वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-5, chapter-17
तस्मिन्नेव ततः काले राजपुत्री त्वनिन्दिता ।
रूपयौवनसंपन्नं भूषणोत्तमभूषितम् ॥१॥
रूपयौवनसंपन्नं भूषणोत्तमभूषितम् ॥१॥
1. tasminneva tataḥ kāle rājaputrī tvaninditā ,
rūpayauvanasaṃpannaṃ bhūṣaṇottamabhūṣitam.
rūpayauvanasaṃpannaṃ bhūṣaṇottamabhūṣitam.
1.
tasmin eva tataḥ kāle rājaputrī tu aninditā
rūpayauvanasaṃpannam bhūṣaṇottamabhūṣitam
rūpayauvanasaṃpannam bhūṣaṇottamabhūṣitam
1.
At that very moment, the blameless princess (Sītā was present), and (Rāvaṇa, who was) endowed with beauty and youth, splendidly adorned with the finest ornaments (approached).
ततो दृष्ट्वैव वैदेही रावणं राक्षसाधिपम् ।
प्रावेपत वरारोहा प्रवाते कदली यथा ॥२॥
प्रावेपत वरारोहा प्रवाते कदली यथा ॥२॥
2. tato dṛṣṭvaiva vaidehī rāvaṇaṃ rākṣasādhipam ,
prāvepata varārohā pravāte kadalī yathā.
prāvepata varārohā pravāte kadalī yathā.
2.
tataḥ dṛṣṭvā eva vaidehī rāvaṇam rākṣasa-adhipam
prāvepata vara-ārohā pra-vāte kadalī yathā
prāvepata vara-ārohā pra-vāte kadalī yathā
2.
tataḥ vaidehī varārohā rāvaṇam rākṣasādhipam
dṛṣṭvā eva pravāte kadalī yathā prāvepata
dṛṣṭvā eva pravāte kadalī yathā prāvepata
2.
Then, upon seeing Ravana, the lord of the rākṣasas, Sita, whose hips were exquisitely formed, began to tremble intensely, just like a plantain tree swaying in a strong gust of wind.
ऊरुभ्यामुदरं छाद्य बाहुभ्यां च पयोधरौ ।
उपविष्टा विशालाक्षी रुदन्ती वरवर्णिनी ॥३॥
उपविष्टा विशालाक्षी रुदन्ती वरवर्णिनी ॥३॥
3. ūrubhyāmudaraṃ chādya bāhubhyāṃ ca payodharau ,
upaviṣṭā viśālākṣī rudantī varavarṇinī.
upaviṣṭā viśālākṣī rudantī varavarṇinī.
3.
ūrubhyām udaram chādya bāhubhyām ca payodharau
upaviṣṭā viśāla-akṣī rudantī vara-varṇinī
upaviṣṭā viśāla-akṣī rudantī vara-varṇinī
3.
viśālākṣī varavarṇinī rudantī ūrubhyām udaram
ca bāhubhyām payodharau chādya upaviṣṭā
ca bāhubhyām payodharau chādya upaviṣṭā
3.
The wide-eyed, beautiful-complexioned Sita sat weeping, having covered her abdomen with her thighs and her breasts with her arms.
दशग्रीवस्तु वैदेहीं रक्षितां राक्षसीगणैः ।
ददर्श दीनां दुःखार्तं नावं सन्नामिवार्णवे ॥४॥
ददर्श दीनां दुःखार्तं नावं सन्नामिवार्णवे ॥४॥
4. daśagrīvastu vaidehīṃ rakṣitāṃ rākṣasīgaṇaiḥ ,
dadarśa dīnāṃ duḥkhārtaṃ nāvaṃ sannāmivārṇave.
dadarśa dīnāṃ duḥkhārtaṃ nāvaṃ sannāmivārṇave.
