Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-38

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ते प्रयाता महात्मानः पार्थिवाः सर्वतो दिशम् ।
कम्पयन्तो महीं वीराः स्वपुराणि प्रहृष्टवत् ॥१॥
1. te prayātā mahātmānaḥ pārthivāḥ sarvato diśam ,
kampayanto mahīṃ vīrāḥ svapurāṇi prahṛṣṭavat.
1. te prayātāḥ mahātmānaḥ pārthivāḥ sarvataḥ diśam
| kampayantaḥ mahīm vīrāḥ svapurāṇi prahṛṣṭavat
1. te mahātmānaḥ vīrāḥ pārthivāḥ mahīm kampayantaḥ
sarvataḥ diśam svapurāṇi prahṛṣṭavat prayātāḥ
1. Those great-souled (mahātman) heroic kings departed in all directions, shaking the earth, and joyfully returned to their own cities.
अक्षौहिणी सहस्रैस्ते समवेतास्त्वनेकशः ।
हृष्टाः प्रतिगताः सर्वे राघवार्थे समागताः ॥२॥
2. akṣauhiṇī sahasraiste samavetāstvanekaśaḥ ,
hṛṣṭāḥ pratigatāḥ sarve rāghavārthe samāgatāḥ.
2. akṣauhiṇī sahasraiḥ te samavetāḥ tu anekaśaḥ |
hṛṣṭāḥ pratigatāḥ sarve rāghavārthe samāgatāḥ
2. te (ye) rāghavārthe akṣauhiṇī sahasraiḥ anekaśaḥ samāgatāḥ (āsan),
te sarve hṛṣṭāḥ pratigatāḥ.
2. All of them, having assembled in many thousands of akṣauhiṇīs for Rāghava's sake, joyfully returned.
ऊचुश्चैव महीपाला बलदर्पसमन्विताः ।
न नाम रावणं युद्धे पश्यामः पुरतः स्थितम् ॥३॥
3. ūcuścaiva mahīpālā baladarpasamanvitāḥ ,
na nāma rāvaṇaṃ yuddhe paśyāmaḥ purataḥ sthitam.
3. ūcuḥ ca eva mahīpālāḥ baladarpa-samanvitāḥ na
nāma rāvaṇam yuddhe paśyāmaḥ purataḥ sthitam
3. बलदर्पसमन्विताः महीपालाः च एव ऊचुः नाम
रावणम् पुरतः स्थितम् युद्धे न पश्यामः
3. Indeed, the kings, filled with strength and pride, declared: 'We certainly do not see Ravana standing before us in battle.'
भरतेन वयं पश्चात् समानीता निरर्थकम् ।
हता हि राक्षसास्तत्र पार्थिवैः स्युर्न संशयः ॥४॥
4. bharatena vayaṃ paścāt samānītā nirarthakam ,
hatā hi rākṣasāstatra pārthivaiḥ syurna saṃśayaḥ.
4. bharatena vayam paścāt samānītāḥ nirarthakam hatāḥ
hi rākṣasāḥ tatra pārthivaiḥ syuḥ na saṃśayaḥ
4. वयम् पश्चात् भरतेन निरर्थकम् समानीताः हि
राक्षसाः तत्र पार्थिवैः हताः स्युः न संशयः
4. We were uselessly brought here by Bharata afterwards. Indeed, the Rākṣasas would certainly have been killed there by the kings; there is no doubt about it.
रामस्य बाहुवीर्येण पालिता लक्ष्मणस्य च ।
सुखं पारे समुद्रस्य युध्येम विगतज्वराः ॥५॥
5. rāmasya bāhuvīryeṇa pālitā lakṣmaṇasya ca ,
sukhaṃ pāre samudrasya yudhyema vigatajvarāḥ.
5. rāmasya bāhuvīryeṇa pālitāḥ lakṣmaṇasya ca
sukham pāre samudrasya yudhyema vigatajvarāḥ
5. रामस्य लक्ष्मणस्य च बाहुवीर्येण पालिताः (वयम्)
समुद्रस्य पारे सुखम् विगतज्वराः युध्येम
5. Protected by the might of Rama's and Lakshmana's arms, we could fight happily and without anxiety on the other side of the ocean.
एताश्चान्याश्च राजानः कथास्तत्र सहस्रशः ।
कथयन्तः स्वराष्ट्राणि विविशुस्ते महारथाः ॥६॥
6. etāścānyāśca rājānaḥ kathāstatra sahasraśaḥ ,
kathayantaḥ svarāṣṭrāṇi viviśuste mahārathāḥ.
