Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-4, chapter-4

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ततः प्रहृष्टो हनुमान् कृत्यवानिति तद्वचः ।
श्रुत्वा मधुरसंभाषं सुग्रीवं मनसा गतः ॥१॥
1. tataḥ prahṛṣṭo hanumān kṛtyavāniti tadvacaḥ ,
śrutvā madhurasaṃbhāṣaṃ sugrīvaṃ manasā gataḥ.
1. tataḥ prahṛṣṭaḥ hanumān kṛtyavān iti tat-vacaḥ
śrutvā madhura-saṁbhāṣam sugrīvam manasā gataḥ
1. tataḥ hanumān tat-vacaḥ śrutvā,
[ayam] kṛtyavān iti prahṛṣṭaḥ,
manasā madhura-saṁbhāṣam sugrīvam gataḥ
1. Thereupon, overjoyed Hanumān, having heard those words and [deeming them] 'efficacious', mentally approached Sugrīva, [the one] of sweet speech.
भव्यो राज्यागमस्तस्य सुग्रीवस्य महात्मनः ।
यदयं कृत्यवान्प्राप्तः कृत्यं चैतदुपागतम् ॥२॥
2. bhavyo rājyāgamastasya sugrīvasya mahātmanaḥ ,
yadayaṃ kṛtyavānprāptaḥ kṛtyaṃ caitadupāgatam.
2. bhavyaḥ rājya-āgamaḥ tasya sugrīvasya mahātmanaḥ
yat ayam kṛtyavān prāptaḥ kṛtyam ca etat upāgatam
2. tasya mahātmanaḥ sugrīvasya rājya-āgamaḥ bhavyaḥ,
yat ayam kṛtyavān prāptaḥ,
ca etat kṛtyam upāgatam
2. A prosperous restoration of the kingdom is certainly in store for that magnanimous Sugrīva, because this capable person (Rāma) has been obtained (as an ally), and this very task (of regaining his kingdom) has been approached (is at hand).
ततः परमसंहृष्टो हनूमान्प्लवगर्षभः ।
प्रत्युवाच ततो वाक्यं रामं वाक्यविशारदः ॥३॥
3. tataḥ paramasaṃhṛṣṭo hanūmānplavagarṣabhaḥ ,
pratyuvāca tato vākyaṃ rāmaṃ vākyaviśāradaḥ.
3. tataḥ parama-saṁhṛṣṭaḥ hanumān plavaga-ṛṣabhaḥ
pratyuvāca tataḥ vākyam rāmam vākya-viśāradaḥ
3. tataḥ parama-saṁhṛṣṭaḥ hanumān plavaga-ṛṣabhaḥ,
tataḥ vākya-viśāradaḥ [saḥ] rāmam vākyam pratyuvāca
3. Then, the exceedingly delighted Hanumān, the chief of the monkeys, who was skilled in speech, thereupon replied to Rāma with words.
किमर्थं त्वं वनं घोरं पम्पाकाननमण्डितम् ।
आगतः सानुजो दुर्गं नानाव्यालमृगायुतम् ॥४॥
4. kimarthaṃ tvaṃ vanaṃ ghoraṃ pampākānanamaṇḍitam ,
āgataḥ sānujo durgaṃ nānāvyālamṛgāyutam.
4. kimartham tvam vanam ghoram pampākānanamaṇḍitam
āgataḥ sānujaḥ durgam nānāvyālamṛgāyutam
4. tvam sānujaḥ ghoram pampākānanamaṇḍitam durgam
nānāvyālamṛgāyutam vanam kimartham āgataḥ
4. Why have you, with your younger brother, come to this formidable forest, a difficult region adorned with the Pampa grove and filled with various fierce beasts and deer?
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा लक्ष्मणो रामचोदितः ।
आचचक्षे महात्मानं रामं दशरथात्मजम् ॥५॥
5. tasya tadvacanaṃ śrutvā lakṣmaṇo rāmacoditaḥ ,
ācacakṣe mahātmānaṃ rāmaṃ daśarathātmajam.
