वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-3, chapter-55
राक्षसं मृगरूपेण चरन्तं कामरूपिणम् ।
निहत्य रामो मारीचं तूर्णं पथि न्यवर्तत ॥१॥
निहत्य रामो मारीचं तूर्णं पथि न्यवर्तत ॥१॥
1. rākṣasaṃ mṛgarūpeṇa carantaṃ kāmarūpiṇam ,
nihatya rāmo mārīcaṃ tūrṇaṃ pathi nyavartata.
nihatya rāmo mārīcaṃ tūrṇaṃ pathi nyavartata.
1.
rākṣasam mṛgarūpeṇa carantam kāmarūpiṇam
nihatya rāmaḥ mārīcam tūrṇam pathi nyavartata
nihatya rāmaḥ mārīcam tūrṇam pathi nyavartata
1.
rāmaḥ mṛgarūpeṇa carantam kāmarūpiṇam rākṣasam
mārīcam nihatya tūrṇam pathi nyavartata
mārīcam nihatya tūrṇam pathi nyavartata
1.
After killing Maricha, the demon capable of assuming any form at will, who was moving about in the guise of a deer, Rama quickly returned on his path.
तस्य संत्वरमाणस्य द्रष्टुकामस्य मैथिलीम् ।
क्रूरस्वरो ऽथ गोमायुर्विननादास्य पृष्ठतः ॥२॥
क्रूरस्वरो ऽथ गोमायुर्विननादास्य पृष्ठतः ॥२॥
2. tasya saṃtvaramāṇasya draṣṭukāmasya maithilīm ,
krūrasvaro'tha gomāyurvinanādāsya pṛṣṭhataḥ.
krūrasvaro'tha gomāyurvinanādāsya pṛṣṭhataḥ.
2.
tasya saṃtvaramāṇasya draṣṭukāmasya maithilīm
krūrasvaraḥ atha gomāyuḥ vinanāda asya pṛṣṭhataḥ
krūrasvaraḥ atha gomāyuḥ vinanāda asya pṛṣṭhataḥ
2.
atha krūrasvaraḥ gomāyuḥ tasya saṃtvaramāṇasya
maithilīm draṣṭukāmasya asya pṛṣṭhataḥ vinanāda
maithilīm draṣṭukāmasya asya pṛṣṭhataḥ vinanāda
2.
As he was hurrying, eager to see Maithili (Sita), then a jackal with a harsh cry howled from behind him.
स तस्य स्वरमाज्ञाय दारुणं रोमहर्षणम् ।
चिन्तयामास गोमायोः स्वरेण परिशङ्कितः ॥३॥
चिन्तयामास गोमायोः स्वरेण परिशङ्कितः ॥३॥
3. sa tasya svaramājñāya dāruṇaṃ romaharṣaṇam ,
cintayāmāsa gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ.
cintayāmāsa gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ.
3.
saḥ tasya svaram ājñāya dāruṇam romaharṣaṇam
cintayāmāsa gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ
cintayāmāsa gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ
3.
saḥ tasya dāruṇam romaharṣaṇam svaram ājñāya
gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ cintayāmāsa
gomāyoḥ svareṇa pariśaṅkitaḥ cintayāmāsa
3.
Recognizing that terrible, hair-raising cry, he became apprehensive because of the jackal's sound and began to ponder.
अशुभं बत मन्ये ऽहं गोमायुर्वाश्यते यथा ।
स्वस्ति स्यादपि वैदेह्या राक्षसैर्भक्षणं विना ॥४॥
स्वस्ति स्यादपि वैदेह्या राक्षसैर्भक्षणं विना ॥४॥
4. aśubhaṃ bata manye'haṃ gomāyurvāśyate yathā ,
svasti syādapi vaidehyā rākṣasairbhakṣaṇaṃ vinā.
svasti syādapi vaidehyā rākṣasairbhakṣaṇaṃ vinā.
