वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-6, chapter-11
इत्युक्त्वा परुषं वाक्यं रावणं रावणानुजः ।
आजगाम मुहूर्तेन यत्र रामः सलक्ष्मणः ॥१॥
आजगाम मुहूर्तेन यत्र रामः सलक्ष्मणः ॥१॥
1. ityuktvā paruṣaṃ vākyaṃ rāvaṇaṃ rāvaṇānujaḥ ,
ājagāma muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ.
ājagāma muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ.
1.
iti uktvā paruṣam vākyam rāvaṇam rāvaṇānujaḥ
ājagāma muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ
ājagāma muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ
1.
rāvaṇānujaḥ iti paruṣam vākyam rāvaṇam uktvā
muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ ājagāma
muhūrtena yatra rāmaḥ salakṣmaṇaḥ ājagāma
1.
Having thus spoken harsh words to Ravana, Ravana's younger brother arrived in a moment where Rama was with Lakshmana.
तं मेरुशिखराकारं दीप्तामिव शतह्रदाम् ।
गगनस्थं महीस्थास्ते ददृशुर्वानराधिपाः ॥२॥
गगनस्थं महीस्थास्ते ददृशुर्वानराधिपाः ॥२॥
2. taṃ meruśikharākāraṃ dīptāmiva śatahradām ,
gaganasthaṃ mahīsthāste dadṛśurvānarādhipāḥ.
gaganasthaṃ mahīsthāste dadṛśurvānarādhipāḥ.
2.
tam meruśikharākāram dīptām iva śatahṛdām
gaganastham mahīsthāḥ te dadṛśuḥ vānarādhipāḥ
gaganastham mahīsthāḥ te dadṛśuḥ vānarādhipāḥ
2.
mahīsthāḥ te vānarādhipāḥ meruśikharākāram
dīptām iva śatahṛdām gaganastham tam dadṛśuḥ
dīptām iva śatahṛdām gaganastham tam dadṛśuḥ
2.
The chiefs of the monkeys (vānarādhipāḥ), who were standing on the earth, saw him, appearing like the peak of Mount Meru and shining like a hundred flashes of lightning, standing in the sky.
तमात्मपञ्चमं दृष्ट्वा सुग्रीवो वानराधिपः ।
वानरैः सह दुर्धर्षश्चिन्तयामास बुद्धिमान् ॥३॥
वानरैः सह दुर्धर्षश्चिन्तयामास बुद्धिमान् ॥३॥
3. tamātmapañcamaṃ dṛṣṭvā sugrīvo vānarādhipaḥ ,
vānaraiḥ saha durdharṣaścintayāmāsa buddhimān.
vānaraiḥ saha durdharṣaścintayāmāsa buddhimān.
3.
tam ātmapañcamam dṛṣṭvā sugrīvaḥ vanarādhipaḥ
vanaraiḥ saha durdharṣaḥ cintayāmāsa buddhimān
vanaraiḥ saha durdharṣaḥ cintayāmāsa buddhimān
3.
sugrīvaḥ vanarādhipaḥ durdharṣaḥ buddhimān tam
ātmapañcamam vanaraiḥ saha dṛṣṭvā cintayāmāsa
ātmapañcamam vanaraiḥ saha dṛṣṭvā cintayāmāsa
3.
Seeing him, along with himself as the fifth, the formidable and wise Sugriva, the lord of the monkeys, began to ponder together with his monkeys.
चिन्तयित्वा मुहूर्तं तु वानरांस्तानुवाच ह ।
हनूमत्प्रमुखान् सर्वानिदं वचनमुत्तमम् ॥४॥
हनूमत्प्रमुखान् सर्वानिदं वचनमुत्तमम् ॥४॥
4. cintayitvā muhūrtaṃ tu vānarāṃstānuvāca ha ,
hanūmatpramukhān sarvānidaṃ vacanamuttamam.
hanūmatpramukhān sarvānidaṃ vacanamuttamam.
4.
cintayitvā muhūrtam tu vanarān tān uvāca ha
hanumatpramukhān sarvān idam vacanam uttamam
hanumatpramukhān sarvān idam vacanam uttamam
4.
muhūrtam tu cintayitvā ha tān vanarān
hanumatpramukhān sarvān idam uttamam vacanam uvāca
hanumatpramukhān sarvān idam uttamam vacanam uvāca
4.
Having pondered for a moment, he then spoke this excellent statement to all those monkeys, headed by Hanumat.
एष सर्वायुधोपेतश्चतुर्भिः सह राक्षसैः ।
राक्षसो ऽभ्येति पश्यध्वमस्मान् हन्तुं न संशयः ॥५॥
राक्षसो ऽभ्येति पश्यध्वमस्मान् हन्तुं न संशयः ॥५॥
5. eṣa sarvāyudhopetaścaturbhiḥ saha rākṣasaiḥ ,
rākṣaso'bhyeti paśyadhvamasmān hantuṃ na saṃśayaḥ.
rākṣaso'bhyeti paśyadhvamasmān hantuṃ na saṃśayaḥ.
5.
eṣaḥ sarvāyudhopetaḥ caturbhiḥ saha rākṣasaiḥ
rākṣasaḥ abhyeti paśyadhvam asmān hantum na saṃśayaḥ
rākṣasaḥ abhyeti paśyadhvam asmān hantum na saṃśayaḥ
5.
paśyadhvam eṣaḥ rākṣasaḥ sarvāyudhopetaḥ caturbhiḥ
saha rākṣasaiḥ abhyeti asmān hantum na saṃśayaḥ
saha rākṣasaiḥ abhyeti asmān hantum na saṃśayaḥ
5.
Behold! This demon, accompanied by four other demons and equipped with all weapons, is approaching. There is no doubt that he intends to kill us.
सुग्रीवस्य वचः श्रुत्वा सर्वे ते वानरोत्तमाः ।
सालानुद्यम्य शैलांश्च इदं वचनमब्रुवन् ॥६॥
सालानुद्यम्य शैलांश्च इदं वचनमब्रुवन् ॥६॥
6. sugrīvasya vacaḥ śrutvā sarve te vānarottamāḥ ,
sālānudyamya śailāṃśca idaṃ vacanamabruvan.
sālānudyamya śailāṃśca idaṃ vacanamabruvan.
6.
sugrīvasya vacaḥ śrutvā sarve te vanarottamāḥ
sālān udyamya śailān ca idam vacanam abruvan
sālān udyamya śailān ca idam vacanam abruvan
6.
sugrīvasya vacaḥ śrutvā sarve te vanarottamāḥ
sālān śailān ca udyamya idam vacanam abruvan
sālān śailān ca udyamya idam vacanam abruvan
6.
Having heard Sugriva's statement, all those excellent monkeys, brandishing śāla trees and rocks, spoke these words.
शीघ्रं व्यादिश नो राजन् वधायैषां दुरात्मनाम् ।
निपतन्तु हताश्चैते धरण्यामल्पजीविताः ॥७॥
निपतन्तु हताश्चैते धरण्यामल्पजीविताः ॥७॥
7. śīghraṃ vyādiśa no rājan vadhāyaiṣāṃ durātmanām ,
nipatantu hatāścaite dharaṇyāmalpajīvitāḥ.
nipatantu hatāścaite dharaṇyāmalpajīvitāḥ.
7.
śīghram vyādiśa naḥ rājan vadhāya eṣām durātmanām
nipatantu hatāḥ ca ete dharaṇyām alpajīvitāḥ
nipatantu hatāḥ ca ete dharaṇyām alpajīvitāḥ
7.
rājan naḥ śīghram eṣām durātmanām vadhāya vyādiśa
ca ete hatāḥ alpajīvitāḥ dharaṇyām nipatantu
ca ete hatāḥ alpajīvitāḥ dharaṇyām nipatantu
7.
O King, quickly command us for the destruction of these wicked ones. Let these short-lived beings fall slain upon the earth.
तेषां संभाषमाणानामन्योन्यं स विभीषणः ।
उत्तरं तीरमासाद्य खस्थ एव व्यतिष्ठत ॥८॥
उत्तरं तीरमासाद्य खस्थ एव व्यतिष्ठत ॥८॥
8. teṣāṃ saṃbhāṣamāṇānāmanyonyaṃ sa vibhīṣaṇaḥ ,
uttaraṃ tīramāsādya khastha eva vyatiṣṭhata.
uttaraṃ tīramāsādya khastha eva vyatiṣṭhata.
