वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-3, chapter-57
अथाश्रमादुपावृत्तमन्तरा रघुनन्दनः ।
परिपप्रच्छ सौमित्रिं रामो दुःखार्दितः पुनः ॥१॥
परिपप्रच्छ सौमित्रिं रामो दुःखार्दितः पुनः ॥१॥
1. athāśramādupāvṛttamantarā raghunandanaḥ ,
paripapraccha saumitriṃ rāmo duḥkhārditaḥ punaḥ.
paripapraccha saumitriṃ rāmo duḥkhārditaḥ punaḥ.
1.
atha āśramāt upāvṛttam antarā raghunandanaḥ
paripapraccha saumitrim rāmaḥ duḥkhārditaḥ punaḥ
paripapraccha saumitrim rāmaḥ duḥkhārditaḥ punaḥ
1.
atha duḥkhārditaḥ raghunandanaḥ rāmaḥ punaḥ
antarā āśramāt upāvṛttam saumitrim paripapraccha
antarā āśramāt upāvṛttam saumitrim paripapraccha
1.
Then, Rama, the delight of the Raghus, greatly afflicted by sorrow, again questioned Lakshmana, who had returned from the hermitage (āśrama).
तमुवाच किमर्थं त्वमागतो ऽपास्य मैथिलीम् ।
यदा सा तव विश्वासाद्वने विहरिता मया ॥२॥
यदा सा तव विश्वासाद्वने विहरिता मया ॥२॥
2. tamuvāca kimarthaṃ tvamāgato'pāsya maithilīm ,
yadā sā tava viśvāsādvane viharitā mayā.
yadā sā tava viśvāsādvane viharitā mayā.
2.
tam uvāca kimartham tvam āgataḥ apāsya maithilīm
yadā sā tava viśvāsāt vane viharitā mayā
yadā sā tava viśvāsāt vane viharitā mayā
2.
tam uvāca,
"kimartham tvam maithilīm apāsya āgataḥ? yadā sā tava viśvāsāt mayā vane viharitā.
"
"kimartham tvam maithilīm apāsya āgataḥ? yadā sā tava viśvāsāt mayā vane viharitā.
"
2.
(Rama) said to him (Lakshmana): "Why have you come, abandoning Maithili (Sītā), when I entrusted her to your care in the forest, relying on your trust?"
दृष्ट्वैवाभ्यागतं त्वां मे मैथिलीं त्यज्य लक्ष्मण ।
शङ्कमानं महत् पापं यत् सत्यं व्यथितं मनः ॥३॥
शङ्कमानं महत् पापं यत् सत्यं व्यथितं मनः ॥३॥
3. dṛṣṭvaivābhyāgataṃ tvāṃ me maithilīṃ tyajya lakṣmaṇa ,
śaṅkamānaṃ mahat pāpaṃ yat satyaṃ vyathitaṃ manaḥ.
śaṅkamānaṃ mahat pāpaṃ yat satyaṃ vyathitaṃ manaḥ.
3.
dṛṣṭvā eva abhyāgatam tvām me maithilīm tyajya lakṣmaṇa
śaṅkamānam mahat pāpam yat satyam vyathitam manaḥ
śaṅkamānam mahat pāpam yat satyam vyathitam manaḥ
3.
lakṣmaṇa,
maithilīm tyajya tvām abhyāgatam dṛṣṭvā eva,
me manaḥ mahat pāpam śaṅkamānam,
yat satyam vyathitam.
maithilīm tyajya tvām abhyāgatam dṛṣṭvā eva,
me manaḥ mahat pāpam śaṅkamānam,
yat satyam vyathitam.
3.
O Lakshmana, upon seeing you arrive after abandoning Maithili (Sītā), my mind is truly distressed, apprehending some great misfortune.
स्फुरते नयनं सव्यं बाहुश्च हृदयं च मे ।
दृष्ट्वा लक्ष्मण दूरे त्वां सीताविरहितं पथि ॥४॥
दृष्ट्वा लक्ष्मण दूरे त्वां सीताविरहितं पथि ॥४॥
4. sphurate nayanaṃ savyaṃ bāhuśca hṛdayaṃ ca me ,
dṛṣṭvā lakṣmaṇa dūre tvāṃ sītāvirahitaṃ pathi.
dṛṣṭvā lakṣmaṇa dūre tvāṃ sītāvirahitaṃ pathi.