5. tasya tat vacanam śrutvā lakṣmaṇaḥ rāmacoditaḥ
ācacaksṣe mahātmānam rāmam daśarathātmajam
5. tasya tat vacanam śrutvā rāmacoditaḥ lakṣmaṇaḥ
mahātmānam rāmam daśarathātmajam ācacaksṣe
5. Hearing those words of his, Lakṣmaṇa, urged by Rāma, spoke about the great-souled Rāma, the son of Daśaratha.
राजा दशरथो नाम द्युतिमान्धर्मवत्सलः ।
तस्यायं पूर्वजः पुत्रो रामो नाम जनैः श्रुतः ॥६॥
6. rājā daśaratho nāma dyutimāndharmavatsalaḥ ,
tasyāyaṃ pūrvajaḥ putro rāmo nāma janaiḥ śrutaḥ.
6. rājā daśarathaḥ nāma dyutimān dharmavatsalaḥ tasya
ayam pūrvajaḥ putraḥ rāmaḥ nāma janaiḥ śrutaḥ
6. daśarathaḥ nāma rājā dyutimān dharmavatsalaḥ tasya
ayam pūrvajaḥ putraḥ rāmaḥ nāma janaiḥ śrutaḥ
6. There was a king named Daśaratha, brilliant and devoted to natural law (dharma). His eldest son is this Rāma, renowned by name among the people.
शरण्यः सर्वभूतानां पितुर्निर्देशपारगः ।
वीरो दशरथस्यायं पुत्राणां गुणवत्तरः ॥७॥
7. śaraṇyaḥ sarvabhūtānāṃ piturnirdeśapāragaḥ ,
vīro daśarathasyāyaṃ putrāṇāṃ guṇavattaraḥ.
7. śaraṇyaḥ sarvabhūtānām pituḥ nirdeśapāragaḥ
vīraḥ daśarathasya ayam putrāṇām guṇavattaraḥ
7. ayam daśarathasya vīraḥ sarvabhūtānām śaraṇyaḥ
pituḥ nirdeśapāragaḥ putrāṇām guṇavattaraḥ
7. This hero, Daśaratha's son, is a refuge for all creatures, one who perfectly obeys his father's command, and is superior in virtues among his sons.
राज्याद्भ्रष्टो वने वस्तुं मया सार्धमिहागतः ।
भार्यया च महातेजाः सीतयानुगतो वशी ।
दिनक्षये महातेजाः प्रभयेव दिवाकरः ॥८॥
8. rājyādbhraṣṭo vane vastuṃ mayā sārdhamihāgataḥ ,
bhāryayā ca mahātejāḥ sītayānugato vaśī ,
dinakṣaye mahātejāḥ prabhayeva divākaraḥ.
8. rājyāt bhraṣṭaḥ vane vastum mayā
sārdham iha āgataḥ bhāryayā ca
mahātejāḥ sītayā anugataḥ vaśī dinakṣaye
mahātejāḥ prabhayā iva divākaraḥ
8. rājyāt bhraṣṭaḥ mayā sārdham iha
vane vastum āgataḥ ca mahātejāḥ vaśī
sītayā bhāryayā anugataḥ mahātejāḥ
dinakṣaye prabhayā divākaraḥ iva
8. Expelled from his kingdom, he came here to reside in the forest with me. That greatly resplendent, self-controlled man is followed by his wife, Sita, just as the glorious sun is accompanied by its light at the end of the day.
अहमस्यावरो भ्राता गुणैर्दास्यमुपागतः ।
कृतज्ञस्य बहुज्ञस्य लक्ष्मणो नाम नामतः ॥९॥
9. ahamasyāvaro bhrātā guṇairdāsyamupāgataḥ ,
kṛtajñasya bahujñasya lakṣmaṇo nāma nāmataḥ.
