वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-7, chapter-57
प्रस्थाप्य तद्बलं सर्वं मासमात्रोषितः पथि ।
एक एवाशु शत्रुघ्नो जगाम त्वरितस्तदा ॥१॥
एक एवाशु शत्रुघ्नो जगाम त्वरितस्तदा ॥१॥
1. prasthāpya tadbalaṃ sarvaṃ māsamātroṣitaḥ pathi ,
eka evāśu śatrughno jagāma tvaritastadā.
eka evāśu śatrughno jagāma tvaritastadā.
1.
prasthāpya tat balam sarvam māsamātra uṣitaḥ
pathi ekaḥ eva āśu śatrughnaḥ jagāma tvaritaḥ tadā
pathi ekaḥ eva āśu śatrughnaḥ jagāma tvaritaḥ tadā
1.
Having dispatched that entire army, and after staying on the road for only a month, Shatrughna then proceeded swiftly and alone.
द्विरात्रमन्तरे शूर उष्य राघवनन्दनः ।
वाल्मीकेराश्रमं पुण्यमगच्छद्वासमुत्तमम् ॥२॥
वाल्मीकेराश्रमं पुण्यमगच्छद्वासमुत्तमम् ॥२॥
2. dvirātramantare śūra uṣya rāghavanandanaḥ ,
vālmīkerāśramaṃ puṇyamagacchadvāsamuttamam.
vālmīkerāśramaṃ puṇyamagacchadvāsamuttamam.
2.
dvirātram antare śūraḥ uṣya rāghavanandanaḥ
vālmīkeḥ āśramam puṇyam agacchat vāsam uttamam
vālmīkeḥ āśramam puṇyam agacchat vāsam uttamam
2.
śūraḥ rāghavanandanaḥ dvirātram antare uṣya
vālmīkeḥ puṇyam uttamam āśramam vāsam agacchat
vālmīkeḥ puṇyam uttamam āśramam vāsam agacchat
2.
The heroic son of Raghu (Shatrughna), having stayed for two nights, then went to Valmiki's sacred and excellent hermitage to dwell.
सो ऽभिवाद्य महात्मानं वाल्मीकिं मुनिसत्तमम् ।
कृताञ्जलिरथो भूत्वा वाक्यमेतदुवाच ह ॥३॥
कृताञ्जलिरथो भूत्वा वाक्यमेतदुवाच ह ॥३॥
3. so'bhivādya mahātmānaṃ vālmīkiṃ munisattamam ,
kṛtāñjaliratho bhūtvā vākyametaduvāca ha.
kṛtāñjaliratho bhūtvā vākyametaduvāca ha.
3.
saḥ abhivādya mahātmānam vālmīkim munisattamam
kṛtāñjaliḥ atha u bhūtvā vākyam etat uvāca ha
kṛtāñjaliḥ atha u bhūtvā vākyam etat uvāca ha
3.
saḥ mahātmānam vālmīkim munisattamam abhivādya
atha u kṛtāñjaliḥ bhūtvā etat vākyam uvāca ha
atha u kṛtāñjaliḥ bhūtvā etat vākyam uvāca ha
3.
He (Shatrughna), after saluting the great-souled Valmiki, the foremost among sages (muni), then, with folded hands, spoke these words.
भगवन् वस्तुमिच्छामि गुरोः कृत्यादिहागतः ।
श्वः प्रभाते गमिष्यामि प्रतीचीं वारुणीं दिशम् ॥४॥
श्वः प्रभाते गमिष्यामि प्रतीचीं वारुणीं दिशम् ॥४॥
4. bhagavan vastumicchāmi guroḥ kṛtyādihāgataḥ ,
śvaḥ prabhāte gamiṣyāmi pratīcīṃ vāruṇīṃ diśam.
śvaḥ prabhāte gamiṣyāmi pratīcīṃ vāruṇīṃ diśam.
4.
bhagavan vastum icchāmi guroḥ kṛtyāt iha āgataḥ
śvaḥ prabhāte gamiṣyāmi pratīcīm vāruṇīm diśam
śvaḥ prabhāte gamiṣyāmi pratīcīm vāruṇīm diśam
4.
bhagavan guroḥ kṛtyāt iha āgataḥ vastum icchāmi
śvaḥ prabhāte pratīcīm vāruṇīm diśam gamiṣyāmi
śvaḥ prabhāte pratīcīm vāruṇīm diśam gamiṣyāmi
4.
O revered sir (bhagavan), I wish to stay here, having come on an errand from my elder (guru). Tomorrow morning, I shall proceed towards the western direction.
शत्रुघ्नस्य वचः श्रुत्वा प्रहस्य मुनिपुंगवः ।
प्रत्युवाच महात्मानं स्वागतं ते महायशः ॥५॥
प्रत्युवाच महात्मानं स्वागतं ते महायशः ॥५॥
5. śatrughnasya vacaḥ śrutvā prahasya munipuṃgavaḥ ,
pratyuvāca mahātmānaṃ svāgataṃ te mahāyaśaḥ.
pratyuvāca mahātmānaṃ svāgataṃ te mahāyaśaḥ.