8.
teṣām saṃbhāṣamāṇānām anyonyam saḥ vibhīṣaṇaḥ
uttaram tīram āsādya khasthaḥ eva vyatiṣṭhata
uttaram tīram āsādya khasthaḥ eva vyatiṣṭhata
8.
teṣām anyonyam saṃbhāṣamāṇānām saḥ vibhīṣaṇaḥ
khasthaḥ eva uttaram tīram āsādya vyatiṣṭhata
khasthaḥ eva uttaram tīram āsādya vyatiṣṭhata
8.
As they were conversing with one another, Vibhīṣaṇa, remaining in the sky, reached the northern bank and stood there.
उवाच च महाप्राज्ञः स्वरेण महता महान् ।
सुग्रीवं तांश्च संप्रेक्ष्य खस्थ एव विभीषणः ॥९॥
सुग्रीवं तांश्च संप्रेक्ष्य खस्थ एव विभीषणः ॥९॥
9. uvāca ca mahāprājñaḥ svareṇa mahatā mahān ,
sugrīvaṃ tāṃśca saṃprekṣya khastha eva vibhīṣaṇaḥ.
sugrīvaṃ tāṃśca saṃprekṣya khastha eva vibhīṣaṇaḥ.
9.
uvāca ca mahāprājñaḥ svareṇa mahatā mahān sugrīvam
tān ca samprekṣya khasthaḥ eva vibhīṣaṇaḥ
tān ca samprekṣya khasthaḥ eva vibhīṣaṇaḥ
9.
ca mahān mahāprājñaḥ vibhīṣaṇaḥ khasthaḥ eva
sugrīvam tān ca samprekṣya mahatā svareṇa uvāca
sugrīvam tān ca samprekṣya mahatā svareṇa uvāca
9.
And the great and greatly wise Vibhīṣaṇa, still in the sky, having observed Sugrīva and the others, spoke with a mighty voice.
रावणो नाम दुर्वृत्तो राक्षसो राक्षसेश्वरः ।
तस्याहमनुजो भ्राता विभीषण इति श्रुतः ॥१०॥
तस्याहमनुजो भ्राता विभीषण इति श्रुतः ॥१०॥
10. rāvaṇo nāma durvṛtto rākṣaso rākṣaseśvaraḥ ,
tasyāhamanujo bhrātā vibhīṣaṇa iti śrutaḥ.
tasyāhamanujo bhrātā vibhīṣaṇa iti śrutaḥ.
10.
rāvaṇaḥ nāma durvṛttaḥ rākṣasaḥ rākṣaseśvaraḥ
tasya aham anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
tasya aham anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
10.
rāvaṇaḥ nāma durvṛttaḥ rākṣasaḥ rākṣaseśvaraḥ
tasya aham anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
tasya aham anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
10.
His name is Rāvaṇa, the wicked demon, lord of the rākṣasas. I am his younger brother, known as Vibhīṣaṇa.
तेन सीता जनस्थानाद्धृता हत्वा जटायुषम् ।
रुद्ध्वा च विवशा दीना राक्षसीभिः सुरक्षिता ॥११॥
रुद्ध्वा च विवशा दीना राक्षसीभिः सुरक्षिता ॥११॥
11. tena sītā janasthānāddhṛtā hatvā jaṭāyuṣam ,
ruddhvā ca vivaśā dīnā rākṣasībhiḥ surakṣitā.
ruddhvā ca vivaśā dīnā rākṣasībhiḥ surakṣitā.
11.
tena sītā janasthānāt dhṛtā hatvā jaṭāyuṣam
ruddhvā ca vivaśā dīnā rākṣasībhiḥ surakṣitā
ruddhvā ca vivaśā dīnā rākṣasībhiḥ surakṣitā
11.
By him (Rāvaṇa), Sītā was abducted from Janasthāna after he killed Jaṭāyuṣa. She was restrained, helpless, distressed, and well-guarded by ogresses.
तमहं हेतुभिर्वाक्यैर्विविधैश्च न्यदर्शयम् ।
साधु निर्यात्यतां सीता रामायेति पुनः पुनः ॥१२॥
साधु निर्यात्यतां सीता रामायेति पुनः पुनः ॥१२॥
12. tamahaṃ hetubhirvākyairvividhaiśca nyadarśayam ,
sādhu niryātyatāṃ sītā rāmāyeti punaḥ punaḥ.
sādhu niryātyatāṃ sītā rāmāyeti punaḥ punaḥ.
12.
tam aham hetubhiḥ vākyaiḥ vividhaiḥ ca nyadarśayam
sādhu niryātyatām sītā rāmāya iti punaḥ punaḥ
sādhu niryātyatām sītā rāmāya iti punaḥ punaḥ
12.
I repeatedly advised him with various reasons and words: 'Sītā should be returned properly to Rāma.'
स च न प्रतिजग्राह रावणः कालचोदितः ।
उच्यमानो हितं वाक्यं विपरीत इवौषधम् ॥१३॥
उच्यमानो हितं वाक्यं विपरीत इवौषधम् ॥१३॥
13. sa ca na pratijagrāha rāvaṇaḥ kālacoditaḥ ,
ucyamāno hitaṃ vākyaṃ viparīta ivauṣadham.
ucyamāno hitaṃ vākyaṃ viparīta ivauṣadham.
13.
saḥ ca na pratijagrāha rāvaṇaḥ kālacoditaḥ
ucyamānaḥ hitam vākyam viparītaḥ iva auṣadham
ucyamānaḥ hitam vākyam viparītaḥ iva auṣadham
13.
But Rāvaṇa, urged on by fate (kāla), did not accept it, just as a sick person does not accept beneficial medicine when it is offered to him.
सो ऽहं परुषितस्तेन दासवच्चावमानितः ।
त्यक्त्वा पुत्रांश्च दारांश्च राघवं शरणं गतः ॥१४॥
त्यक्त्वा पुत्रांश्च दारांश्च राघवं शरणं गतः ॥१४॥
14. so'haṃ paruṣitastena dāsavaccāvamānitaḥ ,
tyaktvā putrāṃśca dārāṃśca rāghavaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
tyaktvā putrāṃśca dārāṃśca rāghavaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
14.
saḥ aham paruṣitaḥ tena dāsavat ca avamānitaḥ
tyaktvā putrān ca dārān ca rāghavam śaraṇam gataḥ
tyaktvā putrān ca dārān ca rāghavam śaraṇam gataḥ
14.
Therefore, having been harshly addressed by him and insulted like a servant, I abandoned my sons and wives and sought refuge with Rāghava (Rāma).
सर्वलोकशरण्याय राघवाय महात्मने ।
निवेदयत मां क्षिप्रं विभीषणमुपस्थितम् ॥१५॥
निवेदयत मां क्षिप्रं विभीषणमुपस्थितम् ॥१५॥
15. sarvalokaśaraṇyāya rāghavāya mahātmane ,
nivedayata māṃ kṣipraṃ vibhīṣaṇamupasthitam.
nivedayata māṃ kṣipraṃ vibhīṣaṇamupasthitam.
15.
sarvalokaśaraṇyāya rāghavāya mahātmane
nivedayata mām kṣipram vibhīṣaṇam upasthitam
nivedayata mām kṣipram vibhīṣaṇam upasthitam
15.
nivedayata mām kṣipram vibhīṣaṇam upasthitam
sarvalokaśaraṇyāya rāghavāya mahātmane
sarvalokaśaraṇyāya rāghavāya mahātmane
15.
Quickly announce to the great-souled Rāma, who is the refuge of all beings, that Vibhīṣaṇa has arrived.
एतत्तु वचनं श्रुत्वा सुग्रीवो लघुविक्रमः ।
लक्ष्मणस्याग्रतो रामं संरब्धमिदमब्रवीत् ॥१६॥
लक्ष्मणस्याग्रतो रामं संरब्धमिदमब्रवीत् ॥१६॥
16. etattu vacanaṃ śrutvā sugrīvo laghuvikramaḥ ,
lakṣmaṇasyāgrato rāmaṃ saṃrabdhamidamabravīt.
lakṣmaṇasyāgrato rāmaṃ saṃrabdhamidamabravīt.
16.
etat tu vacanam śrutvā sugrīvaḥ laghuvikramaḥ
lakṣmaṇasya agrataḥ rāmam saṃrabdham idam abravīt
lakṣmaṇasya agrataḥ rāmam saṃrabdham idam abravīt
16.
sugrīvaḥ laghuvikramaḥ etat vacanam tu śrutvā
lakṣmaṇasya agrataḥ rāmam saṃrabdham idam abravīt
lakṣmaṇasya agrataḥ rāmam saṃrabdham idam abravīt
16.
Having heard this statement, Sugrīva, who was swift in valor, spoke these agitated words to Rāma in front of Lakṣmaṇa.
