Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अथ संवत्सरे पूर्णे तस्मिन्प्राप्ते तुरङ्गमे ।
सरय्वाश्चोत्तरे तीरे राज्ञो यज्ञो ऽभ्यवर्तत ॥१॥
1. atha saṃvatsare pūrṇe tasminprāpte turaṅgame ,
sarayvāścottare tīre rājño yajño'bhyavartata.
1. atha saṃvatsare pūrṇe tasmin prāpte turaṅgame
sarayvāḥ ca uttare tīre rājñaḥ yajñaḥ abhyavartata
1. atha saṃvatsare pūrṇe tasmin turaṅgame prāpte ca
sarayvāḥ uttare tīre rājñaḥ yajñaḥ abhyavartata
1. Then, when a full year had passed and that horse had returned, the king's Vedic ritual (yajña) commenced on the northern bank of the Sarayu river.
ऋश्यशृङ्गं पुरस्कृत्य कर्म चक्रुर्द्विजर्षभाः ।
अश्वमेधे महायज्ञे राज्ञो ऽस्य सुमहात्मनः ॥२॥
2. ṛśyaśṛṅgaṃ puraskṛtya karma cakrurdvijarṣabhāḥ ,
aśvamedhe mahāyajñe rājño'sya sumahātmanaḥ.
2. ṛśyaśṛṅgam puraskṛtya karma cakruḥ dvijarṣabhāḥ
aśvamedhe mahāyajñe rājñaḥ asya sumahātmanaḥ
2. ṛśyaśṛṅgam puraskṛtya dvijarṣabhāḥ asya sumahātmanaḥ
rājñaḥ aśvamedhe mahāyajñe karma cakruḥ
2. With Ṛśyaśṛṅga leading, the best of brahmins performed the rites for this very noble-souled king during the great Aśvamedha (Vedic ritual).
कर्म कुर्वन्ति विधिवद् याजका वेदपारगाः ।
यथाविधि यथान्यायं परिक्रामन्ति शास्त्रतः ॥३॥
3. karma kurvanti vidhivad yājakā vedapāragāḥ ,
yathāvidhi yathānyāyaṃ parikrāmanti śāstrataḥ.
3. karma kurvanti vidhivat yājakāḥ vedapāragāḥ |
yathāvidhi yathānyāyaṃ parikrāmanti śāstrataḥ
3. vedapāragāḥ yājakāḥ विधिवत् karma kurvanti
yathāvidhi yathānyāyaṃ शास्त्रतः parikrāmanti
3. The sacrificers, well-versed in the Vedas, perform the ritual action (karma) meticulously, in accordance with the rules. They proceed strictly according to proper procedure, justly, and as prescribed by the scriptures.
प्रवर्ग्यं शास्त्रतः कृत्वा तथैवोपसदं द्विजाः ।
चक्रुश्च विधिवत् सर्वमधिकं कर्म शास्त्रतः ॥४॥
4. pravargyaṃ śāstrataḥ kṛtvā tathaivopasadaṃ dvijāḥ ,
cakruśca vidhivat sarvamadhikaṃ karma śāstrataḥ.
4. pravargyam śāstrataḥ kṛtvā tathā eva upasadam dvijāḥ
| cakruḥ ca vidhivat sarvam adhikam karma śāstrataḥ
4. dvijāḥ śāstrataḥ pravargyam tathā eva upasadam kṛtvā
ca vidhivat sarvam adhikam karma śāstrataḥ cakruḥ
4. The Brahmins, having performed the Pravargya rite and similarly the Upasad rite in accordance with the scriptures, then duly carried out all other additional ritual actions (karma) as prescribed by the sacred texts.
अभिपूज्य ततो हृष्टाः सर्वे चक्रुर्यथाविधि ।
प्रातःसवनपूर्वाणि कर्माणि मुनिपुंगवाः ॥५॥
5. abhipūjya tato hṛṣṭāḥ sarve cakruryathāvidhi ,
prātaḥsavanapūrvāṇi karmāṇi munipuṃgavāḥ.
5. abhipūjya tataḥ hṛṣṭāḥ sarve cakruḥ yathāvidhi
| prātaḥsavanapūrvāṇi karmāṇi munipuṃgavāḥ
5. tataḥ abhipūjya sarve hṛṣṭāḥ munipuṃgavāḥ
yathāvidhi prātaḥsavanapūrvāṇi karmāṇi cakruḥ
5. Then, having paid homage, all the joyful foremost sages performed the rites (karma), starting with the morning libation, in due accordance with the rules.
न चाहुतमभूत्तत्र स्खलितं वापि किं चन ।
दृश्यते ब्रह्मवत् सर्वं क्षेमयुक्तं हि चक्रिरे ॥६॥
6. na cāhutamabhūttatra skhalitaṃ vāpi kiṃ cana ,
dṛśyate brahmavat sarvaṃ kṣemayuktaṃ hi cakrire.
6. na ca āhutam abhūt tatra skhalitam vā api kim cana
dṛśyate brahmavat sarvam kṣemayuktam hi cakrire
6. na ca tatra āhutam abhūt vā api kim cana skhalitam
dṛśyate sarvam brahmavat hi kṣemayuktam cakrire
6. And there, nothing was left unoffered, nor was there any mistake. Everything appeared perfect, and indeed, they conducted it safely and auspiciously.
