वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-7, chapter-70
तदद्भुततमं वाक्यं श्रुत्वागस्त्यस्य राघवः ।
गौरवाद्विस्मयाच्चैव भूयः प्रष्टुं प्रचक्रमे ॥१॥
गौरवाद्विस्मयाच्चैव भूयः प्रष्टुं प्रचक्रमे ॥१॥
1. tadadbhutatamaṃ vākyaṃ śrutvāgastyasya rāghavaḥ ,
gauravādvismayāccaiva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame.
gauravādvismayāccaiva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame.
1.
tat adbhutatamam vākyaṃ śrutvā agastyasya rāghavaḥ
gauravāt vismayāt ca eva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame
gauravāt vismayāt ca eva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame
1.
Raghava (Rāghava), having heard that most astonishing speech of Agastya, then, out of reverence and wonder, began to ask further.
भगवंस्तद्वनं घोरं तपस्तप्यति यत्र सः ।
श्वेतो वैदर्भको राजा कथं तदमृगद्विजम् ॥२॥
श्वेतो वैदर्भको राजा कथं तदमृगद्विजम् ॥२॥
2. bhagavaṃstadvanaṃ ghoraṃ tapastapyati yatra saḥ ,
śveto vaidarbhako rājā kathaṃ tadamṛgadvijam.
śveto vaidarbhako rājā kathaṃ tadamṛgadvijam.
2.
bhagavan tat vanaṃ ghoraṃ tapaḥ tapyati yatra saḥ
śvetaḥ vaidarbhakaḥ rājā kathaṃ tat amṛgadvijam
śvetaḥ vaidarbhakaḥ rājā kathaṃ tat amṛgadvijam
2.
O revered one (bhagavan), how was that terrible forest, where King Śveta of Vidarbha performed his severe austerities (tapas), without animals and birds?
निःसत्त्वं च वनं जातं शून्यं मनुजवर्जितम् ।
तपश्चर्तुं प्रविष्टः स श्रोतुमिच्छामि तत्त्वतः ॥३॥
तपश्चर्तुं प्रविष्टः स श्रोतुमिच्छामि तत्त्वतः ॥३॥
3. niḥsattvaṃ ca vanaṃ jātaṃ śūnyaṃ manujavarjitam ,
tapaścartuṃ praviṣṭaḥ sa śrotumicchāmi tattvataḥ.
tapaścartuṃ praviṣṭaḥ sa śrotumicchāmi tattvataḥ.
3.
niḥsattvam ca vanam jātam śūnyam manujavarjitam
tapaḥ cartum praviṣṭaḥ sa śrotum icchāmi tattvataḥ
tapaḥ cartum praviṣṭaḥ sa śrotum icchāmi tattvataḥ
3.
The forest had become devoid of life, empty, and forsaken by humans. He entered there to perform austerities (tapas). I wish to hear about this in detail.
रामस्य भाषितं श्रुत्वा कौतूहलसमन्वितम् ।
वाक्यं परमतेजस्वी वक्तुमेवोपचक्रमे ॥४॥
वाक्यं परमतेजस्वी वक्तुमेवोपचक्रमे ॥४॥
4. rāmasya bhāṣitaṃ śrutvā kautūhalasamanvitam ,
vākyaṃ paramatejasvī vaktumevopacakrame.
vākyaṃ paramatejasvī vaktumevopacakrame.
4.
Rāmasya bhāṣitam śrutvā kautūhalasamanvitam
vākyam paramatejasvī vaktum eva upacakrame
vākyam paramatejasvī vaktum eva upacakrame
4.
Having heard Rama's words, which were filled with curiosity, the supremely brilliant one indeed began to speak.