5.
śatrughnasya vacaḥ śrutvā prahasya munipuṅgavaḥ
pratyuvāca mahātmānam svāgatam te mahāyaśaḥ
pratyuvāca mahātmānam svāgatam te mahāyaśaḥ
5.
munipuṅgavaḥ śatrughnasya vacaḥ śrutvā prahasya
mahātmānam pratyuvāca te svāgatam mahāyaśaḥ
mahātmānam pratyuvāca te svāgatam mahāyaśaḥ
5.
Having heard Shatrughna's words, the best among sages (muni) smiled and replied to the great-souled one (Shatrughna), saying, 'Welcome to you, O greatly glorious one.'
स्वमाश्रममिदं सौम्य राघवाणां कुलस्य ह ।
आसनं पाद्यमर्घ्यं च निर्विशङ्कः प्रतीच्छ मे ॥६॥
आसनं पाद्यमर्घ्यं च निर्विशङ्कः प्रतीच्छ मे ॥६॥
6. svamāśramamidaṃ saumya rāghavāṇāṃ kulasya ha ,
āsanaṃ pādyamarghyaṃ ca nirviśaṅkaḥ pratīccha me.
āsanaṃ pādyamarghyaṃ ca nirviśaṅkaḥ pratīccha me.
6.
svam āśramam idam saumya rāghavāṇām kulasya ha
āsanam pādyam arghyam ca nirviśaṅkaḥ pratīccha me
āsanam pādyam arghyam ca nirviśaṅkaḥ pratīccha me
6.
O gentle one, this is indeed the hermitage (āśrama) of the Raghava lineage. Please accept, without hesitation, this seat, water for washing your feet, and this respectful offering from me.
प्रतिगृह्य ततः पूजां फलमूलं च भोजनम् ।
भक्षयामास काकुत्स्थस्तृप्तिं च परमां गतः ॥७॥
भक्षयामास काकुत्स्थस्तृप्तिं च परमां गतः ॥७॥
7. pratigṛhya tataḥ pūjāṃ phalamūlaṃ ca bhojanam ,
bhakṣayāmāsa kākutsthastṛptiṃ ca paramāṃ gataḥ.
bhakṣayāmāsa kākutsthastṛptiṃ ca paramāṃ gataḥ.
7.
pratigṛhya tataḥ pūjām phalamūlam ca bhojanam
bhakṣayāmāsa kākutsthaḥ tṛptim ca paramām gataḥ
bhakṣayāmāsa kākutsthaḥ tṛptim ca paramām gataḥ
7.
Thereafter, having accepted the offering of reverence and the meal of fruits and roots, the descendant of Kakutstha partook of it and attained supreme satisfaction.
स तु भुक्त्वा महाबाहुर्महर्षिं तमुवाच ह ।
पूर्वं यज्ञविभूतीयं कस्याश्रमसमीपतः ॥८॥
पूर्वं यज्ञविभूतीयं कस्याश्रमसमीपतः ॥८॥
8. sa tu bhuktvā mahābāhurmaharṣiṃ tamuvāca ha ,
pūrvaṃ yajñavibhūtīyaṃ kasyāśramasamīpataḥ.
pūrvaṃ yajñavibhūtīyaṃ kasyāśramasamīpataḥ.
8.
saḥ tu bhuktvā mahābāhuḥ maharṣim tam uvāca ha
pūrvam yajñavibhūtīyam kasya āśramasamīpataḥ
pūrvam yajñavibhūtīyam kasya āśramasamīpataḥ
8.
But that mighty-armed (mahābāhu) one, having eaten, then spoke to the great sage (maharṣi): 'Whose hermitage (āśrama) was this place associated with the glorious manifestation of a past Vedic ritual (yajña) situated near formerly?'
तस्य तद्भाषितं श्रुत्वा वाल्मीकिर्वाक्यमब्रवीत् ।
शत्रुघ्न शृणु यस्येदं बभूवायतनं पुरा ॥९॥
शत्रुघ्न शृणु यस्येदं बभूवायतनं पुरा ॥९॥
9. tasya tadbhāṣitaṃ śrutvā vālmīkirvākyamabravīt ,
śatrughna śṛṇu yasyedaṃ babhūvāyatanaṃ purā.
śatrughna śṛṇu yasyedaṃ babhūvāyatanaṃ purā.
9.
tasya tat bhāṣitam śrutvā vālmīkiḥ vākyam abravīt
śatrughna śṛṇu yasya idam babhūva āyatanam purā
śatrughna śṛṇu yasya idam babhūva āyatanam purā
9.
Having heard his words, Valmiki then spoke this statement: 'O Shatrughna, listen! This was formerly the abode of a certain individual.'
युष्माकं पूर्वको राजा सुदासस्य महात्मनः ।
पुत्रो मित्रसहो नाम वीर्यवानतिधार्मिकः ॥१०॥
पुत्रो मित्रसहो नाम वीर्यवानतिधार्मिकः ॥१०॥
10. yuṣmākaṃ pūrvako rājā sudāsasya mahātmanaḥ ,
putro mitrasaho nāma vīryavānatidhārmikaḥ.
putro mitrasaho nāma vīryavānatidhārmikaḥ.