न तेष्वहःसु श्रान्तो वा क्षुधितो वापि दृश्यते ।
नाविद्वान्ब्राह्मणस्तत्र नाशतानुचरस्तथा ॥७॥
7. na teṣvahaḥsu śrānto vā kṣudhito vāpi dṛśyate ,
nāvidvānbrāhmaṇastatra nāśatānucarastathā.
7. na teṣu ahaḥsu śrāntaḥ vā kṣudhitaḥ vā api dṛśyate
na avidvān brāhmaṇaḥ tatra na aśatānucaraḥ tathā
7. na teṣu ahaḥsu śrāntaḥ vā kṣudhitaḥ vā api dṛśyate
tatra na avidvān brāhmaṇaḥ na tathā aśatānucaraḥ
7. During those days, no one was seen to be tired or hungry. Neither was there any unlearned Brahmin (avidvān) present, nor any who lacked a hundred attendants.
ब्राह्मणा भुञ्जते नित्यं नाथवन्तश्च भुञ्जते ।
तापसा भुञ्जते चापि श्रमणा भुञ्जते तथा ॥८॥
8. brāhmaṇā bhuñjate nityaṃ nāthavantaśca bhuñjate ,
tāpasā bhuñjate cāpi śramaṇā bhuñjate tathā.
8. brāhmaṇāḥ bhuñjate nityam nāthavantaḥ ca bhuñjate
tāpasāḥ bhuñjate ca api śramaṇāḥ bhuñjate tathā
8. brāhmaṇāḥ nityam bhuñjate ca nāthavantaḥ bhuñjate
ca api tāpasāḥ bhuñjate tathā śramaṇāḥ bhuñjate
8. Brahmins constantly eat, and so do those who are supported. Ascetics also partake, and likewise do mendicants.
वृद्धाश्च व्याधिताश्चैव स्त्रियो बालास्तथैव च ।
अनिशं भुञ्जमानानां न तृप्तिरुपलभ्यते ॥९॥
9. vṛddhāśca vyādhitāścaiva striyo bālāstathaiva ca ,
aniśaṃ bhuñjamānānāṃ na tṛptirupalabhyate.
9. vṛddhāḥ ca vyādhitāḥ ca eva striyaḥ bālāḥ tathā
eva ca aniśam bhuñjamānānām na tṛptiḥ upalabhyate
9. vṛddhāḥ ca vyādhitāḥ ca eva striyaḥ bālāḥ tathā
eva ca aniśam bhuñjamānānām tṛptiḥ na upalabhyate
9. The elderly, the sick, women, and children alike - even while eating continuously - never reached a point of satiety (tṛpti).
दीयतां दीयतामन्नं वासांसि विविधानि च ।
इति संचोदितास्तत्र तथा चक्रुरनेकशः ॥१०॥
10. dīyatāṃ dīyatāmannaṃ vāsāṃsi vividhāni ca ,
iti saṃcoditāstatra tathā cakruranekaśaḥ.
10. dīyatām dīyatām annam vāsāṃsi vividhāni ca
iti saṃcoditāḥ tatra tathā cakruḥ anekaśaḥ
10. tatra iti saṃcoditāḥ anekaśaḥ tathā cakruḥ
annam dīyatām dīyatām ca vividhāni vāsāṃsi
10. Let food be given, let food be given, and various clothes too. Thus, repeatedly urged there, they acted accordingly.
अन्नकूटाश्च बहवो दृश्यन्ते पर्वतोपमाः ।
दिवसे दिवसे तत्र सिद्धस्य विधिवत्तदा ॥११॥
11. annakūṭāśca bahavo dṛśyante parvatopamāḥ ,
divase divase tatra siddhasya vidhivattadā.
11. annakūṭāḥ ca bahavaḥ dṛśyante parvatopamāḥ
divase divase tatra siddhasya vidhivat tadā
11. tatra tadā divase divase vidhivat siddhasya
(bhūtasya) bahavaḥ parvatopamāḥ ca annakūṭāḥ dṛśyante
11. Many mounds of food, resembling mountains, were seen there, prepared daily according to the prescribed rites at that time.
अन्नं हि विधिवत् स्वादु प्रशंसन्ति द्विजर्षभाः ।
अहो तृप्ताः स्म भद्रं ते इति शुश्राव राघवः ॥१२॥
12. annaṃ hi vidhivat svādu praśaṃsanti dvijarṣabhāḥ ,
aho tṛptāḥ sma bhadraṃ te iti śuśrāva rāghavaḥ.
12. annam hi vidhivat svādu praśaṃsanti dvijarṣabhāḥ
aho tṛptāḥ sma bhadram te iti śuśrāva rāghavaḥ
12. dvijarṣabhāḥ hi annam vidhivat svādu (iti) praśaṃsanti.
rāghavaḥ "aho tṛptāḥ sma,
te bhadram" iti śuśrāva.
12. Indeed, the foremost of the twice-born (dvija) praised the food, saying it was delicious and properly prepared according to the rules. Rāghava heard them exclaim, 'Oh, we are satisfied! May there be well-being for you!'
