Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-1, chapter-23

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततः प्रभाते विमले कृताह्निकमरिंदमौ ।
विश्वामित्रं पुरस्कृत्य नद्यास्तीरमुपागतौ ॥१॥
1. tataḥ prabhāte vimale kṛtāhnikamariṃdamau ,
viśvāmitraṃ puraskṛtya nadyāstīramupāgatau.
1. tataḥ prabhāte vimale kṛtāhnikam ariṃdamau
viśvāmitram puraskṛtya nadyāḥ tīram upāgatau
1. Thereafter, in the clear morning, the two subdueers of enemies, having performed their daily rites and with Viśvāmitra leading them, approached the river bank.
ते च सर्वे महात्मानो मुनयः संशितव्रताः ।
उपस्थाप्य शुभां नावं विश्वामित्रमथाब्रुवन् ॥२॥
2. te ca sarve mahātmāno munayaḥ saṃśitavratāḥ ,
upasthāpya śubhāṃ nāvaṃ viśvāmitramathābruvan.
2. te ca sarve mahātmānaḥ munayaḥ saṃśitavratāḥ
upasthāpya śubhām nāvam viśvāmitram atha abruvan
2. te ca sarve saṃśitavratāḥ mahātmānaḥ munayaḥ
śubhām nāvam upasthāpya atha viśvāmitram abruvan
2. And all those great-souled sages, who had firm vows, having brought a beautiful boat, then spoke to Viśvāmitra.
आरोहतु भवान्नावं राजपुत्रपुरस्कृतः ।
अरिष्टं गच्छ पन्थानं मा भूत् कालस्य पर्ययः ॥३॥
3. ārohatu bhavānnāvaṃ rājaputrapuraskṛtaḥ ,
ariṣṭaṃ gaccha panthānaṃ mā bhūt kālasya paryayaḥ.
3. ārohatu bhavān nāvam rājaputrapuraskṛtaḥ ariṣṭam
gaccha panthānam mā bhūt kālasya paryayaḥ
3. bhavān rājaputrapuraskṛtaḥ nāvam ārohatu.
ariṣṭam panthānam gaccha.
kālasya paryayaḥ mā bhūt.
3. Your Honor, please board the boat, accompanied by the princes. Proceed on a path free from harm. May there be no delay.
विश्वामित्रस्तथेत्युक्त्वा तानृषीनभिपूज्य च ।
ततार सहितस्ताभ्यां सरितं सागरं गमाम् ॥४॥
4. viśvāmitrastathetyuktvā tānṛṣīnabhipūjya ca ,
tatāra sahitastābhyāṃ saritaṃ sāgaraṃ gamām.
4. viśvāmitraḥ tathā iti uktvā tān ṛṣīn abhipūjya
ca tatāra sahitaḥ tābhyām saritam sāgaraṅgamām
4. viśvāmitraḥ tathā iti uktvā ca tān ṛṣīn abhipūjya tābhyām sahitaḥ sāgaraṅgamām saritam tatāra.
4. Viśvāmitra, having said "So be it" and honored those sages, then, accompanied by the two (princes), crossed the river that flows to the ocean.
अथ रामः सरिन्मध्ये पप्रच्छ मुनिपुङ्गवम् ।
वारिणो भिद्यमानस्य किमयं तुमुलो ध्वनिः ॥५॥
5. atha rāmaḥ sarinmadhye papraccha munipuṅgavam ,
vāriṇo bhidyamānasya kimayaṃ tumulo dhvaniḥ.
5. atha rāmaḥ sarinmadhye papraccha munipuṅgavam
vāriṇaḥ bhidyamānasya kim ayam tumulaḥ dhvaniḥ
5. atha rāmaḥ sarinmadhye munipuṅgavam papraccha.
(ayam) bhidyamānasya vāriṇaḥ tumulaḥ dhvaniḥ kim (asti)?
5. Then Rāma, while in the middle of the river, asked the foremost of sages, "What is this tumultuous sound of the water being split apart?"