10.
yuṣmākam pūrvakaḥ rājā sudāsasya mahātmanaḥ
putraḥ mitrasahaḥ nāma vīryavān atidhārmikaḥ
putraḥ mitrasahaḥ nāma vīryavān atidhārmikaḥ
10.
yuṣmākam pūrvakaḥ rājā sudāsasya mahātmanaḥ
putraḥ mitrasahaḥ nāma vīryavān atidhārmikaḥ
putraḥ mitrasahaḥ nāma vīryavān atidhārmikaḥ
10.
Your former king, the son of the great-souled Sudāsa, was named Mitrasaha, a valorous and exceedingly righteous man.
स बाल एव सौदासो मृगयामुपचक्रमे ।
चञ्चूर्यमाणं ददृशे स शूरो राक्षसद्वयम् ॥११॥
चञ्चूर्यमाणं ददृशे स शूरो राक्षसद्वयम् ॥११॥
11. sa bāla eva saudāso mṛgayāmupacakrame ,
cañcūryamāṇaṃ dadṛśe sa śūro rākṣasadvayam.
cañcūryamāṇaṃ dadṛśe sa śūro rākṣasadvayam.
11.
saḥ bālaḥ eva saudāsaḥ mṛgayām upacakrame
cañcūryamāṇam dadṛśe saḥ śūraḥ rākṣasadvayam
cañcūryamāṇam dadṛśe saḥ śūraḥ rākṣasadvayam
11.
saḥ saudāsaḥ bālaḥ eva mṛgayām upacakrame
saḥ śūraḥ cañcūryamāṇam rākṣasadvayam dadṛśe
saḥ śūraḥ cañcūryamāṇam rākṣasadvayam dadṛśe
11.
While still a child, Saudāsa set out for a hunt. He, the brave one, saw two demons (rākṣasa) roaming around.
शार्दूलरूपिणौ घोरौ मृगान्बहुसहस्रशः ।
भक्षयाणावसंतुष्टौ पर्याप्तिं च न जग्मतुः ॥१२॥
भक्षयाणावसंतुष्टौ पर्याप्तिं च न जग्मतुः ॥१२॥
12. śārdūlarūpiṇau ghorau mṛgānbahusahasraśaḥ ,
bhakṣayāṇāvasaṃtuṣṭau paryāptiṃ ca na jagmatuḥ.
bhakṣayāṇāvasaṃtuṣṭau paryāptiṃ ca na jagmatuḥ.
12.
śārdūlarūpiṇau ghorau mṛgān bahusahasraśaḥ
bhakṣayamāṇau asaṃtuṣṭau paryāptim ca na jagmatuḥ
bhakṣayamāṇau asaṃtuṣṭau paryāptim ca na jagmatuḥ
12.
śārdūlarūpiṇau ghorau bhakṣayamāṇau asaṃtuṣṭau
mṛgān bahusahasraśaḥ paryāptim ca na jagmatuḥ
mṛgān bahusahasraśaḥ paryāptim ca na jagmatuḥ
12.
Terrible and in the form of tigers, they were devouring thousands upon thousands of animals, yet remained unsatisfied, never reaching satiety.
स तु तौ राक्षसौ दृष्ट्वा निर्मृगं च वनं कृतम् ।
क्रोधेन महताविष्टो जघानैकं महेषुणा ॥१३॥
क्रोधेन महताविष्टो जघानैकं महेषुणा ॥१३॥
13. sa tu tau rākṣasau dṛṣṭvā nirmṛgaṃ ca vanaṃ kṛtam ,
krodhena mahatāviṣṭo jaghānaikaṃ maheṣuṇā.
krodhena mahatāviṣṭo jaghānaikaṃ maheṣuṇā.
13.
saḥ tu tau rākṣasau dṛṣṭvā nirmṛgam ca vanam kṛtam
krodhena mahatā āviṣṭaḥ jaghāna ekam maheṣuṇā
krodhena mahatā āviṣṭaḥ jaghāna ekam maheṣuṇā
13.
saḥ tu tau rākṣasau dṛṣṭvā nirmṛgam ca kṛtam vanam
krodhena mahatā āviṣṭaḥ ekam maheṣuṇā jaghāna
krodhena mahatā āviṣṭaḥ ekam maheṣuṇā jaghāna
13.
But he, having seen those two demons (rākṣasa) and the forest rendered devoid of animals, was overcome by great anger and killed one of them with a mighty arrow.
विनिपात्य तमेकं तु सौदासः पुरुषर्षभः ।
विज्वरो विगतामर्षो हतं रक्षो ऽभ्यवैक्षत ॥१४॥
विज्वरो विगतामर्षो हतं रक्षो ऽभ्यवैक्षत ॥१४॥
14. vinipātya tamekaṃ tu saudāsaḥ puruṣarṣabhaḥ ,
vijvaro vigatāmarṣo hataṃ rakṣo'bhyavaikṣata.
vijvaro vigatāmarṣo hataṃ rakṣo'bhyavaikṣata.
