Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-77

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तथा वृत्रवधं सर्वमखिलेन स लक्ष्मणः ।
कथयित्वा नरश्रेष्ठः कथाशेषमुपाक्रमत् ॥१॥
1. tathā vṛtravadhaṃ sarvamakhilena sa lakṣmaṇaḥ ,
kathayitvā naraśreṣṭhaḥ kathāśeṣamupākramat.
1. tathā vṛtravadham sarvam akhilena sa lakṣmaṇaḥ
kathayitvā naraśreṣṭhaḥ kathāśeṣam upākramat
1. saḥ lakṣmaṇaḥ naraśreṣṭhaḥ tathā sarvam akhilena
vṛtravadham kathayitvā kathāśeṣam upākramat
1. And so, Lakshmana, the best among men, having recounted the entire slaying of Vṛtra in full detail, then proceeded with the remainder of the narrative.
ततो हते महावीर्ये वृत्रे देवभयंकरे ।
ब्रह्महत्यावृतः शक्रः संज्ञां लेभे न वृत्रहा ॥२॥
2. tato hate mahāvīrye vṛtre devabhayaṃkare ,
brahmahatyāvṛtaḥ śakraḥ saṃjñāṃ lebhe na vṛtrahā.
2. tataḥ hate mahāvīrye vṛtre devabhayaṃkare
brahmahatyāvṛtaḥ śakraḥ saṃjñām lebhe na vṛtrahā
2. tataḥ mahāvīrye devabhayaṃkare vṛtre hate,
brahmahatyāvṛtaḥ vṛtrahā śakraḥ saṃjñām na lebhe
2. Then, when Vṛtra, who possessed immense power and was a terror to the gods, was slain, Śakra (Indra), the slayer of Vṛtra, became afflicted by the sin of brahman-slaying and did not regain his consciousness.
सो ऽन्तमाश्रित्य लोकानां नष्टसंज्ञो विचेतनः ।
कालं तत्रावसत् कं चिद्वेष्टमानो यथोरगः ॥३॥
3. so'ntamāśritya lokānāṃ naṣṭasaṃjño vicetanaḥ ,
kālaṃ tatrāvasat kaṃ cidveṣṭamāno yathoragaḥ.
3. saḥ antam āśritya lokānām naṣṭasaṃjñaḥ vicetanaḥ
kālam tatra avasat kam cit veṣṭamānaḥ yathā uragaḥ
3. saḥ naṣṭasaṃjñaḥ vicetanaḥ lokānām antam āśritya tatra kam cit kālam avasat,
yathā uragaḥ veṣṭamānaḥ
3. Having taken refuge at the furthest reaches of the worlds, he, deprived of consciousness and utterly senseless, remained there for some time, writhing like a serpent.
अथ नष्टे सहस्राक्षे उद्विग्नमभवज्जगत् ।
भूमिश्च ध्वस्तसंकाशा निःस्नेहा शुष्ककानना ॥४॥
4. atha naṣṭe sahasrākṣe udvignamabhavajjagat ,
bhūmiśca dhvastasaṃkāśā niḥsnehā śuṣkakānanā.
4. atha naṣṭe sahasrākṣe udvignam abhavat jagat
bhūmiḥ ca dhvastasaṃkāśā niḥsnehā śuṣkakānanā
4. atha sahasrākṣe naṣṭe jagat udvignam abhavat
ca bhūmiḥ dhvastasaṃkāśā niḥsnehā śuṣkakānanā
4. Then, upon the destruction of Indra (sahasrākṣa), the world became distressed. The earth, appearing utterly ruined, became devoid of moisture and had withered forests.
निःस्रोतसश्चाम्बुवाहा ह्रदाश्च सरितस्तथा ।
संक्षोभश्चैव सत्त्वानामनावृष्टिकृतो ऽभवत् ॥५॥
5. niḥsrotasaścāmbuvāhā hradāśca saritastathā ,
saṃkṣobhaścaiva sattvānāmanāvṛṣṭikṛto'bhavat.