रावणस्यानुजो भ्राता विभीषण इति श्रुतः ।
चतुर्भिः सह रक्षोभिर्भवन्तं शरणं गतः ॥१७॥
चतुर्भिः सह रक्षोभिर्भवन्तं शरणं गतः ॥१७॥
17. rāvaṇasyānujo bhrātā vibhīṣaṇa iti śrutaḥ ,
caturbhiḥ saha rakṣobhirbhavantaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
caturbhiḥ saha rakṣobhirbhavantaṃ śaraṇaṃ gataḥ.
17.
rāvaṇasya anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
caturbhiḥ saha rakṣobhiḥ bhavantam śaraṇam gataḥ
caturbhiḥ saha rakṣobhiḥ bhavantam śaraṇam gataḥ
17.
rāvaṇasya anujaḥ bhrātā vibhīṣaṇaḥ iti śrutaḥ
caturbhiḥ rakṣobhiḥ saha bhavantam śaraṇam gataḥ
caturbhiḥ rakṣobhiḥ saha bhavantam śaraṇam gataḥ
17.
Rāvaṇa's younger brother, known as Vibhīṣaṇa, has approached you for refuge along with four other Rākṣasas.
रावणेन प्रणिहितं तमवेहि विभीषणम् ।
तस्याहं निग्रहं मन्ये क्षमं क्षमवतां वर ॥१८॥
तस्याहं निग्रहं मन्ये क्षमं क्षमवतां वर ॥१८॥
18. rāvaṇena praṇihitaṃ tamavehi vibhīṣaṇam ,
tasyāhaṃ nigrahaṃ manye kṣamaṃ kṣamavatāṃ vara.
tasyāhaṃ nigrahaṃ manye kṣamaṃ kṣamavatāṃ vara.
18.
rāvaṇena praṇihitam tam avehi vibhīṣaṇam tasya
aham nigraham manye kṣamam kṣamavatām vara
aham nigraham manye kṣamam kṣamavatām vara
18.
kṣamavatām vara rāvaṇena praṇihitam tam
vibhīṣaṇam avehi aham tasya nigraham kṣamam manye
vibhīṣaṇam avehi aham tasya nigraham kṣamam manye
18.
Consider him, Vibhīṣaṇa, to be someone dispatched by Rāvaṇa. I deem his apprehension suitable, O best among the capable.
राक्षसो जिह्मया बुद्ध्या संदिष्टो ऽयमुपस्थितः ।
प्रहर्तुं मायया छन्नो विश्वस्ते त्वयि राघव ॥१९॥
प्रहर्तुं मायया छन्नो विश्वस्ते त्वयि राघव ॥१९॥
19. rākṣaso jihmayā buddhyā saṃdiṣṭo'yamupasthitaḥ ,
prahartuṃ māyayā channo viśvaste tvayi rāghava.
prahartuṃ māyayā channo viśvaste tvayi rāghava.
19.
rākṣasaḥ jihmayā buddhyā saṃdiṣṭaḥ ayam upasthitaḥ
| prahartum māyayā channaḥ viśvaste tvayi rāghava
| prahartum māyayā channaḥ viśvaste tvayi rāghava
19.
rāghava jihmayā buddhyā saṃdiṣṭaḥ ayam rākṣasaḥ
upasthitaḥ māyayā channaḥ tvayi viśvaste prahartum
upasthitaḥ māyayā channaḥ tvayi viśvaste prahartum
19.
O Rāghava, this demon, dispatched with deceitful intent, has presented himself. Concealed by illusion (māyā), he intends to strike you when you are unsuspecting.
बध्यतामेष तीव्रेण दण्डेन सचिवैः सह ।
रावणस्य नृशंसस्य भ्राता ह्येष विभीषणः ॥२०॥
रावणस्य नृशंसस्य भ्राता ह्येष विभीषणः ॥२०॥
20. badhyatāmeṣa tīvreṇa daṇḍena sacivaiḥ saha ,
rāvaṇasya nṛśaṃsasya bhrātā hyeṣa vibhīṣaṇaḥ.
rāvaṇasya nṛśaṃsasya bhrātā hyeṣa vibhīṣaṇaḥ.
20.
badhyatām eṣa tīvreṇa daṇḍena sacivaiḥ saha |
rāvaṇasya nṛśaṃsasya bhrātā hi eṣa vibhīṣaṇaḥ
rāvaṇasya nṛśaṃsasya bhrātā hi eṣa vibhīṣaṇaḥ
20.
eṣa sacivaiḥ saha tīvreṇa daṇḍena badhyatām
hi eṣa nṛśaṃsasya rāvaṇasya bhrātā vibhīṣaṇaḥ
hi eṣa nṛśaṃsasya rāvaṇasya bhrātā vibhīṣaṇaḥ
20.
Let this one be severely punished along with his companions, for this Vibhīṣaṇa is indeed the brother of the cruel Rāvaṇa.
एवमुक्त्वा तु तं रामं संरब्धो वाहिनीपतिः ।
वाक्यज्ञो वाक्यकुशलं ततो मौनमुपागमत् ॥२१॥
वाक्यज्ञो वाक्यकुशलं ततो मौनमुपागमत् ॥२१॥
21. evamuktvā tu taṃ rāmaṃ saṃrabdho vāhinīpatiḥ ,
vākyajño vākyakuśalaṃ tato maunamupāgamat.
vākyajño vākyakuśalaṃ tato maunamupāgamat.
21.
evam uktvā tu tam rāmam saṃrabdhaḥ vāhinīpatiḥ
| vākyajñaḥ vākyakuśalam tataḥ maunam upāgamat
| vākyajñaḥ vākyakuśalam tataḥ maunam upāgamat
21.
evam uktvā tu vākyakuśalam tam rāmam saṃrabdhaḥ
vākyajñaḥ vāhinīpatiḥ tataḥ maunam upāgamat
vākyajñaḥ vāhinīpatiḥ tataḥ maunam upāgamat
21.
Having thus spoken to Rāma, who was skilled in speech, the enraged chief of the army, himself eloquent, then fell silent.
सुग्रीवस्य तु तद्वाक्यं श्रुत्वा रामो महाबलः ।
समीपस्थानुवाचेदं हनूमत्प्रमुखान् हरीन् ॥२२॥
समीपस्थानुवाचेदं हनूमत्प्रमुखान् हरीन् ॥२२॥
22. sugrīvasya tu tadvākyaṃ śrutvā rāmo mahābalaḥ ,
samīpasthānuvācedaṃ hanūmatpramukhān harīn.
samīpasthānuvācedaṃ hanūmatpramukhān harīn.
22.
sugrīvasya tu tat vākyam śrutvā rāmaḥ mahābalaḥ
| samīpasthān uvāca idam hanūmatpramukhān harīn
| samīpasthān uvāca idam hanūmatpramukhān harīn
22.
mahābalaḥ rāmaḥ tu sugrīvasya tat vākyam śrutvā
hanūmatpramukhān samīpasthān harīn idam uvāca
hanūmatpramukhān samīpasthān harīn idam uvāca
22.
Having heard that statement of Sughrīva, the exceedingly mighty Rāma then spoke this to the monkeys standing nearby, with Hanūmat at their head.
यदुक्तं कपिराजेन रावणावरजं प्रति ।
वाक्यं हेतुमदत्यर्थं भवद्भिरपि तच्छ्रुतम् ॥२३॥
वाक्यं हेतुमदत्यर्थं भवद्भिरपि तच्छ्रुतम् ॥२३॥
23. yaduktaṃ kapirājena rāvaṇāvarajaṃ prati ,
vākyaṃ hetumadatyarthaṃ bhavadbhirapi tacchrutam.
vākyaṃ hetumadatyarthaṃ bhavadbhirapi tacchrutam.
23.
yat uktam kapirājena rāvaṇāvarajam prati vākyam
hetumat atyartham bhavadbhiḥ api tat śrutam
hetumat atyartham bhavadbhiḥ api tat śrutam
23.
kapirājena rāvaṇāvarajam prati yat hetumat atyartham vākyam uktam,
tat bhavadbhiḥ api śrutam
tat bhavadbhiḥ api śrutam
23.
The statement, full of excellent reasons, that was spoken by the king of monkeys to Rāvaṇa's younger brother, has also been heard by all of you.
सुहृदा ह्यर्थकृच्छेषु युक्तं बुद्धिमता सता ।
समर्थेनापि संदेष्टुं शाश्वतीं भूतिमिच्छता ॥२४॥
समर्थेनापि संदेष्टुं शाश्वतीं भूतिमिच्छता ॥२४॥
24. suhṛdā hyarthakṛccheṣu yuktaṃ buddhimatā satā ,
samarthenāpi saṃdeṣṭuṃ śāśvatīṃ bhūtimicchatā.
samarthenāpi saṃdeṣṭuṃ śāśvatīṃ bhūtimicchatā.