9. aham asya avaraḥ bhrātā guṇaiḥ dāsyam upāgataḥ
kṛtajñasya bahujñasya lakṣmaṇaḥ nāma nāmataḥ
9. aham asya avaraḥ bhrātā guṇaiḥ dāsyam upāgataḥ
kṛtajñasya bahujñasya nāmataḥ nāma lakṣmaṇaḥ
9. I am his younger brother, who, through my merits, has accepted service (dāsya). My name is Lakshmana, and I serve this grateful and very knowledgeable person.
सुखार्हस्य महार्हस्य सर्वभूतहितात्मनः ।
ऐश्वर्येण विहीनस्य वनवासाश्रितस्य च ॥१०॥
10. sukhārhasya mahārhasya sarvabhūtahitātmanaḥ ,
aiśvaryeṇa vihīnasya vanavāsāśritasya ca.
10. sukhārhasya mahārhasya sarvabhūtahitātmanaḥ
aiśvaryeṇa vihīnasya vanavāsāśritasya ca
10. sukhārhasya mahārhasya sarvabhūtahitātmanaḥ
aiśvaryeṇa vihīnasya vanavāsāśritasya ca
10. I serve him who is worthy of happiness, highly revered, whose essential nature (ātman) is to benefit all beings, who is now devoid of sovereignty (aiśvarya), and who has taken refuge in forest dwelling.
रक्षसापहृता भार्या रहिते कामरूपिणा ।
तच्च न ज्ञायते रक्षः पत्नी येनास्य सा हृता ॥११॥
11. rakṣasāpahṛtā bhāryā rahite kāmarūpiṇā ,
tacca na jñāyate rakṣaḥ patnī yenāsya sā hṛtā.
11. rakṣasā apahṛtā bhāryā rahite kāmarūpiṇā tat
ca na jñāyate rakṣaḥ patnī yena asya sā hṛtā
11. asya bhāryā rahite kāmarūpiṇā rakṣasā apahṛtā ca
tat rakṣaḥ na jñāyate yena asya patnī sā hṛtā
11. His wife was abducted by a shape-shifting Rākṣasa in a solitary place. And that Rākṣasa, by whom his wife was taken, is still unknown.
दनुर्नाम श्रियः पुत्रः शापाद् राक्षसतां गतः ।
आख्यातस्तेन सुग्रीवः समर्थो वानराधिपः ॥१२॥
12. danurnāma śriyaḥ putraḥ śāpād rākṣasatāṃ gataḥ ,
ākhyātastena sugrīvaḥ samartho vānarādhipaḥ.
12. danuḥ nāma śriyaḥ putraḥ śāpāt rākṣasatām gataḥ
ākhyātaḥ tena sugrīvaḥ samarthaḥ vānarādhipaḥ
12. śriyaḥ putraḥ nāma danuḥ śāpāt rākṣasatām gataḥ
tena samarthaḥ vānarādhipaḥ sugrīvaḥ ākhyātaḥ
12. The son of Śrī, named Danu, who had become a demon due to a curse, mentioned Sugrīva, the powerful king of monkeys.
स ज्ञास्यति महावीर्यस्तव भार्यापहारिणम् ।
एवमुक्त्वा दनुः स्वर्गं भ्राजमानो गतः सुखम् ॥१३॥
13. sa jñāsyati mahāvīryastava bhāryāpahāriṇam ,
evamuktvā danuḥ svargaṃ bhrājamāno gataḥ sukham.
13. sa jñāsyati mahāvīryaḥ tava bhāryāpahāriṇam evam
uktvā danuḥ svargam bhrājamānaḥ gataḥ sukham
13. sa mahāvīryaḥ tava bhāryāpahāriṇam jñāsyati
danuḥ evam uktvā bhrājamānaḥ sukham svargam gataḥ
13. That greatly powerful one (Sugrīva) will know the abductor of your wife. Having spoken thus, Danu, shining brightly, went happily to heaven.
