वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-36
तस्मिंस्तु पुरुषव्याघ्रे निष्क्रामति कृताञ्जलौ ।
आर्तशब्दो हि संजज्ञे स्त्रीणामन्तःपुरे महान् ॥१॥
आर्तशब्दो हि संजज्ञे स्त्रीणामन्तःपुरे महान् ॥१॥
1. tasmiṃstu puruṣavyāghre niṣkrāmati kṛtāñjalau ,
ārtaśabdo hi saṃjajñe strīṇāmantaḥpure mahān.
ārtaśabdo hi saṃjajñe strīṇāmantaḥpure mahān.
1.
tasmin tu puruṣavyāghre niṣkrāmati kṛtāñjalau
ārtaśabdaḥ hi saṃjajñe strīṇām antaḥpure mahān
ārtaśabdaḥ hi saṃjajñe strīṇām antaḥpure mahān
1.
tu tasmin puruṣavyāghre kṛtāñjalau niṣkrāmati,
hi strīṇām antaḥpure mahān ārtaśabdaḥ saṃjajñe.
hi strīṇām antaḥpure mahān ārtaśabdaḥ saṃjajñe.
1.
But when that tiger among men (puruṣavyāghra) was departing, with hands folded in reverence (kṛtāñjali), indeed, a great cry of distress arose from the women in the inner palace.
अनाथस्य जनस्यास्य दुर्बलस्य तपस्विनः ।
यो गतिं शरणं चासीत् स नाथः क्व नु गच्छति ॥२॥
यो गतिं शरणं चासीत् स नाथः क्व नु गच्छति ॥२॥
2. anāthasya janasyāsya durbalasya tapasvinaḥ ,
yo gatiṃ śaraṇaṃ cāsīt sa nāthaḥ kva nu gacchati.
yo gatiṃ śaraṇaṃ cāsīt sa nāthaḥ kva nu gacchati.
2.
anāthasya janasya asya durbalasya tapasvinaḥ yaḥ
gatim śaraṇam ca āsīt sa nāthaḥ kva nu gacchati
gatim śaraṇam ca āsīt sa nāthaḥ kva nu gacchati
2.
asya anāthasya durbalasya tapasvinaḥ janasya yaḥ gatim ca śaraṇam āsīt,
saḥ nāthaḥ kva nu gacchati?
saḥ nāthaḥ kva nu gacchati?
2.
"Where indeed does that protector (nātha) now go, he who was the recourse and refuge of this masterless, weak, and suffering (tapasvin) people?"
न क्रुध्यत्यभिशस्तो ऽपि क्रोधनीयानि वर्जयन् ।
क्रुद्धान्प्रसादयन् सर्वान् समदुःखः क्व गच्छति ॥३॥
क्रुद्धान्प्रसादयन् सर्वान् समदुःखः क्व गच्छति ॥३॥
3. na krudhyatyabhiśasto'pi krodhanīyāni varjayan ,
kruddhānprasādayan sarvān samaduḥkhaḥ kva gacchati.
kruddhānprasādayan sarvān samaduḥkhaḥ kva gacchati.
3.
na krudhyati abhiśastaḥ api krodhanīyāni varjayan
kruddhān prasādayan sarvān samaduḥkhaḥ kva gacchati
kruddhān prasādayan sarvān samaduḥkhaḥ kva gacchati
3.
na abhiśastaḥ api krudhyati krodhanīyāni varjayan
kruddhān sarvān prasādayan samaduḥkhaḥ kva gacchati
kruddhān sarvān prasādayan samaduḥkhaḥ kva gacchati
3.
One who does not become angry even when accused, who avoids situations that provoke anger, who appeases all angry individuals, and who shares in the suffering of others – where can such a person go (wrong or face misfortune)?
कौसल्यायां महातेजा यथा मातरि वर्तते ।
तथा यो वर्तते ऽस्मासु महात्मा क्व नु गच्छति ॥४॥
तथा यो वर्तते ऽस्मासु महात्मा क्व नु गच्छति ॥४॥
4. kausalyāyāṃ mahātejā yathā mātari vartate ,
tathā yo vartate'smāsu mahātmā kva nu gacchati.
tathā yo vartate'smāsu mahātmā kva nu gacchati.