6. etāḥ ca anyāḥ ca rājānaḥ kathāḥ tatra sahasraśaḥ
kathayantaḥ svarāṣṭrāṇi viviśuḥ te mahārathāḥ
6. ते महारथाः राजानः एताः च अन्याः च सहस्रशः कथाः
तत्र कथयन्तः (सन्तः) स्वराष्ट्राणि विविशुः
6. While narrating these and thousands of other stories, those great warrior kings entered their respective kingdoms.
यथापुराणि ते गत्वा रत्नानि विविधानि च ।
रामाय प्रियकामार्थमुपहारान्नृपा ददुः ॥७॥
7. yathāpurāṇi te gatvā ratnāni vividhāni ca ,
rāmāya priyakāmārthamupahārānnṛpā daduḥ.
7. yathāpurāṇi te gatvā ratnāni vividhāni ca
rāmāya priyakāmārtham upahārān nṛpāḥ daduḥ
7. As before, the kings, having fetched various jewels and gifts, presented them to Rāma, desiring to please him.
अश्वान् रत्नानि वस्त्राणि हस्तिनश्च मदोत्कटान् ।
चन्दनानि च दिव्यानि दिव्यान्याभरणानि च ॥८॥
8. aśvān ratnāni vastrāṇi hastinaśca madotkaṭān ,
candanāni ca divyāni divyānyābharaṇāni ca.
8. aśvān ratnāni vastrāṇi hastinaḥ ca madotkaṭān
candanāni ca divyāni divyāni ābharaṇāni ca
8. (They presented) horses, jewels, garments, and mighty elephants, along with divine sandalwood and splendid ornaments.
भरतो लक्ष्मणश्चैव शत्रुघ्नश्च महारथः ।
आदाय तानि रत्नानि अयोध्यामगमन्पुनः ॥९॥
9. bharato lakṣmaṇaścaiva śatrughnaśca mahārathaḥ ,
ādāya tāni ratnāni ayodhyāmagamanpunaḥ.
9. bharataḥ lakṣmaṇaḥ ca eva śatrughnaḥ ca mahārathaḥ
ādāya tāni ratnāni ayodhyām agaman punaḥ
9. Bharata, Lakshmana, and indeed Shatrughna, who was a great charioteer, having taken those jewels, went back to Ayodhyā.
आगताश्च पुरीं रम्यामयोध्यां पुरुषर्षभाः ।
ददुः सर्वाणि रत्नानि राघवाय महात्मने ॥१०॥
10. āgatāśca purīṃ ramyāmayodhyāṃ puruṣarṣabhāḥ ,
daduḥ sarvāṇi ratnāni rāghavāya mahātmane.
10. āgatāḥ ca purīm ramyām ayodhyām puruṣarṣabhāḥ
daduḥ sarvāṇi ratnāni rāghavāya mahātmane
10. And having arrived back at the charming city of Ayodhyā, those foremost among men presented all the jewels to the great-souled (mahātman) Rāghava.
प्रतिगृह्य च तत् सर्वं प्रीतियुक्तः स राघवः ।
सर्वाणि तानि प्रददौ सुग्रीवाय महात्मने ॥११॥
11. pratigṛhya ca tat sarvaṃ prītiyuktaḥ sa rāghavaḥ ,
sarvāṇi tāni pradadau sugrīvāya mahātmane.
11. pratigṛhya ca tat sarvam prītiyuktaḥ sa rāghavaḥ
sarvāṇi tāni pradadau sugrīvāya mahātmane
11. sa rāghavaḥ ca tat sarvam pratigṛhya prītiyuktaḥ
tāni sarvāṇi sugrīvāya mahātmane pradadau
11. Having received all those things, the joyful Rāghava (Rāma) then gave all of them to the great-souled Sugrīva.
विभीषणाय च ददौ ये चान्ये ऋक्षवानराः ।
हनूमत्प्रमुखा वीरा राक्षसाश्च महाबलाः ॥१२॥
12. vibhīṣaṇāya ca dadau ye cānye ṛkṣavānarāḥ ,
hanūmatpramukhā vīrā rākṣasāśca mahābalāḥ.
