Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-6, chapter-44

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तद्दृष्ट्वा सुमहत् कर्म कृतं वानरसत्तमैः ।
क्रोधमाहारयामास युधि तीव्रमकम्पनः ॥१॥
1. taddṛṣṭvā sumahat karma kṛtaṃ vānarasattamaiḥ ,
krodhamāhārayāmāsa yudhi tīvramakampanaḥ.
1. tat dṛṣṭvā sumahat karma kṛtam vānarasattamaiḥ
krodham āhārayāmāsa yudhi tīvram akampanaḥ
1. akampanaḥ yudhi vānarasattamaiḥ kṛtam tat
sumahat karma dṛṣṭvā tīvram krodham āhārayāmāsa
1. Having seen that very great deed (karma) performed by the best of the monkeys, Akampana became intensely angry in battle.
क्रोधमूर्छितरूपस्तु ध्नुवन्परमकार्मुकम् ।
दृष्ट्वा तु कर्म शत्रूणां सारथिं वाक्यमब्रवीत् ॥२॥
2. krodhamūrchitarūpastu dhnuvanparamakārmukam ,
dṛṣṭvā tu karma śatrūṇāṃ sārathiṃ vākyamabravīt.
2. krodhamūrcchitarūpaḥ tu dhunvan paramakārmukam
dṛṣṭvā tu karma śatrūṇām sārathim vākyam abravīt
2. krodhamūrcchitarūpaḥ tu paramakārmukam dhunvan
tu śatrūṇām karma dṛṣṭvā sārathim vākyam abravīt
2. But he, appearing overcome by rage, shaking his excellent bow, and having seen the deeds (karma) of the enemies, spoke to his charioteer.
तत्रैव तावत्त्वरितं रथं प्रापय सारथे ।
एते ऽत्र बहवो घ्नन्ति सुबहून् राक्षसान् रणे ॥३॥
3. tatraiva tāvattvaritaṃ rathaṃ prāpaya sārathe ,
ete'tra bahavo ghnanti subahūn rākṣasān raṇe.
3. tatra eva tāvat tvaritam ratham prāpaya sārathe
ete atra bahavaḥ ghnanti subahūn rākṣasān raṇe
3. sārathe tatra eva tāvat tvaritam ratham prāpaya
atra ete bahavaḥ raṇe subahūn rākṣasān ghnanti
3. "Oh charioteer, quickly take the chariot to that very spot! These many (monkeys) here are killing a great many Rākṣasas in battle."
एते ऽत्र बलवन्तो हि भीमकायाश्च वानराः ।
द्रुमशैलप्रहरणास्तिष्ठन्ति प्रमुखे मम ॥४॥
4. ete'tra balavanto hi bhīmakāyāśca vānarāḥ ,
drumaśailapraharaṇāstiṣṭhanti pramukhe mama.
4. ete atra balavantaḥ hi bhīmakāyāḥ ca vānarāḥ
drumaśailapraharaṇāḥ tiṣṭhanti pramukhe mama
4. atra ete balavantaḥ hi ca bhīmakāyāḥ vānarāḥ
drumaśailapraharaṇāḥ mama pramukhe tiṣṭhanti
4. "These powerful monkeys here, indeed, possessing terrifying physiques and wielding trees and rocks, stand before me."
एतान्निहन्तुमिच्छामि समरश्लाघिनो ह्यहम् ।
एतैः प्रमथितं सर्वं दृश्यते राक्षसं बलम् ॥५॥
5. etānnihantumicchāmi samaraślāghino hyaham ,
etaiḥ pramathitaṃ sarvaṃ dṛśyate rākṣasaṃ balam.
5. etān nihantum icchāmi samaraślāghinaḥ hi aham
etaiḥ pramathitam sarvam dṛśyate rākṣasam balam
5. aham etān samaraślāghinaḥ nihantum icchāmi hi
etaiḥ sarvam rākṣasam balam pramathitam dṛśyate
5. Indeed, I wish to kill these warriors who boast of their prowess in battle, because by them, the entire demon army is seen to have been crushed.