एतत्ते सर्वमाख्यातं याथातथ्येन पृच्छतः ।
अहं चैव हि रामश्च सुग्रीवं शरणं गतौ ॥१४॥
14. etatte sarvamākhyātaṃ yāthātathyena pṛcchataḥ ,
ahaṃ caiva hi rāmaśca sugrīvaṃ śaraṇaṃ gatau.
14. etat te sarvam ākhyātam yathātathyena pṛcchataḥ
aham ca eva hi rāmaḥ ca sugrīvam śaraṇam gatau
14. pṛcchataḥ te etat sarvam yathātathyena ākhyātam
hi aham ca eva rāmaḥ ca sugrīvam śaraṇam gatau
14. All this has been accurately told to you who asked. Indeed, both I and Rāma have sought refuge with Sugrīva.
एष दत्त्वा च वित्तानि प्राप्य चानुत्तमं यशः ।
लोकनाथः पुरा भूत्वा सुग्रीवं नाथमिच्छति ॥१५॥
15. eṣa dattvā ca vittāni prāpya cānuttamaṃ yaśaḥ ,
lokanāthaḥ purā bhūtvā sugrīvaṃ nāthamicchati.
15. eṣa dattvā ca vittāni prāpya ca anuttamam yaśaḥ
lokanāthaḥ purā bhūtvā sugrīvam nātham icchati
15. eṣa purā lokanāthaḥ bhūtvā ca vittāni dattvā ca
anuttamam yaśaḥ prāpya sugrīvam nātham icchati
15. Having previously been the lord of the world, this Rāma, even after having given away riches and acquired supreme fame, now desires Sugrīva as his protector.
शोकाभिभूते रामे तु शोकार्ते शरणं गते ।
कर्तुमर्हति सुग्रीवः प्रसादं सह यूथपैः ॥१६॥
16. śokābhibhūte rāme tu śokārte śaraṇaṃ gate ,
kartumarhati sugrīvaḥ prasādaṃ saha yūthapaiḥ.
16. śokābhibhūte rāme tu śokārte śaraṇam gate
kartum arhati sugrīvaḥ prasādam saha yūthapaiḥ
16. rāme śokābhibhūte śokārte śaraṇam gate tu
sugrīvaḥ saha yūthapaiḥ prasādam kartum arhati
16. When Rama, overcome by grief and distressed, has sought refuge, Sugriva, along with his chieftains, ought to show him favor.
एवं ब्रुवाणं सौमित्रिं करुणं साश्रुपातनम् ।
हनूमान्प्रत्युवाचेदं वाक्यं वाक्यविशारदः ॥१७॥
17. evaṃ bruvāṇaṃ saumitriṃ karuṇaṃ sāśrupātanam ,
hanūmānpratyuvācedaṃ vākyaṃ vākyaviśāradaḥ.
17. evam bruvāṇam saumitrim karuṇam sāśrupātanam
hanūmān pratyuvāca idam vākyam vākyaviśāradaḥ
17. vākyaviśāradaḥ hanūmān evaṃ karuṇam sāśrupātanam
bruvāṇam saumitrim idam vākyam pratyuvāca
17. Hanuman, who was skilled in speech, replied these words to Lakshmana (Saumitri), who was speaking mournfully and shedding tears.
ईदृशा बुद्धिसंपन्ना जितक्रोधा जितेन्द्रियाः ।
द्रष्टव्या वानरेन्द्रेण दिष्ट्या दर्शनमागताः ॥१८॥
18. īdṛśā buddhisaṃpannā jitakrodhā jitendriyāḥ ,
draṣṭavyā vānarendreṇa diṣṭyā darśanamāgatāḥ.
18. īdṛśāḥ buddhisampannāḥ jitakrodhāḥ jitendriyāḥ
draṣṭavyāḥ vānarendreṇa diṣṭyā darśanam āgatāḥ
18. diṣṭyā īdṛśāḥ buddhisampannāḥ jitakrodhāḥ
jitendriyāḥ darśanam āgatāḥ vānarendreṇa draṣṭavyāḥ
18. Such persons - endowed with intelligence, who have conquered anger, and who have controlled their senses - ought to be met by the king of monkeys. Fortunately, you have come into his presence.
