Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-61

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
शुनःशेपं नरश्रेष्ठ गृहीत्वा तु महायशाः ।
व्यश्राम्यत् पुष्करे राजा मध्याह्ने रघुनन्दन ॥१॥
1. śunaḥśepaṃ naraśreṣṭha gṛhītvā tu mahāyaśāḥ ,
vyaśrāmyat puṣkare rājā madhyāhne raghunandana.
1. śunaḥśepam naraśreṣṭha gṛhītvā tu mahāyaśāḥ vi
aśrāmyat puṣkare rājā madhyāhne raghunandana
1. naraśreṣṭha,
raghunandana,
tu,
mahāyaśāḥ rājā śunaḥśepam gṛhītvā madhyāhne puṣkare vyaśrāmyat
1. O best of men, O descendant of Raghu, the renowned king, having taken Shunahshepa, rested at midday in Pushkara.
तस्य विश्रममाणस्य शुनःशेपो महायशाः ।
पुष्करं श्रेष्ठमागम्य विश्वामित्रं ददर्श ह ॥२॥
2. tasya viśramamāṇasya śunaḥśepo mahāyaśāḥ ,
puṣkaraṃ śreṣṭhamāgamya viśvāmitraṃ dadarśa ha.
2. tasya viśramamāṇasya śunaḥśepaḥ mahāyaśāḥ
puṣkaram śreṣṭham āgamya viśvāmitram dadarśa ha
2. tasya viśramamāṇasya,
mahāyaśāḥ śunaḥśepaḥ śreṣṭham puṣkaram āgamya viśvāmitram dadarśa ha
2. While the king was resting, the illustrious Shunahshepa, having arrived at the excellent Pushkara (lake), indeed saw Vishvamitra.
विषण्णवदनो दीनस्तृष्णया च श्रमेण च ।
पपाताङ्के मुने राम वाक्यं चेदमुवाच ह ॥३॥
3. viṣaṇṇavadano dīnastṛṣṇayā ca śrameṇa ca ,
papātāṅke mune rāma vākyaṃ cedamuvāca ha.
3. viṣaṇṇavadanaḥ dīnaḥ tṛṣṇayā ca śrameṇa ca
papāta aṅke muneḥ rāma vākyam ca idam uvāca ha
3. viṣaṇṇavadanaḥ dīnaḥ tṛṣṇayā ca śrameṇa ca muneḥ aṅke papāta,
rāma,
ca idam vākyam ha uvāca
3. Dejected and miserable, his face showing his sorrow, and overcome by thirst and fatigue, he fell upon the lap of the sage, O Rāma, and indeed spoke these words.
न मे ऽस्ति माता न पिता ज्ञातयो बान्धवाः कुतः ।
त्रातुमर्हसि मां सौम्य धर्मेण मुनिपुंगव ॥४॥
4. na me'sti mātā na pitā jñātayo bāndhavāḥ kutaḥ ,
trātumarhasi māṃ saumya dharmeṇa munipuṃgava.
4. na me asti mātā na pitā jñātayaḥ bāndhavāḥ kutaḥ
trātum arhasi mām saumya dharmeṇa munipuṅgava
4. me mātā na asti,
na pitā; kutaḥ jñātayaḥ bāndhavāḥ? saumya munipuṅgava,
dharmeṇa mām trātum arhasi
4. I have no mother, no father. How then could I have other relatives or kinsmen? O gentle one, O foremost among sages, you ought to protect me in accordance with your intrinsic nature (dharma).
त्राता त्वं हि मुनिश्रेष्ठ सर्वेषां त्वं हि भावनः ।
राजा च कृतकार्यः स्यादहं दीर्घायुरव्ययः ॥५॥
5. trātā tvaṃ hi muniśreṣṭha sarveṣāṃ tvaṃ hi bhāvanaḥ ,
rājā ca kṛtakāryaḥ syādahaṃ dīrghāyuravyayaḥ.
