Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-31

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततो रामो महातेजा विस्मयात् पुनरेव हि ।
उवाच प्रणतो वाक्यमगस्त्यमृषिसत्तमम् ॥१॥
1. tato rāmo mahātejā vismayāt punareva hi ,
uvāca praṇato vākyamagastyamṛṣisattamam.
1. tataḥ rāmaḥ mahātejāḥ vismayāt punaḥ eva hi
uvāca praṇataḥ vākyam agastyam ṛṣisattamam
1. tataḥ mahātejāḥ rāmaḥ vismayāt praṇataḥ hi
punaḥ eva ṛṣisattamam agastyam vākyam uvāca
1. Then, the mighty Rāma, filled with astonishment, bowed and spoke these words again to Agastya, the foremost among sages.
भगवन् किं तदा लोकाः शून्या आसन्द्विजोत्तम ।
धर्षणां यत्र न प्राप्तो रावणो राक्षसेश्वरः ॥२॥
2. bhagavan kiṃ tadā lokāḥ śūnyā āsandvijottama ,
dharṣaṇāṃ yatra na prāpto rāvaṇo rākṣaseśvaraḥ.
2. bhagavan kim tadā lokāḥ śūnyāḥ āsan dvijottama
dharṣaṇām yatra na prāptaḥ rāvaṇaḥ rākṣaseśvaraḥ
2. bhagavan dvijottama kim tadā lokāḥ śūnyāḥ āsan
yatra rākṣaseśvaraḥ rāvaṇaḥ dharṣaṇām na prāptaḥ
2. O revered one (bhagavan), O best among twice-born (dvijottama), were the worlds desolate at that time, such that Rāvaṇa, the lord of the rākṣasas, did not experience any opposition?
उताहो हीनवीर्यास्ते बभुवुः पृथिवीक्षितः ।
बहिष्कृता वरास्त्रैश्च बहवो निर्जिता नृपाः ॥३॥
3. utāho hīnavīryāste babhuvuḥ pṛthivīkṣitaḥ ,
bahiṣkṛtā varāstraiśca bahavo nirjitā nṛpāḥ.
3. uta aho hīnavīryāḥ te babhuvuḥ pṛthivīkṣitaḥ
bahiṣkṛtāḥ vara astraiḥ ca bahavaḥ nirjitāḥ nṛpāḥ
3. uta aho te pṛthivīkṣitaḥ hīnavīryāḥ babhuvuḥ ca
bahavaḥ nṛpāḥ vara astraiḥ bahiṣkṛtāḥ nirjitāḥ
3. Or, were those rulers of the earth (pṛthivīkṣitaḥ) at that time weak and devoid of valor, with many kings conquered and deprived of their excellent weapons?
राघवस्य वचः श्रुत्वा अगस्त्यो भगवानृषिः ।
उवाच रामं प्रहसन्पितामह इवेश्वरम् ॥४॥
4. rāghavasya vacaḥ śrutvā agastyo bhagavānṛṣiḥ ,
uvāca rāmaṃ prahasanpitāmaha iveśvaram.
4. rāghavasya vacaḥ śrutvā agastyaḥ bhagavān ṛṣiḥ
uvāca rāmam prahasan pitāmahaḥ iva īśvaram
4. rāghavasya vacaḥ śrutvā bhagavān ṛṣiḥ agastyaḥ
prahasan pitāmahaḥ iva īśvaram rāmam uvāca
4. Having heard the words of Rāma, the revered sage Agastya spoke to Rāma, smiling, as Brahmā (pitāmaha) would speak to the Supreme Lord (īśvara).
स एवं बाधमानस्तु पार्थिवान्पार्थिवर्षभ ।
चचार रावणो राम पृथिव्यां पृथिवीपते ॥५॥
5. sa evaṃ bādhamānastu pārthivānpārthivarṣabha ,
cacāra rāvaṇo rāma pṛthivyāṃ pṛthivīpate.
5. saḥ evam bādhamānaḥ tu pārthivān pārthivarṣabha
cacāra rāvaṇaḥ rāma pṛthivyām pṛthivīpate
5. he rāma he pārthivarṣabha he pṛthivīpate saḥ rāvaṇaḥ
evam pārthivān bādhamānaḥ tu pṛthivyām cacāra
5. Thus harassing the earthly rulers (pārthiva), that Rāvaṇa, O Rāma, best of kings and lord of the earth, roamed upon the earth.