राघवस्य वचः श्रुत्वा कौतूहल समन्वितम् ।
कथयामास धर्मात्मा तस्य शब्दस्य निश्चयम् ॥६॥
6. rāghavasya vacaḥ śrutvā kautūhala samanvitam ,
kathayāmāsa dharmātmā tasya śabdasya niścayam.
6. rāghavasya vacaḥ śrutvā kautūhala samanvitam
kathayāmāsa dharmātmā tasya śabdasya niścayam
6. dharmātmā rāghavasya kautūhala samanvitam vacaḥ
śrutvā tasya śabdasya niścayam kathayāmāsa
6. Upon hearing Rāghava's words, which were full of curiosity, the righteous soul (dharmātmā) narrated the true nature of that sound.
कैलासपर्वते राम मनसा निर्मितं सरः ।
ब्रह्मणा नरशार्दूल तेनेदं मानसं सरः ॥७॥
7. kailāsaparvate rāma manasā nirmitaṃ saraḥ ,
brahmaṇā naraśārdūla tenedaṃ mānasaṃ saraḥ.
7. kailāsaparvate rāma manasā nirmitam saraḥ
brahmaṇā naraśārdūla tena idam mānasam saraḥ
7. rāma naraśārdūla kailāsaparvate brahmaṇā
manasā saraḥ nirmitam tena idam mānasam saraḥ
7. O Rāma, O tiger among men, a lake was mentally (manasā) created by Brahmā on Mount Kailāsa. Therefore, this is the lake called Mānasarovar.
तस्मात् सुस्राव सरसः सायोध्यामुपगूहते ।
सरःप्रवृत्ता सरयूः पुण्या ब्रह्मसरश्च्युता ॥८॥
8. tasmāt susrāva sarasaḥ sāyodhyāmupagūhate ,
saraḥpravṛttā sarayūḥ puṇyā brahmasaraścyutā.
8. tasmāt susrāva sarasaḥ sā ayodhyām upagūhate
saraḥpravṛttā sarayūḥ puṇyā brahmasaras cyutā
8. tasmāt sarasaḥ susrāva sā ayodhyām upagūhate
saraḥpravṛttā puṇyā sarayūḥ brahmasaras cyutā
8. From that lake (Mānasarovar) it flowed forth; that (river) encompasses Ayodhyā. The sacred Sarayū, having originated from the lake, descended from Brahmā's lake (Brahmasaras).
तस्यायमतुलः शब्दो जाह्नवीमभिवर्तते ।
वारिसंक्षोभजो राम प्रणामं नियतः कुरु ॥९॥
9. tasyāyamatulaḥ śabdo jāhnavīmabhivartate ,
vārisaṃkṣobhajo rāma praṇāmaṃ niyataḥ kuru.
9. tasya ayam atulaḥ śabdaḥ jāhnavīm abhivartate
vārisaṃkṣobhajaḥ rāma praṇāmam niyataḥ kuru
9. rāma tasya ayam atulaḥ vārisaṃkṣobhajaḥ śabdaḥ
jāhnavīm abhivartate niyataḥ praṇāmam kuru
9. This incomparable sound of that (river), born from the agitation of its waters, approaches the Gaṅgā (Jāhnavī). O Rāma, perform your obeisance with discipline (niyata).
ताभ्यां तु ताव् उभौ कृत्वा प्रणाममतिधार्मिकौ ।
तीरं दक्षिणमासाद्य जग्मतुर्लघुविक्रमौ ॥१०॥
10. tābhyāṃ tu tāv ubhau kṛtvā praṇāmamatidhārmikau ,
tīraṃ dakṣiṇamāsādya jagmaturlaghuvikramau.
10. tābhyām tu tau ubhau kṛtvā praṇāmam atidhārmikau
tīram dakṣiṇam āsādya jagmatuḥ laghuvikramau
10. tau ubhau atidhārmikau tābhyām praṇāmam kṛtvā
dakṣiṇam tīram āsādya laghuvikramau jagmatuḥ tu
10. And those two exceedingly righteous ones, having offered their salutations to them, reached the southern bank and proceeded with swift steps.
