Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-50

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा विश्वामित्रस्य धीमतः ।
हृष्टरोमा महातेजाः शतानन्दो महातपाः ॥१॥
1. tasya tadvacanaṃ śrutvā viśvāmitrasya dhīmataḥ ,
hṛṣṭaromā mahātejāḥ śatānando mahātapāḥ.
1. tasya tat vacanam śrutvā viśvāmitrasya dhīmataḥ
hṛṣṭaromā mahātejāḥ śatānandaḥ mahātapaḥ
1. dhīmataḥ viśvāmitrasya tasya tat vacanam śrutvā
hṛṣṭaromā mahātejāḥ mahātapaḥ śatānandaḥ
1. Having heard those words of the wise (dhīmat) Viśvāmitra, Śatānanda, whose hair bristled with joy, who was greatly effulgent (mahātejāḥ) and possessed of great asceticism (tapas), [was deeply moved/spoke further].
गौतमस्य सुतो ज्येष्ठस्तपसा द्योतितप्रभः ।
रामसंदर्शनादेव परं विस्मयमागतः ॥२॥
2. gautamasya suto jyeṣṭhastapasā dyotitaprabhaḥ ,
rāmasaṃdarśanādeva paraṃ vismayamāgataḥ.
2. gautamasya sutaḥ jyeṣṭhaḥ tapasā dyotitaprabhaḥ
rāmasaṃdarśanāt eva param vismayam āgataḥ
2. gautamasya jyeṣṭhaḥ sutaḥ tapasā dyotitaprabhaḥ
rāmasaṃdarśanāt eva param vismayam āgataḥ
2. Gautama's eldest son, whose brilliance shone forth due to his ascetic practice (tapas), experienced great astonishment simply upon seeing Rama.
स तौ निषण्णौ संप्रेक्ष्य सुखासीनौ नृपात्मजौ ।
शतानन्दो मुनिश्रेष्ठं विश्वामित्रमथाब्रवीत् ॥३॥
3. sa tau niṣaṇṇau saṃprekṣya sukhāsīnau nṛpātmajau ,
śatānando muniśreṣṭhaṃ viśvāmitramathābravīt.
3. saḥ tau niṣaṇṇau samprekṣya sukhāsīnau nṛpātmajau
śatānandaḥ muniśreṣṭham viśvāmitram atha abravīt
3. saḥ śatānandaḥ tau sukhāsīnau niṣaṇṇau nṛpātmajau
samprekṣya atha muniśreṣṭham viśvāmitram abravīt
3. He, Shatananda, observing those two princes comfortably seated, then addressed Vishvamitra, the foremost among sages.
अपि ते मुनिशार्दूल मम माता यशस्विनी ।
दर्शिता राजपुत्राय तपो दीर्घमुपागता ॥४॥
4. api te muniśārdūla mama mātā yaśasvinī ,
darśitā rājaputrāya tapo dīrghamupāgatā.
4. api te muniśārdūla mama mātā yaśasvinī
darśitā rājaputrāya tapaḥ dīrgham upāgatā
4. api he muniśārdūla te mama yaśasvinī mātā
dīrgham tapaḥ upāgatā rājaputrāya darśitā
4. O tiger among sages, has my renowned mother, who undertook a long ascetic practice (tapas), been revealed by you to the prince?
अपि रामे महातेजो मम माता यशस्विनी ।
वन्यैरुपाहरत् पूजां पूजार्हे सर्वदेहिनाम् ॥५॥
5. api rāme mahātejo mama mātā yaśasvinī ,
vanyairupāharat pūjāṃ pūjārhe sarvadehinām.
5. api rāme mahātejaḥ mama mātā yaśasvinī
vanyaiḥ upāharat pūjām pūjārhe sarvadehinām
5. api he mahātejaḥ mama yaśasvinī mātā
sarvadehinām pūjārhe rāme vanyaiḥ pūjām upāharat
5. O greatly radiant one, did my renowned mother offer worship with forest products to Rama, who is indeed worthy of adoration by all embodied beings?