4.
kausalyāyām mahātejā yathā mātari vartate tathā
yaḥ vartate asmāsu mahātmā kva nu gacchati
yaḥ vartate asmāsu mahātmā kva nu gacchati
4.
yathā mahātejā kausalyāyām mātari vartate tathā
yaḥ asmāsu vartate mahātmā kva nu gacchati
yaḥ asmāsu vartate mahātmā kva nu gacchati
4.
Just as the greatly resplendent one (Rama) behaves towards his mother Kaushalya, where can a great soul (mahātmā) who behaves similarly towards us go (wrong or face misfortune)?
कैकेय्या क्लिश्यमानेन राज्ञा संचोदितो वनम् ।
परित्राता जनस्यास्य जगतः क्व नु गच्छति ॥५॥
परित्राता जनस्यास्य जगतः क्व नु गच्छति ॥५॥
5. kaikeyyā kliśyamānena rājñā saṃcodito vanam ,
paritrātā janasyāsya jagataḥ kva nu gacchati.
paritrātā janasyāsya jagataḥ kva nu gacchati.
5.
kaikeyyā kliśyamānena rājñā samcoditaḥ vanam
paritrātā janasya asya jagataḥ kva nu gacchati
paritrātā janasya asya jagataḥ kva nu gacchati
5.
kaikeyyā kliśyamānena rājñā vanam samcoditaḥ
paritrātā asya jagataḥ janasya kva nu gacchati
paritrātā asya jagataḥ janasya kva nu gacchati
5.
Where can he, who was tormented by Kaikeyi and sent to the forest by the king (Dasharatha), and who is the protector of the people of this world, possibly go (wrong or astray)?
अहो निश्चेतनो राजा जीवलोकस्य संप्रियम् ।
धर्म्यं सत्यव्रतं रामं वनवासो प्रवत्स्यति ॥६॥
धर्म्यं सत्यव्रतं रामं वनवासो प्रवत्स्यति ॥६॥
6. aho niścetano rājā jīvalokasya saṃpriyam ,
dharmyaṃ satyavrataṃ rāmaṃ vanavāso pravatsyati.
dharmyaṃ satyavrataṃ rāmaṃ vanavāso pravatsyati.
6.
aho niścetanaḥ rājā jīvalokasya sampriyam
dharmyam satyavratam rāmam vanavāsaḥ pravatsyati
dharmyam satyavratam rāmam vanavāsaḥ pravatsyati
6.
aho niścetanaḥ rājā vanavāsaḥ jīvalokasya
sampriyam dharmyam satyavratam rāmam pravatsyati
sampriyam dharmyam satyavratam rāmam pravatsyati
6.
Alas, how senseless the king is! For forest exile will cause Rama - who is beloved by all living beings, righteous (dharma), and steadfast in his vow of truth - to go into exile.
इति सर्वा महिष्यस्ता विवत्सा इव धेनवः ।
रुरुदुश्चैव दुःखार्ताः सस्वरं च विचुक्रुशुः ॥७॥
रुरुदुश्चैव दुःखार्ताः सस्वरं च विचुक्रुशुः ॥७॥
7. iti sarvā mahiṣyastā vivatsā iva dhenavaḥ ,
ruruduścaiva duḥkhārtāḥ sasvaraṃ ca vicukruśuḥ.
ruruduścaiva duḥkhārtāḥ sasvaraṃ ca vicukruśuḥ.
7.
iti sarvāḥ mahiṣyaḥ tāḥ vivatsāḥ iva dhenavaḥ
ruruduḥ ca eva duḥkhārtāḥ sasvaram ca vicukruśuḥ
ruruduḥ ca eva duḥkhārtāḥ sasvaram ca vicukruśuḥ
7.
iti tāḥ sarvāḥ mahiṣyaḥ duḥkhārtāḥ vivatsāḥ
dhenavaḥ iva ca ruruduḥ eva ca sasvaram vicukruśuḥ
dhenavaḥ iva ca ruruduḥ eva ca sasvaram vicukruśuḥ
7.
