Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-59

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अथ रात्र्यां व्यतीतायां प्रातरेवापरे ऽहनि ।
बन्दिनः पर्युपातिष्ठंस्तत् पार्थिवनिवेशनम् ॥१॥
1. atha rātryāṃ vyatītāyāṃ prātarevāpare'hani ,
bandinaḥ paryupātiṣṭhaṃstat pārthivaniveśanam.
1. atha rātryām vyatītāyām prātaḥ eva apare ahani
bandinaḥ paryupātiṣṭhan tat pārthiva-niveśanam
1. atha rātryām vyatītāyām apare ahani prātaḥ eva
bandinaḥ tat pārthiva-niveśanam paryupātiṣṭhan
1. Then, after the night had passed, early on the following morning, the bards assembled at that royal palace.
ततः शुचिसमाचाराः पर्युपस्थान कोविदः ।
स्त्रीवर्षवरभूयिष्ठा उपतस्थुर्यथापुरम् ॥२॥
2. tataḥ śucisamācārāḥ paryupasthāna kovidaḥ ,
strīvarṣavarabhūyiṣṭhā upatasthuryathāpuram.
2. tataḥ śucisamācārāḥ paryupasthānakovidāḥ
strīvarṣavarabhūyiṣṭhāḥ upatasthuḥ yathāpuram
2. tataḥ śucisamācārāḥ paryupasthānakovidāḥ
strīvarṣavarabhūyiṣṭhāḥ yathāpuram upatasthuḥ
2. Then, those attendants, who were of pure conduct and skilled in service, and who were predominantly women, eunuchs, and elderly men, approached and served as they had done before.
हरिचन्दनसंपृक्तमुदकं काञ्चनैर्घटैः ।
आनिन्युः स्नानशिक्षाज्ञा यथाकालं यथाविधि ॥३॥
3. haricandanasaṃpṛktamudakaṃ kāñcanairghaṭaiḥ ,
āninyuḥ snānaśikṣājñā yathākālaṃ yathāvidhi.
3. haricandanasampṛktam udakam kāñcanaiḥ ghaṭaiḥ
āninnyuḥ snānaśikṣājñāḥ yathākālam yathāvidhi
3. snānaśikṣājñāḥ kāñcanaiḥ ghaṭaiḥ haricandanasampṛktam
udakam yathākālam yathāvidhi āninnyuḥ
3. Those who were knowledgeable in the rituals of bathing brought water mixed with yellow sandalwood, using golden pitchers, at the appropriate time and according to the prescribed method.
मङ्गलालम्भनीयानि प्राशनीयानुपस्करान् ।
उपनिन्युस्तथाप्यन्याः कुमारी बहुलाः स्त्रियः ॥४॥
4. maṅgalālambhanīyāni prāśanīyānupaskarān ,
upaninyustathāpyanyāḥ kumārī bahulāḥ striyaḥ.
4. maṅgalālambhanīyāni prāśanīyān upaskarān
upaninnyuḥ tathā api anyāḥ kumārī bahulāḥ striyaḥ
4. tathā api anyāḥ bahulāḥ kumārī striyaḥ
maṅgalālambhanīyāni prāśanīyān upaskarān upaninnyuḥ
4. Additionally, other women, many of whom were young maidens, presented auspicious items meant for touch, along with consumable provisions and various ritual implements.
अथ याः कोसलेन्द्रस्य शयनं प्रत्यनन्तराः ।
ताः स्त्रियस्तु समागम्य भर्तारं प्रत्यबोधयन् ॥५॥
5. atha yāḥ kosalendrasya śayanaṃ pratyanantarāḥ ,
tāḥ striyastu samāgamya bhartāraṃ pratyabodhayan.
5. atha yāḥ kousalendrasya śayanam prati anantarāḥ
tāḥ striyaḥ tu samāgamya bhartāram pratyabodhayan
5. atha yāḥ kousalendrasya śayanam prati anantarāḥ
tāḥ striyaḥ tu samāgamya bhartāram pratyabodhayan
5. Then, those women who were in immediate attendance near the King of Kosala's sleeping quarters approached him and awakened their lord.