अपि रामाय कथितं यथावृत्तं पुरातनम् ।
मम मातुर्महातेजो देवेन दुरनुष्ठितम् ॥६॥
6. api rāmāya kathitaṃ yathāvṛttaṃ purātanam ,
mama māturmahātejo devena duranuṣṭhitam.
6. api rāmāya kathitam yathāvṛttam purātanam
mama mātuḥ mahātejaḥ devena duranuṣṭhitam
6. api mama mātuḥ purātanam mahātejaḥ yathāvṛttam
devena duranuṣṭhitam rāmāya kathitam
6. Has the ancient, glorious incident, as it truly happened, concerning my mother - the improper act committed by the god (deva) - been recounted to Rama?
अपि कौशिक भद्रं ते गुरुणा मम संगता ।
माता मम मुनिश्रेष्ठ रामसंदर्शनादितः ॥७॥
7. api kauśika bhadraṃ te guruṇā mama saṃgatā ,
mātā mama muniśreṣṭha rāmasaṃdarśanāditaḥ.
7. api kauśika bhadram te guruṇā mama saṅgatā
mātā mama muniśreṣṭha rāmasaṃdarśanāt itaḥ
7. api kauśika bhadram te muniśreṣṭha mama mātā
rāmasaṃdarśanāt itaḥ mama guruṇā saṅgatā
7. O Kaushika, may good fortune be with you! O best of sages, has my mother, since the sight of Rama, reunited with my (guru) preceptor (guru)?
अपि मे गुरुणा रामः पूजितः कुशिकात्मज ।
इहागतो महातेजाः पूजां प्राप्य महात्मनः ॥८॥
8. api me guruṇā rāmaḥ pūjitaḥ kuśikātmaja ,
ihāgato mahātejāḥ pūjāṃ prāpya mahātmanaḥ.
8. api me guruṇā rāmaḥ pūjitaḥ kuśikātmaja iha
āgataḥ mahātejaḥ pūjām prāpya mahātmanaḥ
8. api kuśikātmaja me guruṇā mahātejaḥ iha
āgataḥ rāmaḥ mahātmanaḥ pūjām prāpya pūjitaḥ
8. O son of Kuśika, has the glorious Rama, having come here, been honored by my (guru) preceptor (guru), after receiving honor from the great-souled (mahātman) one (you)?
अपि शान्तेन मनसा गुरुर्मे कुशिकात्मज ।
इहागतेन रामेण प्रयतेनाभिवादितः ॥९॥
9. api śāntena manasā gururme kuśikātmaja ,
ihāgatena rāmeṇa prayatenābhivāditaḥ.
9. api śāntena manasā guruḥ me kuśikātmaja
iha āgatena rāmeṇa prayatena abhivāditaḥ
9. api kuśikātmaja me guruḥ iha āgatena
śāntena manasā prayatena rāmeṇa abhivāditaḥ
9. O son of Kuśika, was my (guru) preceptor (guru) greeted by Rama, who came here with a peaceful mind and with devotion?
तच्छ्रुत्वा वचनं तस्य विश्वामित्रो महामुनिः ।
प्रत्युवाच शतानन्दं वाक्यज्ञो वाक्यकोविदम् ॥१०॥
10. tacchrutvā vacanaṃ tasya viśvāmitro mahāmuniḥ ,
pratyuvāca śatānandaṃ vākyajño vākyakovidam.
10. tat śrutvā vacanam tasya viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
pratyuvāca śatānandam vākyajñaḥ vākyakovidam
10. tasya vacanam śrutvā,
vākyajñaḥ mahāmuniḥ viśvāmitraḥ,
vākyakovidam śatānandam pratyuvāca.
10. Hearing those words from him, the great sage Viśvāmitra, who was knowledgeable in discourse, replied to Śatānanda, who was skilled in rhetoric.