4.
daśagrīvaḥ tu vaidehīm rakṣitām rākṣasī-gaṇaiḥ
dadarśa dīnām duḥkha-ārtām nāvam sannām iva arṇave
dadarśa dīnām duḥkha-ārtām nāvam sannām iva arṇave
4.
daśagrīvaḥ tu rākṣasīgaṇaiḥ rakṣitām dīnām
duḥkhārtām vaidehīm arṇave sannām nāvam iva dadarśa
duḥkhārtām vaidehīm arṇave sannām nāvam iva dadarśa
4.
But the ten-necked (Dashagriva) saw Sita, who was guarded by hordes of rākṣasīs, looking wretched and pained by suffering, like a sinking ship in the ocean.
असंवृतायामासीनां धरण्यां संशितव्रताम् ।
छिन्नां प्रपतितां भूमौ शाखामिव वनस्पतेः ।
मलमण्डनदिग्धाङ्गीं मण्डनार्हाममण्डिताम् ॥५॥
छिन्नां प्रपतितां भूमौ शाखामिव वनस्पतेः ।
मलमण्डनदिग्धाङ्गीं मण्डनार्हाममण्डिताम् ॥५॥
5. asaṃvṛtāyāmāsīnāṃ dharaṇyāṃ saṃśitavratām ,
chinnāṃ prapatitāṃ bhūmau śākhāmiva vanaspateḥ ,
malamaṇḍanadigdhāṅgīṃ maṇḍanārhāmamaṇḍitām.
chinnāṃ prapatitāṃ bhūmau śākhāmiva vanaspateḥ ,
malamaṇḍanadigdhāṅgīṃ maṇḍanārhāmamaṇḍitām.
5.
asaṃvṛtāyām āsīnām dharaṇyām
saṃśita-vratām chinnām prapatitām bhūmau
śākhām iva vanaspateḥ mala-maṇḍana-digdha-aṅgīm
maṇḍana-arhām amaṇḍitām
saṃśita-vratām chinnām prapatitām bhūmau
śākhām iva vanaspateḥ mala-maṇḍana-digdha-aṅgīm
maṇḍana-arhām amaṇḍitām
5.
āsīnām asaṃvṛtāyām dharaṇyām
saṃśitavratām chinnām prapatitām bhūmau
vanaspateḥ śākhām iva
malamaṇḍanadigdhāṅgīm maṇḍanārhām amaṇḍitām
saṃśitavratām chinnām prapatitām bhūmau
vanaspateḥ śākhām iva
malamaṇḍanadigdhāṅgīm maṇḍanārhām amaṇḍitām
5.
He saw her sitting on the uncovered ground, a woman of firm (vrata) vows, like a severed branch that has fallen to the earth from a tree. Her body was smeared with dirt instead of ornaments, though she was worthy of adornment yet remained unadorned.
समीपं राजसिंहस्य रामस्य विदितात्मनः ।
संकल्पहयसंयुक्तैर्यान्तीमिव मनोरथैः ॥६॥
संकल्पहयसंयुक्तैर्यान्तीमिव मनोरथैः ॥६॥
6. samīpaṃ rājasiṃhasya rāmasya viditātmanaḥ ,
saṃkalpahayasaṃyuktairyāntīmiva manorathaiḥ.
saṃkalpahayasaṃyuktairyāntīmiva manorathaiḥ.
6.
samīpam rājasiṃhasya rāmasya viditātmanaḥ
saṅkalpahayasaṃyuktaiḥ yāntīm iva manorathaiḥ
saṅkalpahayasaṃyuktaiḥ yāntīm iva manorathaiḥ
6.
rāmasya rājasiṃhasya viditātmanaḥ samīpam
saṅkalpahayasaṃyuktaiḥ manorathaiḥ yāntīm iva
saṅkalpahayasaṃyuktaiḥ manorathaiḥ yāntīm iva
6.
She seemed to be moving towards the vicinity of Rama, the lion among kings, whose true nature (ātman) was known, as if carried by wishes yoked to the horses of resolve.
शुष्यन्तीं रुदतीमेकां ध्यानशोकपरायणाम् ।
दुःखस्यान्तमपश्यन्तीं रामां राममनुव्रताम् ॥७॥
दुःखस्यान्तमपश्यन्तीं रामां राममनुव्रताम् ॥७॥
7. śuṣyantīṃ rudatīmekāṃ dhyānaśokaparāyaṇām ,
duḥkhasyāntamapaśyantīṃ rāmāṃ rāmamanuvratām.
duḥkhasyāntamapaśyantīṃ rāmāṃ rāmamanuvratām.