ता वेपथुपरीताश्च राज्ञः प्राणेषु शङ्किताः ।
प्रतिस्रोतस्तृणाग्राणां सदृशं संचकम्पिरे ॥६॥
6. tā vepathuparītāśca rājñaḥ prāṇeṣu śaṅkitāḥ ,
pratisrotastṛṇāgrāṇāṃ sadṛśaṃ saṃcakampire.
6. tāḥ vepathupurītāḥ ca rājñaḥ prāṇeṣu śaṅkitāḥ
pratisrotaḥ tṛṇāgrāṇām sadṛśam saṃcakampire
6. tāḥ vepathupurītāḥ ca rājñaḥ prāṇeṣu śaṅkitāḥ
pratisrotaḥ tṛṇāgrāṇām sadṛśam saṃcakampire
6. Overcome with trembling and apprehensive about the king's life, they quivered greatly, like blades of grass caught in a counter-current.
अथ संवेपमनानां स्त्रीणां दृष्ट्वा च पार्थिवम् ।
यत्तदाशङ्कितं पापं तस्य जज्ञे विनिश्चयः ॥७॥
7. atha saṃvepamanānāṃ strīṇāṃ dṛṣṭvā ca pārthivam ,
yattadāśaṅkitaṃ pāpaṃ tasya jajñe viniścayaḥ.
7. atha saṃvepamanānām strīṇām dṛṣṭvā ca pārthivam
yat tat āśaṅkitam pāpam tasya jajñe viniścayaḥ
7. atha pārthivam dṛṣṭvā ca saṃvepamanānām strīṇām
yat tat āśaṅkitam pāpam tasya viniścayaḥ jajñe
7. Then, after seeing the king, the certainty of the evil that had been suspected by the trembling women became manifest.
ततः प्रचुक्रुशुर्दीनाः सस्वरं ता वराङ्गनाः ।
करेणव इवारण्ये स्थानप्रच्युतयूथपाः ॥८॥
8. tataḥ pracukruśurdīnāḥ sasvaraṃ tā varāṅganāḥ ,
kareṇava ivāraṇye sthānapracyutayūthapāḥ.
8. tataḥ pracukruśuḥ dīnāḥ sasvaram tāḥ varāṅganāḥ
kareṇavaḥ iva araṇye sthānapracyutayūthapāḥ
8. tataḥ dīnāḥ tāḥ varāṅganāḥ sasvaram pracukruśuḥ
araṇye sthānapracyutayūthapāḥ kareṇavaḥ iva
8. Then, those distressed, excellent women wailed loudly, just like female elephants in the forest whose herd-leader had been displaced.
तासामाक्रन्द शब्देन सहसोद्गतचेतने ।
कौसल्या च सुमित्राच त्यक्तनिद्रे बभूवतुः ॥९॥
9. tāsāmākranda śabdena sahasodgatacetane ,
kausalyā ca sumitrāca tyaktanidre babhūvatuḥ.
9. tāsām ākrandasabdena sahasā udgatacetane
kausalyā ca sumitrā ca tyaktanidre babhūvatuḥ
9. tāsām ākrandasabdena kausalyā ca sumitrā ca
sahasā udgatacetane tyaktanidre babhūvatuḥ
9. By the sound of their wailing, Kausalya and Sumitra, having suddenly awakened and cast off sleep, both became alert.
कौसल्या च सुमित्रा च दृष्ट्वा स्पृष्ट्वा च पार्थिवम् ।
हा नाथेति परिक्रुश्य पेततुर्धरणीतले ॥१०॥
10. kausalyā ca sumitrā ca dṛṣṭvā spṛṣṭvā ca pārthivam ,
hā nātheti parikruśya petaturdharaṇītale.
