Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-6

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तैर्वध्यमाना देवाश्च ऋषयश्च तपोधनाः ।
भयार्ताः शरणं जग्मुर्देवदेवं महेश्वरम् ॥१॥
1. tairvadhyamānā devāśca ṛṣayaśca tapodhanāḥ ,
bhayārtāḥ śaraṇaṃ jagmurdevadevaṃ maheśvaram.
1. taiḥ vadhyamānāḥ devāḥ ca ṛṣayaḥ ca tapodhanāḥ
bhayāratāḥ śaraṇam jagmuḥ devadevam maheśvaram
1. taiḥ vadhyamānāḥ devāḥ ca tapodhanāḥ ṛṣayaḥ ca
bhayāratāḥ devadevam maheśvaram śaraṇam jagmuḥ
1. Being tormented by them, the gods and the sages (muni) whose wealth was asceticism (tapas), afflicted by fear, sought refuge with the God of gods, Maheśvara.
ते समेत्य तु कामारिं त्रिपुरारिं त्रिलोचनम् ।
ऊचुः प्राञ्जलयो देवा भयगद्गदभाषिणः ॥२॥
2. te sametya tu kāmāriṃ tripurāriṃ trilocanam ,
ūcuḥ prāñjalayo devā bhayagadgadabhāṣiṇaḥ.
2. te sametya tu kāmārim tripurārim trilocanam
ūcuḥ prāñjalayaḥ devāḥ bhayagadgadabhāṣiṇaḥ
2. te devāḥ tu kāmārim tripurārim trilocanam
sametya prāñjalayaḥ bhayagadgadabhāṣiṇaḥ ūcuḥ
2. Having approached Kāmāri, the foe of Kāma, Tripurāri, the destroyer of the three cities, and Trilocana, the three-eyed one, those gods, with folded hands and voices faltering with fear, spoke.
सुकेशपुत्रैर्भगवन्पितामहवरोद्धतैः ।
प्रजाध्यक्ष प्रजाः सर्वा बाध्यन्ते रिपुबाधन ॥३॥
3. sukeśaputrairbhagavanpitāmahavaroddhataiḥ ,
prajādhyakṣa prajāḥ sarvā bādhyante ripubādhana.
3. sukeśaputraiḥ bhagavan pitāmaha-vara-uddhataiḥ
prajādhyakṣa prajāḥ sarvāḥ bādhyante ripuvādhana
3. bhagavan prajādhyakṣa ripuvādhana pitāmaha-vara-uddhataiḥ
sukeśaputraiḥ sarvāḥ prajāḥ bādhyante
3. O Bhagavan, O Lord of creatures, O Harasser of enemies! All beings are being tormented by the sons of Sukeśa, who are arrogant due to the boon granted by the grandfather (Pitāmaha).
शरण्यान्यशरण्यानि आश्रमाणि कृतानि नः ।
स्वर्गाच्च च्यावितः शक्रः स्वर्गे क्रीडन्ति शक्रवत् ॥४॥
4. śaraṇyānyaśaraṇyāni āśramāṇi kṛtāni naḥ ,
svargācca cyāvitaḥ śakraḥ svarge krīḍanti śakravat.
4. śaraṇyāni aśaraṇyāni āśramāṇi kṛtāni naḥ svargāt
ca cyāvitaḥ śakraḥ svarge krīḍanti śakravat
4. naḥ āśramāṇi śaraṇyāni aśaraṇyāni kṛtāni śakraḥ
ca svargāt cyāvitaḥ svarge śakravat krīḍanti
4. They have made our abodes both secure and insecure. Indra has been dislodged from heaven, and they revel in heaven just like Indra.
अहं विष्णुरहं रुद्रो ब्रह्माहं देवराडहम् ।
अहं यमो ऽहं वरुणश्चन्द्रो ऽहं रविरप्यहम् ॥५॥
5. ahaṃ viṣṇurahaṃ rudro brahmāhaṃ devarāḍaham ,
ahaṃ yamo'haṃ varuṇaścandro'haṃ ravirapyaham.
5. aham viṣṇuḥ aham rudraḥ brahmā aham deva-rāṭ aham
aham yamaḥ aham varuṇaḥ candraḥ aham raviḥ api aham
5. aham viṣṇuḥ aham rudraḥ aham brahmā aham deva-rāṭ aham
yamaḥ aham varuṇaḥ aham candraḥ aham raviḥ api aham
5. I am Viṣṇu, I am Rudra; I am Brahmā, I am the king of gods (Indra). I am Yama, I am Varuṇa; I am Candra (the Moon), and I am also Ravi (the Sun).
इति ते राक्षसा देव वरदानेन दर्पिताः ।
बाधन्ते समरोद्धर्षा ये च तेषां पुरःसराः ॥६॥
6. iti te rākṣasā deva varadānena darpitāḥ ,
bādhante samaroddharṣā ye ca teṣāṃ puraḥsarāḥ.
6. iti te rākṣasāḥ deva vara-dānena darpitāḥ
bādhante samara-ut-harṣāḥ ye ca teṣām puraḥ-sarāḥ
6. deva iti te varadānena darpitāḥ rākṣasāḥ bādhante
ye ca teṣām samara-ut-harṣāḥ puraḥ-sarāḥ
6. Thus, O god, those Rākṣasas, made arrogant by the boon, torment (us), along with their leaders who delight in battle.
तन्नो देवभयार्तानामभयं दातुमर्हसि ।
अशिवं वपुरास्थाय जहि दैवतकण्टकान् ॥७॥
7. tanno devabhayārtānāmabhayaṃ dātumarhasi ,
aśivaṃ vapurāsthāya jahi daivatakaṇṭakān.