Thus, all those queens, afflicted by sorrow, wept and wailed loudly, just like cows whose calves have been separated.
स तमन्तःपुरे घोरमार्तशब्दं महीपतिः ।
पुत्रशोकाभिसंतप्तः श्रुत्वा चासीत् सुदुःखितः ॥८॥
पुत्रशोकाभिसंतप्तः श्रुत्वा चासीत् सुदुःखितः ॥८॥
8. sa tamantaḥpure ghoramārtaśabdaṃ mahīpatiḥ ,
putraśokābhisaṃtaptaḥ śrutvā cāsīt suduḥkhitaḥ.
putraśokābhisaṃtaptaḥ śrutvā cāsīt suduḥkhitaḥ.
8.
saḥ tam antaḥpure ghoram ārtśabdam mahīpatiḥ
putraśokābhisaṃtaptaḥ śrutvā ca āsīt suduḥkhitaḥ
putraśokābhisaṃtaptaḥ śrutvā ca āsīt suduḥkhitaḥ
8.
saḥ mahīpatiḥ putraśokābhisaṃtaptaḥ antaḥpure
tam ghoram ārtśabdam śrutvā ca suduḥkhitaḥ āsīt
tam ghoram ārtśabdam śrutvā ca suduḥkhitaḥ āsīt
8.
Having heard that terrible cry of distress in the inner chambers, the king (mahīpatiḥ), already deeply tormented by grief for his son, became exceedingly sorrowful.
नाग्निहोत्राण्यहूयन्त सूर्यश्चान्तरधीयत ।
व्यसृजन् कवलान्नागा गावो वत्सान्न पाययन् ॥९॥
व्यसृजन् कवलान्नागा गावो वत्सान्न पाययन् ॥९॥
9. nāgnihotrāṇyahūyanta sūryaścāntaradhīyata ,
vyasṛjan kavalānnāgā gāvo vatsānna pāyayan.
vyasṛjan kavalānnāgā gāvo vatsānna pāyayan.
9.
na agnihotrāṇi ahūyanta sūryaḥ ca antaradhīyata
vyasṛjan kavalān nāgāḥ gāvaḥ vatsān na pāyayān
vyasṛjan kavalān nāgāḥ gāvaḥ vatsān na pāyayān
9.
agnihotrāṇi na ahūyanta ca sūryaḥ antaradhīyata
nāgāḥ kavalān vyasṛjan gāvaḥ ca vatsān na pāyayān
nāgāḥ kavalān vyasṛjan gāvaḥ ca vatsān na pāyayān
9.
The fire rituals (agnihotra) were not performed, and the sun became obscured. Serpents (nāga) abandoned their mouthfuls of food, and cows did not allow their calves to suckle.
त्रिशङ्कुर्लोहिताङ्गश्च बृहस्पतिबुधावपि ।
दारुणाः सोममभ्येत्य ग्रहाः सर्वे व्यवस्थिताः ॥१०॥
दारुणाः सोममभ्येत्य ग्रहाः सर्वे व्यवस्थिताः ॥१०॥
10. triśaṅkurlohitāṅgaśca bṛhaspatibudhāvapi ,
dāruṇāḥ somamabhyetya grahāḥ sarve vyavasthitāḥ.
dāruṇāḥ somamabhyetya grahāḥ sarve vyavasthitāḥ.
10.
triśaṅkuḥ lohitāṅgaḥ ca bṛhaspatibudhau api
dāruṇāḥ somam abhyetya grahāḥ sarve vyavasthitāḥ
dāruṇāḥ somam abhyetya grahāḥ sarve vyavasthitāḥ
10.
triśaṅkuḥ ca lohitāṅgaḥ api bṛhaspatibudhau
sarve dāruṇāḥ grahāḥ somam abhyetya vyavasthitāḥ
sarve dāruṇāḥ grahāḥ somam abhyetya vyavasthitāḥ
10.
Triśanku and Mars (Lohitāṅga), as well as Jupiter (Bṛhaspati) and Mercury (Budha), all dreadful planets, stood ominously after approaching the Moon (Soma).