ततो माहिष्मतीं नाम पुरीं स्वर्गपुरीप्रभाम् ।
संप्राप्तो यत्र साम्निध्यं परमं वसुरेतसः ॥६॥
6. tato māhiṣmatīṃ nāma purīṃ svargapurīprabhām ,
saṃprāpto yatra sāmnidhyaṃ paramaṃ vasuretasaḥ.
6. tataḥ māhiṣmatīm nāma purīm svargapurīprabhām
samprāptaḥ yatra sāmnidhyam paramam vasuretasaḥ
6. tataḥ saḥ svargapurīprabhām māhiṣmatīm nāma purīm
samprāptaḥ yatra vasuretasaḥ paramam sāmnidhyam
6. Then he (Rāvaṇa) reached the city named Māhiṣmatī, which was as resplendent as the celestial city, where the supreme presence of Vasuretasa (Agni) resided.
तुल्य आसीन्नृपस्तस्य प्रतापाद्वसुरेतसः ।
अर्जुनो नाम यस्याग्निः शरकुण्डे शयः सदा ॥७॥
7. tulya āsīnnṛpastasya pratāpādvasuretasaḥ ,
arjuno nāma yasyāgniḥ śarakuṇḍe śayaḥ sadā.
7. tulyaḥ āsīt nṛpaḥ tasya pratāpāt vasuretasaḥ
arjunaḥ nāma yasya agniḥ śarakuṇḍe śayaḥ sadā
7. tasya vasuretasaḥ pratāpāt tulyaḥ arjunaḥ nāma
nṛpaḥ āsīt yasya agniḥ sadā śarakuṇḍe śayaḥ
7. A king named Arjuna, equal to that Vasuretasa (Agni) in splendor, resided there. For him, Agni was always present in his fire-pit (śarakuṇḍa).
तमेव दिवसं सो ऽथ हैहयाधिपतिर्बली ।
अर्जुनो नर्मदां रन्तुं गतः स्त्रीभिः सहेश्वरः ॥८॥
8. tameva divasaṃ so'tha haihayādhipatirbalī ,
arjuno narmadāṃ rantuṃ gataḥ strībhiḥ saheśvaraḥ.
8. atha saḥ balī haihayādhipatiḥ arjunaḥ tam eva
divasam strībhiḥ saha īśvaraḥ narmadām rantuṃ gataḥ
8. Then, on that very day, that powerful lord of the Haihayas, Arjuna, went to the Narmada river to sport with his women.
रावणो राक्षसेन्द्रस्तु तस्यामात्यानपृच्छत ।
क्वार्जुनो वो नृपः सो ऽद्य शीघ्रमाख्यातुमर्हथ ॥९॥
9. rāvaṇo rākṣasendrastu tasyāmātyānapṛcchata ,
kvārjuno vo nṛpaḥ so'dya śīghramākhyātumarhatha.
9. rāvaṇaḥ rākṣasendraḥ tu tasya amātyān apṛcchata saḥ
vaḥ nṛpaḥ arjunaḥ kva adya śīghram ākhyātum arhatha
9. Then Ravana, the lord of the rākṣasas, asked his ministers, "Where is your king, Arjuna? You should tell me quickly now."
रावणो ऽहमनुप्राप्तो युद्धेप्सुर्नृवरेण तु ।
ममागमनमव्यग्रैर्युष्माभिः संनिवेद्यताम् ॥१०॥
10. rāvaṇo'hamanuprāpto yuddhepsurnṛvareṇa tu ,
mamāgamanamavyagrairyuṣmābhiḥ saṃnivedyatām.
10. aham rāvaṇaḥ nṛvareṇa yuddhepsuḥ anuprāptaḥ tu
mama āgamanam avyagraiḥ yuṣmābhiḥ saṃnivedyatām
10. I am Ravana; I have arrived here, desirous of battle with the foremost among men. Therefore, let my arrival be reported by you calmly.
इत्येवं रावणेनोक्तास्ते ऽमात्याः सुविपश्चितः ।
अब्रुवन् राक्षसपतिमसाम्निध्यं महीपतेः ॥११॥
11. ityevaṃ rāvaṇenoktāste'mātyāḥ suvipaścitaḥ ,
abruvan rākṣasapatimasāmnidhyaṃ mahīpateḥ.
