Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-52

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ह्रियमाणा तु वैदेही कं चिन्नाथमपश्यती ।
ददर्श गिरिशृङ्गस्थान्पञ्चवानरपुंगवान् ॥१॥
1. hriyamāṇā tu vaidehī kaṃ cinnāthamapaśyatī ,
dadarśa giriśṛṅgasthānpañcavānarapuṃgavān.
1. hriyamāṇā tu vaidehī kam cit nātham apaśyatī
dadarśa giriśṛṅgasthān pañca vānarapuṃgavān
1. hriyamāṇā vaidehī tu kam cit nātham apaśyatī
dadarśa giriśṛṅgasthān pañca vānarapuṃgavān
1. Being carried away, Vaidehī, who saw no protector, observed five excellent monkeys situated on mountain peaks.
तेषां मध्ये विशालाक्षी कौशेयं कनकप्रभम् ।
उत्तरीयं वरारोहा शुभान्याभरणानि च ।
मुमोच यदि रामाय शंसेयुरिति मैथिली ॥२॥
2. teṣāṃ madhye viśālākṣī kauśeyaṃ kanakaprabham ,
uttarīyaṃ varārohā śubhānyābharaṇāni ca ,
mumoca yadi rāmāya śaṃseyuriti maithilī.
2. teṣām madhye viśālākṣī kauśeyam
kanakaprabham uttarīyam varārohā
śubhāni ābharaṇāni ca mumoca
yadi rāmāya śaṃseyuḥ iti maithilī
2. teṣām madhye viśālākṣī varārohā
maithilī kanakaprabham kauśeyam
uttarīyam ca śubhāni ābharaṇāni
mumoca yadi rāmāya śaṃseyuḥ iti
2. Among them, the wide-eyed Maithilī, of beautiful form, dropped a gold-lustrous silk upper garment and auspicious ornaments, thinking, 'Perhaps they will report this to Rāma.'
वस्त्रमुत्सृज्य तन्मध्ये विनिक्षिप्तं सभूषणम् ।
संभ्रमात्तु दशग्रीवस्तत् कर्म न च बुद्धिवान् ॥३॥
3. vastramutsṛjya tanmadhye vinikṣiptaṃ sabhūṣaṇam ,
saṃbhramāttu daśagrīvastat karma na ca buddhivān.
3. vastram utsṛjya tanmadhye vinikṣiptam sabhūṣaṇam
saṃbhramāt tu daśagrīvaḥ tat karma na ca buddhivān
3. vastram utsṛjya tanmadhye vinikṣiptam sabhūṣaṇam
daśagrīvaḥ tu saṃbhramāt tat karma na ca buddhivān
3. Having dropped the garment with ornaments placed inside it, Daśagrīva, due to his agitation, did not notice that action, nor was he discerning.
पिङ्गाक्षास्तां विशालाक्षीं नेत्रैरनिमिषैरिव ।
विक्रोशन्तीं तदा सीतां ददृशुर्वानरर्षभाः ॥४॥
4. piṅgākṣāstāṃ viśālākṣīṃ netrairanimiṣairiva ,
vikrośantīṃ tadā sītāṃ dadṛśurvānararṣabhāḥ.
4. piṅgākṣāḥ tām viśālākṣīm netraiḥ animiṣaiḥ iva
vikrośantīm tadā sītām dadṛśuḥ vānararṣabhāḥ
4. tadā piṅgākṣāḥ vānararṣabhāḥ animiṣaiḥ netraiḥ
iva tām viśālākṣīm vikrośantīm sītām dadṛśuḥ
4. Then, the tawny-eyed excellent monkeys gazed upon that wide-eyed Sītā, who was crying out, with eyes as if unblinking.
स च पम्पामतिक्रम्य लङ्कामभिमुखः पुरीम् ।
जगाम रुदतीं गृह्य मैथिलीं राक्षसेश्वरः ॥५॥
5. sa ca pampāmatikramya laṅkāmabhimukhaḥ purīm ,
jagāma rudatīṃ gṛhya maithilīṃ rākṣaseśvaraḥ.
5. saḥ ca pampām atikramya laṅkām abhimukhaḥ purīm
jagāma rudatīm gṛhya maithilīm rākṣaseśvaraḥ
5. saḥ rākṣaseśvaraḥ ca rudatīm maithilīm gṛhya
pampām atikramya purīm laṅkām abhimukhaḥ jagāma
5. And the lord of Rākṣasas (Rāvaṇa), having seized the weeping Maithili (Sītā), crossed the Pampa river and headed towards the city of Laṅkā.