7. tat naḥ deva-bhaya-ārtānām abhayam dātum arhasi
aśivam vapuḥ āsthāya jahi daivata-kaṇṭakān
7. tat naḥ deva-bhaya-ārtānām abhayam dātum arhasi
aśivam vapuḥ āsthāya daivata-kaṇṭakān jahi
7. Therefore, you should grant fearlessness to us, the gods, who are tormented by fear. Assuming an inauspicious form, destroy these enemies of the divine beings.
इत्युक्तस्तु सुरैः सर्वैः कपर्दी नीललोहितः ।
सुकेशं प्रति सापेक्ष आह देवगणान्प्रभुः ॥८॥
8. ityuktastu suraiḥ sarvaiḥ kapardī nīlalohitaḥ ,
sukeśaṃ prati sāpekṣa āha devagaṇānprabhuḥ.
8. iti uktaḥ tu suraiḥ sarvaiḥ kapardī nīlalohitaḥ
sukeśam prati sāpekṣaḥ āha devagaṇān prabhuḥ
8. Thus addressed by all the gods, Lord Kapardī Nīlalohita (Shiva), showing consideration towards Sukeśa, spoke to the hosts of gods.
नाहं तान्निहनिष्यामि अवध्या मम ते ऽसुराः ।
किं तु मन्त्रं प्रदास्यामि यो वै तान्निहनिष्यति ॥९॥
9. nāhaṃ tānnihaniṣyāmi avadhyā mama te'surāḥ ,
kiṃ tu mantraṃ pradāsyāmi yo vai tānnihaniṣyati.
9. na aham tān nihaniṣyāmi avadhyāḥ mama te asurāḥ
kim tu mantram pradāsyāmi yaḥ vai tān nihaniṣyati
9. I will not kill them; those demons are invulnerable to me. However, I will impart a sacred counsel (mantra) that will certainly destroy them.
एवमेव समुद्योगं पुरस्कृत्य सुरर्षभाः ।
गच्छन्तु शरणं विष्णुं हनिष्यति स तान्प्रभुः ॥१०॥
10. evameva samudyogaṃ puraskṛtya surarṣabhāḥ ,
gacchantu śaraṇaṃ viṣṇuṃ haniṣyati sa tānprabhuḥ.
10. evam eva samudyogam puraskṛtya surarṣabhāḥ
gacchantu śaraṇam viṣṇum haniṣyati saḥ tān prabhuḥ
10. Indeed, with this resolve, O best of gods, go for refuge to Viṣṇu. That lord will kill them.
ततस्ते जयशब्देन प्रतिनन्द्य महेश्वरम् ।
विष्णोः समीपमाजग्मुर्निशाचरभयार्दिताः ॥११॥
11. tataste jayaśabdena pratinandya maheśvaram ,
viṣṇoḥ samīpamājagmurniśācarabhayārditāḥ.
11. tataḥ te jayaśabdena pratinandya maheśvaram
viṣṇoḥ samīpam ājagmuḥ niśācarabhayārditāḥ
11. Thereupon, afflicted by fear of the night-roaming demons, they applauded Maheśvara (Shiva) with shouts of victory and approached Viṣṇu’s presence.
शङ्खचक्रधरं देवं प्रणम्य बहुमान्य च ।
ऊचुः संभ्रान्तवद्वाक्यं सुकेशतनयार्दिताः ॥१२॥
12. śaṅkhacakradharaṃ devaṃ praṇamya bahumānya ca ,
ūcuḥ saṃbhrāntavadvākyaṃ sukeśatanayārditāḥ.
12. śaṅkhacakradharam devam praṇamya bahumānya ca
ūcuḥ sambhrāntavat vākyam sukeśatanayārditāḥ
12. sukeśatanayārditāḥ śaṅkhacakradharam devam
praṇamya ca bahumānya sambhrāntavat vākyam ūcuḥ
12. Having bowed to and greatly honored the god bearing the conch and discus, those afflicted by the sons of Sukesha spoke words as if bewildered.
सुकेशतनयैर्देवत्रिभिस्त्रेताग्निसंनिभैः ।
आक्रम्य वरदानेन स्थानान्यपहृतानि नः ॥१३॥
13. sukeśatanayairdevatribhistretāgnisaṃnibhaiḥ ,
ākramya varadānena sthānānyapahṛtāni naḥ.
13. sukeśatanayaiḥ deva tribhiḥ tretāgnisannibhaiḥ
ākramya varadānena sthānāni apahṛtāni naḥ
13. deva sukeśatanayaiḥ tribhiḥ tretāgnisannibhaiḥ
varadānena ākramya naḥ sthānāni apahṛtāni
13. O god, our dwelling places have been forcibly seized by the three sons of Sukesha, who resemble the three sacred fires (Tretāgni), through the power of a boon.
लङ्का नाम पुरी दुर्गा त्रिकूटशिखरे स्थिता ।
तत्र स्थिताः प्रबाधन्ते सर्वान्नः क्षणदाचराः ॥१४॥
14. laṅkā nāma purī durgā trikūṭaśikhare sthitā ,
tatra sthitāḥ prabādhante sarvānnaḥ kṣaṇadācarāḥ.
14. laṅkā nāma purī durgā trikūṭaśikhare sthitā
tatra sthitāḥ prabādhante sarvān naḥ kṣaṇadācarāḥ
14. laṅkā nāma durgā purī trikūṭaśikhare sthitā
tatra sthitāḥ kṣaṇadācarāḥ naḥ sarvān prabādhante
14. A city named Laṅkā, a formidable fortress, is situated on the peak of Trikūṭa mountain. Those night-wanderers (Rākṣasas) who reside there harass all of us.
