वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-7, chapter-23
स तु जित्वा दशग्रीवो यमं त्रिदशपुंगवम् ।
रावणस्तु जयश्लाघी स्वसहायान्ददर्श ह ॥१॥
रावणस्तु जयश्लाघी स्वसहायान्ददर्श ह ॥१॥
1. sa tu jitvā daśagrīvo yamaṃ tridaśapuṃgavam ,
rāvaṇastu jayaślāghī svasahāyāndadarśa ha.
rāvaṇastu jayaślāghī svasahāyāndadarśa ha.
1.
saḥ tu jitvā daśagrīvaḥ yamam tridaśapuṅgavam
rāvaṇaḥ tu jayaślāghī svasahāyān dadarśa ha
rāvaṇaḥ tu jayaślāghī svasahāyān dadarśa ha
1.
Indeed, having conquered Yama, the foremost among the gods, Rāvaṇa, proud of his victory, then saw his own allies.
जयेन वर्धयित्वा च मारीचप्रमुखास्ततः ।
पुष्पकं भेजिरे सर्वे सान्त्विता रवणेन ह ॥२॥
पुष्पकं भेजिरे सर्वे सान्त्विता रवणेन ह ॥२॥
2. jayena vardhayitvā ca mārīcapramukhāstataḥ ,
puṣpakaṃ bhejire sarve sāntvitā ravaṇena ha.
puṣpakaṃ bhejire sarve sāntvitā ravaṇena ha.
2.
jayena vardhayitvā ca mārīcapramukhāḥ tataḥ
puṣpakam bhejire sarve sāntvitāḥ rāvaṇena ha
puṣpakam bhejire sarve sāntvitāḥ rāvaṇena ha
2.
Then, Mārīca and the other chiefs, having prospered from the victory, and comforted by Rāvaṇa, all ascended the Puṣpaka chariot.
ततो रसातलं हृष्टः प्रविष्टः पयसो निधिम् ।
दैत्योरग गणाध्युष्टं वरुणेन सुरक्षितम् ॥३॥
दैत्योरग गणाध्युष्टं वरुणेन सुरक्षितम् ॥३॥
3. tato rasātalaṃ hṛṣṭaḥ praviṣṭaḥ payaso nidhim ,
daityoraga gaṇādhyuṣṭaṃ varuṇena surakṣitam.
daityoraga gaṇādhyuṣṭaṃ varuṇena surakṣitam.
3.
tataḥ rasātalam hṛṣṭaḥ praviṣṭaḥ payasaḥ nidhim
daityoragagaṇādhyuṣṭam varuṇena surakṣitam
daityoragagaṇādhyuṣṭam varuṇena surakṣitam
3.
Then, joyful, he (Rāvaṇa) entered Rasātala, the ocean-like abode inhabited by hosts of demons (daityas) and serpents (uragas), and well-protected by Varuṇa.
स तु भोगवतीं गत्वा पुरीं वासुकिपालिताम् ।
स्थाप्य नागान् वशे कृत्वा ययौ मणिमतीं पुरीम् ॥४॥
स्थाप्य नागान् वशे कृत्वा ययौ मणिमतीं पुरीम् ॥४॥
4. sa tu bhogavatīṃ gatvā purīṃ vāsukipālitām ,
sthāpya nāgān vaśe kṛtvā yayau maṇimatīṃ purīm.
sthāpya nāgān vaśe kṛtvā yayau maṇimatīṃ purīm.
4.
saḥ tu bhogavatīm gatvā purīm vāsukipālitām
sthāpya nāgān vaśe kṛtvā yayau maṇimatīm purīm
sthāpya nāgān vaśe kṛtvā yayau maṇimatīm purīm
4.
saḥ tu vāsukipālitām bhogavatīm purīm gatvā
nāgān vaśe kṛtvā sthāpya maṇimatīm purīm yayau
nāgān vaśe kṛtvā sthāpya maṇimatīm purīm yayau
4.
But he, having gone to the city of Bhogavati, which was protected by Vāsuki, established his authority and brought the nāgas under control, then went to the city of Maṇimatī.
निवातकवचास्तत्र दैत्या लब्धवरा वसन् ।
राक्षसस्तान् समासाद्य युद्धेन समुपाह्वयत् ॥५॥
राक्षसस्तान् समासाद्य युद्धेन समुपाह्वयत् ॥५॥
5. nivātakavacāstatra daityā labdhavarā vasan ,
rākṣasastān samāsādya yuddhena samupāhvayat.
rākṣasastān samāsādya yuddhena samupāhvayat.
5.
nivātakavacāḥ tatra daityāḥ labdhavarāḥ vasan
rākṣasaḥ tān samāsādya yuddhena samupāhvayat
rākṣasaḥ tān samāsādya yuddhena samupāhvayat
5.
labdhavarāḥ nivātakavacāḥ daityāḥ tatra vasan.
rākṣasaḥ tān samāsādya yuddhena samupāhvayat
rākṣasaḥ tān samāsādya yuddhena samupāhvayat
5.
The Daityas known as Nivātakavacas, who had obtained boons, lived there. The rākṣasa (Rāvaṇa), having approached them, challenged them to battle.
ते तु सर्वे सुविक्रान्ता दैतेया बलशालिनः ।
नानाप्रहरणास्तत्र प्रयुद्धा युद्धदुर्मदाः ॥६॥
नानाप्रहरणास्तत्र प्रयुद्धा युद्धदुर्मदाः ॥६॥
6. te tu sarve suvikrāntā daiteyā balaśālinaḥ ,
nānāpraharaṇāstatra prayuddhā yuddhadurmadāḥ.
nānāpraharaṇāstatra prayuddhā yuddhadurmadāḥ.
6.
te tu sarve suvikrāntāḥ daiteyāḥ balaśālinaḥ
nānāpraharanāḥ tatra prayuddhāḥ yuddhadurmadāḥ
nānāpraharanāḥ tatra prayuddhāḥ yuddhadurmadāḥ
6.
tu te sarve daiteyāḥ suvikrāntāḥ balaśālinaḥ
nānāpraharanāḥ yuddhadurmadāḥ tatra prayuddhāḥ
nānāpraharanāḥ yuddhadurmadāḥ tatra prayuddhāḥ
6.
But all those Daityas were exceedingly valorous and powerful, armed with various weapons, and fiercely intoxicated with battle, fighting there.
तेषां तु युध्यमानानां साग्रः संवत्सरो गतः ।
न चान्यतरयोस्तत्र विजयो वा क्षयो ऽपि वा ॥७॥
न चान्यतरयोस्तत्र विजयो वा क्षयो ऽपि वा ॥७॥
7. teṣāṃ tu yudhyamānānāṃ sāgraḥ saṃvatsaro gataḥ ,
na cānyatarayostatra vijayo vā kṣayo'pi vā.
na cānyatarayostatra vijayo vā kṣayo'pi vā.
