Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-18

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
प्रविष्टायां हुताशं तु वेदवत्यां स रावणः ।
पुष्पकं तत् समारुह्य परिचक्राम मेदिनीम् ॥१॥
1. praviṣṭāyāṃ hutāśaṃ tu vedavatyāṃ sa rāvaṇaḥ ,
puṣpakaṃ tat samāruhya paricakrāma medinīm.
1. praviṣṭāyām hutāśam tu vedavatyām saḥ rāvaṇaḥ
puṣpakam tat samāruhya paricakrāma medinīm
1. tu vedavatyām hutāśam praviṣṭāyām saḥ rāvaṇaḥ
tat puṣpakam samāruhya medinīm paricakrāma
1. However, after Vedavatī entered the fire, that Rāvaṇa, having ascended that Puṣpaka (chariot), traversed the earth.
ततो मरुत्तं नृपतिं यजन्तं सह दैवतैः ।
उशीरबीजमासाद्य ददर्श स तु राक्षसः ॥२॥
2. tato maruttaṃ nṛpatiṃ yajantaṃ saha daivataiḥ ,
uśīrabījamāsādya dadarśa sa tu rākṣasaḥ.
2. tataḥ maruttam nṛpatim yajantam saha daivataiḥ
uśīrabījam āsādya dadarśa saḥ tu rakṣasaḥ
2. tataḥ tu saḥ rakṣasaḥ uśīrabījam āsādya
daivataiḥ saha yajantam maruttam nṛpatim dadarśa
2. Then, having reached Uśīrabīja, that demon (rākṣasa) saw King Marutta, who was performing a Vedic ritual (yajña) along with the deities.
संवर्तो नाम ब्रह्मर्षिर्भ्राता साक्षाद्बृहस्पतेः ।
याजयामास धर्मज्ञः सर्वैर्ब्रह्मगणैर्वृतः ॥३॥
3. saṃvarto nāma brahmarṣirbhrātā sākṣādbṛhaspateḥ ,
yājayāmāsa dharmajñaḥ sarvairbrahmagaṇairvṛtaḥ.
3. saṃvartaḥ nāma brahmaṛṣiḥ bhrātā sākṣāt bṛhaspateḥ
yājayāmāsa dharmajñaḥ sarvaiḥ brahmagaṇaiḥ vṛtaḥ
3. saṃvartaḥ nāma brahmaṛṣiḥ bṛhaspateḥ sākṣāt bhrātā
dharmajñaḥ sarvaiḥ brahmagaṇaiḥ vṛtaḥ yājayāmāsa
3. The great sage (brahmaṛṣi) named Saṃvarta, who was the direct brother of Bṛhaspati and was knowledgeable in (natural law) (dharma), officiated at the Vedic ritual (yajña), surrounded by all groups of Brahmins.
दृष्ट्वा देवास्तु तद् रक्षो वरदानेन दुर्जयम् ।
तां तां योनिं समापन्नास्तस्य धर्षणभीरवः ॥४॥
4. dṛṣṭvā devāstu tad rakṣo varadānena durjayam ,
tāṃ tāṃ yoniṃ samāpannāstasya dharṣaṇabhīravaḥ.
4. dṛṣṭvā devāḥ tu tat rakṣaḥ varadānena durjayam
tām tām yonim samāpannāḥ tasya dharṣaṇabhīravaḥ
4. devāḥ tu tat rakṣaḥ varadānena durjayam dṛṣṭvā
tasya dharṣaṇabhīravaḥ tām tām yonim samāpannāḥ
4. Seeing that demon, who was unconquerable due to the boon he had received, the gods, fearing his aggression, assumed various forms of existence (yoni).
इन्द्रो मयूरः संवृत्तो धर्मराजस्तु वायसः ।
कृकलासो धनाध्यक्षो हंसो वै वरुणो ऽभवत् ॥५॥
5. indro mayūraḥ saṃvṛtto dharmarājastu vāyasaḥ ,
kṛkalāso dhanādhyakṣo haṃso vai varuṇo'bhavat.