स्वलंकृताश्च पुरुषा ब्राह्मणान्पर्यवेषयन् ।
उपासते च तानन्ये सुमृष्टमणिकुण्डलाः ॥१३॥
13. svalaṃkṛtāśca puruṣā brāhmaṇānparyaveṣayan ,
upāsate ca tānanye sumṛṣṭamaṇikuṇḍalāḥ.
13. svalaṃkṛtāḥ ca puruṣāḥ brāhmaṇān paryaveṣayan
upāsate ca tān anye sumṛṣṭamaṇikuṇḍalāḥ
13. svalaṃkṛtāḥ ca puruṣāḥ brāhmaṇān paryaveṣayan.
ca anye sumṛṣṭamaṇikuṇḍalāḥ tān upāsate.
13. Well-adorned men served the Brahmins. And others, adorned with brilliantly polished jeweled earrings, attended upon them.
कर्मान्तरे तदा विप्रा हेतुवादान्बहूनपि ।
प्राहुः सुवाग्मिनो धीराः परस्परजिगीषया ॥१४॥
14. karmāntare tadā viprā hetuvādānbahūnapi ,
prāhuḥ suvāgmino dhīrāḥ parasparajigīṣayā.
14. karmāntare tadā viprāḥ hetuvādān bahūn api
prāhuḥ suvāgminaḥ dhīrāḥ parasparajigīṣayā
14. tadā karmāntare suvāgminaḥ dhīrāḥ viprāḥ
parasparajigīṣayā bahūn api hetuvādān prāhuḥ
14. Then, during the performance of the rites (karma), the eloquent and resolute Brahmins presented many logical arguments, driven by a desire for mutual intellectual victory.
दिवसे दिवसे तत्र संस्तरे कुशला द्विजाः ।
सर्वकर्माणि चक्रुस्ते यथाशास्त्रं प्रचोदिताः ॥१५॥
15. divase divase tatra saṃstare kuśalā dvijāḥ ,
sarvakarmāṇi cakruste yathāśāstraṃ pracoditāḥ.
15. divase divase tatra saṃstare kuśalāḥ dvijāḥ
sarvakarmāṇi cakruḥ te yathāśāstraṃ pracoditāḥ
15. divase divase tatra saṃstare pracoditāḥ kuśalāḥ
dvijāḥ te yathāśāstraṃ sarvakarmāṇi cakruḥ
15. Day after day, the skilled twice-born (dvija) priests there on the sacrificial ground performed all the rites (karma) as they were enjoined by the sacred texts.
नाषडङ्गविदत्रासीन्नाव्रतो नाबहुश्रुतः ।
सदस्यस्तस्य वै राज्ञो नावादकुशलो द्विजः ॥१६॥
16. nāṣaḍaṅgavidatrāsīnnāvrato nābahuśrutaḥ ,
sadasyastasya vai rājño nāvādakuśalo dvijaḥ.
16. na aṣaḍaṅgavit atra āsīt na avrataḥ na abahuśrutaḥ
sadasyaḥ tasya vai rājñaḥ na avādakuśalaḥ dvijaḥ
16. atra tasya rājñaḥ sadasyaḥ dvijaḥ aṣaḍaṅgavit na
āsīt na avrataḥ na abahuśrutaḥ vai na avādakuśalaḥ
16. Among the members of that king's assembly, there was no twice-born (dvija) individual who was ignorant of the six Vedic auxiliaries, nor one who had not taken vows, nor one who was not exceedingly learned. Indeed, no Brahmin member was unskilled in debate.
प्राप्ते यूपोच्छ्रये तस्मिन् षड्बैल्वाः खादिरास्तथा ।
तावन्तो बिल्वसहिताः पर्णिनश्च तथापरे ॥१७॥
17. prāpte yūpocchraye tasmin ṣaḍbailvāḥ khādirāstathā ,
tāvanto bilvasahitāḥ parṇinaśca tathāpare.
17. prāpte yūpocchraye tasmin ṣaḍbailvāḥ khādirāḥ
tathā tāvantaḥ bilvasahitāḥ parṇinaḥ ca tathā apare
17. tasmin yūpocchraye prāpte ṣaḍbailvāḥ,
tathā khādirāḥ,
tāvantaḥ bilvasahitāḥ ca,
tathā apare parṇinaḥ ca
17. Upon that occasion of the sacrificial post (yūpa) erection, there were six posts of bilva wood and similarly, six of khadira wood. An equal number of posts were made with bilva, and also other posts of parnin wood.
श्लेष्मातकमयो दिष्टो देवदारुमयस्तथा ।
द्वावेव तत्र विहितौ बाहुव्यस्तपरिग्रहौ ॥१८॥
18. śleṣmātakamayo diṣṭo devadārumayastathā ,
dvāveva tatra vihitau bāhuvyastaparigrahau.
18. śleṣmātakamayaḥ diṣṭaḥ devadārumayaḥ tathā
dvau eva tatra vihitau bāhuvyastaparigrahau
18. śleṣmātakamayaḥ diṣṭaḥ tathā devadārumayaḥ
dvau eva tatra vihitau bāhuvyastaparigrahau
18. One (post) was designated as being made of śleṣmātaka wood, and similarly, one made of deodar wood. These two were established there, designed with widely extended supports.