7.
śuṣyantīm rudatīm ekām dhyānaśokaparāyaṇām
duḥkhasya antam apaśyantīm rāmām rāmam anuvratām
duḥkhasya antam apaśyantīm rāmām rāmam anuvratām
7.
rāmām śuṣyantīm rudatīm ekām dhyānaśokaparāyaṇām
duḥkhasya antam apaśyantīm rāmam anuvratām
duḥkhasya antam apaśyantīm rāmam anuvratām
7.
She was wasting away, weeping, solitary, deeply absorbed in contemplation (dhyāna) and sorrow, and could not see an end to her suffering. She was Sita, ever devoted to Rama.
वेष्टमानामथाविष्टां पन्नगेन्द्रवधूमिव ।
धूप्यमानां ग्रहेणेव रोहिणीं धूमकेतुना ॥८॥
धूप्यमानां ग्रहेणेव रोहिणीं धूमकेतुना ॥८॥
8. veṣṭamānāmathāviṣṭāṃ pannagendravadhūmiva ,
dhūpyamānāṃ graheṇeva rohiṇīṃ dhūmaketunā.
dhūpyamānāṃ graheṇeva rohiṇīṃ dhūmaketunā.
8.
veṣṭamānām atha āviṣṭām pannagendravadhūm iva
dhūpyamānām graheṇa iva rohiṇīm dhūmaketunā
dhūpyamānām graheṇa iva rohiṇīm dhūmaketunā
8.
veṣṭamānām atha āviṣṭām pannagendravadhūm iva
dhūpyamānām graheṇa dhūmaketunā iva rohiṇīm
dhūpyamānām graheṇa dhūmaketunā iva rohiṇīm
8.
She was writhing and distraught, like the wife of the chief of serpents, or like the star Rohini afflicted by a celestial body or a comet.
वृत्तशीले कुले जातामाचारवति धार्मिके ।
पुनः संस्कारमापन्नां जातमिव च दुष्कुले ॥९॥
पुनः संस्कारमापन्नां जातमिव च दुष्कुले ॥९॥
9. vṛttaśīle kule jātāmācāravati dhārmike ,
punaḥ saṃskāramāpannāṃ jātamiva ca duṣkule.
punaḥ saṃskāramāpannāṃ jātamiva ca duṣkule.
9.
vṛttaśīle kule jātām ācāravati dhārmike
punaḥ saṃskāram āpannām jātam iva ca duṣkule
punaḥ saṃskāram āpannām jātam iva ca duṣkule
9.
vṛttaśīle ācāravati dhārmike kule jātām
punaḥ saṃskāram āpannām ca duṣkule jātam iva
punaḥ saṃskāram āpannām ca duṣkule jātam iva
9.
She who was born into a family of good conduct, upholding proper customs and righteousness (dharma), was now, as it were, undergoing a second initiation (saṃskāra), like one born into a degraded family.
सन्नामिव महाकीर्तिं श्रद्धामिव विमानिताम् ।
प्रज्ञामिव परिक्षीणामाशां प्रतिहतामिव ॥१०॥
प्रज्ञामिव परिक्षीणामाशां प्रतिहतामिव ॥१०॥
10. sannāmiva mahākīrtiṃ śraddhāmiva vimānitām ,
prajñāmiva parikṣīṇāmāśāṃ pratihatāmiva.
prajñāmiva parikṣīṇāmāśāṃ pratihatāmiva.
10.
sannām iva mahākīrtim śraddhām iva vimānitām
prajñām iva parikṣīṇām āśām pratihatām iva
prajñām iva parikṣīṇām āśām pratihatām iva
10.
sannām iva mahākīrtim śraddhām iva vimānitām
prajñām iva parikṣīṇām āśām pratihatām iva
prajñām iva parikṣīṇām āśām pratihatām iva
10.