स त्वमस्मत्प्रियार्थं तु जहि तान्मधुसूदन ।
चक्रकृत्तास्यकमलान्निवेदय यमाय वै ॥१५॥
15. sa tvamasmatpriyārthaṃ tu jahi tānmadhusūdana ,
cakrakṛttāsyakamalānnivedaya yamāya vai.
15. saḥ tvam asmatpriyārtham tu jahi tān madhusūdana
cakrakṛttāsyakamalān nivedaya yamāya vai
15. madhusūdana saḥ tvam tu asmatpriyārtham
cakrakṛttāsyakamalān tān jahi vai yamāya nivedaya
15. Therefore, O Madhusūdana, for our benefit, destroy them, those whose lotus-like faces have been severed by your discus, and consign them to Yama (the god of death).
भयेष्वभयदो ऽस्माकं नान्यो ऽस्ति भवता समः ।
नुद त्वं नो भयं देव नीहारमिव भास्करः ॥१६॥
16. bhayeṣvabhayado'smākaṃ nānyo'sti bhavatā samaḥ ,
nuda tvaṃ no bhayaṃ deva nīhāramiva bhāskaraḥ.
16. bhayeṣu abhayadaḥ asmākam na anyaḥ asti bhavatā
samaḥ nuda tvam naḥ bhayam deva nīhāram iva bhāskaraḥ
16. asmākam bhayeṣu abhayadaḥ bhavatā samaḥ anyaḥ na
asti deva tvam naḥ bhayam nīhāram iva bhāskaraḥ nuda
16. Among fears, you are the giver of fearlessness to us. No one else is equal to you. O divine one, please dispel our fear, just as the sun dispels mist.
इत्येवं दैवतैरुक्तो देवदेवो जनार्दनः ।
अभयं भयदो ऽरीणां दत्त्वा देवानुवाच ह ॥१७॥
17. ityevaṃ daivatairukto devadevo janārdanaḥ ,
abhayaṃ bhayado'rīṇāṃ dattvā devānuvāca ha.
17. iti evam daivataiḥ uktaḥ devadevaḥ janārdanaḥ
abhayam bhayadaḥ arīṇām dattvā devān uvāca ha
17. iti evam daivataiḥ uktaḥ devadevaḥ janārdanaḥ
arīṇām bhayadaḥ abhayam dattvā devān uvāca ha
17. Thus addressed by the deities, Janardana, the God of gods, who instills fear in his enemies, granted them fearlessness and then spoke to the deities.
सुकेशं राक्षसं जाने ईशान वरदर्पितम् ।
तांश्चास्य तनयाञ्जाने येषां ज्येष्ठः स माल्यवान् ॥१८॥
18. sukeśaṃ rākṣasaṃ jāne īśāna varadarpitam ,
tāṃścāsya tanayāñjāne yeṣāṃ jyeṣṭhaḥ sa mālyavān.
18. sukeśam rākṣasam jāne īśāna varadarpitam tān ca
asya tanayān jāne yeṣām jyeṣṭhaḥ sa mālyavān
18. īśāna varadarpitam rākṣasam sukeśam jāne ca asya
tān tanayān jāne yeṣām sa mālyavān jyeṣṭhaḥ
18. O Īśāna, I know the demon (rākṣasa) Sukeśa, who is arrogant because of a boon. And I also know his sons, among whom Mālyavān is the eldest.
तानहं समतिक्रान्तमर्यादान् राक्षसाधमान् ।
सूदयिष्यामि संग्रामे सुरा भवत विज्वराः ॥१९॥
19. tānahaṃ samatikrāntamaryādān rākṣasādhamān ,
sūdayiṣyāmi saṃgrāme surā bhavata vijvarāḥ.
19. tān aham samatikrāntamaryādān rākṣasādhamān
sūdayiṣyāmi saṃgrāme surāḥ bhavata vijvarāḥ
19. aham tān samatikrāntamaryādān rākṣasādhamān
saṃgrāme sūdayiṣyāmi surāḥ vijvarāḥ bhavata
19. I will destroy those vile demons (rākṣasas) who have transgressed all moral boundaries, in battle. O gods, be free from anxiety!
इत्युक्तास्ते सुराः सर्वे विष्णुना प्रभविष्णुना ।
यथा वासं ययुर्हृष्टाः प्रशमन्तो जनार्दनम् ॥२०॥
20. ityuktāste surāḥ sarve viṣṇunā prabhaviṣṇunā ,
yathā vāsaṃ yayurhṛṣṭāḥ praśamanto janārdanam.
20. iti uktāḥ te surāḥ sarve viṣṇunā prabhaviṣṇunā |
yathā vāsam yayuḥ hṛṣṭāḥ praśamantaḥ janārdanam
20. Thus addressed by Viṣṇu, the mighty one, all those gods, delighted, went to their respective abodes, praising Janārdana.
विबुधानां समुद्योगं माल्यवान् स निशाचरः ।
श्रुत्वा तौ भ्रातरौ वीराविदं वचनमब्रवीत् ॥२१॥
21. vibudhānāṃ samudyogaṃ mālyavān sa niśācaraḥ ,
śrutvā tau bhrātarau vīrāvidaṃ vacanamabravīt.
21. vibudhānām samudyogam mālyavān saḥ niśācaraḥ |
śrutvā tau bhrātarau vīrau idam vacanam abravīt
21. Hearing of the gods' preparations, Malyavān, that night-ranger, spoke these words to his two valiant brothers.
अमरा ऋषयश्चैव संहत्य किल शंकरम् ।
अस्मद्वधं परीप्सन्त इदमूचुस्त्रिलोचनम् ॥२२॥
22. amarā ṛṣayaścaiva saṃhatya kila śaṃkaram ,
asmadvadhaṃ parīpsanta idamūcustrilocanam.