11. iti evam rāvaṇena uktāḥ te su-vipaścitaḥ amātyāḥ
rākṣasapatim mahīpateḥ asāmnidhyam abruvan
11. Thus addressed by Ravana, those very learned ministers replied to the lord of the rākṣasas about the king's absence.
श्रुत्वा विश्रवसः पुत्रः पौराणामर्जुनं गतम् ।
अपसृत्यागतो विन्ध्यं हिमवत्संनिभं गिरिम् ॥१२॥
12. śrutvā viśravasaḥ putraḥ paurāṇāmarjunaṃ gatam ,
apasṛtyāgato vindhyaṃ himavatsaṃnibhaṃ girim.
12. śrutvā viśravasaḥ putraḥ paurāṇām arjunam gatam
apasṛtya āgataḥ vindhyam himavatsaṃnibham girim
12. viśravasaḥ putraḥ paurāṇām arjunam gatam śrutvā
apasṛtya himavatsaṃnibham girim vindhyam āgataḥ
12. Having heard that Arjuna had conquered the citizens, the son of Viśravas (Rāvaṇa) retreated and arrived at the Vindhya mountain, which resembled the Himalayas.
स तमभ्रमिवाविष्टमुद्भ्रान्तमिव मेदिनीम् ।
अपश्यद् रावणो विन्ध्यमालिखन्तमिवाम्बरम् ॥१३॥
13. sa tamabhramivāviṣṭamudbhrāntamiva medinīm ,
apaśyad rāvaṇo vindhyamālikhantamivāmbaram.
13. saḥ tam abhram iva āviṣṭam udbhrāntam iva medinīm
apaśyat rāvaṇaḥ vindhyam ālikhantam iva ambaram
13. saḥ rāvaṇaḥ tam vindhyam abhram iva āviṣṭam medinīm
iva udbhrāntam ambaram iva ālikhantam apaśyat
13. Rāvaṇa saw that Vindhya mountain, which appeared as if it had penetrated the clouds, as if the earth itself were greatly agitated or lifted high, and as if it were scratching the sky.
सहस्रशिखरोपेतं सिंहाध्युषितकन्दरम् ।
प्रपात पतितैः शीतैः साट्टहासमिवाम्बुभिः ॥१४॥
14. sahasraśikharopetaṃ siṃhādhyuṣitakandaram ,
prapāta patitaiḥ śītaiḥ sāṭṭahāsamivāmbubhiḥ.
14. sahasraśikharopetam siṃhādhyuṣitakandaram
prapāta patitaiḥ śītaiḥ saāṭṭahāsam iva ambubhiḥ
14. sahasraśikharopetam siṃhādhyuṣitakandaram
prapāta patitaiḥ śītaiḥ ambubhiḥ saāṭṭahāsam iva
14. (He saw the Vindhya mountain) endowed with a thousand peaks, having caves inhabited by lions, and with cold waters falling from its waterfalls, as if laughing loudly.
देवदानवगन्धर्वैः साप्सरोगणकिंनरैः ।
साह स्त्रीभिः क्रीडमानैः स्वर्गभूतं महोच्छ्रयम् ॥१५॥
15. devadānavagandharvaiḥ sāpsarogaṇakiṃnaraiḥ ,
sāha strībhiḥ krīḍamānaiḥ svargabhūtaṃ mahocchrayam.
15. devadānavagandharvaiḥ saapsarogaṇakiṃnaraiḥ saha
strībhiḥ krīḍamānaiḥ svargabhūtam mahocchrayam
15. devadānavagandharvaiḥ saapsarogaṇakiṃnaraiḥ saha
strībhiḥ krīḍamānaiḥ svargabhūtam mahocchrayam
15. (He saw the Vindhya mountain) where gods, dānavas, and gandharvas, along with groups of apsarases, kiṃnaras, and women, were playing, making it a heavenly (svargabhūtam) place of immense height.
नदीभिः स्यन्दमानाभिरगतिप्रतिमं जलम् ।
स्फुटीभिश्चलजिह्वाभिर्वमन्तमिव विष्ठितम् ॥१६॥
16. nadībhiḥ syandamānābhiragatipratimaṃ jalam ,
sphuṭībhiścalajihvābhirvamantamiva viṣṭhitam.