तां जहार सुसंहृष्टो रावणो मृत्युमात्मनः ।
उत्सङ्गेनैव भुजगीं तीक्ष्णदंष्ट्रां महाविषाम् ॥६॥
6. tāṃ jahāra susaṃhṛṣṭo rāvaṇo mṛtyumātmanaḥ ,
utsaṅgenaiva bhujagīṃ tīkṣṇadaṃṣṭrāṃ mahāviṣām.
6. tām jahāra susaṃhṛṣṭaḥ rāvaṇaḥ mṛtyum ātmanaḥ
utsaṅgena eva bhujagīm tīkṣṇadaṃṣṭrām mahāviṣām
6. susaṃhṛṣṭaḥ rāvaṇaḥ ātmanaḥ mṛtyum tām tīkṣṇadaṃṣṭrām
mahāviṣām bhujagīm utsaṅgena eva jahāra
6. Greatly delighted, Rāvaṇa abducted her, carrying his own death (mṛtyu) in his embrace, just as one might carry a sharp-fanged, highly venomous female serpent.
वनानि सरितः शैलान् सरांसि च विहायसा ।
स क्षिप्रं समतीयाय शरश्चापादिव च्युतः ॥७॥
7. vanāni saritaḥ śailān sarāṃsi ca vihāyasā ,
sa kṣipraṃ samatīyāya śaraścāpādiva cyutaḥ.
7. vanāni saritaḥ śailān sarāṃsi ca vihāyasā
saḥ kṣipram samatīyāya śaraḥ cāpāt iva cyutaḥ
7. saḥ vihāyasā kṣipram vanāni saritaḥ śailān sarāṃsi ca samatīyāya,
cyutaḥ śaraḥ cāpāt iva
7. And he swiftly traversed forests, rivers, mountains, and lakes through the sky, just like an arrow released from a bow.
तिमिनक्रनिकेतं तु वरुणालयमक्षयम् ।
सरितां शरणं गत्वा समतीयाय सागरम् ॥८॥
8. timinakraniketaṃ tu varuṇālayamakṣayam ,
saritāṃ śaraṇaṃ gatvā samatīyāya sāgaram.
8. timinakraniketam tu varuṇālayam akṣayam
saritām śaraṇam gatvā samatīyāya sāgaram
8. tu (saḥ) timinakraniketam akṣayam saritām
śaraṇam varuṇālayam gatvā sāgaram samatīyāya
8. Then, reaching the imperishable abode of Varuṇa (the ocean), which is the refuge of all rivers and the dwelling place of great fish (tīmi) and crocodiles (nakra), he crossed that ocean.
संभ्रमात् परिवृत्तोर्मी रुद्धमीनमहोरगः ।
वैदेह्यां ह्रियमाणायां बभूव वरुणालयः ॥९॥
9. saṃbhramāt parivṛttormī ruddhamīnamahoragaḥ ,
vaidehyāṃ hriyamāṇāyāṃ babhūva varuṇālayaḥ.
9. sambhrāmāt parivṛttormī ruddhamīnamahoragaḥ
vaidehyām hriyamāṇāyām babhūva varuṇālayaḥ
9. vaidehyām hriyamāṇāyām sambhrāmāt parivṛttormī
ruddhamīnamahoragaḥ varuṇālayaḥ babhūva
9. While Sītā (Vaidehī) was being abducted, the ocean (varuṇālayaḥ) became agitated, its waves churning, and its great fish and mighty serpents were obstructed.
अन्तरिक्षगता वाचः ससृजुश्चारणास्तदा ।
एतदन्तो दशग्रीव इति सिद्धास्तदाब्रुवन् ॥१०॥
10. antarikṣagatā vācaḥ sasṛjuścāraṇāstadā ,
etadanto daśagrīva iti siddhāstadābruvan.
10. antarikṣagatāḥ vācaḥ sasṛjuḥ cāraṇāḥ tadā etat
antaḥ daśagrīvaḥ iti siddhāḥ tadā abruvan
10. tadā antarikṣagatāḥ vācaḥ cāraṇāḥ sasṛjuḥ tadā
siddhāḥ iti etat daśagrīvaḥ antaḥ abruvan
10. Then, Cāraṇas (celestial bards) uttered voices from the sky. The Siddhas (perfected beings) then declared, "This is the end of Daśagrīva (Rāvaṇa)."
