Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-7, chapter-70

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तदद्भुततमं वाक्यं श्रुत्वागस्त्यस्य राघवः ।
गौरवाद्विस्मयाच्चैव भूयः प्रष्टुं प्रचक्रमे ॥१॥
1. tadadbhutatamaṃ vākyaṃ śrutvāgastyasya rāghavaḥ ,
gauravādvismayāccaiva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame.
1. tat adbhutatamam vākyaṃ śrutvā agastyasya rāghavaḥ
gauravāt vismayāt ca eva bhūyaḥ praṣṭuṃ pracakrame
1. Raghava (Rāghava), having heard that most astonishing speech of Agastya, then, out of reverence and wonder, began to ask further.
भगवंस्तद्वनं घोरं तपस्तप्यति यत्र सः ।
श्वेतो वैदर्भको राजा कथं तदमृगद्विजम् ॥२॥
2. bhagavaṃstadvanaṃ ghoraṃ tapastapyati yatra saḥ ,
śveto vaidarbhako rājā kathaṃ tadamṛgadvijam.
2. bhagavan tat vanaṃ ghoraṃ tapaḥ tapyati yatra saḥ
śvetaḥ vaidarbhakaḥ rājā kathaṃ tat amṛgadvijam
2. O revered one (bhagavan), how was that terrible forest, where King Śveta of Vidarbha performed his severe austerities (tapas), without animals and birds?
निःसत्त्वं च वनं जातं शून्यं मनुजवर्जितम् ।
तपश्चर्तुं प्रविष्टः स श्रोतुमिच्छामि तत्त्वतः ॥३॥
3. niḥsattvaṃ ca vanaṃ jātaṃ śūnyaṃ manujavarjitam ,
tapaścartuṃ praviṣṭaḥ sa śrotumicchāmi tattvataḥ.
3. niḥsattvam ca vanam jātam śūnyam manujavarjitam
tapaḥ cartum praviṣṭaḥ sa śrotum icchāmi tattvataḥ
3. The forest had become devoid of life, empty, and forsaken by humans. He entered there to perform austerities (tapas). I wish to hear about this in detail.
रामस्य भाषितं श्रुत्वा कौतूहलसमन्वितम् ।
वाक्यं परमतेजस्वी वक्तुमेवोपचक्रमे ॥४॥
4. rāmasya bhāṣitaṃ śrutvā kautūhalasamanvitam ,
vākyaṃ paramatejasvī vaktumevopacakrame.
4. Rāmasya bhāṣitam śrutvā kautūhalasamanvitam
vākyam paramatejasvī vaktum eva upacakrame
4. Having heard Rama's words, which were filled with curiosity, the supremely brilliant one indeed began to speak.
पुरा कृतयुगे राम मनुर्दण्डधरः प्रभुः ।
तस्य पुत्रो महानासीदिक्ष्वाकुः कुलवर्धनः ॥५॥
5. purā kṛtayuge rāma manurdaṇḍadharaḥ prabhuḥ ,
tasya putro mahānāsīdikṣvākuḥ kulavardhanaḥ.
5. purā kṛtayuge Rāma Manuḥ daṇḍadharaḥ prabhuḥ
tasya putraḥ mahān āsīt Ikṣvākuḥ kulavardhanaḥ
5. Formerly, O Rama, in the Kṛta age, there was Manu, a ruler and a powerful lord. His great son was Ikshvaku, the enhancer of the family.
तं पुत्रं पूर्वके राज्ये निक्षिप्य भुवि दुर्जयम् ।
पृथिव्यां राजवंशानां भव कर्तेत्युवाच ह ॥६॥
6. taṃ putraṃ pūrvake rājye nikṣipya bhuvi durjayam ,
pṛthivyāṃ rājavaṃśānāṃ bhava kartetyuvāca ha.
6. tam putram pūrvake rājye nikṣipya bhuvi durjayam
pṛthivyām rājavaṃśānām bhava kartā iti uvāca ha
6. Having placed that unconquerable son in the ancestral kingdom on earth, he said: 'Become the founder of royal dynasties on this earth!'
तथेति च प्रतिज्ञातं पितुः पुत्रेण राघव ।
ततः परमसंहृष्टो मनुः पुनरुवाच ह ॥७॥
7. tatheti ca pratijñātaṃ pituḥ putreṇa rāghava ,
tataḥ paramasaṃhṛṣṭo manuḥ punaruvāca ha.
7. tathā iti ca pratijñātam pituḥ putreṇa rāghava
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ uvāca ha
7. rāghava putreṇa pituḥ tathā iti ca pratijñātam
tataḥ paramasaṃhṛṣṭaḥ manuḥ punaḥ ha uvāca
7. "So be it," the son promised his father, O Rāghava. Then, Manu, exceedingly delighted, spoke again.
