Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-37

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
विमृश्य च ततो रामो वयस्यमकुतोभयम् ।
प्रतर्दनं काशिपतिं परिष्वज्येदमब्रवीत् ॥१॥
1. vimṛśya ca tato rāmo vayasyamakutobhayam ,
pratardanaṃ kāśipatiṃ pariṣvajyedamabravīt.
1. vimṛśya ca tataḥ rāmaḥ vayasyam akutobhayam
pratardanam kāśipatim pariṣvajya idam abravīt
1. tataḥ ca rāmaḥ vimṛśya,
akutobhayam vayasyam kāśipatim pratardanam pariṣvajya,
idam abravīt.
1. After reflecting, Rama embraced his fearless friend, Pratardana, the king of Kashi, and then spoke these words.
दर्शिता भवता प्रीतिर्दर्शितं सौहृदं परम् ।
उद्योगश्च कृतो राजन्भरतेन त्वया सह ॥२॥
2. darśitā bhavatā prītirdarśitaṃ sauhṛdaṃ param ,
udyogaśca kṛto rājanbharatena tvayā saha.
2. darśitā bhavatā prītiḥ darśitam sauhṛdam param
udyogaḥ ca kṛtaḥ rājan bharatena tvayā saha
2. rājan bhavatā prītiḥ darśitā param sauhṛdam
darśitam ca tvayā saha bharatena udyogaḥ kṛtaḥ
2. O King, you have demonstrated affection and great friendship. An effort has also been made by Bharata in your company.
तद्भवानद्य काशेयीं पुरीं वाराणसीं व्रज ।
रमणीयां त्वया गुप्तां सुप्राकारां सुतोरणाम् ॥३॥
3. tadbhavānadya kāśeyīṃ purīṃ vārāṇasīṃ vraja ,
ramaṇīyāṃ tvayā guptāṃ suprākārāṃ sutoraṇām.
3. tat bhavān adya kāśeyīm purīm vārāṇasīm vraja
ramaṇīyām tvayā guptām suprākārām sutorṇām
3. tat bhavān adya tvayā guptām ramaṇīyām suprākārām
sutorṇām kāśeyīm vārāṇasīm purīm vraja
3. Therefore, you should now go to the city of Kashi, Varanasi, which is beautiful, protected by you, and adorned with excellent ramparts and fine gates.
एतावदुक्त्वा उत्थाय काकुत्स्थः परमासनात् ।
पर्यष्वजत धर्मात्मा निरन्तरमुरोगतम् ॥४॥
4. etāvaduktvā utthāya kākutsthaḥ paramāsanāt ,
paryaṣvajata dharmātmā nirantaramurogatam.
4. etāvat uktvā utthāya kākutsthaḥ paramāsanāt
paryazvajata dharmātmā nirantaram uraḥgatam
4. etāvat uktvā dharmātmā kākutsthaḥ paramāsanāt
utthāya nirantaram uraḥgatam paryazvajata
4. Having spoken these words, Kakutstha (Rama), the righteous (dharma) individual, rose from his excellent seat and closely embraced the one who was standing before him.
विसृज्य तं वयस्यं स स्वागतान्पृथिवीपतीन् ।
प्रहसन् राघवो वाक्यमुवाच मधुराक्षरम् ॥५॥
5. visṛjya taṃ vayasyaṃ sa svāgatānpṛthivīpatīn ,
prahasan rāghavo vākyamuvāca madhurākṣaram.
5. visṛjya tam vayasyam sa svāgatān pṛthivīpatīn
prahasan rāghavaḥ vākyam uvāca madhurākṣaram
5. sa rāghavaḥ tam vayasyam visṛjya svāgatān
pṛthivīpatīn prahasan madhurākṣaram vākyam uvāca
5. Having bid farewell to that friend, Raghava (Rama), smiling, spoke sweet words to the kings who had arrived.
भवतां प्रीतिरव्यग्रा तेजसा परिरक्षिता ।
धर्मश्च नियतो नित्यं सत्यं च भवतां सदा ॥६॥
6. bhavatāṃ prītiravyagrā tejasā parirakṣitā ,
dharmaśca niyato nityaṃ satyaṃ ca bhavatāṃ sadā.
6. bhavatām prītiḥ avyagrā tejasā parirakṣitā
dharmaḥ ca niyataḥ nityam satyam ca bhavatām sadā
6. Your unwavering affection is well-protected by your brilliance. And your intrinsic nature (dharma) is always constant, and your truth (satya) always prevails.
युष्माकं च प्रभावेन तेजसा च महात्मनाम् ।
हतो दुरात्मा दुर्बुद्धी रावणो राक्षसाधिपः ॥७॥
7. yuṣmākaṃ ca prabhāvena tejasā ca mahātmanām ,
hato durātmā durbuddhī rāvaṇo rākṣasādhipaḥ.
7. yuṣmākam ca prabhāveṇa tejasā ca mahātmanām
hataḥ durātmā durbuddhiḥ rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ
7. And by your influence, and by the brilliance of you great souls, the evil-minded, foolish Rāvaṇa, the king of the demons, was slain.
हेतुमात्रमहं तत्र भवतां तेजसां हतः ।
रावणः सगणो युद्धे सपुत्रः सहबान्धवः ॥८॥
8. hetumātramahaṃ tatra bhavatāṃ tejasāṃ hataḥ ,
rāvaṇaḥ sagaṇo yuddhe saputraḥ sahabāndhavaḥ.