ततः प्रजविताश्वेन रथेन रथिनां वरः ।
हरीनभ्यहनत् क्रोधाच्छरजालैरकम्पनः ॥६॥
6. tataḥ prajavitāśvena rathena rathināṃ varaḥ ,
harīnabhyahanat krodhāccharajālairakampanaḥ.
6. tataḥ prajivitāśvena rathena rathinām varaḥ
harīn abhyahanat krodhāt śarajālaiḥ akampanaḥ
6. tataḥ akampanaḥ rathinām varaḥ prajivitāśvena
rathena krodhāt śarajālaiḥ harīn abhyahanat
6. Then Akampana, the foremost among charioteers, furiously attacked the monkeys with volleys of arrows from his swift-horsed chariot.
न स्थातुं वानराः शेकुः किं पुनर्योद्धुमाहवे ।
अकम्पनशरैर्भग्नाः सर्व एव प्रदुद्रुवुः ॥७॥
7. na sthātuṃ vānarāḥ śekuḥ kiṃ punaryoddhumāhave ,
akampanaśarairbhagnāḥ sarva eva pradudruvuḥ.
7. na sthātum vānarāḥ śekuḥ kim punaḥ yoddhum āhave
akampanaśaraiḥ bhagnāḥ sarve eva pradudruvuḥ
7. vānarāḥ sthātum na śekuḥ kim punaḥ āhave yoddhum
akampanaśaraiḥ bhagnāḥ sarve eva pradudruvuḥ
7. The monkeys could not even stand their ground, much less fight in battle. All of them, shattered by Akampana's arrows, fled.
तान्मृत्युवशमापन्नानकम्पनवशं गतान् ।
समीक्ष्य हनुमाञ्ज्ञातीनुपतस्थे महाबलः ॥८॥
8. tānmṛtyuvaśamāpannānakampanavaśaṃ gatān ,
samīkṣya hanumāñjñātīnupatasthe mahābalaḥ.
8. tān mṛtyuvaśam āpannān akampanavaśam gatān
samīkṣya hanumān jñātīn upatasthe mahābalaḥ
8. mahābalaḥ hanumān tān jñātīn mṛtyuvaśam
āpannān akampanavaśam gatān samīkṣya upatasthe
8. Having seen those kinsmen fallen into the clutches of death and brought under Akampana's power, the mighty Hanuman (Hanumān) approached them.
तं महाप्लवगं दृष्ट्वा सर्वे प्लवगयूथपाः ।
समेत्य समरे वीराः सहिताः पर्यवारयन् ॥९॥
9. taṃ mahāplavagaṃ dṛṣṭvā sarve plavagayūthapāḥ ,
sametya samare vīrāḥ sahitāḥ paryavārayan.
9. tam mahāplavagaṃ dṛṣṭvā sarve plavagayūthapāḥ
sametya samare vīrāḥ sahitāḥ paryavārayan
9. sarve vīrāḥ sahitāḥ plavagayūthapāḥ tam
mahāplavagaṃ dṛṣṭvā samare sametya paryavārayan
9. Seeing that great monkey, all the heroic monkey chiefs, gathering together, surrounded him in battle.
व्यवस्थितं हनूमन्तं ते दृष्ट्वा हरियूथपाः ।
बभूवुर्बलवन्तो हि बलवन्तमुपाश्रिताः ॥१०॥
10. vyavasthitaṃ hanūmantaṃ te dṛṣṭvā hariyūthapāḥ ,
babhūvurbalavanto hi balavantamupāśritāḥ.
10. vyavasthitaṃ hanūmantaṃ te dṛṣṭvā hariyūthapāḥ
babhūvuḥ balavantaḥ hi balavantaṃ upāśritāḥ
10. te hariyūthapāḥ vyavasthitaṃ hanūmantaṃ dṛṣṭvā balavantaḥ babhūvuḥ,
hi balavantaṃ upāśritāḥ
10. Seeing Hanuman standing firm, those monkey chiefs indeed became powerful, for they had taken refuge in a powerful one.