स वनं घोरसंकाशं दृष्ट्वा नृपवरात्मजः ।
अविप्रहतमैक्ष्वाकः पप्रच्छ मुनिपुंगवम् ॥११॥
11. sa vanaṃ ghorasaṃkāśaṃ dṛṣṭvā nṛpavarātmajaḥ ,
aviprahatamaikṣvākaḥ papraccha munipuṃgavam.
11. saḥ vanam ghorasaṃkāśam dṛṣṭvā nṛpavarātmajaḥ
aviprahatam aikṣvākaḥ papraccha munipuṅgavam
11. saḥ nṛpavarātmajaḥ aviprahatam aikṣvākaḥ
ghorasaṃkāśam vanam dṛṣṭvā munipuṅgavam papraccha
11. Having seen that dreadful-looking forest, the son of the best of kings, the unhindered Ikṣvāku prince, asked the chief among sages.
अहो वनमिदं दुर्गं झिल्लिकागणनादितम् ।
भैरवैः श्वापदैः कीर्णं शकुन्तैर्दारुणारुतैः ॥१२॥
12. aho vanamidaṃ durgaṃ jhillikāgaṇanāditam ,
bhairavaiḥ śvāpadaiḥ kīrṇaṃ śakuntairdāruṇārutaiḥ.
12. aho vanam idam durgam jhillikāgaṇanāditam bhairavaiḥ
śvāpadaiḥ kīrṇam śakunataiḥ dāruṇāruttaiḥ
12. aho,
idam vanam durgam jhillikāgaṇanāditam bhairavaiḥ śvāpadaiḥ dāruṇāruttaiḥ śakunataiḥ ca kīrṇam
12. “Oh, this forest is formidable, resounding with the cries of countless crickets! It is filled with terrifying wild animals and birds with dreadful cries.”
नानाप्रकारैः शकुनैर्वाश्यद्भिर्भैरवस्वनैः ।
सिंहव्याघ्रवराहैश्च वारणैश्चापि शोभितम् ॥१३॥
13. nānāprakāraiḥ śakunairvāśyadbhirbhairavasvanaiḥ ,
siṃhavyāghravarāhaiśca vāraṇaiścāpi śobhitam.
13. nānāprakāraiḥ śakunaiḥ vāśyadbhīḥ bhairavasvanaiḥ
siṃhavyāghravarāhaiḥ ca vāraṇaiḥ ca api śobhitam
13. nānāprakāraiḥ vāśyadbhīḥ bhairavasvanaiḥ śakunaiḥ
ca siṃhavyāghravarāhaiḥ ca vāraṇaiḥ api śobhitam
13. It is also adorned with various kinds of birds shrieking with terrifying cries, and with lions, tigers, boars, and elephants.
धवाश्वकर्णककुभैर्बिल्वतिन्दुकपाटलैः ।
संकीर्णं बदरीभिश्च किं न्विदं दारुणं वनम् ॥१४॥
14. dhavāśvakarṇakakubhairbilvatindukapāṭalaiḥ ,
saṃkīrṇaṃ badarībhiśca kiṃ nvidaṃ dāruṇaṃ vanam.
14. dhavaśvakarṇakakubhaiḥ bilvatindukapāṭalaiḥ
saṃkīrṇam badarībhiḥ ca kim nu idam dāruṇam vanam
14. idam dāruṇam vanam dhavaśvakarṇakakubhaiḥ
bilvatindukapāṭalaiḥ badarībhiḥ ca saṃkīrṇam nu kim
14. What, indeed, is this dreadful forest, dense with dhava, aśvakarṇa, kakubha, bilva, tinduka, pāṭala, and jujube trees?
तमुवाच महातेजा विश्वामित्रो महामुनिः ।
श्रूयतां वत्स काकुत्स्थ यस्यैतद्दारुणं वनम् ॥१५॥
15. tamuvāca mahātejā viśvāmitro mahāmuniḥ ,
śrūyatāṃ vatsa kākutstha yasyaitaddāruṇaṃ vanam.
15. tam uvāca mahātejāḥ viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
śrūyatām vatsa kākutstha yasya etat dāruṇam vanam
15. mahātejāḥ mahāmuniḥ viśvāmitraḥ tam uvāca vatsa
kākutstha yasya etat dāruṇam vanam śrūyatām
15. The great sage (mahāmuni) Viśvāmitra, full of great splendor, said to him: 'Listen, dear son, O Kakutstha, to whom this dreadful forest belongs.'