4.
sphurate nayanam savyam bāhuḥ ca hṛdayam ca me
dṛṣṭvā lakṣmaṇa dūre tvām sītāvirahitam pathi
dṛṣṭvā lakṣmaṇa dūre tvām sītāvirahitam pathi
4.
lakṣmaṇa,
dūre pātī sītāvirahitam tvām dṛṣṭvā,
me savyam nayanam ca bāhuḥ ca hṛdayam ca sphurate
dūre pātī sītāvirahitam tvām dṛṣṭvā,
me savyam nayanam ca bāhuḥ ca hṛdayam ca sphurate
4.
O Lakshmana, seeing you from afar on the path, separated from Sītā, my left eye, arm, and heart all throb.
एवमुक्तस्तु सौमित्रिर्लक्ष्मणः शुभलक्षणः ।
भूयो दुःखसमाविष्टो दुःखितं राममब्रवीत् ॥५॥
भूयो दुःखसमाविष्टो दुःखितं राममब्रवीत् ॥५॥
5. evamuktastu saumitrirlakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ ,
bhūyo duḥkhasamāviṣṭo duḥkhitaṃ rāmamabravīt.
bhūyo duḥkhasamāviṣṭo duḥkhitaṃ rāmamabravīt.
5.
evam uktaḥ tu saumitriḥ lakṣmaṇaḥ śubhalakṣaṇaḥ
bhūyaḥ duḥkhasamāviṣṭaḥ duḥkhitam rāmam abravīt
bhūyaḥ duḥkhasamāviṣṭaḥ duḥkhitam rāmam abravīt
5.
evam uktaḥ tu śubhalakṣaṇaḥ saumitriḥ lakṣmaṇaḥ
bhūyaḥ duḥkhasamāviṣṭaḥ duḥkhitam rāmam abravīt
bhūyaḥ duḥkhasamāviṣṭaḥ duḥkhitam rāmam abravīt
5.
Thus addressed, Lakṣmaṇa, the auspiciously marked son of Sumitrā, became again overwhelmed with sorrow and spoke to the sorrowful Rāma.
न स्वयं कामकारेण तां त्यक्त्वाहमिहागतः ।
प्रचोदितस्तयैवोग्रैस्त्वत्सकाशमिहागतः ॥६॥
प्रचोदितस्तयैवोग्रैस्त्वत्सकाशमिहागतः ॥६॥
6. na svayaṃ kāmakāreṇa tāṃ tyaktvāhamihāgataḥ ,
pracoditastayaivograistvatsakāśamihāgataḥ.
pracoditastayaivograistvatsakāśamihāgataḥ.
6.
na svayam kāmakāreṇa tām tyaktvā aham iha āgataḥ
pracoditaḥ tayā eva ugraiḥ tvat sakāśam iha āgataḥ
pracoditaḥ tayā eva ugraiḥ tvat sakāśam iha āgataḥ
6.
aham na svayam kāmakāreṇa tām tyaktvā iha āgataḥ tayā
eva ugraiḥ (vākyaiḥ) pracoditaḥ tvat sakāśam iha āgataḥ
eva ugraiḥ (vākyaiḥ) pracoditaḥ tvat sakāśam iha āgataḥ
6.
I did not come here of my own accord, having abandoned her. I was compelled by her alone, by her harsh words, and thus I have come here to your presence.
आर्येणेव परिक्रुष्टं हा सीते लक्ष्मणेति च ।
परित्राहीति यद्वाक्यं मैथिल्यास्तच्छ्रुतिं गतम् ॥७॥
परित्राहीति यद्वाक्यं मैथिल्यास्तच्छ्रुतिं गतम् ॥७॥
7. āryeṇeva parikruṣṭaṃ hā sīte lakṣmaṇeti ca ,
paritrāhīti yadvākyaṃ maithilyāstacchrutiṃ gatam.
paritrāhīti yadvākyaṃ maithilyāstacchrutiṃ gatam.