Like a great reputation that has waned, like faith that has been dishonored, like wisdom that has completely diminished, or like hope that has been thwarted.
आयतीमिव विध्वस्तामाज्ञां प्रतिहतामिव ।
दीप्तामिव दिशं काले पूजामपहृतामिव ॥११॥
दीप्तामिव दिशं काले पूजामपहृतामिव ॥११॥
11. āyatīmiva vidhvastāmājñāṃ pratihatāmiva ,
dīptāmiva diśaṃ kāle pūjāmapahṛtāmiva.
dīptāmiva diśaṃ kāle pūjāmapahṛtāmiva.
11.
āyatīm iva vidhvastām ājñām pratihatām iva
dīptām iva diśam kāle pūjām apahṛtām iva
dīptām iva diśam kāle pūjām apahṛtām iva
11.
āyatīm iva vidhvastām ājñām pratihatām iva
dīptām iva diśam kāle pūjām apahṛtām iva
dīptām iva diśam kāle pūjām apahṛtām iva
11.
Like a future that has been destroyed, like a command that has been thwarted, like a radiant direction dimmed by time, or like worship that has been stolen away.
पद्मिनीमिव विध्वस्तां हतशूरां चमूमिव ।
प्रभामिव तपोध्वस्तामुपक्षीणामिवापगाम् ॥१२॥
प्रभामिव तपोध्वस्तामुपक्षीणामिवापगाम् ॥१२॥
12. padminīmiva vidhvastāṃ hataśūrāṃ camūmiva ,
prabhāmiva tapodhvastāmupakṣīṇāmivāpagām.
prabhāmiva tapodhvastāmupakṣīṇāmivāpagām.
12.
padminīm iva vidhvastām hataśūrām camūm iva
prabhām iva tapodhvastām upakṣīṇām iva apagām
prabhām iva tapodhvastām upakṣīṇām iva apagām
12.
padminīm iva vidhvastām hataśūrām camūm iva
prabhām iva tapodhvastām upakṣīṇām iva apagām
prabhām iva tapodhvastām upakṣīṇām iva apagām
12.
Like a lotus pond that has been ruined, like an army whose heroes are slain, like radiance destroyed by intense heat, or like a river that has dwindled away.
वेदीमिव परामृष्टां शान्तामग्निशिखामिव ।
पौर्णमासीमिव निशां राहुग्रस्तेन्दुमण्डलाम् ॥१३॥
पौर्णमासीमिव निशां राहुग्रस्तेन्दुमण्डलाम् ॥१३॥
13. vedīmiva parāmṛṣṭāṃ śāntāmagniśikhāmiva ,
paurṇamāsīmiva niśāṃ rāhugrastendumaṇḍalām.
paurṇamāsīmiva niśāṃ rāhugrastendumaṇḍalām.
13.
vedīm iva parāmṛṣṭām śāntām agniśikhām iva
paurṇamāsīm iva niśām rāhugrastendumāṇḍalām
paurṇamāsīm iva niśām rāhugrastendumāṇḍalām
13.
vedīm iva parāmṛṣṭām śāntām agniśikhām iva
paurṇamāsīm iva niśām rāhugrastendumāṇḍalām
paurṇamāsīm iva niśām rāhugrastendumāṇḍalām
13.
Like an altar that has been defiled, like a fire-flame that has been extinguished, or like a full moon night whose moon's disk has been seized by Rāhu.
उत्कृष्टपर्णकमलां वित्रासितविहंगमाम् ।
हस्तिहस्तपरामृष्टामाकुलां पद्मिनीमिव ॥१४॥
हस्तिहस्तपरामृष्टामाकुलां पद्मिनीमिव ॥१४॥
14. utkṛṣṭaparṇakamalāṃ vitrāsitavihaṃgamām ,
hastihastaparāmṛṣṭāmākulāṃ padminīmiva.
hastihastaparāmṛṣṭāmākulāṃ padminīmiva.