16. nadībhiḥ syandamānābhiḥ agatipratimaṃ jalam
sphuṭībhiḥ calajihvābhiḥ vamantam iva viṣṭhitam
16. syandamānābhiḥ nadībhiḥ agatipratimaṃ jalam
sphuṭībhiḥ calajihvābhiḥ vamantam iva viṣṭhitam
16. The water, flowing through its various currents, with an incomparable, unhindered motion, appeared spread out as if vomiting, with its clearly visible, flickering tongues (of waves).
उल्कावन्तं दरीवन्तं हिमवत्संनिभं गिरिम् ।
पश्यमानस्ततो विन्ध्यं रावणो नर्मदां ययौ ॥१७॥
17. ulkāvantaṃ darīvantaṃ himavatsaṃnibhaṃ girim ,
paśyamānastato vindhyaṃ rāvaṇo narmadāṃ yayau.
17. ulkāvantam darīvantam himavatsaṃnibham girim
paśyamānaḥ tataḥ vindhyam rāvaṇaḥ narmadām yayau
17. rāvaṇaḥ ulkāvantam darīvantam himavatsaṃnibham
girim vindhyam paśyamānaḥ tataḥ narmadām yayau
17. Beholding the Vindhya mountain, which was gleaming with fiery glows, full of caverns, and resembled the Himavat (Himalayas), Rāvaṇa then proceeded to the Narmada (river).
चलोपलजलां पुण्यां पश्चिमोदधिगामिनीम् ।
महिषैः सृमरैः सिंहैः शार्दूलर्क्षगजोत्तमैः ।
उष्णाभितप्तैस्तृषितैः संक्षोभितजलाशयाम् ॥१८॥
18. calopalajalāṃ puṇyāṃ paścimodadhigāminīm ,
mahiṣaiḥ sṛmaraiḥ siṃhaiḥ śārdūlarkṣagajottamaiḥ ,
uṣṇābhitaptaistṛṣitaiḥ saṃkṣobhitajalāśayām.
18. calopalajalām puṇyām paścimodadhigāminīm
mahiṣaiḥ sṛmaraiḥ siṃhaiḥ
śārdūlarkṣagajottamaiḥ uṣṇābhitaptaiḥ
tṛṣitaiḥ saṃkṣobhitajalāśayām
18. calopalajalām puṇyām paścimodadhigāminīm
uṣṇābhitaptaiḥ tṛṣitaiḥ
mahiṣaiḥ sṛmaraiḥ siṃhaiḥ
śārdūlarkṣagajottamaiḥ saṃkṣobhitajalāśayām
18. The Narmada, which had moving pebbles in its water, was sacred, and flowed towards the western ocean. Its body of water was agitated by buffaloes, wild boars, lions, tigers, bears, and mighty elephants, all distressed by heat and thirst.
चक्रवाकैः सकारण्डैः सहंसजलकुक्कुटैः ।
सारसैश्च सदामत्तैः कोकूजद्भिः समावृताम् ॥१९॥
19. cakravākaiḥ sakāraṇḍaiḥ sahaṃsajalakukkuṭaiḥ ,
sārasaiśca sadāmattaiḥ kokūjadbhiḥ samāvṛtām.
19. cakravākaiḥ sakāraṇḍaiḥ sahaṃsajalakukkuṭaiḥ
sārasaiḥ ca sadāmattaiḥ kokūjadbhiḥ samāvṛtām
19. sadāmattaiḥ kokūjadbhiḥ cakravākaiḥ sakāraṇḍaiḥ
sahaṃsajalakukkuṭaiḥ sārasaiḥ ca samāvṛtām
19. The Narmada was filled with ruddy geese, together with kāraṇḍava ducks, swans, and water hens, as well as cranes, all of which were always exhilarated and making loud cries.
फुल्लद्रुमकृतोत्तंसां चक्रवाकयुगस्तनीम् ।
विस्तीर्णपुलिनश्रोणीं हंसावलिसुमेखलाम् ॥२०॥
20. phulladrumakṛtottaṃsāṃ cakravākayugastanīm ,
vistīrṇapulinaśroṇīṃ haṃsāvalisumekhalām.
20. phulladrumakṛtottansām cakravākayugastanīm
vistīrṇapulinaśroṇīm haṃsāvalisumekhalām
20. phulladrumakṛtottansām cakravākayugastanīm
vistīrṇapulinaśroṇīm haṃsāvalisumekhalām
20. The Narmada, (personified as a woman) adorned with flowering trees as a head-ornament, with pairs of ruddy geese as its breasts, broad sandbanks as its hips, and rows of swans as its beautiful girdle.
