Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-3, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वसतस्तस्य तु सुखं राघवस्य महात्मनः ।
शरद्व्यपाये हेमन्त ऋतुरिष्टः प्रवर्तते ॥१॥
1. vasatastasya tu sukhaṃ rāghavasya mahātmanaḥ ,
śaradvyapāye hemanta ṛturiṣṭaḥ pravartate.
1. vasataḥ tasya tu sukham rāghavasya mahātmanaḥ
śarat vyapāye hemantaḥ ṛtuḥ iṣṭaḥ pravartate
1. sukham vasataḥ tasya mahātmanaḥ rāghavasya tu
śarat vyapāye iṣṭaḥ hemantaḥ ṛtuḥ pravartate
1. While that great-souled Rama was dwelling happily, with the close of autumn, the pleasant winter season began.
स कदा चित् प्रभातायां शर्वर्यां रघुनन्दनः ।
प्रययावभिषेकार्थं रम्यां गोदावरीं नदीम् ॥२॥
2. sa kadā cit prabhātāyāṃ śarvaryāṃ raghunandanaḥ ,
prayayāvabhiṣekārthaṃ ramyāṃ godāvarīṃ nadīm.
2. saḥ kadā cit prabhātāyām śarvaryām raghunandanaḥ
prayayau abhiṣekārtham ramyām godāvarīm nadīm
2. kadā cit śarvaryām prabhātāyām saḥ raghunandanaḥ
abhiṣekārtham ramyām godāvarīm nadīm prayayau
2. One day, at the break of dawn, the delight of the Raghu dynasty (Raghunandana), Rama, set out for the beautiful Godavari river to perform his ablutions.
प्रह्वः कलशहस्तस्तं सीतया सह वीर्यवान् ।
पृष्ठतो ऽनुव्रजन्भ्राता सौमित्रिरिदमब्रवीत् ॥३॥
3. prahvaḥ kalaśahastastaṃ sītayā saha vīryavān ,
pṛṣṭhato'nuvrajanbhrātā saumitriridamabravīt.
3. prahvaḥ kalaśahastaḥ tam sītayā saha vīryavān
pṛṣṭhataḥ anuvrajan bhrātā saumitriḥ idam abravīt
3. prahvaḥ kalaśahastaḥ sītayā saha vīryavān bhrātā
saumitriḥ tam pṛṣṭhataḥ anuvrajan idam abravīt
3. Humbly, carrying a pitcher, accompanied by Sita, his mighty brother Saumitri (Lakshmana) followed him from behind and spoke these words.
अयं स कालः संप्राप्तः प्रियो यस्ते प्रियंवद ।
अलंकृत इवाभाति येन संवत्सरः शुभः ॥४॥
4. ayaṃ sa kālaḥ saṃprāptaḥ priyo yaste priyaṃvada ,
alaṃkṛta ivābhāti yena saṃvatsaraḥ śubhaḥ.
4. ayam saḥ kālaḥ samprāptaḥ priyaḥ yaḥ te priyaṃvada
alaṅkṛtaḥ iva ābhāti yena saṃvatsaraḥ śubhaḥ
4. he priyaṃvada! ayam saḥ priyaḥ kālaḥ te yaḥ samprāptaḥ
yena śubhaḥ saṃvatsaraḥ alaṅkṛtaḥ iva ābhāti
4. "O sweet-speaker (Rama), this beloved season, which is dear to you, has arrived. It is by this season that the auspicious year appears as if adorned."
नीहारपरुषो लोकः पृथिवी सस्यमालिनी ।
जलान्यनुपभोग्यानि सुभगो हव्यवाहनः ॥५॥
5. nīhāraparuṣo lokaḥ pṛthivī sasyamālinī ,
jalānyanupabhogyāni subhago havyavāhanaḥ.
5. nīhāra-paruṣaḥ lokaḥ pṛthivī sasya-mālinī
jalāni anupabhogyāni subhagaḥ havyavāhanaḥ
5. lokaḥ nīhāra-paruṣaḥ pṛthivī sasya-mālinī
jalāni anupabhogyāni havyavāhanaḥ subhagaḥ
5. "The world is harsh with mist, the earth is adorned with garlands of crops, the waters are unfit for use, and the fire (havyavāhana) is propitious."
