimittam ca mahat vyasanam na bhavet
api sītā nimittam ca mahat vyasanam na bhavet
5.
Is it not that Janaka's daughter (Sita) was born to bring about your demise? And may it not be that a great misfortune (vyasana) arises on account of Sita.
अपि त्वामीश्वरं प्राप्य कामवृत्तं निरङ्कुशम् ।
न विनश्येत् पुरी लङ्का त्वया सह सराक्षसा ॥६॥
न विनश्येत् पुरी लङ्का त्वया सह सराक्षसा ॥६॥
6. api tvāmīśvaraṃ prāpya kāmavṛttaṃ niraṅkuśam ,
na vinaśyet purī laṅkā tvayā saha sarākṣasā.
na vinaśyet purī laṅkā tvayā saha sarākṣasā.
6.
api tvām īśvaram prāpya kāmavṛttam niraṅkuśam
na vinaśyet purī laṅkā tvayā saha sarākṣasā
na vinaśyet purī laṅkā tvayā saha sarākṣasā
6.
kāmavṛttam niraṅkuśam īśvaram tvām api prāpya,
laṅkā purī sarākṣasā tvayā saha na vinaśyet
laṅkā purī sarākṣasā tvayā saha na vinaśyet
6.
Even having obtained you, a self-willed and unrestrained lord, will the city of Lanka not perish along with you and its Rākṣasas? (It is implied that it will perish.)
त्वद्विधः कामवृत्तो हि दुःशीलः पापमन्त्रितः ।
आत्मानं स्वजनं राष्ट्रं स राजा हन्ति दुर्मतिः ॥७॥
आत्मानं स्वजनं राष्ट्रं स राजा हन्ति दुर्मतिः ॥७॥
7. tvadvidhaḥ kāmavṛtto hi duḥśīlaḥ pāpamantritaḥ ,
ātmānaṃ svajanaṃ rāṣṭraṃ sa rājā hanti durmatiḥ.
ātmānaṃ svajanaṃ rāṣṭraṃ sa rājā hanti durmatiḥ.
7.
tvadvidhaḥ kāmavṛttaḥ hi duḥśīlaḥ pāpamantritaḥ
ātmānam svajanam rāṣṭram saḥ rājā hanti durmatiḥ
ātmānam svajanam rāṣṭram saḥ rājā hanti durmatiḥ
7.
hi tvadvidhaḥ kāmavṛttaḥ duḥśīlaḥ pāpamantritaḥ
durmatiḥ saḥ rājā ātmānam svajanam rāṣṭram hanti
durmatiḥ saḥ rājā ātmānam svajanam rāṣṭram hanti
7.
Indeed, a foolish (durmatiḥ) king like you, who is self-willed (kāmavṛttaḥ), ill-natured, and ill-advised, destroys himself (ātman), his own people, and his kingdom.
न च पित्रा परित्यक्तो नामर्यादः कथं चन ।
न लुब्धो न च दुःशीलो न च क्षत्रियपांसनः ॥८॥
न लुब्धो न च दुःशीलो न च क्षत्रियपांसनः ॥८॥
8. na ca pitrā parityakto nāmaryādaḥ kathaṃ cana ,
na lubdho na ca duḥśīlo na ca kṣatriyapāṃsanaḥ.
na lubdho na ca duḥśīlo na ca kṣatriyapāṃsanaḥ.
8.
na ca pitrā parityaktaḥ na amaryādaḥ katham cana
na lubdhaḥ na ca duḥśīlaḥ na ca kṣatriyapāṃsanaḥ
na lubdhaḥ na ca duḥśīlaḥ na ca kṣatriyapāṃsanaḥ
8.
ca na pitrā parityaktaḥ,
ca katham cana na amaryādaḥ.
ca na lubdhaḥ,
ca na duḥśīlaḥ,
ca na kṣatriyapāṃsanaḥ
ca katham cana na amaryādaḥ.
ca na lubdhaḥ,
ca na duḥśīlaḥ,
ca na kṣatriyapāṃsanaḥ
8.
He was neither abandoned by his father nor in any way unrestrained. He was neither greedy nor ill-natured, nor was he a disgrace to the warriors (kṣatriya).