5. trātā tvam hi muniśreṣṭha sarveṣām tvam hi bhāvanaḥ
rājā ca kṛtakāryaḥ syāt aham dīrghāyuḥ avyayaḥ
5. muniśreṣṭha,
tvam hi trātā,
tvam hi sarveṣām bhāvanaḥ.
(tvayā saha) rājā ca kṛtakāryaḥ syāt,
aham (ca) dīrghāyuḥ avyayaḥ
5. Indeed, you are the protector, O foremost among sages. You are indeed the supporter of all. By your help, the king would see his purpose fulfilled, and I would become long-lived and imperishable.
स्वर्गलोकमुपाश्नीयां तपस्तप्त्वा ह्यनुत्तमम् ।
स मे नाथो ह्यनाथस्य भव भव्येन चेतसा ।
पितेव पुत्रं धर्मात्मंस्त्रातुमर्हसि किल्बिषात् ॥६॥
6. svargalokamupāśnīyāṃ tapastaptvā hyanuttamam ,
sa me nātho hyanāthasya bhava bhavyena cetasā ,
piteva putraṃ dharmātmaṃstrātumarhasi kilbiṣāt.
6. svargalokam upāśnīyām tapas taptvā hi
anuttamam saḥ me nāthaḥ hi anāthasya
bhava bhavyena cetasā pitā iva
putram dharmātman trātum arhasi kilbiṣāt
6. hi anuttamam tapas taptvā svargalokam upāśnīyām.
saḥ hi anāthasya me nāthaḥ.
bhavyena cetasā bhava.
dharmātman,
pitā iva putram kilbiṣāt trātum arhasi
6. I wish to attain the heavenly realm (svargaloka) after performing the most excellent austerity (tapas). Therefore, be my protector, who am helpless, with a benevolent mind. O righteous one (dharmātman), you should protect me from evil, just as a father protects his son.
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा विश्वामित्रो महातपाः ।
सान्त्वयित्वा बहुविधं पुत्रानिदमुवाच ह ॥७॥
7. tasya tadvacanaṃ śrutvā viśvāmitro mahātapāḥ ,
sāntvayitvā bahuvidhaṃ putrānidamuvāca ha.
7. tasya tat vacanam śrutvā viśvāmitraḥ mahātapas
sāntvayitvā bahuvidham putrān idam uvāca ha
7. viśvāmitraḥ mahātapas tasya tat vacanam śrutvā
putrān bahuvidham sāntvayitvā idam ha uvāca
7. Having heard his words, Viśvāmitra, the great ascetic (tapas), after consoling his sons in various ways, spoke this to them.
यत्कृते पितरः पुत्राञ्जनयन्ति शुभार्थिनः ।
परलोकहितार्थाय तस्य कालो ऽयमागतः ॥८॥
8. yatkṛte pitaraḥ putrāñjanayanti śubhārthinaḥ ,
paralokahitārthāya tasya kālo'yamāgataḥ.
8. yat kṛte pitaraḥ putrān janayanti śubhārthinaḥ
paralokahitārthāya tasya kālaḥ ayam āgataḥ
8. pitaraḥ śubhārthinaḥ yat kṛte putrān janayanti
paralokahitārthāya tasya ayam kālaḥ āgataḥ
8. The time for which fathers, desiring welfare, beget sons for the benefit of the other world, that time has now come.
अयं मुनिसुतो बालो मत्तः शरणमिच्छति ।
अस्य जीवितमात्रेण प्रियं कुरुत पुत्रकाः ॥९॥
9. ayaṃ munisuto bālo mattaḥ śaraṇamicchati ,
asya jīvitamātreṇa priyaṃ kuruta putrakāḥ.