7.
āryeṇa eva parikruṣṭam hā sīte lakṣmaṇa iti ca
paritrāhi iti yat vākyam maithilyāḥ tat śrutim gatam
paritrāhi iti yat vākyam maithilyāḥ tat śrutim gatam
7.
āryeṇa eva (kṛtam) parikruṣṭam 'hā sīte lakṣmaṇa' iti ca,
'paritrāhi' iti yat vākyam (āśīḥ),
tat maithilyāḥ śrutim gatam
'paritrāhi' iti yat vākyam (āśīḥ),
tat maithilyāḥ śrutim gatam
7.
A cry, like that of the noble one (Rāma) himself, 'Oh Sītā! Oh Lakṣmaṇa!' and 'Protect me!' – that very statement (from the false Rāma) reached the ears of Maithilī (Sītā).
सा तमार्तस्वरं श्रुत्वा तव स्नेहेन मैथिली ।
गच्छ गच्छेति मामाह रुदन्ती भयविह्वला ॥८॥
गच्छ गच्छेति मामाह रुदन्ती भयविह्वला ॥८॥
8. sā tamārtasvaraṃ śrutvā tava snehena maithilī ,
gaccha gaccheti māmāha rudantī bhayavihvalā.
gaccha gaccheti māmāha rudantī bhayavihvalā.
8.
sā tam ārtasvaram śrutvā tava snehena maithilī
gaccha gaccha iti mām āha rudantī bhayavihvalā
gaccha gaccha iti mām āha rudantī bhayavihvalā
8.
sā maithilī tava snehena (yuktā) tam ārtasvaram śrutvā
bhayavihvalā rudantī 'gaccha gaccha' iti mām āha
bhayavihvalā rudantī 'gaccha gaccha' iti mām āha
8.
Having heard that distressed sound, Maithilī (Sītā), out of love for you (Rāma), became overwhelmed with fear and, weeping, said to me, 'Go! Go!'
प्रचोद्यमानेन मया गच्छेति बहुशस्तया ।
प्रत्युक्ता मैथिली वाक्यमिदं त्वत्प्रत्ययान्वितम् ॥९॥
प्रत्युक्ता मैथिली वाक्यमिदं त्वत्प्रत्ययान्वितम् ॥९॥
9. pracodyamānena mayā gaccheti bahuśastayā ,
pratyuktā maithilī vākyamidaṃ tvatpratyayānvitam.
pratyuktā maithilī vākyamidaṃ tvatpratyayānvitam.
9.
prachodyamānena mayā gaccha iti bahuśaḥ tayā
pratyuktā maithilī vākyam idam tvatpratyayānvitam
pratyuktā maithilī vākyam idam tvatpratyayānvitam
9.
mayā bahuśaḥ gaccha iti prachodyamānena tayā
maithilī idam tvatpratyayānvitam vākyam pratyuktā
maithilī idam tvatpratyayānvitam vākyam pratyuktā
9.
Repeatedly urged by me with the command 'Go!', Sītā (Maithilī) replied with these words, which were full of confidence in you (Rāma).
न तत् पश्याम्यहं रक्षो यदस्य भयमावहेत् ।
निर्वृता भव नास्त्येतत् केनाप्येवमुदाहृतम् ॥१०॥
निर्वृता भव नास्त्येतत् केनाप्येवमुदाहृतम् ॥१०॥
10. na tat paśyāmyahaṃ rakṣo yadasya bhayamāvahet ,
nirvṛtā bhava nāstyetat kenāpyevamudāhṛtam.
nirvṛtā bhava nāstyetat kenāpyevamudāhṛtam.
10.
na tat paśyāmi aham rakṣaḥ yat asya bhayam āvahet
nirvṛtā bhava na asti etat kena api evam udāhṛtam
nirvṛtā bhava na asti etat kena api evam udāhṛtam
10.
aham tat rakṣaḥ na paśyāmi yat asya bhayam āvahet.
nirvṛtā bhava.
etat na asti.
kena api evam udāhṛtam.
nirvṛtā bhava.
etat na asti.
kena api evam udāhṛtam.