न च धर्मगुणैर्हीनैः कौसल्यानन्दवर्धनः ।
न च तीक्ष्णो हि भूतानां सर्वेषां च हिते रतः ॥९॥
न च तीक्ष्णो हि भूतानां सर्वेषां च हिते रतः ॥९॥
9. na ca dharmaguṇairhīnaiḥ kausalyānandavardhanaḥ ,
na ca tīkṣṇo hi bhūtānāṃ sarveṣāṃ ca hite rataḥ.
na ca tīkṣṇo hi bhūtānāṃ sarveṣāṃ ca hite rataḥ.
9.
na ca dharmaguṇaiḥ hīnaiḥ kausalyānandavardhanaḥ
na ca tīkṣṇaḥ hi bhūtānām sarveṣām ca hite rataḥ
na ca tīkṣṇaḥ hi bhūtānām sarveṣām ca hite rataḥ
9.
ca kausalyānandavardhanaḥ na dharmaguṇaiḥ hīnaiḥ (āsīt).
ca hi na tīkṣṇaḥ (āsīt),
ca sarveṣām bhūtānām hi hite rataḥ (āsīt)
ca hi na tīkṣṇaḥ (āsīt),
ca sarveṣām bhūtānām hi hite rataḥ (āsīt)
9.
And the one who increased Kaushalya's joy (Rama) was not characterized by deficient virtues of natural law (dharma). Indeed, he was not harsh, but devoted to the welfare of all beings.
वञ्चितं पितरं दृष्ट्वा कैकेय्या सत्यवादिनम् ।
करिष्यामीति धर्मात्मा ततः प्रव्रजितो वनम् ॥१०॥
करिष्यामीति धर्मात्मा ततः प्रव्रजितो वनम् ॥१०॥
10. vañcitaṃ pitaraṃ dṛṣṭvā kaikeyyā satyavādinam ,
kariṣyāmīti dharmātmā tataḥ pravrajito vanam.
kariṣyāmīti dharmātmā tataḥ pravrajito vanam.
10.
vañcitam pitaram dṛṣṭvā kaikeyā satyavādinam
kariṣyāmi iti dharmātmā tataḥ pravrajitaḥ vanam
kariṣyāmi iti dharmātmā tataḥ pravrajitaḥ vanam
10.
kaikeyā vañcitam satyavādinam pitaram dṛṣṭvā,
dharmātmā "kariṣyāmi" iti tataḥ vanam pravrajitaḥ
dharmātmā "kariṣyāmi" iti tataḥ vanam pravrajitaḥ
10.
Having seen his truth-speaking father deceived by Kaikeyī, the virtuous soul (dharmātmā) then departed to the forest, thinking, "I will fulfill my duty."
कैकेय्याः प्रियकामार्थं पितुर्दशरथस्य च ।
हित्वा राज्यं च भोगांश्च प्रविष्टो दण्डकावनम् ॥११॥
हित्वा राज्यं च भोगांश्च प्रविष्टो दण्डकावनम् ॥११॥
11. kaikeyyāḥ priyakāmārthaṃ piturdaśarathasya ca ,
hitvā rājyaṃ ca bhogāṃśca praviṣṭo daṇḍakāvanam.
hitvā rājyaṃ ca bhogāṃśca praviṣṭo daṇḍakāvanam.
11.
kaikeyāḥ priyakāmārtham pituḥ daśarathasya ca
hitvā rājyam ca bhogān ca praviṣṭaḥ daṇḍakāvanam
hitvā rājyam ca bhogān ca praviṣṭaḥ daṇḍakāvanam
11.
kaikeyāḥ pituḥ daśarathasya ca priyakāmārtham rājyam ca bhogān ca hitvā,
daṇḍakāvanam praviṣṭaḥ
daṇḍakāvanam praviṣṭaḥ
11.
For the sake of fulfilling Kaikeyī's wish and his father Dasaratha's (promise), he abandoned the kingdom and all enjoyments, and entered the Daṇḍaka forest.