5. niḥsrotasaḥ ca ambuvāhāḥ hradāḥ ca saritaḥ tathā
saṃkṣobhaḥ ca eva sattvānām anāvṛṣṭikṛtaḥ abhavat
5. ambuvāhāḥ niḥsrotasaḥ ca hradāḥ ca saritaḥ tathā
saṃkṣobhaḥ ca eva sattvānām anāvṛṣṭikṛtaḥ abhavat
5. The clouds became streamless, and likewise the lakes and rivers. And indeed, there was a great agitation (saṃkṣobha) among all living beings (sattva), caused by the lack of rain.
क्षीयमाणे तु लोके ऽस्मिन् संभ्रान्तमनसः सुराः ।
यदुक्तं विष्णुना पूर्वं तं यज्ञं समुपानयन् ॥६॥
6. kṣīyamāṇe tu loke'smin saṃbhrāntamanasaḥ surāḥ ,
yaduktaṃ viṣṇunā pūrvaṃ taṃ yajñaṃ samupānayan.
6. kṣīyamāṇe tu loke asmin saṃbhrāntamanasaḥ surāḥ
yat uktam viṣṇunā pūrvam tam yajñam samupānayan
6. tu asmin loke kṣīyamāṇe saṃbhrāntamanasaḥ surāḥ
tam yajñam samupānayan yat pūrvam viṣṇunā uktam
6. But as this world was diminishing, the gods, with bewildered minds, then performed that Vedic ritual (yajña) which had been previously instructed by Viṣṇu.
ततः सर्वे सुरगणाः सोपाध्यायाः सहर्षिभिः ।
तं देशं सहिता जग्मुर्यत्रेन्द्रो भयमोहितः ॥७॥
7. tataḥ sarve suragaṇāḥ sopādhyāyāḥ saharṣibhiḥ ,
taṃ deśaṃ sahitā jagmuryatrendro bhayamohitaḥ.
7. tataḥ sarve suragaṇāḥ sopādhyāyāḥ saharṣibhiḥ tam
deśam sahitāḥ jagmuḥ yatra indraḥ bhayamohitaḥ
7. tataḥ sarve suragaṇāḥ sopādhyāyāḥ saharṣibhiḥ
sahitāḥ tam deśam jagmuḥ yatra indraḥ bhayamohitaḥ
7. Then, all the hosts of gods, accompanied by their preceptors and the sages, went to that place where Indra was bewildered by fear.
ते तु दृष्ट्वा सहस्राक्षं मोहितं ब्रह्महत्यया ।
तं पुरस्कृत्य देवेशमश्वमेधं प्रचक्रिरे ॥८॥
8. te tu dṛṣṭvā sahasrākṣaṃ mohitaṃ brahmahatyayā ,
taṃ puraskṛtya deveśamaśvamedhaṃ pracakrire.
8. te tu dṛṣṭvā sahasrākṣam mohitam brahmahatyayā
tam puraskṛtya deveśam aśvamedham pracakrire
8. te tu sahasrākṣam brahmahatyayā mohitam deveśam
dṛṣṭvā tam puraskṛtya aśvamedham pracakrire
8. But they, seeing the lord of the gods (deveśa), the thousand-eyed (Indra), bewildered by the sin of brahmin-killing (brahmahatyā), placed him first and performed the aśvamedha (Vedic ritual).
ततो ऽश्वमेधः सुमहान्महेन्द्रस्य महात्मनः ।
ववृधे ब्रह्महत्यायाः पावनार्थं नरेश्वर ॥९॥
9. tato'śvamedhaḥ sumahānmahendrasya mahātmanaḥ ,
vavṛdhe brahmahatyāyāḥ pāvanārthaṃ nareśvara.
9. tataḥ aśvamedhaḥ sumahān mahendrasya mahātmanaḥ
vavṛdhe brahmahatyāyāḥ pāvanārtham nareśvara
9. tataḥ nareśvara mahendrasya mahātmanaḥ sumahān
aśvamedhaḥ brahmahatyāyāḥ pāvanārtham vavṛdhe
9. Then, O lord of men (nareśvara), the very great aśvamedha (Vedic ritual) of the great-souled (mahātman) Mahendra flourished for the purification of the brahmin-killing (brahmahatyā).