14.
vinipātya tam ekam tu saudāsaḥ puruṣarṣabhaḥ
vijvaraḥ vigatāmarṣaḥ hatam rakṣaḥ abhyavaikṣata
vijvaraḥ vigatāmarṣaḥ hatam rakṣaḥ abhyavaikṣata
14.
puruṣarṣabhaḥ saudāsaḥ tam ekam vinipātya tu,
vijvaraḥ vigatāmarṣaḥ hatam rakṣaḥ abhyavaikṣata
vijvaraḥ vigatāmarṣaḥ hatam rakṣaḥ abhyavaikṣata
14.
Having struck down that one, King Saudāsa, who was the foremost among men, then looked upon the slain rākṣasa, free from both agitation and anger.
निरीक्षमाणं तं दृष्ट्वा सहायस्तस्य रक्षसः ।
संतापमकरोद्घोरं सौदासं चेदमब्रवीत् ॥१५॥
संतापमकरोद्घोरं सौदासं चेदमब्रवीत् ॥१५॥
15. nirīkṣamāṇaṃ taṃ dṛṣṭvā sahāyastasya rakṣasaḥ ,
saṃtāpamakarodghoraṃ saudāsaṃ cedamabravīt.
saṃtāpamakarodghoraṃ saudāsaṃ cedamabravīt.
15.
nirīkṣamāṇam tam dṛṣṭvā sahāyaḥ tasya rakṣasaḥ
saṃtāpam akarot ghoram saudāsam ca idam abravīt
saṃtāpam akarot ghoram saudāsam ca idam abravīt
15.
tasya rakṣasaḥ sahāyaḥ tam nirīkṣamāṇam dṛṣṭvā,
ghoram saṃtāpam akarot ca idam saudāsam abravīt
ghoram saṃtāpam akarot ca idam saudāsam abravīt
15.
Having seen him (Saudāsa) looking on, the companion of that rākṣasa caused terrible distress and spoke these words to Saudāsa.
यस्मादनपराद्धं त्वं सहायं मम जघ्निवान् ।
तस्मात्तवापि पापिष्ठ प्रदास्यामि प्रतिक्रियाम् ॥१६॥
तस्मात्तवापि पापिष्ठ प्रदास्यामि प्रतिक्रियाम् ॥१६॥
16. yasmādanaparāddhaṃ tvaṃ sahāyaṃ mama jaghnivān ,
tasmāttavāpi pāpiṣṭha pradāsyāmi pratikriyām.
tasmāttavāpi pāpiṣṭha pradāsyāmi pratikriyām.
16.
yasmāt anaparāddham tvam sahāyam mama jaghnivān
tasmāt tava api pāpiṣṭha pradāsyāmi pratikriyām
tasmāt tava api pāpiṣṭha pradāsyāmi pratikriyām
16.
yasmāt tvam mama anaparāddham sahāyam jaghnivān,
tasmāt,
he pāpiṣṭha,
tava api pratikriyām pradāsyāmi
tasmāt,
he pāpiṣṭha,
tava api pratikriyām pradāsyāmi
16.
Because you have killed my innocent companion, therefore, O most sinful one, I will give you a retaliation in return.
एवमुक्त्वा तु तं रक्षस्तत्रैवान्तरधीयत ।
कालपर्याययोगेन राजा मित्रसहो ऽभवत् ॥१७॥
कालपर्याययोगेन राजा मित्रसहो ऽभवत् ॥१७॥
17. evamuktvā tu taṃ rakṣastatraivāntaradhīyata ,
kālaparyāyayogena rājā mitrasaho'bhavat.
kālaparyāyayogena rājā mitrasaho'bhavat.
17.
evam uktvā tu tam rakṣaḥ tatra eva antardhīyata
kālaparyāyayogena rājā mitrasahaḥ abhavat
kālaparyāyayogena rājā mitrasahaḥ abhavat
17.
rakṣaḥ tam evam uktvā tu tatra eva antardhīyata.
kālaparyāyayogena rājā mitrasahaḥ abhavat
kālaparyāyayogena rājā mitrasahaḥ abhavat
17.
Having spoken thus to him, that rākṣasa then vanished right there. In the course of time, the king (Saudāsa) became known as Mitrasaha.
राजापि यजते यज्ञं तस्याश्रमसमीपतः ।
अश्वमेधं महायज्ञं तं वसिष्ठो ऽभ्यपालयत् ॥१८॥
अश्वमेधं महायज्ञं तं वसिष्ठो ऽभ्यपालयत् ॥१८॥
18. rājāpi yajate yajñaṃ tasyāśramasamīpataḥ ,
aśvamedhaṃ mahāyajñaṃ taṃ vasiṣṭho'bhyapālayat.
aśvamedhaṃ mahāyajñaṃ taṃ vasiṣṭho'bhyapālayat.
