Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-50

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तथा संचोदितः सूतो लक्ष्मणेन महात्मना ।
तद्वाक्यमृषिणा प्रोक्तं व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥१॥
1. tathā saṃcoditaḥ sūto lakṣmaṇena mahātmanā ,
tadvākyamṛṣiṇā proktaṃ vyāhartumupacakrame.
1. tathā saṃcoditaḥ sūtaḥ lakṣmaṇena mahātmanā
tat vākyam ṛṣiṇā proktam vyāhartum upacakrame
1. tathā mahātmanā lakṣmaṇena saṃcoditaḥ sūtaḥ
ṛṣiṇā proktam tat vākyam vyāhartum upacakrame
1. Thus urged by the high-souled Lakshmana, the charioteer began to recount that statement spoken by the sage.
पुरा नाम्ना हि दुर्वासा अत्रेः पुत्रो महामुनिः ।
वसिष्ठस्याश्रमे पुण्ये स वार्षिक्यमुवास ह ॥२॥
2. purā nāmnā hi durvāsā atreḥ putro mahāmuniḥ ,
vasiṣṭhasyāśrame puṇye sa vārṣikyamuvāsa ha.
2. purā nāmnā hi durvāsāḥ atreḥ putraḥ mahāmuniḥ
vasiṣṭhasya āśrame puṇye saḥ vārṣikyam uvāsa ha
2. purā hi atreḥ putraḥ nāmnā durvāsāḥ mahāmuniḥ
vasiṣṭhasya puṇye āśrame saḥ vārṣikyam uvāsa ha
2. Formerly, indeed, the great sage (muni) named Durvasa, son of Atri, resided for a year in the sacred hermitage (āśrama) of Vasishtha.
तमाश्रमं महातेजाः पिता ते सुमहायशाः ।
पुरोधसं महात्मानं दिदृक्षुरगमत् स्वयम् ॥३॥
3. tamāśramaṃ mahātejāḥ pitā te sumahāyaśāḥ ,
purodhasaṃ mahātmānaṃ didṛkṣuragamat svayam.
3. tam āśramam mahātejāḥ pitā te sumahāyaśāḥ
purodhasam mahātmānam didṛkṣuḥ agamat svayam
3. te mahātejāḥ sumahāyaśāḥ pitā svayam mahātmānam
purodhasam didṛkṣuḥ tam āśramam agamat
3. Your exceedingly radiant and greatly renowned father himself went to that hermitage (āśrama), desiring to see the great-souled chief priest.
स दृष्ट्वा सूर्यसंकाशं ज्वलन्तमिव तेजसा ।
उपविष्टं वसिष्ठस्य सव्ये पार्श्वे महामुनिम् ।
तौ मुनी तापसश्रेष्ठौ विनीतस्त्वभ्यवादयत् ॥४॥
4. sa dṛṣṭvā sūryasaṃkāśaṃ jvalantamiva tejasā ,
upaviṣṭaṃ vasiṣṭhasya savye pārśve mahāmunim ,
tau munī tāpasaśreṣṭhau vinītastvabhyavādayat.
4. sa dṛṣṭvā sūryasaṃkāśam jvalantam
iva tejasā upaviṣṭam vasiṣṭhasya
savye pārśve mahāmunim tau munī
tapasśreṣṭhau vinītaḥ tu abhyavādayat
4. saḥ vinītaḥ tu sūryasaṃkāśam tejasā
jvalantam iva vasiṣṭhasya savye
pārśve upaviṣṭam mahāmunim dṛṣṭvā
tau tapasśreṣṭhau munī abhyavādayat
4. Upon seeing the great sage, who was seated on Vasiṣṭha's left side and shining with splendor as if blazing like the sun, the king, humble and reverent, greeted those two excellent ascetics (muni).
स ताभ्यां पूजितो राजा स्वागतेनासनेन च ।
पाद्येन फलमूलैश्च सो ऽप्यास्ते मुनिभिः सह ॥५॥
5. sa tābhyāṃ pūjito rājā svāgatenāsanena ca ,
pādyena phalamūlaiśca so'pyāste munibhiḥ saha.