न रामः कर्कशस्तात नाविद्वान्नाजितेन्द्रियः ।
अनृतं न श्रुतं चैव नैव त्वं वक्तुमर्हसि ॥१२॥
अनृतं न श्रुतं चैव नैव त्वं वक्तुमर्हसि ॥१२॥
12. na rāmaḥ karkaśastāta nāvidvānnājitendriyaḥ ,
anṛtaṃ na śrutaṃ caiva naiva tvaṃ vaktumarhasi.
anṛtaṃ na śrutaṃ caiva naiva tvaṃ vaktumarhasi.
12.
na rāmaḥ karkaśaḥ tāta na avidvān na ajitendriyaḥ
anṛtam na śrutam ca eva na eva tvam vaktum arhasi
anṛtam na śrutam ca eva na eva tvam vaktum arhasi
12.
tāta,
rāmaḥ na karkaśaḥ,
na avidvān,
na ajitendriyaḥ.
tvam anṛtam na vaktum arhasi,
ca na eva śrutam.
rāmaḥ na karkaśaḥ,
na avidvān,
na ajitendriyaḥ.
tvam anṛtam na vaktum arhasi,
ca na eva śrutam.
12.
Dear one, Rāma is neither harsh, nor ignorant, nor one who lacks control over his senses. You should certainly not speak such an untruth, nor has such a thing ever been heard.
रामो विग्रहवान्धर्मः साधुः सत्यपराक्रमः ।
राजा सर्वस्य लोकस्य देवानामिव वासवः ॥१३॥
राजा सर्वस्य लोकस्य देवानामिव वासवः ॥१३॥
13. rāmo vigrahavāndharmaḥ sādhuḥ satyaparākramaḥ ,
rājā sarvasya lokasya devānāmiva vāsavaḥ.
rājā sarvasya lokasya devānāmiva vāsavaḥ.
13.
rāmaḥ vigrahavān dharmaḥ sādhuḥ satyaparākramaḥ
rājā sarvasya lokasya devānām iva vāsavaḥ
rājā sarvasya lokasya devānām iva vāsavaḥ
13.
rāmaḥ vigrahavān dharmaḥ,
sādhuḥ,
satyaparākramaḥ (asti).
saḥ devānām vāsavaḥ iva sarvasya lokasya rājā (asti).
sādhuḥ,
satyaparākramaḥ (asti).
saḥ devānām vāsavaḥ iva sarvasya lokasya rājā (asti).
13.
Rāma is the very embodiment of righteousness (dharma), a virtuous being whose valor is truth. He is the king of all people, just as Vasava (Indra) is the king of the gods.
कथं त्वं तस्य वैदेहीं रक्षितां स्वेन तेजसा ।
इच्छसि प्रसभं हर्तुं प्रभामिव विवस्वतः ॥१४॥
इच्छसि प्रसभं हर्तुं प्रभामिव विवस्वतः ॥१४॥
14. kathaṃ tvaṃ tasya vaidehīṃ rakṣitāṃ svena tejasā ,
icchasi prasabhaṃ hartuṃ prabhāmiva vivasvataḥ.
icchasi prasabhaṃ hartuṃ prabhāmiva vivasvataḥ.
14.
katham tvam tasya vaidehīm rakṣitām svena tejasā
icchasi prasabham hartum prabhām iva vivasvataḥ
icchasi prasabham hartum prabhām iva vivasvataḥ
14.
tvam tasya svena tejasā rakṣitām vaidehīm vivasvataḥ
prabhām iva prasabham hartum katham icchasi
prabhām iva prasabham hartum katham icchasi
14.
How do you wish to forcibly abduct Vaidehī (Sītā), who is protected by his own radiance (tejas), just as one might attempt to seize the splendor of the sun (Vivasvat)?
शरार्चिषमनाधृष्यं चापखड्गेन्धनं रणे ।
रामाग्निं सहसा दीप्तं न प्रवेष्टुं त्वमर्हसि ॥१५॥
रामाग्निं सहसा दीप्तं न प्रवेष्टुं त्वमर्हसि ॥१५॥
15. śarārciṣamanādhṛṣyaṃ cāpakhaḍgendhanaṃ raṇe ,
rāmāgniṃ sahasā dīptaṃ na praveṣṭuṃ tvamarhasi.
rāmāgniṃ sahasā dīptaṃ na praveṣṭuṃ tvamarhasi.
15.