18.
rājā api yajate yajñam tasya āśrama-samīpataḥ
aśvamedham mahāyajñam tam vasiṣṭhaḥ abhyapālayat
aśvamedham mahāyajñam tam vasiṣṭhaḥ abhyapālayat
18.
rājā api tasya āśrama-samīpataḥ aśvamedham
mahāyajñam yajñam yajate tam vasiṣṭhaḥ abhyapālayat
mahāyajñam yajñam yajate tam vasiṣṭhaḥ abhyapālayat
18.
The king also performed a great horse (Vedic ritual) (aśvamedha yajña) near his hermitage. Vasiṣṭha supervised that (Vedic ritual).
तत्र यज्ञो महानासीद्बहुवर्षगणायुतान् ।
समृद्धः परया लक्ष्म्या देवयज्ञसमो ऽभवत् ॥१९॥
समृद्धः परया लक्ष्म्या देवयज्ञसमो ऽभवत् ॥१९॥
19. tatra yajño mahānāsīdbahuvarṣagaṇāyutān ,
samṛddhaḥ parayā lakṣmyā devayajñasamo'bhavat.
samṛddhaḥ parayā lakṣmyā devayajñasamo'bhavat.
19.
tatra yajñaḥ mahān āsīt bahuvarṣagaṇāyutān
samṛddhaḥ parayā lakṣmyā devayajña-samaḥ abhavat
samṛddhaḥ parayā lakṣmyā devayajña-samaḥ abhavat
19.
tatra mahān yajñaḥ bahuvarṣagaṇāyutān āsīt
parayā lakṣmyā samṛddhaḥ devayajña-samaḥ abhavat
parayā lakṣmyā samṛddhaḥ devayajña-samaḥ abhavat
19.
There was a great (Vedic ritual) (yajña), lasting for groups of many tens of thousands of years, prosperous with supreme splendor, and it became equal to a divine (Vedic ritual).
अथावसाने यज्ञस्य पूर्ववैरमनुस्मरन् ।
वसिष्ठरूपी राजानमिति होवाच राक्षसः ॥२०॥
वसिष्ठरूपी राजानमिति होवाच राक्षसः ॥२०॥
20. athāvasāne yajñasya pūrvavairamanusmaran ,
vasiṣṭharūpī rājānamiti hovāca rākṣasaḥ.
vasiṣṭharūpī rājānamiti hovāca rākṣasaḥ.
20.
atha avasāne yajñasya pūrva-vairam anusmaran
vasiṣṭha-rūpī rājānam iti hovāca rākṣasaḥ
vasiṣṭha-rūpī rājānam iti hovāca rākṣasaḥ
20.
atha yajñasya avasāne pūrva-vairam anusmaran
vasiṣṭha-rūpī rākṣasaḥ rājānam iti hovāca
vasiṣṭha-rūpī rākṣasaḥ rājānam iti hovāca
20.
Then, at the conclusion of the (Vedic ritual) (yajña), remembering the former enmity, a demon (rākṣasa) in the form of Vasiṣṭha spoke thus to the king.
अद्य यज्ञावसानान्ते सामिषं भोजनं मम ।
दीयतामिति शीघ्रं वै नात्र कार्या विचारणा ॥२१॥
दीयतामिति शीघ्रं वै नात्र कार्या विचारणा ॥२१॥
21. adya yajñāvasānānte sāmiṣaṃ bhojanaṃ mama ,
dīyatāmiti śīghraṃ vai nātra kāryā vicāraṇā.
dīyatāmiti śīghraṃ vai nātra kāryā vicāraṇā.
21.
adya yajña-avasāna-ante sāmiṣam bhojanam mama
dīyatām iti śīghram vai na atra kāryā vicāraṇā
dīyatām iti śīghram vai na atra kāryā vicāraṇā
21.
adya yajña-avasāna-ante sāmiṣam bhojanam mama dīyatām iti vai śīghram.
atra vicāraṇā na kāryā.
atra vicāraṇā na kāryā.
21.
Today, at the very conclusion of the (Vedic ritual) (yajña), let a meal with meat be given to me quickly. Indeed, no deliberation should be made in this matter.
तच्छ्रुत्वा व्याहृतं वाक्यं रक्षसा कामरूपिणा ।
भक्षसंस्कारकुशलमुवाच पृथिवीपतिः ॥२२॥
भक्षसंस्कारकुशलमुवाच पृथिवीपतिः ॥२२॥
22. tacchrutvā vyāhṛtaṃ vākyaṃ rakṣasā kāmarūpiṇā ,
bhakṣasaṃskārakuśalamuvāca pṛthivīpatiḥ.
bhakṣasaṃskārakuśalamuvāca pṛthivīpatiḥ.
22.
tat śrutvā vyāhṛtam vākyam rakṣasā kāmarūpiṇā
bhakṣasaṃskārakuśalam uvāca pṛthivīpatiḥ
bhakṣasaṃskārakuśalam uvāca pṛthivīpatiḥ
22.
kāmarūpiṇā rakṣasā vyāhṛtam tat vākyam śrutvā
pṛthivīpatiḥ bhakṣasaṃskārakuśalam uvāca
pṛthivīpatiḥ bhakṣasaṃskārakuśalam uvāca
22.