9. ayam munisutaḥ bālaḥ mattaḥ śaraṇam icchati
asya jīvitamātreṇa priyam kuruta putrakāḥ
9. ayam munisutaḥ bālaḥ mattaḥ śaraṇam icchati
he putrakāḥ asya jīvitamātreṇa priyam kuruta
9. This young son of a sage seeks refuge from me. O sons, do what is dear to him, solely by preserving his life.
सर्वे सुकृतकर्माणः सर्वे धर्मपरायणाः ।
पशुभूता नरेन्द्रस्य तृप्तिमग्नेः प्रयच्छत ॥१०॥
10. sarve sukṛtakarmāṇaḥ sarve dharmaparāyaṇāḥ ,
paśubhūtā narendrasya tṛptimagneḥ prayacchata.
10. sarve sukṛtakarmāṇaḥ sarve dharmaparāyaṇāḥ
paśubhūtāḥ narendrasya tṛptim agneḥ prayacchata
10. sarve sukṛtakarmāṇaḥ sarve dharmaparāyaṇāḥ
narendrasya paśubhūtāḥ agneḥ tṛptim prayacchata
10. All of you whose actions (karma) are righteous, all of you devoted to natural law (dharma), become an offering for the king and offer satisfaction to the fire.
नाथवांश्च शुनःशेपो यज्ञश्चाविघ्नतो भवेत् ।
देवतास्तर्पिताश्च स्युर्मम चापि कृतं वचः ॥११॥
11. nāthavāṃśca śunaḥśepo yajñaścāvighnato bhavet ,
devatāstarpitāśca syurmama cāpi kṛtaṃ vacaḥ.
11. nāthavān ca śunaḥśepaḥ yajñaḥ ca avighnataḥ bhavet
devatāḥ tarpitāḥ ca syuḥ mama ca api kṛtam vacaḥ
11. śunaḥśepaḥ ca nāthavān bhavet,
yajñaḥ ca avighnataḥ bhavet,
devatāḥ ca tarpitāḥ syuḥ,
mama vacaḥ ca api kṛtam
11. May Śunaḥśepa find a protector, and may the ritual (yajña) proceed without obstacles. May the deities be satisfied, and may my word also be fulfilled.
मुनेस्तु वचनं श्रुत्वा मधुष्यन्दादयः सुताः ।
साभिमानं नरश्रेष्ठ सलीलमिदमब्रुवन् ॥१२॥
12. munestu vacanaṃ śrutvā madhuṣyandādayaḥ sutāḥ ,
sābhimānaṃ naraśreṣṭha salīlamidamabruvan.
12. muneḥ tu vacanam śrutvā madhuṣyandādayaḥ sutāḥ
sābhimānam naraśreṣṭha salīlam idam abruvan
12. naraśreṣṭha muneḥ tu vacanam śrutvā madhuṣyandādayaḥ
sutāḥ sābhimānam salīlam idam abruvan
12. O best among men, having heard the sage's words, his sons - Madhuṣyanda and others - spoke these words playfully and with a sense of pride.
कथमात्मसुतान् हित्वा त्रायसे ऽन्यसुतं विभो ।
अकार्यमिव पश्यामः श्वमांसमिव भोजने ॥१३॥
13. kathamātmasutān hitvā trāyase'nyasutaṃ vibho ,
akāryamiva paśyāmaḥ śvamāṃsamiva bhojane.
13. katham ātmasutān hitvā trāyase anyasutam vibho
akāryam iva paśyāmaḥ śvamāṃsam iva bhojane
13. vibho katham ātmasutān hitvā anyasutam trāyase
akāryam iva paśyāmaḥ bhojane śvamāṃsam iva
13. O mighty one (vibho), how can you abandon your own sons and protect another's son? We consider this an improper act, like dog-meat in a meal.
तेषां तद्वचनं श्रुत्वा पुत्राणां मुनिपुंगवः ।
क्रोधसंरक्तनयनो व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥१४॥
14. teṣāṃ tadvacanaṃ śrutvā putrāṇāṃ munipuṃgavaḥ ,
krodhasaṃraktanayano vyāhartumupacakrame.