5. indraḥ mayūraḥ saṃvṛttaḥ dharmarājaḥ tu vāyasaḥ
kṛkalāsaḥ dhanādhyakṣaḥ haṃsaḥ vai varuṇaḥ abhavat
5. indraḥ mayūraḥ saṃvṛttaḥ tu dharmarājaḥ vāyasaḥ
dhanādhyakṣaḥ kṛkalāsaḥ varuṇaḥ vai haṃsaḥ abhavat
5. Indra transformed into a peacock, and Yama, the lord of (dharma), became a crow. The treasurer (Kubera) became a chameleon, and Varuna indeed became a swan.
तं च राजानमासाद्य रावणो राक्षसाधिपः ।
प्राह युद्धं प्रयच्चेति निर्जितो ऽस्मीति वा वद ॥६॥
6. taṃ ca rājānamāsādya rāvaṇo rākṣasādhipaḥ ,
prāha yuddhaṃ prayacceti nirjito'smīti vā vada.
6. tam ca rājānam āsādya rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ prāha
yuddham prayaccha iti nirjitaḥ asmi iti vā vada
6. rāvaṇaḥ rākṣasādhipaḥ tam rājānam ca āsādya prāha
yuddham prayaccha iti vā nirjitaḥ asmi iti vada
6. And having approached that king, Ravana, the sovereign of the rākṣasas, said, "Engage in battle, or declare, 'I am conquered!'"
ततो मरुत्तो नृपतिः को भवानित्युवाच तम् ।
अवहासं ततो मुक्त्वा राक्षसो वाक्यमब्रवीत् ॥७॥
7. tato marutto nṛpatiḥ ko bhavānityuvāca tam ,
avahāsaṃ tato muktvā rākṣaso vākyamabravīt.
7. tataḥ maruttaḥ nṛpatiḥ kaḥ bhavān iti uvāca tam
avahāsam tataḥ muktvā rākṣasaḥ vākyam abravīt
7. tataḥ nṛpatiḥ maruttaḥ tam kaḥ bhavān iti uvāca
tataḥ rākṣasaḥ avahāsam muktvā vākyam abravīt
7. Then King Marutta said to him, "Who are you?" Thereupon, letting out a scornful laugh, the rākṣasa spoke.
अकुतूहलभावेन प्रीतो ऽस्मि तव पार्थिव ।
धनदस्यानुजं यो मां नावगच्छसि रावणम् ॥८॥
8. akutūhalabhāvena prīto'smi tava pārthiva ,
dhanadasyānujaṃ yo māṃ nāvagacchasi rāvaṇam.
8. akutūhalabhāvena prītaḥ asmi tava pārthiva
dhanadasya anujam yaḥ mām na avagacchasi rāvaṇam
8. pārthiva tava akutūhalabhāvena prītaḥ asmi yaḥ
mām dhanadasya anujam rāvaṇam na avagacchasi
8. O king, I am pleased by your lack of astonishment, you who do not recognize me, Rāvaṇa, the younger brother of Dhanada (Kubera).
त्रिषु लोकेषु कः सो ऽस्ति यो न जानाति मे बलम् ।
भ्रातरं येन निर्जित्य विमानमिदमाहृतम् ॥९॥
9. triṣu lokeṣu kaḥ so'sti yo na jānāti me balam ,
bhrātaraṃ yena nirjitya vimānamidamāhṛtam.
9. triṣu lokeṣu kaḥ saḥ asti yaḥ na jānāti me balam
bhrātaram yena nirjitya vimānam idam āhṛtam
9. triṣu lokeṣu saḥ kaḥ asti yaḥ me balam na jānāti
yena bhrātaram nirjitya idam vimānam āhṛtam
9. Who in the three worlds does not know my strength? (I am the one) by whom, having conquered my brother, this aerial car was seized.
ततो मरुत्तो नृपतिस्तं राक्षसमथाब्रवीत् ।
धन्यः खलु भवान्येन ज्येष्ठो भ्राता रणे जितः ॥१०॥
10. tato marutto nṛpatistaṃ rākṣasamathābravīt ,
dhanyaḥ khalu bhavānyena jyeṣṭho bhrātā raṇe jitaḥ.