4.
aśubham bata manye aham gomāyuḥ vāśyate yathā
svasti syāt api vaidehyāḥ rākṣasaiḥ bhakṣaṇam vinā
svasti syāt api vaidehyāḥ rākṣasaiḥ bhakṣaṇam vinā
4.
aham bata manye aśubham yathā gomāyuḥ vāśyate.
api rākṣasaiḥ bhakṣaṇam vinā vaidehyāḥ svasti syāt
api rākṣasaiḥ bhakṣaṇam vinā vaidehyāḥ svasti syāt
4.
"Alas, I consider this inauspicious, seeing how the jackal howls. May Vaidehi (Sita) be safe and not devoured by demons."
मारीचेन तु विज्ञाय स्वरमालक्ष्य मामकम् ।
विक्रुष्टं मृगरूपेण लक्ष्मणः शृणुयाद् यदि ॥५॥
विक्रुष्टं मृगरूपेण लक्ष्मणः शृणुयाद् यदि ॥५॥
5. mārīcena tu vijñāya svaramālakṣya māmakam ,
vikruṣṭaṃ mṛgarūpeṇa lakṣmaṇaḥ śṛṇuyād yadi.
vikruṣṭaṃ mṛgarūpeṇa lakṣmaṇaḥ śṛṇuyād yadi.
5.
mārīcena tu vijñāya svaram ālakṣya māmakam
vikruṣṭam mṛgarūpeṇa lakṣmaṇaḥ śṛṇuyāt yadi
vikruṣṭam mṛgarūpeṇa lakṣmaṇaḥ śṛṇuyāt yadi
5.
yadi lakṣmaṇaḥ mārīcena mṛgarūpeṇa mama
svaram vijñāya ālakṣya vikruṣṭam śṛṇuyāt tu
svaram vijñāya ālakṣya vikruṣṭam śṛṇuyāt tu
5.
If Lakshmana should hear the cry, uttered by Maricha in the form of a deer, a cry that Maricha will make having recognized and imitated my voice.
स सौमित्रिः स्वरं श्रुत्वा तां च हित्वाथ मैथिलीम् ।
तयैव प्रहितः क्षिप्रं मत्सकाशमिहैष्यति ॥६॥
तयैव प्रहितः क्षिप्रं मत्सकाशमिहैष्यति ॥६॥
6. sa saumitriḥ svaraṃ śrutvā tāṃ ca hitvātha maithilīm ,
tayaiva prahitaḥ kṣipraṃ matsakāśamihaiṣyati.
tayaiva prahitaḥ kṣipraṃ matsakāśamihaiṣyati.
6.
saḥ saumitriḥ svaram śrutvā tām ca hitvā atha maithilīm
tayā eva prahitaḥ kṣipram mat sakāśam iha eṣyati
tayā eva prahitaḥ kṣipram mat sakāśam iha eṣyati
6.
saḥ saumitriḥ svaram śrutvā atha tām maithilīm ca
hitvā tayā eva prahitaḥ kṣipram iha mat sakāśam eṣyati
hitvā tayā eva prahitaḥ kṣipram iha mat sakāśam eṣyati
6.
That Lakshmana (Soumitri), having heard the cry, and having abandoned Sita (Maithili), will then quickly come here to my presence, having been sent forth by her very self.
राक्षसैः सहितैर्नूनं सीताया ईप्सितो वधः ।
काञ्चनश्च मृगो भूत्वा व्यपनीयाश्रमात्तु माम् ॥७॥
काञ्चनश्च मृगो भूत्वा व्यपनीयाश्रमात्तु माम् ॥७॥
7. rākṣasaiḥ sahitairnūnaṃ sītāyā īpsito vadhaḥ ,
kāñcanaśca mṛgo bhūtvā vyapanīyāśramāttu mām.
kāñcanaśca mṛgo bhūtvā vyapanīyāśramāttu mām.