नवाग्रयणपूजाभिरभ्यर्च्य पितृदेवताः ।
कृताग्रयणकाः काले सन्तो विगतकल्मषाः ॥६॥
6. navāgrayaṇapūjābhirabhyarcya pitṛdevatāḥ ,
kṛtāgrayaṇakāḥ kāle santo vigatakalmaṣāḥ.
6. navāgrayaṇapūjābhiḥ abhyarcya pitṛdevatāḥ
kṛtāgrayaṇakāḥ kāle santaḥ vigatakalmaṣāḥ
6. navāgrayaṇapūjābhiḥ pitṛdevatāḥ abhyarcya
kāle kṛtāgrayaṇakāḥ santaḥ vigatakalmaṣāḥ
6. Having worshipped ancestors and deities through new harvest ceremonies (agrayaṇa), people, having performed the first harvest ritual (agrayaṇa) at the appropriate time, become free from sins.
प्राज्यकामा जनपदाः संपन्नतरगोरसाः ।
विचरन्ति महीपाला यात्रार्थं विजिगीषवः ॥७॥
7. prājyakāmā janapadāḥ saṃpannataragorasāḥ ,
vicaranti mahīpālā yātrārthaṃ vijigīṣavaḥ.
7. prājyakāmāḥ janapadāḥ saṃpannataragorasāḥ
vicaranti mahīpālāḥ yātrārtham vijigīṣavaḥ
7. janapadāḥ prājyakāmāḥ saṃpannataragorasāḥ
mahīpālāḥ vijigīṣavaḥ yātrārtham vicaranti
7. The people of the lands have abundant desires and possess very abundant dairy products. Kings, desirous of victory, wander about for the purpose of expeditions.
सेवमाने दृढं सूर्ये दिशमन्तकसेविताम् ।
विहीनतिलकेव स्त्री नोत्तरा दिक् प्रकाशते ॥८॥
8. sevamāne dṛḍhaṃ sūrye diśamantakasevitām ,
vihīnatilakeva strī nottarā dik prakāśate.
8. sevamāne dṛḍham sūrye diśam antakasevitām
vihīnatilakā iva strī na uttarā dik prakāśate
8. sūrye dṛḍham antakasevitām diśam sevamāne
uttarā dik vihīnatilakā strī iva na prakāśate
8. As the sun firmly occupies the direction frequented by Antaka (Yama, the god of death) (i.e., the south), the northern direction does not shine, like a woman devoid of a tilaka mark.
प्रकृत्या हिमकोशाढ्यो दूरसूर्यश्च साम्प्रतम् ।
यथार्थनामा सुव्यक्तं हिमवान् हिमवान् गिरिः ॥९॥
9. prakṛtyā himakośāḍhyo dūrasūryaśca sāmpratam ,
yathārthanāmā suvyaktaṃ himavān himavān giriḥ.
9. prakṛtyā himakośāḍhyaḥ dūrasūryaḥ ca sāmpratam
yathārthanāmā suvyaktam himavān himavān giriḥ
9. giriḥ himavān prakṛtyā himakośāḍhyaḥ ca sāmpratam
dūrasūryaḥ suvyaktam himavān yathārthanāmā
9. By its intrinsic nature (prakṛti), rich in snow deposits, and now with the sun far away, the Himavat mountain very clearly bears an appropriate name, "Himavat".
अत्यन्तसुखसंचारा मध्याह्ने स्पर्शतः सुखाः ।
दिवसाः सुभगादित्याश्छायासलिलदुर्भगाः ॥१०॥
10. atyantasukhasaṃcārā madhyāhne sparśataḥ sukhāḥ ,
divasāḥ subhagādityāśchāyāsaliladurbhagāḥ.
10. atyantasukhsaṃcārāḥ madhyāhne sparśataḥ sukhāḥ
divasāḥ subhagādityāḥ chāyāsaliladurbhagāḥ
10. divasāḥ atyantasukhsaṃcārāḥ madhyāhne sparśataḥ
sukhāḥ subhagādityāḥ chāyāsaliladurbhagāḥ
10. The days now are exceedingly pleasant for moving about, comfortable to the touch at midday; the sun is delightful, yet shade and water are disagreeable.