पुष्परेण्वनुलिप्ताङ्गीं जलफेनामलांशुकाम् ।
जलावगाहसंस्पर्शां फुल्लोत्पलशुभेक्षणाम् ॥२१॥
21. puṣpareṇvanuliptāṅgīṃ jalaphenāmalāṃśukām ,
jalāvagāhasaṃsparśāṃ phullotpalaśubhekṣaṇām.
21. puṣpareṇvanuliptāṅgīm jalaphenāmalāṃśukām
jalāvagāhasaṃsparśām phullotpalalśubhekṣaṇām
21. puṣpareṇvanuliptāṅgīm jalaphenāmalāṃśukām
jalāvagāhasaṃsparśām phullotpalalśubhekṣaṇām
21. Her body smeared with flower pollen, her pure garment like water foam, her touch like plunging into water, and her beautiful eyes resembling blooming lotuses.
पुष्पकादवरुह्याशु नर्मदां सरितां वराम् ।
इष्टामिव वरां नारीमवगाह्य दशाननः ॥२२॥
22. puṣpakādavaruhyāśu narmadāṃ saritāṃ varām ,
iṣṭāmiva varāṃ nārīmavagāhya daśānanaḥ.
22. puṣpakāt avaruhya āśu narmadām saritām varām
iṣṭām iva varām nārīm avagāhya daśānanaḥ
22. daśānanaḥ puṣpakāt āśu avaruhya saritām
varām narmadām iṣṭām varām nārīm iva avagāhya
22. Daśānana (Rāvaṇa), having quickly descended from the Puṣpaka aircraft, plunged into the Narmada, the best of rivers, as if into a beloved excellent woman.
स तस्याः पुलिने रम्ये नानाकुसुमशोभिते ।
उपोपविष्टः सचिवैः सार्धं राक्षसपुंगवः ।
नर्मदा दर्शजं हर्षमाप्तवान् राक्षसेश्वरः ॥२३॥
23. sa tasyāḥ puline ramye nānākusumaśobhite ,
upopaviṣṭaḥ sacivaiḥ sārdhaṃ rākṣasapuṃgavaḥ ,
narmadā darśajaṃ harṣamāptavān rākṣaseśvaraḥ.
23. sa tasyāḥ puline ramye nānākusumaśobhite
upopaviṣṭaḥ sacivaiḥ
sārdham rākṣasapuṅgavaḥ narmadādarśajam
harṣam āptavān rākṣaseśvaraḥ
23. sa rākṣasapuṅgavaḥ rākṣaseśvaraḥ
tasyāḥ nānākusumaśobhite ramye
puline sacivaiḥ sārdham upopaviṣṭaḥ
narmadādarśajam harṣam āptavān
23. That foremost of rākṣasas, the lord of rākṣasas (Rāvaṇa), sat down with his ministers on her beautiful sandbank, adorned with various flowers. He then experienced great joy (harṣa) from seeing the Narmada.
ततः सलीलं प्रहसान् रावणो राक्षसाधिपः ।
उवाच सचिवांस्तत्र मारीचशुकसारणान् ॥२४॥
24. tataḥ salīlaṃ prahasān rāvaṇo rākṣasādhipaḥ ,
uvāca sacivāṃstatra mārīcaśukasāraṇān.
24. tataḥ salīlam prahasan rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ
uvāca sacivān tatra mārīcaśukasāraṇān
24. rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ salīlam prahasan
tatra sacivān mārīcaśukasāraṇān uvāca
24. Then, Rāvaṇa, the lord of the rākṣasas (demons), laughing playfully, spoke to his ministers Maricha, Shuka, and Sarana, who were present there.
एष रश्मिसहस्रेण जगत् कृत्वेव काञ्चनम् ।
तीक्ष्णतापकरः सूर्यो नभसो मध्यमास्थितः ।
मामासीनं विदित्वेह चन्द्रायाति दिवाकरः ॥२५॥
25. eṣa raśmisahasreṇa jagat kṛtveva kāñcanam ,
tīkṣṇatāpakaraḥ sūryo nabhaso madhyamāsthitaḥ ,
māmāsīnaṃ viditveha candrāyāti divākaraḥ.