7.
rākṣasaiḥ sahitaiḥ nūnam sītāyāḥ īpsitaḥ vadhaḥ
kāñcanaḥ ca mṛgaḥ bhūtvā vyapanīya āśramāt tu mām
kāñcanaḥ ca mṛgaḥ bhūtvā vyapanīya āśramāt tu mām
7.
nūnam sahitaiḥ rākṣasaiḥ sītāyāḥ vadhaḥ īpsitaḥ
ca kāñcanaḥ mṛgaḥ bhūtvā tu mām āśramāt vyapanīya
ca kāñcanaḥ mṛgaḥ bhūtvā tu mām āśramāt vyapanīya
7.
Indeed, Sita's killing is desired by these assembled demons. And (Maricha), having become a golden deer, would certainly lead me away from the hermitage.
दूरं नीत्वा तु मारीचो राक्षसो ऽभूच्छराहतः ।
हा लक्ष्मण हतो ऽस्मीति यद्वाक्यं व्यजहार ह ॥८॥
हा लक्ष्मण हतो ऽस्मीति यद्वाक्यं व्यजहार ह ॥८॥
8. dūraṃ nītvā tu mārīco rākṣaso'bhūccharāhataḥ ,
hā lakṣmaṇa hato'smīti yadvākyaṃ vyajahāra ha.
hā lakṣmaṇa hato'smīti yadvākyaṃ vyajahāra ha.
8.
dūram nītvā tu mārīcaḥ rākṣasaḥ abhūt śara āhataḥ
hā lakṣmaṇa hataḥ asmi iti yat vākyam vyajahāra ha
hā lakṣmaṇa hataḥ asmi iti yat vākyam vyajahāra ha
8.
mārīcaḥ rākṣasaḥ tu dūram nītvā śara āhataḥ abhūt
ha yat vākyam hā lakṣmaṇa hataḥ asmi iti vyajahāra
ha yat vākyam hā lakṣmaṇa hataḥ asmi iti vyajahāra
8.
Indeed, after leading me far away, Maricha, the demon, would be struck by an arrow, and would then utter the words: 'Alas, Lakshmana, I am slain!'
अपि स्वस्ति भवेद्द्वाभ्यां रहिताभ्यां मया वने ।
जनस्थाननिमित्तं हि कृतवैरो ऽस्मि राक्षसैः ।
निमित्तानि च घोराणि दृश्यन्ते ऽद्य बहूनि च ॥९॥
जनस्थाननिमित्तं हि कृतवैरो ऽस्मि राक्षसैः ।
निमित्तानि च घोराणि दृश्यन्ते ऽद्य बहूनि च ॥९॥
9. api svasti bhaveddvābhyāṃ rahitābhyāṃ mayā vane ,
janasthānanimittaṃ hi kṛtavairo'smi rākṣasaiḥ ,
nimittāni ca ghorāṇi dṛśyante'dya bahūni ca.
janasthānanimittaṃ hi kṛtavairo'smi rākṣasaiḥ ,
nimittāni ca ghorāṇi dṛśyante'dya bahūni ca.
9.
api svasti bhavet dvābhyām rahitābhyām
mayā vane | janasthānanimittam hi
kṛtavairaḥ asmi rākṣasaiḥ | nimittāni
ca ghorāṇi dṛśyante adya bahūni ca
mayā vane | janasthānanimittam hi
kṛtavairaḥ asmi rākṣasaiḥ | nimittāni
ca ghorāṇi dṛśyante adya bahūni ca
9.
mayā vane rahitābhyām dvābhyām api
svasti bhavet hi janasthānanimittam
rākṣasaiḥ kṛtavairaḥ asmi adya ca
bahūni ghorāṇi nimittāni ca dṛśyante
svasti bhavet hi janasthānanimittam
rākṣasaiḥ kṛtavairaḥ asmi adya ca
bahūni ghorāṇi nimittāni ca dṛśyante
9.