एतौ जनपदौ स्फीतौ पूर्वमास्तां नरोत्तम ।
मलदाश्च करूषाश्च देवनिर्माण निर्मितौ ॥१६॥
16. etau janapadau sphītau pūrvamāstāṃ narottama ,
maladāśca karūṣāśca devanirmāṇa nirmitau.
16. etau janapadau sphītau pūrvam āstām narottama
maladāḥ ca karūṣāḥ ca devanirmāṇa nirmitau
16. narottama etau sphītau janapadau maladāḥ ca
karūṣāḥ ca devanirmāṇa nirmitau pūrvam āstām
16. O best of men, these two prosperous provinces, Malada and Karūṣa, formerly existed, created by divine design.
पुरा वृत्रवधे राम मलेन समभिप्लुतम् ।
क्षुधा चैव सहस्राक्षं ब्रह्महत्या यदाविशत् ॥१७॥
17. purā vṛtravadhe rāma malena samabhiplutam ,
kṣudhā caiva sahasrākṣaṃ brahmahatyā yadāviśat.
17. purā vṛtravadhe rāma malena samabhiplutam kṣudhā
ca eva sahasrākṣam brahmahatyā yadā āviśat
17. rāma purā vṛtravadhe yadā brahmahatyā sahasrākṣam
āviśat malena ca kṣudhā eva ca samabhiplutam
17. O Rama, formerly, at the slaying of Vṛtra, when the sin of brahmin-slaying (brahmahatyā) afflicted the thousand-eyed Indra, he was overwhelmed by impurity and indeed by hunger.
तमिन्द्रं स्नापयन्देवा ऋषयश्च तपोधनाः ।
कलशैः स्नापयामासुर्मलं चास्य प्रमोचयन् ॥१८॥
18. tamindraṃ snāpayandevā ṛṣayaśca tapodhanāḥ ,
kalaśaiḥ snāpayāmāsurmalaṃ cāsya pramocayan.
18. tam indram snāpayan devāḥ ṛṣayaḥ ca tapodhanāḥ
kalaśaiḥ snāpayāmāsuḥ malam ca asya pramocayan
18. devāḥ ca ṛṣayaḥ tapodhanāḥ tam indram snāpayan
kalaśaiḥ snāpayāmāsuḥ asya malam ca pramocayan
18. The gods and sages, who possessed austerity (tapas) as their wealth, bathed that Indra, cleansing him with pots and removing his impurity (mala).
इह भूम्यां मलं दत्त्वा दत्त्वा कारुषमेव च ।
शरीरजं महेन्द्रस्य ततो हर्षं प्रपेदिरे ॥१९॥
19. iha bhūmyāṃ malaṃ dattvā dattvā kāruṣameva ca ,
śarīrajaṃ mahendrasya tato harṣaṃ prapedire.
19. iha bhūmyām malam dattvā dattvā kāruṣam eva ca
śarīrajam mahendrasya tataḥ harṣam prapedire
19. iha bhūmyām mahendrasya śarīrajam malam ca kāruṣam eva dattvā dattvā,
tataḥ (te) harṣam prapedire
19. After depositing that impurity (mala) and also the bodily (śarīraja) stain (kāruṣa) of Mahendra (Indra) here on the earth, they thereafter attained joy.
निर्मलो निष्करूषश्च शुचिरिन्द्रो यदाभवत् ।
ददौ देशस्य सुप्रीतो वरं प्रभुरनुत्तमम् ॥२०॥
20. nirmalo niṣkarūṣaśca śucirindro yadābhavat ,
dadau deśasya suprīto varaṃ prabhuranuttamam.
20. nirmalaḥ niṣkarūṣaḥ ca śuciḥ indraḥ yadā abhavat
dadau deśasya suprītaḥ varam prabhuḥ anuttamam
20. yadā indraḥ nirmalaḥ niṣkarūṣaḥ ca śuciḥ abhavat,
(tadā) prabhuḥ suprītaḥ (san) deśasya anuttamam varam dadau
20. When Indra became free from impurity (nirmala), free from the *kāruṣa* stain (niṣkarūṣa), and clean (śuci), the Lord, being very pleased, gave an unequalled boon to the region.