7.
teṣām tu yudhyamānānām sāgraḥ saṃvatsaraḥ gataḥ
na ca anyatarayoḥ tatra vijayaḥ vā kṣayaḥ api vā
na ca anyatarayoḥ tatra vijayaḥ vā kṣayaḥ api vā
7.
tu teṣām yudhyamānānām sāgraḥ saṃvatsaraḥ gataḥ.
ca tatra anyatarayoḥ vijayaḥ vā kṣayaḥ api vā na
ca tatra anyatarayoḥ vijayaḥ vā kṣayaḥ api vā na
7.
But as they fought, more than a year passed. And there was neither victory nor destruction for either of the two parties.
ततः पितामहस्तत्र त्रैलोक्यगतिरव्ययः ।
आजगाम द्रुतं देवो विमानवरमास्थितः ॥८॥
आजगाम द्रुतं देवो विमानवरमास्थितः ॥८॥
8. tataḥ pitāmahastatra trailokyagatiravyayaḥ ,
ājagāma drutaṃ devo vimānavaramāsthitaḥ.
ājagāma drutaṃ devo vimānavaramāsthitaḥ.
8.
tataḥ pitāmahaḥ tatra trailokyagatiḥ avyayaḥ
ājagāma drutam devaḥ vimānavaram āsthitaḥ
ājagāma drutam devaḥ vimānavaram āsthitaḥ
8.
tataḥ trailokyagatiḥ avyayaḥ devaḥ pitāmahaḥ
tatra vimānavaram āsthitaḥ drutam ājagāma
tatra vimānavaram āsthitaḥ drutam ājagāma
8.
Then, the imperishable god, the grandfather (Brahmā), whose movement is through the three worlds, quickly arrived there, seated upon his excellent aerial chariot.
निवातकवचानां तु निवार्य रणकर्म तत् ।
वृद्धः पितामहो वाक्यमुवाच विदितार्थवत् ॥९॥
वृद्धः पितामहो वाक्यमुवाच विदितार्थवत् ॥९॥
9. nivātakavacānāṃ tu nivārya raṇakarma tat ,
vṛddhaḥ pitāmaho vākyamuvāca viditārthavat.
vṛddhaḥ pitāmaho vākyamuvāca viditārthavat.
9.
nivātakavacānām tu nivārya raṇakarma tat
vṛddhaḥ pitāmahaḥ vākyam uvāca viditārthavat
vṛddhaḥ pitāmahaḥ vākyam uvāca viditārthavat
9.
tu tat nivātakavacānām raṇakarma nivārya
vṛddhaḥ pitāmahaḥ viditārthavat vākyam uvāca
vṛddhaḥ pitāmahaḥ viditārthavat vākyam uvāca
9.
But, having stopped that fighting of the Nivātakavacas, the aged grandfather (Brahmā) spoke meaningful words.
न ह्ययं रावणो युद्धे शक्यो जेतुं सुरासुरैः ।
न भवन्तः क्षयं नेतुं शक्याः सेन्द्रैः सुरासुरैः ॥१०॥
न भवन्तः क्षयं नेतुं शक्याः सेन्द्रैः सुरासुरैः ॥१०॥
10. na hyayaṃ rāvaṇo yuddhe śakyo jetuṃ surāsuraiḥ ,
na bhavantaḥ kṣayaṃ netuṃ śakyāḥ sendraiḥ surāsuraiḥ.
na bhavantaḥ kṣayaṃ netuṃ śakyāḥ sendraiḥ surāsuraiḥ.
10.
na hi ayam rāvaṇaḥ yuddhe śakyaḥ jetum surāsuraiḥ na
bhavantaḥ kṣayam netum śakyāḥ sendraiḥ surāsuraiḥ
bhavantaḥ kṣayam netum śakyāḥ sendraiḥ surāsuraiḥ
10.
hi ayam rāvaṇaḥ yuddhe surāsuraiḥ jetum na śakyaḥ na
bhavantaḥ sendraiḥ surāsuraiḥ kṣayam netum śakyāḥ
bhavantaḥ sendraiḥ surāsuraiḥ kṣayam netum śakyāḥ
10.
Indeed, this Rāvaṇa cannot be conquered in battle by gods and asuras. Nor can you (Nivātakavacas) be brought to destruction by gods and asuras, even with Indra.
राक्षसस्य सखित्वं वै भवद्भिः सह रोचते ।
अविभक्ता हि सर्वार्थाः सुहृदां नात्र संशयः ॥११॥
अविभक्ता हि सर्वार्थाः सुहृदां नात्र संशयः ॥११॥
11. rākṣasasya sakhitvaṃ vai bhavadbhiḥ saha rocate ,
avibhaktā hi sarvārthāḥ suhṛdāṃ nātra saṃśayaḥ.
avibhaktā hi sarvārthāḥ suhṛdāṃ nātra saṃśayaḥ.
11.
rākṣasasya sakhitvam vai bhavadbhiḥ saha rocate
avibhaktāḥ hi sarvārthāḥ suhṛdām na atra saṃśayaḥ
avibhaktāḥ hi sarvārthāḥ suhṛdām na atra saṃśayaḥ
11.
rākṣasasya sakhitvam vai bhavadbhiḥ saha rocate
hi suhṛdām sarvārthāḥ avibhaktāḥ atra saṃśayaḥ na
hi suhṛdām sarvārthāḥ avibhaktāḥ atra saṃśayaḥ na
11.
Indeed, friendship with the demon (Rāvaṇa) is agreeable to you. For all interests of friends are undivided; there is no doubt about this.
ततो ऽग्निसाक्षिकं सख्यं कृतवांस्तत्र रावणः ।
निवातकवचैः सार्धं प्रीतिमानभवत्तदा ॥१२॥
निवातकवचैः सार्धं प्रीतिमानभवत्तदा ॥१२॥
12. tato'gnisākṣikaṃ sakhyaṃ kṛtavāṃstatra rāvaṇaḥ ,
nivātakavacaiḥ sārdhaṃ prītimānabhavattadā.
nivātakavacaiḥ sārdhaṃ prītimānabhavattadā.
12.
tataḥ agnisākṣikam sakhyam kṛtavān tatra rāvaṇaḥ
nivātakavacaiḥ sārdham prītimān abhavat tadā
nivātakavacaiḥ sārdham prītimān abhavat tadā
12.
tataḥ rāvaṇaḥ tatra agnisākṣikam nivātakavacaiḥ
sārdham sakhyam kṛtavān tadā prītimān abhavat
sārdham sakhyam kṛtavān tadā prītimān abhavat
12.
Then, Rāvaṇa established a friendship with the Nivātakavacas there, with fire as witness. At that time, he became very pleased with them.