14. teṣām tat vacanam śrutvā putrāṇām munipuṅgavaḥ
krodhasaṃraktanayanaḥ vyāhartum upacakrame
14. teṣām putrāṇām tat vacanam śrutvā
krodhasaṃraktanayanaḥ munipuṅgavaḥ vyāhartum upacakrame
14. Having heard those words from his sons, the foremost among sages, his eyes reddened with anger, began to speak.
निःसाध्वसमिदं प्रोक्तं धर्मादपि विगर्हितम् ।
अतिक्रम्य तु मद्वाक्यं दारुणं रोमहर्षणम् ॥१५॥
15. niḥsādhvasamidaṃ proktaṃ dharmādapi vigarhitam ,
atikramya tu madvākyaṃ dāruṇaṃ romaharṣaṇam.
15. niḥsādhvasam idam proktam dharmāt api vigarhitam
atikramya tu mat-vākyam dāruṇam roma-harṣaṇam
15. idam niḥsādhvasam proktam,
dharmāt api vigarhitam (asti).
tu dāruṇam roma-harṣaṇam mat-vākyam atikramya.
.
.
15. This was spoken fearlessly, yet it is condemned even by natural law (dharma). But having transgressed my terrible, hair-raising words...
श्वमांसभोजिनः सर्वे वासिष्ठा इव जातिषु ।
पूर्णं वर्षसहस्रं तु पृथिव्यामनुवत्स्यथ ॥१६॥
16. śvamāṃsabhojinaḥ sarve vāsiṣṭhā iva jātiṣu ,
pūrṇaṃ varṣasahasraṃ tu pṛthivyāmanuvatsyatha.
16. śva-māṃsa-bhojinaḥ sarve vāsiṣṭhāḥ iva jātiṣu
pūrṇam varṣa-sahasram tu pṛthivyām anuvatsyatha
16. sarve (yūyam) śva-māṃsa-bhojinaḥ (bhūtvā),
jātiṣu vāsiṣṭhāḥ iva (bhavatha).
tu pūrṇam varṣa-sahasram pṛthivyām anuvatsyatha.
16. All of you, eaters of dog-flesh, will be like the Vasiṣṭhas among the castes [lowest of all]. Indeed, for a full thousand years, you shall dwell upon the earth.
कृत्वा शापसमायुक्तान्पुत्रान्मुनिवरस्तदा ।
शुनःशेपमुवाचार्तं कृत्वा रक्षां निरामयाम् ॥१७॥
17. kṛtvā śāpasamāyuktānputrānmunivarastadā ,
śunaḥśepamuvācārtaṃ kṛtvā rakṣāṃ nirāmayām.
17. kṛtvā śāpa-samāyuktān putrān muni-varaḥ tadā
śunaḥśepam uvāca ārtam kṛtvā rakṣām nirāmayām
17. tadā muni-varaḥ putrān śāpa-samāyuktān kṛtvā,
ārtam śunaḥśepam niḥāmayām rakṣām kṛtvā uvāca.
17. Having thus subjected his sons to a curse, the best of sages then spoke to the distressed Śunaḥśepa, creating for him safe protection.
पवित्रपाशैरासक्तो रक्तमाल्यानुलेपनः ।
वैष्णवं यूपमासाद्य वाग्भिरग्निमुदाहर ॥१८॥
18. pavitrapāśairāsakto raktamālyānulepanaḥ ,
vaiṣṇavaṃ yūpamāsādya vāgbhiragnimudāhara.
18. pavitra-pāśaiḥ āsaktaḥ rakta-mālya-anulepanaḥ
vaiṣṇavam yūpam āsaādya vāgbhiḥ agnim udāhara
18. pavitra-pāśaiḥ āsaktaḥ,
rakta-mālya-anulepanaḥ (san),
vaiṣṇavam yūpam āsaādya,
vāgbhiḥ agnim udāhara.