मृदुसूर्याः सनीहाराः पटुशीताः समारुताः ।
शून्यारण्या हिमध्वस्ता दिवसा भान्ति साम्प्रतम् ॥११॥
11. mṛdusūryāḥ sanīhārāḥ paṭuśītāḥ samārutāḥ ,
śūnyāraṇyā himadhvastā divasā bhānti sāmpratam.
11. mṛdusūryāḥ sanīhārāḥ paṭuśītāḥ samārutāḥ
śūnyāraṇyāḥ himadhvastāḥ divasāḥ bhānti sāmpratam
11. sāmpratam divasāḥ mṛdusūryāḥ sanīhārāḥ paṭuśītāḥ
samārutāḥ śūnyāraṇyāḥ himadhvastāḥ bhānti
11. The days at present appear with a gentle sun, accompanied by frost and sharp, windy cold; their forests are deserted and devastated by frost.
निवृत्ताकाशशयनाः पुष्यनीता हिमारुणाः ।
शीता वृद्धतरायामास्त्रियामा यान्ति साम्प्रतम् ॥१२॥
12. nivṛttākāśaśayanāḥ puṣyanītā himāruṇāḥ ,
śītā vṛddhatarāyāmāstriyāmā yānti sāmpratam.
12. nivṛttākāśaśayanāḥ puṣyanītāḥ himāruṇāḥ śītāḥ
vṛddhatarāyāmāḥ triyāmāḥ yānti sāmpratam
12. sāmpratam triyāmāḥ nivṛttākāśaśayanāḥ puṣyanītāḥ
himāruṇāḥ śītāḥ vṛddhatarāyāmāḥ yānti
12. The nights now pass, marked by the cessation of open-air sleeping, influenced by the Pushya constellation, reddened by frost, cold, and their duration is greatly increased.
रविसंक्रान्तसौभाग्यस्तुषारारुणमण्डलः ।
निःश्वासान्ध इवादर्शश्चन्द्रमा न प्रकाशते ॥१३॥
13. ravisaṃkrāntasaubhāgyastuṣārāruṇamaṇḍalaḥ ,
niḥśvāsāndha ivādarśaścandramā na prakāśate.
13. ravisaṃkrāntasaubhāgyaḥ tuṣārāruṇamaṇḍalaḥ
niḥśvāsāndhaḥ iva ādarśaḥ candramāḥ na prakāśate
13. candramāḥ ravisaṃkrāntasaubhāgyaḥ tuṣārāruṇamaṇḍalaḥ
niḥśvāsāndhaḥ ādarśaḥ iva na prakāśate
13. The moon does not shine now; its beauty has transferred to the sun, its disk is reddened by frost, and it is like a mirror dulled by breath (vapor).
ज्योत्स्ना तुषारमलिना पौर्णमास्यां न राजते ।
सीतेव चातपश्यामा लक्ष्यते न तु शोभते ॥१४॥
14. jyotsnā tuṣāramalinā paurṇamāsyāṃ na rājate ,
sīteva cātapaśyāmā lakṣyate na tu śobhate.
14. jyotsnā tuṣāramalinā paurṇamāsyām na rājate
sītā iva ca ātapaśyāmā lakṣyate na tu śobhate
14. paurṇamāsyām tuṣāramalinā jyotsnā na rājate
ātapaśyāmā sītā iva ca lakṣyate tu na śobhate
14. On the full moon night, the moonlight, dimmed by frost, does not shine. It is merely perceived, like Sītā darkened by the sun, but it does not appear beautiful.
प्रकृत्या शीतलस्पर्शो हिमविद्धश्च साम्प्रतम् ।
प्रवाति पश्चिमो वायुः काले द्विगुणशीतलः ॥१५॥
15. prakṛtyā śītalasparśo himaviddhaśca sāmpratam ,
pravāti paścimo vāyuḥ kāle dviguṇaśītalaḥ.
15. prakṛtyā śītalasparśaḥ himaviddhaḥ ca sāmpratam
pravāti paścimaḥ vāyuḥ kāle dviguṇaśītalaḥ
15. prakṛtyā śītalasparśaḥ himaviddhaḥ ca paścimaḥ
vāyuḥ sāmpratam kāle dviguṇaśītalaḥ pravāti
15. The western wind, naturally cool to the touch (prakṛti), and now penetrated by frost, blows in this season, being doubly cold.
