वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-5, chapter-64
एवमुक्तो हनुमता रामो दशरथात्मजः ।
तं मणिं हृदये कृत्वा प्ररुरोद सलक्ष्मणः ॥१॥
तं मणिं हृदये कृत्वा प्ररुरोद सलक्ष्मणः ॥१॥
1. evamukto hanumatā rāmo daśarathātmajaḥ ,
taṃ maṇiṃ hṛdaye kṛtvā praruroda salakṣmaṇaḥ.
taṃ maṇiṃ hṛdaye kṛtvā praruroda salakṣmaṇaḥ.
1.
evam uktaḥ hanumatā rāmaḥ daśarathātmajaḥ
tam maṇim hṛdaye kṛtvā praruroda salakṣmaṇaḥ
tam maṇim hṛdaye kṛtvā praruroda salakṣmaṇaḥ
1.
Thus addressed by Hanumān, Rāma, the son of Daśaratha, taking that jewel to his heart, wept along with Lakṣmaṇa.
तं तु दृष्ट्वा मणिश्रेष्ठं राघवः शोककर्शितः ।
नेत्राभ्यामश्रुपूर्णाभ्यां सुग्रीवमिदमब्रवीत् ॥२॥
नेत्राभ्यामश्रुपूर्णाभ्यां सुग्रीवमिदमब्रवीत् ॥२॥
2. taṃ tu dṛṣṭvā maṇiśreṣṭhaṃ rāghavaḥ śokakarśitaḥ ,
netrābhyāmaśrupūrṇābhyāṃ sugrīvamidamabravīt.
netrābhyāmaśrupūrṇābhyāṃ sugrīvamidamabravīt.
2.
tam tu dṛṣṭvā maṇiśreṣṭham rāghavaḥ śokakarśitaḥ
netrābhyām aśrupūrṇābhyām sugrīvam idam abravīt
netrābhyām aśrupūrṇābhyām sugrīvam idam abravīt
2.
But seeing that excellent jewel, Rāghava (Rāma), emaciated by grief, with eyes full of tears, said this to Sugrīva.
यथैव धेनुः स्रवति स्नेहाद्वत्सस्य वत्सला ।
तथा ममापि हृदयं मणिरत्नस्य दर्शनात् ॥३॥
तथा ममापि हृदयं मणिरत्नस्य दर्शनात् ॥३॥
3. yathaiva dhenuḥ sravati snehādvatsasya vatsalā ,
tathā mamāpi hṛdayaṃ maṇiratnasya darśanāt.
tathā mamāpi hṛdayaṃ maṇiratnasya darśanāt.
3.
yathā eva dhenuḥ sravati snehāt vatsasya vatsalā
tathā mama api hṛdayam maṇiratnasya darśanāt
tathā mama api hṛdayam maṇiratnasya darśanāt
3.
Just as an affectionate cow gives milk for its calf out of love, similarly, my heart too is overwhelmed (like milk flowing) at the sight of this jewel.
मणिरत्नमिदं दत्तं वैदेह्याः श्वशुरेण मे ।
वधूकाले यथा बद्धमधिकं मूर्ध्नि शोभते ॥४॥
वधूकाले यथा बद्धमधिकं मूर्ध्नि शोभते ॥४॥
4. maṇiratnamidaṃ dattaṃ vaidehyāḥ śvaśureṇa me ,
vadhūkāle yathā baddhamadhikaṃ mūrdhni śobhate.
vadhūkāle yathā baddhamadhikaṃ mūrdhni śobhate.
4.
maṇiratnam idam dattam vaidehyāḥ śvaśureṇa me
vadhūkāle yathā baddham adhikam mūrdhni śobhate
vadhūkāle yathā baddham adhikam mūrdhni śobhate
4.
idam maṇiratnam me śvaśureṇa vaidehyāḥ dattam
yathā vadhūkāle mūrdhni baddham adhikam śobhate
yathā vadhūkāle mūrdhni baddham adhikam śobhate
4.
This gem-jewel was given to Vaidehi (Sita) by my father-in-law (Janaka). It shone exceedingly on her head, fastened there at the time of her wedding.
अयं हि जलसंभूतो मणिः प्रवरपूजितः ।
यज्ञे परमतुष्टेन दत्तः शक्रेण धीमता ॥५॥
यज्ञे परमतुष्टेन दत्तः शक्रेण धीमता ॥५॥
5. ayaṃ hi jalasaṃbhūto maṇiḥ pravarapūjitaḥ ,
yajñe paramatuṣṭena dattaḥ śakreṇa dhīmatā.
yajñe paramatuṣṭena dattaḥ śakreṇa dhīmatā.