अर्चितस्तैर्यथान्यायं संवत्सरसुखोषितः ।
स्वपुरान्निर्विशेषं च पूजां प्राप्तो दशाननः ॥१३॥
स्वपुरान्निर्विशेषं च पूजां प्राप्तो दशाननः ॥१३॥
13. arcitastairyathānyāyaṃ saṃvatsarasukhoṣitaḥ ,
svapurānnirviśeṣaṃ ca pūjāṃ prāpto daśānanaḥ.
svapurānnirviśeṣaṃ ca pūjāṃ prāpto daśānanaḥ.
13.
arcitaḥ taiḥ yathānyāyam saṃvatsarasukhoṣitaḥ
svapurāt nirviśeṣam ca pūjām prāptaḥ daśānanaḥ
svapurāt nirviśeṣam ca pūjām prāptaḥ daśānanaḥ
13.
saṃvatsarasukhoṣitaḥ daśānanaḥ taiḥ yathānyāyam
arcitaḥ ca svapurāt nirviśeṣam pūjām prāptaḥ
arcitaḥ ca svapurāt nirviśeṣam pūjām prāptaḥ
13.
Having dwelled comfortably for a year, Rāvaṇa was honored by them appropriately. He received respect there as if he were in his own city, without any distinction.
स तूपधार्य मायानां शतमेकोनमात्मवान् ।
सलिलेन्द्रपुरान्वेषी स बभ्राम रसातलम् ॥१४॥
सलिलेन्द्रपुरान्वेषी स बभ्राम रसातलम् ॥१४॥
14. sa tūpadhārya māyānāṃ śatamekonamātmavān ,
salilendrapurānveṣī sa babhrāma rasātalam.
salilendrapurānveṣī sa babhrāma rasātalam.
14.
saḥ tu upadhārya māyānām śatam ekonam ātmavān
salilendrapurānveṣī saḥ babhrāma rasātalam
salilendrapurānveṣī saḥ babhrāma rasātalam
14.
tu saḥ ātmavān ekonam śatam māyānām upadhārya
salilendrapurānveṣī saḥ rasātalam babhrāma
salilendrapurānveṣī saḥ rasātalam babhrāma
14.
But that self-possessed (ātman) Rāvaṇa, having mastered ninety-nine kinds of illusion (māyā), wandered through Rasātala searching for the city of Varuṇa, the lord of waters.
ततो ऽश्मनगरं नाम कालकेयाभिरक्षितम् ।
तं विजित्य मुहूर्तेन जघ्ने दैत्यांश्चतुःशतम् ॥१५॥
तं विजित्य मुहूर्तेन जघ्ने दैत्यांश्चतुःशतम् ॥१५॥
15. tato'śmanagaraṃ nāma kālakeyābhirakṣitam ,
taṃ vijitya muhūrtena jaghne daityāṃścatuḥśatam.
taṃ vijitya muhūrtena jaghne daityāṃścatuḥśatam.
15.
tataḥ aśmanagaram nāma kālakeyābhirakṣitam tam
vijitya muhūrtena jaghne daityān catuḥśatam
vijitya muhūrtena jaghne daityān catuḥśatam
15.
tataḥ kālakeyābhirakṣitam aśmanagaram nāma tam
muhūrtena vijitya catuḥśatam daityān jaghne
muhūrtena vijitya catuḥśatam daityān jaghne
15.
Then, Rāvaṇa conquered that city named Aśmanagara, which was guarded by the Kālakeyas, in an instant. He then killed four hundred of those demons.
ततः पाण्डुरमेघाभं कैलासमिव संस्थितम् ।
वरुणस्यालयं दिव्यमपश्यद् राक्षसाधिपः ॥१६॥
वरुणस्यालयं दिव्यमपश्यद् राक्षसाधिपः ॥१६॥
16. tataḥ pāṇḍurameghābhaṃ kailāsamiva saṃsthitam ,
varuṇasyālayaṃ divyamapaśyad rākṣasādhipaḥ.
varuṇasyālayaṃ divyamapaśyad rākṣasādhipaḥ.
16.
tataḥ pāṇḍurameghābham kailāsam iva saṃsthitam
varuṇasya ālayam divyam apaśyat rākṣasādhipaḥ
varuṇasya ālayam divyam apaśyat rākṣasādhipaḥ
16.
rākṣasādhipaḥ tataḥ pāṇḍurameghābham kailāsam
iva saṃsthitam divyam varuṇasya ālayam apaśyat
iva saṃsthitam divyam varuṇasya ālayam apaśyat
16.
Then the lord of rākṣasas saw the divine abode of Varuna, which resembled white clouds and stood like Mount Kailasa.
क्षरन्तीं च पयो नित्यं सुरभिं गामवस्थिताम् ।
यस्याः पयोविनिष्यन्दात् क्षीरोदो नाम सागरः ॥१७॥
यस्याः पयोविनिष्यन्दात् क्षीरोदो नाम सागरः ॥१७॥
17. kṣarantīṃ ca payo nityaṃ surabhiṃ gāmavasthitām ,
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodo nāma sāgaraḥ.
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodo nāma sāgaraḥ.
17.
kṣarantīm ca payaḥ nityam surabhim gām avasthitām
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodaḥ nāma sāgaraḥ
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodaḥ nāma sāgaraḥ
17.
ca gām surabhim avasthitām nityam payaḥ kṣarantīm
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodaḥ nāma sāgaraḥ
yasyāḥ payoviniṣyandāt kṣīrodaḥ nāma sāgaraḥ
17.
And he saw the cow (go) Surabhi, perpetually exuding milk, from whose copious flow of milk the ocean named Kṣīroda came into being.
यस्माच्चन्द्रः प्रभवति शीतरश्मिः प्रजाहितः ।
यं समासाद्य जीवन्ति फेनपाः परमर्षयः ।
अमृतं यत्र चोत्पन्नं सुरा चापि सुराशिनाम् ॥१८॥
यं समासाद्य जीवन्ति फेनपाः परमर्षयः ।
अमृतं यत्र चोत्पन्नं सुरा चापि सुराशिनाम् ॥१८॥
18. yasmāccandraḥ prabhavati śītaraśmiḥ prajāhitaḥ ,
yaṃ samāsādya jīvanti phenapāḥ paramarṣayaḥ ,
amṛtaṃ yatra cotpannaṃ surā cāpi surāśinām.
yaṃ samāsādya jīvanti phenapāḥ paramarṣayaḥ ,
amṛtaṃ yatra cotpannaṃ surā cāpi surāśinām.