18. Tied with sacred ropes and adorned with red garlands and unguents, having approached the sacrificial post dedicated to Viṣṇu, utter [prayers to] Agni with words.
इमे तु गाथे द्वे दिव्ये गायेथा मुनिपुत्रक ।
अम्बरीषस्य यज्ञे ऽस्मिंस्ततः सिद्धिमवाप्स्यसि ॥१९॥
19. ime tu gāthe dve divye gāyethā muniputraka ,
ambarīṣasya yajñe'smiṃstataḥ siddhimavāpsyasi.
19. ime tu gāthe dve divye gāyethāḥ muniputrakā
ambarīṣasya yajñe asmin tataḥ siddhim avāpsyasi
19. muniputrakā tu ime dve divye gāthe gāyethāḥ.
tataḥ asmin ambarīṣasya yajñe siddhim avāpsyasi
19. O son of a sage, you should sing these two divine verses (gāthās). Then, in this Vedic ritual (yajña) of Ambarisha, you will achieve success.
शुनःशेपो गृहीत्वा ते द्वे गाथे सुसमाहितः ।
त्वरया राजसिंहं तमम्बरीषमुवाच ह ॥२०॥
20. śunaḥśepo gṛhītvā te dve gāthe susamāhitaḥ ,
tvarayā rājasiṃhaṃ tamambarīṣamuvāca ha.
20. śunaḥśepaḥ gṛhītvā te dve gāthe susamāhitaḥ
tvarayā rājasiṃham tam ambarīṣam uvāca ha
20. susamāhitaḥ śunaḥśepaḥ te dve gāthe gṛhītvā
tvarayā tam rājasiṃham ambarīṣam uvāca ha
20. Śunaḥśepa, having attentively grasped those two verses, quickly spoke to that mighty king Ambarīṣa.
राजसिंह महासत्त्व शीघ्रं गच्छावहे सदः ।
निवर्तयस्व राजेन्द्र दीक्षां च समुपाहर ॥२१॥
21. rājasiṃha mahāsattva śīghraṃ gacchāvahe sadaḥ ,
nivartayasva rājendra dīkṣāṃ ca samupāhara.
21. rājasiṃha mahāsattva śīghram gacchāvahe sadaḥ
nivartayasva rājendra dīkṣām ca samupāhara
21. rājasiṃha mahāsattva śīghram sadaḥ gacchāvahe
rājendra nivartayasva ca dīkṣām samupāhara
21. O mighty king, O great being, let us quickly go to the assembly hall! O great king, desist (from your current path) and properly perform the initiation (dīkṣā).
तद्वाक्यमृषिपुत्रस्य श्रुत्वा हर्षं समुत्सुकः ।
जगाम नृपतिः शीघ्रं यज्ञवाटमतन्द्रितः ॥२२॥
22. tadvākyamṛṣiputrasya śrutvā harṣaṃ samutsukaḥ ,
jagāma nṛpatiḥ śīghraṃ yajñavāṭamatandritaḥ.
22. tat vākyam ṛṣiputrasya śrutvā harṣam samutsukaḥ
jagāma nṛpatiḥ śīghram yajñavāṭam atandritaḥ
22. ṛṣiputrasya tat vākyam śrutvā harṣam samutsukaḥ
nṛpatiḥ atandritaḥ śīghram yajñavāṭam jagāma
22. Having heard those words of the sage's son, the king, full of joy and eagerness, diligently and quickly went to the sacrificial enclosure.
सदस्यानुमते राजा पवित्रकृतलक्षणम् ।
पशुं रक्ताम्बरं कृत्वा यूपे तं समबन्धयत् ॥२३॥
23. sadasyānumate rājā pavitrakṛtalakṣaṇam ,
paśuṃ raktāmbaraṃ kṛtvā yūpe taṃ samabandhayat.