10.
I do not see any demon (rakṣas) that could bring fear to this (area/person). Be calm. Such a thing (as this fear) does not exist, and it has not been declared by anyone to exist in this manner.
विगर्हितं च नीचं च कथमार्यो ऽभिधास्यति ।
त्राहीति वचनं सीते यस्त्रायेत्त्रिदशानपि ॥११॥
त्राहीति वचनं सीते यस्त्रायेत्त्रिदशानपि ॥११॥
11. vigarhitaṃ ca nīcaṃ ca kathamāryo'bhidhāsyati ,
trāhīti vacanaṃ sīte yastrāyettridaśānapi.
trāhīti vacanaṃ sīte yastrāyettridaśānapi.
11.
vigarhitam ca nīcam ca katham āryaḥ abhidhāsyati
trāhi iti vacanam sīte yaḥ trāyet tridaśān api
trāhi iti vacanam sīte yaḥ trāyet tridaśān api
11.
sīte yaḥ tridaśān api trāyet āryaḥ katham vigarhitam
ca nīcam ca trāhi iti vacanam abhidhāsyati
ca nīcam ca trāhi iti vacanam abhidhāsyati
11.
O Sītā, how could a noble person (ārya) - one who would protect even the gods - utter such a censurable and base cry as 'Protect (trāhi) me!'?
किंनिमित्तं तु केनापि भ्रातुरालम्ब्य मे स्वरम् ।
विस्वरं व्याहृतं वाक्यं लक्ष्मण त्राहि मामिति ।
न भवत्या व्यथा कार्या कुनारीजनसेविता ॥१२॥
विस्वरं व्याहृतं वाक्यं लक्ष्मण त्राहि मामिति ।
न भवत्या व्यथा कार्या कुनारीजनसेविता ॥१२॥
12. kiṃnimittaṃ tu kenāpi bhrāturālambya me svaram ,
visvaraṃ vyāhṛtaṃ vākyaṃ lakṣmaṇa trāhi māmiti ,
na bhavatyā vyathā kāryā kunārījanasevitā.
visvaraṃ vyāhṛtaṃ vākyaṃ lakṣmaṇa trāhi māmiti ,
na bhavatyā vyathā kāryā kunārījanasevitā.
12.
kimnimittam tu kena api bhrātuḥ
ālambya me svaram visvaram vyāhṛtam
vākyam lakṣmaṇa trāhi mām iti na
bhavatyā vyathā kāryā kunārījanasevitā
ālambya me svaram visvaram vyāhṛtam
vākyam lakṣmaṇa trāhi mām iti na
bhavatyā vyathā kāryā kunārījanasevitā
12.
tu kena api me bhrātuḥ svaram ālambya kimnimittam visvaram lakṣmaṇa mām trāhi iti vākyam vyāhṛtam? bhavatyā kunārījanasevitā vyathā na kāryā.
12.
But for what reason would anyone, imitating my brother's voice, utter such a discordant statement as 'O Lakṣmaṇa, protect me!'? You (Sītā) should not give in to such anxiety, which is characteristic of wicked women.
अलं वैक्लव्यमालम्ब्य स्वस्था भव निरुत्सुका ।
न चास्ति त्रिषु लोकेषु पुमान्यो राघवं रणे ।
जातो वा जायमानो वा संयुगे यः पराजयेत् ॥१३॥
न चास्ति त्रिषु लोकेषु पुमान्यो राघवं रणे ।
जातो वा जायमानो वा संयुगे यः पराजयेत् ॥१३॥
13. alaṃ vaiklavyamālambya svasthā bhava nirutsukā ,
na cāsti triṣu lokeṣu pumānyo rāghavaṃ raṇe ,
jāto vā jāyamāno vā saṃyuge yaḥ parājayet.
na cāsti triṣu lokeṣu pumānyo rāghavaṃ raṇe ,
jāto vā jāyamāno vā saṃyuge yaḥ parājayet.