18.
yasmāt candraḥ prabhavati śītarasmiḥ
prajāhitaḥ yam samāsādya jīvanti
phenapāḥ paramarṣayaḥ amṛtam yatra
ca utpannam surā ca api surāśinām
prajāhitaḥ yam samāsādya jīvanti
phenapāḥ paramarṣayaḥ amṛtam yatra
ca utpannam surā ca api surāśinām
18.
yasmāt śītarasmiḥ prajāhitaḥ candraḥ
prabhavati yam samāsādya phenapāḥ
paramarṣayaḥ jīvanti ca yatra
amṛtam utpannam ca api surā surāśinām
prabhavati yam samāsādya phenapāḥ
paramarṣayaḥ jīvanti ca yatra
amṛtam utpannam ca api surā surāśinām
18.
From which the moon, with its cool rays and beneficial to all beings, originates. Having reached which, the great sages (muni) known as Phenapas (foam-drinkers) subsist. And where the nectar and also wine for the gods were produced.
यां ब्रुवन्ति नरा लोके सुरभिं नाम नामतः ।
प्रदक्षिणं तु तां कृत्वा रावणः परमाद्भुताम् ।
प्रविवेश महाघोरं गुप्तं बहुविधैर्बलैः ॥१९॥
प्रदक्षिणं तु तां कृत्वा रावणः परमाद्भुताम् ।
प्रविवेश महाघोरं गुप्तं बहुविधैर्बलैः ॥१९॥
19. yāṃ bruvanti narā loke surabhiṃ nāma nāmataḥ ,
pradakṣiṇaṃ tu tāṃ kṛtvā rāvaṇaḥ paramādbhutām ,
praviveśa mahāghoraṃ guptaṃ bahuvidhairbalaiḥ.
pradakṣiṇaṃ tu tāṃ kṛtvā rāvaṇaḥ paramādbhutām ,
praviveśa mahāghoraṃ guptaṃ bahuvidhairbalaiḥ.
19.
yām bruvanti narāḥ loke surabhim
nāma nāmataḥ pradakṣiṇam tu tām kṛtvā
rāvaṇaḥ paramādbhutām praviveśa
mahāghoram guptam bahuvidhaiḥ balaiḥ
nāma nāmataḥ pradakṣiṇam tu tām kṛtvā
rāvaṇaḥ paramādbhutām praviveśa
mahāghoram guptam bahuvidhaiḥ balaiḥ
19.
narāḥ loke yām surabhim nāma
nāmataḥ bruvanti tu rāvaṇaḥ tām
paramādbhutām kṛtvā mahāghoram
guptam bahuvidhaiḥ balaiḥ praviveśa
nāmataḥ bruvanti tu rāvaṇaḥ tām
paramādbhutām kṛtvā mahāghoram
guptam bahuvidhaiḥ balaiḥ praviveśa
19.
Whom people in the world call Surabhi by name. Having indeed circumambulated that most wonderful being, Ravana then entered (the abode) which was exceedingly formidable and guarded by various kinds of forces.
ततो धाराशताकीर्णं शारदाभ्रनिभं तदा ।
नित्यप्रहृष्टं ददृशे वरुणस्य गृहोत्तमम् ॥२०॥
नित्यप्रहृष्टं ददृशे वरुणस्य गृहोत्तमम् ॥२०॥
20. tato dhārāśatākīrṇaṃ śāradābhranibhaṃ tadā ,
nityaprahṛṣṭaṃ dadṛśe varuṇasya gṛhottamam.
nityaprahṛṣṭaṃ dadṛśe varuṇasya gṛhottamam.
20.
tataḥ dhārāśatākīrṇam śāradābhranibham tadā
nityaprahṛṣṭam dadṛśe varuṇasya gṛhottamam
nityaprahṛṣṭam dadṛśe varuṇasya gṛhottamam
20.
tadā tataḥ varuṇasya gṛhottamam dhārāśatākīrṇam
śāradābhranibham nityaprahṛṣṭam dadṛśe
śāradābhranibham nityaprahṛṣṭam dadṛśe
20.
Then, Varuṇa's excellent abode, filled with hundreds of streams, resembling an autumn cloud, and perpetually joyful, was seen.
ततो हत्वा बलाध्यक्षान् समरे तैश्च ताडितः ।
अब्रवीत् क्व गतो यो वो राजा शीघ्रं निवेद्यताम् ॥२१॥
अब्रवीत् क्व गतो यो वो राजा शीघ्रं निवेद्यताम् ॥२१॥
21. tato hatvā balādhyakṣān samare taiśca tāḍitaḥ ,
abravīt kva gato yo vo rājā śīghraṃ nivedyatām.
abravīt kva gato yo vo rājā śīghraṃ nivedyatām.
21.
tataḥ hatvā balādhyakṣān samare taiḥ ca tāḍitaḥ
abravīt kva gataḥ yaḥ vaḥ rājā śīghram nivedyatām
abravīt kva gataḥ yaḥ vaḥ rājā śīghram nivedyatām
21.
tataḥ samare balādhyakṣān hatvā,
taiḥ ca tāḍitaḥ,
(saḥ) abravīt – kva gataḥ yaḥ vaḥ rājā (iti)? (saḥ) śīghram nivedyatām.
taiḥ ca tāḍitaḥ,
(saḥ) abravīt – kva gataḥ yaḥ vaḥ rājā (iti)? (saḥ) śīghram nivedyatām.
21.
Then, after killing the army commanders in battle, and himself being struck by them, he said, "Where has your king gone? Let him be announced quickly!"
युद्धार्थी रावणः प्राप्तस्तस्य युद्धं प्रदीयताम् ।
वद वा न भयं ते ऽस्ति निर्जितो ऽस्मीति साञ्जलिः ॥२२॥
वद वा न भयं ते ऽस्ति निर्जितो ऽस्मीति साञ्जलिः ॥२२॥
22. yuddhārthī rāvaṇaḥ prāptastasya yuddhaṃ pradīyatām ,
vada vā na bhayaṃ te'sti nirjito'smīti sāñjaliḥ.
vada vā na bhayaṃ te'sti nirjito'smīti sāñjaliḥ.
22.
yuddhārthī rāvaṇaḥ prāptaḥ tasya yuddham pradīyatām
vada vā na bhayam te asti nirjitaḥ asmi iti sāñjaliḥ
vada vā na bhayam te asti nirjitaḥ asmi iti sāñjaliḥ
22.
yuddhārthī rāvaṇaḥ prāptaḥ.
tasya yuddham pradīyatām.
vā vada,
te bhayam na asti (cet),
nirjitaḥ asmi iti sāñjaliḥ.
tasya yuddham pradīyatām.
vā vada,
te bhayam na asti (cet),
nirjitaḥ asmi iti sāñjaliḥ.
22.
Rāvaṇa has arrived, seeking battle. Let battle be granted to him. Alternatively, declare with folded hands, 'I am vanquished!'