नातिक्रान्तं मुनिश्रेष्ठ यत् कर्तव्यं कृतं मया ।
संगता मुनिना पत्नी भार्गवेणेव रेणुका ॥११॥
11. nātikrāntaṃ muniśreṣṭha yat kartavyaṃ kṛtaṃ mayā ,
saṃgatā muninā patnī bhārgaveṇeva reṇukā.
11. na atikrāntam muniśreṣṭha yat kartavyam kṛtam
mayā saṅgatā muninā patnī bhārgaveṇa iva reṇukā
11. muniśreṣṭha,
yat kartavyam (tat) mayā kṛtam,
na atikrāntam.
patnī muninā saṅgatā,
iva bhārgaveṇa reṇukā.
11. "O best of sages, what needed to be done was not transgressed; it was accomplished by me. The wife has been reunited with the sage, just as Reṇukā was with Bhārgava (Jamadagni)."
तच्छ्रुत्वा वचनं तस्य विश्वामित्रस्य धीमतः ।
शतानन्दो महातेजा रामं वचनमब्रवीत् ॥१२॥
12. tacchrutvā vacanaṃ tasya viśvāmitrasya dhīmataḥ ,
śatānando mahātejā rāmaṃ vacanamabravīt.
12. tat śrutvā vacanam tasya viśvāmitrasya dhīmataḥ
śatānandaḥ mahātejāḥ rāmam vacanam abravīt
12. tasya dhīmataḥ viśvāmitrasya vacanam śrutvā,
mahātejāḥ śatānandaḥ rāmam vacanam abravīt.
12. Hearing those words from the wise Viśvāmitra, Śatānanda, who was greatly effulgent, then spoke to Rāma.
स्वागतं ते नरश्रेष्ठ दिष्ट्या प्राप्तो ऽसि राघव ।
विश्वामित्रं पुरस्कृत्य महर्षिमपराजितम् ॥१३॥
13. svāgataṃ te naraśreṣṭha diṣṭyā prāpto'si rāghava ,
viśvāmitraṃ puraskṛtya maharṣimaparājitam.
13. svāgatam te naraśreṣṭha diṣṭyā prāptaḥ asi
rāghava viśvāmitram puraskṛtya maharṣim aparājitam
13. naraśreṣṭha,
rāghava,
te svāgatam! diṣṭyā aparājitam maharṣim viśvāmitram puraskṛtya (tvam) prāptaḥ asi.
13. "Welcome to you, O best among men! Fortunately, you have arrived, O Rāghava, accompanied by the invincible great sage Viśvāmitra."
अचिन्त्यकर्मा तपसा ब्रह्मर्षिरमितप्रभः ।
विश्वामित्रो महातेजा वेत्स्येनं परमां गतिम् ॥१४॥
14. acintyakarmā tapasā brahmarṣiramitaprabhaḥ ,
viśvāmitro mahātejā vetsyenaṃ paramāṃ gatim.
14. acintyakarmā tapasā brahmarṣiḥ amitaprabhaḥ
viśvāmitraḥ mahātejā vetsyati enam paramām gatim
14. brahmarṣiḥ viśvāmitraḥ acintyakarmā amitaprabhaḥ
tapasā mahātejā vetsyati enam paramām gatim
14. The brahmin sage (brahmarṣi) Viśvāmitra, whose actions (karma) are inconceivable, who possesses immeasurable splendor through his asceticism (tapas), and who is exceedingly powerful, will know this one's (Rama's) supreme destiny.
नास्ति धन्यतरो राम त्वत्तो ऽन्यो भुवि कश्चन ।
गोप्ता कुशिकपुत्रस्ते येन तप्तं महत्तपः ॥१५॥
15. nāsti dhanyataro rāma tvatto'nyo bhuvi kaścana ,
goptā kuśikaputraste yena taptaṃ mahattapaḥ.
15. na asti dhanyataraḥ rāma tvattaḥ anyaḥ bhuvi kaścana
goptā kuśikaputraḥ te yena taptam mahat tapaḥ
15. rāma,
bhuvi tvattaḥ dhanyataraḥ anyaḥ kaścana na asti.
te goptā kuśikaputraḥ,
yena mahat tapaḥ taptam.