अकम्पनस्तु शैलाभं हनूमन्तमवस्थितम् ।
महेन्द्र इव धाराभिः शरैरभिववर्ष ह ॥११॥
11. akampanastu śailābhaṃ hanūmantamavasthitam ,
mahendra iva dhārābhiḥ śarairabhivavarṣa ha.
11. akampanaḥ tu śailābhaṃ hanūmantaṃ avasthitam
mahendraḥ iva dhārābhiḥ śaraiḥ abhivavarṣa ha
11. akampanaḥ tu śaraiḥ śailābhaṃ avasthitam
hanūmantaṃ mahendraḥ dhārābhiḥ iva abhivavarṣa ha
11. Akampana, indeed, showered arrows upon Hanuman, who stood firm like a mountain, just as the great Indra showers with torrents of rain.
अचिन्तयित्वा बाणौघाञ् शरीरे पतिताञ् शितान् ।
अकम्पनवधार्थाय मनो दध्रे महाबलः ॥१२॥
12. acintayitvā bāṇaughāñ śarīre patitāñ śitān ,
akampanavadhārthāya mano dadhre mahābalaḥ.
12. acintayitvā bāṇaughān śarīre patitān śitān
akampanavadhārthāya manaḥ dadhre mahābalaḥ
12. mahābalaḥ acintayitvā śarīre patitān śitān
bāṇaughān akampanavadhārthāya manaḥ dadhre
12. Without concern for the sharp torrents of arrows striking his body, the mighty Hanuman resolved to kill Akampana.
स प्रहस्य महातेजा हनूमान्मारुतात्मजः ।
अभिदुद्राव तद् रक्षः कम्पयन्निव मेदिनीम् ॥१३॥
13. sa prahasya mahātejā hanūmānmārutātmajaḥ ,
abhidudrāva tad rakṣaḥ kampayanniva medinīm.
13. sa prahasya mahātejāḥ hanūmān mārutātmajaḥ
abhidudrāva tat rakṣaḥ kampayan iva medinīm
13. saḥ mahātejāḥ hanūmān mārutātmajaḥ prahasya
tat rakṣaḥ abhidudrāva medinīm kampayan iva
13. That exceedingly powerful Hanumān, son of Vayu, laughed aloud and then rushed towards that demon, as if making the earth itself tremble.
तस्याभिनर्दमानस्य दीप्यमानस्य तेजसा ।
बभूव रूपं दुर्धर्षं दीप्तस्येव विभावसोः ॥१४॥
14. tasyābhinardamānasya dīpyamānasya tejasā ,
babhūva rūpaṃ durdharṣaṃ dīptasyeva vibhāvasoḥ.
14. tasya abhinardamānasya dīpyamānasya tejasā
babhūva rūpam durdharṣam dīptasya iva vibhāvasoḥ
14. tasya abhinardamānasya dīpyamānasya tejasā
rūpam durdharṣam babhūva vibhāvasoḥ dīptasya iva
14. His form, as he roared and shone with fierce radiance, became formidable, like that of the blazing sun.
आत्मानं त्वप्रहरणं ज्ञात्वा क्रोधसमन्वितः ।
शैलमुत्पाटयामास वेगेन हरिपुंगवः ॥१५॥
15. ātmānaṃ tvapraharaṇaṃ jñātvā krodhasamanvitaḥ ,
śailamutpāṭayāmāsa vegena haripuṃgavaḥ.