śarārciṣam anādhṛṣyam cāpakhaḍgendhanam raṇe
rāmāgnim sahasā dīptam na praveṣṭum tvam arhasi
rāmāgnim sahasā dīptam na praveṣṭum tvam arhasi
15.
tvam raṇe śarārciṣam anādhṛṣyam cāpakhaḍgendhanam
sahasā dīptam rāmāgnim praveṣṭum na arhasi
sahasā dīptam rāmāgnim praveṣṭum na arhasi
15.
You should not suddenly enter the blazing fire of Rāma (Rāmāgni) in battle, whose flames are arrows, whose fuel is his bow and sword, and who is unassailable.
धनुर्व्यादितदीप्तास्यं शरार्चिषममर्षणम् ।
चापबाणधरं वीरं शत्रुसेनापहारिणम् ॥१६॥
चापबाणधरं वीरं शत्रुसेनापहारिणम् ॥१६॥
16. dhanurvyāditadīptāsyaṃ śarārciṣamamarṣaṇam ,
cāpabāṇadharaṃ vīraṃ śatrusenāpahāriṇam.
cāpabāṇadharaṃ vīraṃ śatrusenāpahāriṇam.
16.
dhanurvyāditadīptāsyam śarārciṣam amarṣaṇam
cāpabāṇadharam vīram śatrusenāpahāriṇam
cāpabāṇadharam vīram śatrusenāpahāriṇam
16.
dhanurvyāditadīptāsyam śarārciṣam amarṣaṇam
cāpabāṇadharam vīram śatrusenāpahāriṇam
cāpabāṇadharam vīram śatrusenāpahāriṇam
16.
(You speak of) the heroic (vīra) Rāma, who holds a bow and arrows, whose widely opened, blazing face resembles a strung bow, whose arrows are like flames, who is fierce and intolerant (amarṣaṇam), and who destroys enemy armies.
राज्यं सुखं च संत्यज्य जीवितं चेष्टमात्मनः ।
नात्यासादयितुं तात रामान्तकमिहार्हसि ॥१७॥
नात्यासादयितुं तात रामान्तकमिहार्हसि ॥१७॥
17. rājyaṃ sukhaṃ ca saṃtyajya jīvitaṃ ceṣṭamātmanaḥ ,
nātyāsādayituṃ tāta rāmāntakamihārhasi.
nātyāsādayituṃ tāta rāmāntakamihārhasi.
17.
rājyam sukham ca saṃtyajya jīvitam ca iṣṭam
ātmanaḥ na atyāsādayitum tāta rāmāntakam iha arhasi
ātmanaḥ na atyāsādayitum tāta rāmāntakam iha arhasi
17.
tāta rājyam sukham ca ātmanaḥ ca iṣṭam jīvitam
saṃtyajya iha rāmāntakam atyāsādayitum na arhasi
saṃtyajya iha rāmāntakam atyāsādayitum na arhasi
17.
Dear one (tāta), having abandoned your kingdom, happiness, and your own cherished life, you ought not to approach Rāma, who is death (Rāmāntaka), in this situation.
अप्रमेयं हि तत्तेजो यस्य सा जनकात्मजा ।
न त्वं समर्थस्तां हर्तुं रामचापाश्रयां वने ॥१८॥
न त्वं समर्थस्तां हर्तुं रामचापाश्रयां वने ॥१८॥
18. aprameyaṃ hi tattejo yasya sā janakātmajā ,
na tvaṃ samarthastāṃ hartuṃ rāmacāpāśrayāṃ vane.
na tvaṃ samarthastāṃ hartuṃ rāmacāpāśrayāṃ vane.
18.
aprameyam hi tat tejaḥ yasya sā janakātmajā | na
tvam samarthaḥ tām hartum rāmacāpāśrayām vane
tvam samarthaḥ tām hartum rāmacāpāśrayām vane
18.
hi tat tejaḥ aprameyam yasya sā janakātmajā tvam
tām rāmacāpāśrayām vane hartum na samarthaḥ
tām rāmacāpāśrayām vane hartum na samarthaḥ
18.
Indeed, that splendor, to which Janaka's daughter (Sītā) belongs, is immeasurable. You are not capable of abducting her in the forest, as she is protected by Rāma's bow.