I wonder if all is well with the two (Sītā and Lakṣmaṇa) whom I left behind in the forest. Indeed, because of the events in Janasthana, I have incurred the enmity of the Rākṣasas. Moreover, many dreadful omens are appearing today.
इत्येवं चिन्तयन् रामः श्रुत्वा गोमायुनिःस्वनम् ।
आत्मनश्चापनयनं मृगरूपेण रक्षसा ।
आजगाम जनस्थानं राघवः परिशङ्कितः ॥१०॥
आत्मनश्चापनयनं मृगरूपेण रक्षसा ।
आजगाम जनस्थानं राघवः परिशङ्कितः ॥१०॥
10. ityevaṃ cintayan rāmaḥ śrutvā gomāyuniḥsvanam ,
ātmanaścāpanayanaṃ mṛgarūpeṇa rakṣasā ,
ājagāma janasthānaṃ rāghavaḥ pariśaṅkitaḥ.
ātmanaścāpanayanaṃ mṛgarūpeṇa rakṣasā ,
ājagāma janasthānaṃ rāghavaḥ pariśaṅkitaḥ.
10.
iti evam cintayan rāmaḥ śrutvā
gomāyuniḥsvanam | ātmanaḥ ca apanayanam
mṛgarūpeṇa rakṣasā | ājagāma
janasthānam rāghavaḥ pariśaṅkitaḥ
gomāyuniḥsvanam | ātmanaḥ ca apanayanam
mṛgarūpeṇa rakṣasā | ājagāma
janasthānam rāghavaḥ pariśaṅkitaḥ
10.
iti evam cintayan rāmaḥ gomāyuniḥsvanam
śrutvā ca mṛgarūpeṇa rakṣasā
ātmanaḥ apanayanam (jñātvā)
pariśaṅkitaḥ rāghavaḥ janasthānam ājagāma
śrutvā ca mṛgarūpeṇa rakṣasā
ātmanaḥ apanayanam (jñātvā)
pariśaṅkitaḥ rāghavaḥ janasthānam ājagāma
10.
Thus reflecting, Rāma, having heard the jackal's howl, and realizing his own diversion by a Rākṣasa in the guise of a deer, the descendant of Raghu (Rāghava) arrived at Janasthana, filled with apprehension.
तं दीनमानसं दीनमासेदुर्मृगपक्षिणः ।
सव्यं कृत्वा महात्मानं घोरांश्च ससृजुः स्वरान् ॥११॥
सव्यं कृत्वा महात्मानं घोरांश्च ससृजुः स्वरान् ॥११॥
11. taṃ dīnamānasaṃ dīnamāsedurmṛgapakṣiṇaḥ ,
savyaṃ kṛtvā mahātmānaṃ ghorāṃśca sasṛjuḥ svarān.
savyaṃ kṛtvā mahātmānaṃ ghorāṃśca sasṛjuḥ svarān.
11.
tam dīnamānasam dīnam āseduḥ mṛgapakṣiṇaḥ |
savyam kṛtvā mahātmānam ghorān ca sasṛjuḥ svarān
savyam kṛtvā mahātmānam ghorān ca sasṛjuḥ svarān
11.
mṛgapakṣiṇaḥ tam dīnamānasam dīnam āseduḥ
mahātmānam savyam kṛtvā ca ghorān svarān sasṛjuḥ
mahātmānam savyam kṛtvā ca ghorān svarān sasṛjuḥ
11.
Distressed deer and birds approached him, who was himself dejected in mind and distressed. Keeping that great soul (Rāma) to their left, they emitted dreadful cries.
तानि दृष्ट्वा निमित्तानि महाघोराणि राघवः ।
ततो लक्षणमायान्तं ददर्श विगतप्रभम् ॥१२॥
ततो लक्षणमायान्तं ददर्श विगतप्रभम् ॥१२॥
12. tāni dṛṣṭvā nimittāni mahāghorāṇi rāghavaḥ ,
tato lakṣaṇamāyāntaṃ dadarśa vigataprabham.
tato lakṣaṇamāyāntaṃ dadarśa vigataprabham.