नक्षत्राणि गतार्चींषि ग्रहाश्च गततेजसः ।
विशाखाश्च सधूमाश्च नभसि प्रचकाशिरे ॥११॥
विशाखाश्च सधूमाश्च नभसि प्रचकाशिरे ॥११॥
11. nakṣatrāṇi gatārcīṃṣi grahāśca gatatejasaḥ ,
viśākhāśca sadhūmāśca nabhasi pracakāśire.
viśākhāśca sadhūmāśca nabhasi pracakāśire.
11.
nakṣatrāṇi gatārcīṃṣi grahāḥ ca gatatejasaḥ
viśākhāḥ ca sadhūmāḥ ca nabhasi pracakāśire
viśākhāḥ ca sadhūmāḥ ca nabhasi pracakāśire
11.
nakṣatrāṇi gatārcīṃṣi grahāḥ ca gatatejasaḥ
viśākhāḥ ca sadhūmāḥ ca nabhasi pracakāśire
viśākhāḥ ca sadhūmāḥ ca nabhasi pracakāśire
11.
The stars had lost their brilliance, and the planets their luster. Even the constellation Viśākhā appeared smoky as they shone in the sky.
अकस्मान्नागरः सर्वो जनो दैन्यमुपागमत् ।
आहारे वा विहारे वा न कश्चिदकरोन्मनः ॥१२॥
आहारे वा विहारे वा न कश्चिदकरोन्मनः ॥१२॥
12. akasmānnāgaraḥ sarvo jano dainyamupāgamat ,
āhāre vā vihāre vā na kaścidakaronmanaḥ.
āhāre vā vihāre vā na kaścidakaronmanaḥ.
12.
akasmāt nāgaraḥ sarvaḥ janaḥ dainyam upāgamat
āhāre vā vihāre vā na kaścit akarot manaḥ
āhāre vā vihāre vā na kaścit akarot manaḥ
12.
akasmāt sarvaḥ nāgaraḥ janaḥ dainyam upāgamat
āhāre vā vihāre vā kaścit manaḥ na akarot
āhāre vā vihāre vā kaścit manaḥ na akarot
12.
Suddenly, all the city dwellers were overcome with misery. No one felt like eating or engaging in recreation.
बाष्पपर्याकुलमुखो राजमार्गगतो जनः ।
न हृष्टो लक्ष्यते कश्चित् सर्वः शोकपरायणः ॥१३॥
न हृष्टो लक्ष्यते कश्चित् सर्वः शोकपरायणः ॥१३॥
13. bāṣpaparyākulamukho rājamārgagato janaḥ ,
na hṛṣṭo lakṣyate kaścit sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ.
na hṛṣṭo lakṣyate kaścit sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ.
13.
bāṣpaparyākulamukhaḥ rājamārgagataḥ janaḥ na
hṛṣṭaḥ lakṣyate kaścit sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ
hṛṣṭaḥ lakṣyate kaścit sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ
13.
rājamārgagataḥ janaḥ bāṣpaparyākulamukhaḥ
kaścit na hṛṣṭaḥ lakṣyate sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ
kaścit na hṛṣṭaḥ lakṣyate sarvaḥ śokaparāyaṇaḥ
13.
People walking on the main road had faces agitated by tears. No one appeared joyful; everyone was devoted to sorrow.
न वाति पवनः शीतो न शशी सौम्यदर्शनः ।
न सूर्यस्तपते लोकं सर्वं पर्याकुलं जगत् ॥१४॥
न सूर्यस्तपते लोकं सर्वं पर्याकुलं जगत् ॥१४॥
14. na vāti pavanaḥ śīto na śaśī saumyadarśanaḥ ,
na sūryastapate lokaṃ sarvaṃ paryākulaṃ jagat.
na sūryastapate lokaṃ sarvaṃ paryākulaṃ jagat.
14.
na vāti pavanaḥ śītaḥ na śaśī saumyadarśanaḥ
na sūryaḥ tapate lokam sarvam paryākulam jagat
na sūryaḥ tapate lokam sarvam paryākulam jagat
14.
śītaḥ pavanaḥ na vāti śaśī na saumyadarśanaḥ
sūryaḥ lokam na tapate sarvam jagat paryākulam
sūryaḥ lokam na tapate sarvam jagat paryākulam
14.