स हि राज्याच्च विभ्रष्टः कृतवैरश्च वालिना ।
हृतदारो वने त्रस्तो भ्रात्रा विनिकृतो भृशम् ॥१९॥
19. sa hi rājyācca vibhraṣṭaḥ kṛtavairaśca vālinā ,
hṛtadāro vane trasto bhrātrā vinikṛto bhṛśam.
19. saḥ hi rājyāt ca vibhraṣṭaḥ kṛtavairaḥ ca vālinā
hṛtadāraḥ vane trastaḥ bhrātrā vinikṛtaḥ bhṛśam
19. saḥ hi rājyāt vibhraṣṭaḥ ca vālinā kṛtavairaḥ ca
hṛtadāraḥ vane trastaḥ bhrātrā bhṛśam vinikṛtaḥ
19. Indeed, he (Sugriva) was expelled from his kingdom and made an enemy by Vali; his wife was abducted, and he was greatly terrified and humiliated by his brother in the forest.
करिष्यति स साहाय्यं युवयोर्भास्करात्मजः ।
सुग्रीवः सह चास्माभिः सीतायाः परिमार्गणे ॥२०॥
20. kariṣyati sa sāhāyyaṃ yuvayorbhāskarātmajaḥ ,
sugrīvaḥ saha cāsmābhiḥ sītāyāḥ parimārgaṇe.
20. kariṣyati sa sāhāyyam yuvayoḥ bhāskarātmajaḥ
sugrīvaḥ saha ca asmābhiḥ sītāyāḥ parimārgaṇe
20. saḥ bhāskarātmajaḥ sugrīvaḥ yuvayoḥ sāhāyyam
kariṣyati ca asmābhiḥ saha sītāyāḥ parimārgaṇe
20. That son of the Sun (Bhāskarātmaja), Sugriva, will render help to you both, and together with us, in the search for Sita.
इत्येवमुक्त्वा हनुमाञ् श्लक्ष्णं मधुरया गिरा ।
बभाषे सो ऽभिगच्छामः सुग्रीवमिति राघवम् ॥२१॥
21. ityevamuktvā hanumāñ ślakṣṇaṃ madhurayā girā ,
babhāṣe so'bhigacchāmaḥ sugrīvamiti rāghavam.
21. iti evam uktvā hanumān ślakṣṇam madhurayā girā
babhāṣe saḥ abhigacchāmaḥ sugrīvam iti rāghavam
21. iti evam uktvā hanumān ślakṣṇam madhurayā girā
saḥ rāghavam babhāṣe iti sugrīvam abhigacchāmaḥ
21. Having spoken thus, Hanuman, with a soft and sweet voice, addressed Rama (Rāghava), saying, 'Let us go to Sugriva.'
एवं ब्रुवाणं धर्मात्मा हनूमन्तं स लक्ष्मणः ।
प्रतिपूज्य यथान्यायमिदं प्रोवाच राघवम् ॥२२॥
22. evaṃ bruvāṇaṃ dharmātmā hanūmantaṃ sa lakṣmaṇaḥ ,
pratipūjya yathānyāyamidaṃ provāca rāghavam.
22. evam bruvāṇam dharmātmā hanūmantam saḥ lakṣmaṇaḥ
pratipūjya yathānyāyam idam provāca rāghavam
22. saḥ dharmātmā lakṣmaṇaḥ evam bruvāṇam hanūmantam
yathānyāyam pratipūjya idam rāghavam provāca
22. Having duly honored Hanuman, who was speaking thus, that righteous Lakshmana said this to Rama (Rāghava).
कपिः कथयते हृष्टो यथायं मारुतात्मजः ।
कृत्यवान् सो ऽपि संप्राप्तः कृतकृत्यो ऽसि राघव ॥२३॥
23. kapiḥ kathayate hṛṣṭo yathāyaṃ mārutātmajaḥ ,
kṛtyavān so'pi saṃprāptaḥ kṛtakṛtyo'si rāghava.