कारिताः सर्व एवैते शास्त्रज्ञैर्यज्ञकोविदैः ।
शोभार्थं तस्य यज्ञस्य काञ्चनालंकृता भवन् ॥१९॥
19. kāritāḥ sarva evaite śāstrajñairyajñakovidaiḥ ,
śobhārthaṃ tasya yajñasya kāñcanālaṃkṛtā bhavan.
19. kāritāḥ sarve eva ete śāstrajñaiḥ yajñakovidaiḥ
śobhārtham tasya yajñasya kāñcana alaṅkṛtāḥ bhavan
19. ete sarve eva śāstrajñaiḥ yajñakovidaiḥ tasya
yajñasya śobhārtham kāritāḥ bhavan kāñcana alaṅkṛtāḥ
19. All these (posts) were constructed by the experts in scriptures and ritual specialists (yajñakovida) for the embellishment of that (yajña). They were adorned with gold.
विन्यस्ता विधिवत् सर्वे शिल्पिभिः सुकृता दृढाः ।
अष्टाश्रयः सर्व एव श्लक्ष्णरूपसमन्विताः ॥२०॥
20. vinyastā vidhivat sarve śilpibhiḥ sukṛtā dṛḍhāḥ ,
aṣṭāśrayaḥ sarva eva ślakṣṇarūpasamanvitāḥ.
20. vinyastāḥ vidhivat sarve śilpibhiḥ sukṛtāḥ dṛḍhāḥ
aṣṭāśrayaḥ sarve eva ślakṣṇarūpasamanvitāḥ
20. sarve śilpibhiḥ vidhivat vinyastāḥ sukṛtāḥ dṛḍhāḥ.
sarve eva aṣṭāśrayaḥ ślakṣṇarūpasamanvitāḥ
20. All of them were properly placed by the artisans, well-made and sturdy. Indeed, all were octagonal and endowed with a smooth, polished appearance.
आच्छादितास्ते वासोभिः पुष्पैर्गन्धैश्च भूषिताः ।
सप्तर्षयो दीप्तिमन्तो विराजन्ते यथा दिवि ॥२१॥
21. ācchāditāste vāsobhiḥ puṣpairgandhaiśca bhūṣitāḥ ,
saptarṣayo dīptimanto virājante yathā divi.
21. ācchāditāḥ te vāsobhiḥ puṣpaiḥ gandhaiḥ ca bhūṣitāḥ
saptarṣayaḥ dīptimantaḥ virājante yathā divi
21. te vāsobhiḥ puṣpaiḥ gandhaiḥ ca ācchāditāḥ bhūṣitāḥ.
dīptimantaḥ saptarṣayaḥ yathā divi virājante
21. They were covered with garments and adorned with flowers and fragrances. They shone splendidly, like the radiant Seven Sages (saptarṣi) in the sky.
इष्टकाश्च यथान्यायं कारिताश्च प्रमाणतः ।
चितो ऽग्निर्ब्राह्मणैस्तत्र कुशलैः शुल्बकर्मणि ॥२२॥
22. iṣṭakāśca yathānyāyaṃ kāritāśca pramāṇataḥ ,
cito'gnirbrāhmaṇaistatra kuśalaiḥ śulbakarmaṇi.
22. iṣṭakāḥ ca yathānyāyaṃ kāritāḥ ca pramāṇataḥ
citaḥ agniḥ brāhmaṇaiḥ tatra kuśalaiḥ śulbakarmaṇi
22. iṣṭakāḥ ca yathānyāyaṃ ca pramāṇataḥ kāritāḥ.
tatra agniḥ śulbakarmaṇi kuśalaiḥ brāhmaṇaiḥ citaḥ.
22. Bricks were properly made according to rules and measure. The fire-altar (agni) was constructed there by Brahmins skilled in the work of the sacrificial cord (śulbakarmaṇi).
स चित्यो राजसिंहस्य संचितः कुशलैर्द्विजैः ।
गरुडो रुक्मपक्षो वै त्रिगुणो ऽष्टादशात्मकः ॥२३॥
23. sa cityo rājasiṃhasya saṃcitaḥ kuśalairdvijaiḥ ,
garuḍo rukmapakṣo vai triguṇo'ṣṭādaśātmakaḥ.
23. saḥ cityaḥ rājasiṃhasya saṃcitaḥ kuśalaiḥ dvijaiḥ
garuḍaḥ rukmapakṣaḥ vai triguṇaḥ aṣṭādaśātmakaḥ
23. saḥ rājasiṃhasya cityaḥ kuśalaiḥ dvijaiḥ saṃcitaḥ.
vai garuḍaḥ rukmapakṣaḥ triguṇaḥ aṣṭādaśātmakaḥ (āsīt).
23. That altar (citya) of the lion among kings was built by skilled Brahmins (dvijaiḥ). It was indeed a Garuḍa-shaped altar (garuḍa) with golden wings, three-fold (triguṇa) and consisting of eighteen (parts/measures).
नियुक्तास्तत्र पशवस्तत्तदुद्दिश्य दैवतम् ।
उरगाः पक्षिणश्चैव यथाशास्त्रं प्रचोदिताः ।
शामित्रे तु हयस्तत्र तथा जल चराश्च ये ॥२४॥
24. niyuktāstatra paśavastattaduddiśya daivatam ,
uragāḥ pakṣiṇaścaiva yathāśāstraṃ pracoditāḥ ,
śāmitre tu hayastatra tathā jala carāśca ye.