8. hetumātraṃ aham tatra bhavatām tejasām hataḥ
rāvaṇaḥ sagaṇaḥ yuddhe saputraḥ sahabāndhavaḥ
8. I was merely the instrument in that matter; it was by your collective brilliance that Rāvaṇa, with his followers, sons, and relatives, was slain in battle.
भवन्तश्च समानीता भरतेन महात्मना ।
श्रुत्वा जनकराजस्य कानने तनयां हृताम् ॥९॥
9. bhavantaśca samānītā bharatena mahātmanā ,
śrutvā janakarājasya kānane tanayāṃ hṛtām.
9. bhavantaḥ ca samānītāḥ bharatena mahātmanā
śrutvā janakarājasya kānane tanayām hṛtām
9. And you were brought together by the great-souled Bharata, after he heard that King Janaka's daughter was abducted in the forest.
उद्युक्तानां च सर्वेषां पार्थिवानां महात्मनाम् ।
कालो ह्यतीतः सुमहान् गमने रोचतां मतिः ॥१०॥
10. udyuktānāṃ ca sarveṣāṃ pārthivānāṃ mahātmanām ,
kālo hyatītaḥ sumahān gamane rocatāṃ matiḥ.
10. udyuktānām ca sarveṣām pārthivānām mahātmanām
kālaḥ hi atītaḥ sumahān gamane rocatām matiḥ
10. udyuktānām ca sarveṣām pārthivānām mahātmanām
hi sumahān kālaḥ atītaḥ gamane matiḥ rocatām
10. Indeed, a very long time has passed for all these prepared and noble kings. May their minds now be inclined towards departure.
प्रत्यूचुस्तं च राजानो हर्षेण महतान्विताः ।
दिष्ट्या त्वं विजयी राम राज्यं चापि प्रतिष्ठितम् ॥११॥
11. pratyūcustaṃ ca rājāno harṣeṇa mahatānvitāḥ ,
diṣṭyā tvaṃ vijayī rāma rājyaṃ cāpi pratiṣṭhitam.
11. pratyūcuḥ tam ca rājānaḥ harṣeṇa mahatā anvitāḥ
diṣṭyā tvam vijayī rāma rājyam ca api pratiṣṭhitam
11. rājānaḥ ca harṣeṇa mahatā anvitāḥ tam pratyūcuḥ
diṣṭyā rāma tvam vijayī ca rājyam api pratiṣṭhitam
11. And the kings, filled with great joy, replied to him, 'Fortunately, O Rāma, you are victorious, and the kingdom is also firmly established.'
दिष्ट्या प्रत्याहृता सीता दिष्ट्या शत्रुः पराजितः ।
एष नः परमः काम एषा नः कीर्तिरुत्तमा ॥१२॥
12. diṣṭyā pratyāhṛtā sītā diṣṭyā śatruḥ parājitaḥ ,
eṣa naḥ paramaḥ kāma eṣā naḥ kīrtiruttamā.
12. diṣṭyā pratyāhṛtā sītā diṣṭyā śatruḥ parājitaḥ
eṣaḥ naḥ paramaḥ kāmaḥ eṣā naḥ kīrtiḥ uttamā
12. diṣṭyā sītā pratyāhṛtā diṣṭyā śatruḥ parājitaḥ
eṣaḥ naḥ paramaḥ kāmaḥ eṣā naḥ uttamā kīrtiḥ
12. Fortunately, Sītā has been recovered; fortunately, the enemy has been defeated. This is our greatest wish, and this is our supreme glory.
यत्त्वां विजयिनं राम पश्यामो हतशात्रवम् ।
उपपन्नं च काकुत्स्थ यत्त्वमस्मान्प्रशंससि ॥१३॥
13. yattvāṃ vijayinaṃ rāma paśyāmo hataśātravam ,
upapannaṃ ca kākutstha yattvamasmānpraśaṃsasi.
13. yat tvām vijayinam rāma paśyāmaḥ hataśātravam
upapannam ca kākutstha yat tvam asmān praśaṃsasi
13. yat rāma tvām vijayinam hataśātravam paśyāmaḥ ca
kākutstha yat tvam asmān praśaṃsasi upapannam
13. It is because we see you, O Rāma, victorious and with your enemies slain (that this is our supreme desire and glory). And it is fitting, O Kākutstha, that you praise us.
प्रशंसार्हा हि जानन्ति प्रशंसां वक्तुमीदृशीम् ।
आपृच्छामो गमिष्यामो हृदिस्थो नः सदा भवान् ॥१४॥
14. praśaṃsārhā hi jānanti praśaṃsāṃ vaktumīdṛśīm ,
āpṛcchāmo gamiṣyāmo hṛdistho naḥ sadā bhavān.
14. praśaṃsārhāḥ hi jānanti praśaṃsām vaktum īdṛśīm
| āpṛcchāmaḥ gamiṣyāmaḥ hṛdisthaḥ naḥ sadā bhavān
14. hi praśaṃsārhāḥ īdṛśīm praśaṃsām vaktum jānanti (vayam)
āpṛcchāmaḥ (vayam) gamiṣyāmaḥ bhavān naḥ sadā hṛdisthaḥ (asti)
14. Indeed, only those truly worthy of praise know how to utter such commendable words. We bid farewell and shall depart; you will always remain in our hearts.
भवेच्च ते महाराज
प्रीतिरस्मासु नित्यदा ॥१५॥
15. bhavecca te mahārāja
prītirasmāsu nityadā.
15. bhavet ca te mahārāja
prītiḥ asmāsu nityadā
15. mahārāja ca te prītiḥ
asmāsu nityadā bhavet
15. And, O great king, may your affection for us always endure.