15. ātmānam tu apraharaṇam jñātvā krodhasamanvitaḥ
śailam utpāṭayāmāsa vegena haripuṅgavaḥ
15. tu haripuṅgavaḥ krodhasamanvitaḥ ātmānam
apraharaṇam jñātvā śailam vegena utpāṭayāmāsa
15. And realizing himself to be unarmed, that foremost monkey (Hanumān), filled with rage, swiftly uprooted a mountain.
तं गृहीत्वा महाशैलं पाणिनैकेन मारुतिः ।
विनद्य सुमहानादं भ्रामयामास वीर्यवान् ॥१६॥
16. taṃ gṛhītvā mahāśailaṃ pāṇinaikena mārutiḥ ,
vinadya sumahānādaṃ bhrāmayāmāsa vīryavān.
16. tam gṛhītvā mahāśailam pāṇinā ekena mārutiḥ
vinadya sumahānādam bhrāmayāmāsa vīryavān
16. vīryavān mārutiḥ tam mahāśailam ekena pāṇinā
gṛhītvā sumahānādam vinadya bhrāmayāmāsa
16. That valorous Hanumān, son of Vayu, having grasped that great mountain with one hand and letting out a tremendous roar, whirled it around.
ततस्तमभिदुद्राव राक्षसेन्द्रमकम्पनम् ।
यथा हि नमुचिं संख्ये वज्रेणेव पुरंदरः ॥१७॥
17. tatastamabhidudrāva rākṣasendramakampanam ,
yathā hi namuciṃ saṃkhye vajreṇeva puraṃdaraḥ.
17. tatas tam abhidudrāva rākṣasendram akampanam
yathā hi namucim saṅkhye vajreṇa iva purandaraḥ
17. tatas tam rākṣasendram akampanam abhidudrāva
yathā hi purandaraḥ vajreṇa iva saṅkhye namucim
17. Then he (Hanuman) rushed towards that lord of rākṣasas, Akampana, just as Indra (Purandara) with his thunderbolt had rushed at Namuci in battle.
अकम्पनस्तु तद्दृष्ट्वा गिरिशृङ्गं समुद्यतम् ।
दूरादेव महाबाणैरर्धचन्द्रैर्व्यदारयत् ॥१८॥
18. akampanastu taddṛṣṭvā giriśṛṅgaṃ samudyatam ,
dūrādeva mahābāṇairardhacandrairvyadārayat.
18. akampanaḥ tu tat dṛṣṭvā giriśṛṅgam samudyatam
dūrāt eva mahābāṇaiḥ ardhacandraiḥ vyadārayat
18. akampanaḥ tu tat samudyatam giriśṛṅgam dṛṣṭvā
dūrāt eva mahābāṇaiḥ ardhacandraiḥ vyadārayat
18. But Akampana, upon seeing that raised mountain peak, shattered it from afar with his great, crescent-shaped arrows.
तत् पर्वताग्रमाकाशे रक्षोबाणविदारितम् ।
विकीर्णं पतितं दृष्ट्वा हनूमान् क्रोधमूर्छितः ॥१९॥
19. tat parvatāgramākāśe rakṣobāṇavidāritam ,
vikīrṇaṃ patitaṃ dṛṣṭvā hanūmān krodhamūrchitaḥ.
19. tat parvatāgram ākāśe rakṣobāṇavidāritam
vikīrṇam patitam dṛṣṭvā hanūmān krodhamūrchitaḥ
19. hanūmān tat parvatāgram ākāśe rakṣobāṇavidāritam
vikīrṇam patitam dṛṣṭvā krodhamūrchitaḥ
19. Hanuman, seeing that mountain peak torn apart by the rākṣasa's arrows, scattered and fallen in the sky, was overcome with anger.
सो ऽश्वकर्णं समासाद्य रोषदर्पान्वितो हरिः ।
तूर्णमुत्पाटयामास महागिरिमिवोच्छ्रितम् ॥२०॥
20. so'śvakarṇaṃ samāsādya roṣadarpānvito hariḥ ,
tūrṇamutpāṭayāmāsa mahāgirimivocchritam.