15. O Rāma, no one else on earth is more blessed than you. Your protector is the son of Kuśika, by whom great asceticism (tapas) has been performed.
श्रूयतां चाभिदास्यामि कौशिकस्य महात्मनः ।
यथाबलं यथावृत्तं तन्मे निगदतः शृणु ॥१६॥
16. śrūyatāṃ cābhidāsyāmi kauśikasya mahātmanaḥ ,
yathābalaṃ yathāvṛttaṃ tanme nigadataḥ śṛṇu.
16. śrūyatām ca abhidāsyāmi kauśikasya mahātmanaḥ
yathābalam yathāvṛttam tat me nigadataḥ śṛṇu
16. śrūyatām ca,
aham abhidāsyāmi kauśikasya mahātmanaḥ yathābalam yathāvṛttam.
tat me nigadataḥ śṛṇu.
16. Let it be heard, and I will narrate the deeds of the great-souled son of Kuśika (Viśvāmitra), according to his power and conduct. Listen to me as I speak of that.
राजाभूदेष धर्मात्मा दीर्घ कालमरिंदमः ।
धर्मज्ञः कृतविद्यश्च प्रजानां च हिते रतः ॥१७॥
17. rājābhūdeṣa dharmātmā dīrgha kālamariṃdamaḥ ,
dharmajñaḥ kṛtavidyaśca prajānāṃ ca hite rataḥ.
17. rājā abhūt eṣa dharmātmā dīrgham kālam arindamaḥ
dharmajñaḥ kṛtavidyaḥ ca prajānām ca hite rataḥ
17. eṣaḥ rājā,
dharmātmā,
arindamaḥ (ca),
dīrgham kālam abhūt.
(saḥ) dharmajñaḥ,
kṛtavidyaḥ ca,
prajānām hite ca rataḥ (āsīt).
17. This one (Viśvāmitra) was a king for a long time, righteous in nature (dharmātmā), and a subduer of enemies. He was knowledgeable of natural law (dharma), accomplished in his studies, and devoted to the welfare of his subjects.
प्रजापतिसुतस्त्वासीत् कुशो नाम महीपतिः ।
कुशस्य पुत्रो बलवान् कुशनाभः सुधार्मिकः ॥१८॥
18. prajāpatisutastvāsīt kuśo nāma mahīpatiḥ ,
kuśasya putro balavān kuśanābhaḥ sudhārmikaḥ.
18. prajāpatisutaḥ tu āsīt kuśaḥ nāma mahīpatiḥ
kuśasya putraḥ balavān kuśanābhaḥ sudhārmikaḥ
18. prajāpatisutaḥ mahīpatiḥ nāma kuśaḥ tu āsīt
kuśasya putraḥ balavān sudhārmikaḥ kuśanābhaḥ
18. Indeed, there was a king named Kuśa, who was a son of Prajāpati. Kuśa's son was the mighty and very righteous (dharma) Kuśanābha.
कुशनाभसुतस्त्वासीद्गाधिरित्येव विश्रुतः ।
गाधेः पुत्रो महातेजा विश्वामित्रो महामुनिः ॥१९॥
19. kuśanābhasutastvāsīdgādhirityeva viśrutaḥ ,
gādheḥ putro mahātejā viśvāmitro mahāmuniḥ.
19. kuśanābhasutaḥ tu āsīt gādhiḥ iti eva viśrutaḥ
gādheḥ putraḥ mahātejāḥ viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
19. kuśanābhasutaḥ gādhiḥ iti eva viśrutaḥ tu āsīt
gādheḥ putraḥ mahātejāḥ mahāmuniḥ viśvāmitraḥ
19. Indeed, Gādhi, the son of Kuśanābha, was renowned by this very name. Gādhi's son was the immensely resplendent great sage Viśvāmitra.