ततो यज्ञसमाप्तौ तु ब्रह्महत्या महात्मनः ।
अभिगम्याब्रवीद्वाक्यं क्व मे स्थानं विधास्यथ ॥१०॥
10. tato yajñasamāptau tu brahmahatyā mahātmanaḥ ,
abhigamyābravīdvākyaṃ kva me sthānaṃ vidhāsyatha.
10. tataḥ yajñasamāptau tu brahmahatyā mahātmanaḥ
abhigamya abravīt vākyam kva me sthānam vidhāsyatha
10. tataḥ tu yajñasamāptau brahmahatyā mahātmanaḥ
abhigamya vākyam abravīt kva me sthānam vidhāsyatha
10. Then, at the conclusion of the (Vedic ritual) yajña, the personified brahmin-killing (brahmahatyā) approached the great-souled (mahātman) one (Indra) and spoke these words: 'Where will you allot a place for me?'
ते तामूचुस्ततो देवास्तुष्टाः प्रीतिसमन्विताः ।
चतुर्धा विभजात्मानमात्मनैव दुरासदे ॥११॥
11. te tāmūcustato devāstuṣṭāḥ prītisamanvitāḥ ,
caturdhā vibhajātmānamātmanaiva durāsade.
11. te tām ūcuḥ tataḥ devāḥ tuṣṭāḥ prītisamanvitāḥ
caturdhā vibhajā ātmānam ātmanā eva durāsade
11. tataḥ te devāḥ tuṣṭāḥ prītisamanvitāḥ tām ūcuḥ
he durāsade caturdhā ātmanā eva ātmānam vibhajā
11. Then the gods, pleased and filled with joy, said to her (Brahmahatyā): 'O inaccessible one (durāsade), divide your self (ātman) into four parts, by your own being (ātman) alone.'
देवानां भाषितं श्रुत्वा ब्रह्महत्या महात्मनाम् ।
संनिधौ स्थानमन्यत्र वरयामास दुर्वसा ॥१२॥
12. devānāṃ bhāṣitaṃ śrutvā brahmahatyā mahātmanām ,
saṃnidhau sthānamanyatra varayāmāsa durvasā.
12. devānām bhāṣitam śrutvā brahmahatyā mahātmanām
saṃnidhau sthānam anyatra varayāmāsa durvasā
12. Having heard the words of the great-souled gods, sage Durvasa chose a different place for the sin of brahmahatyā (killing a brahmin) in their presence.
एकेनांशेन वत्स्यामि पूर्णोदासु नदीषु वै ।
द्वितीयेन तु वृक्षेषु सत्यमेतद्ब्रवीमि वः ॥१३॥
13. ekenāṃśena vatsyāmi pūrṇodāsu nadīṣu vai ,
dvitīyena tu vṛkṣeṣu satyametadbravīmi vaḥ.
13. ekena aṃśena vatsyāmi pūrṇodāsu nadīṣu vai
dvitīyena tu vṛkṣeṣu satyam etat bravīmi vaḥ
13. I will indeed reside with one portion (of this sin) in the full-flowing rivers. And I declare this truth to you: with the second (portion, I will reside) in the trees.
यो ऽयमंशस्तृतीयो मे स्त्रीषु यौवनशालिषु ।
त्रिरात्रं दर्पपर्णासु वसिष्ये दर्पघातिनी ॥१४॥
14. yo'yamaṃśastṛtīyo me strīṣu yauvanaśāliṣu ,
trirātraṃ darpaparṇāsu vasiṣye darpaghātinī.
14. yaḥ ayam aṃśaḥ tṛtīyaḥ me strīṣu yauvanaśāliṣu
trirātram darpaparṇāsu vasiṣye darpaghātinī
14. This third portion of mine (will reside) in youthful women. For three nights, I will dwell in women who are filled with pride, acting as a destroyer of pride.