14.
utkr̥ṣṭaparṇakamalām vitrāsitavihaṅgamām
hastihastaparāmṛṣṭām ākulām padminīm iva
hastihastaparāmṛṣṭām ākulām padminīm iva
14.
utkr̥ṣṭaparṇakamalām vitrāsitavihaṅgamām
hastihastaparāmṛṣṭām ākulām padminīm iva
hastihastaparāmṛṣṭām ākulām padminīm iva
14.
She was like a lotus pond (padminī) whose lotus leaves have been uprooted, whose birds have been frightened away, which has been ravaged by an elephant's trunk, and is agitated.
पतिशोकातुरां शुष्कां नदीं विस्रावितामिव ।
परया मृजया हीनां कृष्णपक्षे निशामिव ॥१५॥
परया मृजया हीनां कृष्णपक्षे निशामिव ॥१५॥
15. patiśokāturāṃ śuṣkāṃ nadīṃ visrāvitāmiva ,
parayā mṛjayā hīnāṃ kṛṣṇapakṣe niśāmiva.
parayā mṛjayā hīnāṃ kṛṣṇapakṣe niśāmiva.
15.
patiśokāturām śuṣkām nadīm visrāvītām iva
parayā mr̥jayā hīnām kr̥ṣṇapakṣe niśām iva
parayā mr̥jayā hīnām kr̥ṣṇapakṣe niśām iva
15.
patiśokāturām śuṣkām visrāvītām nadīm iva
parayā mr̥jayā hīnām kr̥ṣṇapakṣe niśām iva
parayā mr̥jayā hīnām kr̥ṣṇapakṣe niśām iva
15.
Afflicted by sorrow for her husband (pati), she was like a dried-up river whose waters have been drained away, and like a night in the dark fortnight, devoid of great splendor.
सुकुमारीं सुजाताङ्गीं रत्नगर्भगृहोचिताम् ।
तप्यमानामिवोष्णेन मृणालीमचिरोद्धृताम् ॥१६॥
तप्यमानामिवोष्णेन मृणालीमचिरोद्धृताम् ॥१६॥
16. sukumārīṃ sujātāṅgīṃ ratnagarbhagṛhocitām ,
tapyamānāmivoṣṇena mṛṇālīmaciroddhṛtām.
tapyamānāmivoṣṇena mṛṇālīmaciroddhṛtām.
16.
sukumārīm sujātāṅgīm ratnagarbhagr̥hocitām
tapyāmānām iva uṣṇena mr̥ṇālīm aciroddhr̥tām
tapyāmānām iva uṣṇena mr̥ṇālīm aciroddhr̥tām
16.
sukumārīm sujātāṅgīm ratnagarbhagr̥hocitām
uṣṇena tapyāmānām aciroddhr̥tām mr̥ṇālīm iva
uṣṇena tapyāmānām aciroddhr̥tām mr̥ṇālīm iva
16.
She (Sītā), who was very delicate, with beautiful limbs, and accustomed to inner chambers filled with jewels, was like a lotus stalk (mr̥ṇālī) that had just been uprooted and was being scorched by the heat.
गृहीतामालितां स्तम्भे यूथपेन विनाकृताम् ।
निःश्वसन्तीं सुदुःखार्तां गजराजवधूमिव ॥१७॥
निःश्वसन्तीं सुदुःखार्तां गजराजवधूमिव ॥१७॥
17. gṛhītāmālitāṃ stambhe yūthapena vinākṛtām ,
niḥśvasantīṃ suduḥkhārtāṃ gajarājavadhūmiva.
niḥśvasantīṃ suduḥkhārtāṃ gajarājavadhūmiva.
17.
gr̥hītām ālitām stambhe yūthapena vinākr̥tām
niḥśvasantīm suduhkhārtām gajarājavadhūm iva
niḥśvasantīm suduhkhārtām gajarājavadhūm iva
17.
gr̥hītām ālitām stambhe yūthapena vinākr̥tām
niḥśvasantīm suduhkhārtām gajarājavadhūm iva
niḥśvasantīm suduhkhārtām gajarājavadhūm iva
17.
She was like a female elephant queen (gajarājavadhū) that is captured and tied to a pillar, separated from her herd leader, sighing, and greatly tormented by sorrow.