5. sa tābhyām pūjitaḥ rājā svāgatena āsanena ca
pādyena phalamūlaiḥ ca saḥ api āste munibhiḥ saha
5. saḥ rājā tābhyām svāgatena āsanena ca pādyena
phalamūlaiḥ ca pūjitaḥ saḥ api munibhiḥ saha āste
5. The king, thus honored by those two with a welcome, a seat, water for his feet, and fruits and roots, then sat down together with the sages (muni).
तेषां तत्रोपविष्टानां तास्ताः सुमधुराः कथाः ।
बभूवुः परमर्षीणां मध्यादित्यगते ऽहनि ॥६॥
6. teṣāṃ tatropaviṣṭānāṃ tāstāḥ sumadhurāḥ kathāḥ ,
babhūvuḥ paramarṣīṇāṃ madhyādityagate'hani.
6. teṣām tatra upaviṣṭānām tāḥ tāḥ sumadhurāḥ kathāḥ
babhūvuḥ paramarṣīṇām madhyādityagate ahani
6. tatra upaviṣṭānām teṣām paramarṣīṇām tāḥ tāḥ
sumadhurāḥ kathāḥ madhyādityagate ahani babhūvuḥ
6. As those great sages (paramarṣi) were seated there, various exceedingly sweet conversations took place among them during the midday hour.
ततः कथायां कस्यां चित् प्राञ्जलिः प्रग्रहो नृपः ।
उवाच तं महात्मानमत्रेः पुत्रं तपोधनम् ॥७॥
7. tataḥ kathāyāṃ kasyāṃ cit prāñjaliḥ pragraho nṛpaḥ ,
uvāca taṃ mahātmānamatreḥ putraṃ tapodhanam.
7. tataḥ kathāyām kasyām cit prāñjaliḥ pragrāhaḥ
nṛpaḥ uvāca tam mahātmānam atreḥ putram tapodhanam
7. tataḥ kasyām cit kathāyām nṛpaḥ prāñjaliḥ pragrāhaḥ
tam atreḥ putram mahātmānam tapodhanam uvāca
7. Then, during a certain conversation, the king, with folded hands and reverently, addressed the great-souled son of Atri, who was rich in ascetic power (tapas).
भगवन् किंप्रमाणेन मम वंशो भविष्यति ।
किमायुश्च हि मे रामः पुत्राश्चान्ये किमायुषः ॥८॥
8. bhagavan kiṃpramāṇena mama vaṃśo bhaviṣyati ,
kimāyuśca hi me rāmaḥ putrāścānye kimāyuṣaḥ.
8. bhagavan kimpramāṇena mama vaṃśaḥ bhaviṣyati
kim āyuḥ ca hi me rāmaḥ putrāḥ ca anye kimāyuṣaḥ
8. bhagavan mama vaṃśaḥ kimpramāṇena bhaviṣyati? hi
me rāmaḥ kim āyuḥ ca? anye putrāḥ ca kimāyuṣaḥ?
8. O revered one (bhagavan), of what measure will my lineage be? What will be the lifespan of my Rāma, and what will be the lifespans of my other sons?
रामस्य च सुता ये स्युस्तेषामायुः कियद्भवेत् ।
काम्यया भगवन्ब्रूहि वंशस्यास्य गतिं मम ॥९॥
9. rāmasya ca sutā ye syusteṣāmāyuḥ kiyadbhavet ,
kāmyayā bhagavanbrūhi vaṃśasyāsya gatiṃ mama.
9. rāmasya ca sutāḥ ye syuḥ teṣām āyuḥ kiyat bhavet
kāmyayā bhagavan brūhi vaṃśasya asya gatim mama
9. ca rāmasya ye sutāḥ syuḥ teṣām āyuḥ kiyat bhavet?
bhagavan kāmyayā mama asya vaṃśasya gatim brūhi
9. And what will be the lifespan of those sons who may be born to Rāma? O revered one (bhagavan), out of my earnest desire (kāmyayā), tell me the destiny of this lineage of mine.
तच्छ्रुत्वा व्याहृतं वाक्यं राज्ञो दशरथस्य तु ।
दुर्वासाः सुमहातेजा व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥१०॥
10. tacchrutvā vyāhṛtaṃ vākyaṃ rājño daśarathasya tu ,
durvāsāḥ sumahātejā vyāhartumupacakrame.