स तु सीतां विवेष्टन्तीमङ्केनादाय रावणः ।
प्रविवेश पुरीं लङ्कां रूपिणीं मृत्युमात्मनः ॥११॥
11. sa tu sītāṃ viveṣṭantīmaṅkenādāya rāvaṇaḥ ,
praviveśa purīṃ laṅkāṃ rūpiṇīṃ mṛtyumātmanaḥ.
11. saḥ tu sītām viveṣṭantīm aṅkena ādāya rāvaṇaḥ
praviveśa purīm laṅkām rūpiṇīm mṛtyum ātmanaḥ
11. saḥ rāvaṇaḥ tu viveṣṭantīm sītām aṅkena ādāya
ātmanaḥ mṛtyum rūpiṇīm laṅkām purīm praviveśa
11. Rāvaṇa, taking Sītā, who was struggling, on his lap, entered the city of Laṅkā, which was (for him) death (mṛtyu) personified.
सो ऽभिगम्य पुरीं लङ्कां सुविभक्तमहापथाम् ।
संरूढकक्ष्या बहुलं स्वमन्तःपुरमाविशत् ॥१२॥
12. so'bhigamya purīṃ laṅkāṃ suvibhaktamahāpathām ,
saṃrūḍhakakṣyā bahulaṃ svamantaḥpuramāviśat.
12. saḥ abhigamya purīm laṅkām suvibhaktamahāpathām
saṃrūḍhakakṣyām bahulam svam antaḥpuram āviśat
12. saḥ abhigamya suvibhaktamahāpathām saṃrūḍhakakṣyām
laṅkām purīm bahulam svam antaḥpuram āviśat
12. Having reached the city of Laṅkā, which featured well-laid-out grand roads and numerous enclosed quarters, he entered his own spacious inner palace.
तत्र तामसितापाङ्गीं शोकमोहपरायणाम् ।
निदधे रावणः सीतां मयो मायामिवासुरीम् ॥१३॥
13. tatra tāmasitāpāṅgīṃ śokamohaparāyaṇām ,
nidadhe rāvaṇaḥ sītāṃ mayo māyāmivāsurīm.
13. tatra tām asitāpāṅgīm śokamohaparāyaṇām
nidadhe rāvaṇaḥ sītām mayaḥ māyām iva āsurīm
13. rāvaṇaḥ asitāpāṅgīm śokamohaparāyaṇām
tām sītām mayaḥ āsurīm māyām iva nidadhe
13. Ravana placed Sita, who was dark-eyed and immersed in grief and delusion, there, just as Maya (the architect of the asuras) had placed his own demonic magical creation (māyā).
अब्रवीच्च दशग्रीवः पिशाचीर्घोरदर्शनाः ।
यथा नैनां पुमान् स्त्री वा सीतां पश्यत्यसंमतः ॥१४॥
14. abravīcca daśagrīvaḥ piśācīrghoradarśanāḥ ,
yathā naināṃ pumān strī vā sītāṃ paśyatyasaṃmataḥ.
14. abravīt ca daśagrīvaḥ piśācīḥ ghoradarśanāḥ yathā
na enām pumān strī vā sītām paśyati asaṃmataḥ
14. daśagrīvaḥ ca ghoradarśanāḥ piśācīḥ abravīt: yathā asaṃmataḥ pumān vā strī enām sītām na paśyati.
14. And the ten-headed Ravana said to the gruesome-looking female demons, "Ensure that no man or woman sees Sita without my permission."
मुक्तामणिसुवर्णानि वस्त्राण्याभरणानि च ।
यद् यदिच्छेत्तदेवास्या देयं मच्छन्दतो यथा ॥१५॥
15. muktāmaṇisuvarṇāni vastrāṇyābharaṇāni ca ,
yad yadicchettadevāsyā deyaṃ macchandato yathā.
15. muktāmaṇisuvarnāni vastrāṇi ābharaṇāni ca yat
yat icchet tat eva asyāḥ deyam macchandataḥ yathā
15. yat yat muktāmaṇisuvarnāni vastrāṇi ābharaṇāni ca icchet,
tat eva asyāḥ macchandataḥ yathā deyam.