एतस्मिन्नन्तरे क्रुद्धा वरुणस्य महात्मनः ।
पुत्राः पौत्राश्च निष्क्रामन् गौश्च पुष्कर एव च ॥२३॥
पुत्राः पौत्राश्च निष्क्रामन् गौश्च पुष्कर एव च ॥२३॥
23. etasminnantare kruddhā varuṇasya mahātmanaḥ ,
putrāḥ pautrāśca niṣkrāman gauśca puṣkara eva ca.
putrāḥ pautrāśca niṣkrāman gauśca puṣkara eva ca.
23.
etasmin antare kruddhāḥ varuṇasya mahātmanaḥ putrāḥ
pautrāḥ ca niṣkrāman gauḥ ca puṣkaraḥ eva ca
pautrāḥ ca niṣkrāman gauḥ ca puṣkaraḥ eva ca
23.
etasmin antare varuṇasya mahātmanaḥ kruddhāḥ putrāḥ ca pautrāḥ ca gauḥ ca puṣkaraḥ ca eva niṣkrāman.
23.
Meanwhile, the enraged sons and grandsons of the great-souled Varuṇa, along with Gau and Puṣkara, emerged.
ते तु वीर्यगुणोपेता बलैः परिवृताः स्वकैः ।
युक्त्वा रथान् कामगमानुद्यद्भास्करवर्चसः ॥२४॥
युक्त्वा रथान् कामगमानुद्यद्भास्करवर्चसः ॥२४॥
24. te tu vīryaguṇopetā balaiḥ parivṛtāḥ svakaiḥ ,
yuktvā rathān kāmagamānudyadbhāskaravarcasaḥ.
yuktvā rathān kāmagamānudyadbhāskaravarcasaḥ.
24.
te tu vīryaguṇopetāḥ balaiḥ parivṛtāḥ svakaiḥ
yuktvā rathān kāmagamān udyatbhāskaravarcasaḥ
yuktvā rathān kāmagamān udyatbhāskaravarcasaḥ
24.
te tu vīryaguṇopetāḥ svakaiḥ balaiḥ parivṛtāḥ
kāmagamān rathān yuktvā udyatbhāskaravarcasaḥ
kāmagamān rathān yuktvā udyatbhāskaravarcasaḥ
24.
But they, endowed with valor and good qualities, surrounded by their own forces, having yoked chariots that move at will, shone with the splendor of the rising sun.
ततो युद्धं समभवद्दारुणं लोमहर्षणम् ।
सलिलेन्द्रस्य पुत्राणां रावणस्य च रक्षसः ॥२५॥
सलिलेन्द्रस्य पुत्राणां रावणस्य च रक्षसः ॥२५॥
25. tato yuddhaṃ samabhavaddāruṇaṃ lomaharṣaṇam ,
salilendrasya putrāṇāṃ rāvaṇasya ca rakṣasaḥ.
salilendrasya putrāṇāṃ rāvaṇasya ca rakṣasaḥ.
25.
tataḥ yuddham samabhavat dāruṇam lomaharṣaṇam
salilendrasya putrāṇām rāvaṇasya ca rakṣasaḥ
salilendrasya putrāṇām rāvaṇasya ca rakṣasaḥ
25.
tataḥ dāruṇam lomaharṣaṇam yuddham salilendrasya
putrāṇām ca rāvaṇasya rakṣasaḥ samabhavat
putrāṇām ca rāvaṇasya rakṣasaḥ samabhavat
25.
Then, a terrible, hair-raising battle occurred between the sons of the lord of water (Varuṇa) and the demon Rāvaṇa.
अमात्यैस्तु महावीर्यैर्दशग्रीवस्य रक्षसः ।
वारुणं तद्बलं कृत्स्नं क्षणेन विनिपातितम् ॥२६॥
वारुणं तद्बलं कृत्स्नं क्षणेन विनिपातितम् ॥२६॥
26. amātyaistu mahāvīryairdaśagrīvasya rakṣasaḥ ,
vāruṇaṃ tadbalaṃ kṛtsnaṃ kṣaṇena vinipātitam.
vāruṇaṃ tadbalaṃ kṛtsnaṃ kṣaṇena vinipātitam.
26.
amātyaiḥ tu mahāvīryaiḥ daśagrīvasya rakṣasaḥ
vāruṇam tat balam kṛtsnam kṣaṇena vinipātitam
vāruṇam tat balam kṛtsnam kṣaṇena vinipātitam
26.
tu daśagrīvasya rakṣasaḥ mahāvīryaiḥ amātyaiḥ
tat kṛtsnam vāruṇam balam kṣaṇena vinipātitam
tat kṛtsnam vāruṇam balam kṣaṇena vinipātitam
26.
But by the exceedingly mighty ministers of the ten-necked demon (Rāvaṇa), that entire army of Varuṇa was destroyed in an instant.
समीक्ष्य स्वबलं संख्ये वरुणस्या सुतास्तदा ।
अर्दिताः शरजालेन निवृत्ता रणकर्मणः ॥२७॥
अर्दिताः शरजालेन निवृत्ता रणकर्मणः ॥२७॥
27. samīkṣya svabalaṃ saṃkhye varuṇasyā sutāstadā ,
arditāḥ śarajālena nivṛttā raṇakarmaṇaḥ.
arditāḥ śarajālena nivṛttā raṇakarmaṇaḥ.
27.
samīkṣya svabalam saṅkhye varuṇasya sutāḥ
tadā arditāḥ śarajālena nivṛttāḥ raṇakarmaṇaḥ
tadā arditāḥ śarajālena nivṛttāḥ raṇakarmaṇaḥ
27.
tadā varuṇasya sutāḥ svabalam saṅkhye samīkṣya
śarajālena arditāḥ raṇakarmaṇaḥ nivṛttāḥ
śarajālena arditāḥ raṇakarmaṇaḥ nivṛttāḥ
27.
Having observed their own army in battle, then Varuṇa's sons, distressed by a shower of arrows, retreated from the act of war.
महीतलगतास्ते तु रावणं दृश्य पुष्पके ।
आकाशमाशु विविशुः स्यन्दनैः शीघ्रगामिभिः ॥२८॥
आकाशमाशु विविशुः स्यन्दनैः शीघ्रगामिभिः ॥२८॥
28. mahītalagatāste tu rāvaṇaṃ dṛśya puṣpake ,
ākāśamāśu viviśuḥ syandanaiḥ śīghragāmibhiḥ.
ākāśamāśu viviśuḥ syandanaiḥ śīghragāmibhiḥ.
28.
mahītala-gatāḥ te tu rāvaṇam dṛśya puṣpake
ākāśam āśu viviśuḥ syandanaiḥ śīghragāmibhiḥ
ākāśam āśu viviśuḥ syandanaiḥ śīghragāmibhiḥ
28.
mahītalagatāḥ te tu puṣpake rāvaṇam dṛśya
śīghragāmibhiḥ syandanaiḥ āśu ākāśam viviśuḥ
śīghragāmibhiḥ syandanaiḥ āśu ākāśam viviśuḥ
28.