प्रीतो ऽस्मि परमोदारकर्ता चासि न संशयः ।
दण्डेन च प्रजा रक्ष मा च दण्डमकारणे ॥८॥
8. prīto'smi paramodārakartā cāsi na saṃśayaḥ ,
daṇḍena ca prajā rakṣa mā ca daṇḍamakāraṇe.
8. prītaḥ asmi paramodārakartā ca asi na saṃśayaḥ
daṇḍena ca prajāḥ rakṣa mā ca daṇḍam akāraṇe
8. aham prītaḥ asmi saṃśayaḥ na paramodārakartā ca
asi daṇḍena ca prajāḥ rakṣa ca akāraṇe daṇḍam mā
8. I am pleased. You are, without doubt, a performer of exceedingly noble deeds. Protect the subjects with [proper] discipline, and do not inflict punishment without just cause.
अपराधिषु यो दण्डः पात्यते मानवेषु वै ।
स दण्डो विधिवन्मुक्तः स्वर्गं नयति पार्थिवम् ॥९॥
9. aparādhiṣu yo daṇḍaḥ pātyate mānaveṣu vai ,
sa daṇḍo vidhivanmuktaḥ svargaṃ nayati pārthivam.
9. aparādhiṣu yaḥ daṇḍaḥ pātyate mānaveṣu vai saḥ
daṇḍaḥ vidhivatmuktaḥ svargam nayati pārthivam
9. mānaveṣu aparādhiṣu yaḥ daṇḍaḥ vai pātyate saḥ
vidhivatmuktaḥ daṇḍaḥ pārthivam svargam nayati
9. That punishment which is inflicted upon human offenders, when properly administered, indeed leads the king to heaven.
तस्माद्दण्डे महाबाहो यत्नवान्भव पुत्रक ।
धर्मो हि परमो लोके कुर्वतस्ते भविष्यति ॥१०॥
10. tasmāddaṇḍe mahābāho yatnavānbhava putraka ,
dharmo hi paramo loke kurvataste bhaviṣyati.
10. tasmāt daṇḍe mahābāho yatnavān bhava putraka
dharmaḥ hi paramaḥ loke kurvataḥ te bhaviṣyati
10. tasmāt mahābāho putraka daṇḍe yatnavān bhava
hi te kurvataḥ paramaḥ dharmaḥ loke bhaviṣyati
10. Therefore, O mighty-armed one, dear son, be diligent in [administering] punishment. For indeed, the highest natural law (dharma) will be yours in the world as you perform [this duty].
इति तं बहु संदिश्य मनुः पुत्रं समाधिना ।
जगाम त्रिदिवं हृष्टो ब्रह्मलोकमनुत्तमम् ॥११॥
11. iti taṃ bahu saṃdiśya manuḥ putraṃ samādhinā ,
jagāma tridivaṃ hṛṣṭo brahmalokamanuttamam.
11. iti tam bahu saṃdiśya manuḥ putram samādhinā
jagāma tridivam hṛṣṭaḥ brahmalokam anuttamam
11. iti manuḥ samādhinā tam putram bahu saṃdiśya
hṛṣṭaḥ anuttamam brahmalokam tridivam jagāma
11. Having thus given extensive instructions to his son with profound concentration (samādhi), Manu, delighted, ascended to heaven, the unsurpassed realm of Brahmā (brahmaloka).
प्रयाते त्रिदिवे तस्मिन्निक्ष्वाकुरमितप्रभः ।
जनयिष्ये कथं पुत्रानिति चिन्तापरो ऽभवत् ॥१२॥
12. prayāte tridive tasminnikṣvākuramitaprabhaḥ ,
janayiṣye kathaṃ putrāniti cintāparo'bhavat.
12. prayāte tridive tasmin ikṣvākuḥ amitaprabhaḥ
janayiṣye katham putrān iti cintāparaḥ abhavat
12. tasmin tridive prayāte amitaprabhaḥ ikṣvākuḥ
katham putrān janayiṣye iti cintāparaḥ abhavat
12. When Manu had departed to heaven, Ikṣvāku, who possessed immeasurable splendor, became preoccupied with the thought, 'How shall I beget sons?'
कर्मभिर्बहुरूपैश्च तैस्तैर्मनुसुतः सुतान् ।
जनयामास धर्मात्मा शतं देवसुतोपमान् ॥१३॥
13. karmabhirbahurūpaiśca taistairmanusutaḥ sutān ,
janayāmāsa dharmātmā śataṃ devasutopamān.
13. karmabhiḥ bahurūpaiḥ ca taiḥ taiḥ manusutaḥ
sutān janayāmāsa dharmātmā śatam devasutopamān
13. ca dharmātmā manusutaḥ taiḥ taiḥ bahurūpaiḥ
karmabhiḥ devasutopamān śatam sutān janayāmāsa
13. And that son of Manu, the virtuous (dharmātmā) Ikṣvāku, begot a hundred sons who resembled the sons of gods, by means of those various, manifold actions (karma).