The cool wind does not blow, nor does the moon appear gentle. The sun does not warm the world. The entire universe is troubled.
अनर्थिनः सुताः स्त्रीणां भर्तारो भ्रातरस्तथा ।
सर्वे सर्वं परित्यज्य राममेवान्वचिन्तयन् ॥१५॥
सर्वे सर्वं परित्यज्य राममेवान्वचिन्तयन् ॥१५॥
15. anarthinaḥ sutāḥ strīṇāṃ bhartāro bhrātarastathā ,
sarve sarvaṃ parityajya rāmamevānvacintayan.
sarve sarvaṃ parityajya rāmamevānvacintayan.
15.
anarthinaḥ sutāḥ strīṇāṃ bhartāraḥ bhrātaraḥ tathā
sarve sarvam parityajya rāmam eva anvacintayan
sarve sarvam parityajya rāmam eva anvacintayan
15.
strīṇāṃ sutāḥ bhartāraḥ bhrātaraḥ tathā anarthinaḥ
sarve sarvam parityajya rāmam eva anvacintayan
sarve sarvam parityajya rāmam eva anvacintayan
15.
Even the sons, husbands, and brothers of women, having no other worldly pursuits, all abandoned everything and thought solely of Rama.
ये तु रामस्य सुहृदः सर्वे ते मूढचेतसः ।
शोकभारेण चाक्रान्ताः शयनं न जुहुस्तदा ॥१६॥
शोकभारेण चाक्रान्ताः शयनं न जुहुस्तदा ॥१६॥
16. ye tu rāmasya suhṛdaḥ sarve te mūḍhacetasaḥ ,
śokabhāreṇa cākrāntāḥ śayanaṃ na juhustadā.
śokabhāreṇa cākrāntāḥ śayanaṃ na juhustadā.
16.
ye tu rāmasya suhṛdaḥ sarve te mūḍhacetasaḥ
śokabhāreṇa ca ākrāntāḥ śayanam na juhuḥ tadā
śokabhāreṇa ca ākrāntāḥ śayanam na juhuḥ tadā
16.
ye tu rāmasya suhṛdaḥ te sarve mūḍhacetasaḥ
ca śokabhāreṇa ākrāntāḥ tadā śayanam na juhuḥ
ca śokabhāreṇa ākrāntāḥ tadā śayanam na juhuḥ
16.
But all those who were friends of Rama, their minds were bewildered. Overwhelmed by the burden of grief, they did not leave their beds then.
ततस्त्वयोध्या रहिता महात्मना पुरंदरेणेव मही सपर्वता ।
चचाल घोरं भयभारपीडिता सनागयोधाश्वगणा ननाद च ॥१७॥
चचाल घोरं भयभारपीडिता सनागयोधाश्वगणा ननाद च ॥१७॥
17. tatastvayodhyā rahitā mahātmanā puraṃdareṇeva mahī saparvatā ,
cacāla ghoraṃ bhayabhārapīḍitā sanāgayodhāśvagaṇā nanāda ca.
cacāla ghoraṃ bhayabhārapīḍitā sanāgayodhāśvagaṇā nanāda ca.
17.
tataḥ tu ayodhyā rahitā mahātmanā
purandareṇa iva mahī saparvatā
cacāla ghoram bhayabhārapīḍitā
sanāgayodhāśvagaṇā nanāda ca
purandareṇa iva mahī saparvatā
cacāla ghoram bhayabhārapīḍitā
sanāgayodhāśvagaṇā nanāda ca
17.
tataḥ tu mahātmanā rahitā ayodhyā
purandareṇa iva saparvatā mahī
ghoram bhayabhārapīḍitā
sanāgayodhāśvagaṇā cacāla ca nanāda
purandareṇa iva saparvatā mahī
ghoram bhayabhārapīḍitā
sanāgayodhāśvagaṇā cacāla ca nanāda
17.
Then, Ayodhya, deprived of the great-souled (mahātman) Rama, like the earth with its mountains when afflicted by Purandara, trembled terribly. Oppressed by the burden of fear, and with its elephants, warriors, and horses, it cried out.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36 (current chapter)
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100