5.
ayam hi jalasambhūtaḥ maṇiḥ pravarapūjitaḥ
yajñe paramatuṣṭena dattaḥ śakreṇa dhīmatā
yajñe paramatuṣṭena dattaḥ śakreṇa dhīmatā
5.
ayam hi jalasambhūtaḥ maṇiḥ pravarapūjitaḥ
paramatuṣṭena dhīmatā śakreṇa yajñe dattaḥ
paramatuṣṭena dhīmatā śakreṇa yajñe dattaḥ
5.
Indeed, this jewel, born from water, was revered by the foremost. It was given by the highly pleased and wise Śakra (Indra) during a (Vedic) ritual (yajña).
इमं दृष्ट्वा मणिश्रेष्ठं तथा तातस्य दर्शनम् ।
अद्यास्म्यवगतः सौम्य वैदेहस्य तथा विभोः ॥६॥
अद्यास्म्यवगतः सौम्य वैदेहस्य तथा विभोः ॥६॥
6. imaṃ dṛṣṭvā maṇiśreṣṭhaṃ tathā tātasya darśanam ,
adyāsmyavagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ.
adyāsmyavagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ.
6.
imam dṛṣṭvā maṇiśreṣṭham tathā tātasya darśanam
adya asmi avagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ
adya asmi avagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ
6.
imam dṛṣṭvā maṇiśreṣṭham tathā tātasya darśanam
adya asmi avagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ
adya asmi avagataḥ saumya vaidehasya tathā vibhoḥ
6.
Having seen this excellent jewel and also the vision of my father, O gentle one, today I understand (the presence of) the king of Videha (Janaka) and the great lord (Daśaratha).
अयं हि शोभते तस्याः प्रियाया मूर्ध्नि मे मणिः ।
अद्यास्य दर्शनेनाहं प्राप्तां तामिव चिन्तये ॥७॥
अद्यास्य दर्शनेनाहं प्राप्तां तामिव चिन्तये ॥७॥
7. ayaṃ hi śobhate tasyāḥ priyāyā mūrdhni me maṇiḥ ,
adyāsya darśanenāhaṃ prāptāṃ tāmiva cintaye.
adyāsya darśanenāhaṃ prāptāṃ tāmiva cintaye.
7.
ayam hi śobhate tasyāḥ priyāyā mūrdhni me maṇiḥ
adya asya darśanena aham prāptām tām iva cintaye
adya asya darśanena aham prāptām tām iva cintaye
7.
ayam hi me priyāyā tasyāḥ mūrdhni maṇiḥ śobhate
adya asya darśanena aham prāptām tām iva cintaye
adya asya darśanena aham prāptām tām iva cintaye
7.
Indeed, this jewel of my beloved (Sita) shines on her head. Today, by seeing it, I imagine as if I have found her (Sita).
किमाह सीता वैदेही ब्रूहि सौम्य पुनः पुनः ।
परासुमिव तोयेन सिञ्चन्ती वाक्यवारिणा ॥८॥
परासुमिव तोयेन सिञ्चन्ती वाक्यवारिणा ॥८॥
8. kimāha sītā vaidehī brūhi saumya punaḥ punaḥ ,
parāsumiva toyena siñcantī vākyavāriṇā.
parāsumiva toyena siñcantī vākyavāriṇā.
8.
kim āha sītā vaidehī brūhi saumya punaḥ
punaḥ parāsum iva toyena siñcantī vākyavāriṇā
punaḥ parāsum iva toyena siñcantī vākyavāriṇā
8.
saumya,
vaidehī sītā kim āha,
parāsum iva vākyavāriṇā siñcantī punaḥ punaḥ brūhi
vaidehī sītā kim āha,
parāsum iva vākyavāriṇā siñcantī punaḥ punaḥ brūhi
8.
Tell me again and again, gentle one (saumya), what Sītā, the princess of Videha (Vaidehī), said, as if sprinkling a lifeless person with the water of her words.