Hearing that statement spoken by the demon who could assume any form at will, the king addressed the one skilled in preparing food.
हविष्यं सामिषं स्वादु यथा भवति भोजनम् ।
तथा कुरुष्व शीघ्रं वै परितुष्येद् यथा गुरुः ॥२३॥
तथा कुरुष्व शीघ्रं वै परितुष्येद् यथा गुरुः ॥२३॥
23. haviṣyaṃ sāmiṣaṃ svādu yathā bhavati bhojanam ,
tathā kuruṣva śīghraṃ vai parituṣyed yathā guruḥ.
tathā kuruṣva śīghraṃ vai parituṣyed yathā guruḥ.
23.
haviṣyam sāmiṣam svādu yathā bhavati bhojanam
tathā kuruṣva śīghram vai parituṣyet yathā guruḥ
tathā kuruṣva śīghram vai parituṣyet yathā guruḥ
23.
bhojanam haviṣyam sāmiṣam svādu yathā bhavati
tathā vai śīghram kuruṣva yathā guruḥ parituṣyet
tathā vai śīghram kuruṣva yathā guruḥ parituṣyet
23.
Prepare the meal quickly so that it becomes consecrated, meaty, and delicious, thereby fully satisfying the venerable one (guru).
शासनात् पार्थिवेन्द्रस्य सूदः संभ्रान्तमानसः ।
स च रक्षः पुनस्तत्र सूदवेषमथाकरोत् ॥२४॥
स च रक्षः पुनस्तत्र सूदवेषमथाकरोत् ॥२४॥
24. śāsanāt pārthivendrasya sūdaḥ saṃbhrāntamānasaḥ ,
sa ca rakṣaḥ punastatra sūdaveṣamathākarot.
sa ca rakṣaḥ punastatra sūdaveṣamathākarot.
24.
śāsanāt pārthivendrasya sūdaḥ saṃbhrāntamānasaḥ
saḥ ca rakṣaḥ punaḥ tatra sūdaveṣam atha akarot
saḥ ca rakṣaḥ punaḥ tatra sūdaveṣam atha akarot
24.
pārthivendrasya śāsanāt sūdaḥ saṃbhrāntamānasaḥ (abhavat).
ca saḥ rakṣaḥ punaḥ tatra atha sūdaveṣam akarot
ca saḥ rakṣaḥ punaḥ tatra atha sūdaveṣam akarot
24.
At the command of the great king, the cook became agitated in mind. And then, the demon (rakṣa) once again assumed the guise of a cook there.
स मानुषमथो मांसं पार्थिवाय न्यवेदयत् ।
इदं स्वादुहविष्यं च सामिषं चान्नमाहृतम् ॥२५॥
इदं स्वादुहविष्यं च सामिषं चान्नमाहृतम् ॥२५॥
25. sa mānuṣamatho māṃsaṃ pārthivāya nyavedayat ,
idaṃ svāduhaviṣyaṃ ca sāmiṣaṃ cānnamāhṛtam.
idaṃ svāduhaviṣyaṃ ca sāmiṣaṃ cānnamāhṛtam.
25.
saḥ mānuṣam atha māṃsam pārthivāya nyavedayat
idam svādu haviṣyam ca sāmiṣam ca annam āhṛtam
idam svādu haviṣyam ca sāmiṣam ca annam āhṛtam
25.
saḥ atha mānuṣam māṃsam pārthivāya nyavedayat: idam
svādu haviṣyam ca sāmiṣam ca annam āhṛtam (iti)
svādu haviṣyam ca sāmiṣam ca annam āhṛtam (iti)
25.
He then presented human flesh to the king, (saying): 'This food, which is delicious, consecrated, and meaty, has been prepared.'
स भोजनं वसिष्ठाय पत्न्या सार्धमुपाहरत् ।
मदयन्त्या नरव्याघ्र सामिषं रक्षसा हृतम् ॥२६॥
मदयन्त्या नरव्याघ्र सामिषं रक्षसा हृतम् ॥२६॥
26. sa bhojanaṃ vasiṣṭhāya patnyā sārdhamupāharat ,
madayantyā naravyāghra sāmiṣaṃ rakṣasā hṛtam.
madayantyā naravyāghra sāmiṣaṃ rakṣasā hṛtam.
26.
saḥ bhojanam vasiṣṭhāya patnyā sārdham upāharat
madayantyā naravyāghra sāmiṣam rakṣasā hṛtam
madayantyā naravyāghra sāmiṣam rakṣasā hṛtam
26.
saḥ patnyā madayantyā sārdham vasiṣṭhāya bhojanam upāharat naravyāghra,
sāmiṣam tat bhojanam rakṣasā hṛtam
sāmiṣam tat bhojanam rakṣasā hṛtam
26.