पुरा कृतयुगे राम मनुर्दण्डधरः प्रभुः ।
तस्य पुत्रो महानासीदिक्ष्वाकुः कुलवर्धनः ॥५॥
तस्य पुत्रो महानासीदिक्ष्वाकुः कुलवर्धनः ॥५॥
5. purā kṛtayuge rāma manurdaṇḍadharaḥ prabhuḥ ,
tasya putro mahānāsīdikṣvākuḥ kulavardhanaḥ.
tasya putro mahānāsīdikṣvākuḥ kulavardhanaḥ.
5.
purā kṛtayuge Rāma Manuḥ daṇḍadharaḥ prabhuḥ
tasya putraḥ mahān āsīt Ikṣvākuḥ kulavardhanaḥ
tasya putraḥ mahān āsīt Ikṣvākuḥ kulavardhanaḥ
5.
Formerly, O Rama, in the Kṛta age, there was Manu, a ruler and a powerful lord. His great son was Ikshvaku, the enhancer of the family.
तं पुत्रं पूर्वके राज्ये निक्षिप्य भुवि दुर्जयम् ।
पृथिव्यां राजवंशानां भव कर्तेत्युवाच ह ॥६॥
पृथिव्यां राजवंशानां भव कर्तेत्युवाच ह ॥६॥
6. taṃ putraṃ pūrvake rājye nikṣipya bhuvi durjayam ,
pṛthivyāṃ rājavaṃśānāṃ bhava kartetyuvāca ha.
pṛthivyāṃ rājavaṃśānāṃ bhava kartetyuvāca ha.
6.
tam putram pūrvake rājye nikṣipya bhuvi durjayam
pṛthivyām rājavaṃśānām bhava kartā iti uvāca ha
pṛthivyām rājavaṃśānām bhava kartā iti uvāca ha
6.
Having placed that unconquerable son in the ancestral kingdom on earth, he said: 'Become the founder of royal dynasties on this earth!'
तथेति च प्रतिज्ञातं पितुः पुत्रेण राघव ।
ततः परमसंहृष्टो मनुः पुनरुवाच ह ॥७॥
ततः परमसंहृष्टो मनुः पुनरुवाच ह ॥७॥
7. tatheti ca pratijñātaṃ pituḥ putreṇa rāghava ,
tataḥ paramasaṃhṛṣṭo manuḥ punaruvāca ha.
tataḥ paramasaṃhṛṣṭo manuḥ punaruvāca ha.
7.
tathā iti ca pratijñātam pituḥ putreṇa rāghava
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ uvāca ha
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ uvāca ha
7.
rāghava putreṇa pituḥ tathā iti ca pratijñātam
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ ha uvāca
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ ha uvāca
7.
"So be it," the son promised his father, O Rāghava. Then, Manu, exceedingly delighted, spoke again.
प्रीतो ऽस्मि परमोदारकर्ता चासि न संशयः ।
दण्डेन च प्रजा रक्ष मा च दण्डमकारणे ॥८॥
दण्डेन च प्रजा रक्ष मा च दण्डमकारणे ॥८॥
8. prīto'smi paramodārakartā cāsi na saṃśayaḥ ,
daṇḍena ca prajā rakṣa mā ca daṇḍamakāraṇe.
daṇḍena ca prajā rakṣa mā ca daṇḍamakāraṇe.
8.
prītaḥ asmi paramodārakartā ca asi na saṃśayaḥ
daṇḍena ca prajāḥ rakṣa mā ca daṇḍam akāraṇe
daṇḍena ca prajāḥ rakṣa mā ca daṇḍam akāraṇe
8.
aham prītaḥ asmi saṃśayaḥ na paramodārakartā ca
asi daṇḍena ca prajāḥ rakṣa ca akāraṇe daṇḍam mā
asi daṇḍena ca prajāḥ rakṣa ca akāraṇe daṇḍam mā
8.
I am pleased. You are, without doubt, a performer of exceedingly noble deeds. Protect the subjects with [proper] discipline, and do not inflict punishment without just cause.