विश्वमित्रो महातेजाः पालयामास मेदिनीम् ।
बहुवर्षसहस्राणि राजा राज्यमकारयत् ॥२०॥
20. viśvamitro mahātejāḥ pālayāmāsa medinīm ,
bahuvarṣasahasrāṇi rājā rājyamakārayat.
20. viśvāmitraḥ mahātejāḥ pālayāmāsa medinīm
bahuvarṣasahasrāṇi rājā rājyam akārayat
20. mahātejāḥ viśvāmitraḥ medinīm pālayāmāsa
rājā bahuvarṣasahasrāṇi rājyam akārayat
20. The immensely resplendent Viśvāmitra ruled the earth. As king, he governed the kingdom for many thousands of years.
कदा चित्तु महातेजा योजयित्वा वरूथिनीम् ।
अक्षौहिणीपरिवृतः परिचक्राम मेदिनीम् ॥२१॥
21. kadā cittu mahātejā yojayitvā varūthinīm ,
akṣauhiṇīparivṛtaḥ paricakrāma medinīm.
21. kadā cit tu mahātejāḥ yojayitvā varūthinīm
akṣauhiṇīparivṛtaḥ paricakrāma medinīm
21. kadā cit tu mahātejāḥ varūthinīm yojayitvā
akṣauhiṇīparivṛtaḥ medinīm paricakrāma
21. One time, the immensely resplendent (Viśvāmitra), having mobilized his army and accompanied by an akṣauhiṇī (a vast army division), traversed the earth.
नगराणि च राष्ट्राणि सरितश्च तथा गिरीन् ।
आश्रमान् क्रमशो राजा विचरन्नाजगामह ॥२२॥
22. nagarāṇi ca rāṣṭrāṇi saritaśca tathā girīn ,
āśramān kramaśo rājā vicarannājagāmaha.
22. nagarāṇi ca rāṣṭrāṇi saritaḥ ca tathā girīn
āśramān kramaśaḥ rājā vicaran ājagāmaha
22. rājā kramaśaḥ nagarāṇi ca rāṣṭrāṇi ca
saritaḥ tathā girīn āśramān vicaran ājagāmaha
22. The king, wandering successively through cities, kingdoms, rivers, mountains, and hermitages (āśrama), arrived.
वसिष्ठस्याश्रमपदं नानापुष्पफलद्रुमम् ।
नानामृगगणाकीर्णं सिद्धचारणसेवितम् ॥२३॥
23. vasiṣṭhasyāśramapadaṃ nānāpuṣpaphaladrumam ,
nānāmṛgagaṇākīrṇaṃ siddhacāraṇasevitam.
23. vasiṣṭhasya āśramapadam nānāpuṣpaphaladrumam
nānāmṛgagaṇākīrṇam siddhacāraṇasevitam
23. vasiṣṭhasya nānāpuṣpaphaladrumam
nānāmṛgagaṇākīrṇam siddhacāraṇasevitam āśramapadam
23. He arrived at Vasiṣṭha's hermitage (āśrama), which was adorned with diverse flowers, fruits, and trees, teeming with various groups of deer, and frequented by Siddhas and Caraṇas.
देवदानवगन्धर्वैः किंनरैरुपशोभितम् ।
प्रशान्तहरिणाकीर्णं द्विजसंघनिषेवितम् ॥२४॥
24. devadānavagandharvaiḥ kiṃnarairupaśobhitam ,
praśāntahariṇākīrṇaṃ dvijasaṃghaniṣevitam.
24. devadānavagandharvaiḥ kiṃnaraiḥ upaśobhitam
praśāntahariṇākīrṇam dvijasaṅghaniṣevitam
24. devadānavagandharvaiḥ kiṃnaraiḥ upaśobhitam
praśāntahariṇākīrṇam dvijasaṅghaniṣevitam
24. It was adorned by gods, Dānavas, Gandharvas, and Kiṃnaras; filled with tranquil deer; and frequented by assemblies of Brahmins (dvija).