24.
suhṛdā hi arthakṛcchreṣu yuktam buddhimatā satā
samarthena api saṃdeṣṭum śāśvatīm bhūtim icchatā
samarthena api saṃdeṣṭum śāśvatīm bhūtim icchatā
24.
hi arthakṛcchreṣu suhṛdā buddhimatā satā samarthena
api śāśvatīm bhūtim icchatā saṃdeṣṭum yuktam
api śāśvatīm bhūtim icchatā saṃdeṣṭum yuktam
24.
Indeed, in times of distress concerning wealth, it is appropriate for a wise, virtuous, and capable friend, who desires lasting prosperity, to offer counsel.
इत्येवं परिपृष्टास्ते स्वं स्वं मतमतन्द्रिताः ।
सोपचारं तदा राममूचुर्हितचिकीर्षवः ॥२५॥
सोपचारं तदा राममूचुर्हितचिकीर्षवः ॥२५॥
25. ityevaṃ paripṛṣṭāste svaṃ svaṃ matamatandritāḥ ,
sopacāraṃ tadā rāmamūcurhitacikīrṣavaḥ.
sopacāraṃ tadā rāmamūcurhitacikīrṣavaḥ.
25.
iti evam paripṛṣṭāḥ te svam svam matam atandritāḥ
sopacāram tadā rāmam ūcuḥ hitacikīrṣavaḥ
sopacāram tadā rāmam ūcuḥ hitacikīrṣavaḥ
25.
iti evam paripṛṣṭāḥ atandritāḥ hitacikīrṣavaḥ
te tadā svam svam matam sopacāram rāmam ūcuḥ
te tadā svam svam matam sopacāram rāmam ūcuḥ
25.
Thus questioned, they, being vigilant and desiring his well-being, then respectfully conveyed their individual opinions to Rāma.
अज्ञातं नास्ति ते किं चित्त्रिषु लोकेषु राघव ।
आत्मानं पूजयन् राम पृच्छस्यस्मान् सुहृत्तया ॥२६॥
आत्मानं पूजयन् राम पृच्छस्यस्मान् सुहृत्तया ॥२६॥
26. ajñātaṃ nāsti te kiṃ cittriṣu lokeṣu rāghava ,
ātmānaṃ pūjayan rāma pṛcchasyasmān suhṛttayā.
ātmānaṃ pūjayan rāma pṛcchasyasmān suhṛttayā.
26.
ajñātam na asti te kim cit triṣu lokeṣu rāghava
ātmānam pūjayan rāma pṛcchasi asmān suhṛttayā
ātmānam pūjayan rāma pṛcchasi asmān suhṛttayā
26.
rāghava! te triṣu lokeṣu kim cit ajñātam na asti.
rāma! ātmānam pūjayan suhṛttayā asmān pṛcchasi.
rāma! ātmānam pūjayan suhṛttayā asmān pṛcchasi.
26.
O Rāghava, nothing at all is unknown to you in the three worlds. O Rāma, you are (implicitly) honoring your own self (ātman) by questioning us out of friendship.
त्वं हि सत्यव्रतः शूरो धार्मिको दृढविक्रमः ।
परीक्ष्य कारा स्मृतिमान्निसृष्टात्मा सुहृत्सु च ॥२७॥
परीक्ष्य कारा स्मृतिमान्निसृष्टात्मा सुहृत्सु च ॥२७॥
27. tvaṃ hi satyavrataḥ śūro dhārmiko dṛḍhavikramaḥ ,
parīkṣya kārā smṛtimānnisṛṣṭātmā suhṛtsu ca.
parīkṣya kārā smṛtimānnisṛṣṭātmā suhṛtsu ca.
27.
tvam hi satyavrataḥ śūraḥ dhārmikaḥ dṛḍhavikramaḥ
parīkṣya kārā smṛtimān nisṛṣṭātmā suhṛtsu ca
parīkṣya kārā smṛtimān nisṛṣṭātmā suhṛtsu ca
27.
tvam hi satyavrataḥ śūraḥ dhārmikaḥ dṛḍhavikramaḥ
parīkṣya kārā smṛtimān nisṛṣṭātmā suhṛtsu ca
parīkṣya kārā smṛtimān nisṛṣṭātmā suhṛtsu ca
27.
You are indeed true to your vows, brave, righteous, and resolute in your prowess. You are one who acts after due deliberation, is mindful, and dedicated to your friends.
तस्मादेकैकशस्तावद्ब्रुवन्तु सचिवास्तव ।
हेतुतो मतिसंपन्नाः समर्थाश्च पुनः पुनः ॥२८॥
हेतुतो मतिसंपन्नाः समर्थाश्च पुनः पुनः ॥२८॥
28. tasmādekaikaśastāvadbruvantu sacivāstava ,
hetuto matisaṃpannāḥ samarthāśca punaḥ punaḥ.
hetuto matisaṃpannāḥ samarthāśca punaḥ punaḥ.
28.
tasmāt ekaikaśaḥ tāvat bruvantu sacivāḥ tava
hetutaḥ matisampannāḥ samarthāḥ ca punaḥ punaḥ
hetutaḥ matisampannāḥ samarthāḥ ca punaḥ punaḥ
28.
tasmāt tāvat tava sacivāḥ ekaikaśaḥ hetutaḥ
matisampannāḥ samarthāḥ ca punaḥ punaḥ bruvantu
matisampannāḥ samarthāḥ ca punaḥ punaḥ bruvantu
28.
Therefore, let your ministers, who are endowed with intelligence and are capable, speak one by one, presenting their reasons thoroughly.
इत्युक्ते राघवायाथ मतिमानङ्गदो ऽग्रतः ।
विभीषणपरीक्षार्थमुवाच वचनं हरिः ॥२९॥
विभीषणपरीक्षार्थमुवाच वचनं हरिः ॥२९॥
29. ityukte rāghavāyātha matimānaṅgado'grataḥ ,
vibhīṣaṇaparīkṣārthamuvāca vacanaṃ hariḥ.
vibhīṣaṇaparīkṣārthamuvāca vacanaṃ hariḥ.
29.
iti ukte rāghavāya atha matimān aṅgadaḥ agrataḥ
vibhīṣaṇaparīkṣārtham uvāca vacanam hariḥ
vibhīṣaṇaparīkṣārtham uvāca vacanam hariḥ
29.
iti ukte rāghavāya atha matimān aṅgadaḥ agrataḥ
hariḥ vibhīṣaṇaparīkṣārtham vacanam uvāca
hariḥ vibhīṣaṇaparīkṣārtham vacanam uvāca
29.
After this was thus said to Rāghava (Rāma), then the intelligent Angada was at the forefront. Hanumān spoke words for the purpose of testing Vibhīṣaṇa.
शत्रोः सकाशात् संप्राप्तः सर्वथा शङ्क्य एव हि ।
विश्वासयोग्यः सहसा न कर्तव्यो विभीषणः ॥३०॥
विश्वासयोग्यः सहसा न कर्तव्यो विभीषणः ॥३०॥
30. śatroḥ sakāśāt saṃprāptaḥ sarvathā śaṅkya eva hi ,
viśvāsayogyaḥ sahasā na kartavyo vibhīṣaṇaḥ.
viśvāsayogyaḥ sahasā na kartavyo vibhīṣaṇaḥ.
30.
śatroḥ sakāśāt samprāptaḥ sarvathā śaṅkyaḥ eva
hi viśvāsayogyaḥ sahasā na kartavyaḥ vibhīṣaṇaḥ
hi viśvāsayogyaḥ sahasā na kartavyaḥ vibhīṣaṇaḥ
30.
śatroḥ sakāśāt samprāptaḥ sarvathā eva hi śaṅkyaḥ.
vibhīṣaṇaḥ sahasā viśvāsayogyaḥ na kartavyaḥ
vibhīṣaṇaḥ sahasā viśvāsayogyaḥ na kartavyaḥ
30.
One who has arrived from the enemy's side is indeed to be entirely suspected. Vibhīṣaṇa should not be rashly considered trustworthy.
छादयित्वात्मभावं हि चरन्ति शठबुद्धयः ।
प्रहरन्ति च रन्ध्रेषु सो ऽनर्थः सुमहान्भवेत् ॥३१॥
प्रहरन्ति च रन्ध्रेषु सो ऽनर्थः सुमहान्भवेत् ॥३१॥
31. chādayitvātmabhāvaṃ hi caranti śaṭhabuddhayaḥ ,
praharanti ca randhreṣu so'narthaḥ sumahānbhavet.
praharanti ca randhreṣu so'narthaḥ sumahānbhavet.