अपराधिषु यो दण्डः पात्यते मानवेषु वै ।
स दण्डो विधिवन्मुक्तः स्वर्गं नयति पार्थिवम् ॥९॥
स दण्डो विधिवन्मुक्तः स्वर्गं नयति पार्थिवम् ॥९॥
9. aparādhiṣu yo daṇḍaḥ pātyate mānaveṣu vai ,
sa daṇḍo vidhivanmuktaḥ svargaṃ nayati pārthivam.
sa daṇḍo vidhivanmuktaḥ svargaṃ nayati pārthivam.
9.
aparādhiṣu yaḥ daṇḍaḥ pātyate mānaveṣu vai saḥ
daṇḍaḥ vidhivatmuktaḥ svargam nayati pārthivam
daṇḍaḥ vidhivatmuktaḥ svargam nayati pārthivam
9.
mānaveṣu aparādhiṣu yaḥ daṇḍaḥ vai pātyate saḥ
vidhivatmuktaḥ daṇḍaḥ pārthivam svargam nayati
vidhivatmuktaḥ daṇḍaḥ pārthivam svargam nayati
9.
That punishment which is inflicted upon human offenders, when properly administered, indeed leads the king to heaven.
तस्माद्दण्डे महाबाहो यत्नवान्भव पुत्रक ।
धर्मो हि परमो लोके कुर्वतस्ते भविष्यति ॥१०॥
धर्मो हि परमो लोके कुर्वतस्ते भविष्यति ॥१०॥
10. tasmāddaṇḍe mahābāho yatnavānbhava putraka ,
dharmo hi paramo loke kurvataste bhaviṣyati.
dharmo hi paramo loke kurvataste bhaviṣyati.
10.
tasmāt daṇḍe mahābāho yatnavān bhava putraka
dharmaḥ hi paramaḥ loke kurvataḥ te bhaviṣyati
dharmaḥ hi paramaḥ loke kurvataḥ te bhaviṣyati
10.
tasmāt mahābāho putraka daṇḍe yatnavān bhava
hi te kurvataḥ paramaḥ dharmaḥ loke bhaviṣyati
hi te kurvataḥ paramaḥ dharmaḥ loke bhaviṣyati
10.
Therefore, O mighty-armed one, dear son, be diligent in [administering] punishment. For indeed, the highest natural law (dharma) will be yours in the world as you perform [this duty].
इति तं बहु संदिश्य मनुः पुत्रं समाधिना ।
जगाम त्रिदिवं हृष्टो ब्रह्मलोकमनुत्तमम् ॥११॥
जगाम त्रिदिवं हृष्टो ब्रह्मलोकमनुत्तमम् ॥११॥
11. iti taṃ bahu saṃdiśya manuḥ putraṃ samādhinā ,
jagāma tridivaṃ hṛṣṭo brahmalokamanuttamam.
jagāma tridivaṃ hṛṣṭo brahmalokamanuttamam.
11.
iti tam bahu saṃdiśya manuḥ putram samādhinā
jagāma tridivam hṛṣṭaḥ brahmalokam anuttamam
jagāma tridivam hṛṣṭaḥ brahmalokam anuttamam
11.
iti manuḥ samādhinā tam putram bahu saṃdiśya
hṛṣṭaḥ anuttamam brahmalokam tridivam jagāma
hṛṣṭaḥ anuttamam brahmalokam tridivam jagāma
11.
Having thus given extensive instructions to his son with profound concentration (samādhi), Manu, delighted, ascended to heaven, the unsurpassed realm of Brahmā (brahmaloka).
प्रयाते त्रिदिवे तस्मिन्निक्ष्वाकुरमितप्रभः ।
जनयिष्ये कथं पुत्रानिति चिन्तापरो ऽभवत् ॥१२॥
जनयिष्ये कथं पुत्रानिति चिन्तापरो ऽभवत् ॥१२॥
12. prayāte tridive tasminnikṣvākuramitaprabhaḥ ,
janayiṣye kathaṃ putrāniti cintāparo'bhavat.
janayiṣye kathaṃ putrāniti cintāparo'bhavat.