22. amarāḥ ṛṣayaḥ ca eva saṃhatya kila śaṅkaram |
asmat-vadham parīpsantaḥ idam ūcuḥ trilocanam
22. The immortal beings and the sages, indeed, having assembled, desirous of our destruction, spoke these words to Śaṅkara, the three-eyed god.
सुकेशतनया देव वरदानबलोद्धताः ।
बाधन्ते ऽस्मान् समुद्युक्ता घोररूपाः पदे पदे ॥२३॥
23. sukeśatanayā deva varadānabaloddhatāḥ ,
bādhante'smān samudyuktā ghorarūpāḥ pade pade.
23. sukeśa-tanayāḥ devāḥ varadāna-bala-uddhatāḥ |
bādhante asmān samudyuktāḥ ghora-rūpāḥ pade pade
23. The sons of Sukeśa, O gods, arrogant from the strength of boons, are tormenting us, fully engaged and of terrible form, at every step.
राक्षसैरभिभूताः स्म न शक्ताः स्म उमापते ।
स्वेषु वेश्मसु संस्थातुं भयात्तेषां दुरात्मनाम् ॥२४॥
24. rākṣasairabhibhūtāḥ sma na śaktāḥ sma umāpate ,
sveṣu veśmasu saṃsthātuṃ bhayātteṣāṃ durātmanām.
24. rākṣasaiḥ abhibhūtāḥ sma na śaktāḥ sma umāpate
sveṣu veśmasu saṃsthātum bhayāt teṣām durātmanām
24. umäpate rākṣasaiḥ abhibhūtāḥ sma na śaktāḥ sma
sveṣu veśmasu saṃsthātum bhayāt teṣām durātmanām
24. O Lord of Umā, we are overpowered by the rākṣasas and are unable to stay in our own homes due to fear of those wicked beings.
तदस्माकं हितार्थे त्वं जहि तांस्तांस्त्रिलोचन ।
राक्षसान् हुंकृतेनैव दह प्रदहतां वर ॥२५॥
25. tadasmākaṃ hitārthe tvaṃ jahi tāṃstāṃstrilocana ,
rākṣasān huṃkṛtenaiva daha pradahatāṃ vara.
25. tat asmākam hitārthe tvam jahi tān tān trilocana
rākṣasān huṃkṛtena eva daha pradahatam vara
25. trilocana,
pradahatam vara,
tat tvam asmākam hitārthe tān tān rākṣasān jahi huṃkṛtena eva daha
25. Therefore, O three-eyed one, for our welfare, you must slay those rākṣasas; burn them with just a roar, O best among destroyers.
इत्येवं त्रिदशैरुक्तो निशम्यान्धकसूदनः ।
शिरः करं च धुन्वान इदं वचनमब्रवीत् ॥२६॥
26. ityevaṃ tridaśairukto niśamyāndhakasūdanaḥ ,
śiraḥ karaṃ ca dhunvāna idaṃ vacanamabravīt.
26. iti evam tridaśaiḥ uktaḥ niśamya andhakasūdanaḥ
śiraḥ karam ca dhunvānaḥ idam vacanam abravīt
26. iti evam tridaśaiḥ uktaḥ andhakasūdanaḥ niśamya
śiraḥ karam ca dhunvānaḥ idam vacanam abravīt
26. Having thus been spoken to by the gods, the destroyer of Andhaka (Śiva), shaking his head and hand, spoke these words.
अवध्या मम ते देवाः सुकेशतनया रणे ।
मन्त्रं तु वः प्रदास्यामि यो वै तान्निहनिष्यति ॥२७॥
27. avadhyā mama te devāḥ sukeśatanayā raṇe ,
mantraṃ tu vaḥ pradāsyāmi yo vai tānnihaniṣyati.
27. avadhyā mama te devāḥ sukeśatanayā raṇe mantram
tu vaḥ pradāsyāmi yaḥ vai tān nihaniṣyati
27. devāḥ,
te sukeśatanayā raṇe mama avadhyā (santi).
tu (aham) vaḥ mantram pradāsyāmi yaḥ vai tān nihaniṣyati
27. O gods, those sons of Sukeśa are not to be killed by me in battle. But I will give you a sacred utterance (mantra) that will indeed destroy them.
यः स चक्रगदापाणिः पीतवासा जनार्दनः ।
हनिष्यति स तान्युद्धे शरणं तं प्रपद्यथ ॥२८॥
28. yaḥ sa cakragadāpāṇiḥ pītavāsā janārdanaḥ ,
haniṣyati sa tānyuddhe śaraṇaṃ taṃ prapadyatha.
28. yaḥ sa cakragadāpāṇiḥ pītavāsā janārdanaḥ
haniṣyati sa tān yuddhe śaraṇam tam prapadyatha
28. yaḥ cakragadāpāṇiḥ pītavāsā janārdanaḥ sa tān yuddhe haniṣyati.
tam śaraṇam prapadyatha.
28. He who is Janārdana, bearing the discus and mace in his hands and clad in yellow garments, will surely destroy them in battle. Therefore, take refuge in him.
हरान्नावाप्य ते कामं कामारिमभिवाद्य च ।
नारायणालयं प्राप्तास्तस्मै सर्वं न्यवेदयन् ॥२९॥
29. harānnāvāpya te kāmaṃ kāmārimabhivādya ca ,
nārāyaṇālayaṃ prāptāstasmai sarvaṃ nyavedayan.
29. harāt āvāpya te kāmam kāmārim abhivādya ca
nārāyaṇa ālayam prāptāḥ tasmai sarvam nyavedayan
29. te harāt kāmam āvāpya ca kāmārim abhivādya nārāyaṇa ālayam prāptāḥ (santaḥ) tasmai sarvam nyavedayan.