25. eṣaḥ raśmisahasreṇa jagat kṛtvā iva
kāñcanam tīkṣṇatāpakaraḥ sūryaḥ
nabhasaḥ madhyamāsthitaḥ mām āsīnam
viditvā iha candrāyati divākaraḥ
25. eṣaḥ sūryaḥ tīkṣṇatāpakaraḥ
raśmisahasreṇa jagat kāñcanam iva kṛtvā
nabhasaḥ madhyamāsthitaḥ iha mām
āsīnam viditvā divākaraḥ candrāyati
25. This sun, which makes the world appear golden with its thousand rays and causes intense heat, is now positioned in the middle of the sky. Yet, knowing that I am seated here, the sun (divākara) behaves like the moon.
नर्मदा जलशीतश्च सुगन्धिः श्रमनाशनः ।
मद्भयादनिलो ह्येष वात्यसौ सुसमाहितः ॥२६॥
26. narmadā jalaśītaśca sugandhiḥ śramanāśanaḥ ,
madbhayādanilo hyeṣa vātyasau susamāhitaḥ.
26. narmadājalaśītaḥ ca sugandhiḥ śramanāśanaḥ
madbhayāt anilaḥ hi eṣaḥ vāti asau susamāhitaḥ
26. hi eṣaḥ anilaḥ narmadājalaśītaḥ ca sugandhiḥ
śramanāśanaḥ madbhayāt asau susamāhitaḥ vāti
26. This wind, cool from the Narmada's water, fragrant, and destroying fatigue, indeed blows with great restraint due to my fear.
इयं चापि सरिच्छ्रेष्ठा नर्मदा नर्म वर्धिनी ।
लीनमीनविहंगोर्मिः सभयेवाङ्गना स्थिता ॥२७॥
27. iyaṃ cāpi saricchreṣṭhā narmadā narma vardhinī ,
līnamīnavihaṃgormiḥ sabhayevāṅganā sthitā.
27. iyam ca api saricchreṣṭhā narmadā narma vardhinī
līnamīnavihagaūrmiḥ sabhayā iva aṅganā sthitā
27. ca api iyam saricchreṣṭhā narmadā narma vardhinī
līnamīnavihagaūrmiḥ sabhayā aṅganā iva sthitā
27. And this Narmada, the foremost of rivers, which enhances delight, has its fish and birds lying low within its waves, and stands as if it were a frightened woman.
तद्भवन्तः क्षताः शस्त्रैर्नृपैरिन्द्रसमैर्युधि ।
चन्दनस्य रसेनेव रुधिरेण समुक्षिताः ॥२८॥
28. tadbhavantaḥ kṣatāḥ śastrairnṛpairindrasamairyudhi ,
candanasya raseneva rudhireṇa samukṣitāḥ.
28. tat bhavantaḥ kṣatāḥ śastraiḥ nṛpaiḥ indrasamaiḥ
yudhi candanasya rasena iva rudhireṇa samukṣitāḥ
28. tat yudhi indrasamaiḥ nṛpaiḥ śastraiḥ kṣatāḥ
bhavantaḥ rudhireṇa candanasya rasena iva samukṣitāḥ
28. Therefore, you, wounded by weapons from kings who are like Indra in battle, are sprinkled with blood as if with sandalwood paste.
ते यूयमवगाहध्वं नर्मदां शर्मदां नृणाम् ।
महापद्ममुखा मत्ता गङ्गामिव महागजाः ॥२९॥
29. te yūyamavagāhadhvaṃ narmadāṃ śarmadāṃ nṛṇām ,
mahāpadmamukhā mattā gaṅgāmiva mahāgajāḥ.
29. te yūyam avagāhadhvam narmadām śarmadām nṛṇām
mahāpadmamukhāḥ mattāḥ gaṅgām iva mahāgajāḥ
29. te yūyam nṛṇām śarmadām narmadām avagāhadhvam
mahāpadmamukhāḥ mattāḥ mahāgajāḥ gaṅgām iva (avagāhante)
29. You all should plunge into the Narmadā, which grants happiness to people, just as great, rutting elephants with faces like immense lotuses plunge into the Gaṅgā.
अस्यां स्नात्वा महानद्यां
पाप्मानं विप्रमोक्ष्यथ ॥३०॥
30. asyāṃ snātvā mahānadyāṃ
pāpmānaṃ vipramokṣyatha.