24. niyuktāḥ tatra paśavaḥ tat-tad uddiśya
daivatam uragāḥ pakṣiṇaḥ ca eva
yathāśāstraṃ pracoditāḥ śāmitre tu
hayaḥ tatra tathā jala-carāḥ ca ye
24. tatra paśavaḥ tat-tad daivatam uddiśya niyuktāḥ.
uragāḥ pakṣiṇaḥ ca eva yathāśāstraṃ pracoditāḥ.
tu śāmitre tatra hayaḥ tathā ye jala-carāḥ ca (āsīt).
24. There, animals were offered, each intending a specific deity. Serpents and birds were also duly offered according to the scriptures (yathāśāstraṃ). And there, in the sacrificial slaughter place (śāmitra), was the horse, as were all aquatic creatures.
ऋत्विग्भिः सर्वमेवैतन्नियुक्तं शास्त्रतस्तदा ।
पशूनां त्रिशतं तत्र यूपेषु नियतं तदा ।
अश्वरत्नोत्तमं तस्य राज्ञो दशरथस्य ह ॥२५॥
25. ṛtvigbhiḥ sarvamevaitanniyuktaṃ śāstratastadā ,
paśūnāṃ triśataṃ tatra yūpeṣu niyataṃ tadā ,
aśvaratnottamaṃ tasya rājño daśarathasya ha.
25. ṛtvigbhiḥ sarvam eva etat niyuktam
śāstrataḥ tadā paśūnām triśatam
tatra yūpeṣu niyatam tadā aśvaratnottamam
tasya rājñaḥ daśarathasya ha
25. tadā ṛtvigbhiḥ etat sarvam eva śāstrataḥ niyuktam.
tadā tatra yūpeṣu paśūnām triśatam niyatam.
ha tasya rājñaḥ daśarathasya aśvaratnottamam (āsīt).
25. Then, all this was indeed arranged by the priests (ṛtvigbhiḥ) according to the scriptures (śāstrataḥ). Three hundred animals were fastened there upon the sacrificial posts (yūpeṣu). And there was the finest jewel among horses (aśvaratnottamam) belonging to that King Dasharatha.
कौसल्या तं हयं तत्र परिचर्य समन्ततः ।
कृपाणैर्विशशासैनं त्रिभिः परमया मुदा ॥२६॥
26. kausalyā taṃ hayaṃ tatra paricarya samantataḥ ,
kṛpāṇairviśaśāsainaṃ tribhiḥ paramayā mudā.
26. kausalyā tam hayam tatra paricarya samantataḥ
kṛpāṇaiḥ viśasāsa enam tribhiḥ paramayā mudā
26. tatra kausalyā tam hayam samantataḥ paricarya
tribhiḥ kṛpāṇaiḥ enam paramayā mudā viśasāsa
26. There, Kaushalya, having honored that horse thoroughly, slaughtered it with three swords with utmost delight.
पतत्रिणा तदा सार्धं सुस्थितेन च चेतसा ।
अवसद् रजनीमेकां कौसल्या धर्मकाम्यया ॥२७॥
27. patatriṇā tadā sārdhaṃ susthitena ca cetasā ,
avasad rajanīmekāṃ kausalyā dharmakāmyayā.
27. patatriṇā tadā sārdham susthitena ca cetasā
avasat rajanīm ekām kausalyā dharmakāmyayā
27. tadā kausalyā susthitena cetasā ca patatriṇā
sārdham ekām rajanīm dharmakāmyayā avasat
27. Then, Kaushalya, with a tranquil mind, stayed one night together with that winged creature (the horse), motivated by the desire for religious merit (dharma).
होताध्वर्युस्तथोद्गाता हयेन समयोजयन् ।
महिष्या परिवृक्त्याथ वावातामपरां तथा ॥२८॥
28. hotādhvaryustathodgātā hayena samayojayan ,
mahiṣyā parivṛktyātha vāvātāmaparāṃ tathā.
28. hotā adhvaryuḥ tathā udgātā hayena samayojayan
mahiṣyā parivṛktyā atha vāvātām aparām tathā
28. hotā adhvaryuḥ tathā udgātā atha hayena mahiṣyā
parivṛktyā vāvātām aparām tathā samayojayan
28. The Hotā, Adhvaryu, and Udgātā priests thus joined the favorite queen (vāvātā) and another queen (aparā) with the horse, the chief queen (mahiṣī), and the discarded queen (parivṛktī).
पतत्रिणस्तस्य वपामुद्धृत्य नियतेन्द्रियः ।
ऋत्विक् परम संपन्नः श्रपयामास शास्त्रतः ॥२९॥
29. patatriṇastasya vapāmuddhṛtya niyatendriyaḥ ,
ṛtvik parama saṃpannaḥ śrapayāmāsa śāstrataḥ.