20. saḥ aśvakarṇam samāsādya roṣadarpānvitaḥ hariḥ
tūrṇam utpāṭayāmāsa mahāgirim iva ucchritam
20. saḥ roṣadarpānvitaḥ hariḥ tūrṇam aśvakarṇam
samāsādya ucchritam mahāgirim iva utpāṭayāmāsa
20. That monkey (Hanuman), filled with anger and pride, quickly approached an aśvakarṇa tree and uprooted it, as if it were a towering great mountain.
तं गृहीत्वा महास्कन्धं सो ऽश्वकर्णं महाद्युतिः ।
प्रहस्य परया प्रीत्या भ्रामयामास संयुगे ॥२१॥
21. taṃ gṛhītvā mahāskandhaṃ so'śvakarṇaṃ mahādyutiḥ ,
prahasya parayā prītyā bhrāmayāmāsa saṃyuge.
21. tam gṛhītvā mahāskandham saḥ aśvakarṇam mahādyutiḥ
prahasya parayā prītyā bhrāmayāmāsa saṃyuge
21. saḥ mahādyutiḥ gṛhītvā tam mahāskandham aśvakarṇam
parayā prītyā prahasya saṃyuge bhrāmayāmāsa
21. Having seized that great-trunked Ashvakarna tree, the very powerful Hanuman, laughing with supreme delight, whirled it around in battle.
प्रधावन्नुरुवेगेन प्रभञ्जंस्तरसा द्रुमान् ।
हनूमान्परमक्रुद्धश्चरणैर्दारयत् क्षितिम् ॥२२॥
22. pradhāvannuruvegena prabhañjaṃstarasā drumān ,
hanūmānparamakruddhaścaraṇairdārayat kṣitim.
22. pradhāvan uruvegena prabhañjan tarasā drumān
hanumān paramakruddhaḥ caraṇaiḥ dārayat kṣitim
22. hanumān paramakruddhaḥ uruvegena pradhāvan
tarasā drumān prabhañjan caraṇaiḥ kṣitim dārayat
22. Rushing forth with mighty speed, mightily shattering trees, Hanuman, supremely enraged, tore open the earth with his feet.
गजांश्च सगजारोहान् सरथान् रथिनस्तथा ।
जघान हनुमान्धीमान् राक्षसांश्च पदातिकान् ॥२३॥
23. gajāṃśca sagajārohān sarathān rathinastathā ,
jaghāna hanumāndhīmān rākṣasāṃśca padātikān.
23. gajān ca sagajārohān sarathān rathinaḥ tathā
jaghāna hanumān dhīmān rākṣasān ca padātikān
23. dhīmān hanumān gajān ca sagajārohān sarathān
rathinaḥ tathā rākṣasān ca padātikān jaghāna
23. Hanuman, the resolute, killed elephants with their riders, charioteers with their chariots, and also rākṣasa foot-soldiers.
तमन्तकमिव क्रुद्धं समरे प्राणहारिणम् ।
हनूमन्तमभिप्रेक्ष्य राक्षसा विप्रदुद्रुवुः ॥२४॥
24. tamantakamiva kruddhaṃ samare prāṇahāriṇam ,
hanūmantamabhiprekṣya rākṣasā vipradudruvuḥ.
24. tam antakam iva kruddham samare prāṇahāriṇam
hanumantam abhiprekṣya rākṣasāḥ vipradudruvuḥ
24. rākṣasāḥ samare kruddham prāṇahāriṇam antakam
iva tam hanumantam abhiprekṣya vipradudruvuḥ
24. Seeing Hanuman, furious and like the god of death (Antaka) in battle, taking away lives, the rākṣasas scattered and fled.
तमापतन्तं संक्रुद्धं राक्षसानां भयावहम् ।
ददर्शाकम्पनो वीरश्चुक्रोध च ननाद च ॥२५॥
25. tamāpatantaṃ saṃkruddhaṃ rākṣasānāṃ bhayāvaham ,
dadarśākampano vīraścukrodha ca nanāda ca.