12.
tāni dṛṣṭvā nimittāni mahāghorāṇi rāghavaḥ |
tataḥ lakṣaṇam āyāntam dadarśa vigataprabham
tataḥ lakṣaṇam āyāntam dadarśa vigataprabham
12.
rāghavaḥ tāni mahāghorāṇi nimittāni dṛṣṭvā
tataḥ vigataprabham lakṣaṇam āyāntam dadarśa
tataḥ vigataprabham lakṣaṇam āyāntam dadarśa
12.
Having seen those greatly dreadful omens, Rāghava then saw Lakṣmaṇa approaching, looking utterly dejected (devoid of luster).
ततो ऽविदूरे रामेण समीयाय स लक्ष्मणः ।
विषण्णः स विषण्णेन दुःखितो दुःखभागिना ॥१३॥
विषण्णः स विषण्णेन दुःखितो दुःखभागिना ॥१३॥
13. tato'vidūre rāmeṇa samīyāya sa lakṣmaṇaḥ ,
viṣaṇṇaḥ sa viṣaṇṇena duḥkhito duḥkhabhāginā.
viṣaṇṇaḥ sa viṣaṇṇena duḥkhito duḥkhabhāginā.
13.
tataḥ avidūre rāmeṇa samīyāya saḥ lakṣmaṇaḥ
viṣaṇṇaḥ saḥ viṣaṇṇena duḥkhitaḥ duḥkhabhāginā
viṣaṇṇaḥ saḥ viṣaṇṇena duḥkhitaḥ duḥkhabhāginā
13.
tataḥ avidūre saḥ lakṣmaṇaḥ viṣaṇṇaḥ duḥkhitaḥ
saḥ viṣaṇṇena duḥkhabhāginā rāmeṇa samīyāya
saḥ viṣaṇṇena duḥkhabhāginā rāmeṇa samīyāya
13.
Then, not far from there, Lakshmana, himself despondent and full of sorrow, met Rama, who was likewise despondent and afflicted with grief.
संजगर्हे ऽथ तं भ्राता जेष्ठो लक्ष्मणमागतम् ।
विहाय सीतां विजने वने राक्षससेविते ॥१४॥
विहाय सीतां विजने वने राक्षससेविते ॥१४॥
14. saṃjagarhe'tha taṃ bhrātā jeṣṭho lakṣmaṇamāgatam ,
vihāya sītāṃ vijane vane rākṣasasevite.
vihāya sītāṃ vijane vane rākṣasasevite.
14.
sañjagarhe atha tam bhrātā jeṣṭhaḥ lakṣmaṇam
āgatam vihāya sītām vijane vane rākṣasasevite
āgatam vihāya sītām vijane vane rākṣasasevite
14.
atha jeṣṭhaḥ bhrātā tam āgatam lakṣmaṇam sītām
vijane rākṣasasevite vane vihāya sañjagarhe
vijane rākṣasasevite vane vihāya sañjagarhe
14.
Then, the elder brother (Rama) rebuked Lakshmana, who had returned, for having abandoned Sita in a desolate forest frequented by Rākṣasas.
गृहीत्वा च करं सव्यं लक्ष्मणं रघुनन्दनः ।
उवाच मधुरोदर्कमिदं परुषमार्तवत् ॥१५॥
उवाच मधुरोदर्कमिदं परुषमार्तवत् ॥१५॥
15. gṛhītvā ca karaṃ savyaṃ lakṣmaṇaṃ raghunandanaḥ ,
uvāca madhurodarkamidaṃ paruṣamārtavat.
uvāca madhurodarkamidaṃ paruṣamārtavat.