29. patatriṇaḥ tasya vapām uddhṛtya niyatendriyaḥ
ṛtvik parama sampannaḥ śrapayāmāsa śāstrataḥ
29. niyatendriyaḥ parama sampannaḥ ṛtvik tasya
patatriṇaḥ vapām uddhṛtya śāstrataḥ śrapayāmāsa
29. The priest (ṛtvik), having controlled his senses and being supremely accomplished, extracted the omentum (fat) from that winged creature (the horse) and cooked it according to scriptural injunctions.
धूमगन्धं वपायास्तु जिघ्रति स्म नराधिपः ।
यथाकालं यथान्यायं निर्णुदन्पापमात्मनः ॥३०॥
30. dhūmagandhaṃ vapāyāstu jighrati sma narādhipaḥ ,
yathākālaṃ yathānyāyaṃ nirṇudanpāpamātmanaḥ.
30. dhūmagandham vapāyāḥ tu jighrati sma narādhipaḥ
yathākālam yathānyāyam nirṇudan pāpam ātmanaḥ
30. narādhipaḥ vapāyāḥ dhūmagandham jighrati sma
yathākālam yathānyāyam ātmanaḥ pāpam nirṇudan
30. The king would smell the smoke-fragrance of the omentum at the appropriate time and in accordance with the prescribed rules, thereby dispelling the sin of his self (ātman).
हयस्य यानि चाङ्गानि तानि सर्वाणि ब्राह्मणाः ।
अग्नौ प्रास्यन्ति विधिवत् समस्ताः षोडशर्त्विजः ॥३१॥
31. hayasya yāni cāṅgāni tāni sarvāṇi brāhmaṇāḥ ,
agnau prāsyanti vidhivat samastāḥ ṣoḍaśartvijaḥ.
31. hayasya yāni ca aṅgāni tāni sarvāṇi brāhmaṇāḥ
agnau prāsyanti vidhivat samastāḥ ṣoḍaśa ṛtvijaḥ
31. samastāḥ ṣoḍaśa ṛtvijaḥ brāhmaṇāḥ ca hayasya yāni
aṅgāni tāni sarvāṇi vidhivat agnau prāsyanti
31. The sixteen assembled Brahmin priests (ṛtvij) properly cast all those limbs of the horse into the fire.
प्लक्षशाखासु यज्ञानामन्येषां क्रियते हविः ।
अश्वमेधस्य चैकस्य वैतसो भाग इष्यते ॥३२॥
32. plakṣaśākhāsu yajñānāmanyeṣāṃ kriyate haviḥ ,
aśvamedhasya caikasya vaitaso bhāga iṣyate.
32. plakṣaśākhāsu yajñānām anyeṣām kriyate haviḥ
aśvamedhasya ca ekasya vaitasaḥ bhāgaḥ iṣyate
32. anyeṣām yajñānām haviḥ plakṣaśākhāsu kriyate
ca ekasya aśvamedhasya vaitasaḥ bhāgaḥ iṣyate
32. For other Vedic rituals (yajña), the offering (havis) is made on plakṣa branches. And for the Aśvamedha (yajña) alone, a reed (vaitasa) portion is prescribed.
त्र्यहो ऽश्वमेधः संख्यातः कल्पसूत्रेण ब्राह्मणैः ।
चतुष्टोममहस्तस्य प्रथमं परिकल्पितम् ॥३३॥
33. tryaho'śvamedhaḥ saṃkhyātaḥ kalpasūtreṇa brāhmaṇaiḥ ,
catuṣṭomamahastasya prathamaṃ parikalpitam.
33. tryahaḥ aśvamedhaḥ saṃkhyātaḥ kalpasūtreṇa brāhmaṇaiḥ
catuṣṭomam ahaḥ tasya prathamam parikalpitam
33. kalpasūtreṇa brāhmaṇaiḥ aśvamedhaḥ tryahaḥ saṃkhyātaḥ
tasya prathamam catuṣṭomam ahaḥ parikalpitam
33. The Aśvamedha (yajña) is reckoned as a three-day (tryaha) event by the Brahmins according to the Kalpasūtra. Its first (day) is prescribed as the Catustoma day.
उक्थ्यं द्वितीयं संख्यातमतिरात्रं तथोत्तरम् ।
कारितास्तत्र बहवो विहिताः शास्त्रदर्शनात् ॥३४॥
34. ukthyaṃ dvitīyaṃ saṃkhyātamatirātraṃ tathottaram ,
kāritāstatra bahavo vihitāḥ śāstradarśanāt.
34. ukthyam dvitīyam saṃkhyātam atirātram tathā uttaram
kāritāḥ tatra bahavaḥ vihitāḥ śāstradarśanāt
34. dvitīyam ukthyam saṃkhyātam tathā uttaram atirātram (saṃkhyātam)
tatra bahavaḥ kāritāḥ śāstradarśanāt vihitāḥ (āsan)
34. The second (sacrificial rite) is enumerated as Ukthya, and likewise, the subsequent (rite) is Atirātra. Many such (sacrifices) were performed there, prescribed according to scriptural injunctions.
ज्योतिष्टोमायुषी चैव अतिरात्रौ च निर्मितौ ।
अभिजिद्विश्वजिच्चैव अप्तोर्यामो महाक्रतुः ॥३५॥
35. jyotiṣṭomāyuṣī caiva atirātrau ca nirmitau ,
abhijidviśvajiccaiva aptoryāmo mahākratuḥ.