25. tam āpatantam saṃkruddham rākṣasānām bhayāvaham
dadarśa akampanaḥ vīraḥ cukrodha ca nanāda ca
25. akampanaḥ vīraḥ saṃkruddham rākṣasānām bhayāvaham
tam āpatantam dadarśa ca cukrodha ca nanāda
25. Akampana, the hero, saw that furious figure approaching, who was terrifying to the rākṣasas. He became enraged and roared.
स चतुर्दशभिर्बाणैः शितैर्देहविदारणैः ।
निर्बिभेद हनूमन्तं महावीर्यमकम्पनः ॥२६॥
26. sa caturdaśabhirbāṇaiḥ śitairdehavidāraṇaiḥ ,
nirbibheda hanūmantaṃ mahāvīryamakampanaḥ.
26. sa caturdaśabhiḥ bāṇaiḥ śitaiḥ dehavidāraṇaiḥ
nirbibheda hanūmantam mahāvīryam akampanaḥ
26. mahāvīryam akampanaḥ śitaiḥ dehavidāraṇaiḥ
caturdaśabhiḥ bāṇaiḥ hanūmantam nirbibheda
26. Akampana, the greatly powerful one, pierced Hanumān with fourteen sharp, body-rending arrows.
स तथा प्रतिविद्धस्तु बह्वीभिः शरवृष्टिभिः ।
हनूमान्ददृशे वीरः प्ररूढ इव सानुमान् ॥२७॥
27. sa tathā pratividdhastu bahvībhiḥ śaravṛṣṭibhiḥ ,
hanūmāndadṛśe vīraḥ prarūḍha iva sānumān.
27. sa tathā pratividdhaḥ tu bahvībhiḥ śaravṛṣṭibhiḥ
hanūmān dadṛśe vīraḥ prarūḍhaḥ iva sānumān
27. tu sa hanūmān vīraḥ tathā bahvībhiḥ śaravṛṣṭibhiḥ
pratividdhaḥ prarūḍhaḥ sānumān iva dadṛśe
27. Though thus pierced by many showers of arrows, the heroic Hanumān appeared like a mountain overgrown with trees.
ततो ऽन्यं वृक्षमुत्पाट्य कृत्वा वेगमनुत्तमम् ।
शिरस्यभिजघानाशु राक्षसेन्द्रमकम्पनम् ॥२८॥
28. tato'nyaṃ vṛkṣamutpāṭya kṛtvā vegamanuttamam ,
śirasyabhijaghānāśu rākṣasendramakampanam.
28. tataḥ anyam vṛkṣam utpāṭya kṛtvā vegam anuttamam
śirasi abhijaghāna āśu rākṣasendram akampanam
28. tataḥ anyam vṛkṣam utpāṭya anuttamam vegam kṛtvā
āśu rākṣasendram akampanam śirasi abhijaghāna
28. Then, uprooting another tree and generating unequalled force, he quickly struck Akampana, the chief of the rākṣasas, on the head.
स वृक्षेण हतस्तेन सक्रोधेन महात्मना ।
राक्षसो वानरेन्द्रेण पपात स ममार च ॥२९॥
29. sa vṛkṣeṇa hatastena sakrodhena mahātmanā ,
rākṣaso vānarendreṇa papāta sa mamāra ca.
29. sa vṛkṣeṇa hataḥ tena sakrodhena mahātmanā
rākṣasaḥ vānarāndreṇa papāta sa mamāra ca
29. That demon, struck by that enraged, great-souled chief of monkeys (vānarāndra) with a tree, fell down and died.
तं दृष्ट्वा निहतं भूमौ राक्षसेन्द्रमकम्पनम् ।
व्यथिता राक्षसाः सर्वे क्षितिकम्प इव द्रुमाः ॥३०॥
30. taṃ dṛṣṭvā nihataṃ bhūmau rākṣasendramakampanam ,
vyathitā rākṣasāḥ sarve kṣitikampa iva drumāḥ.