29. Having obtained their desire from Śiva, and having paid homage to the foe of Kāma (Śiva), they arrived at the abode of Nārāyaṇa and reported everything to him.
ततो नारायणेनोक्ता देवा इन्द्रपुरोगमाः ।
सुरारीन् सूदयिष्यामि सुरा भवत विज्वराः ॥३०॥
30. tato nārāyaṇenoktā devā indrapurogamāḥ ,
surārīn sūdayiṣyāmi surā bhavata vijvarāḥ.
30. tataḥ nārāyaṇena uktāḥ devāḥ indrapurogamāḥ
surārīn sūdayiṣyāmi surāḥ bhavata vijvarāḥ
30. tataḥ nārāyaṇena uktāḥ indrapurogamāḥ devāḥ (iti avocata) surāḥ,
(aham) surārīn sūdayiṣyāmi.
vijvarāḥ bhavata.
30. Then, the gods, with Indra as their leader, were addressed by Nārāyaṇa, who declared: 'I will destroy the enemies of the gods. O gods, be free from all anxiety!'
देवानां भयभीतानां हरिणा राक्षसर्षभौ ।
प्रतिज्ञातो वधो ऽस्माकं तच्चिन्तयथ यत् क्षमम् ॥३१॥
31. devānāṃ bhayabhītānāṃ hariṇā rākṣasarṣabhau ,
pratijñāto vadho'smākaṃ taccintayatha yat kṣamam.
31. devānām bhayabhītānām hariṇā rākṣasa ṛṣabhau
pratijñātaḥ vadhaḥ asmākam tat cintayatha yat kṣamam
31. rākṣasa ṛṣabhau! devānām bhayabhītānām asmākam vadhaḥ hariṇā pratijñātaḥ.
tat yat kṣamam (tat) cintayatha.
31. O two foremost among the rākṣasas (demons)! The destruction of us has been promised by Hari to the gods, who are filled with fear. Therefore, you two should consider what is appropriate.
हिरण्यकशिपोर्मृत्युरन्येषां च सुरद्विषाम् ।
दुःखं नारायणं जेतुं यो नो हन्तुमभीप्सति ॥३२॥
32. hiraṇyakaśipormṛtyuranyeṣāṃ ca suradviṣām ,
duḥkhaṃ nārāyaṇaṃ jetuṃ yo no hantumabhīpsati.
32. hiraṇyakaśipoḥ mṛtyuḥ anyeṣām ca suradviṣām
duḥkham nārāyaṇam jetum yaḥ naḥ hantum abhīpsati
32. hiraṇyakaśipoḥ ca anyeṣām suradviṣām mṛtyuḥ (abhūḥ) yaḥ naḥ hantum abhīpsati,
nārāyaṇam jetum duḥkham (asti)
32. The death of Hiraṇyakaśipu and other adversaries of the gods (asuras) has occurred. It is difficult to conquer Nārāyaṇa, who wishes to kill us.
ततः सुमाली माली च श्रुत्वा माल्यवतो वचः ।
ऊचतुर्भ्रातरं ज्येष्ठं भगांशाविव वासवम् ॥३३॥
33. tataḥ sumālī mālī ca śrutvā mālyavato vacaḥ ,
ūcaturbhrātaraṃ jyeṣṭhaṃ bhagāṃśāviva vāsavam.
33. tataḥ sumālī mālī ca śrutvā mālyavataḥ vacaḥ
ūcatuḥ bhrātaram jyeṣṭham bhagāṃśā iva vāsavam
33. tataḥ sumālī ca mālī mālyavataḥ vacaḥ śrutvā
jyeṣṭham bhrātaram bhagāṃśā iva vāsavam ūcatuḥ
33. Then Sumālī and Mālī, having heard Mālyavat's words, spoke to their elder brother, like Bhaga and Aṃśa (speaking) to Vāsava (Indra).
स्वधीतं दत्तमिष्टं च ऐश्वर्यं परिपालितम् ।
आयुर्निरामयं प्राप्तं स्वधर्मः स्थापितश्च नः ॥३४॥
34. svadhītaṃ dattamiṣṭaṃ ca aiśvaryaṃ paripālitam ,
āyurnirāmayaṃ prāptaṃ svadharmaḥ sthāpitaśca naḥ.
34. svadhītam dattam iṣṭam ca aiśvaryam paripālitam
āyuḥ nirāmayam prāptam svadharmaḥ sthāpitaḥ ca naḥ
34. naḥ svadhītam dattam iṣṭam ca aiśvaryam paripālitam
nirāmayam āyuḥ prāptam ca svadharmaḥ sthāpitaḥ
34. Well-studied knowledge, charitable giving, and performed Vedic rituals (yajña) have been completed. Sovereignty has been protected. A healthy lifespan has been obtained, and our intrinsic nature (svadharma) has been established by us.
देवसागरमक्षोभ्यं शस्त्रौघैः प्रविगाह्य च ।
जिता देवा रणे नित्यं न नो मृत्युकृतं भयम् ॥३५॥
35. devasāgaramakṣobhyaṃ śastraughaiḥ pravigāhya ca ,
jitā devā raṇe nityaṃ na no mṛtyukṛtaṃ bhayam.
35. devasāgaram akṣobhyam śastraughaiḥ pravigāhya ca
jitāḥ devāḥ raṇe nityam na naḥ mṛtyukṛtam bhayam
35. śastraughaiḥ akṣobhyam devasāgaram pravigāhya ca raṇe
devāḥ nityam jitāḥ naḥ mṛtyukṛtam bhayam na (asti)
35. Having penetrated deeply into the unshakable ocean-like host of gods with a multitude of weapons, the gods were always defeated by us in battle. And for us, there is no fear caused by death.