31.
chādayitvā ātmabhāvaṃ hi caranti śaṭhabuddhayaḥ
praharanti ca randhreṣu saḥ anarthaḥ sumahān bhavet
praharanti ca randhreṣu saḥ anarthaḥ sumahān bhavet
31.
śaṭhabuddhayaḥ hi ātmabhāvaṃ chādayitvā caranti ca randhreṣu praharanti.
saḥ sumahān anarthaḥ bhavet
saḥ sumahān anarthaḥ bhavet
31.
Cunning individuals indeed act by concealing their inner disposition (ātmabhāva), and they strike at vulnerabilities. This would certainly be a very great misfortune.
अर्थानर्थौ विनिश्चित्य व्यवसायं भजेत ह ।
गुणतः संग्रहं कुर्याद्दोषतस्तु विसर्जयेत् ॥३२॥
गुणतः संग्रहं कुर्याद्दोषतस्तु विसर्जयेत् ॥३२॥
32. arthānarthau viniścitya vyavasāyaṃ bhajeta ha ,
guṇataḥ saṃgrahaṃ kuryāddoṣatastu visarjayet.
guṇataḥ saṃgrahaṃ kuryāddoṣatastu visarjayet.
32.
arthānarthau viniścitya vyavasāyaṃ bhajeta ha
guṇataḥ saṃgrahaṃ kuryāt doṣataḥ tu visarjayet
guṇataḥ saṃgrahaṃ kuryāt doṣataḥ tu visarjayet
32.
arthānarthau viniścitya vyavasāyam ha bhajeta.
guṇataḥ saṃgraham kuryāt tu doṣataḥ visarjayet
guṇataḥ saṃgraham kuryāt tu doṣataḥ visarjayet
32.
Having thoroughly ascertained what is advantageous and what is disadvantageous, one should indeed undertake an endeavor. One should accept something based on its merits and reject it based on its flaws.
यदि दोषो महांस्तस्मिंस्त्यज्यतामविशङ्कितम् ।
गुणान् वापि बहूञ्ज्ञात्वा संग्रहः क्रियतां नृप ॥३३॥
गुणान् वापि बहूञ्ज्ञात्वा संग्रहः क्रियतां नृप ॥३३॥
33. yadi doṣo mahāṃstasmiṃstyajyatāmaviśaṅkitam ,
guṇān vāpi bahūñjñātvā saṃgrahaḥ kriyatāṃ nṛpa.
guṇān vāpi bahūñjñātvā saṃgrahaḥ kriyatāṃ nṛpa.
33.
yadi doṣaḥ mahān tasmin tyajyatām aviśaṅkitam
guṇān vā api bahūn jñātvā saṃgrahaḥ kriyatām nṛpa
guṇān vā api bahūn jñātvā saṃgrahaḥ kriyatām nṛpa
33.
nṛpa,
yadi tasmin mahān doṣaḥ (asti),
(tadā) aviśaṅkitam tyajyatām.
vā api bahūn guṇān jñātvā saṃgrahaḥ kriyatām.
yadi tasmin mahān doṣaḥ (asti),
(tadā) aviśaṅkitam tyajyatām.
vā api bahūn guṇān jñātvā saṃgrahaḥ kriyatām.
33.
O King, if there is a great flaw in something, let it be abandoned without hesitation. Or, if many merits are known, let it be accepted.
शरभस्त्वथ निश्चित्य सार्थं वचनमब्रवीत् ।
क्षिप्रमस्मिन्नरव्याघ्र चारः प्रतिविधीयताम् ॥३४॥
क्षिप्रमस्मिन्नरव्याघ्र चारः प्रतिविधीयताम् ॥३४॥
34. śarabhastvatha niścitya sārthaṃ vacanamabravīt ,
kṣipramasminnaravyāghra cāraḥ pratividhīyatām.
kṣipramasminnaravyāghra cāraḥ pratividhīyatām.
34.
śarabhaḥ tu atha niścitya sārthaṃ vacanam abravīt
kṣipram asmin naravyāghra cāraḥ pratividhīyatām
kṣipram asmin naravyāghra cāraḥ pratividhīyatām
34.
atha śarabhaḥ tu sārtham vacanam niścitya abravīt (yat) naravyāghra,
asmin kṣipram cāraḥ pratividhīyatām
asmin kṣipram cāraḥ pratividhīyatām
34.
Then Sarabha, having decided on a beneficial course, spoke these words: 'O tiger among men, let swift intelligence gathering be arranged in this matter!'
प्रणिधाय हि चारेण यथावत् सूक्ष्मबुद्धिना ।
परीक्ष्य च ततः कार्यो यथान्यायं परिग्रहः ॥३५॥
परीक्ष्य च ततः कार्यो यथान्यायं परिग्रहः ॥३५॥
35. praṇidhāya hi cāreṇa yathāvat sūkṣmabuddhinā ,
parīkṣya ca tataḥ kāryo yathānyāyaṃ parigrahaḥ.
parīkṣya ca tataḥ kāryo yathānyāyaṃ parigrahaḥ.
35.
praṇidhāya hi cāreṇa yathāvat sūkṣmabuddhinā
parīkṣya ca tataḥ kāryaḥ yathānyāyaṃ parigrahaḥ
parīkṣya ca tataḥ kāryaḥ yathānyāyaṃ parigrahaḥ
35.
hi sūkṣmabuddhinā cāreṇa yathāvat praṇidhāya ca
parīkṣya tataḥ yathānyāyaṃ parigrahaḥ kāryaḥ
parīkṣya tataḥ yathānyāyaṃ parigrahaḥ kāryaḥ
35.
Indeed, after deploying spies with subtle intelligence and having them properly investigate the situation, any acceptance (of a person or a course of action) should then be carried out in accordance with natural law (dharma).
जाम्बवांस्त्वथ संप्रेक्ष्य शास्त्रबुद्ध्या विचक्षणः ।
वाक्यं विज्ञापयामास गुणवद्दोषवर्जितम् ॥३६॥
वाक्यं विज्ञापयामास गुणवद्दोषवर्जितम् ॥३६॥
36. jāmbavāṃstvatha saṃprekṣya śāstrabuddhyā vicakṣaṇaḥ ,
vākyaṃ vijñāpayāmāsa guṇavaddoṣavarjitam.
vākyaṃ vijñāpayāmāsa guṇavaddoṣavarjitam.
36.
jāmbavān tu atha samprekṣya śāstrabuddhyā vicakṣaṇaḥ
vākyaṃ vijñāpayāmāsa guṇavat doṣavarjitam
vākyaṃ vijñāpayāmāsa guṇavat doṣavarjitam
36.
atha vicakṣaṇaḥ jāmbavān śāstrabuddhyā samprekṣya
guṇavat doṣavarjitam vākyam vijñāpayāmāsa
guṇavat doṣavarjitam vākyam vijñāpayāmāsa
36.
Then, the discerning Jambavan, having considered the matter with an intellect guided by sacred texts, presented a statement that was meritorious and free from any flaws.
बद्धवैराच्च पापाच्च राक्षसेन्द्राद्विभीषणः ।
अदेश काले संप्राप्तः सर्वथा शङ्क्यतामयम् ॥३७॥
अदेश काले संप्राप्तः सर्वथा शङ्क्यतामयम् ॥३७॥
37. baddhavairācca pāpācca rākṣasendrādvibhīṣaṇaḥ ,
adeśa kāle saṃprāptaḥ sarvathā śaṅkyatāmayam.
adeśa kāle saṃprāptaḥ sarvathā śaṅkyatāmayam.
37.
baddhavairāt ca pāpāt ca rākṣasendrāt vibhīṣaṇaḥ
adeśa kāle samprāptaḥ sarvathā śaṅkyatām ayam
adeśa kāle samprāptaḥ sarvathā śaṅkyatām ayam
37.
ayam vibhīṣaṇaḥ baddhavairāt ca pāpāt ca rākṣasendrāt
adeśa kāle samprāptaḥ sarvathā śaṅkyatām
adeśa kāle samprāptaḥ sarvathā śaṅkyatām
37.
This Vibhishana, having arrived from the lord of rākṣasas (Rāvaṇa), who is bound by enmity and sin, at an inappropriate place and time, should be thoroughly suspected in every way.
