Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-37

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तां कथां कौशिको रामे निवेद्य मधुराक्षरम् ।
पुनरेवापरं वाक्यं काकुत्स्थमिदमब्रवीत् ॥१॥
1. tāṃ kathāṃ kauśiko rāme nivedya madhurākṣaram ,
punarevāparaṃ vākyaṃ kākutsthamidamabravīt.
1. tām kathām kauśikaḥ rāme nivedya madhurākṣaram
punaḥ eva aparam vākyam kākutstham idam abravīt
1. Having narrated that sweet-worded story to Rāma, Kauśika again spoke these other words to the descendant of Kakutstha.
अयोध्याधिपतिः शूरः पूर्वमासीन्नराधिपः ।
सगरो नाम धर्मात्मा प्रजाकामः स चाप्रजः ॥२॥
2. ayodhyādhipatiḥ śūraḥ pūrvamāsīnnarādhipaḥ ,
sagaro nāma dharmātmā prajākāmaḥ sa cāprajaḥ.
2. ayodhyādhipatiḥ śūraḥ pūrvam āsīt narādhipaḥ
sagaraḥ nāma dharmātmā prajākāmaḥ saḥ ca aprajaḥ
2. Formerly, there was a valiant king, the ruler of Ayodhyā, named Sagara. He was a righteous (dharma) soul, desirous of offspring, yet childless.
वैदर्भदुहिता राम केशिनी नाम नामतः ।
ज्येष्ठा सगरपत्नी सा धर्मिष्ठा सत्यवादिनी ॥३॥
3. vaidarbhaduhitā rāma keśinī nāma nāmataḥ ,
jyeṣṭhā sagarapatnī sā dharmiṣṭhā satyavādinī.
3. vaidarbhaduhitā rāma keśinī nāma nāmataḥ
jyeṣṭhā sagarapatnī sā dharmiṣṭhā satyavādinī
3. O Rāma, Keśinī by name was the daughter of the king of Vidarbha. She was the elder wife of Sagara, righteous (dharma) and truth-speaking.
अरिष्टनेमिदुहिता रूपेणाप्रतिमा भुवि ।
द्वितीया सगरस्यासीत् पत्नी सुमतिसंज्ञिता ॥४॥
4. ariṣṭanemiduhitā rūpeṇāpratimā bhuvi ,
dvitīyā sagarasyāsīt patnī sumatisaṃjñitā.
4. ariṣṭanemiduhitā rūpeṇa apratimā bhuvi
dvitīyā sagarasya āsīt patnī sumatisaṃjñitā
4. ariṣṭanemiduhitā bhuvi rūpeṇa apratimā
sagarasya dvitīyā sumatisaṃjñitā patnī āsīt
4. Ariṣṭanemi's daughter, unmatched in beauty on earth, was the second wife of Sagara, named Sumati.
ताभ्यां सह तदा राजा पत्नीभ्यां तप्तवांस्तपः ।
हिमवन्तं समासाद्य भृगुप्रस्रवणे गिरौ ॥५॥
5. tābhyāṃ saha tadā rājā patnībhyāṃ taptavāṃstapaḥ ,
himavantaṃ samāsādya bhṛguprasravaṇe girau.
5. tābhyām saha tadā rājā patnībhyām taptavān
tapaḥ himavantaṃ samāsādya bhṛguprasravaṇe girau
5. tadā rājā tābhyām patnībhyām saha himavantaṃ
samāsādya girau bhṛguprasravaṇe tapaḥ taptavān
5. Then, the king, accompanied by those two wives, performed great austerity (tapas) after reaching the Himalayas, specifically at the Bhṛgu waterfall on the mountain.
अथ वर्ष शते पूर्णे तपसाराधितो मुनिः ।
सगराय वरं प्रादाद्भृगुः सत्यवतां वरः ॥६॥
6. atha varṣa śate pūrṇe tapasārādhito muniḥ ,
sagarāya varaṃ prādādbhṛguḥ satyavatāṃ varaḥ.
6. atha varṣa śate pūrṇe tapasā ārādhitaḥ muniḥ
sagarāya varam prādāt bhṛguḥ satyavatām varaḥ
6. atha varṣa śate pūrṇe tapasā ārādhitaḥ satyavatām
varaḥ bhṛguḥ muniḥ sagarāya varam prādāt
6. Then, after a full hundred years, the sage (muni), worshipped through his austerity (tapas), Bhṛgu, the best among the truthful, granted a boon to Sagara.
अपत्यलाभः सुमहान्भविष्यति तवानघ ।
कीर्तिं चाप्रतिमां लोके प्राप्स्यसे पुरुषर्षभ ॥७॥
7. apatyalābhaḥ sumahānbhaviṣyati tavānagha ,
kīrtiṃ cāpratimāṃ loke prāpsyase puruṣarṣabha.