15.
gṛhītvā ca karam savyam lakṣmaṇam raghunandanaḥ
uvāca madhurodarkam idam paruṣam ārtavat
uvāca madhurodarkam idam paruṣam ārtavat
15.
ca raghunandanaḥ lakṣmaṇam savyam karam gṛhītvā
ārtavat paruṣam madhurodarkam idam uvāca
ārtavat paruṣam madhurodarkam idam uvāca
15.
And grasping Lakshmana's left hand, Rama (the delight of the Raghu dynasty) spoke these harsh words, which were like those of a distressed person, yet destined to have a sweet outcome.
अहो लक्ष्मण गर्ह्यं ते कृतं यत्त्वं विहाय ताम् ।
सीतामिहागतः सौम्य कच्चित् स्वस्ति भवेदिति ॥१६॥
सीतामिहागतः सौम्य कच्चित् स्वस्ति भवेदिति ॥१६॥
16. aho lakṣmaṇa garhyaṃ te kṛtaṃ yattvaṃ vihāya tām ,
sītāmihāgataḥ saumya kaccit svasti bhavediti.
sītāmihāgataḥ saumya kaccit svasti bhavediti.
16.
aho lakṣmaṇa garhyam te kṛtam yat tvam vihāya tām
sītām iha āgataḥ saumya kaccit svasti bhavet iti
sītām iha āgataḥ saumya kaccit svasti bhavet iti
16.
aho lakṣmaṇa saumya te garhyam kṛtam yat tvam tām
sītām vihāya iha āgataḥ iti kaccit svasti bhavet
sītām vihāya iha āgataḥ iti kaccit svasti bhavet
16.
"Oh Lakshmana, you have done something blameworthy (garhya)! For you, my gentle one, have come here abandoning Sita. I hope all is well (svasti)."
न मे ऽस्ति संशयो वीर सर्वथा जनकात्मजा ।
विनष्टा भक्षिता वाप राक्षसैर्वनचारिभिः ॥१७॥
विनष्टा भक्षिता वाप राक्षसैर्वनचारिभिः ॥१७॥
17. na me'sti saṃśayo vīra sarvathā janakātmajā ,
vinaṣṭā bhakṣitā vāpa rākṣasairvanacāribhiḥ.
vinaṣṭā bhakṣitā vāpa rākṣasairvanacāribhiḥ.
17.
na me asti saṃśayaḥ vīra sarvathā janakātmajā
vinaṣṭā bhakṣitā vā api rākṣasaiḥ vanacāribhiḥ
vinaṣṭā bhakṣitā vā api rākṣasaiḥ vanacāribhiḥ
17.
vīra me saṃśayaḥ na asti janakātmajā sarvathā
vinaṣṭā vā api vanacāribhiḥ rākṣasaiḥ bhakṣitā
vinaṣṭā vā api vanacāribhiḥ rākṣasaiḥ bhakṣitā
17.
O hero, I have no doubt at all that Janaka's daughter, Sita, is either lost or has been devoured by the forest-dwelling demons.
अशुभान्येव भूयिष्ठं यथा प्रादुर्भवन्ति मे ।
अपि लक्ष्मण सीतायाः सामग्र्यं प्राप्नुयावहे ॥१८॥
अपि लक्ष्मण सीतायाः सामग्र्यं प्राप्नुयावहे ॥१८॥
18. aśubhānyeva bhūyiṣṭhaṃ yathā prādurbhavanti me ,
api lakṣmaṇa sītāyāḥ sāmagryaṃ prāpnuyāvahe.
api lakṣmaṇa sītāyāḥ sāmagryaṃ prāpnuyāvahe.