बाष्पच्छन्नान्यरण्यानि यवगोधूमवन्ति च ।
शोभन्ते ऽभ्युदिते सूर्ये नदद्भिः क्रौञ्चसारसैः ॥१६॥
16. bāṣpacchannānyaraṇyāni yavagodhūmavanti ca ,
śobhante'bhyudite sūrye nadadbhiḥ krauñcasārasaiḥ.
16. bāṣpacchannāni araṇyāni yavagodhūmavanti ca
śobhante abhyudite sūrye nadadbhiḥ krauñcasārasaiḥ
16. bāṣpacchannāni yavagodhūmavanti ca araṇyāni
abhyudite sūrye nadadbhiḥ krauñcasārasaiḥ śobhante
16. The forests, veiled in mist and abundant with barley and wheat, appear beautiful when the sun has risen, accompanied by the calls of cranes and sārases.
खर्जूरपुष्पाकृतिभिः शिरोभिः पूर्णतण्डुलैः ।
शोभन्ते किं चिदालम्बाः शालयः कनकप्रभाः ॥१७॥
17. kharjūrapuṣpākṛtibhiḥ śirobhiḥ pūrṇataṇḍulaiḥ ,
śobhante kiṃ cidālambāḥ śālayaḥ kanakaprabhāḥ.
17. kharjūrapuṣpākṛtibhiḥ śirobhiḥ pūrṇataṇḍulaiḥ
śobhante kiṃcit ālambāḥ śālayaḥ kanakaprabhāḥ
17. kanakaprabhāḥ kiṃcit ālambāḥ śālayaḥ
kharjūrapuṣpākṛtibhiḥ pūrṇataṇḍulaiḥ śirobhiḥ śobhante
17. The rice plants, slightly drooping, look beautiful with their golden luster, their heads of grain, full of rice, resembling date-palm flowers.
मयूखैरुपसर्पद्भिर्हिमनीहारसंवृतैः ।
दूरमभ्युदितः सूर्यः शशाङ्क इव लक्ष्यते ॥१८॥
18. mayūkhairupasarpadbhirhimanīhārasaṃvṛtaiḥ ,
dūramabhyuditaḥ sūryaḥ śaśāṅka iva lakṣyate.
18. mayūkhaiḥ upasarpadbhiḥ himanīhārasaṃvṛtaiḥ
dūram abhyuditaḥ sūryaḥ śaśāṅkaḥ iva lakṣyate
18. sūryaḥ dūram abhyuditaḥ himanīhārasaṃvṛtaiḥ
upasarpadbhiḥ mayūkhaiḥ śaśāṅkaḥ iva lakṣyate
18. The sun, though risen far in the sky, appears like the moon, its rays enveloped by frost and mist.
अग्राह्यवीर्यः पूर्वाह्णे मध्याह्ने स्पर्शतः सुखः ।
संरक्तः किं चिदापाण्डुरातपः शोभते क्षितौ ॥१९॥
19. agrāhyavīryaḥ pūrvāhṇe madhyāhne sparśataḥ sukhaḥ ,
saṃraktaḥ kiṃ cidāpāṇḍurātapaḥ śobhate kṣitau.
19. agrāhyavīryaḥ pūrvāhṇe madhyāhne sparśataḥ sukhaḥ
saṃraktaḥ kim cit āpāṇḍuḥ ātapaḥ śobhate kṣitau
19. pūrvāhṇe agrāhyavīryaḥ madhyāhne sparśataḥ sukhaḥ
saṃraktaḥ kim cit āpāṇḍuḥ ātapaḥ kṣitau śobhate
19. In the forenoon, its intensity is imperceptible; at midday, it is pleasant to the touch. The sunlight, slightly reddish and yellowish, appears beautiful on the earth.
अवश्यायनिपातेन किं चित् प्रक्लिन्नशाद्वला ।
वनानां शोभते भूमिर्निविष्टतरुणातपा ॥२०॥
20. avaśyāyanipātena kiṃ cit praklinnaśādvalā ,
vanānāṃ śobhate bhūmirniviṣṭataruṇātapā.