नारायणश्च रुद्रश्च शक्रश्चापि यमस्तथा ।
अस्माकं प्रमुखे स्थातुं सर्व एव हि बिभ्यति ॥३६॥
36. nārāyaṇaśca rudraśca śakraścāpi yamastathā ,
asmākaṃ pramukhe sthātuṃ sarva eva hi bibhyati.
36. Nārāyaṇaḥ ca Rudraḥ ca śakraḥ ca api Yamaḥ tathā
asmākam pramukhe sthātum sarve eva hi bibhyati
36. Nārāyaṇa, Rudra, Indra, and Yama, all of them indeed fear to stand in our presence.
विष्णोर्दोषश्च नास्त्यत्र कारणं राक्षसेश्वर ।
देवानामेव दोषेण विष्णोः प्रचलितं मनः ॥३७॥
37. viṣṇordoṣaśca nāstyatra kāraṇaṃ rākṣaseśvara ,
devānāmeva doṣeṇa viṣṇoḥ pracalitaṃ manaḥ.
37. Viṣṇoḥ doṣaḥ ca na asti atra kāraṇam rākṣaseśvara
devānām eva doṣeṇa Viṣṇoḥ pracalitam manaḥ
37. O king of rākṣasas, there is no fault in (Viṣṇu) here, nor is that the reason. It is solely due to the fault of the gods that Viṣṇu's mind has become agitated.
तस्मादद्य समुद्युक्ताः सर्वसैन्यसमावृताः ।
देवानेव जिघांसामो येभ्यो दोषः समुत्थितः ॥३८॥
38. tasmādadya samudyuktāḥ sarvasainyasamāvṛtāḥ ,
devāneva jighāṃsāmo yebhyo doṣaḥ samutthitaḥ.
38. tasmāt adya samudyuktāḥ sarvasainyasamāvṛtāḥ
devān eva jighāṃsāmaḥ yebhyaḥ doṣaḥ samutthitaḥ
38. Therefore, today, fully prepared and surrounded by all our forces, we wish to strike down only those gods from whom this fault has arisen.
इति माली सुमाली च माल्यवानग्रजः प्रभुः ।
उद्योगं घोषयित्वाथ राक्षसाः सर्व एव ते ।
युद्धाय निर्ययुः क्रुद्धा जम्भवृत्रबला इव ॥३९॥
39. iti mālī sumālī ca mālyavānagrajaḥ prabhuḥ ,
udyogaṃ ghoṣayitvātha rākṣasāḥ sarva eva te ,
yuddhāya niryayuḥ kruddhā jambhavṛtrabalā iva.
39. iti Mālī Sumālī ca Mālyavān agrajaḥ
prabhuḥ udyogam ghoṣayitvā atha
rākṣasāḥ sarve eva te yuddhāya
niryayuḥ kruddhāḥ Jambhavṛtrabalāḥ iva
39. Thus, Māli, Sumāli, and their elder brother, the lord Mālyavān, after proclaiming their resolve, all those rākṣasas, enraged, set forth for battle, mighty like Jambha and Vṛtra.
स्यन्दनैर्वारणेन्द्रैश्च हयैश्च गिरिसंनिभैः ।
खरैर्गोभिरथोष्ट्रैश्च शिंशुमारैर्भुजं गमैः ॥४०॥
40. syandanairvāraṇendraiśca hayaiśca girisaṃnibhaiḥ ,
kharairgobhirathoṣṭraiśca śiṃśumārairbhujaṃ gamaiḥ.
40. syandanaiḥ vāraṇendraiḥ ca hayaiḥ ca girisaṃnibhaiḥ
kharaiḥ gobhiḥ atha uṣṭraiḥ ca śiṃśumāraiḥ bhujamgamaiḥ
40. syandanaiḥ vāraṇendraiḥ ca girisaṃnibhaiḥ hayaiḥ ca
kharaiḥ gobhiḥ atha uṣṭraiḥ ca śiṃśumāraiḥ bhujamgamaiḥ
40. With chariots, lordly elephants, mountain-like horses, donkeys, cattle, camels, porpoises, and snakes.
मकरैः कच्छपैर्मीनैर्विहंगैर्गरुडोपमैः ।
सिंहैर्व्याघ्रैर्वराहैश्च सृमरैश्चमरैरपि ॥४१॥
41. makaraiḥ kacchapairmīnairvihaṃgairgaruḍopamaiḥ ,
siṃhairvyāghrairvarāhaiśca sṛmaraiścamarairapi.
41. makaraiḥ kacchapaiḥ mīnaiḥ vihaṃgaiḥ garuḍopamaiḥ
siṃhaiḥ vyāghraiḥ varāhaiḥ ca sṛmaraiḥ camaraiḥ api
41. makaraiḥ kacchapaiḥ mīnaiḥ garuḍopamaiḥ vihaṃgaiḥ
siṃhaiḥ vyāghraiḥ varāhaiḥ ca sṛmaraiḥ camaraiḥ api
41. With crocodiles, turtles, fish, Garuḍa-like birds, lions, tigers, boars, śṛmaras, and also yaks.
त्यक्त्वा लङ्कां ततः सर्वे राक्षसा बलगर्विताः ।
प्रयाता देवलोकाय योद्धुं दैवतशत्रवः ॥४२॥
42. tyaktvā laṅkāṃ tataḥ sarve rākṣasā balagarvitāḥ ,
prayātā devalokāya yoddhuṃ daivataśatravaḥ.