ततो मैन्दस्तु संप्रेक्ष्य नयापनयकोविदः ।
वाक्यं वचनसंपन्नो बभाषे हेतुमत्तरम् ॥३८॥
वाक्यं वचनसंपन्नो बभाषे हेतुमत्तरम् ॥३८॥
38. tato maindastu saṃprekṣya nayāpanayakovidaḥ ,
vākyaṃ vacanasaṃpanno babhāṣe hetumattaram.
vākyaṃ vacanasaṃpanno babhāṣe hetumattaram.
38.
tataḥ maindaḥ tu samprekṣya nayāpanayakovidaḥ
vākyaṃ vacanasaṃpannaḥ babhāṣe hetumattaram
vākyaṃ vacanasaṃpannaḥ babhāṣe hetumattaram
38.
tataḥ tu nayāpanayakovidaḥ vacanasaṃpannaḥ
maindaḥ samprekṣya hetumattaram vākyam babhāṣe
maindaḥ samprekṣya hetumattaram vākyam babhāṣe
38.
Then Mainda, being well-versed in proper and improper policy and possessing eloquent speech, having reflected, delivered a very logical statement.
वचनं नाम तस्यैष रावणस्य विभीषणः ।
पृच्छ्यतां मधुरेणायं शनैर्नरवरेश्वर ॥३९॥
पृच्छ्यतां मधुरेणायं शनैर्नरवरेश्वर ॥३९॥
39. vacanaṃ nāma tasyaiṣa rāvaṇasya vibhīṣaṇaḥ ,
pṛcchyatāṃ madhureṇāyaṃ śanairnaravareśvara.
pṛcchyatāṃ madhureṇāyaṃ śanairnaravareśvara.
39.
vacanam nāma tasya eṣa rāvaṇasya vibhīṣaṇaḥ |
pṛcchyatām madhureṇa ayam śanaiḥ naravareśvara
pṛcchyatām madhureṇa ayam śanaiḥ naravareśvara
39.
eṣa rāvaṇasya vibhīṣaṇaḥ nāma naravareśvara
ayam madhureṇa śanaiḥ pṛcchyatām
ayam madhureṇa śanaiḥ pṛcchyatām
39.
This is Vibhīṣaṇa, Rāvaṇa's brother by name. O lord of best men (naravareśvara), let him be questioned gently and slowly.
भावमस्य तु विज्ञाय ततस्तत्त्वं करिष्यसि ।
यदि दृष्टो न दुष्टो वा बुद्धिपूर्वं नरर्षभ ॥४०॥
यदि दृष्टो न दुष्टो वा बुद्धिपूर्वं नरर्षभ ॥४०॥
40. bhāvamasya tu vijñāya tatastattvaṃ kariṣyasi ,
yadi dṛṣṭo na duṣṭo vā buddhipūrvaṃ nararṣabha.
yadi dṛṣṭo na duṣṭo vā buddhipūrvaṃ nararṣabha.
40.
bhāvam asya tu vijñāya tataḥ tattvam kariṣyasi |
yadi dṛṣṭaḥ na duṣṭaḥ vā buddhipūrvam nararṣabha
yadi dṛṣṭaḥ na duṣṭaḥ vā buddhipūrvam nararṣabha
40.
asya bhāvam vijñāya tu tataḥ buddhipūrvam tattvam
kariṣyasi nararṣabha yadi dṛṣṭaḥ na duṣṭaḥ vā
kariṣyasi nararṣabha yadi dṛṣṭaḥ na duṣṭaḥ vā
40.
But after understanding his intention, you will then determine the truth with forethought, O best among men (nararṣabha), regardless of whether he is perceived as innocent or wicked.
अथ संस्कारसंपन्नो हनूमान् सचिवोत्तमः ।
उवाच वचनं श्लक्ष्णमर्थवन्मधुरं लघु ॥४१॥
उवाच वचनं श्लक्ष्णमर्थवन्मधुरं लघु ॥४१॥
41. atha saṃskārasaṃpanno hanūmān sacivottamaḥ ,
uvāca vacanaṃ ślakṣṇamarthavanmadhuraṃ laghu.
uvāca vacanaṃ ślakṣṇamarthavanmadhuraṃ laghu.
41.
atha saṃskārasampannaḥ hanumān sacivottamaḥ |
uvāca vacanam ślakṣṇam arthavat madhuram laghu
uvāca vacanam ślakṣṇam arthavat madhuram laghu
41.
atha saṃskārasampannaḥ sacivottamaḥ hanumān
ślakṣṇam arthavat madhuram laghu vacanam uvāca
ślakṣṇam arthavat madhuram laghu vacanam uvāca
41.
Then Hanumān, the best among ministers, endowed with refined qualities (saṃskāra), spoke words that were smooth, meaningful, sweet, and concise.
न भवन्तं मतिश्रेष्ठं समर्थं वदतां वरम् ।
अतिशाययितुं शक्तो बृहस्पतिरपि ब्रुवन् ॥४२॥
अतिशाययितुं शक्तो बृहस्पतिरपि ब्रुवन् ॥४२॥
42. na bhavantaṃ matiśreṣṭhaṃ samarthaṃ vadatāṃ varam ,
atiśāyayituṃ śakto bṛhaspatirapi bruvan.
atiśāyayituṃ śakto bṛhaspatirapi bruvan.
42.
na bhavantam matiśreṣṭham samartham vadatām
varam | atiśāyayitum śaktaḥ bṛhaspatiḥ api bruvan
varam | atiśāyayitum śaktaḥ bṛhaspatiḥ api bruvan
42.
bṛhaspatiḥ api bruvan bhavantam matiśreṣṭham
samartham vadatām varam atiśāyayitum na śaktaḥ
samartham vadatām varam atiśāyayitum na śaktaḥ
42.
Even Bṛhaspati, when speaking, is not capable of surpassing you, who are the foremost among the intelligent, the capable one, and the best of speakers.
न वादान्नापि संघर्षान्नाधिक्यान्न च कामतः ।
वक्ष्यामि वचनं राजन्यथार्थं रामगौरवात् ॥४३॥
वक्ष्यामि वचनं राजन्यथार्थं रामगौरवात् ॥४३॥
43. na vādānnāpi saṃgharṣānnādhikyānna ca kāmataḥ ,
vakṣyāmi vacanaṃ rājanyathārthaṃ rāmagauravāt.
vakṣyāmi vacanaṃ rājanyathārthaṃ rāmagauravāt.
43.
na vādāt na api saṃgharṣāt na ādhikyāt na ca kāmataḥ
vakṣyāmi vacanam rājan yathārtham rāmagauravāt
vakṣyāmi vacanam rājan yathārtham rāmagauravāt
43.
rājan vādāt na api saṃgharṣāt na ādhikyāt ca
kāmataḥ na rāmagauravāt yathārtham vacanam vakṣyāmi
kāmataḥ na rāmagauravāt yathārtham vacanam vakṣyāmi
43.
O King, I will speak these words truly, not out of any argument, conflict, superiority, or personal desire, but solely due to my respect for Rama.
अर्थानर्थनिमित्तं हि यदुक्तं सचिवैस्तव ।
तत्र दोषं प्रपश्यामि क्रिया न ह्युपपद्यते ॥४४॥
तत्र दोषं प्रपश्यामि क्रिया न ह्युपपद्यते ॥४४॥
44. arthānarthanimittaṃ hi yaduktaṃ sacivaistava ,
tatra doṣaṃ prapaśyāmi kriyā na hyupapadyate.
tatra doṣaṃ prapaśyāmi kriyā na hyupapadyate.
44.
arthānarthanimittam hi yat uktam sacivaiḥ tava
tatra doṣam prapaśyāmi kriyā na hi upapadyate
tatra doṣam prapaśyāmi kriyā na hi upapadyate
44.
tava sacivaiḥ arthānarthanimittam yat uktam hi
tatra doṣam prapaśyāmi hi kriyā na upapadyate
tatra doṣam prapaśyāmi hi kriyā na upapadyate
44.
Indeed, I perceive a flaw in what your ministers have presented concerning favorable and unfavorable outcomes, because such an action is certainly not appropriate.
ऋते नियोगात् सामर्थ्यमवबोद्धुं न शक्यते ।
सहसा विनियोगो हि दोषवान्प्रतिभाति मे ॥४५॥
सहसा विनियोगो हि दोषवान्प्रतिभाति मे ॥४५॥
45. ṛte niyogāt sāmarthyamavaboddhuṃ na śakyate ,
sahasā viniyogo hi doṣavānpratibhāti me.
sahasā viniyogo hi doṣavānpratibhāti me.
45.