15. Pearls, jewels, gold, garments, and ornaments - whatever she desires, that indeed should be given to her in accordance with my wishes.
या च वक्ष्यति वैदेहीं वचनं किं चिदप्रियम् ।
अज्ञानाद् यदि वा ज्ञानान्न तस्या जीवितं प्रियम् ॥१६॥
16. yā ca vakṣyati vaidehīṃ vacanaṃ kiṃ cidapriyam ,
ajñānād yadi vā jñānānna tasyā jīvitaṃ priyam.
16. yā ca vakṣyati vaidehīm vacanam kim cit apriyam
ajñānāt yadi vā jñānāt na tasyāḥ jīvitam priyam
16. ca yā vaidehīm kim cit apriyam vacanam ajñānāt yadi vā jñānāt vakṣyati,
tasyāḥ jīvitam na priyam.
16. And whoever among you speaks any displeasing word to Vaidehi (Sita), whether out of ignorance or intentionally, her life will not be dear (to me).
तथोक्त्वा राक्षसीस्तास्तु राक्षसेन्द्रः प्रतापवान् ।
निष्क्रम्यान्तःपुरात्तस्मात् किं कृत्यमिति चिन्तयन् ।
ददर्शाष्टौ महावीर्यान् राक्षसान्पिशिताशनान् ॥१७॥
17. tathoktvā rākṣasīstāstu rākṣasendraḥ pratāpavān ,
niṣkramyāntaḥpurāttasmāt kiṃ kṛtyamiti cintayan ,
dadarśāṣṭau mahāvīryān rākṣasānpiśitāśanān.
17. tathā uktvā rākṣasīḥ tāḥ tu rākṣasendraḥ
pratāpavān niṣkramya antaḥpurāt
tasmāt kim kṛtyam iti cintayan dadarśa
aṣṭau mahāvīryān rākṣasān piśitāśanān
17. tathā rākṣasīḥ tāḥ tu uktvā,
pratāpavān rākṣasendraḥ tasmāt antaḥpurāt niṣkramya,
kim kṛtyam iti cintayan,
aṣṭau mahāvīryān piśitāśanān rākṣasān dadarśa
17. Having thus spoken to those ogresses, the glorious king of Rākṣasas emerged from that inner chamber, contemplating "what is to be done?" He then saw eight greatly valorous Rākṣasas, who were flesh-eaters.
स तान्दृष्ट्वा महावीर्यो वरदानेन मोहितः ।
उवाचैतानिदं वाक्यं प्रशस्य बलवीर्यतः ॥१८॥
18. sa tāndṛṣṭvā mahāvīryo varadānena mohitaḥ ,
uvācaitānidaṃ vākyaṃ praśasya balavīryataḥ.
18. saḥ tān dṛṣṭvā mahāvīryaḥ varadānena mohitaḥ
uvāca etān idam vākyam praśasya balavīryataḥ
18. varadānena mohitaḥ,
mahāvīryaḥ saḥ,
tān dṛṣṭvā,
balavīryataḥ praśasya,
etān idam vākyam uvāca
18. Having seen them, he, greatly powerful and deluded by the boon, spoke this statement to them, praising their strength and valor.
नानाप्रहरणाः क्षिप्रमितो गच्छत सत्वराः ।
जनस्थानं हतस्थानं भूतपूर्वं खरालयम् ॥१९॥
19. nānāpraharaṇāḥ kṣipramito gacchata satvarāḥ ,
janasthānaṃ hatasthānaṃ bhūtapūrvaṃ kharālayam.
19. nānāpraharṇāḥ kṣipram itaḥ gacchata satvarāḥ
janasthānam hatasthānam bhūtapūrvam kharālayam
19. nānāpraharṇāḥ,
satvarāḥ (yūyam),
itaḥ kṣipram,
hatasthānam,
bhūtapūrvam kharālayam janasthānam gacchata
19. O you with various weapons, go quickly and swiftly from here to Janasthāna, that place which was formerly the abode of Khara, where many were slain.
तत्रोष्यतां जनस्थाने शून्ये निहतराक्षसे ।
पौरुषं बलमाश्रित्य त्रासमुत्सृज्य दूरतः ॥२०॥
20. tatroṣyatāṃ janasthāne śūnye nihatarākṣase ,
pauruṣaṃ balamāśritya trāsamutsṛjya dūrataḥ.