18.
aśubhāni eva bhūyiṣṭham yathā prādurbhavanti
me api lakṣmaṇa sītāyāḥ sāmagryam prāpnuyāvahe
me api lakṣmaṇa sītāyāḥ sāmagryam prāpnuyāvahe
18.
lakṣmaṇa yathā bhūyiṣṭham aśubhāni eva me
prādurbhavanti api sītāyāḥ sāmagryam prāpnuyāvahe
prādurbhavanti api sītāyāḥ sāmagryam prāpnuyāvahe
18.
O Lakshmana, as predominantly inauspicious signs are appearing to me, will we indeed be able to achieve Sita's well-being?
इदं हि रक्षोमृगसंनिकाशं प्रलोभ्य मां दूरमनुप्रयातम् ।
हतं कथं चिन्महता श्रमेण स राक्षसो ऽभून्म्रियमाण एव ॥१९॥
हतं कथं चिन्महता श्रमेण स राक्षसो ऽभून्म्रियमाण एव ॥१९॥
19. idaṃ hi rakṣomṛgasaṃnikāśaṃ pralobhya māṃ dūramanuprayātam ,
hataṃ kathaṃ cinmahatā śrameṇa sa rākṣaso'bhūnmriyamāṇa eva.
hataṃ kathaṃ cinmahatā śrameṇa sa rākṣaso'bhūnmriyamāṇa eva.
19.
idam hi rakṣomṛgasaṃnikāśam
pralobhya mām dūram anuprayatām
hatam kathaṃ cit mahatā śrameṇa
saḥ rākṣasaḥ abhūt mriyamāṇaḥ eva
pralobhya mām dūram anuprayatām
hatam kathaṃ cit mahatā śrameṇa
saḥ rākṣasaḥ abhūt mriyamāṇaḥ eva
19.
hi idam rakṣomṛgasaṃnikāśam mām
pralobhya dūram anuprayatām
mahatā śrameṇa kathaṃ cit hatam
saḥ mriyamāṇaḥ eva rākṣasaḥ abhūt
pralobhya dūram anuprayatām
mahatā śrameṇa kathaṃ cit hatam
saḥ mriyamāṇaḥ eva rākṣasaḥ abhūt
19.
Indeed, this creature, which resembled a demon in the form of a deer, lured me far away. I somehow killed it with great effort, and as it was dying, it revealed itself to be that demon (Mārīca).
मनश्च मे दीनमिहाप्रहृष्टं चक्षुश्च सव्यं कुरुते विकारम् ।
असंशयं लक्ष्मण नास्ति सीता हृता मृता वा पथि वर्तते वा ॥२०॥
असंशयं लक्ष्मण नास्ति सीता हृता मृता वा पथि वर्तते वा ॥२०॥
20. manaśca me dīnamihāprahṛṣṭaṃ cakṣuśca savyaṃ kurute vikāram ,
asaṃśayaṃ lakṣmaṇa nāsti sītā hṛtā mṛtā vā pathi vartate vā.
asaṃśayaṃ lakṣmaṇa nāsti sītā hṛtā mṛtā vā pathi vartate vā.
20.
manaḥ ca me dīnam iha aprahṛṣṭam
cakṣuḥ ca savyam kurute vikāram
asaṃśayam lakṣmaṇa na asti
sītā hṛtā mṛtā vā pathi vartate vā
cakṣuḥ ca savyam kurute vikāram
asaṃśayam lakṣmaṇa na asti
sītā hṛtā mṛtā vā pathi vartate vā
20.
iha me manaḥ ca dīnam aprahṛṣṭam
savyam ca cakṣuḥ vikāram kurute
lakṣmaṇa asaṃśayam sītā na asti
hṛtā vā mṛtā vā pathi vartate vā
savyam ca cakṣuḥ vikāram kurute
lakṣmaṇa asaṃśayam sītā na asti
hṛtā vā mṛtā vā pathi vartate vā
20.
My mind is distressed and unhappy here, and my left eye shows an abnormal twitch. O Lakshmana, without a doubt, Sita is not here; she has either been abducted, is dead, or is on the path.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55 (current chapter)
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100