20. avaśyāyanipātena kim cit praklinnaśādvalā
vanānām śobhate bhūmiḥ niviṣṭataruṇātapa
20. avaśyāyanipātena kim cit praklinnaśādvalā
niviṣṭataruṇātapa vanānām bhūmiḥ śobhate
20. The forest ground, whose fresh grass is slightly moistened by the falling dew and upon which the young morning sun has settled, appears beautiful.
अवश्यायतमोनद्धा नीहारतमसावृताः ।
प्रसुप्ता इव लक्ष्यन्ते विपुष्पा वनराजयः ॥२१॥
21. avaśyāyatamonaddhā nīhāratamasāvṛtāḥ ,
prasuptā iva lakṣyante vipuṣpā vanarājayaḥ.
21. avaśyāyatamonaddhāḥ nīhāratamasāvṛtāḥ
prasuptāḥ iva lakṣyante vipuṣpāḥ vanarājayaḥ
21. vipuṣpāḥ avaśyāyatamonaddhāḥ nīhāratamasāvṛtāḥ
vanarājayaḥ prasuptāḥ iva lakṣyante
21. The rows of forest trees, devoid of flowers, appear as if asleep, shrouded by the darkness of dew and enveloped by the gloom of mist.
बाष्पसंछन्नसलिला रुतविज्ञेयसारसाः ।
हिमार्द्रवालुकैस्तीरैः सरितो भान्ति साम्प्रतम् ॥२२॥
22. bāṣpasaṃchannasalilā rutavijñeyasārasāḥ ,
himārdravālukaistīraiḥ sarito bhānti sāmpratam.
22. bāṣpasaṃchannasalilāḥ rutavijñeyasārasāḥ
himārdrabālukaiḥ tīraiḥ saritaḥ bhānti sāmpratam
22. saritaḥ bāṣpasaṃchannasalilāḥ rutavijñeyasārasāḥ
himārdrabālukaiḥ tīraiḥ sāmpratam bhānti
22. At present, the rivers appear beautiful with their waters obscured by mist, their cranes identifiable only by their calls, and their banks having sand made damp by frost.
तुषारपतनाच्चैव मृदुत्वाद्भास्करस्य च ।
शैत्यादगाग्रस्थमपि प्रायेण रसवज्जलम् ॥२३॥
23. tuṣārapatanāccaiva mṛdutvādbhāskarasya ca ,
śaityādagāgrasthamapi prāyeṇa rasavajjalam.
23. tuṣārapatanāt ca eva mṛdutvāt bhāskarasya ca
śaityāt agāgrastham api prāyeṇa rasavat jalam
23. prāyeṇa tuṣārapatanāt ca eva bhāskarasya mṛdutvāt
ca śaityāt agāgrastham api jalam rasavat
23. Indeed, due to the falling of frost, the mildness of the sun, and the intense cold, the water, even that located on mountain peaks, is generally still liquid.
जराजर्जरितैः पर्णैः शीर्णकेसरकर्णिकैः ।
नालशेषा हिमध्वस्ता न भान्ति कमलाकराः ॥२४॥
24. jarājarjaritaiḥ parṇaiḥ śīrṇakesarakarṇikaiḥ ,
nālaśeṣā himadhvastā na bhānti kamalākarāḥ.
24. jarājarjaritaiḥ parṇaiḥ śīrṇakesarakarṇikaiḥ
nālaśeṣāḥ himadhvastāḥ na bhānti kamalākarāḥ
24. kamalākarāḥ jarājarjaritaiḥ parṇaiḥ
śīrṇakesarakarṇikaiḥ nālaśeṣāḥ himadhvastāḥ na bhānti
24. Lotus ponds no longer appear beautiful, as their leaves are decayed and withered, their stamens and pericarps are fallen, and only their stalks remain, having been ruined by frost.
अस्मिंस्तु पुरुषव्याघ्र काले दुःखसमन्वितः ।
तपश्चरति धर्मात्मा त्वद्भक्त्या भरतः पुरे ॥२५॥
25. asmiṃstu puruṣavyāghra kāle duḥkhasamanvitaḥ ,
tapaścarati dharmātmā tvadbhaktyā bharataḥ pure.