13.
alam vaiklavyam ālambya svasthā
bhava nirutsukā na ca asti triṣu lokeṣu
pumān yaḥ rāghavam raṇe jātaḥ
vā jāyamānaḥ vā saṃyuge yaḥ parājayet
bhava nirutsukā na ca asti triṣu lokeṣu
pumān yaḥ rāghavam raṇe jātaḥ
vā jāyamānaḥ vā saṃyuge yaḥ parājayet
13.
vailkavyam ālambya alam svasthā
nirutsukā bhava ca triṣu lokeṣu pumān
na asti yaḥ jātaḥ vā jāyamānaḥ vā
saṃyuge raṇe rāghavam yaḥ parājayet
nirutsukā bhava ca triṣu lokeṣu pumān
na asti yaḥ jātaḥ vā jāyamānaḥ vā
saṃyuge raṇe rāghavam yaḥ parājayet
13.
Enough of dwelling in dejection; become self-possessed and free from anxiety. There is no man in the three worlds, whether already born or yet to be born, who could defeat Rāghava in battle.
एवमुक्ता तु वैदेही परिमोहितचेतना ।
उवाचाश्रूणि मुञ्चन्ती दारुणं मामिदं वचः ॥१४॥
उवाचाश्रूणि मुञ्चन्ती दारुणं मामिदं वचः ॥१४॥
14. evamuktā tu vaidehī parimohitacetanā ,
uvācāśrūṇi muñcantī dāruṇaṃ māmidaṃ vacaḥ.
uvācāśrūṇi muñcantī dāruṇaṃ māmidaṃ vacaḥ.
14.
evam uktā tu vaidehī parimohitacetanā uvāca
aśrūṇi muñcantī dāruṇam mām idam vacaḥ
aśrūṇi muñcantī dāruṇam mām idam vacaḥ
14.
evam uktā tu parimohitacetanā vaidehī aśrūṇi
muñcantī mām idam dāruṇam vacaḥ uvāca
muñcantī mām idam dāruṇam vacaḥ uvāca
14.
But Vaidehī (Sītā), thus addressed and with her consciousness completely bewildered, spoke these harsh words to me while shedding tears.
भावो मयि तवात्यर्थं पाप एव निवेशितः ।
विनष्टे भ्रातरि प्राप्ते न च त्वं मामवाप्स्यसि ॥१५॥
विनष्टे भ्रातरि प्राप्ते न च त्वं मामवाप्स्यसि ॥१५॥
15. bhāvo mayi tavātyarthaṃ pāpa eva niveśitaḥ ,
vinaṣṭe bhrātari prāpte na ca tvaṃ māmavāpsyasi.
vinaṣṭe bhrātari prāpte na ca tvaṃ māmavāpsyasi.
15.
bhāvaḥ mayi tava atyartham pāpaḥ eva niveśitaḥ
vinaṣṭe bhrātari prāpte na ca tvam mām avāpsyasi
vinaṣṭe bhrātari prāpte na ca tvam mām avāpsyasi
15.
tava bhāvaḥ mayi atyartham pāpaḥ eva niveśitaḥ
bhrātari vinaṣṭe prāpte ca tvam mām na avāpsyasi
bhrātari vinaṣṭe prāpte ca tvam mām na avāpsyasi
15.
Your intention towards me is exceedingly sinful, indeed, it has been fixed upon me. Even if your brother perishes, you will not obtain me.
संकेताद्भरतेन त्वं रामं समनुगच्छसि ।
क्रोशन्तं हि यथात्यर्थं नैनमभ्यवपद्यसे ॥१६॥
क्रोशन्तं हि यथात्यर्थं नैनमभ्यवपद्यसे ॥१६॥
16. saṃketādbharatena tvaṃ rāmaṃ samanugacchasi ,
krośantaṃ hi yathātyarthaṃ nainamabhyavapadyase.
krośantaṃ hi yathātyarthaṃ nainamabhyavapadyase.
16.
saṃketāt bharatena tvam rāmam samanugacchasi
krośantam hi yathā atyartham na enam abhyavapadyase
krośantam hi yathā atyartham na enam abhyavapadyase
16.
tvam bharatena saṃketāt rāmam samanugacchasi hi
enam krośantam atyartham yathā na abhyavapadyase
enam krośantam atyartham yathā na abhyavapadyase
16.