But those who were on the surface of the earth, having seen Ravana in the Puṣpaka (vimana), quickly entered the sky with their swiftly moving chariots.
महदासीत्ततस्तेषां तुल्यं स्थानमवाप्य तत् ।
आकाशयुद्धं तुमुलं देवदानवयोरिव ॥२९॥
आकाशयुद्धं तुमुलं देवदानवयोरिव ॥२९॥
29. mahadāsīttatasteṣāṃ tulyaṃ sthānamavāpya tat ,
ākāśayuddhaṃ tumulaṃ devadānavayoriva.
ākāśayuddhaṃ tumulaṃ devadānavayoriva.
29.
mahat āsīt tataḥ teṣām tulyam sthānam avāpya
tat ākāśa-yuddham tumulam deva-dānavayoḥ iva
tat ākāśa-yuddham tumulam deva-dānavayoḥ iva
29.
tataḥ teṣām tat tulyam sthānam avāpya mahat
tumulam ākāśa-yuddham deva-dānavayoḥ iva āsīt
tumulam ākāśa-yuddham deva-dānavayoḥ iva āsīt
29.
Then, for them, having attained an equal position, there was a mighty and tumultuous aerial battle (ākāśayuddha), just like the one between the gods and the dānavas (demons).
ततस्ते रावणं युद्धे शरैः पावकसंनिभैः ।
विमुखीकृत्य संहृष्टा विनेदुर्विविधान् रवान् ॥३०॥
विमुखीकृत्य संहृष्टा विनेदुर्विविधान् रवान् ॥३०॥
30. tataste rāvaṇaṃ yuddhe śaraiḥ pāvakasaṃnibhaiḥ ,
vimukhīkṛtya saṃhṛṣṭā vinedurvividhān ravān.
vimukhīkṛtya saṃhṛṣṭā vinedurvividhān ravān.
30.
tataḥ te rāvaṇam yuddhe śaraiḥ pāvaka-sannibhaiḥ
vimukhīkṛtya saṃhṛṣṭāḥ vineduḥ vividhān ravān
vimukhīkṛtya saṃhṛṣṭāḥ vineduḥ vividhān ravān
30.
tataḥ te saṃhṛṣṭāḥ pāvaka-sannibhaiḥ śaraiḥ yuddhe
rāvaṇam vimukhīkṛtya vividhān ravān vineduḥ
rāvaṇam vimukhīkṛtya vividhān ravān vineduḥ
30.
Then, greatly delighted, they put Ravana to flight in battle with their fire-like arrows, and roared out various shouts.
ततो महोदरः क्रुद्धो राजानं दृश्य धर्षितम् ।
त्यक्त्वा मृत्युभयं वीरो युद्धकाङ्क्षी व्यलोकयत् ॥३१॥
त्यक्त्वा मृत्युभयं वीरो युद्धकाङ्क्षी व्यलोकयत् ॥३१॥
31. tato mahodaraḥ kruddho rājānaṃ dṛśya dharṣitam ,
tyaktvā mṛtyubhayaṃ vīro yuddhakāṅkṣī vyalokayat.
tyaktvā mṛtyubhayaṃ vīro yuddhakāṅkṣī vyalokayat.
31.
tataḥ mahodaraḥ kruddhaḥ rājānam dṛśya dharṣitam
tyaktvā mṛtyu-bhayam vīraḥ yuddha-kāṅkṣī vyalokayad
tyaktvā mṛtyu-bhayam vīraḥ yuddha-kāṅkṣī vyalokayad
31.
tataḥ kruddhaḥ yuddha-kāṅkṣī vīraḥ mahodaraḥ dharṣitam
rājānam dṛśya mṛtyu-bhayam tyaktvā vyalokayad
rājānam dṛśya mṛtyu-bhayam tyaktvā vyalokayad
31.
Then, the enraged Mahodara, a hero eager for battle, having seen the king humiliated and having abandoned the fear of death, gazed upon him.
तेन तेषां हया ये च कामगाः पवनोपमाः ।
महोदरेण गदया हतास्ते प्रययुः क्षितिम् ॥३२॥
महोदरेण गदया हतास्ते प्रययुः क्षितिम् ॥३२॥
32. tena teṣāṃ hayā ye ca kāmagāḥ pavanopamāḥ ,
mahodareṇa gadayā hatāste prayayuḥ kṣitim.
mahodareṇa gadayā hatāste prayayuḥ kṣitim.
32.
tena teṣām hayāḥ ye ca kāmagāḥ pavanopamāḥ
mahodareṇa gadayā hatāḥ te prayayuḥ kṣitim
mahodareṇa gadayā hatāḥ te prayayuḥ kṣitim
32.
mahodareṇa gadayā teṣām ye ca kāmagāḥ
pavanopamāḥ hayāḥ te hatāḥ kṣitim prayayuḥ
pavanopamāḥ hayāḥ te hatāḥ kṣitim prayayuḥ
32.
Mahodara struck down with his mace those horses of theirs, which moved at will and were swift as the wind, causing them to fall to the earth.
तेषां वरुणसूनूनां हत्वा योधान् हयांश्च तान् ।
मुमोचाशु महानादं विरथान्प्रेक्ष्य तान् स्थितान् ॥३३॥
मुमोचाशु महानादं विरथान्प्रेक्ष्य तान् स्थितान् ॥३३॥
33. teṣāṃ varuṇasūnūnāṃ hatvā yodhān hayāṃśca tān ,
mumocāśu mahānādaṃ virathānprekṣya tān sthitān.
mumocāśu mahānādaṃ virathānprekṣya tān sthitān.
33.
teṣām varuṇasūnūnām hatvā yodhān hayān ca tān
mumoca āśu mahānādam virathān prekṣya tān sthitān
mumoca āśu mahānādam virathān prekṣya tān sthitān
33.
teṣām varuṇasūnūnām yodhān ca hayān tān hatvā
virathān sthitān tān prekṣya āśu mahānādam mumoca
virathān sthitān tān prekṣya āśu mahānādam mumoca
33.
Having killed the warriors and horses of those sons of Varuṇa, and seeing them standing without chariots, he swiftly let out a great roar.
ते तु तेषां रथाः साश्वाः सह सारथिभिर्वरैः ।
महोदरेण निहताः पतिताः पृथिवीतले ॥३४॥
महोदरेण निहताः पतिताः पृथिवीतले ॥३४॥
34. te tu teṣāṃ rathāḥ sāśvāḥ saha sārathibhirvaraiḥ ,
mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale.
mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale.