इतस्तु किं दुःखतरं यदिमं वारिसंभवम् ।
मणिं पश्यामि सौमित्रे वैदेहीमागतं विना ॥९॥
मणिं पश्यामि सौमित्रे वैदेहीमागतं विना ॥९॥
9. itastu kiṃ duḥkhataraṃ yadimaṃ vārisaṃbhavam ,
maṇiṃ paśyāmi saumitre vaidehīmāgataṃ vinā.
maṇiṃ paśyāmi saumitre vaidehīmāgataṃ vinā.
9.
itaḥ tu kim duḥkhataram yat imam vārisaṃbhavam
maṇim paśyāmi saumitre vaidehīm āgatam vinā
maṇim paśyāmi saumitre vaidehīm āgatam vinā
9.
saumitre,
itaḥ tu kim duḥkhataram,
yat imam vārisaṃbhavam maṇim vaidehīm vinā āgatam paśyāmi
itaḥ tu kim duḥkhataram,
yat imam vārisaṃbhavam maṇim vaidehīm vinā āgatam paśyāmi
9.
O son of Sumitrā (Saumitre), what could be more sorrowful than this, that I see this pearl (literally, 'water-born jewel') which has arrived without Vaidehī (Sītā)?
चिरं जीवति वैदेही यदि मासं धरिष्यति ।
क्षणं सौम्य न जीवेयं विना तामसितेक्षणाम् ॥१०॥
क्षणं सौम्य न जीवेयं विना तामसितेक्षणाम् ॥१०॥
10. ciraṃ jīvati vaidehī yadi māsaṃ dhariṣyati ,
kṣaṇaṃ saumya na jīveyaṃ vinā tāmasitekṣaṇām.
kṣaṇaṃ saumya na jīveyaṃ vinā tāmasitekṣaṇām.
10.
ciram jīvati vaidehī yadi māsam dhariṣyati
kṣaṇam saumya na jīveyam vinā tām asitekṣaṇām
kṣaṇam saumya na jīveyam vinā tām asitekṣaṇām
10.
vaidehī yadi māsam dhariṣyati,
(sā) ciram jīvati.
saumya,
tām asitekṣaṇām vinā aham kṣaṇam na jīveyam
(sā) ciram jīvati.
saumya,
tām asitekṣaṇām vinā aham kṣaṇam na jīveyam
10.
Vaidehī (Sītā) will live for a long time if she endures for a month. But, O gentle one (saumya), I would not live for even a moment without that dark-eyed one.
नय मामपि तं देशं यत्र दृष्टा मम प्रिया ।
न तिष्ठेयं क्षणमपि प्रवृत्तिमुपलभ्य च ॥११॥
न तिष्ठेयं क्षणमपि प्रवृत्तिमुपलभ्य च ॥११॥
11. naya māmapi taṃ deśaṃ yatra dṛṣṭā mama priyā ,
na tiṣṭheyaṃ kṣaṇamapi pravṛttimupalabhya ca.
na tiṣṭheyaṃ kṣaṇamapi pravṛttimupalabhya ca.
11.
naya mām api tam deśam yatra dṛṣṭā mama priyā
na tiṣṭheyām kṣaṇam api pravṛttim upalabhya ca
na tiṣṭheyām kṣaṇam api pravṛttim upalabhya ca
11.
mama priyā yatra dṛṣṭā,
tam deśam mām api naya.
pravṛttim upalabhya ca,
aham kṣaṇam api na tiṣṭheyām
tam deśam mām api naya.
pravṛttim upalabhya ca,
aham kṣaṇam api na tiṣṭheyām
11.
Lead me also to that place where my beloved (Sītā) was seen. And after obtaining news (of her), I would not stay (here) for even a moment.
कथं सा मम सुश्रोणि भीरु भीरुः सती तदा ।
भयावहानां घोराणां मध्ये तिष्ठति रक्षसाम् ॥१२॥
भयावहानां घोराणां मध्ये तिष्ठति रक्षसाम् ॥१२॥
12. kathaṃ sā mama suśroṇi bhīru bhīruḥ satī tadā ,
bhayāvahānāṃ ghorāṇāṃ madhye tiṣṭhati rakṣasām.
bhayāvahānāṃ ghorāṇāṃ madhye tiṣṭhati rakṣasām.
12.
katham sā mama suśroṇi bhīru bhīruḥ satī tadā
bhayāvahānām ghorāṇām madhye tiṣṭhati rakṣasām
bhayāvahānām ghorāṇām madhye tiṣṭhati rakṣasām
12.
mama suśroṇi sā bhīru bhīruḥ satī tadā bhayāvahānām
ghorāṇām rakṣasām madhye katham tiṣṭhati
ghorāṇām rakṣasām madhye katham tiṣṭhati
12.