तेषामवरजस्तात सर्वेषां रघुनन्दन ।
मूढश्चाकृतिविद्यश्च न शुश्रूषति पूर्वजान् ॥१४॥
14. teṣāmavarajastāta sarveṣāṃ raghunandana ,
mūḍhaścākṛtividyaśca na śuśrūṣati pūrvajān.
14. teṣām avarajaḥ tāta sarveṣām raghunandana
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca na śuśrūṣati pūrvajān
14. tāta raghunandana teṣām sarveṣām avarajaḥ
mūḍhaḥ ca ākṛtividyaḥ ca pūrvajān na śuśrūṣati
14. O dear father (tāta), O delight of the Raghus (raghunandana), the youngest among all of those sons is foolish and merely superficially learned, and he does not serve his elders.
नाम तस्य च दण्डेति पिता चक्रे ऽल्पतेजसः ।
अवश्यं दण्डपतनं शरीरे ऽस्य भविष्यति ॥१५॥
15. nāma tasya ca daṇḍeti pitā cakre'lpatejasaḥ ,
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre'sya bhaviṣyati.
15. nāma tasya ca daṇḍa iti pitā cakre alpatejasaḥ
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ śarīre asya bhaviṣyati
15. pitā alpatejasaḥ tasya nāma ca daṇḍa iti cakre.
avaśyaṃ daṇḍapatanaṃ asya śarīre bhaviṣyati.
15. His father named him Daṇḍa, 'The Punishment,' because of his lack of brilliance, knowing that punishment would certainly befall his body.
स पश्यमानस्तं दोषं घोरं पुत्रस्य राघव ।
विन्ध्यशैवलयोर्मध्ये राज्यं प्रादादरिंदम ॥१६॥
16. sa paśyamānastaṃ doṣaṃ ghoraṃ putrasya rāghava ,
vindhyaśaivalayormadhye rājyaṃ prādādariṃdama.
16. saḥ paśyamānaḥ taṃ doṣaṃ ghoraṃ putrasya rāghava
vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt arindama
16. rāghava arindama saḥ putrasya taṃ ghoraṃ doṣaṃ
paśyamānaḥ vindhyaśaivalayoḥ madhye rājyaṃ prādāt
16. O Rāghava, O destroyer of foes (arindama), seeing that terrible fault of his son, he gave him the kingdom located between the Vindhya and Śaivala mountains.
स दण्डस्तत्र राजाभूद् रम्ये पर्वतरोधसि ।
पुरं चाप्रतिमं राम न्यवेशयदनुत्तमम् ॥१७॥
17. sa daṇḍastatra rājābhūd ramye parvatarodhasi ,
puraṃ cāpratimaṃ rāma nyaveśayadanuttamam.
17. saḥ daṇḍaḥ tatra rājā abhūt ramye parvatarodhasi
puraṃ ca apratimaṃ rāma nyaveśayat anuttamam
17. saḥ daṇḍaḥ tatra ramye parvatarodhasi rājā abhūt.
rāma ca apratimaṃ anuttamam puraṃ nyaveśayat.
17. That Daṇḍa became king there, in a beautiful mountain region. And, O Rāma, he established an unrivaled and unsurpassed city.
पुरस्य चाकरोन्नाम मधुमन्तमिति प्रभो ।
पुरोहितं चोशनसं वरयामास सुव्रतम् ॥१८॥
18. purasya cākaronnāma madhumantamiti prabho ,
purohitaṃ cośanasaṃ varayāmāsa suvratam.
18. purasya ca akarot nāma madhumantaṃ iti prabho
purohitaṃ ca uśanasaṃ varayāmāsa suvratam
18. prabho ca purasya madhumantaṃ iti nāma akarot.
ca suvratam uśanasaṃ purohitaṃ varayāmāsa.
18. And, O lord (prabho), he named the city Madhumanta. He also chose the highly virtuous Uśanas as his family priest (purohita).
एवं स राजा तद् राज्यं कारयत् सपुरोहितः ।
प्रहृष्टमनुजाकीर्णं देवराज्यं यथा दिवि ॥१९॥
19. evaṃ sa rājā tad rājyaṃ kārayat sapurohitaḥ ,
prahṛṣṭamanujākīrṇaṃ devarājyaṃ yathā divi.
19. evam sa rājā tat rājyam kārayat sapurohitaḥ
prahr̥ṣṭamanujākīrṇam devarājyam yathā divi
19. Thus, that king, together with his priest, governed that kingdom, which was filled with joyful people, just like the divine kingdom in heaven.