He offered food to Vasiṣṭha along with his wife, Madayantī. O tiger among men, that food, which contained flesh, had been stolen by a demon.
ज्ञात्वा तदामिषं विप्रो मानुषं भोजनाहृतम् ।
क्रोधेन महताविष्टो व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥२७॥
क्रोधेन महताविष्टो व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥२७॥
27. jñātvā tadāmiṣaṃ vipro mānuṣaṃ bhojanāhṛtam ,
krodhena mahatāviṣṭo vyāhartumupacakrame.
krodhena mahatāviṣṭo vyāhartumupacakrame.
27.
jñātvā tat āmiṣam vipraḥ mānuṣam bhojanāhṛtam
krodhena mahatā āviṣṭaḥ vyāhartum upacakrame
krodhena mahatā āviṣṭaḥ vyāhartum upacakrame
27.
vipraḥ bhojanāhṛtam mānuṣam tat āmiṣam jñātvā,
mahatā krodhena āviṣṭaḥ vyāhartum upacakrame
mahatā krodhena āviṣṭaḥ vyāhartum upacakrame
27.
Having realized that the flesh brought for his meal was human, the Brahmin (Vasiṣṭha), overcome by great anger, began to speak.
यस्मात्त्वं भोजनं राजन्ममैतद्दातुमिच्छसि ।
तस्माद्भोजनमेतत्ते भविष्यति न संशयः ॥२८॥
तस्माद्भोजनमेतत्ते भविष्यति न संशयः ॥२८॥
28. yasmāttvaṃ bhojanaṃ rājanmamaitaddātumicchasi ,
tasmādbhojanametatte bhaviṣyati na saṃśayaḥ.
tasmādbhojanametatte bhaviṣyati na saṃśayaḥ.
28.
yasmāt tvam bhojanam rājan mama etat dātum icchasi
tasmāt bhojanam etat te bhaviṣyati na saṃśayaḥ
tasmāt bhojanam etat te bhaviṣyati na saṃśayaḥ
28.
rājan,
yasmāt tvam mama etat bhojanam dātum icchasi,
tasmāt etat bhojanam te bhaviṣyati,
saṃśayaḥ na
yasmāt tvam mama etat bhojanam dātum icchasi,
tasmāt etat bhojanam te bhaviṣyati,
saṃśayaḥ na
28.
O King, since you desire to offer this food (which contains human flesh) to me, therefore, your food will also be of this same kind. There is no doubt about it.
स राजा सह पत्न्या वै प्रणिपत्य मुहुर्मुहुः ।
पुनर्वसिष्ठं प्रोवाच यदुक्तं ब्रह्मरूपिणा ॥२९॥
पुनर्वसिष्ठं प्रोवाच यदुक्तं ब्रह्मरूपिणा ॥२९॥
29. sa rājā saha patnyā vai praṇipatya muhurmuhuḥ ,
punarvasiṣṭhaṃ provāca yaduktaṃ brahmarūpiṇā.
punarvasiṣṭhaṃ provāca yaduktaṃ brahmarūpiṇā.
29.
saḥ rājā saha patnyā vai praṇipatya muhuḥ muhuḥ
punaḥ vasiṣṭham provāca yat uktam brahmarūpiṇā
punaḥ vasiṣṭham provāca yat uktam brahmarūpiṇā
29.
saḥ rājā patnyā saha vai muhuḥ muhuḥ praṇipatya,
punaḥ brahmarūpiṇā yat uktam (tat) vasiṣṭham provāca
punaḥ brahmarūpiṇā yat uktam (tat) vasiṣṭham provāca
29.
That king, along with his wife, indeed repeatedly prostrated and then spoke again to Vasiṣṭha, regarding what had been declared by the one who embodied the form of the Absolute (brahman).
तच्छ्रुता पार्थिवेन्द्रस्य रक्षसा विकृतं च तत् ।
पुनः प्रोवाच राजानं वसिष्ठः पुरुषर्षभम् ॥३०॥
पुनः प्रोवाच राजानं वसिष्ठः पुरुषर्षभम् ॥३०॥
30. tacchrutā pārthivendrasya rakṣasā vikṛtaṃ ca tat ,
punaḥ provāca rājānaṃ vasiṣṭhaḥ puruṣarṣabham.
punaḥ provāca rājānaṃ vasiṣṭhaḥ puruṣarṣabham.
30.
tat śrutvā pārthivendrasya rakṣasā vikṛtam ca
tat punaḥ provāca rājānam vasiṣṭhaḥ puruṣarṣabham
tat punaḥ provāca rājānam vasiṣṭhaḥ puruṣarṣabham
30.
vasiṣṭhaḥ pārthivendrasya rakṣasā vikṛtam tat ca
tat śrutvā punaḥ puruṣarṣabham rājānam provāca
tat śrutvā punaḥ puruṣarṣabham rājānam provāca
30.
Hearing that, which had been distorted by the demon, Vasiṣṭha again spoke to that best among men, the lord of kings.