30. asyām snātvā mahānadyām
pāpmānam vipramokṣyatha
30. asyām mahānadyām snātvā
yūyam pāpmānam vipramokṣyatha
30. After bathing in this great river, you will be freed from sin.
अहमप्यत्र पुलिने शरदिन्दुसमप्रभे ।
पुष्पोपहरं शनकैः करिष्यामि उमापतेः ॥३१॥
31. ahamapyatra puline śaradindusamaprabhe ,
puṣpopaharaṃ śanakaiḥ kariṣyāmi umāpateḥ.
31. aham api atra puline śaradindusamaprabhe
puṣpopahāram śanakaiḥ kariṣyāmi umāpateḥ
31. aham api śaradindusamaprabhe atra puline
umāpateḥ puṣpopahāram śanakaiḥ kariṣyāmi
31. I also, on this sandy bank, which shines like the autumn moon, will gently make a flower offering to Umāpati (Śiva).
रावणेनैवमुक्तास्तु मारीचशुकसारणाः ।
समहोदरधूम्राक्षा नर्मदामवगाहिरे ॥३२॥
32. rāvaṇenaivamuktāstu mārīcaśukasāraṇāḥ ,
samahodaradhūmrākṣā narmadāmavagāhire.
32. rāvaṇena evam uktāḥ tu mārīcaśukasāraṇāḥ
samahodaradhūmrākṣāḥ narmadām avagāhire
32. rāvaṇena evam uktāḥ tu mārīcaśukasāraṇāḥ
samahodaradhūmrākṣāḥ narmadām avagāhire
32. Thus addressed by Rāvaṇa, Mārīca, Śuka, and Sāraṇa, along with Mahodara and Dhūmrākṣa, descended into the Narmadā (river).
राक्षसेन्द्रगजैस्तैस्तु क्षोभ्यते नर्मदा नदी ।
वामनाञ्जनपद्माद्यैर्गङ्गा इव महागजैः ॥३३॥
33. rākṣasendragajaistaistu kṣobhyate narmadā nadī ,
vāmanāñjanapadmādyairgaṅgā iva mahāgajaiḥ.
33. rākṣasendragajaiḥ taiḥ tu kṣobhyate narmadā
nadī vāmanāñjanapadmādyaiḥ gaṅgā iva mahāgajaiḥ
33. taiḥ rākṣasendragajaiḥ tu narmadā nadī kṣobhyate,
vāmanāñjanapadmādyaiḥ mahāgajaiḥ gaṅgā iva
33. Indeed, by those foremost rākṣasas, who were like great elephants, the Narmadā (river) was agitated, just as the Gaṅgā (river) is disturbed by mighty elephants such as Vāmana, Añjana, and Padma.
ततस्ते राक्षसाः स्नात्वा नर्मदाया वराम्भसि ।
उत्तीर्य पुष्पाण्याजह्रुर्बल्यर्थं रावणस्य तु ॥३४॥
34. tataste rākṣasāḥ snātvā narmadāyā varāmbhasi ,
uttīrya puṣpāṇyājahrurbalyarthaṃ rāvaṇasya tu.
34. tataḥ te rākṣasāḥ snātvā narmadāyāḥ varāmbhasi
uttīrya puṣpāṇi ājuhruḥ baliyartham rāvaṇasya tu
34. tataḥ te rākṣasāḥ narmadāyāḥ varāmbhasi snātvā
uttīrya rāvaṇasya baliyartham puṣpāṇi ājuhruḥ tu
34. Then, those rākṣasas, having bathed in the excellent water of the Narmadā (river) and emerged, indeed brought flowers for Rāvaṇa's offering.
नर्मदा पुलिने रम्ये शुभ्राभ्रसदृशप्रभे ।
राक्षसेन्द्रैर्मुहूर्तेन कृतः पुष्पमयो गिरिः ॥३५॥
35. narmadā puline ramye śubhrābhrasadṛśaprabhe ,
rākṣasendrairmuhūrtena kṛtaḥ puṣpamayo giriḥ.
35. narmadā puline ramye śubhrābhrasadṛśaprabhe
rākṣasendraiḥ muhūrtena kṛtaḥ puṣpamayaḥ giriḥ
35. ramye śubhrābhrasadṛśaprabhe narmadā puline,
rākṣasendraiḥ muhūrtena puṣpamayaḥ giriḥ kṛtaḥ
35. On the beautiful sandbank of the Narmadā (river), which shone like a bright cloud, a mountain made of flowers was quickly created by the chief rākṣasas.