10. tataḥ maruttaḥ nṛpatiḥ tam rākṣasam atha abravīt
dhanyaḥ khalu bhavān yena jyeṣṭhaḥ bhrātā raṇe jitaḥ
10. tataḥ atha nṛpatiḥ maruttaḥ tam rākṣasam abravīt
bhavān khalu dhanyaḥ yena jyeṣṭhaḥ bhrātā raṇe jitaḥ
10. Then King Marutta spoke to that demon (rākṣasa): 'Indeed, you are blessed, by whom your elder brother was conquered in battle.'
नाधर्मसहितं श्लाघ्यं न लोकप्रतिसंहितम् ।
कर्म दौरात्म्यकं कृत्वा श्लाघसे भ्रातृनिर्जयात् ॥११॥
11. nādharmasahitaṃ ślāghyaṃ na lokapratisaṃhitam ,
karma daurātmyakaṃ kṛtvā ślāghase bhrātṛnirjayāt.
11. na adharmasahitam ślāghyam na lokapratiṣaṃhitam
karma daurātmyakam kṛtvā ślāghase bhrātṛnirjayāt
11. karma na adharmasahitam ślāghyam na lokapratiṣaṃhitam
daurātmyakam karma kṛtvā bhrātṛnirjayāt ślāghase
11. This action is neither laudable if it involves unrighteousness (adharma), nor if it is not beneficial to the people. Having performed such a wicked act, you boast about the conquest of your brother.
किं त्वं प्राक्केवलं धर्मं चरित्वा लब्धवान् वरम् ।
श्रुतपूर्वं हि न मया यादृशं भाषसे स्वयम् ॥१२॥
12. kiṃ tvaṃ prākkevalaṃ dharmaṃ caritvā labdhavān varam ,
śrutapūrvaṃ hi na mayā yādṛśaṃ bhāṣase svayam.
12. kim tvam prāk kevalam dharmam caritvā labdhavān
varam śrutapūrvam hi na mayā yādṛśam bhāṣase svayam
12. tvam prāk kevalam dharmam caritvā varam labdhavān
kim hi mayā yādṛśam svayam bhāṣase na śrutapūrvam
12. Did you, by merely following your intrinsic nature (dharma) previously, obtain a boon? For indeed, I have never before heard anything like what you are now speaking yourself.
ततः शरासनं गृह्य सायकांश्च स पार्थिवः ।
रणाय निर्ययौ क्रुद्धः संवर्तो मार्गमावृणोत् ॥१३॥
13. tataḥ śarāsanaṃ gṛhya sāyakāṃśca sa pārthivaḥ ,
raṇāya niryayau kruddhaḥ saṃvarto mārgamāvṛṇot.
13. tataḥ śarāsanam gṛhya sāyakān ca sa pārthivaḥ
raṇāya niryayau kruddhaḥ saṃvartaḥ mārgam āvṛṇot
13. tataḥ sa kruddhaḥ pārthivaḥ śarāsanam sāyakān ca
gṛhya raṇāya niryayau saṃvartaḥ mārgam āvṛṇot
13. Then that enraged king, taking his bow and arrows, went forth for battle. Samvarta obstructed his path.
सो ऽब्रवीत् स्नेहसंयुक्तं मरुत्तं तं महानृषिः ।
श्रोतव्यं यदि मद्वाक्यं संप्रहारो न ते क्षमः ॥१४॥
14. so'bravīt snehasaṃyuktaṃ maruttaṃ taṃ mahānṛṣiḥ ,
śrotavyaṃ yadi madvākyaṃ saṃprahāro na te kṣamaḥ.
14. saḥ abravīt snehsaṃyuktam maruttam tam mahānṛṣiḥ
śrotavyam yadi madvākyam saṃprahāraḥ na te kṣamaḥ
14. mahānṛṣiḥ snehsaṃyuktam tam maruttam abravīt: "yadi madvākyam śrotavyam,
[tarhi] te saṃprahāraḥ na kṣamaḥ.
"
14. That great sage, filled with affection, said to Marutta: 'If my words are to be heeded, then battle is not appropriate for you.'
माहेश्वरमिदं सत्रमसमाप्तं कुलं दहेत् ।
दीक्षितस्य कुतो युद्धं क्रूरत्वं दीक्षिते कुतः ॥१५॥
15. māheśvaramidaṃ satramasamāptaṃ kulaṃ dahet ,
dīkṣitasya kuto yuddhaṃ krūratvaṃ dīkṣite kutaḥ.