20. tatra uṣyatām janasthāne śūnye nihatarākṣase
pauruṣam balam āśritya trāsam utsṛjya dūrataḥ
20. tatra śūnye nihatarākṣase janasthāne uṣyatām; pauruṣam balam āśritya,
dūrataḥ trāsam utsṛjya
20. Reside there in Janasthāna, which is now desolate with its Rākṣasas slain, relying on your own personal strength (pauruṣa), and casting off fear completely.
बलं हि सुमहद् यन्मे जनस्थाने निवेशितम् ।
सदूषणखरं युद्धे हतं तद् रामसायकैः ॥२१॥
21. balaṃ hi sumahad yanme janasthāne niveśitam ,
sadūṣaṇakharaṃ yuddhe hataṃ tad rāmasāyakaiḥ.
21. balam hi sumahat yat me janasthāne niveśitam
sadūṣaṇakharam yuddhe hatam tat rāmasāyakaiḥ
21. me sumahat balam yat janasthāne niveśitam
sadūṣaṇakharam tat yuddhe rāmasāyakaiḥ hatam hi
21. My very great army, which was stationed in Janasthana, along with Dushana and Khara, was indeed destroyed in battle by Rama's arrows.
ततः क्रोधो ममापूर्वो धैर्यस्योपरि वर्धते ।
वैरं च सुमहज्जातं रामं प्रति सुदारुणम् ॥२२॥
22. tataḥ krodho mamāpūrvo dhairyasyopari vardhate ,
vairaṃ ca sumahajjātaṃ rāmaṃ prati sudāruṇam.
22. tataḥ krodhaḥ mama apūrvaḥ dhairyasya upari vardhate
vairam ca sumahat jātam rāmam prati sudāruṇam
22. tataḥ mama apūrvaḥ krodhaḥ dhairyasya upari vardhate
ca sumahat sudāruṇam vairam rāmam prati jātam
22. Consequently, an unprecedented anger of mine now increases, surpassing my patience. And a very great, utterly dreadful enmity has arisen towards Rama.
निर्यातयितुमिच्छामि तच्च वैरमहं रिपोः ।
न हि लप्स्याम्यहं निद्रामहत्वा संयुगे रिपुम् ॥२३॥
23. niryātayitumicchāmi tacca vairamahaṃ ripoḥ ,
na hi lapsyāmyahaṃ nidrāmahatvā saṃyuge ripum.
23. niryātayitum icchāmi tat ca vairam aham ripoḥ
na hi lapsyāmi aham nidrām ahatvā saṃyuge ripum
23. aham tat vairam ripoḥ niryātayitum icchāmi hi
aham saṃyuge ripum ahatvā nidrām na lapsyāmi
23. And I desire to exact revenge for that enmity from my enemy. Indeed, I shall not find sleep until I have killed my enemy in battle.
तं त्विदानीमहं हत्वा खरदूषणघातिनम् ।
रामं शर्मोपलप्स्यामि धनं लब्ध्वेव निर्धनः ॥२४॥
24. taṃ tvidānīmahaṃ hatvā kharadūṣaṇaghātinam ,
rāmaṃ śarmopalapsyāmi dhanaṃ labdhveva nirdhanaḥ.
24. tam tu idānīm aham hatvā kharadūṣaṇaghātinam rāmam
śarma upalapsyāmi dhanam labdhvā iva nirdhanaḥ
24. tu idānīm aham kharadūṣaṇaghātinam tam rāmam hatvā
śarma upalapsyāmi nirdhanaḥ dhanam labdhvā iva
24. But now, having killed him, that slayer of Khara and Dushana (Rāma), I shall obtain happiness, just as a penniless man would upon obtaining wealth.
जनस्थाने वसद्भिस्तु भवद्भी राममाश्रिता ।
प्रवृत्तिरुपनेतव्या किं करोतीति तत्त्वतः ॥२५॥
25. janasthāne vasadbhistu bhavadbhī rāmamāśritā ,
pravṛttirupanetavyā kiṃ karotīti tattvataḥ.