It is by a secret understanding (saṃketa) with Bharata that you are following Rāma. For you are not approaching and helping him, even though he is crying out exceedingly.
रिपुः प्रच्छन्नचारी त्वं मदर्थमनुगच्छसि ।
राघवस्यान्तरप्रेप्सुस्तथैनं नाभिपद्यसे ॥१७॥
राघवस्यान्तरप्रेप्सुस्तथैनं नाभिपद्यसे ॥१७॥
17. ripuḥ pracchannacārī tvaṃ madarthamanugacchasi ,
rāghavasyāntaraprepsustathainaṃ nābhipadyase.
rāghavasyāntaraprepsustathainaṃ nābhipadyase.
17.
ripuḥ pracchannacārī tvam madartham anugacchasi
rāghavasya antaraprepsuḥ tathā enam na abhipadyase
rāghavasya antaraprepsuḥ tathā enam na abhipadyase
17.
tvam pracchannacārī ripuḥ madartham anugacchasi
rāghavasya antaraprepsuḥ tathā enam na abhipadyase
rāghavasya antaraprepsuḥ tathā enam na abhipadyase
17.
You, a hidden enemy, follow me for your own gain, seeking to find a vulnerability in Rāghava (Rama), yet you do not confront him.
एवमुक्तो हि वैदेह्या संरब्धो रक्तलोचनः ।
क्रोधात् प्रस्फुरमाणौष्ठ आश्रमादभिनिर्गतः ॥१८॥
क्रोधात् प्रस्फुरमाणौष्ठ आश्रमादभिनिर्गतः ॥१८॥
18. evamukto hi vaidehyā saṃrabdho raktalocanaḥ ,
krodhāt prasphuramāṇauṣṭha āśramādabhinirgataḥ.
krodhāt prasphuramāṇauṣṭha āśramādabhinirgataḥ.
18.
evam uktaḥ hi vaidehyā saṃrabdhaḥ raktalocanaḥ
krodhāt prasphuramāṇauṣṭhaḥ āśramāt abhinirgataḥ
krodhāt prasphuramāṇauṣṭhaḥ āśramāt abhinirgataḥ
18.
hi vaidehyā evam uktaḥ saḥ saṃrabdhaḥ raktalocanaḥ
krodhāt prasphuramāṇauṣṭhaḥ āśramāt abhinirgataḥ
krodhāt prasphuramāṇauṣṭhaḥ āśramāt abhinirgataḥ
18.
Indeed, thus addressed by the princess of Videha (Sītā), he, enraged, with red eyes, and trembling lips due to anger, departed from the hermitage (āśrama).
एवं ब्रुवाणं सौमित्रिं रामः संतापमोहितः ।
अब्रवीद्दुष्कृतं सौम्य तां विना यत्त्वमागतः ॥१९॥
अब्रवीद्दुष्कृतं सौम्य तां विना यत्त्वमागतः ॥१९॥
19. evaṃ bruvāṇaṃ saumitriṃ rāmaḥ saṃtāpamohitaḥ ,
abravīdduṣkṛtaṃ saumya tāṃ vinā yattvamāgataḥ.
abravīdduṣkṛtaṃ saumya tāṃ vinā yattvamāgataḥ.
19.
evam bruvāṇam saumitrim rāmaḥ saṃtāpamohitaḥ
abravīt duṣkṛtam saumya tām vinā yat tvam āgataḥ
abravīt duṣkṛtam saumya tām vinā yat tvam āgataḥ
19.
saṃtāpamohitaḥ rāmaḥ evam bruvāṇam saumitrim
abravīt saumya tvam tām vinā yat āgataḥ duṣkṛtam
abravīt saumya tvam tām vinā yat āgataḥ duṣkṛtam
19.
Rama, overwhelmed by distress, spoke to Saumitri (Lakṣmaṇa), who was speaking thus: 'O gentle one, it is a great wrong (duṣkṛtam) that you have come without her!'