प्राणेभ्यो ऽपि प्रियतरा भार्या नित्यमनुव्रता ।
दीप्तस्येव हुताशस्य शिखा सीता सुमध्यमा ॥१९॥
दीप्तस्येव हुताशस्य शिखा सीता सुमध्यमा ॥१९॥
19. prāṇebhyo'pi priyatarā bhāryā nityamanuvratā ,
dīptasyeva hutāśasya śikhā sītā sumadhyamā.
dīptasyeva hutāśasya śikhā sītā sumadhyamā.
19.
prāṇebhyaḥ api priyatarā bhāryā nityam anuvratā
| dīptasya iva hutāśasya śikhā sītā sumadhyamā
| dīptasya iva hutāśasya śikhā sītā sumadhyamā
19.
sumadhyamā sītā prāṇebhyaḥ api priyatarā nityam
anuvratā bhāryā dīptasya hutāśasya śikhā iva
anuvratā bhāryā dīptasya hutāśasya śikhā iva
19.
Sītā, the slender-waisted, is a wife who is dearer even than life (prāṇa) itself, and ever-devoted, like the blazing flame of a fire.
किमुद्यमं व्यर्थमिमं कृत्वा ते राक्षसाधिप ।
दृष्टश्चेत्त्वं रणे तेन तदन्तं तव जीवितम् ।
जीवितं च सुखं चैव राज्यं चैव सुदुर्लभम् ॥२०॥
दृष्टश्चेत्त्वं रणे तेन तदन्तं तव जीवितम् ।
जीवितं च सुखं चैव राज्यं चैव सुदुर्लभम् ॥२०॥
20. kimudyamaṃ vyarthamimaṃ kṛtvā te rākṣasādhipa ,
dṛṣṭaścettvaṃ raṇe tena tadantaṃ tava jīvitam ,
jīvitaṃ ca sukhaṃ caiva rājyaṃ caiva sudurlabham.
dṛṣṭaścettvaṃ raṇe tena tadantaṃ tava jīvitam ,
jīvitaṃ ca sukhaṃ caiva rājyaṃ caiva sudurlabham.
20.
kim udyamam vyartham imam kṛtvā te
rākṣasādhipa | dṛṣṭaḥ cet tvam raṇe tena
tat antam tava jīvitam | jīvitam ca
sukham ca eva rājyam ca eva sudurlabham
rākṣasādhipa | dṛṣṭaḥ cet tvam raṇe tena
tat antam tava jīvitam | jīvitam ca
sukham ca eva rājyam ca eva sudurlabham
20.
rākṣasādhipa tvam kim imam vyartham
udyamam kṛtvā? cet tvam tena raṇe dṛṣṭaḥ
tat tava jīvitam antam jīvitam ca
sukham ca eva rājyam ca eva sudurlabham
udyamam kṛtvā? cet tvam tena raṇe dṛṣṭaḥ
tat tava jīvitam antam jīvitam ca
sukham ca eva rājyam ca eva sudurlabham
20.
O king of Rākṣasas, why undertake this futile endeavor? If you are seen by him (Rāma) in battle, then your life will meet its end. Your life, happiness, and indeed your kingdom, will all become exceedingly difficult to attain.
स सर्वैः सचिवैः सार्धं विभीषणपुरस्कृतैः ।
मन्त्रयित्वा तु धर्मिष्ठैः कृत्वा निश्चयमात्मनः ॥२१॥
मन्त्रयित्वा तु धर्मिष्ठैः कृत्वा निश्चयमात्मनः ॥२१॥
21. sa sarvaiḥ sacivaiḥ sārdhaṃ vibhīṣaṇapuraskṛtaiḥ ,
mantrayitvā tu dharmiṣṭhaiḥ kṛtvā niścayamātmanaḥ.
mantrayitvā tu dharmiṣṭhaiḥ kṛtvā niścayamātmanaḥ.