25. asmin tu puruṣavyāghra kāle duḥkhasamanvitaḥ
tapaḥ carati dharmātmā tvadbhaktyā bharataḥ pure
25. puruṣavyāghra asmin kāle dharmātmā bharataḥ
duḥkhasamanvitaḥ tvadbhaktyā pure tapaḥ carati
25. But in this season, O tiger among men (puruṣavyāghra), the righteous soul (dharmātmā) Bharata, filled with sorrow, performs severe austerities (tapas) in the city, driven by his devotion (bhakti) to you.
त्यक्त्वा राज्यं च मानं च भोगांश्च विविधान्बहून् ।
तपस्वी नियताहारः शेते शीते महीतले ॥२६॥
26. tyaktvā rājyaṃ ca mānaṃ ca bhogāṃśca vividhānbahūn ,
tapasvī niyatāhāraḥ śete śīte mahītale.
26. tyaktvā rājyam ca mānam ca bhogān ca vividhān
bahūn tapasvī niyatāhāraḥ śete śīte mahītale
26. tapasvī niyatāhāraḥ rājyam ca mānam ca bahūn
vividhān bhogān ca tyaktvā śīte mahītale śete
26. Having abandoned both kingdom and honor, and many various enjoyments, he, an ascetic (tapas) with a regulated diet, sleeps on the cold ground.
सो ऽपि वेलामिमां नूनमभिषेकार्थमुद्यतः ।
वृतः प्रकृतिभिर्नित्यं प्रयाति सरयूं नदीम् ॥२७॥
27. so'pi velāmimāṃ nūnamabhiṣekārthamudyataḥ ,
vṛtaḥ prakṛtibhirnityaṃ prayāti sarayūṃ nadīm.
27. saḥ api velām imām nūnam abhiṣekārtham udyataḥ
vṛtaḥ prakṛtibhiḥ nityam prayāti sarayūm nadīm
27. saḥ api nūnam imām velām abhiṣekārtham udyataḥ
nityam prakṛtibhiḥ vṛtaḥ sarayūm nadīm prayāti
27. He too, surely at this very time, ready for the purpose of his ritual bathing, surrounded daily by his subjects, proceeds to the Sarayu river.
अत्यन्तसुखसंवृद्धः सुकुमारो हिमार्दितः ।
कथं त्वपररात्रेषु सरयूमवगाहते ॥२८॥
28. atyantasukhasaṃvṛddhaḥ sukumāro himārditaḥ ,
kathaṃ tvapararātreṣu sarayūmavagāhate.
28. atyantasukhasaṃvṛddhaḥ sukumāraḥ himārditaḥ
katham tu apararātreṣu sarayūm avagāhate
28. atyantasukhasaṃvṛddhaḥ sukumāraḥ himārditaḥ
tu katham apararātreṣu sarayūm avagāhate
28. But how can he, who has grown up in extreme comfort, so delicate and distressed by the cold, plunge into the Sarayu river in the late hours of the night (or early morning)?
पद्मपत्रेक्षणः श्यामः श्रीमान्निरुदरो महान् ।
धर्मज्ञः सत्यवादी च ह्रीनिषेधो जितेन्द्रियः ॥२९॥
29. padmapatrekṣaṇaḥ śyāmaḥ śrīmānnirudaro mahān ,
dharmajñaḥ satyavādī ca hrīniṣedho jitendriyaḥ.
29. padmapatrekṣaṇaḥ śyāmaḥ śrīmān nirudaraḥ mahān
dharmajnaḥ satyavādī ca hrīniṣedhaḥ jitendriyaḥ
29. padmapatrekṣaṇaḥ śyāmaḥ śrīmān nirudaraḥ mahān
dharmajnaḥ satyavādī ca hrīniṣedhaḥ jitendriyaḥ
29. He is lotus-petal eyed, dark-complexioned, glorious, slender-waisted, and great. He is also a knower of (dharma), a speaker of truth, modest, and one who has conquered his senses.
प्रियाभिभाषी मधुरो दीर्घबाहुररिंदमः ।
संत्यज्य विविधान् सौख्यानार्यं सर्वात्मनाश्रितः ॥३०॥
30. priyābhibhāṣī madhuro dīrghabāhurariṃdamaḥ ,
saṃtyajya vividhān saukhyānāryaṃ sarvātmanāśritaḥ.