15. māheśvaram idam satram asamāptam kulam dahet
dīkṣitasya kutaḥ yuddham krūratvam dīkṣite kutaḥ
15. idam māheśvaram satram asamāptam [sat] kulam dahet.
dīkṣitasya yuddham kutaḥ? dīkṣite krūratvam kutaḥ?
15. This Vedic ritual (sattram) dedicated to Maheśvara, if left incomplete, would destroy your lineage. How can there be battle for one who has been consecrated? And from where would cruelty arise in one who has been consecrated?
संशयश्च रणे नित्यं राक्षसश्चैष दुर्जयः ।
स निवृत्तो गुरोर्वाक्यान्मरुत्तः पृथिवीपतिः ।
विसृज्य सशरं चापं स्वस्थो मखमुखो ऽभवत् ॥१६॥
16. saṃśayaśca raṇe nityaṃ rākṣasaścaiṣa durjayaḥ ,
sa nivṛtto gurorvākyānmaruttaḥ pṛthivīpatiḥ ,
visṛjya saśaraṃ cāpaṃ svastho makhamukho'bhavat.
16. saṃśayaḥ ca raṇe nityam rākṣasaḥ ca
eṣaḥ durjayaḥ saḥ nivṛttaḥ guroḥ vākyāt
maruttaḥ pṛthivīpatiḥ visṛjya saśaram
cāpam svasthaḥ makhamukhaḥ abhavat
16. raṇe saṃśayaḥ nityam ca eṣaḥ rākṣasaḥ
durjayaḥ ca saḥ pṛthivīpatiḥ maruttaḥ
guroḥ vākyāt nivṛttaḥ saśaram cāpam
visṛjya saḥ svasthaḥ makhamukhaḥ abhavat
16. In battle, there is always doubt, and this demon is certainly unconquerable. King Marutta, however, withdrew in accordance with his preceptor's (guru) instructions. Having put down his arrow-fitted bow, he became peaceful and ready to commence the Vedic ritual (yajña).
ततस्तं निर्जितं मत्वा घोषयामास वै शुकः ।
रावणो जितवांश्चेति हर्षान्नादं च मुक्तवान् ॥१७॥
17. tatastaṃ nirjitaṃ matvā ghoṣayāmāsa vai śukaḥ ,
rāvaṇo jitavāṃśceti harṣānnādaṃ ca muktavān.
17. tataḥ tam nirjitam matvā ghoṣayāmāsa vai śukaḥ
rāvaṇaḥ jitavān ca iti harṣāt nādam ca muktavān
17. tataḥ śukaḥ tam nirjitam matvā vai ghoṣayāmāsa
rāvaṇaḥ jitavān iti ca harṣāt nādam ca muktavān
17. Thereafter, Sukha, believing Marutta to be defeated, indeed proclaimed, "Ravana has triumphed!" and released a shout of joy.
तान्भक्षयित्वा तत्रस्थान्महर्षीन्यज्ञमागतान् ।
वितृप्तो रुधिरैस्तेषां पुनः संप्रययौ महीम् ॥१८॥
18. tānbhakṣayitvā tatrasthānmaharṣīnyajñamāgatān ,
vitṛpto rudhiraisteṣāṃ punaḥ saṃprayayau mahīm.
18. tān bhakṣayitvā tatrasthān maharṣīn yajñam āgatān
vitṛptaḥ rudhiraiḥ teṣām punaḥ saṃprayayau mahīm
18. tatrasthān yajñam āgatān tān maharṣīn bhakṣayitvā
teṣām rudhiraiḥ vitṛptaḥ punaḥ mahīm saṃprayayau
18. Having consumed those great sages who were present there and had arrived for the Vedic ritual (yajña), he, fully satisfied with their blood, once more set off for the earth.
रावणे तु गते देवाः सेन्द्राश्चैव दिवौकसः ।
ततः स्वां योनिमासाद्य तानि सत्त्वान्यथाब्रुवन् ॥१९॥
19. rāvaṇe tu gate devāḥ sendrāścaiva divaukasaḥ ,
tataḥ svāṃ yonimāsādya tāni sattvānyathābruvan.