12.
prayāte tridive tasmin ikṣvākuḥ amitaprabhaḥ
janayiṣye katham putrān iti cintāparaḥ abhavat
janayiṣye katham putrān iti cintāparaḥ abhavat
12.
tasmin tridive prayāte amitaprabhaḥ ikṣvākuḥ
katham putrān janayiṣye iti cintāparaḥ abhavat
katham putrān janayiṣye iti cintāparaḥ abhavat
12.
When Manu had departed to heaven, Ikṣvāku, who possessed immeasurable splendor, became preoccupied with the thought, 'How shall I beget sons?'
कर्मभिर्बहुरूपैश्च तैस्तैर्मनुसुतः सुतान् ।
जनयामास धर्मात्मा शतं देवसुतोपमान् ॥१३॥
जनयामास धर्मात्मा शतं देवसुतोपमान् ॥१३॥
13. karmabhirbahurūpaiśca taistairmanusutaḥ sutān ,
janayāmāsa dharmātmā śataṃ devasutopamān.
janayāmāsa dharmātmā śataṃ devasutopamān.
13.
karmabhiḥ bahurūpaiḥ ca taiḥ taiḥ manusutaḥ
sutān janayāmāsa dharmātmā śatam devasutopamān
sutān janayāmāsa dharmātmā śatam devasutopamān
13.
ca dharmātmā manusutaḥ taiḥ taiḥ bahurūpaiḥ
karmabhiḥ devasutopamān śatam sutān janayāmāsa
karmabhiḥ devasutopamān śatam sutān janayāmāsa
13.
And that son of Manu, the virtuous (dharmātmā) Ikṣvāku, begot a hundred sons who resembled the sons of gods, by means of those various, manifold actions (karma).
तेषामवरजस्तात सर्वेषां रघुनन्दन ।
मूढश्चाकृतिविद्यश्च न शुश्रूषति पूर्वजान् ॥१४॥
मूढश्चाकृतिविद्यश्च न शुश्रूषति पूर्वजान् ॥१४॥
14. teṣāmavarajastāta sarveṣāṃ raghunandana ,
mūḍhaścākṛtividyaśca na śuśrūṣati pūrvajān.
mūḍhaścākṛtividyaśca na śuśrūṣati pūrvajān.
14.
teṣām avarajaḥ tāta sarveṣām raghunandana
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca na śuśrūṣati pūrvajān
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca na śuśrūṣati pūrvajān
14.
tāta raghunandana teṣām sarveṣām avarajaḥ
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca pūrvajān na śuśrūṣati
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca pūrvajān na śuśrūṣati
14.
O dear father (tāta), O delight of the Raghus (raghunandana), the youngest among all of those sons is foolish and merely superficially learned, and he does not serve his elders.
नाम तस्य च दण्डेति पिता चक्रे ऽल्पतेजसः ।
अवश्यं दण्डपतनं शरीरे ऽस्य भविष्यति ॥१५॥
अवश्यं दण्डपतनं शरीरे ऽस्य भविष्यति ॥१५॥
15. nāma tasya ca daṇḍeti pitā cakre'lpatejasaḥ ,
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre'sya bhaviṣyati.
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre'sya bhaviṣyati.
15.
nāma tasya ca daṇḍa iti pitā cakre alpatejasaḥ
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre asya bhaviṣyati
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre asya bhaviṣyati
15.
pitā alpatejasaḥ tasya nāma ca daṇḍa iti cakre.
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ asya śarīre bhaviṣyati.
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ asya śarīre bhaviṣyati.
15.
His father named him Daṇḍa, 'The Punishment,' because of his lack of brilliance, knowing that punishment would certainly befall his body.