30. tam dṛṣṭvā nihatam bhūmau rākṣasāndram akampanam
vyathitāḥ rākṣasāḥ sarve kṣitikampaḥ iva drumāḥ
30. Seeing that demon chief Akampana killed on the ground, all the other demons were agitated, like trees swaying in an earthquake.
त्यक्तप्रहरणाः सर्वे राक्षसास्ते पराजिताः ।
लङ्कामभिययुस्त्रस्ता वानरैस्तैरभिद्रुताः ॥३१॥
31. tyaktapraharaṇāḥ sarve rākṣasāste parājitāḥ ,
laṅkāmabhiyayustrastā vānaraistairabhidrutāḥ.
31. tyaktapraharaṇāḥ sarve rākṣasāḥ te parājitāḥ
laṅkām abhiyayuḥ trastāḥ vānaraiḥ taiḥ abhidrutāḥ
31. All those defeated demons, having abandoned their weapons, fled in terror towards Laṅkā, pursued by those monkeys.
ते मुक्तकेशाः संभ्रान्ता भग्नमानाः पराजिताः ।
स्रवच्छ्रमजलैरङ्गैः श्वसन्तो विप्रदुद्रुवुः ॥३२॥
32. te muktakeśāḥ saṃbhrāntā bhagnamānāḥ parājitāḥ ,
sravacchramajalairaṅgaiḥ śvasanto vipradudruvuḥ.
32. te muktakeśāḥ saṃbhrāntāḥ bhagnamānāḥ parājitāḥ
sravat śramajalaiḥ aṅgaiḥ śvasantaḥ vipradudruvuḥ
32. Those defeated demons, with disheveled hair, bewildered, and humiliated, fled, panting with bodies streaming with sweat.
अन्योन्यं प्रममन्तुस्ते विविशुर्नगरं भयात् ।
पृष्ठतस्ते सुसंमूढाः प्रेक्षमाणा मुहुर्मुहुः ॥३३॥
33. anyonyaṃ pramamantuste viviśurnagaraṃ bhayāt ,
pṛṣṭhataste susaṃmūḍhāḥ prekṣamāṇā muhurmuhuḥ.
33. anyonyaṃ pramamantuḥ te viviśuḥ nagaraṃ bhayāt
pṛṣṭhataḥ te susaṃmūḍhāḥ prekṣamāṇāḥ muhurmuhuḥ
33. te anyonyaṃ pramamantuḥ bhayāt nagaraṃ viviśuḥ
te pṛṣṭhataḥ susaṃmūḍhāḥ muhurmuhuḥ prekṣamāṇāḥ
33. They jostled each other and entered the city out of fear. Behind them, greatly bewildered, they kept looking back repeatedly.
तेषु लङ्कां प्रविष्टेषु राक्षसेषु महाबलाः ।
समेत्य हरयः सर्वे हनूमन्तमपूजयन् ॥३४॥
34. teṣu laṅkāṃ praviṣṭeṣu rākṣaseṣu mahābalāḥ ,
sametya harayaḥ sarve hanūmantamapūjayan.
34. teṣu laṅkāṃ praviṣṭeṣu rākṣaseṣu mahābalāḥ
sametya harayaḥ sarve hanūmantam apūjayan
34. teṣu rākṣaseṣu laṅkāṃ praviṣṭeṣu sarve
mahābalāḥ harayaḥ sametya hanūmantam apūjayana
34. After those Rākṣasas had entered Laṅkā, all the mighty monkeys assembled and honored Hanumān.
सो ऽपि प्रहृष्टस्तान् सर्वान् हरीन् संप्रत्यपूजयत् ।
हनूमान् सत्त्वसंपन्नो यथार्हमनुकूलतः ॥३५॥
35. so'pi prahṛṣṭastān sarvān harīn saṃpratyapūjayat ,
hanūmān sattvasaṃpanno yathārhamanukūlataḥ.