21.
saḥ sarvaiḥ sacivaiḥ sārdham vibhīṣaṇapuraskṛtaiḥ |
mantrayitvā tu dharmiṣṭhaiḥ kṛtvā niścayam ātmanaḥ
mantrayitvā tu dharmiṣṭhaiḥ kṛtvā niścayam ātmanaḥ
21.
saḥ vibhīṣaṇapuraskṛtaiḥ sarvaiḥ dharmiṣṭhaiḥ sacivaiḥ
sārdham mantrayitvā tu ātmanaḥ niścayam kṛtvā
sārdham mantrayitvā tu ātmanaḥ niścayam kṛtvā
21.
Then he, having deliberated with all his counselors, who were headed by Vibhīṣaṇa and were most devoted to natural law (dharma), made a firm decision for himself.
दोषाणां च गुणानां च संप्रधार्य बलाबलम् ।
आत्मनश्च बलं ज्ञात्वा राघवस्य च तत्त्वतः ।
हितं हि तव निश्चित्य क्षमं त्वं कर्तुमर्हसि ॥२२॥
आत्मनश्च बलं ज्ञात्वा राघवस्य च तत्त्वतः ।
हितं हि तव निश्चित्य क्षमं त्वं कर्तुमर्हसि ॥२२॥
22. doṣāṇāṃ ca guṇānāṃ ca saṃpradhārya balābalam ,
ātmanaśca balaṃ jñātvā rāghavasya ca tattvataḥ ,
hitaṃ hi tava niścitya kṣamaṃ tvaṃ kartumarhasi.
ātmanaśca balaṃ jñātvā rāghavasya ca tattvataḥ ,
hitaṃ hi tava niścitya kṣamaṃ tvaṃ kartumarhasi.
22.
doṣāṇām ca guṇānām ca sampradhārya
balābalam ātmanaḥ ca balam jñātvā
rāghavasya ca tattvataḥ hitam hi tava
niścitya kṣamam tvam kartum arhasi
balābalam ātmanaḥ ca balam jñātvā
rāghavasya ca tattvataḥ hitam hi tava
niścitya kṣamam tvam kartum arhasi
22.
tvam doṣāṇām ca guṇānām ca balābalam
sampradhārya ca ātmanaḥ balam ca
rāghavasya tattvataḥ jñātvā hi tava
hitam niścitya kṣamam kartum arhasi
sampradhārya ca ātmanaḥ balam ca
rāghavasya tattvataḥ jñātvā hi tava
hitam niścitya kṣamam kartum arhasi
22.
After thoroughly considering the relative strengths and weaknesses of both faults and merits, and truly understanding your own power (ātman) as well as that of Rāghava, you should ascertain what is truly beneficial for you and then act in a fitting manner.
अहं तु मन्ये तव न क्षमं रणे समागमं कोसलराजसूनुना ।
इदं हि भूयः शृणु वाक्यमुत्तमं क्षमं च युक्तं च निशाचराधिप ॥२३॥
इदं हि भूयः शृणु वाक्यमुत्तमं क्षमं च युक्तं च निशाचराधिप ॥२३॥
23. ahaṃ tu manye tava na kṣamaṃ raṇe samāgamaṃ kosalarājasūnunā ,
idaṃ hi bhūyaḥ śṛṇu vākyamuttamaṃ kṣamaṃ ca yuktaṃ ca niśācarādhipa.
idaṃ hi bhūyaḥ śṛṇu vākyamuttamaṃ kṣamaṃ ca yuktaṃ ca niśācarādhipa.
23.
aham tu manye tava na kṣamam raṇe
samāgamam kosalarājasūnunā idam
hi bhūyaḥ śṛṇu vākyam uttamam
kṣamam ca yuktam ca niśācarādhipa
samāgamam kosalarājasūnunā idam
hi bhūyaḥ śṛṇu vākyam uttamam
kṣamam ca yuktam ca niśācarādhipa
23.
niśācarādhipa aham tu manye raṇe
kosalarājasūnunā tava samāgamam
na kṣamam hi idam bhūyaḥ kṣamam
ca yuktam ca uttamam vākyam śṛṇu
kosalarājasūnunā tava samāgamam
na kṣamam hi idam bhūyaḥ kṣamam
ca yuktam ca uttamam vākyam śṛṇu
23.
But I believe that a confrontation with the son of the Kosala king in battle is not appropriate for you. Indeed, O lord of the night-prowlers, listen again to this excellent advice, which is both fitting and proper.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35 (current chapter)
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100