42. tyaktvā laṅkām tataḥ sarve rākṣasāḥ balagarvitāḥ
prayātāḥ devalokāya yoddhuṃ daivataśatravaḥ
42. tataḥ sarve balagarvitāḥ daivataśatravaḥ rākṣasāḥ
laṅkām tyaktvā devalokāya yoddhuṃ prayātāḥ
42. Having abandoned Laṅkā, all those rākṣasas (demons), proud of their strength, then departed for the world of the gods to fight, as they were enemies of the gods.
लङ्काविपर्ययं दृष्ट्वा यानि लङ्कालयान्यथ ।
भूतानि भयदर्शीनि विमनस्कानि सर्वशः ॥४३॥
43. laṅkāviparyayaṃ dṛṣṭvā yāni laṅkālayānyatha ,
bhūtāni bhayadarśīni vimanaskāni sarvaśaḥ.
43. laṅkāviparyayaṃ dṛṣṭvā yāni laṅkālayāni atha
bhūtāni bhayadarśīni vimanaskāni sarvaśaḥ
43. laṅkāviparyayaṃ dṛṣṭvā atha yāni laṅkālayāni
bhayadarśīni bhūtāni sarvaśaḥ vimanaskāni
43. Having witnessed Laṅkā's ruin, all the fearful beings dwelling in Laṅkā then became utterly disheartened.
भौमास्तथान्तरिक्षाश्च कालाज्ञप्ता भयावहाः ।
उत्पाता राक्षसेन्द्राणामभावायोत्थिता द्रुतम् ॥४४॥
44. bhaumāstathāntarikṣāśca kālājñaptā bhayāvahāḥ ,
utpātā rākṣasendrāṇāmabhāvāyotthitā drutam.
44. bhaumāḥ tathā āntarikṣāḥ ca kālājñaptāḥ bhayāvahāḥ
utpātāḥ rākṣasendrāṇām abhāvāya utthitāḥ drutam
44. bhaumāḥ āntarikṣāḥ ca kālājñaptāḥ bhayāvahāḥ
utpātāḥ rākṣasendrāṇām abhāvāya drutam utthitāḥ
44. Terrestrial and atmospheric terrifying omens, decreed by time, swiftly appeared for the annihilation of the chiefs of rākṣasas.
अस्थीनि मेघा वर्षन्ति उष्णं शोणितमेव च ।
वेलां समुद्रो ऽप्युत्क्रान्तश्चलन्ते चाचलोत्तमाः ॥४५॥
45. asthīni meghā varṣanti uṣṇaṃ śoṇitameva ca ,
velāṃ samudro'pyutkrāntaścalante cācalottamāḥ.
45. asthīni meghāḥ varṣanti uṣṇam śoṇitam eva ca velām
samudraḥ api utkrāntaḥ calante ca acalottamāḥ
45. meghāḥ asthīni uṣṇam śoṇitam ca eva varṣanti
samudraḥ api velām utkrāntaḥ ca acalottamāḥ calante
45. Clouds shower down bones and hot blood. Even the ocean has overflowed its shores, and the greatest mountains tremble.
अट्टहासान् विमुञ्चन्तो घननादसमस्वनान् ।
भूताः परिपतन्ति स्म नृत्यमानाः सहस्रशः ॥४६॥
46. aṭṭahāsān vimuñcanto ghananādasamasvanān ,
bhūtāḥ paripatanti sma nṛtyamānāḥ sahasraśaḥ.
46. aṭṭahāsān vimuñcantaḥ ghananādasamasvanān
bhūtāḥ paripatatanti sma nṛtyamānāḥ sahasraśaḥ
46. ghananādasamasvanān aṭṭahāsān vimuñcantaḥ
nṛtyamānāḥ bhūtāḥ sahasraśaḥ paripatatanti sma
46. Emitting loud, booming laughter comparable to the roar of clouds, thousands of spirits (bhūta) were falling everywhere, dancing.
गृध्रचक्रं महच्चापि ज्वलनोद्गारिभिर्मुखैः ।
राक्षसानामुपरि वै भ्रमते कालचक्रवत् ॥४७॥
47. gṛdhracakraṃ mahaccāpi jvalanodgāribhirmukhaiḥ ,
rākṣasānāmupari vai bhramate kālacakravat.
47. gṛdhracakram mahat ca api jvalanodgāribhiḥ
mukhaiḥ rākṣasānām upari vai bhramate kālacakravat
47. mahat gṛdhracakram ca api jvalanodgāribhiḥ
mukhaiḥ rākṣasānām upari vai kālacakravat bhramate
47. And a great flock of vultures, with mouths spewing fire, indeed whirls above the rākṣasas like the wheel of time (kāla).
तानचिन्त्यमहोत्पातान् राक्षसा बलगर्विताः ।
यन्त्येव न निवर्तन्ते मृत्युपाशावपाशिताः ॥४८॥
48. tānacintyamahotpātān rākṣasā balagarvitāḥ ,
yantyeva na nivartante mṛtyupāśāvapāśitāḥ.
48. tān acintyamahotpātān rākṣasāḥ balagarvitāḥ
yanti eva na nivartante mṛtyupāśāvapāśitāḥ
48. Puffed up with their might, the rākṣasas, ensnared by the noose of death, went forth towards those unimaginable great portents and indeed did not return.
माल्यवांश्च सुमाली च माली च रजनीचराः ।
आसन्पुरःसरास्तेषां क्रतूनामिव पावकाः ॥४९॥
49. mālyavāṃśca sumālī ca mālī ca rajanīcarāḥ ,
āsanpuraḥsarāsteṣāṃ kratūnāmiva pāvakāḥ.
49. mālyavān ca sumālī ca mālī ca rajanīcarāḥ
āsan puraḥsarāḥ teṣām kratūnām iva pāvakāḥ
49. Mālyavān, Sumālī, and Mālī, these night-wanderers, were their foremost leaders, just as fires are for the Vedic rituals (kratu).