35. jyotiṣṭoma-āyuṣī ca eva atirātrau ca nirmitau
abhijit viśvajit ca eva aptoryāmaḥ mahā-kratuḥ
35. jyotiṣṭoma-āyuṣī ca eva atirātrau ca nirmitau abhijit
viśvajit ca eva aptoryāmaḥ mahā-kratuḥ (nirmitāḥ)
35. The Jyotiṣṭoma and Āyuṣī (sacrifices) were indeed instituted, and two Atirātra (sacrifices) as well. The Abhijit and Viśvajit (sacrifices), and also the Aptoryāma, a great sacrifice, were (performed).
प्राचीं होत्रे ददौ राजा दिशं स्वकुलवर्धनः ।
अध्वर्यवे प्रतीचीं तु ब्रह्मणे दक्षिणां दिशम् ॥३६॥
36. prācīṃ hotre dadau rājā diśaṃ svakulavardhanaḥ ,
adhvaryave pratīcīṃ tu brahmaṇe dakṣiṇāṃ diśam.
36. prācīm hotre dadau rājā diśam svakulavardhanaḥ
adhvaryave pratīcīm tu brahmaṇe dakṣiṇām diśam
36. svakulavardhanaḥ rājā hotre prācīm diśam dadau adhvaryave
tu pratīcīm (diśam dadau) brahmaṇe dakṣiṇām diśam (dadau)
36. The king, the enhancer of his own lineage, gave the eastern direction to the Hotṛ priest. To the Adhvaryu priest, he gave the western (direction), and to the Brahmā priest, the southern direction.
उद्गात्रे तु तथोदीचीं दक्षिणैषा विनिर्मिता ।
अश्वमेधे महायज्ञे स्वयम्भुविहिते पुरा ॥३७॥
37. udgātre tu tathodīcīṃ dakṣiṇaiṣā vinirmitā ,
aśvamedhe mahāyajñe svayambhuvihite purā.
37. udgātre tu tathā udīcīm dakṣiṇā eṣā vinirmitā
aśvamedhe mahāyajñe svayambhuvihite purā
37. tu purā svayambhuvihite aśvamedhe mahāyajñe
tathā eṣā udīcīm dakṣiṇā udgātre vinirmitā
37. Indeed, for the Udgātṛ priest, this northern region was designated as the ritual fee (dakṣiṇā), in the great Aśvamedha (Vedic ritual) ordained by Svayambhū in ancient times.
क्रतुं समाप्य तु तदा न्यायतः पुरुषर्षभः ।
ऋत्विग्भ्यो हि ददौ राजा धरां तां क्रतुवर्धनः ॥३८॥
38. kratuṃ samāpya tu tadā nyāyataḥ puruṣarṣabhaḥ ,
ṛtvigbhyo hi dadau rājā dharāṃ tāṃ kratuvardhanaḥ.
38. kratum samāpya tu tadā nyāyataḥ puruṣarṣabhaḥ
ṛtvigbhyaḥ hi dadau rājā dharām tām kratuvardhanaḥ
38. tada tu puruṣarṣabhaḥ kratuvardhanaḥ rājā nyāyataḥ
kratum samāpya hi tām dharām ṛtvigbhyaḥ dadau
38. Then, having properly concluded the sacrifice, the king, that best among men and enhancer of sacrifices, indeed gave that land to the priests.
ऋत्विजस्त्वब्रुवन् सर्वे राजानं गतकल्मषम् ।
भवानेव महीं कृत्स्नामेको रक्षितुमर्हति ॥३९॥
39. ṛtvijastvabruvan sarve rājānaṃ gatakalmaṣam ,
bhavāneva mahīṃ kṛtsnāmeko rakṣitumarhati.
39. ṛtvijaḥ tu abruvan sarve rājānam gatakalmaṣam
bhavān eva mahīm kṛtsnām ekaḥ rakṣitum arhati
39. tu sarve ṛtvijaḥ gatakalmaṣam rājānam abruvan
bhavān eva ekaḥ kṛtsnām mahīm rakṣitum arhati
39. However, all the priests said to the sinless king, "You alone, indeed, are fit to protect the entire earth."
न भूम्या कार्यमस्माकं न हि शक्ताः स्म पालने ।
रताः स्वाध्यायकरणे वयं नित्यं हि भूमिप ।
निष्क्रयं किं चिदेवेह प्रयच्छतु भवानिति ॥४०॥
40. na bhūmyā kāryamasmākaṃ na hi śaktāḥ sma pālane ,
ratāḥ svādhyāyakaraṇe vayaṃ nityaṃ hi bhūmipa ,
niṣkrayaṃ kiṃ cideveha prayacchatu bhavāniti.
40. na bhūmyā kāryam asmākam na hi śaktāḥ
sma pālane ratāḥ svādhyāyakaraṇe
vayam nityam hi bhūmipa niṣkrayam
kim cit eva iha prayacchatu bhavān iti
40. bhūmipa! asmākam bhūmyā kāryam na,
hi vayam pālane śaktāḥ na sma.
hi nityam vayam svādhyāyakaraṇe ratāḥ.
iti bhavān iha kim cit eva niṣkrayam prayacchatu
40. We have no need for land, O King, for we are not capable of protecting it. Indeed, we are constantly devoted to self-study. Therefore, let your honor give us some compensation here.