19. rāvaṇe tu gate devāḥ sa-indrāḥ ca eva divaukasaḥ
tataḥ svām yonim āsādya tāni sattvāni atha abruvan
19. tu rāvaṇe gate sa-indrāḥ ca eva devāḥ divaukasaḥ
tataḥ svām yonim āsādya tāni sattvāni atha abruvan
19. However, once Ravana had departed, the gods and other celestials, headed by Indra, then reassumed their original forms and spoke as follows.
हर्षात्तदाब्रवीदिन्द्रो मयूरं नीलबर्हिणम् ।
प्रीतो ऽस्मि तव धर्मज्ञ उपकाराद्विहंगम ॥२०॥
20. harṣāttadābravīdindro mayūraṃ nīlabarhiṇam ,
prīto'smi tava dharmajña upakārādvihaṃgama.
20. harṣāt tadā abravīt indraḥ mayūram nīlabarhiṇam
prītaḥ asmi tava dharmajña upakārāt vihaṃgama
20. tadā harṣāt indraḥ nīlabarhiṇam mayūram abravīt he
dharmajña he vihaṃgama tava upakārāt prītaḥ asmi
20. Then, filled with joy, Indra spoke to the blue-plumed peacock: "O knower of righteousness (dharma), O bird, I am pleased by your service."
मम नेत्रसहस्रं यत्तत्ते बर्हे भविष्यति ।
वर्षमाणे मयि मुदं प्राप्स्यसे प्रीतिलक्षणम् ॥२१॥
21. mama netrasahasraṃ yattatte barhe bhaviṣyati ,
varṣamāṇe mayi mudaṃ prāpsyase prītilakṣaṇam.
21. mama netrasahasram yat tat te barhe bhaviṣyati
varṣamāṇe mayi mudam prāpsyase prītilakṣaṇam
21. yat mama netrasahasram (asti) tat te barhe bhaviṣyati mayi
varṣamāṇe (sati) (tvam) prītilakṣaṇam mudam prāpsyase
21. My thousand eyes, which are (now on me), will become manifest on your feathers. While I am raining, you will obtain joy, a sign of my affection.
नीलाः किल पुरा बर्हा मयूराणां नराधिप ।
सुराधिपाद्वरं प्राप्य गताः सर्वे विचित्रताम् ॥२२॥
22. nīlāḥ kila purā barhā mayūrāṇāṃ narādhipa ,
surādhipādvaraṃ prāpya gatāḥ sarve vicitratām.
22. nīlāḥ kila purā barhāḥ mayūrāṇām narādhipa
surādhipāt varam prāpya gatāḥ sarve vicitratām
22. he narādhipa purā mayūrāṇām barhāḥ kila nīlāḥ (āsan)
(te) surādhipāt varam prāpya sarve vicitratām gatāḥ
22. O king, formerly the peacocks' feathers were indeed (just) blue. Having obtained a boon from the lord of the gods (Indra), all of them then became variegated.
धर्मराजो ऽब्रवीद् राम प्राग्वंशे वायसं स्थितम् ।
पक्षिंस्तवास्मि सुप्रीतः प्रीतस्य च वचः शृणु ॥२३॥
23. dharmarājo'bravīd rāma prāgvaṃśe vāyasaṃ sthitam ,
pakṣiṃstavāsmi suprītaḥ prītasya ca vacaḥ śṛṇu.
23. dharmarājaḥ abravīt rāma prāgvaṃśe vāyasam sthitam
pakṣin tava asmi suprītaḥ prītasya ca vacaḥ śṛṇu
23. he rāma dharmarājaḥ prāgvaṃśe sthitam vāyasam abravīt he
pakṣin (aham) suprītaḥ asmi tava ca prītasya vacaḥ śṛṇu
23. O Rama, Dharmaraja (the king of dharma) spoke to the crow situated in the eastern pavilion: "O bird, I am very pleased with you. And listen to the words of me who is pleased."
यथान्ये विविधै रोगैः पीड्यन्ते प्राणिनो मया ।
ते न ते प्रभविष्यन्ति मयि प्रीते न संशयः ॥२४॥
24. yathānye vividhai rogaiḥ pīḍyante prāṇino mayā ,
te na te prabhaviṣyanti mayi prīte na saṃśayaḥ.