स पश्यमानस्तं दोषं घोरं पुत्रस्य राघव ।
विन्ध्यशैवलयोर्मध्ये राज्यं प्रादादरिंदम ॥१६॥
विन्ध्यशैवलयोर्मध्ये राज्यं प्रादादरिंदम ॥१६॥
16. sa paśyamānastaṃ doṣaṃ ghoraṃ putrasya rāghava ,
vindhyaśaivalayormadhye rājyaṃ prādādariṃdama.
vindhyaśaivalayormadhye rājyaṃ prādādariṃdama.
16.
saḥ paśyamānaḥ taṃ doṣaṃ ghoraṃ putrasya rāghava
vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt arindama
vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt arindama
16.
rāghava arindama saḥ putrasya taṃ ghoraṃ doṣaṃ
paśyamānaḥ vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt
paśyamānaḥ vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt
16.
O Rāghava, O destroyer of foes (arindama), seeing that terrible fault of his son, he gave him the kingdom located between the Vindhya and Śaivala mountains.
स दण्डस्तत्र राजाभूद् रम्ये पर्वतरोधसि ।
पुरं चाप्रतिमं राम न्यवेशयदनुत्तमम् ॥१७॥
पुरं चाप्रतिमं राम न्यवेशयदनुत्तमम् ॥१७॥
17. sa daṇḍastatra rājābhūd ramye parvatarodhasi ,
puraṃ cāpratimaṃ rāma nyaveśayadanuttamam.
puraṃ cāpratimaṃ rāma nyaveśayadanuttamam.
17.
saḥ daṇḍaḥ tatra rājā abhūt ramye parvatarodhasi
puraṃ ca apratimaṃ rāma nyaveśayat anuttamam
puraṃ ca apratimaṃ rāma nyaveśayat anuttamam
17.
saḥ daṇḍaḥ tatra ramye parvatarodhasi rājā abhūt.
rāma ca apratimaṃ anuttamam puraṃ nyaveśayat.
rāma ca apratimaṃ anuttamam puraṃ nyaveśayat.
17.
That Daṇḍa became king there, in a beautiful mountain region. And, O Rāma, he established an unrivaled and unsurpassed city.
पुरस्य चाकरोन्नाम मधुमन्तमिति प्रभो ।
पुरोहितं चोशनसं वरयामास सुव्रतम् ॥१८॥
पुरोहितं चोशनसं वरयामास सुव्रतम् ॥१८॥
18. purasya cākaronnāma madhumantamiti prabho ,
purohitaṃ cośanasaṃ varayāmāsa suvratam.
purohitaṃ cośanasaṃ varayāmāsa suvratam.
18.
purasya ca akarot nāma madhumantaṃ iti prabho
purohitaṃ ca uśanasaṃ varayāmāsa suvratam
purohitaṃ ca uśanasaṃ varayāmāsa suvratam
18.
prabho ca purasya madhumantaṃ iti nāma akarot.
ca suvratam uśanasaṃ purohitaṃ varayāmāsa.
ca suvratam uśanasaṃ purohitaṃ varayāmāsa.
18.
And, O lord (prabho), he named the city Madhumanta. He also chose the highly virtuous Uśanas as his family priest (purohita).
एवं स राजा तद् राज्यं कारयत् सपुरोहितः ।
प्रहृष्टमनुजाकीर्णं देवराज्यं यथा दिवि ॥१९॥
प्रहृष्टमनुजाकीर्णं देवराज्यं यथा दिवि ॥१९॥
19. evaṃ sa rājā tad rājyaṃ kārayat sapurohitaḥ ,
prahṛṣṭamanujākīrṇaṃ devarājyaṃ yathā divi.
prahṛṣṭamanujākīrṇaṃ devarājyaṃ yathā divi.
19.
evam sa rājā tat rājyam kārayat sapurohitaḥ
prahr̥ṣṭamanujākīrṇam devarājyam yathā divi
prahr̥ṣṭamanujākīrṇam devarājyam yathā divi
19.
Thus, that king, together with his priest, governed that kingdom, which was filled with joyful people, just like the divine kingdom in heaven.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70 (current chapter)
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100