10. tat śrutvā vyāhṛtam vākyam rājñaḥ daśarathasya
tu durvāsāḥ sumahātejāḥ vyāhartum upacakrame
10. tu rājñaḥ daśarathasya vyāhṛtam tat vākyam
śrutvā sumahātejāḥ durvāsāḥ vyāhartum upacakrame
10. Having heard that statement spoken by King Daśaratha, Durvāsā, who possessed immense brilliance, began to speak.
अयोध्यायाः पती रामो दीर्घकालं भविष्यति ।
सुखिनश्च समृद्धाश्च भविष्यन्त्यस्य चानुजाः ॥११॥
11. ayodhyāyāḥ patī rāmo dīrghakālaṃ bhaviṣyati ,
sukhinaśca samṛddhāśca bhaviṣyantyasya cānujāḥ.
11. ayodhyāyāḥ patiḥ rāmaḥ dīrghakālam bhaviṣyati
sukhinaḥ ca samṛddhāḥ ca bhaviṣyanti asya ca anujāḥ
11. rāmaḥ ayodhyāyāḥ patiḥ dīrghakālam bhaviṣyati
asya anujāḥ ca sukhinaḥ samṛddhāḥ ca bhaviṣyanti
11. Rāma, the lord of Ayodhyā, will rule for a long time. And his younger brothers will be happy and prosperous.
कस्मिंश्चित् करणे त्वां च मैथिलीं च यशस्विनीम् ।
संत्यजिष्यति धर्मात्मा कालेन महता किल ॥१२॥
12. kasmiṃścit karaṇe tvāṃ ca maithilīṃ ca yaśasvinīm ,
saṃtyajiṣyati dharmātmā kālena mahatā kila.
12. kasmin cit karaṇe tvām ca maithilīm ca yaśasvinīm
santyajiṣyati dharmātmā kālena mahatā kila
12. dharmātmā kasmin cit karaṇe mahatā kālena tvām
ca yaśasvinīm maithilīm ca kila santyajiṣyati
12. Indeed, for some reason, the righteous one (dharmātman) will abandon you and the glorious Maithilī (Sītā) after a long time.
दशवर्षसहस्रणि दशवर्षशतानि च ।
रामो राज्यमुपासित्वा ब्रह्मलोकं गमिष्यति ॥१३॥
13. daśavarṣasahasraṇi daśavarṣaśatāni ca ,
rāmo rājyamupāsitvā brahmalokaṃ gamiṣyati.
13. daśavarṣasahasrāṇi daśavarṣaśatāni ca
rāmaḥ rājyam upāsitvā brahmalokam gamiṣyati
13. rāmaḥ daśavarṣasahasrāṇi daśavarṣaśatāni
ca rājyam upāsitvā brahmalokam gamiṣyati
13. Rāma, after having ruled for ten thousand and one thousand (eleven thousand) years, will go to the world of Brahmā (brahmaloka).
समृद्धैर्हयमेधैश्च इष्ट्वा परपुरंजयः ।
राजवंशांश्च काकुत्स्थो बहून् संस्थापयिष्यति ॥१४॥
14. samṛddhairhayamedhaiśca iṣṭvā parapuraṃjayaḥ ,
rājavaṃśāṃśca kākutstho bahūn saṃsthāpayiṣyati.
14. samṛddhaiḥ hayamedhaiḥ ca iṣṭvā parapurajayaḥ
rājavanśān ca kākutsthaḥ bahūn saṃsthāpayiṣyati
14. parapurajayaḥ kākutsthaḥ samṛddhaiḥ hayamedhaiḥ
ca iṣṭvā bahūn rājavanśān ca saṃsthāpayiṣyati
14. And Kakutstha (Rāma), the conqueror of enemy cities, after performing many prosperous horse (Vedic rituals) (aśvamedha), will establish many royal dynasties.