34.
te tu teṣām rathāḥ sa-aśvāḥ saha sārathibhiḥ
varaiḥ mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale
varaiḥ mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale
34.
te tu teṣām rathāḥ sa-aśvāḥ saha varaiḥ
sārathibhiḥ mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale
sārathibhiḥ mahodareṇa nihatāḥ patitāḥ pṛthivītale
34.
But their chariots, along with their horses and excellent charioteers, were struck down by Mahodara and fell to the ground.
ते तु त्यक्त्वा रथान्पुत्रा वरुणस्य महात्मनः ।
आकाशे विष्ठिताः शूराः स्वप्रभावान्न विव्यथुः ॥३५॥
आकाशे विष्ठिताः शूराः स्वप्रभावान्न विव्यथुः ॥३५॥
35. te tu tyaktvā rathānputrā varuṇasya mahātmanaḥ ,
ākāśe viṣṭhitāḥ śūrāḥ svaprabhāvānna vivyathuḥ.
ākāśe viṣṭhitāḥ śūrāḥ svaprabhāvānna vivyathuḥ.
35.
te tu tyaktvā rathān putrāḥ varuṇasya mahātmanaḥ
ākāśe viṣṭhitāḥ śūrāḥ sva-prabhāvāt na vivyathuḥ
ākāśe viṣṭhitāḥ śūrāḥ sva-prabhāvāt na vivyathuḥ
35.
te tu varuṇasya mahātmanaḥ śūrāḥ putrāḥ rathān
tyaktvā ākāśe viṣṭhitāḥ sva-prabhāvāt na vivyathuḥ
tyaktvā ākāśe viṣṭhitāḥ sva-prabhāvāt na vivyathuḥ
35.
But those brave sons of the great-souled Varuṇa, having abandoned their chariots, remained in the sky and were not distressed, due to their own inherent power.
धनूंषि कृत्वा सज्यानि विनिर्भिद्य महोदरम् ।
रावणं समरे क्रुद्धाः सहिताः समभिद्रवन् ॥३६॥
रावणं समरे क्रुद्धाः सहिताः समभिद्रवन् ॥३६॥
36. dhanūṃṣi kṛtvā sajyāni vinirbhidya mahodaram ,
rāvaṇaṃ samare kruddhāḥ sahitāḥ samabhidravan.
rāvaṇaṃ samare kruddhāḥ sahitāḥ samabhidravan.
36.
dhanūṃṣi kṛtvā sajyāni vinirbhidya mahodaram
rāvaṇam samare kruddhāḥ sahitāḥ samabhidravan
rāvaṇam samare kruddhāḥ sahitāḥ samabhidravan
36.
kruddhāḥ sahitāḥ dhanūṃṣi sajyāni kṛtvā mahodaram
vinirbhidya samare rāvaṇam samabhidravan
vinirbhidya samare rāvaṇam samabhidravan
36.
Having strung their bows, enraged and united, they pierced Mahodara and rushed towards Ravana in battle.
ततः क्रुद्धो दशग्रीवः कालाग्निरिव विष्ठितः ।
शरवर्षं महावेगं तेषां मर्मस्वपातयत् ॥३७॥
शरवर्षं महावेगं तेषां मर्मस्वपातयत् ॥३७॥
37. tataḥ kruddho daśagrīvaḥ kālāgniriva viṣṭhitaḥ ,
śaravarṣaṃ mahāvegaṃ teṣāṃ marmasvapātayat.
śaravarṣaṃ mahāvegaṃ teṣāṃ marmasvapātayat.
37.
tataḥ kruddhaḥ daśagrīvaḥ kālāgniḥ iva viṣṭhitaḥ
śaravarṣam mahāvegam teṣām marmasu apātayat
śaravarṣam mahāvegam teṣām marmasu apātayat
37.
tataḥ kruddhaḥ daśagrīvaḥ kālāgniḥ iva viṣṭhitaḥ
teṣām marmasu mahāvegam śaravarṣam apātayat
teṣām marmasu mahāvegam śaravarṣam apātayat
37.
Then, the enraged Daśagrīva (Ravana), appearing like the fire of ultimate dissolution, discharged a swift shower of arrows into their vital spots.
मुसलानि विचित्राणि ततो भल्लशतानि च ।
पट्टसांश्चैव शक्तीश्च शतघ्नीस्तोमरांस्तथा ।
पातयामास दुर्धर्षस्तेषामुपरि विष्ठितः ॥३८॥
पट्टसांश्चैव शक्तीश्च शतघ्नीस्तोमरांस्तथा ।
पातयामास दुर्धर्षस्तेषामुपरि विष्ठितः ॥३८॥
38. musalāni vicitrāṇi tato bhallaśatāni ca ,
paṭṭasāṃścaiva śaktīśca śataghnīstomarāṃstathā ,
pātayāmāsa durdharṣasteṣāmupari viṣṭhitaḥ.
paṭṭasāṃścaiva śaktīśca śataghnīstomarāṃstathā ,
pātayāmāsa durdharṣasteṣāmupari viṣṭhitaḥ.
38.
musalāni vicitrāṇi tataḥ bhallaśatāni
ca paṭṭasān ca eva śaktīḥ ca
śataghnīḥ tomarān tathā pātayāmāsa
durdharṣaḥ teṣām upari viṣṭhitaḥ
ca paṭṭasān ca eva śaktīḥ ca
śataghnīḥ tomarān tathā pātayāmāsa
durdharṣaḥ teṣām upari viṣṭhitaḥ
38.
tataḥ durdharṣaḥ viṣṭhitaḥ teṣām
upari vicitrāṇi musalāni bhallaśatāni
ca paṭṭasān ca eva śaktīḥ ca
śataghnīḥ tomarān tathā pātayāmāsa
upari vicitrāṇi musalāni bhallaśatāni
ca paṭṭasān ca eva śaktīḥ ca
śataghnīḥ tomarān tathā pātayāmāsa
38.
Then, the formidable [Ravana], positioned above them, discharged various maces, hundreds of lances, sharp-edged spears (paṭṭasa), javelins (śakti), śataghnī weapons, and tomara javelins upon them.
अथ विद्धास्तु ते वीरा
विनिष्पेतुः पदातयः ॥३९॥
विनिष्पेतुः पदातयः ॥३९॥
39. atha viddhāstu te vīrā
viniṣpetuḥ padātayaḥ.
viniṣpetuḥ padātayaḥ.
39.
atha viddhāḥ tu te vīrā
viniṣpetuḥ padātayaḥ
viniṣpetuḥ padātayaḥ
39.
atha tu te vīrā padātayaḥ
viddhāḥ viniṣpetuḥ
viddhāḥ viniṣpetuḥ
39.
Then, those heroes, the foot soldiers, being wounded, fled.