हन्तारो ब्राह्मणान्ये तु प्रेक्षापूर्वमदूषकान् ।
तांश्चतुर्थेन भागेन संश्रयिष्ये सुरर्षभाः ॥१५॥
15. hantāro brāhmaṇānye tu prekṣāpūrvamadūṣakān ,
tāṃścaturthena bhāgena saṃśrayiṣye surarṣabhāḥ.
15. hantāraḥ brāhmaṇān ye tu prekṣāpūrvam adūṣakān
tān caturthena bhāgena saṃśrayiṣye surarṣabhāḥ
15. And those who intentionally kill innocent Brahmins, O best of gods, I will reside in them with the fourth portion (of this sin).
प्रत्यूचुस्तां ततो देवा यथा वदसि दुर्वसे ।
तथा भवतु तत् सर्वं साधयस्व यथेप्सितम् ॥१६॥
16. pratyūcustāṃ tato devā yathā vadasi durvase ,
tathā bhavatu tat sarvaṃ sādhayasva yathepsitam.
16. pratyūcuḥ tām tataḥ devāḥ yathā vadasi durvase |
tathā bhavatu tat sarvam sādhayasva yathā īpsitam
16. devāḥ tataḥ tām durvase yathā vadasi tathā
tat sarvam bhavatu yathā īpsitam sādhayasva
16. The gods then replied to his words, "O Durvasa, as you declare, so let all that be. Accomplish what you desire."
ततः प्रीत्यान्विता देवाः सहस्राक्षं ववन्दिरे ।
विज्वरः पूतपाप्मा च वासवः समपद्यत ॥१७॥
17. tataḥ prītyānvitā devāḥ sahasrākṣaṃ vavandire ,
vijvaraḥ pūtapāpmā ca vāsavaḥ samapadyata.
17. tataḥ prīti anvitāḥ devāḥ sahasra akṣam vavandire
| vijvaraḥ pūta pāpmā ca vāsavaḥ samapadyata
17. tataḥ prīti anvitāḥ devāḥ sahasra akṣam vavandire
vāsavaḥ vijvaraḥ pūta pāpmā ca samapadyata
17. Then, filled with joy, the gods saluted the thousand-eyed (Indra). Vasava (Indra) became free from distress and cleansed of sin.
प्रशान्तं च जगत् सर्वं सहस्राक्षे प्रतिष्ठते ।
यज्ञं चाद्भुतसंकाशं तदा शक्रो ऽभ्यपूजयत् ॥१८॥
18. praśāntaṃ ca jagat sarvaṃ sahasrākṣe pratiṣṭhate ,
yajñaṃ cādbhutasaṃkāśaṃ tadā śakro'bhyapūjayat.
18. praśāntam ca jagat sarvam sahasra akṣe pratiṣṭhate |
yajñam ca adbhuta saṃkāśam tadā śakraḥ abhyapūjayat
18. ca sarvam jagat sahasra akṣe pratiṣṭhate praśāntam
tadā ca śakraḥ adbhuta saṃkāśam yajñam abhyapūjayat
18. The entire world also became peaceful, with the thousand-eyed (Indra) now firmly established. Then Shakra (Indra) honored the exceedingly wondrous Vedic ritual (yajña).
ईदृशो ह्यश्वमेधस्य प्रभावो रघुनन्दन ।
यजस्व सुमहाभाग हयमेधेन पार्थिव ॥१९॥
19. īdṛśo hyaśvamedhasya prabhāvo raghunandana ,
yajasva sumahābhāga hayamedhena pārthiva.
19. īdṛśaḥ hi aśvamedhasya prabhāvaḥ raghunandana
| yajasva su mahābhāga hayamedhena pārthiva
19. raghunandana aśvamedhasya īdṛśaḥ hi prabhāvaḥ
su mahābhāga pārthiva hayamedhena yajasva
19. Such, indeed, is the great power of the horse-Vedic ritual (aśvamedha), O scion of Raghu. Therefore, O very fortunate king, perform a horse-Vedic ritual (hayamedha).