7. apatyalābhaḥ sumahān bhaviṣyati tava anagha
kīrtim ca apratimām loke prāpsyase puruṣarṣabha
7. anagha puruṣarṣabha tava sumahān apatyalābhaḥ
bhaviṣyati ca loke apratimām kīrtim prāpsyase
7. You will have a very great gain of progeny, O sinless one. And you will attain unmatched fame in the world, O best among men.
एका जनयिता तात पुत्रं वंशकरं तव ।
षष्टिं पुत्रसहस्राणि अपरा जनयिष्यति ॥८॥
8. ekā janayitā tāta putraṃ vaṃśakaraṃ tava ,
ṣaṣṭiṃ putrasahasrāṇi aparā janayiṣyati.
8. ekā janayitā tāta putram vaṃśakaram tava
ṣaṣṭim putrasahasrāṇi aparā janayiṣyati
8. Dear father, one woman will give birth to your son who will continue the lineage. The other will give birth to sixty thousand sons.
भाषमाणं नरव्याघ्रं राजपत्न्यौ प्रसाद्य तम् ।
ऊचतुः परमप्रीते कृताञ्जलिपुटे तदा ॥९॥
9. bhāṣamāṇaṃ naravyāghraṃ rājapatnyau prasādya tam ,
ūcatuḥ paramaprīte kṛtāñjalipuṭe tadā.
9. bhāṣamāṇam naravyāghram rājapatnyau prasādya
tam ūcatuḥ paramaprīte kṛtāñjalipuṭe tadā
9. Then, the two queens, greatly pleased and with hands joined in reverence (kṛtāñjalipuṭe), having propitiated him, the tiger among men (naravyāghra) who was speaking, said to him.
एकः कस्याः सुतो ब्रह्मन् का बहूञ्जनयिष्यति ।
श्रोतुमिच्छावहे ब्रह्मन् सत्यमस्तु वचस्तव ॥१०॥
10. ekaḥ kasyāḥ suto brahman kā bahūñjanayiṣyati ,
śrotumicchāvahe brahman satyamastu vacastava.
10. ekaḥ kasyāḥ sutaḥ brahman kā bahūn janayiṣyati
śrotum icchāvahe brahman satyam astu vacaḥ tava
10. O Brahmin, who will be the mother of the one son? And who will give birth to many? We both desire to hear, O Brahmin; let your words be true.
तयोस्तद्वचनं श्रुत्वा भृगुः परम धार्मिकः ।
उवाच परमां वाणीं स्वच्छन्दो ऽत्र विधीयताम् ॥११॥
11. tayostadvacanaṃ śrutvā bhṛguḥ parama dhārmikaḥ ,
uvāca paramāṃ vāṇīṃ svacchando'tra vidhīyatām.
11. tayoḥ tat vacanam śrutvā bhṛguḥ parama dhārmikaḥ
uvāca paramām vāṇīm svacchandaḥ atra vidhīyatām
11. Having heard their words, Bhrigu, the highly righteous (dhārmika) one, spoke a profound statement: "Let your free choice (svacchanda) be exercised here."
एको वंशकरो वास्तु बहवो वा महाबलाः ।
कीर्तिमन्तो महोत्साहाः का वा कं वरमिच्छति ॥१२॥
12. eko vaṃśakaro vāstu bahavo vā mahābalāḥ ,
kīrtimanto mahotsāhāḥ kā vā kaṃ varamicchati.
12. ekaḥ vaṃśakaraḥ vā astu bahavaḥ vā mahābalāḥ
kīrtimantaḥ mahotsāhāḥ kā vā kam varam icchati
12. kā vā kam varam icchati (ekaḥ vaṃśakaraḥ vā astu,
bahavaḥ vā mahābalāḥ kīrtimantaḥ mahotsāhāḥ)?
12. Whether there be one heir to the lineage, or many who are exceedingly mighty, famous, and greatly energetic - which (woman) desires what boon?
मुनेस्तु वचनं श्रुत्वा केशिनी रघुनन्दन ।
पुत्रं वंशकरं राम जग्राह नृपसंनिधौ ॥१३॥
13. munestu vacanaṃ śrutvā keśinī raghunandana ,
putraṃ vaṃśakaraṃ rāma jagrāha nṛpasaṃnidhau.
13. muneḥ tu vacanam śrutvā keśinī raghunandana
putram vaṃśakaram rāma jagrāha nṛpasaṃnidhau
13. Raghunandana,
Rāma,
keśinī tu muneḥ vacanam śrutvā nṛpasaṃnidhau vaṃśakaram putram jagrāha.