ततो रक्षो महानादं मुक्त्वा हन्ति स्म वारुणान् ।
नानाप्रहरणैर्घोरैर्धारापातैरिवाम्बुदः ॥४०॥
नानाप्रहरणैर्घोरैर्धारापातैरिवाम्बुदः ॥४०॥
40. tato rakṣo mahānādaṃ muktvā hanti sma vāruṇān ,
nānāpraharaṇairghorairdhārāpātairivāmbudaḥ.
nānāpraharaṇairghorairdhārāpātairivāmbudaḥ.
40.
tataḥ rakṣaḥ mahānādam muktvā hanti sma vāruṇān
nānāpraharaṇaiḥ ghoraiḥ dhārāpātaiḥ iva ambudaḥ
nānāpraharaṇaiḥ ghoraiḥ dhārāpātaiḥ iva ambudaḥ
40.
Then, uttering a mighty roar, the demon killed Varuṇa's followers with various dreadful weapons, just as a cloud pours down torrents of rain.
ततस्ते विमुखाः सर्वे पतिता धरणीतले ।
रणात् स्वपुरुषैः शीघ्रं गृहाण्येव प्रवेशिताः ॥४१॥
रणात् स्वपुरुषैः शीघ्रं गृहाण्येव प्रवेशिताः ॥४१॥
41. tataste vimukhāḥ sarve patitā dharaṇītale ,
raṇāt svapuruṣaiḥ śīghraṃ gṛhāṇyeva praveśitāḥ.
raṇāt svapuruṣaiḥ śīghraṃ gṛhāṇyeva praveśitāḥ.
41.
tataḥ te vimukhāḥ sarve patitāḥ dharaṇītale
raṇāt svapuruṣaiḥ śīghram gṛhāṇi eva praveśitāḥ
raṇāt svapuruṣaiḥ śīghram gṛhāṇi eva praveśitāḥ
41.
Then, all of them, having turned away and fallen to the ground, were quickly taken by their own men from the battle straight back to their homes.
तानब्रवीत्ततो रक्षो वरुणाय निवेद्यताम् ।
रावणं चाब्रवीन्मन्त्री प्रभासो नाम वारुणः ॥४२॥
रावणं चाब्रवीन्मन्त्री प्रभासो नाम वारुणः ॥४२॥
42. tānabravīttato rakṣo varuṇāya nivedyatām ,
rāvaṇaṃ cābravīnmantrī prabhāso nāma vāruṇaḥ.
rāvaṇaṃ cābravīnmantrī prabhāso nāma vāruṇaḥ.
42.
tān abravīt tataḥ rakṣaḥ varuṇāya nivedyatām
rāvaṇam ca abravīt mantrī prabhāsaḥ nāma vāruṇaḥ
rāvaṇam ca abravīt mantrī prabhāsaḥ nāma vāruṇaḥ
42.
Then the demon said to them, "Report this to Varuṇa!" And the minister named Prabhāsa, a follower of Varuṇa, also spoke to Rāvaṇa.
गतः खलु महातेजा ब्रह्मलोकं जलेश्वरः ।
गान्धर्वं वरुणः श्रोतुं यं त्वमाह्वयसे युधि ॥४३॥
गान्धर्वं वरुणः श्रोतुं यं त्वमाह्वयसे युधि ॥४३॥
43. gataḥ khalu mahātejā brahmalokaṃ jaleśvaraḥ ,
gāndharvaṃ varuṇaḥ śrotuṃ yaṃ tvamāhvayase yudhi.
gāndharvaṃ varuṇaḥ śrotuṃ yaṃ tvamāhvayase yudhi.
43.
gataḥ khalu mahātejāḥ brahmalokam jaleśvaraḥ
gāndharvam varuṇaḥ śrotum yam tvam āhvayase yudhi
gāndharvam varuṇaḥ śrotum yam tvam āhvayase yudhi
43.
“Indeed, the greatly effulgent lord of waters (Varuṇa), whom you are calling for battle, has gone to the world of Brahmā to listen to Gandharva music.”
तत् किं तव वृथा वीर परिश्राम्य गते नृपे ।
ये तु संनिहिता वीराः कुमारास्ते पराजिताः ॥४४॥
ये तु संनिहिता वीराः कुमारास्ते पराजिताः ॥४४॥
44. tat kiṃ tava vṛthā vīra pariśrāmya gate nṛpe ,
ye tu saṃnihitā vīrāḥ kumārāste parājitāḥ.
ye tu saṃnihitā vīrāḥ kumārāste parājitāḥ.
44.
tat kim tava vṛthā vīra pariśrāmya gate nṛpe
| ye tu saṃnihitā vīrāḥ kumārāḥ te parājitāḥ
| ye tu saṃnihitā vīrāḥ kumārāḥ te parājitāḥ
44.
Then why, O hero, do you exert yourself in vain now that the king has departed? Indeed, those valiant princes who were present have already been defeated.
राक्षसेन्द्रस्तु तच्छ्रुत्वा नाम विश्राव्य चात्मनः ।
हर्षान्नादं विमुञ्चन् वै निष्क्रान्तो वरुणालयात् ॥४५॥
हर्षान्नादं विमुञ्चन् वै निष्क्रान्तो वरुणालयात् ॥४५॥
45. rākṣasendrastu tacchrutvā nāma viśrāvya cātmanaḥ ,
harṣānnādaṃ vimuñcan vai niṣkrānto varuṇālayāt.
harṣānnādaṃ vimuñcan vai niṣkrānto varuṇālayāt.
45.
rākṣasendraḥ tu tat śrutvā nāma viśrāvya ca ātmanaḥ
| harṣāt nādam vimuñcan vai niṣkrāntaḥ varuṇālayāt
| harṣāt nādam vimuñcan vai niṣkrāntaḥ varuṇālayāt
45.
But the lord of rākṣasas, having heard that and having proclaimed his own identity (ātman), indeed emerged from Varuna's abode, emitting a cry of joy.
आगतस्तु पथा येन तेनैव विनिवृत्य सः ।
लङ्कामभिमुखो रक्षो नभस्तलगतो ययौ ॥४६॥
लङ्कामभिमुखो रक्षो नभस्तलगतो ययौ ॥४६॥
46. āgatastu pathā yena tenaiva vinivṛtya saḥ ,
laṅkāmabhimukho rakṣo nabhastalagato yayau.
laṅkāmabhimukho rakṣo nabhastalagato yayau.
46.
āgataḥ tu pathā yena tena eva vinivṛtya saḥ |
laṅkām abhimukhaḥ rakṣaḥ nabhastalagataḥ yayau
laṅkām abhimukhaḥ rakṣaḥ nabhastalagataḥ yayau
46.
But that rākṣasa, having come by a certain path, returned by that very path, and facing Laṅkā, he went, moving through the sky.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23 (current chapter)
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100