जानन्नपि समर्थं मां रक्षसां विनिवारणे ।
अनेन क्रोधवाक्येन मैथिल्या निःसृतो भवान् ॥२०॥
अनेन क्रोधवाक्येन मैथिल्या निःसृतो भवान् ॥२०॥
20. jānannapi samarthaṃ māṃ rakṣasāṃ vinivāraṇe ,
anena krodhavākyena maithilyā niḥsṛto bhavān.
anena krodhavākyena maithilyā niḥsṛto bhavān.
20.
jānan api samartham mām rakṣasām vinivāraṇe
anena krodhavākyena maithilyāḥ niḥsṛtaḥ bhavān
anena krodhavākyena maithilyāḥ niḥsṛtaḥ bhavān
20.
bhavān rakṣasām vinivāraṇe mām samartham jānan
api anena maithilyāḥ krodhavākyena niḥsṛtaḥ
api anena maithilyāḥ krodhavākyena niḥsṛtaḥ
20.
Though knowing me capable in repelling demons (rakṣas), you have departed at the instigation of Maitheli's (Sītā's) angry words.
न हि ते परितुष्यामि त्यक्त्वा यद् यासि मैथिलीम् ।
क्रुद्धायाः परुषं श्रुत्वा स्त्रिया यत्त्वमिहागतः ॥२१॥
क्रुद्धायाः परुषं श्रुत्वा स्त्रिया यत्त्वमिहागतः ॥२१॥
21. na hi te parituṣyāmi tyaktvā yad yāsi maithilīm ,
kruddhāyāḥ paruṣaṃ śrutvā striyā yattvamihāgataḥ.
kruddhāyāḥ paruṣaṃ śrutvā striyā yattvamihāgataḥ.
21.
na hi te parituṣyāmi tyaktvā yat yāsi maithilīm
kruddhāyāḥ paruṣam śrutvā striyā yat tvam iha āgataḥ
kruddhāyāḥ paruṣam śrutvā striyā yat tvam iha āgataḥ
21.
hi te na parituṣyāmi yat maithilīm tyaktvā yāsi,
yat kruddhāyāḥ striyāḥ paruṣam śrutvā tvam iha āgataḥ
yat kruddhāyāḥ striyāḥ paruṣam śrutvā tvam iha āgataḥ
21.
Indeed, I am not pleased with you for leaving Maithili (Sītā) and coming here, instigated by the harsh words of an angry woman.
सर्वथा त्वपनीतं ते सीतया यत् प्रचोदितः ।
क्रोधस्य वशमागम्य नाकरोः शासनं मम ॥२२॥
क्रोधस्य वशमागम्य नाकरोः शासनं मम ॥२२॥
22. sarvathā tvapanītaṃ te sītayā yat pracoditaḥ ,
krodhasya vaśamāgamya nākaroḥ śāsanaṃ mama.
krodhasya vaśamāgamya nākaroḥ śāsanaṃ mama.
22.
sarvathā tu apanītam te sītayā yat pracoditaḥ
krodhasya vaśam āgamya na akaroḥ śāsanam mama
krodhasya vaśam āgamya na akaroḥ śāsanam mama
22.
sarvathā tu te apanītam,
yat sītayā pracoditaḥ.
krodhasya vaśam āgamya mama śāsanam na akaroḥ
yat sītayā pracoditaḥ.
krodhasya vaśam āgamya mama śāsanam na akaroḥ
22.
This was entirely improper of you, to be instigated by Sītā. Having succumbed to the control of anger, you did not follow my command.
असौ हि राक्षसः शेते शरेणाभिहतो मया ।
मृगरूपेण येनाहमाश्रमादपवादितः ॥२३॥
मृगरूपेण येनाहमाश्रमादपवादितः ॥२३॥
23. asau hi rākṣasaḥ śete śareṇābhihato mayā ,
mṛgarūpeṇa yenāhamāśramādapavāditaḥ.
mṛgarūpeṇa yenāhamāśramādapavāditaḥ.