25. janasthāne vasadbhiḥ tu bhavadbhiḥ rāmam āśritā
pravṛttiḥ upanetavyā kim karoti iti tattvataḥ
25. bhavadbhiḥ janasthāne vasadbhiḥ rāmam āśritā
pravṛttiḥ kim karoti iti tattvataḥ upanetavyā tu
25. You who dwell in Janasthāna must convey accurate information concerning Rama – specifically, what he truly does.
अप्रमादाच्च गन्तव्यं सर्वैरेव निशाचरैः ।
कर्तव्यश्च सदा यत्नो राघवस्य वधं प्रति ॥२६॥
26. apramādācca gantavyaṃ sarvaireva niśācaraiḥ ,
kartavyaśca sadā yatno rāghavasya vadhaṃ prati.
26. apramādāt ca gantavyam sarvaiḥ eva niśācaraiḥ
kartavyaḥ ca sadā yatnaḥ rāghavasya vadham prati
26. sarvaiḥ eva niśācaraiḥ apramādāt ca gantavyam
rāghavasya vadham prati ca sadā yatnaḥ kartavyaḥ
26. All you night-roaming demons (niśācara) must proceed with diligence, and constant effort must always be made towards the destruction of Rama.
युष्माकं हि बलज्ञो ऽहं बहुशो रणमूर्धनि ।
अतश्चास्मिञ्जनस्थाने मया यूयं नियोजिताः ॥२७॥
27. yuṣmākaṃ hi balajño'haṃ bahuśo raṇamūrdhani ,
ataścāsmiñjanasthāne mayā yūyaṃ niyojitāḥ.
27. yuṣmākam hi balajñaḥ aham bahuśaḥ raṇamūrdhani
ataḥ ca asmin janasthāne mayā yūyam niyojitāḥ
27. hi aham yuṣmākam balajñaḥ raṇamūrdhani bahuśaḥ
(jānāmi) ataḥ ca asmin janasthāne yūyam mayā niyojitāḥ
27. Indeed, I am one who knows your strength, having witnessed it many times in the thick of battle. Therefore, it is I who have appointed you all to this Janasthāna region.
ततः प्रियं वाक्यमुपेत्य राक्षसा महार्थमष्टावभिवाद्य रावणम् ।
विहाय लङ्कां सहिताः प्रतस्थिरे यतो जनस्थानमलक्ष्यदर्शनाः ॥२८॥
28. tataḥ priyaṃ vākyamupetya rākṣasā mahārthamaṣṭāvabhivādya rāvaṇam ,
vihāya laṅkāṃ sahitāḥ pratasthire yato janasthānamalakṣyadarśanāḥ.
28. tataḥ priyam vākyam upetya rākṣasāḥ
mahārtham aṣṭau abhivādya rāvaṇam
vihāya laṅkām sahitāḥ pratasthire
yataḥ janasthānam alakṣyadarśanāḥ
28. tataḥ aṣṭau rākṣasāḥ priyam mahārtham
vākyam upetya rāvaṇam abhivādya
laṅkām vihāya sahitāḥ yataḥ
janasthānam alakṣyadarśanāḥ pratasthire
28. Then, having received the pleasing and meaningful command, eight demons (rākṣasa), after bowing to Ravana, departed from Lanka. Together, they set forth towards Janasthāna, becoming invisible to others' sight.
ततस्तु सीतामुपलभ्य रावणः सुसंप्रहृष्टः परिगृह्य मैथिलीम् ।
प्रसज्य रामेण च वैरमुत्तमं बभूव मोहान्मुदितः स राक्षसः ॥२९॥
29. tatastu sītāmupalabhya rāvaṇaḥ susaṃprahṛṣṭaḥ parigṛhya maithilīm ,
prasajya rāmeṇa ca vairamuttamaṃ babhūva mohānmuditaḥ sa rākṣasaḥ.
29. tataḥ tu sītām upalabhya rāvaṇaḥ
susaṃprahṛṣṭaḥ parigṛhya maithilīm
prasajya rāmeṇa ca vairam uttamam
babhūva mohāt muditaḥ saḥ rākṣasaḥ
29. saḥ rākṣasaḥ rāvaṇaḥ tu sītām
maithilīm upalabhya parigṛhya
susaṃprahṛṣṭaḥ mohāt muditaḥ babhūva
ca rāmeṇa uttamam vairam prasajya
29. That demon Ravana, having found and seized Sita (Maithilī), became extremely delighted and joyful due to his delusion, having thereby initiated a profound enmity with Rama.