ब्रह्मर्षिगणसंकीर्णं देवर्षिगणसेवितम् ।
तपश्चरणसंसिद्धैरग्निकल्पैर्महात्मभिः ॥२५॥
25. brahmarṣigaṇasaṃkīrṇaṃ devarṣigaṇasevitam ,
tapaścaraṇasaṃsiddhairagnikalpairmahātmabhiḥ.
25. brahmarṣigaṇasaṃkīrṇam devarṣigaṇasevitam
tapaścaraṇasaṃsiddhaiḥ agnikalpaiḥ mahātmabhiḥ
25. brahmarṣigaṇasaṃkīrṇam devarṣigaṇasevitam
tapaścaraṇasaṃsiddhaiḥ agnikalpaiḥ mahātmabhiḥ
25. It was crowded with assemblies of Brahmin sages (brahmarṣi) and attended by groups of divine sages (devarṣi), as well as by great souls (mahātman) who were perfected through the performance of austerities (tapas) and radiant as fire.
सततं संकुलं श्रीमद्ब्रह्मकल्पैर्महात्मभिः ।
अब्भक्षैर्वायुभक्षैश्च शीर्णपर्णाशनैस्तथा ॥२६॥
26. satataṃ saṃkulaṃ śrīmadbrahmakalpairmahātmabhiḥ ,
abbhakṣairvāyubhakṣaiśca śīrṇaparṇāśanaistathā.
26. satatam saṅkulam śrīmat brahmakalpaiḥ mahātmabhiḥ
abbhakṣaiḥ vāyubhakṣaiḥ ca śīrṇaparṇāśanaiḥ tathā
26. śrīmat brahmakalpaiḥ mahātmabhiḥ abbhakṣaiḥ
vāyubhakṣaiḥ ca śīrṇaparṇāśanaiḥ tathā satatam saṅkulam
26. It was constantly thronged by venerable, great souls (mahātman) who were like Brahmā, and by ascetics who subsisted on water, on air, and also on fallen leaves.
फलमूलाशनैर्दान्तैर्जितरोषैर्जितेन्द्रियैः ।
ऋषिभिर्वालखिल्यैश्च जपहोमपरायणैः ॥२७॥
27. phalamūlāśanairdāntairjitaroṣairjitendriyaiḥ ,
ṛṣibhirvālakhilyaiśca japahomaparāyaṇaiḥ.
27. phalamūlāśanaiḥ dāntaiḥ jitaroṣaiḥ jitendriyaiḥ
ṛṣibhiḥ vālakhilyaiḥ ca japhomaparāyaṇaiḥ
27. phalamūlāśanaiḥ dāntaiḥ jitaroṣaiḥ jitendriyaiḥ
ṛṣibhiḥ vālakhilyaiḥ ca japhomaparāyaṇaiḥ
27. They were (also filled) by ascetics who subsisted on fruits and roots, who were self-controlled, who had conquered anger, and who had mastered their senses (indriya). It was also filled by sages (ṛṣi) and the Vālakhilyas, who were deeply devoted to chanting (japa) and sacrificial oblations (homa).
वसिष्ठस्याश्रमपदं ब्रह्मलोकमिवापरम् ।
ददर्श जयतां श्रेष्ठ विश्वामित्रो महाबलः ॥२८॥
28. vasiṣṭhasyāśramapadaṃ brahmalokamivāparam ,
dadarśa jayatāṃ śreṣṭha viśvāmitro mahābalaḥ.
28. vasiṣṭhasya āśramapadam brahmalokam iva aparam
dadarśa jayatām śreṣṭha viśvāmitraḥ mahābalaḥ
28. jayatām śreṣṭha mahābalaḥ viśvāmitraḥ vasiṣṭhasya
āśramapadam aparam brahmalokam iva dadarśa
28. O best among conquerors, the mighty (mahābala) Viśvāmitra beheld Vasiṣṭha's hermitage (āśramapada), which was like another realm of Brahmā (brahmaloka).