12. vibhīṣaṇāya ca dadau ye ca anye ṛkṣavānarāḥ
hanūmatpramukhāḥ vīrāḥ rākṣasāḥ ca mahābalāḥ
12. ca vibhīṣaṇāya dadau ca ye anye ṛkṣavānarāḥ
hanūmatpramukhāḥ vīrāḥ ca mahābalāḥ rākṣasāḥ
12. He also gave to Vibhīṣaṇa, and to those other bears and monkeys, as well as to the mighty Rākṣasas who were heroes led by Hanūmat.
ते सर्वे हृष्टमनसो रामदत्तानि तान्यथ ।
शिरोभिर्धारयामासुर्बाहुभिश्च महाबलाः ॥१३॥
13. te sarve hṛṣṭamanaso rāmadattāni tānyatha ,
śirobhirdhārayāmāsurbāhubhiśca mahābalāḥ.
13. te sarve hṛṣṭamanasaḥ rāmadattāni tāni atha
śirobhiḥ dhārayāmāsuḥ bāhubhiḥ ca mahābalāḥ
13. atha te sarve mahābalāḥ hṛṣṭamanasaḥ rāmadattāni
tāni śirobhiḥ ca bāhubhiḥ dhārayāmāsuḥ
13. All those mighty ones, with joyful minds, then bore those gifts given by Rāma upon their heads and with their arms.
पपुश्चैव सुगन्धीनि मधूनि विविधानि च ।
मांसानि च सुमृष्टानि फलान्यास्वादयन्ति च ॥१४॥
14. papuścaiva sugandhīni madhūni vividhāni ca ,
māṃsāni ca sumṛṣṭāni phalānyāsvādayanti ca.
14. papuḥ ca eva sugandhīni madhūni vividhāni ca
māṃsāni ca sumṛṣṭāni phalāni āsvādayanti ca
14. ca eva vividhāni sugandhīni madhūni papuḥ
ca sumṛṣṭāni māṃsāni ca phalāni āsvādayanti
14. And they indeed drank various fragrant sweet drinks, and they also savored delicious meats and fruits.
एवं तेषां निवसतां मासः साग्रो गतस्तदा ।
मुहूर्तमिव तत् सर्वं रामभक्त्या समर्थयन् ॥१५॥
15. evaṃ teṣāṃ nivasatāṃ māsaḥ sāgro gatastadā ,
muhūrtamiva tat sarvaṃ rāmabhaktyā samarthayan.
15. evam teṣām nivasatām māsaḥ sāgraḥ gataḥ tadā
muhūrtam iva tat sarvam rāmabhaktyā samarthayan
15. evam teṣām nivasatām māsaḥ sāgraḥ gataḥ tadā
rāmabhaktyā tat sarvam muhūrtam iva samarthayan
15. Thus, a little over a month passed for them as they resided there. Yet, through his devotion (bhakti) to Rama, he made all that time seem like a mere moment.
रेमे रामः स तैः सार्धं वानरैः कामरूपिभिः ।
राजभिश्च महावीर्यै राक्षसैश्च महाबलैः ॥१६॥
16. reme rāmaḥ sa taiḥ sārdhaṃ vānaraiḥ kāmarūpibhiḥ ,
rājabhiśca mahāvīryai rākṣasaiśca mahābalaiḥ.
16. reme rāmaḥ sa taiḥ sārdham vānaraiḥ kāmarūpibhiḥ
rājabhiḥ ca mahāvīryaiḥ rākṣasaiḥ ca mahābalaiḥ
16. rāmaḥ sa taiḥ kāmarūpibhiḥ vānaraiḥ ca mahāvīryaiḥ
rājabhiḥ ca mahābalaiḥ rākṣasaiḥ sārdham reme
16. Rama delighted along with those monkeys who could change their forms at will, and with kings of great valor, and with rākṣasas of immense strength.
एवं तेषां ययौ मासो द्वितीयः शैशिरः सुखम् ।
वानराणां प्रहृष्टानां राक्षसानां च सर्वशः ॥१७॥
17. evaṃ teṣāṃ yayau māso dvitīyaḥ śaiśiraḥ sukham ,
vānarāṇāṃ prahṛṣṭānāṃ rākṣasānāṃ ca sarvaśaḥ.
17. evam teṣām yayau māsaḥ dvitīyaḥ śaiśiraḥ sukham
vānarāṇām prahṛṣṭānām rākṣasānām ca sarvaśaḥ
17. evam teṣām prahṛṣṭānām vānarāṇām ca sarvaśaḥ
rākṣasānām dvitīyaḥ śaiśiraḥ māsaḥ sukham yayau
17. In this way, the second winter month passed happily for all of them: for the greatly delighted monkeys and for the rākṣasas.