24. yathā anye vividhaiḥ rogaiḥ pīḍyante prāṇinaḥ mayā
te na te prabhaviṣyanti mayi prīte na saṃśayaḥ
24. yathā anye prāṇinaḥ mayā vividhaiḥ rogaiḥ pīḍyante,
mayi prīte te na te prabhaviṣyanti,
na saṃśayaḥ
24. Just as other living beings are afflicted by various diseases because of me, so too, those diseases will not affect them when I am pleased; there is no doubt about this.
मृत्युतस्ते भयं नास्ति वरान्मम विहंगम ।
यावत्त्वां न वधिष्यन्ति नरास्तावद्भविष्यसि ॥२५॥
25. mṛtyutaste bhayaṃ nāsti varānmama vihaṃgama ,
yāvattvāṃ na vadhiṣyanti narāstāvadbhaviṣyasi.
25. mṛtyutaḥ te bhayam na asti varāt mama vihaṅgama
yāvat tvām na vadhiṣyanti narāḥ tāvat bhaviṣyasi
25. vihaṅgama,
mama varāt te mṛtyutaḥ bhayam na asti.
yāvat narāḥ tvām na vadhiṣyanti tāvat bhaviṣyasi
25. O bird, you have no fear of death due to my boon. As long as men do not kill you, you shall exist.
ये च मद्विषयस्थास्तु मानवाः क्षुधयार्दिताः ।
त्वयि भुक्ते तु तृप्तास्ते भविष्यन्ति सबान्धवाः ॥२६॥
26. ye ca madviṣayasthāstu mānavāḥ kṣudhayārditāḥ ,
tvayi bhukte tu tṛptāste bhaviṣyanti sabāndhavāḥ.
26. ye ca mat-viṣaya-sthāḥ tu mānavāḥ kṣudhayā arditāḥ
tvayi bhukte tu tṛptāḥ te bhaviṣyanti sa-bāndhavāḥ
26. ye ca mānavāḥ mat-viṣaya-sthāḥ kṣudhayā arditāḥ,
tu tvayi bhukte,
te sa-bāndhavāḥ tṛptāḥ bhaviṣyanti
26. And those humans who reside in my domain, afflicted by hunger, will become satisfied along with their relatives when you are eaten.
वरुणस्त्वब्रवीद्धंसं गङ्गातोयविचारिणम् ।
श्रूयतां प्रीतिसंयुक्तं वचः पत्ररथेश्वर ॥२७॥
27. varuṇastvabravīddhaṃsaṃ gaṅgātoyavicāriṇam ,
śrūyatāṃ prītisaṃyuktaṃ vacaḥ patraratheśvara.
27. varuṇaḥ tu abravīt haṃsam gaṅgā-toya-vicāriṇam
śrūyatām prīti-saṃyuktam vacaḥ patraratha-īśvara
27. tu varuṇaḥ gaṅgā-toya-vicāriṇam haṃsam abravīt: "he patraratha-īśvara,
prīti-saṃyuktam vacaḥ śrūyatām!"
27. Then Varuṇa spoke to the goose, who roams in the Gaṅgā waters: 'O lord of birds, listen to these words filled with affection.'
वर्णो मनोहरः सौम्यश्चन्द्रमण्डलसंनिभः ।
भविष्यति तवोदग्रः शुक्लफेनसमप्रभः ॥२८॥
28. varṇo manoharaḥ saumyaścandramaṇḍalasaṃnibhaḥ ,
bhaviṣyati tavodagraḥ śuklaphenasamaprabhaḥ.
28. varṇaḥ manoharaḥ saumyaḥ candramaṇḍalasaṃnibhaḥ
bhaviṣyati tava udagraḥ śuklaphenasamaprabhaḥ
28. tava varṇaḥ manoharaḥ saumyaḥ candramaṇḍalasaṃnibhaḥ
udagraḥ śuklaphenasamaprabhaḥ bhaviṣyati
28. Your complexion will be charming, gentle, resembling the orb of the moon. It will become prominent, radiant like white foam.
मच्छरीरं समासाद्य कान्तो नित्यं भविष्यसि ।
प्राप्स्यसे चातुलां प्रीतिमेतन्मे प्रीतिलक्षणम् ॥२९॥
29. maccharīraṃ samāsādya kānto nityaṃ bhaviṣyasi ,
prāpsyase cātulāṃ prītimetanme prītilakṣaṇam.