30. priyābhibhāṣī madhuraḥ dīrghabāhuḥ arindamaḥ
saṃtyajya vividhān saukhyān āryam sarvātmanā āśritaḥ
30. priyābhibhāṣī madhuraḥ dīrghabāhuḥ arindamaḥ
vividhān saukhyān saṃtyajya āryam sarvātmanā āśritaḥ
30. He is one who speaks pleasantly and sweetly, has long arms, and is a subduer of enemies. Abandoning various pleasures, he has completely resorted to the noble one (Rama).
जितः स्वर्गस्तव भ्रात्रा भरतेन महात्मना ।
वनस्थमपि तापस्ये यस्त्वामनुविधीयते ॥३१॥
31. jitaḥ svargastava bhrātrā bharatena mahātmanā ,
vanasthamapi tāpasye yastvāmanuvidhīyate.
31. jitaḥ svargaḥ tava bhrātrā bharatena mahātmanā
vanastham api tāpasye yaḥ tvām anuvidhīyate
31. svargaḥ tava mahātmanā bhrātrā bharatena jitaḥ
yaḥ tvām vanastham api tāpasye anuvidhīyate
31. Heaven itself has been conquered by your great-souled (mahātman) brother Bharata, who emulates your asceticism even while you are dwelling in the forest.
न पित्र्यमनुवर्न्तन्ते मातृकं द्विपदा इति ।
ख्यातो लोकप्रवादो ऽयं भरतेनान्यथाकृतः ॥३२॥
32. na pitryamanuvarntante mātṛkaṃ dvipadā iti ,
khyāto lokapravādo'yaṃ bharatenānyathākṛtaḥ.
32. na pitryam anuvartante mātṛkam dvipadāḥ iti
khyātaḥ lokapravādaḥ ayam bharatena anyathākṛtaḥ
32. ayam khyātaḥ lokapravādaḥ iti dvipadāḥ na pitryam
mātṛkam anuvartante bharatena anyathākṛtaḥ
32. This well-known popular saying, 'Bipeds follow the maternal rather than the paternal (inheritance),' has been contradicted by Bharata.
भर्ता दशरथो यस्याः साधुश्च भरतः सुतः ।
कथं नु साम्बा कैकेयी तादृशी क्रूरदर्शिनी ॥३३॥
33. bhartā daśaratho yasyāḥ sādhuśca bharataḥ sutaḥ ,
kathaṃ nu sāmbā kaikeyī tādṛśī krūradarśinī.
33. bhartā daśarathaḥ yasyāḥ sādhuḥ ca bharataḥ sutaḥ
katham nu sā ambā kaikeyī tādṛśī krūradarśinī
33. yasyāḥ bhartā daśarathaḥ ca sādhuḥ sutaḥ bharataḥ
katham nu sā ambā kaikeyī tādṛśī krūradarśinī
33. How can that mother Kaikeyi, whose husband is Dasaratha and whose son is the virtuous Bharata, be of such a cruel disposition?
इत्येवं लक्ष्मणे वाक्यं स्नेहाद्ब्रुवति धार्मिके ।
परिवादं जनन्यास्तमसहन् राघवो ऽब्रवीत् ॥३४॥
34. ityevaṃ lakṣmaṇe vākyaṃ snehādbruvati dhārmike ,
parivādaṃ jananyāstamasahan rāghavo'bravīt.
34. iti evam lakṣmaṇe vākyam snehāt bruvati dhārmike
parivādam jananyāḥ tam asahan rāghavaḥ abravīt
34. iti evam dhārmike lakṣmaṇe snehāt vākyam bruvati,
rāghavaḥ jananyāḥ tam parivādam asahan abravīt.
34. While the righteous Lakshmana (Lakṣmaṇa) was thus speaking words born of affection, Rama (Rāghava), unable to bear that censure against his mother, spoke.
न ते ऽम्बा मध्यमा तात गर्हितव्या कथं चन ।
तामेवेक्ष्वाकुनाथस्य भरतस्य कथां कुरु ॥३५॥
35. na te'mbā madhyamā tāta garhitavyā kathaṃ cana ,
tāmevekṣvākunāthasya bharatasya kathāṃ kuru.