ṛte niyogāt sāmarthyam avaboddhum na śakyate
sahasā viniyogaḥ hi doṣavān pratibhāti me
sahasā viniyogaḥ hi doṣavān pratibhāti me
45.
niyogāt ṛte sāmarthyam avaboddhum na śakyate
hi sahasā viniyogaḥ me doṣavān pratibhāti
hi sahasā viniyogaḥ me doṣavān pratibhāti
45.
Capability cannot be ascertained without a clear command. Indeed, a hasty deployment (viniyoga) appears flawed to me.
चारप्रणिहितं युक्तं यदुक्तं सचिवैस्तव ।
अर्थस्यासंभवात्तत्र कारणं नोपपद्यते ॥४६॥
अर्थस्यासंभवात्तत्र कारणं नोपपद्यते ॥४६॥
46. cārapraṇihitaṃ yuktaṃ yaduktaṃ sacivaistava ,
arthasyāsaṃbhavāttatra kāraṇaṃ nopapadyate.
arthasyāsaṃbhavāttatra kāraṇaṃ nopapadyate.
46.
cārapranihitam yuktam yat uktam sacivaiḥ tava
arthasya asaṃbhavāt tatra kāraṇam na upapadyate
arthasya asaṃbhavāt tatra kāraṇam na upapadyate
46.
tava sacivaiḥ yat cārapranihitam yuktam uktam
tatra arthasya asaṃbhavāt kāraṇam na upapadyate
tatra arthasya asaṃbhavāt kāraṇam na upapadyate
46.
What your ministers have stated as suitable concerning the deployment of spies (or intelligence from them), there, due to the impossibility of the underlying objective (artha), no justification holds.
अदेश काले संप्राप्त इत्ययं यद्विभीषणः ।
विवक्षा चात्र मे ऽस्तीयं तां निबोध यथा मति ॥४७॥
विवक्षा चात्र मे ऽस्तीयं तां निबोध यथा मति ॥४७॥
47. adeśa kāle saṃprāpta ityayaṃ yadvibhīṣaṇaḥ ,
vivakṣā cātra me'stīyaṃ tāṃ nibodha yathā mati.
vivakṣā cātra me'stīyaṃ tāṃ nibodha yathā mati.
47.
adeśa kāle samprāptaḥ iti ayam yat vibhīṣaṇaḥ
vivakṣā ca atra me asti iyam tām nibodha yathā mati
vivakṣā ca atra me asti iyam tām nibodha yathā mati
47.
ayam vibhīṣaṇaḥ adeśa kāle samprāptaḥ iti yat atra
me iyam vivakṣā ca asti tām yathā mati nibodha
me iyam vivakṣā ca asti tām yathā mati nibodha
47.
Regarding Vibhīṣaṇa's arrival at an improper time and place, I have a specific point I wish to make here. Please understand it as I comprehend.
स एष देशः कालश्च भवतीह यथा तथा ।
पुरुषात् पुरुषं प्राप्य तथा दोषगुणावपि ॥४८॥
पुरुषात् पुरुषं प्राप्य तथा दोषगुणावपि ॥४८॥
48. sa eṣa deśaḥ kālaśca bhavatīha yathā tathā ,
puruṣāt puruṣaṃ prāpya tathā doṣaguṇāvapi.
puruṣāt puruṣaṃ prāpya tathā doṣaguṇāvapi.
48.
saḥ eṣaḥ deśaḥ kālaḥ ca bhavati iha yathā tathā
puruṣāt puruṣam prāpya tathā doṣaguṇau api
puruṣāt puruṣam prāpya tathā doṣaguṇau api
48.
iha saḥ eṣaḥ deśaḥ kālaḥ ca puruṣāt puruṣam
prāpya yathā tathā bhavati tathā doṣaguṇau api
prāpya yathā tathā bhavati tathā doṣaguṇau api
48.
This very place and time changes here from one person to another (puruṣa), and similarly, so do both faults and merits.
दौरात्म्यं रावणे दृष्ट्वा विक्रमं च तथा त्वयि ।
युक्तमागमनं तस्य सदृशं तस्य बुद्धितः ॥४९॥
युक्तमागमनं तस्य सदृशं तस्य बुद्धितः ॥४९॥
49. daurātmyaṃ rāvaṇe dṛṣṭvā vikramaṃ ca tathā tvayi ,
yuktamāgamanaṃ tasya sadṛśaṃ tasya buddhitaḥ.
yuktamāgamanaṃ tasya sadṛśaṃ tasya buddhitaḥ.
49.
daurātmyaṃ rāvaṇe dṛṣṭvā vikramaṃ ca tathā tvayi
yuktam āgamanaṃ tasya sadṛśaṃ tasya buddhitaḥ
yuktam āgamanaṃ tasya sadṛśaṃ tasya buddhitaḥ
49.
rāvaṇe daurātmyaṃ tathā tvayi vikramaṃ ca dṛṣṭvā
tasya āgamanaṃ yuktam tasya buddhitaḥ sadṛśam
tasya āgamanaṃ yuktam tasya buddhitaḥ sadṛśam
49.
Having observed Rāvaṇa's wickedness and your valor, his arrival is justified and consistent with his intelligence.
अज्ञातरूपैः पुरुषैः स राजन्पृच्छ्यतामिति ।
यदुक्तमत्र मे प्रेक्षा का चिदस्ति समीक्षिता ॥५०॥
यदुक्तमत्र मे प्रेक्षा का चिदस्ति समीक्षिता ॥५०॥
50. ajñātarūpaiḥ puruṣaiḥ sa rājanpṛcchyatāmiti ,
yaduktamatra me prekṣā kā cidasti samīkṣitā.
yaduktamatra me prekṣā kā cidasti samīkṣitā.
50.
ajñātarūpaiḥ puruṣaiḥ saḥ rājan pṛcchyatām iti
yat uktam atra me prekṣā kā cit asti samīkṣitā
yat uktam atra me prekṣā kā cit asti samīkṣitā
50.
rājan saḥ ajñātarūpaiḥ puruṣaiḥ pṛcchyatām iti
yat atra uktam me kā cit samīkṣitā prekṣā asti
yat atra uktam me kā cit samīkṣitā prekṣā asti
50.
Regarding the suggestion here, 'O King, let him be questioned by men in unknown forms,' I have a certain well-considered view.
पृच्छ्यमानो विशङ्केत सहसा बुद्धिमान् वचः ।
तत्र मित्रं प्रदुष्येत मिथ्यपृष्टं सुखागतम् ॥५१॥
तत्र मित्रं प्रदुष्येत मिथ्यपृष्टं सुखागतम् ॥५१॥
51. pṛcchyamāno viśaṅketa sahasā buddhimān vacaḥ ,
tatra mitraṃ praduṣyeta mithyapṛṣṭaṃ sukhāgatam.
tatra mitraṃ praduṣyeta mithyapṛṣṭaṃ sukhāgatam.
51.
pṛcchyamānaḥ viśaṅketa sahasā buddhimān vacaḥ
tatra mitram praduṣyeta mithyāpṛṣṭam sukhāgatam
tatra mitram praduṣyeta mithyāpṛṣṭam sukhāgatam
51.
buddhimān pṛcchyamānaḥ sahasā vacaḥ viśaṅketa
tatra sukhāgatam mitram mithyāpṛṣṭam praduṣyeta
tatra sukhāgatam mitram mithyāpṛṣṭam praduṣyeta
51.
An intelligent person, when questioned abruptly, might become suspicious of the statement. In such a situation, a friend who has come willingly could become alienated if improperly questioned.
अशक्यः सहसा राजन्भावो वेत्तुं परस्य वै ।
अन्तः स्वभावैर्गीतैस्तैर्नैपुण्यं पश्यता भृशम् ॥५२॥
अन्तः स्वभावैर्गीतैस्तैर्नैपुण्यं पश्यता भृशम् ॥५२॥
52. aśakyaḥ sahasā rājanbhāvo vettuṃ parasya vai ,
antaḥ svabhāvairgītaistairnaipuṇyaṃ paśyatā bhṛśam.
antaḥ svabhāvairgītaistairnaipuṇyaṃ paśyatā bhṛśam.
52.
aśakyaḥ sahasā rājan bhāvaḥ vettum parasya vai antaḥ
svabhāvaiḥ gītaiḥ taiḥ naipuṇyam paśyatā bhṛśam
svabhāvaiḥ gītaiḥ taiḥ naipuṇyam paśyatā bhṛśam
52.
rājan,
parasya bhāvaḥ sahasā vettum aśakyaḥ vai.
antaḥ taiḥ gītaiḥ svabhāvaiḥ bhṛśam paśyatā naipuṇyam.
parasya bhāvaḥ sahasā vettum aśakyaḥ vai.
antaḥ taiḥ gītaiḥ svabhāvaiḥ bhṛśam paśyatā naipuṇyam.