13. O descendant of Raghu, O Rāma, Keśinī, having indeed heard the words of the sage, accepted a son, an heir to the lineage, in the presence of the king.
षष्टिं पुत्रसहस्राणि सुपर्णभगिनी तदा ।
महोत्साहान् कीर्तिमतो जग्राह सुमतिः सुतान् ॥१४॥
14. ṣaṣṭiṃ putrasahasrāṇi suparṇabhaginī tadā ,
mahotsāhān kīrtimato jagrāha sumatiḥ sutān.
14. ṣaṣṭim putrasahasrāṇi suparṇabhaginī tadā
mahotsāhān kīrtimataḥ jagrāha sumatiḥ sutān
14. Tadā suparṇabhaginī sumatiḥ mahotsāhān kīrtimataḥ ṣaṣṭim putrasahasrāṇi sutān jagrāha.
14. Then, Sumati, the sister of Suparṇa, accepted sixty thousand sons, who were greatly energetic and famous.
प्रदक्षिणमृषिं कृत्वा शिरसाभिप्रणम्य च ।
जगाम स्वपुरं राजा सभार्या रघुनन्दन ॥१५॥
15. pradakṣiṇamṛṣiṃ kṛtvā śirasābhipraṇamya ca ,
jagāma svapuraṃ rājā sabhāryā raghunandana.
15. pradakṣiṇam ṛṣim kṛtvā śirasā abhipraṇamya ca
jagāma svapuram rājā sabhāryā raghunandana
15. Raghunandana,
rājā sabhāryā ṛṣim pradakṣiṇam kṛtvā ca śirasā abhipraṇamya svapuram jagāma.
15. O descendant of Raghu, the king, along with his wife, having circumambulated the sage and bowed down with his head, went to his own city.
अथ काले गते तस्मिञ्ज्येष्ठा पुत्रं व्यजायत ।
असमञ्ज इति ख्यातं केशिनी सगरात्मजम् ॥१६॥
16. atha kāle gate tasmiñjyeṣṭhā putraṃ vyajāyata ,
asamañja iti khyātaṃ keśinī sagarātmajam.
16. atha kāle gate tasmin jyeṣṭhā putraṃ vyajāyata
asamañjaḥ iti khyātaṃ keśinī sagarātmajam
16. atha tasmin kāle gate jyeṣṭhā keśinī sagarātmajam
putraṃ asamañjaḥ iti khyātaṃ vyajāyata
16. Then, after that period had elapsed, the eldest wife, Keshini, gave birth to a son of Sagara, who was known as Asamañja.
सुमतिस्तु नरव्याघ्र गर्भतुम्बं व्यजायत ।
षष्टिः पुत्रसहस्राणि तुम्बभेदाद्विनिःसृताः ॥१७॥
17. sumatistu naravyāghra garbhatumbaṃ vyajāyata ,
ṣaṣṭiḥ putrasahasrāṇi tumbabhedādviniḥsṛtāḥ.
17. sumatiḥ tu naravyāghra garbhatumbaṃ vyajāyata
ṣaṣṭiḥ putrasahasrāṇi tumbabhedāt viniḥsṛtāḥ
17. naravyāghra sumatiḥ tu garbhatumbaṃ vyajāyata
tumbabhedāt ṣaṣṭiḥ putrasahasrāṇi viniḥsṛtāḥ
17. But Sumati, O tiger among men, gave birth to a gourd-like mass of flesh. From the breaking of that mass, sixty thousand sons emerged.
घृतपूर्णेषु कुम्भेषु धात्र्यस्तान् समवर्धयन् ।
कालेन महता सर्वे यौवनं प्रतिपेदिरे ॥१८॥
18. ghṛtapūrṇeṣu kumbheṣu dhātryastān samavardhayan ,
kālena mahatā sarve yauvanaṃ pratipedire.
18. ghṛtapūrṇeṣu kumbheṣu dhātryaḥ tān samavardhayan
kālena mahatā sarve yauvanaṃ pratipedire
18. dhātryaḥ tān ghṛtapūrṇeṣu kumbheṣu samavardhayan
mahatā kālena sarve yauvanaṃ pratipedire
18. The nurses nourished them in jars filled with ghee. In a long time, all of them attained youth.
अथ दीर्घेण कालेन रूपयौवनशालिनः ।
षष्टिः पुत्रसहस्राणि सगरस्याभवंस्तदा ॥१९॥
19. atha dīrgheṇa kālena rūpayauvanaśālinaḥ ,
ṣaṣṭiḥ putrasahasrāṇi sagarasyābhavaṃstadā.