पुष्पेषूपहृतेष्वेव रावणो राक्षसेश्वरः ।
अवतीर्णो नदीं स्नातुं गङ्गामिव महागजः ॥३६॥
36. puṣpeṣūpahṛteṣveva rāvaṇo rākṣaseśvaraḥ ,
avatīrṇo nadīṃ snātuṃ gaṅgāmiva mahāgajaḥ.
36. puṣpeṣu upahṛteṣu eva rāvaṇaḥ rākṣaseśvaraḥ
avatīrṇaḥ nadīm snātum gaṅgām iva mahāgajaḥ
36. Just as the flowers had been offered, Rāvaṇa, the lord of the rākṣasas, descended into the river to bathe, like a great elephant entering the Gaṅgā.
तत्र स्नात्वा च विधिवज्जप्त्वा जप्यमनुत्तमम् ।
नर्मदा सलिलात्तस्मादुत्ततार स रावणः ॥३७॥
37. tatra snātvā ca vidhivajjaptvā japyamanuttamam ,
narmadā salilāttasmāduttatāra sa rāvaṇaḥ.
37. tatra snātvā ca vidhivat japtvā japyām anuttamam
narmadā salilāt tasmāt uttatāra sa rāvaṇaḥ
37. There, having bathed and ritually chanted the supreme sacred mantra (japa), Rāvaṇa emerged from the waters of the Narmadā river.
रावणं प्राञ्जलिं यान्तमन्वयुः सप्तराक्षसाः ।
यत्र यत्र स याति स्म रावणो राक्षसाधिपः ।
जाम्बूनदमयं लिङ्गं तत्र तत्र स्म नीयते ॥३८॥
38. rāvaṇaṃ prāñjaliṃ yāntamanvayuḥ saptarākṣasāḥ ,
yatra yatra sa yāti sma rāvaṇo rākṣasādhipaḥ ,
jāmbūnadamayaṃ liṅgaṃ tatra tatra sma nīyate.
38. rāvaṇam prāñjalim yāntam anvayuḥ
saptarākṣasāḥ yatra yatra sa yāti
sma rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ jāmbūnadamayam
liṅgam tatra tatra sma nīyate
38. Seven rākṣasas followed Rāvaṇa as he walked with folded hands. Wherever he, Rāvaṇa the lord of the rākṣasas, went, a liṅgam (liṅgam) made of gold was carried there.
वालुकवेदिमध्ये तु तल् लिङ्गं स्थाप्य रावणः ।
अर्चयामास गन्धैश्च पुष्पैश्चामृतगन्धिभिः ॥३९॥
39. vālukavedimadhye tu tal liṅgaṃ sthāpya rāvaṇaḥ ,
arcayāmāsa gandhaiśca puṣpaiścāmṛtagandhibhiḥ.
39. vālukavedimadhye tu tat liṅgam sthāpya rāvaṇaḥ
arcayāmāsa gandhaiḥ ca puṣpaiḥ ca amṛtagandhibhiḥ
39. Having placed that liṅgam (liṅgam) in the middle of a sand altar, Rāvaṇa worshipped it with fragrances and with flowers that smelled like ambrosia.
ततः सतामार्तिहरं हरं परं वरप्रदं चन्द्रमयूखभूषणम् ।
समर्चयित्वा स निशाचरो जगौ प्रसार्य हस्तान्प्रणनर्त चायतान् ॥४०॥
40. tataḥ satāmārtiharaṃ haraṃ paraṃ varapradaṃ candramayūkhabhūṣaṇam ,
samarcayitvā sa niśācaro jagau prasārya hastānpraṇanarta cāyatān.
40. tataḥ satām ārtiharam haram param
varapradam candramayūkhabhūṣaṇam
samarcayitvā sa niśācaraḥ jagau
prasārya hastān praṇanarta ca āyatān
40. tataḥ saḥ niśācaraḥ satām ārtiharam
param varapradam candramayūkhabhūṣaṇam
haram samarcayitvā hastān
prasārya jagau ca āyatān praṇanarta
40. Then, that night-ranger (demon), having thoroughly worshipped the supreme Śiva, who removes the distress of the righteous, grants boons, and is adorned with the moon's rays, sang and also danced, extending his long arms.