मया रोषपरीतेन यदिदं व्याहृतं वचः ।
नैतच्छक्यं वृथा कर्तुं प्रदास्यामि च ते वरम् ॥३१॥
नैतच्छक्यं वृथा कर्तुं प्रदास्यामि च ते वरम् ॥३१॥
31. mayā roṣaparītena yadidaṃ vyāhṛtaṃ vacaḥ ,
naitacchakyaṃ vṛthā kartuṃ pradāsyāmi ca te varam.
naitacchakyaṃ vṛthā kartuṃ pradāsyāmi ca te varam.
31.
mayā roṣaparītena yat idam vyāhṛtam vacaḥ na
etat śakyam vṛthā kartum pradāsyāmi ca te varam
etat śakyam vṛthā kartum pradāsyāmi ca te varam
31.
roṣaparītena mayā yat idam vacaḥ vyāhṛtam etat
vṛthā kartum na śakyam ca te varam pradāsyāmi
vṛthā kartum na śakyam ca te varam pradāsyāmi
31.
This word that was uttered by me, overcome by anger, cannot be rendered futile. However, I shall grant you a boon.
कालो द्वादश वर्षाणि शापस्यास्य भविष्यति ।
मत्प्रसादाच्च राजेन्द्र अतीतं न स्मरिष्यसि ॥३२॥
मत्प्रसादाच्च राजेन्द्र अतीतं न स्मरिष्यसि ॥३२॥
32. kālo dvādaśa varṣāṇi śāpasyāsya bhaviṣyati ,
matprasādācca rājendra atītaṃ na smariṣyasi.
matprasādācca rājendra atītaṃ na smariṣyasi.
32.
kālaḥ dvādaśa varṣāṇi śāpasya asya bhaviṣyati
mat prasādāt ca rājendra atītam na smariṣyasi
mat prasādāt ca rājendra atītam na smariṣyasi
32.
asya śāpasya kālaḥ dvādaśa varṣāṇi bhaviṣyati
ca rājendra matprasādāt atītam na smariṣyasi
ca rājendra matprasādāt atītam na smariṣyasi
32.
The term of this curse will be twelve years. And by my grace, O king of kings, you will not remember what has passed.
एवं स राजा तं शापमुपभुज्यारिमर्दनः ।
प्रतिलेभे पुना राज्यं प्रजाश्चैवान्वपालयत् ॥३३॥
प्रतिलेभे पुना राज्यं प्रजाश्चैवान्वपालयत् ॥३३॥
33. evaṃ sa rājā taṃ śāpamupabhujyārimardanaḥ ,
pratilebhe punā rājyaṃ prajāścaivānvapālayat.
pratilebhe punā rājyaṃ prajāścaivānvapālayat.
33.
evam sa rājā tam śāpam upabhujya arimardanaḥ
pratilebhe punaḥ rājyam prajāḥ ca eva anvapālayat
pratilebhe punaḥ rājyam prajāḥ ca eva anvapālayat
33.
evam saḥ arimardanaḥ rājā tam śāpam upabhujya
punaḥ rājyam pratilebhe ca eva prajāḥ anvapālayat
punaḥ rājyam pratilebhe ca eva prajāḥ anvapālayat
33.
Thus, that king, the destroyer of foes, having experienced that curse, regained his kingdom and indeed protected his subjects.
तस्य कल्माषपादस्य यज्ञस्यायतनं शुभम् ।
आश्रमस्य समीपे ऽस्मिन्यस्मिन्पृच्छसि राघव ॥३४॥
आश्रमस्य समीपे ऽस्मिन्यस्मिन्पृच्छसि राघव ॥३४॥
34. tasya kalmāṣapādasya yajñasyāyatanaṃ śubham ,
āśramasya samīpe'sminyasminpṛcchasi rāghava.
āśramasya samīpe'sminyasminpṛcchasi rāghava.
34.
tasya kalmāṣapādasya yajñasya āyatanaṃ śubham
āśramasya samīpe asmin yasmin pṛcchasi rāghava
āśramasya samīpe asmin yasmin pṛcchasi rāghava
34.
O Raghava, this is the auspicious site of the (Vedic ritual) yajña belonging to Kalmashapada, near this hermitage (āśrama) about which you are asking.
तस्य तां पार्थिवेन्द्रस्य कथां श्रुत्वा सुदारुणाम् ।
विवेश पर्णशालायां महर्षिमभिवाद्य च ॥३५॥
विवेश पर्णशालायां महर्षिमभिवाद्य च ॥३५॥
35. tasya tāṃ pārthivendrasya kathāṃ śrutvā sudāruṇām ,
viveśa parṇaśālāyāṃ maharṣimabhivādya ca.
viveśa parṇaśālāyāṃ maharṣimabhivādya ca.
35.
tasya tāṃ pārthivendrasya kathāṃ śrutvā sudāruṇām
viveśa parṇaśālāyāṃ maharṣim abhivādya ca
viveśa parṇaśālāyāṃ maharṣim abhivādya ca
35.
And having heard that very terrible story of the king, he greeted the great sage and entered the leaf-hut.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57 (current chapter)
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100