गवां शतसहस्राणि दश तेभ्यो ददौ नृपः ।
दशकोटिं सुवर्णस्य रजतस्य चतुर्गुणम् ॥४१॥
41. gavāṃ śatasahasrāṇi daśa tebhyo dadau nṛpaḥ ,
daśakoṭiṃ suvarṇasya rajatasya caturguṇam.
41. gavām śatasahasrāṇi daśa tebhyaḥ dadau nṛpaḥ
daśakoṭim suvarṇasya rajatasya caturguṇam
41. nṛpaḥ tebhyaḥ daśa śatasahasrāṇi gavām daśakoṭim
suvarṇasya ca caturguṇam rajatasya dadau
41. The king gave them a million cows, along with ten crores (100 million) of gold, and four times that amount in silver.
ऋत्विजस्तु ततः सर्वे प्रददुः सहिता वसु ।
ऋश्यशृङ्गाय मुनये वसिष्ठाय च धीमते ॥४२॥
42. ṛtvijastu tataḥ sarve pradaduḥ sahitā vasu ,
ṛśyaśṛṅgāya munaye vasiṣṭhāya ca dhīmate.
42. ṛtvijaḥ tu tataḥ sarve pradaduḥ sahitāḥ vasu
ṛśyaśṛṅgāya munaye vasiṣṭhāya ca dhīmate
42. tataḥ sarve ṛtvijaḥ sahitāḥ vasu ṛśyaśṛṅgāya
munaye ca dhīmate vasiṣṭhāya tu pradaduḥ
42. Then, all the priests together gave wealth to the sage Ṛśyaśṛṅga and to the sagacious Vasiṣṭha.
ततस्ते न्यायतः कृत्वा प्रविभागं द्विजोत्तमाः ।
सुप्रीतमनसः सर्वे प्रत्यूचुर्मुदिता भृशम् ॥४३॥
43. tataste nyāyataḥ kṛtvā pravibhāgaṃ dvijottamāḥ ,
suprītamanasaḥ sarve pratyūcurmuditā bhṛśam.
43. tataḥ te nyāyataḥ kṛtvā pravibhāgam dvijottamāḥ
suprītamanasaḥ sarve pratyūcuḥ muditāḥ bhṛśam
43. tataḥ te sarve dvijottamāḥ nyāyataḥ pravibhāgam
kṛtvā suprītamanasaḥ bhṛśam muditāḥ pratūcuḥ
43. Then, having made a just distribution, all those excellent Brahmins (dvijottama), with greatly pleased minds, replied with much delight.
ततः प्रीतमना राजा प्राप्य यज्ञमनुत्तमम् ।
पापापहं स्वर्नयनं दुस्तरं पार्थिवर्षभैः ॥४४॥
44. tataḥ prītamanā rājā prāpya yajñamanuttamam ,
pāpāpahaṃ svarnayanaṃ dustaraṃ pārthivarṣabhaiḥ.
44. tataḥ prītamanāḥ rājā prāpya yajñam anuttamam
pāpāpaham svarnayanam dustaram pārthivarṣabhaiḥ
44. tataḥ prītamanāḥ rājā pāpāpaham svarnayanam
pārthivarṣabhaiḥ dustaram anuttamam yajñam prāpya
44. Then, the king, with a pleased mind, having successfully completed that unsurpassed Vedic ritual (yajña), which removes sins, leads to heaven, and is difficult for other excellent kings to achieve...
ततो ऽब्रवीदृश्यशृङ्गं राजा दशरथस्तदा ।
कुलस्य वर्धनं तत्तु कर्तुमर्हसि सुव्रत ॥४५॥
45. tato'bravīdṛśyaśṛṅgaṃ rājā daśarathastadā ,
kulasya vardhanaṃ tattu kartumarhasi suvrata.
45. tataḥ abravīt ṛśyaśṛṅgam rājā daśarathaḥ tadā
kulasya vardhanam tat tu kartum arhasi suvrata
45. tadā tataḥ rājā daśarathaḥ ṛśyaśṛṅgam abravīt (he) suvrata,
tvaṃ kulasya vardhanam tat kartuṃ tu arhasi
45. Then, King Daśaratha spoke to Ṛśyaśṛṅga at that time: "O virtuous one (suvrata), you should indeed endeavor to bring about the growth of our lineage."
तथेति च स राजानमुवाच द्विजसत्तमः ।
भविष्यन्ति सुता राजंश्चत्वारस्ते कुलोद्वहाः ॥४६॥
46. tatheti ca sa rājānamuvāca dvijasattamaḥ ,
bhaviṣyanti sutā rājaṃścatvāraste kulodvahāḥ.
46. tathā iti ca sa rājānam uvāca dvijasattamaḥ
bhaviṣyanti sutāḥ rājan catvāraḥ te kulodvahāḥ
46. ca sa dvijasattamaḥ rājānam tatheti uvāca
rājan te catvāraḥ kulodvahāḥ sutāḥ bhaviṣyanti
46. And so, the best among the Brahmins (dvijasattama) said to the king, "Yes, O king, you shall have four sons who will carry on your lineage."