23.
asau hi rākṣasaḥ śete śareṇa abhihataḥ mayā
mṛgarūpeṇa yena aham āśramāt apavāditaḥ
mṛgarūpeṇa yena aham āśramāt apavāditaḥ
23.
hi asau rākṣasaḥ,
mayā śareṇa abhihataḥ,
śete.
yena mṛgarūpeṇa aham āśramāt apavāditaḥ
mayā śareṇa abhihataḥ,
śete.
yena mṛgarūpeṇa aham āśramāt apavāditaḥ
23.
Indeed, this demon lies dead, struck by my arrow. It was by him, in the form of a deer, that I was lured away from the hermitage.
विकृष्य चापं परिधाय सायकं सलील बाणेन च ताडितो मया ।
मार्गीं तनुं त्यज्य च विक्लवस्वरो बभूव केयूरधरः स राक्षसः ॥२४॥
मार्गीं तनुं त्यज्य च विक्लवस्वरो बभूव केयूरधरः स राक्षसः ॥२४॥
24. vikṛṣya cāpaṃ paridhāya sāyakaṃ salīla bāṇena ca tāḍito mayā ,
mārgīṃ tanuṃ tyajya ca viklavasvaro babhūva keyūradharaḥ sa rākṣasaḥ.
mārgīṃ tanuṃ tyajya ca viklavasvaro babhūva keyūradharaḥ sa rākṣasaḥ.
24.
vikṛṣya cāpam paridhāya sāyakam
salīla bāṇena ca tāḍitaḥ mayā
mārgīm tanum tyajya ca viklavasvaraḥ
babhūva keyūradharaḥ sa rākṣasaḥ
salīla bāṇena ca tāḍitaḥ mayā
mārgīm tanum tyajya ca viklavasvaraḥ
babhūva keyūradharaḥ sa rākṣasaḥ
24.
cāpam vikṛṣya,
sāyakam paridhāya,
ca mayā salīla bāṇena tāḍitaḥ,
ca mārgīm tanum tyajya,
sa rākṣasaḥ viklavasvaraḥ keyūradharaḥ babhūva
sāyakam paridhāya,
ca mayā salīla bāṇena tāḍitaḥ,
ca mārgīm tanum tyajya,
sa rākṣasaḥ viklavasvaraḥ keyūradharaḥ babhūva
24.
Having drawn my bow and fitted an arrow, and then struck by my arrow with ease, that demon, abandoning his deer form, cried out in distress and transformed into that armlet-wearing demon.
शराहतेनैव तदार्तया गिरा स्वरं ममालम्ब्य सुदूरसंश्रवम् ।
उदाहृतं तद्वचनं सुदारुणं त्वमागतो येन विहाय मैथिलीम् ॥२५॥
उदाहृतं तद्वचनं सुदारुणं त्वमागतो येन विहाय मैथिलीम् ॥२५॥
25. śarāhatenaiva tadārtayā girā svaraṃ mamālambya sudūrasaṃśravam ,
udāhṛtaṃ tadvacanaṃ sudāruṇaṃ tvamāgato yena vihāya maithilīm.
udāhṛtaṃ tadvacanaṃ sudāruṇaṃ tvamāgato yena vihāya maithilīm.
25.
śara āhatena eva tat ārtayā girā
svaram mama ālambya sudūrasaṃśravam
udāhṛtam tat vacanam sudāruṇam
tvam āgataḥ yena vihāya maithilīm
svaram mama ālambya sudūrasaṃśravam
udāhṛtam tat vacanam sudāruṇam
tvam āgataḥ yena vihāya maithilīm
25.
śara āhatena eva,
mama sudūrasaṃśravam svaram ālambya,
tat ārtayā girā sudāruṇam vacanam udāhṛtam.
yena tvam maithilīm vihāya āgataḥ.
mama sudūrasaṃśravam svaram ālambya,
tat ārtayā girā sudāruṇam vacanam udāhṛtam.
yena tvam maithilīm vihāya āgataḥ.
25.
Indeed, he who was struck by an arrow, mimicking my voice - a sound audible from a great distance - uttered that extremely terrible statement with a distressed cry. It was because of this that you came, abandoning Maithili (Sita).
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57 (current chapter)
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100