29. mat śarīram samāsādya kāntaḥ nityam bhaviṣyasi
prāpsyase ca atulām prītim etat me prītilakṣaṇam
29. mat śarīram samāsādya nityam kāntaḥ bhaviṣyasi
ca atulām prītim prāpsyase etat me prītilakṣaṇam
29. Having attained my form, you will forever be beloved. You will obtain unequalled affection; this is a sign of my favor (prīti).
हंसानां हि पुरा राम न वर्णः सर्वपाण्डुरः ।
पक्षा नीलाग्रसंवीताः क्रोडाः शष्पाग्रनिर्मलाः ॥३०॥
30. haṃsānāṃ hi purā rāma na varṇaḥ sarvapāṇḍuraḥ ,
pakṣā nīlāgrasaṃvītāḥ kroḍāḥ śaṣpāgranirmalāḥ.
30. haṃsānām hi purā rāma na varṇaḥ sarvapāṇḍuraḥ
pakṣāḥ nīlāgrasaṃvītāḥ kroḍāḥ śaṣpāgranirmalāḥ
30. hi rāma purā haṃsānām varṇaḥ na sarvapāṇḍuraḥ
pakṣāḥ nīlāgrasaṃvītāḥ kroḍāḥ śaṣpāgranirmalāḥ
30. Indeed, Rāma, in the past, the color of swans was not entirely white. Their wings were adorned with blue tips, and their breasts were as pure as the tips of fresh grass.
अथाब्रवीद्वैश्रवणः कृकलासं गिरौ स्थितम् ।
हैरण्यं संप्रयच्छामि वर्णं प्रीतिस्तवाप्यहम् ॥३१॥
31. athābravīdvaiśravaṇaḥ kṛkalāsaṃ girau sthitam ,
hairaṇyaṃ saṃprayacchāmi varṇaṃ prītistavāpyaham.
31. atha abravīt vaiśravaṇaḥ kṛkalāsam girau sthitam
hairanyam saṃprayacchāmi varṇam prītiḥ tava api aham
31. atha vaiśravaṇaḥ girau sthitam kṛkalāsam abravīt
aham hairanyam varṇam saṃprayacchāmi api tava prītiḥ
31. Then Vaiśravaṇa (Kubera) said to the chameleon (kṛkalāsa) situated on the mountain, "I will grant you a golden color, and I will also give you my favor (prīti)."
सद्रव्यं च शिरो नित्यं भविष्यति तवाक्षयम् ।
एष काञ्चनको वर्णो मत्प्रीत्या ते भविष्यति ॥३२॥
32. sadravyaṃ ca śiro nityaṃ bhaviṣyati tavākṣayam ,
eṣa kāñcanako varṇo matprītyā te bhaviṣyati.
32. satdravyam ca śiraḥ nityam bhaviṣyati tava akṣayam
| eṣaḥ kāñcanakaḥ varṇaḥ matprītyā te bhaviṣyati
32. tava śiraḥ satdravyam ca nityam akṣayam bhaviṣyati
matprītyā eṣaḥ kāñcanakaḥ varṇaḥ te bhaviṣyati
32. Your head will always be imperishable and endowed with wealth. This golden hue will be yours due to my affection.
एवं दत्त्वा वरांस्तेभ्यस्तस्मिन्यज्ञोत्सवे सुराः ।
निवृत्ते सह राज्ञा वै पुनः स्वभवनं गताः ॥३३॥
33. evaṃ dattvā varāṃstebhyastasminyajñotsave surāḥ ,
nivṛtte saha rājñā vai punaḥ svabhavanaṃ gatāḥ.
33. evam dattvā varān tebhyaḥ tasmin yajñotsave surāḥ
| nivṛtte saha rājñā vai punaḥ svabhavanam gatāḥ
33. evam tebhyaḥ varān dattvā,
tasmin yajñotsave nivṛtte,
surāḥ vai rājñā saha punaḥ svabhavanam gatāḥ
33. Having thus bestowed boons upon them during that (Vedic ritual) festival (yajñotsava), the gods, once it concluded, returned to their own abodes with the king.