एकया दीर्घया वेण्या शोभमानामयत्नतः ।
नीलया नीरदापाये वनराज्या महीमिव ॥१८॥
नीलया नीरदापाये वनराज्या महीमिव ॥१८॥
18. ekayā dīrghayā veṇyā śobhamānāmayatnataḥ ,
nīlayā nīradāpāye vanarājyā mahīmiva.
nīlayā nīradāpāye vanarājyā mahīmiva.
18.
ekayā dīrghayā veṇyā śobhamānām ayatnataḥ
nīlayā nīradāpāye vanarājyā mahīm iva
nīlayā nīradāpāye vanarājyā mahīm iva
18.
Adorned effortlessly by a single, long, dark braid, she appeared like the earth (mahī) graced by a line of forests at the end of the rainy season.
उपवासेन शोकेन ध्यानेन च भयेन च ।
परिक्षीणां कृशां दीनामल्पाहारां तपोधनाम् ॥१९॥
परिक्षीणां कृशां दीनामल्पाहारां तपोधनाम् ॥१९॥
19. upavāsena śokena dhyānena ca bhayena ca ,
parikṣīṇāṃ kṛśāṃ dīnāmalpāhārāṃ tapodhanām.
parikṣīṇāṃ kṛśāṃ dīnāmalpāhārāṃ tapodhanām.
19.
upavāsena śokena dhyānena ca bhayena ca
parikṣīṇām kṛśām dīnām alpāhārām tapodhanām
parikṣīṇām kṛśām dīnām alpāhārām tapodhanām
19.
She was greatly emaciated, thin, distressed, subsisting on little food, and rich in spiritual austerity (tapas), all caused by fasting, grief, meditation (dhyāna), and fear.
आयाचमानां दुःखार्तां प्राञ्जलिं देवतामिव ।
भावेन रघुमुख्यस्य दशग्रीवपराभवम् ॥२०॥
भावेन रघुमुख्यस्य दशग्रीवपराभवम् ॥२०॥
20. āyācamānāṃ duḥkhārtāṃ prāñjaliṃ devatāmiva ,
bhāvena raghumukhyasya daśagrīvaparābhavam.
bhāvena raghumukhyasya daśagrīvaparābhavam.
20.
āyācamānām duḥkhārtām prāñjalim devatām iva
bhāvena raghumukhyasya daśagrīvaparābhavam
bhāvena raghumukhyasya daśagrīvaparābhavam
20.
She was beseeching, tormented by sorrow, with folded hands like a deity, anticipating the defeat of Daśagrīva (Rāvaṇa) through the resolve of Rāma, the foremost of the Raghus.
समीक्षमाणां रुदतीमनिन्दितां सुपक्ष्मताम्रायतशुक्ललोचनाम् ।
अनुव्रतां राममतीव मैथिलीं प्रलोभयामास वधाय रावणः ॥२१॥
अनुव्रतां राममतीव मैथिलीं प्रलोभयामास वधाय रावणः ॥२१॥
21. samīkṣamāṇāṃ rudatīmaninditāṃ supakṣmatāmrāyataśuklalocanām ,
anuvratāṃ rāmamatīva maithilīṃ pralobhayāmāsa vadhāya rāvaṇaḥ.
anuvratāṃ rāmamatīva maithilīṃ pralobhayāmāsa vadhāya rāvaṇaḥ.
21.
samīkṣamāṇām rudatīm aninditām
supakṣmatāmāyataśuklalocanām
anuvratām rāmam atīva maithilīm
pralobhayāmāsa vadhāya rāvaṇaḥ
supakṣmatāmāyataśuklalocanām
anuvratām rāmam atīva maithilīm
pralobhayāmāsa vadhāya rāvaṇaḥ
21.
Rāvaṇa tempted Maithilī (Sītā) to her destruction, even as she looked [forward to Rāma's arrival], wept, was blameless, possessed beautiful eyelashes and long, copper-red and white eyes, and was exceedingly faithful to Rāma.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17 (current chapter)
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100