52.
O King, it is indeed impossible to suddenly know the true disposition (bhāva) of another. One can perceive the subtlety (naipuṇya) greatly only by observing those inner natures (svabhāva) that are revealed.
न त्वस्य ब्रुवतो जातु लक्ष्यते दुष्टभावता ।
प्रसन्नं वदनं चापि तस्मान्मे नास्ति संशयः ॥५३॥
प्रसन्नं वदनं चापि तस्मान्मे नास्ति संशयः ॥५३॥
53. na tvasya bruvato jātu lakṣyate duṣṭabhāvatā ,
prasannaṃ vadanaṃ cāpi tasmānme nāsti saṃśayaḥ.
prasannaṃ vadanaṃ cāpi tasmānme nāsti saṃśayaḥ.
53.
na tu asya bruvataḥ jātu lakṣyate duṣṭabhāvatā
prasannam vadanam ca api tasmāt me na asti saṃśayaḥ
prasannam vadanam ca api tasmāt me na asti saṃśayaḥ
53.
tu asya bruvataḥ duṣṭabhāvatā jātu na lakṣyate.
ca api vadanam prasannam (asti),
tasmāt me saṃśayaḥ na asti.
ca api vadanam prasannam (asti),
tasmāt me saṃśayaḥ na asti.
53.
However, no malevolent disposition (duṣṭabhāvatā) of his is ever perceived when he speaks. And his face is also serene; therefore, I have no doubt.
अशङ्कितमतिः स्वस्थो न शठः परिसर्पति ।
न चास्य दुष्टा वाक् चापि तस्मान्नास्तीह संशयः ॥५४॥
न चास्य दुष्टा वाक् चापि तस्मान्नास्तीह संशयः ॥५४॥
54. aśaṅkitamatiḥ svastho na śaṭhaḥ parisarpati ,
na cāsya duṣṭā vāk cāpi tasmānnāstīha saṃśayaḥ.
na cāsya duṣṭā vāk cāpi tasmānnāstīha saṃśayaḥ.
54.
aśaṅkitamatiḥ svasthaḥ na śaṭhaḥ parisarpati na ca
asya duṣṭā vāk ca api tasmāt na asti iha saṃśayaḥ
asya duṣṭā vāk ca api tasmāt na asti iha saṃśayaḥ
54.
aśaṅkitamatiḥ svasthaḥ (puruṣaḥ) śaṭhaḥ na parisarpati.
ca asya vāk api duṣṭā na (bhavati).
tasmāt iha saṃśayaḥ na asti.
ca asya vāk api duṣṭā na (bhavati).
tasmāt iha saṃśayaḥ na asti.
54.
One whose mind is free from suspicion (aśaṅkitamati) and who is self-possessed does not behave deceitfully like a rogue. And his speech (vāk) is also not wicked. Therefore, there is no doubt in this matter.
आकारश्छाद्यमानो ऽपि न शक्यो विनिगूहितुम् ।
बलाद्धि विवृणोत्येव भावमन्तर्गतं नृणाम् ॥५५॥
बलाद्धि विवृणोत्येव भावमन्तर्गतं नृणाम् ॥५५॥
55. ākāraśchādyamāno'pi na śakyo vinigūhitum ,
balāddhi vivṛṇotyeva bhāvamantargataṃ nṛṇām.
balāddhi vivṛṇotyeva bhāvamantargataṃ nṛṇām.
55.
ākāraḥ chādyamānaḥ api na śakyaḥ vinigūhitum
balāt hi vivṛṇoti eva bhāvam antargatam nṛṇām
balāt hi vivṛṇoti eva bhāvam antargatam nṛṇām
55.
nṛṇām antargatam bhāvam ākāraḥ chādyamānaḥ api
vinigūhitum na śakyaḥ hi balāt eva vivṛṇoti
vinigūhitum na śakyaḥ hi balāt eva vivṛṇoti
55.
Even if one's outward form or expression is concealed, it cannot be completely hidden. Indeed, it forcibly reveals the inner feeling or intention (bhāva) of people.
देशकालोपपन्नं च कार्यं कार्यविदां वर ।
सफलं कुरुते क्षिप्रं प्रयोगेणाभिसंहितम् ॥५६॥
सफलं कुरुते क्षिप्रं प्रयोगेणाभिसंहितम् ॥५६॥
56. deśakālopapannaṃ ca kāryaṃ kāryavidāṃ vara ,
saphalaṃ kurute kṣipraṃ prayogeṇābhisaṃhitam.
saphalaṃ kurute kṣipraṃ prayogeṇābhisaṃhitam.
56.
deśakāla upapannam ca kāryam kāryavidām vara
saphalam kurute kṣipram prayogeṇa abhisaṃhitam
saphalam kurute kṣipram prayogeṇa abhisaṃhitam
56.
kāryavidām vara deśakāla upapannam ca prayogeṇa
abhisaṃhitam kāryam kṣipram saphalam kurute
abhisaṃhitam kāryam kṣipram saphalam kurute
56.
O best among those who know what to do! A task that is appropriate to the place and time, when undertaken with the right method, quickly makes it successful.
उद्योगं तव संप्रेक्ष्य मिथ्यावृत्तं च रावणम् ।
वालिनश्च वधं श्रुत्वा सुग्रीवं चाभिषेचितम् ॥५७॥
वालिनश्च वधं श्रुत्वा सुग्रीवं चाभिषेचितम् ॥५७॥
57. udyogaṃ tava saṃprekṣya mithyāvṛttaṃ ca rāvaṇam ,
vālinaśca vadhaṃ śrutvā sugrīvaṃ cābhiṣecitam.
vālinaśca vadhaṃ śrutvā sugrīvaṃ cābhiṣecitam.
57.
udyogam tava samprekṣya mithyāvṛttam ca rāvaṇam
vālinaḥ ca vadham śrutvā sugrīvam ca abhiṣecitam
vālinaḥ ca vadham śrutvā sugrīvam ca abhiṣecitam
57.
tava udyogam ca rāvaṇam mithyāvṛttam samprekṣya
ca vālinaḥ vadham ca sugrīvam abhiṣecitam śrutvā
ca vālinaḥ vadham ca sugrīvam abhiṣecitam śrutvā
57.
Having observed your great endeavor, and Rāvaṇa's deceitful conduct, and having heard of Vāli's demise and Sugrīva's consecration (abhiṣeka)...
राज्यं प्रार्थयमानश्च बुद्धिपूर्वमिहागतः ।
एतावत्तु पुरस्कृत्य युज्यते त्वस्य संग्रहः ॥५८॥
एतावत्तु पुरस्कृत्य युज्यते त्वस्य संग्रहः ॥५८॥
58. rājyaṃ prārthayamānaśca buddhipūrvamihāgataḥ ,
etāvattu puraskṛtya yujyate tvasya saṃgrahaḥ.
etāvattu puraskṛtya yujyate tvasya saṃgrahaḥ.
58.
rājyam prārthayamānaḥ ca buddhipūrvam iha āgataḥ
etāvat tu puraskṛtya yujyate tu asya saṃgrahaḥ
etāvat tu puraskṛtya yujyate tu asya saṃgrahaḥ
58.
ca rājyam prārthayamānaḥ buddhipūrvam iha āgataḥ
tu etāvat puraskṛtya asya saṃgrahaḥ tu yujyate
tu etāvat puraskṛtya asya saṃgrahaḥ tu yujyate
58.
And seeking the kingdom, he has come here with deliberation. Therefore, considering all these factors, his acceptance (saṃgraha) is indeed appropriate.
यथाशक्ति मयोक्तं तु राक्षसस्यार्जवं प्रति ।
त्वं प्रमाणं तु शेषस्य श्रुत्वा बुद्धिमतां वर ॥५९॥
त्वं प्रमाणं तु शेषस्य श्रुत्वा बुद्धिमतां वर ॥५९॥
59. yathāśakti mayoktaṃ tu rākṣasasyārjavaṃ prati ,
tvaṃ pramāṇaṃ tu śeṣasya śrutvā buddhimatāṃ vara.
tvaṃ pramāṇaṃ tu śeṣasya śrutvā buddhimatāṃ vara.
59.
yathāśakti mayā uktam tu rākṣasasya ārjavam prati
tvam pramāṇam tu śeṣasya śrutvā buddhimatām vara
tvam pramāṇam tu śeṣasya śrutvā buddhimatām vara
59.
O best among the wise, what I have expressed regarding the demon's (Vibhīṣaṇa's) integrity is to the best of my ability. You, having heard the remaining matters, are the ultimate authority.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11 (current chapter)
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100