23. kapiḥ kathayate hṛṣṭaḥ yathā ayam mārutātmajaḥ
kṛtyavān saḥ api samprāptaḥ kṛtakṛtyaḥ asi rāghava
23. rāghava yathā ayam mārutātmajaḥ kapiḥ hṛṣṭaḥ kathayate
saḥ api kṛtyavān samprāptaḥ (asti) asi kṛtakṛtyaḥ
23. O Rama (Rāghava)! Just as this son of Maruta (Mārutātmaja), the monkey (kapi), speaks joyfully, he too has achieved his purpose, and thus you have accomplished your objective.
प्रसन्नमुखवर्णश्च व्यक्तं हृष्टश्च भाषते ।
नानृतं वक्ष्यते वीरो हनूमान्मारुतात्मजः ॥२४॥
24. prasannamukhavarṇaśca vyaktaṃ hṛṣṭaśca bhāṣate ,
nānṛtaṃ vakṣyate vīro hanūmānmārutātmajaḥ.
24. prasannamukhavarṇaḥ ca vyaktam hṛṣṭaḥ ca bhāṣate
na anṛtam vakṣyate vīraḥ hanūmān mārutātmajaḥ
24. prasannamukhavarṇaḥ ca vyaktam hṛṣṭaḥ ca bhāṣate
vīraḥ mārutātmajaḥ hanūmān na anṛtam vakṣyate
24. His face and complexion are cheerful, and he speaks clearly and with delight. The heroic Hanuman, the son of Maruta (Vāyu), will not speak an untruth.
ततः स तु महाप्राज्ञो हनूमान्मारुतात्मजः ।
जगामादाय तौ वीरौ हरिराजाय राघवौ ॥२५॥
25. tataḥ sa tu mahāprājño hanūmānmārutātmajaḥ ,
jagāmādāya tau vīrau harirājāya rāghavau.
25. tataḥ sa tu mahāprājñaḥ hanūmān mārutātmajaḥ
jagāma ādāya tau vīrau harirājāya rāghavau
25. tataḥ sa tu mahāprājñaḥ mārutātmajaḥ hanūmān
tau vīrau rāghavau ādāya harirājāya jagāma
25. Then, that greatly wise Hanuman, the son of Maruta (Vāyu), having taken those two heroes, the Raghavas (Rāma and Lakṣmaṇa), went to the king of the monkeys (Sugrīva).
स तु विपुल यशाः कपिप्रवीरः पवनसुतः कृतकृत्यवत् प्रहृष्टः ।
गिरिवरमुरुविक्रमः प्रयातः स शुभमतिः सह रामलक्ष्मणाभ्याम् ॥२६॥
26. sa tu vipula yaśāḥ kapipravīraḥ pavanasutaḥ kṛtakṛtyavat prahṛṣṭaḥ ,
girivaramuruvikramaḥ prayātaḥ sa śubhamatiḥ saha rāmalakṣmaṇābhyām.
26. sa tu vipulayashāḥ kapipravīraḥ
pavanasutaḥ kṛtakṛtyavat prahṛṣṭaḥ
girivaramuruvikramaḥ prayātaḥ sa
śubhamatiḥ saha rāmalakṣmaṇābhyām
26. sa tu vipulayashāḥ kapipravīraḥ
pavanasutaḥ girivaramuruvikramaḥ
śubhamatiḥ sa kṛtakṛtyavat prahṛṣṭaḥ
rāmalakṣmaṇābhyām saha prayātaḥ
26. But that widely renowned foremost hero among the monkeys, the son of Vayu (Pavan), of mighty valor, and of good intellect, departed greatly delighted, as if his task was accomplished, along with Rāma and Lakṣmaṇa.