19. atha dīrgheṇa kālena rūpayauvanaśālinaḥ
ṣaṣṭiḥ putrasahasrāṇi sagarasya abhavan tadā
19. atha dīrgheṇa kālena sagarasya ṣaṣṭiḥ
putrasahasrāṇi rūpayauvanaśālinaḥ tadā abhavan
19. Then, after a long time, the sixty thousand sons of Sagara became endowed with beauty and youth.
स च ज्येष्ठो नरश्रेष्ठ सगरस्यात्मसंभवः ।
बालान् गृहीत्वा तु जले सरय्वा रघुनन्दन ।
प्रक्षिप्य प्रहसन्नित्यं मज्जतस्तान्निरीक्ष्य वै ॥२०॥
20. sa ca jyeṣṭho naraśreṣṭha sagarasyātmasaṃbhavaḥ ,
bālān gṛhītvā tu jale sarayvā raghunandana ,
prakṣipya prahasannityaṃ majjatastānnirīkṣya vai.
20. saḥ ca jyeṣṭhaḥ narśreṣṭha sagarasya
ātmasaṃbhavaḥ bālān gṛhītvā tu jale
sarayvā raghunandana prakṣipya prahasan
nityaṃ majjataḥ tān nirīkṣya vai
20. narśreṣṭha raghunandana ca saḥ sagarasya
jyeṣṭhaḥ ātmasaṃbhavaḥ bālān
gṛhītvā tu sarayvā jale prakṣipya nityaṃ
prahasan tān majjataḥ nirīkṣya vai
20. And he, the eldest, O best among men (narśreṣṭha), the son (ātmasaṃbhava) of Sagara, O delight of the Raghu dynasty (raghunandana), would seize children, throw them into the waters of the Sarayū, and constantly laughing, indeed watch them drown.
पौराणामहिते युक्तः
पित्रा निर्वासितः पुरात् ॥२१॥
21. paurāṇāmahite yuktaḥ
pitrā nirvāsitaḥ purāt.
21. paurāṇām ahite yuktaḥ
pitrā nirvasitaḥ purāt
21. (saḥ) paurāṇām ahite yuktaḥ
pitrā purāt nirvasitaḥ
21. Engaged in actions harmful to the citizens, he was banished from the city by his father.
तस्य पुत्रो ऽंशुमान्नाम असमञ्जस्य वीर्यवान् ।
संमतः सर्वलोकस्य सर्वस्यापि प्रियंवदः ॥२२॥
22. tasya putro'ṃśumānnāma asamañjasya vīryavān ,
saṃmataḥ sarvalokasya sarvasyāpi priyaṃvadaḥ.
22. tasya putraḥ aṃśumān nāma asamañjasya vīryavān
saṃmataḥ sarvalokasya sarvasya api priyaṃvadaḥ
22. asamañjasya tasya putraḥ aṃśumān nāma vīryavān
sarvalokasya saṃmataḥ api sarvasya priyaṃvadaḥ
22. His son, named Aṃśumān, was mighty, approved by all people, and spoke kindly to everyone.
ततः कालेन महता मतिः समभिजायत ।
सगरस्य नरश्रेष्ठ यजेयमिति निश्चिता ॥२३॥
23. tataḥ kālena mahatā matiḥ samabhijāyata ,
sagarasya naraśreṣṭha yajeyamiti niścitā.
23. tataḥ kālena mahatā matiḥ samabhijāyata
sagarasya narśreṣṭha yajeya iti niścitā
23. narśreṣṭha tataḥ mahatā kālena sagarasya
niścitā matiḥ 'yajeya' iti samabhijāyata
23. Then, after a long time, O best among men (narśreṣṭha), a firm intention arose in Sagara: "I shall perform a ritual (yajña)."
स कृत्वा निश्चयं राजा सोपाध्यायगणस्तदा ।
यज्ञकर्मणि वेदज्ञो यष्टुं समुपचक्रमे ॥२४॥
24. sa kṛtvā niścayaṃ rājā sopādhyāyagaṇastadā ,
yajñakarmaṇi vedajño yaṣṭuṃ samupacakrame.
24. saḥ kṛtvā niścayam rājā saupādhyāyagaṇaḥ tadā
yajñakarmaṇi vedajñaḥ yaṣṭum samupacakrame
24. tadā vedajñaḥ saḥ rājā saupādhyāyagaṇaḥ niścayam
kṛtvā yajñakarmaṇi yaṣṭum samupacakrame
24. Then, that king, who was a knower of the Vedas, having made his resolution, and accompanied by the group of preceptors, commenced to perform the Vedic ritual (yajña).