35. saḥ api prahṛṣṭaḥ tān sarvān harīn samprati apūjayat
hanūmān sattvasaṃpannaḥ yathārham anukūlataḥ
35. saḥ hanūmān api prahṛṣṭaḥ sattvasaṃpannaḥ tān
sarvān harīn yathārham anukūlataḥ samprati apūjayat
35. And he (Hanumān), delighted, in turn honored all those monkeys. Hanumān, who was endowed with courage, did so properly and favorably.
विनेदुश्च यथा प्राणं हरयो जितकाशिनः ।
चकर्षुश्च पुनस्तत्र सप्राणानेव राक्षसान् ॥३६॥
36. vineduśca yathā prāṇaṃ harayo jitakāśinaḥ ,
cakarṣuśca punastatra saprāṇāneva rākṣasān.
36. vineduḥ ca yathā prāṇaṃ harayaḥ jitakāśinaḥ
cakarṣuḥ ca punaḥ tatra saprāṇān eva rākṣasān
36. jitakāśinaḥ harayaḥ yathā prāṇaṃ vineduḥ ca
punaḥ ca tatra saprāṇān eva rākṣasān cakarṣuḥ
36. And the triumphant monkeys roared with all their might. Moreover, they dragged out the still-living Rākṣasas from there.
स वीरशोभामभजन्महाकपिः समेत्य रक्षांसि निहत्य मारुतिः ।
महासुरं भीमममित्रनाशनं यथैव विष्णुर्बलिनं चमूमुखे ॥३७॥
37. sa vīraśobhāmabhajanmahākapiḥ sametya rakṣāṃsi nihatya mārutiḥ ,
mahāsuraṃ bhīmamamitranāśanaṃ yathaiva viṣṇurbalinaṃ camūmukhe.
37. saḥ vīraśobhām abhajata mahākapiḥ
sametya rakṣāṃsi nihatya mārutiḥ
mahāsuram bhīmam amitranāśanam
yathā eva viṣṇuḥ balinam camūmukhe
37. saḥ mahākapiḥ mārutiḥ rakṣāṃsi sametya
nihatya vīraśobhām abhajata yathā
eva viṣṇuḥ camūmukhe balinam mahāsuram
bhīmam amitranāśanam (nighnya abhajata)
37. That great monkey (Hanuman) attained heroic splendor. Maruti (Hanuman), having confronted and slain the Rākṣasas, did so just as Viṣṇu slew the terrible great demon, the destroyer of foes, Bali, in the vanguard of the army.
अपूजयन्देवगणास्तदा कपिं स्वयं च रामो ऽतिबलश्च लक्ष्मणः ।
तथैव सुग्रीवमुखाः प्लवंगमा विभीषणश्चैव महाबलस्तदा ॥३८॥
38. apūjayandevagaṇāstadā kapiṃ svayaṃ ca rāmo'tibalaśca lakṣmaṇaḥ ,
tathaiva sugrīvamukhāḥ plavaṃgamā vibhīṣaṇaścaiva mahābalastadā.
38. apūjayan devagaṇāḥ tadā kapim svayam
ca rāmaḥ atibalaḥ ca lakṣmaṇaḥ
tathā eva sugrīvamukhāḥ plavaṅgamāḥ
vibhīṣaṇaḥ ca eva mahābalaḥ tadā
38. devagaṇāḥ tadā kapim apūjayan.
rāmaḥ svayam ca.
lakṣmaṇaḥ atibalaḥ ca.
tathā eva plavaṅgamāḥ sugrīvamukhāḥ.
vibhīṣaṇaḥ mahābalaḥ ca eva tadā.
38. Then the hosts of gods worshipped that monkey (Hanuman). Rāma himself and the exceedingly mighty Lakṣmaṇa (also worshipped him). Similarly, the monkeys led by Sugrīva, and then the immensely powerful Vibhīṣaṇa, all (worshipped him).