माल्यवन्तं तु ते सर्वे माल्यवन्तमिवाचलम् ।
निशाचरा आश्रयन्ते धातारमिव देहिनः ॥५०॥
50. mālyavantaṃ tu te sarve mālyavantamivācalam ,
niśācarā āśrayante dhātāramiva dehinaḥ.
50. mālyavantam tu te sarve mālyavantam iva acalam
niśācarāḥ āśrayante dhātāram iva dehinaḥ
50. Indeed, all those night-wanderers (rākṣasas) took refuge in Mālyavān, who was like Mount Mālyavān, just as embodied beings (dehin) resort to the Creator (dhātṛ).
तद्बलं राक्षसेन्द्राणां महाभ्रघननादितम् ।
जयेप्सया देवलोकं ययौ माली वशे स्थितम् ॥५१॥
51. tadbalaṃ rākṣasendrāṇāṃ mahābhraghananāditam ,
jayepsayā devalokaṃ yayau mālī vaśe sthitam.
51. tat balam rākṣasendrāṇām mahābhraghananāditam
jayepsayā devalokam yayau mālī vaśe sthitam
51. Mālī, with that army of the rākṣasa lords, which resounded like great thunderclouds and was under his command, went to the world of the gods (devaloka) with the desire for victory.
राक्षसानां समुद्योगं तं तु नारायणः प्रभुः ।
देवदूतादुपश्रुत्य दध्रे युद्धे ततो मनः ॥५२॥
52. rākṣasānāṃ samudyogaṃ taṃ tu nārāyaṇaḥ prabhuḥ ,
devadūtādupaśrutya dadhre yuddhe tato manaḥ.
52. rākṣasānām samudyogam tam tu nārāyaṇaḥ prabhuḥ
devadūtāt upaśrutya dadhre yuddhe tataḥ manaḥ
52. tu prabhuḥ nārāyaṇaḥ devadūtāt rākṣasānām tam
samudyogam upaśrutya tataḥ yuddhe manaḥ dadhre
52. But the Lord Nārāyaṇa, having heard from a divine messenger about the Rākṣasas' great preparations, then resolved to engage in battle.
स देवसिद्धर्षिमहोरगैश्च गन्धर्वमुख्याप्सरसोपगीतः ।
समाससादामरशत्रुसैन्यं चक्रासिसीरप्रवरादिधारी ॥५३॥
53. sa devasiddharṣimahoragaiśca gandharvamukhyāpsarasopagītaḥ ,
samāsasādāmaraśatrusainyaṃ cakrāsisīrapravarādidhārī.
53. saḥ devasiddharṣimahoragaiḥ ca gandharvamukhyāpsarasaḥ upagītaḥ
samāsasāda amaraśatrusainyam cakrāsasīrapravarādidhārī
53. saḥ devasiddharṣimahoragaiḥ ca gandharvamukhyāpsarasaḥ upagītaḥ
cakrāsasīrapravarādidhārī amaraśatrusainyam samāsasāda
53. He, glorified by gods, perfected beings (siddhas), great sages (ṛṣis), and great serpents (mahoragas), and sung to by chief Gandharvas and Apsaras, approached the army of the enemies of the gods (asuras), bearing the discus, sword, plow, and other excellent weapons.
सुपर्णपक्षानिलनुन्नपक्षं भ्रमत्पताकं प्रविकीर्णशस्त्रम् ।
चचाल तद् राक्षसराजसैन्यं चलोपलो नील इवाचलेन्द्रः ॥५४॥
54. suparṇapakṣānilanunnapakṣaṃ bhramatpatākaṃ pravikīrṇaśastram ,
cacāla tad rākṣasarājasainyaṃ calopalo nīla ivācalendraḥ.
54. suparṇapakṣānilanunnapakṣam
bhramatpatākam pravikīrṇaśastram
cacāla tat rākṣasarājasainyam
calopalaḥ nīlaḥ iva acalendraḥ
54. tat rākṣasarājasainyam
suparṇapakṣānilanunnapakṣam bhramatpatākam
pravikīrṇaśastram calopalaḥ
nīlaḥ acalendraḥ iva cacāla
54. That army of the Rākṣasa king, its flanks disturbed by the wind from Garuḍa's (Suparṇa's) wings, its banners fluttering, and its weapons scattered, trembled like Mount Nīla, the king of mountains, with its loose rocks.
तथ शितैः शोणितमांसरूषितैर्युगान्तवैश्वानरतुल्यविग्रहैः ।
निशाचराः संपरिवार्य माधवं वरायुधैर्निर्बिभिदुः सहस्रशः ॥५५॥
55. tatha śitaiḥ śoṇitamāṃsarūṣitairyugāntavaiśvānaratulyavigrahaiḥ ,
niśācarāḥ saṃparivārya mādhavaṃ varāyudhairnirbibhiduḥ sahasraśaḥ.
55. tatha śitaiḥ śoṇitamāṃsarūṣitaiḥ
yugāntavaiśvānaratalyavigrahaiḥ
niśācarāḥ saṃparivārya mādhavam
varāyudhaiḥ nirbibhiduḥ sahasraśaḥ
55. tatha yugāntavaiśvānaratalyavigrahaiḥ
niśācarāḥ mādhavam saṃparivārya
śitaiḥ śoṇitamāṃsarūṣitaiḥ
varāyudhaiḥ sahasraśaḥ nirbibhiduḥ
55. Then, the night-roamers (rākṣasas), whose forms resembled the cosmic fire at the end of an eon, having completely surrounded Mādhava, pierced him by thousands with their excellent weapons, which were sharpened and stained with blood and flesh.