इमौ जनपदौ स्थीतौ ख्यातिं लोके गमिष्यतः ।
मलदाश्च करूषाश्च ममाङ्गमलधारिणौ ॥२१॥
21. imau janapadau sthītau khyātiṃ loke gamiṣyataḥ ,
maladāśca karūṣāśca mamāṅgamaladhāriṇau.
21. imau janapadau sthitau khyātim loke gamiṣyataḥ
maladāḥ ca karūṣāḥ ca mama aṅgamaladhāriṇau
21. imau janapadau sthitau,
maladāḥ ca karūṣāḥ ca,
mama aṅgamaladhāriṇau,
loke khyātim gamiṣyataḥ
21. These two regions, the Maladas and the Karuṣas, which are now established and bear the impurity (mala) from my body, will attain fame in the world.
साधु साध्विति तं देवाः पाकशासनमब्रुवन् ।
देशस्य पूजां तां दृष्ट्वा कृतां शक्रेण धीमता ॥२२॥
22. sādhu sādhviti taṃ devāḥ pākaśāsanamabruvan ,
deśasya pūjāṃ tāṃ dṛṣṭvā kṛtāṃ śakreṇa dhīmatā.
22. sādhu sādhu iti tam devāḥ pākaśāsanam abruvan
deśasya pūjām tām dṛṣṭvā kṛtām śakreṇa dhīmatā
22. devāḥ dhīmatā śakreṇa kṛtām tām deśasya pūjām
dṛṣṭvā tam pākaśāsanam sādhu sādhu iti abruvan
22. The gods, having witnessed that respectful service (pūjā) rendered to the region by the intelligent Śakra (Indra), exclaimed to Pākaśāsana (Indra), 'Excellent! Excellent!'
एतौ जनपदौ स्थीतौ दीर्घकालमरिंदम ।
मलदाश्च करूषाश्च मुदितौ धनधान्यतः ॥२३॥
23. etau janapadau sthītau dīrghakālamariṃdama ,
maladāśca karūṣāśca muditau dhanadhānyataḥ.
23. etau janapadau sthitau dīrghakālam arimdam
maladāḥ ca karūṣāḥ ca muditau dhanadhānyataḥ
23. arimdam etau maladāḥ ca karūṣāḥ ca janapadau
dīrghakālam sthitau dhanadhānyataḥ muditau
23. O subduer of enemies (arimdam), these two districts, Malada and Karūṣa, have been situated here for a long time, prosperous with wealth and grain.
कस्य चित्त्वथ कालस्य यक्षी वै कामरूपिणी ।
बलं नागसहस्रस्य धारयन्ती तदा ह्यभूत् ॥२४॥
24. kasya cittvatha kālasya yakṣī vai kāmarūpiṇī ,
balaṃ nāgasahasrasya dhārayantī tadā hyabhūt.
24. kasya cit tu atha kālasya yakṣī vai kāmarūpiṇī
balam nāgasahasrasya dhārayantī tadā hi abhūt
24. atha kasya cit kālasya tadā hi kāmarūpiṇī
yakṣī vai nāgasahasrasya balam dhārayantī abhūt
24. Then, after some time, a yakṣī, truly, who could assume any desired form (kāmarūpiṇī), came to possess the strength of a thousand elephants.
ताटका नाम भद्रं ते भार्या सुन्दस्य धीमतः ।
मारीचो राक्षसः पुत्रो यस्याः शक्रपराक्रमः ॥२५॥
25. tāṭakā nāma bhadraṃ te bhāryā sundasya dhīmataḥ ,
mārīco rākṣasaḥ putro yasyāḥ śakraparākramaḥ.
25. tāṭakā nāma bhadram te bhāryā sundasya dhīmataḥ
marīcaḥ rākṣasaḥ putraḥ yasyāḥ śakraparākramaḥ
25. te bhadram,
nāma tāṭakā dhīmataḥ sundasya bhāryā.
yasyāḥ putraḥ rākṣasaḥ marīcaḥ śakraparākramaḥ
25. Her name is Tāṭakā (may it be well with you!). She is the wife of the intelligent Sunda. Her son is the demon Marīca, whose prowess (parākrama) is like that of Śakra (Indra).