स सर्वमखिलं राज्ञो वंशस्यास्य गतागतम् ।
आख्याय सुमहातेजास्तूष्णीमासीन्महाद्युतिः ॥१५॥
15. sa sarvamakhilaṃ rājño vaṃśasyāsya gatāgatam ,
ākhyāya sumahātejāstūṣṇīmāsīnmahādyutiḥ.
15. saḥ sarvam akhilam rājñaḥ vaṃśasya asya gatāgatam
ākhyāya sumahātejāḥ tūṣṇīm āsīt mahādyutiḥ
15. That exceedingly splendid and greatly luminous (muni) sage, having recounted the entire history of this king's lineage, then became silent.
तूष्णींभूते मुनौ तस्मिन् राजा दशरथस्तदा ।
अभिवाद्य महात्मानौ पुनरायात् पुरोत्तमम् ॥१६॥
16. tūṣṇīṃbhūte munau tasmin rājā daśarathastadā ,
abhivādya mahātmānau punarāyāt purottamam.
16. tūṣṇīmbhūte munau tasmin rājā daśarathaḥ tadā
abhivādya mahātmānau punaḥ āyāt puruttamam
16. When that (muni) sage became silent, King Daśaratha then, having paid homage to the two great souls (ātman), returned again to the excellent city.
एतद्वचो मया तत्र मुनिना व्याहृतं पुरा ।
श्रुतं हृदि च निक्षिप्तं नान्यथा तद्भविष्यति ॥१७॥
17. etadvaco mayā tatra muninā vyāhṛtaṃ purā ,
śrutaṃ hṛdi ca nikṣiptaṃ nānyathā tadbhaviṣyati.
17. etat vacaḥ mayā tatra muninā vyāhṛtam purā śrutam
hṛdi ca nikṣiptam na anyathā tat bhaviṣyati
17. These words were spoken to me by the (muni) there before. I have heard them and stored them in my heart; it will certainly not happen otherwise.
एवं गते न संतापं गन्तुमर्हसि राघव ।
सीतार्थे राघवार्थे वा दृढो भव नरोत्तम ॥१८॥
18. evaṃ gate na saṃtāpaṃ gantumarhasi rāghava ,
sītārthe rāghavārthe vā dṛḍho bhava narottama.
18. evam gate na saṃtāpam gantum arhasi rāghava
sīta-arthe rāghava-arthe vā dṛḍhaḥ bhava nara-uttama
18. When things have thus occurred, O Rāghava, you should not fall into distress. Be resolute, O best of men, whether for Sītā's sake or for your own sake.
तच्छ्रुत्वा व्याहृतं वाक्यं सूतस्य परमाद्भुतम् ।
प्रहर्षमतुलं लेभे साधु साध्विति चाब्रवीत् ॥१९॥
19. tacchrutvā vyāhṛtaṃ vākyaṃ sūtasya paramādbhutam ,
praharṣamatulaṃ lebhe sādhu sādhviti cābravīt.
19. tat śrutvā vyāhṛtam vākyam sūtasya paramādbhutam
praharṣam atulam lebhe sādhu sādhu iti ca abravīt
19. sūtasya paramādbhutam vyāhṛtam vākyam tat śrutvā
atulam praharṣam lebhe ca sādhu sādhu iti abravīt
19. Having heard those exceedingly wonderful words spoken by the charioteer (sūta), he experienced immeasurable joy and exclaimed, "Excellent! Excellent!"
तयोः संवदतोरेवं सूतलक्ष्मणयोः पथि ।
अस्तमर्को गतो वासं गोमत्यां तावथोषतुः ॥२०॥
20. tayoḥ saṃvadatorevaṃ sūtalakṣmaṇayoḥ pathi ,
astamarko gato vāsaṃ gomatyāṃ tāvathoṣatuḥ.
20. tayoḥ saṃvadatoḥ evam sūtalakṣmaṇayoḥ pathi
astam arkaḥ gataḥ vāsam gomatyām tau atha ūṣatuḥ
20. evam pathi tayoḥ sūtalakṣmaṇayoḥ saṃvadatoḥ
arkaḥ astam gataḥ atha tau gomatyām vāsam ūṣatuḥ
20. As the two, the charioteer (sūta) and Lakṣmaṇa, conversed on the path, the sun set, and they both stayed that night by the Gomati River.