10. kausalyā ca sumitrā ca dṛṣṭvā spṛṣṭvā ca pārthivam
hā nātha iti parikruśya petatuḥ dharaṇītale
10. kausalyā ca sumitrā ca pārthivam dṛṣṭvā ca spṛṣṭvā
ca "hā nātha iti" parikruśya dharaṇītale petatuḥ
10. Kaushalya and Sumitra, having seen and touched the king, cried out, "Alas, our lord!" and then fell to the ground.
सा कोसलेन्द्रदुहिता वेष्टमाना महीतले ।
न बभ्राज रजोध्वस्ता तारेव गगनच्युता ॥११॥
11. sā kosalendraduhitā veṣṭamānā mahītale ,
na babhrāja rajodhvastā tāreva gaganacyutā.
11. sā kosalendra-duhitā veṣṭamānā mahītale na
babhrāja rajaḥ-dhvastā tārā iva gagana-cyutā
11. sā kosalendra-duhitā mahītale veṣṭamānā rajaḥ-dhvastā na babhrāja,
gagana-cyutā tārā iva
11. That daughter of the lord of Kosala, rolling on the ground and covered in dust, did not shine, just like a star fallen from the sky.
तत् समुत्त्रस्तसंभ्रान्तं पर्युत्सुकजनाकुलम् ।
सर्वतस्तुमुलाक्रन्दं परितापार्तबान्धवम् ॥१२॥
12. tat samuttrastasaṃbhrāntaṃ paryutsukajanākulam ,
sarvatastumulākrandaṃ paritāpārtabāndhavam.
12. tat samuttrasta-saṃbhrāntam paryutsuka-jana-ākulam
sarvataḥ tumula-ākrandam paritāpa-ārta-bāndhavam
12. tat samuttrasta-saṃbhrāntam,
paryutsuka-jana-ākulam,
sarvataḥ tumula-ākrandam,
paritāpa-ārta-bāndhavam (āsīt)
12. That (palace) became agitated and greatly bewildered, filled with anxious people, with tumultuous cries from all sides, and relatives afflicted with sorrow.
सद्यो निपतितानन्दं दीनविक्लवदर्शनम् ।
बभूव नरदेवस्य सद्म दिष्टान्तमीयुषः ॥१३॥
13. sadyo nipatitānandaṃ dīnaviklavadarśanam ,
babhūva naradevasya sadma diṣṭāntamīyuṣaḥ.
13. sadyaḥ nipatita-ānandam dīna-viklava-darśanam
babhūva nara-devasya sadma diṣṭāntam īyuṣaḥ
13. diṣṭāntam īyuṣaḥ naradevasya sadma sadyaḥ
nipatita-ānandam dīna-viklava-darśanam babhūva
13. The palace of the king, who had met his end, instantly lost all joy and presented a pitiable, bewildered appearance.
अतीतमाज्ञाय तु पार्थिवर्षभं यशस्विनं संपरिवार्य पत्नयः ।
भृशं रुदन्त्यः करुणं सुदुःखिताः प्रगृह्य बाहू व्यलपन्ननाथवत् ॥१४॥
14. atītamājñāya tu pārthivarṣabhaṃ yaśasvinaṃ saṃparivārya patnayaḥ ,
bhṛśaṃ rudantyaḥ karuṇaṃ suduḥkhitāḥ pragṛhya bāhū vyalapannanāthavat.
14. atītam ājñāya tu pārthivarṣabham
yaśasvinam saṃparivārya patnayaḥ
bhṛśam rudantyaḥ karuṇam suduḥkhitāḥ
pragṛhya bāhū vyalapan anāthavat
14. patnayaḥ tu atītam yaśasvinam
pārthivarṣabham ājñāya saṃparivārya
bhṛśam karuṇam suduḥkhitāḥ rudantyaḥ
bāhū pragṛhya anāthavat vyalapan
14. Seeing their glorious, best-of-kings husband deceased, his wives, surrounding him, wept profusely and piteously. Extremely distressed, they grasped his arms and wailed helplessly, as if without a protector.