इमौ जनपदौ नित्यं विनाशयति राघव ।
मलदांश्च करूषांश्च ताटका दुष्टचारिणी ॥२६॥
26. imau janapadau nityaṃ vināśayati rāghava ,
maladāṃśca karūṣāṃśca tāṭakā duṣṭacāriṇī.
26. imau janapadau nityam vināśayati rāghava
maladān ca karūṣān ca tāṭakā duṣṭacāriṇī
26. rāghava tāṭakā duṣṭacāriṇī nityam imau
janapadau maladān ca karūṣān ca vināśayati
26. O Rāghava, the wicked-acting (duṣṭacāriṇī) Taṭakā constantly devastates these two districts, namely Malada and Karūṣa.
सेयं पन्थानमावार्य वसत्यत्यर्धयोजने ।
अत एव च गन्तव्यं ताटकाया वनं यतः ॥२७॥
27. seyaṃ panthānamāvārya vasatyatyardhayojane ,
ata eva ca gantavyaṃ tāṭakāyā vanaṃ yataḥ.
27. sā iyam panthānam āvārya vasati atyardhayojane
ataḥ eva ca gantavyam tāṭakāyāḥ vanam yataḥ
27. sā iyam panthānam āvārya atyardhayojane vasati
ataḥ eva ca yataḥ tāṭakāyāḥ vanam gantavyam
27. She, having blocked the path, resides at a distance of half a yojana (about four miles). For this very reason, we must proceed to Taṭakā's forest.
स्वबाहुबलमाश्रित्य जहीमां दुष्टचारिणीम् ।
मन्नियोगादिमं देशं कुरु निष्कण्टकं पुनः ॥२८॥
28. svabāhubalamāśritya jahīmāṃ duṣṭacāriṇīm ,
manniyogādimaṃ deśaṃ kuru niṣkaṇṭakaṃ punaḥ.
28. svabāhubalam āśritya jahi imām duṣṭacāriṇīm
mat niyogāt imam deśam kuru niṣkaṇṭakam punaḥ
28. svabāhubalam āśritya imām duṣṭacāriṇīm jahi
mat niyogāt imam deśam punaḥ niṣkaṇṭakam kuru
28. Depending on your own mighty arms, slay this wicked-acting (duṣṭacāriṇī) demoness. By my command, make this region free of obstacles (niṣkaṇṭakam) once more.
न हि कश्चिदिमं देशं शक्रोत्यागन्तुमीदृशम् ।
यक्षिण्या घोरया राम उत्सादितमसह्यया ॥२९॥
29. na hi kaścidimaṃ deśaṃ śakrotyāgantumīdṛśam ,
yakṣiṇyā ghorayā rāma utsāditamasahyayā.
29. na hi kaścit imam deśam śaknoti āgantum īdṛśam
yakṣiṇyā ghorayā rāma utsāditam asahyayā
29. rāma hi kaścit na īdṛśam imam deśam yakṣiṇyā
ghorayā asahyayā utsāditam āgantum śaknoti
29. Indeed, no one is able to enter this region, O Rāma, as it has been devastated by that terrible and unbearable Yakṣiṇī.
एतत्ते सर्वमाख्यातं यथैतद्दरुणं वनम् ।
यक्ष्या चोत्सादितं सर्वमद्यापि न निवर्तते ॥३०॥
30. etatte sarvamākhyātaṃ yathaitaddaruṇaṃ vanam ,
yakṣyā cotsāditaṃ sarvamadyāpi na nivartate.
30. etat te sarvam ākhyātam yathā etat daruṇam vanam
yakṣyā ca utsāditam sarvam adya api na nivartate
30. etat sarvam te ākhyātam,
yathā etat daruṇam vanam yakṣyā ca sarvam utsāditam,
adya api na nivartate.
30. All this has been recounted to you: how this dreadful forest and everything within it was entirely laid waste by the female Yakṣa, and even now, she does not cease her destructive activities.