23. sadasya-anumate rājā pavitra-kṛta-lakṣaṇam
paśum rakta-ambaram kṛtvā yūpe tam samabandhayat
23. rājā sadasya-anumate pavitra-kṛta-lakṣaṇam
rakta-ambaram paśum kṛtvā tam yūpe samabandhayat
23. With the consent of the assembly members, the king, having prepared the animal (victim) - which was marked with auspicious signs and clothed in red garments - tied it firmly to the sacrificial post.
स बद्धो वाग्भिरग्र्याभिरभितुष्टाव वै सुरौ ।
इन्द्रमिन्द्रानुजं चैव यथावन्मुनिपुत्रकः ॥२४॥
24. sa baddho vāgbhiragryābhirabhituṣṭāva vai surau ,
indramindrānujaṃ caiva yathāvanmuniputrakaḥ.
24. saḥ baddhaḥ vāgbhiḥ agryābhiḥ abhitustāva vai surau
indram indra-anujam ca eva yathāvat muni-putrakaḥ
24. saḥ baddhaḥ muni-putrakaḥ vai agryābhiḥ vāgbhiḥ
indram ca indra-anujam eva surau yathāvat abhitustāva
24. Bound as he was, the young son of the sage (Śunaḥśepa) indeed praised the two gods, Indra and his younger brother, with excellent words, doing so properly.
ततः प्रीतः सहस्राक्षो रहस्यस्तुतितर्पितः ।
दीर्घमायुस्तदा प्रादाच्छुनःशेपाय राघव ॥२५॥
25. tataḥ prītaḥ sahasrākṣo rahasyastutitarpitaḥ ,
dīrghamāyustadā prādācchunaḥśepāya rāghava.
25. tataḥ prītaḥ sahasra-akṣaḥ rahasya-stuti-tarpitaḥ
dīrgham āyuḥ tadā prādāt śunaḥ-śepāya rāghava
25. rāghava tataḥ prītaḥ rahasya-stuti-tarpitaḥ
sahasra-akṣaḥ tadā śunaḥ-śepāya dīrgham āyuḥ prādāt
25. Then, O Rāghava (Rāma), the thousand-eyed (Indra), being pleased and satisfied by the secret praise, then granted long life to Śunaḥśepa.
स च राजा नरश्रेष्ठ यज्ञस्य च समाप्तवान् ।
फलं बहुगुणं राम सहस्राक्षप्रसादजम् ॥२६॥
26. sa ca rājā naraśreṣṭha yajñasya ca samāptavān ,
phalaṃ bahuguṇaṃ rāma sahasrākṣaprasādajam.
26. saḥ ca rājā naraśreṣṭhaḥ yajñasya ca samāptavān
phalam bahuguṇam rāma sahasrākṣaprasādajam
26. rāma,
saḥ naraśreṣṭhaḥ rājā ca yajñasya samāptavān,
ca bahuguṇam sahasrākṣaprasādajam phalam
26. O Rama, that king, the best among men, completed his Vedic ritual (yajña), and he obtained a manifold result, born of the grace of Indra (Sahasraksha).
विश्वामित्रो ऽपि धर्मात्मा भूयस्तेपे महातपाः ।
पुष्करेषु नरश्रेष्ठ दशवर्षशतानि च ॥२७॥
27. viśvāmitro'pi dharmātmā bhūyastepe mahātapāḥ ,
puṣkareṣu naraśreṣṭha daśavarṣaśatāni ca.
27. viśvāmitraḥ api dharmātmā bhūyaḥ tepe mahātapāḥ
puṣkareṣu naraśreṣṭha daśavarṣaśatāni ca
27. naraśreṣṭha viśvāmitraḥ api dharmātmā mahātapāḥ
bhūyaḥ puṣkareṣu daśavarṣaśatāni ca tepe
27. O best among men, Viśvāmitra, whose soul was dedicated to natural law (dharma) and who was a great ascetic, again performed severe austerities in Puṣkara for a thousand years.