35. na te ambā madhyamā tāta garhitavyā katham cana
tām eva ikṣvākūnāthasya bharatasya kathām kuru
35. tāta,
te madhyamā ambā katham cana na garhitavyā.
ikṣvākūnāthasya bharatasya tām eva kathām kuru.
35. Dear one (tāta), your middle mother (Kaikeyī) should certainly not be blamed by you at all. Instead, speak only of the tale concerning Bharata, the lord of the Ikṣvāku dynasty.
निश्चितापि हि मे बुद्धिर्वनवासे दृढव्रता ।
भरतस्नेहसंतप्ता बालिशीक्रियते पुनः ॥३६॥
36. niścitāpi hi me buddhirvanavāse dṛḍhavratā ,
bharatasnehasaṃtaptā bāliśīkriyate punaḥ.
36. niścitā api hi me buddhiḥ vanavāse dṛḍhavratā
bharatasnehasantaptā bāliśīkriyate punaḥ
36. hi,
vanavāse dṛḍhavratā api me niścitā buddhiḥ bharatasnehasantaptā punaḥ bāliśīkriyate.
36. Indeed, even my resolve (buddhi), though firmly determined concerning forest dwelling, is again being made foolish, afflicted by affection for Bharata.
इत्येवं विलपंस्तत्र प्राप्य गोदावरीं नदीम् ।
चक्रे ऽभिषेकं काकुत्स्थः सानुजः सह सीतया ॥३७॥
37. ityevaṃ vilapaṃstatra prāpya godāvarīṃ nadīm ,
cakre'bhiṣekaṃ kākutsthaḥ sānujaḥ saha sītayā.
37. iti evam vilapan tatra prāpya godāvarīm nadīm
cakre abhiṣekam kākutsthaḥ sānujah saha sītayā
37. iti evam vilapan,
kākutsthaḥ sānujah sītayā saha tatra godāvarīm nadīm prāpya abhiṣekam cakre.
37. Thus lamenting, Rama (Kākutstha), accompanied by his younger brother (sānuja) and Sītā, reached the Godavari river (Godāvarī nadī) and performed a ritual bath (abhiṣeka) there.
तर्पयित्वाथ सलिलैस्ते पितॄन्दैवतानि च ।
स्तुवन्ति स्मोदितं सूर्यं देवताश्च समाहिताः ॥३८॥
38. tarpayitvātha salilaiste pitṝndaivatāni ca ,
stuvanti smoditaṃ sūryaṃ devatāśca samāhitāḥ.
38. tarpayitvā atha salilaiḥ te pitṝn devatāni ca
stuvanti sma uditaṃ sūryaṃ devatāḥ ca samāhitāḥ
38. atha te salilaiḥ pitṝn devatāni ca tarpayitvā
uditaṃ sūryaṃ stuvanti sma ca devatāḥ samāhitāḥ
38. Then, having offered libations of water to their ancestors and to the deities, they praised the risen sun, while the deities (themselves) remained attentive.
कृताभिषेकः स रराज रामः सीताद्वितीयः सह लक्ष्मणेन ।
कृताभिषेकस्त्वगराजपुत्र्या रुद्रः सनन्दिर्भगवानिवेशः ॥३९॥
39. kṛtābhiṣekaḥ sa rarāja rāmaḥ sītādvitīyaḥ saha lakṣmaṇena ,
kṛtābhiṣekastvagarājaputryā rudraḥ sanandirbhagavāniveśaḥ.
39. kṛta-abhiṣekaḥ saḥ rarāja rāmaḥ
sītā-dvitīyaḥ saha lakṣmaṇena
kṛta-abhiṣekaḥ tu adri-rāja-putryā
rudraḥ sa-nandiḥ bhagavān iva īśaḥ
39. saḥ rāmaḥ sītā-dvitīyaḥ lakṣmaṇena
saha kṛta-abhiṣekaḥ rarāja tu
adri-rāja-putryā kṛta-abhiṣekaḥ
sa-nandiḥ bhagavān īśaḥ rudraḥ iva
39. Rama, having completed his ritual bath, accompanied by Sita and Lakshmana, shone splendidly. He was indeed like Lord Rudra, who, having performed his ritual bath with the daughter of the mountain king (Parvati), appears divine along with Nandi.