How is it that she, my beautiful-hipped one, being so timid and fearful, remains amidst those terrifying and dreadful "rakṣasas"?
शारदस्तिमिरोन्मुखो नूनं चन्द्र इवाम्बुदैः ।
आवृतं वदनं तस्या न विराजति राक्षसैः ॥१३॥
आवृतं वदनं तस्या न विराजति राक्षसैः ॥१३॥
13. śāradastimironmukho nūnaṃ candra ivāmbudaiḥ ,
āvṛtaṃ vadanaṃ tasyā na virājati rākṣasaiḥ.
āvṛtaṃ vadanaṃ tasyā na virājati rākṣasaiḥ.
13.
śāradaḥ timiraunmukhaḥ nūnam candraḥ iva ambudaiḥ
āvṛtam vadanam tasyāḥ na virājati rākṣasaiḥ
āvṛtam vadanam tasyāḥ na virājati rākṣasaiḥ
13.
nūnam tasyāḥ vadanam rākṣasaiḥ āvṛtam na virājati,
ambudaiḥ (āvṛtam) śāradaḥ timiraunmukhaḥ candraḥ iva (na virājati)
ambudaiḥ (āvṛtam) śāradaḥ timiraunmukhaḥ candraḥ iva (na virājati)
13.
Her face, indeed, does not shine, covered by the "rakṣasas", just like an autumnal moon, obscured by clouds, does not appear radiant.
किमाह सीता हनुमंस्तत्त्वतः कथयस्व मे ।
एतेन खलु जीविष्ये भेषजेनातुरो यथा ॥१४॥
एतेन खलु जीविष्ये भेषजेनातुरो यथा ॥१४॥
14. kimāha sītā hanumaṃstattvataḥ kathayasva me ,
etena khalu jīviṣye bheṣajenāturo yathā.
etena khalu jīviṣye bheṣajenāturo yathā.
14.
kim āha sītā hanuman tattvataḥ kathayasva me
etena khalu jīviṣye bheṣajena āturaḥ yathā
etena khalu jīviṣye bheṣajena āturaḥ yathā
14.
hanuman,
sītā kim āha (tat) me tattvataḥ kathayasva (aham) etena khalu jīviṣye,
yathā āturaḥ bheṣajena (jīvati)
sītā kim āha (tat) me tattvataḥ kathayasva (aham) etena khalu jīviṣye,
yathā āturaḥ bheṣajena (jīvati)
14.
O Hanuman, tell me truthfully what Sita said. Indeed, I shall live by this (news), just as a sick person survives by medicine.
मधुरा मधुरालापा किमाह मम भामिनी ।
मद्विहीना वरारोहा हनुमन् कथयस्व मे ।
दुःखाद्दुःखतरं प्राप्य कथं जीवति जानकी ॥१५॥
मद्विहीना वरारोहा हनुमन् कथयस्व मे ।
दुःखाद्दुःखतरं प्राप्य कथं जीवति जानकी ॥१५॥
15. madhurā madhurālāpā kimāha mama bhāminī ,
madvihīnā varārohā hanuman kathayasva me ,
duḥkhādduḥkhataraṃ prāpya kathaṃ jīvati jānakī.
madvihīnā varārohā hanuman kathayasva me ,
duḥkhādduḥkhataraṃ prāpya kathaṃ jīvati jānakī.
15.
madhurā madhurālāpā kim āha mama
bhāminī mat vihīnā varārohā
hanuman kathayasva me duḥkhāt
duḥkhataram prāpya katham jīvati jānakī
bhāminī mat vihīnā varārohā
hanuman kathayasva me duḥkhāt
duḥkhataram prāpya katham jīvati jānakī
15.
hanuman,
mama madhurā madhurālāpā bhāminī kim āha,
me kathayasva mat vihīnā varārohā jānakī duḥkhāt duḥkhataram prāpya katham jīvati
mama madhurā madhurālāpā bhāminī kim āha,
me kathayasva mat vihīnā varārohā jānakī duḥkhāt duḥkhataram prāpya katham jīvati
15.
What did my sweet, sweet-speaking beloved say? O Hanuman, tell me, how does Janaki, the beautiful-hipped one, live, having encountered even greater sorrow, separated as she is from me?
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64 (current chapter)
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100