Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-63

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
यामेव रात्रिं ते दूताः प्रविशन्ति स्म तां पुरीम् ।
भरतेनापि तां रात्रिं स्वप्नो दृष्टो ऽयमप्रियः ॥१॥
1. yāmeva rātriṃ te dūtāḥ praviśanti sma tāṃ purīm ,
bharatenāpi tāṃ rātriṃ svapno dṛṣṭo'yamapriyaḥ.
1. yām eva rātrim te dūtāḥ praviśanti sma tām purīm |
bharatena api tām rātrim svapnaḥ dṛṣṭaḥ ayam apriyaḥ
1. te dūtāḥ yām eva rātrim tām purīm praviśanti sma
bharatena api tām rātrim ayam apriyaḥ svapnaḥ dṛṣṭaḥ
1. The very night those messengers entered that city, Bharata, too, saw this inauspicious dream that same night.
व्युष्टामेव तु तां रात्रिं दृष्ट्वा तं स्वप्नमप्रियम् ।
पुत्रो राजाधिराजस्य सुभृशं पर्यतप्यत ॥२॥
2. vyuṣṭāmeva tu tāṃ rātriṃ dṛṣṭvā taṃ svapnamapriyam ,
putro rājādhirājasya subhṛśaṃ paryatapyata.
2. vyuṣṭām eva tu tām rātrim dṛṣṭvā tam svapnam apriyam
| putraḥ rājādhirājasya subhṛśam paryatapyata
2. vyuṣṭām eva tām rātrim tam apriyam svapnam dṛṣṭvā
tu rājādhirājasya putraḥ subhṛśam paryatapyata
2. Indeed, having seen that inauspicious dream just as that night had passed, the son of the king of kings was exceedingly distressed.
तप्यमानं समाज्ञाय वयस्याः प्रियवादिनः ।
आयासं हि विनेष्यन्तः सभायां चक्रिरे कथाः ॥३॥
3. tapyamānaṃ samājñāya vayasyāḥ priyavādinaḥ ,
āyāsaṃ hi vineṣyantaḥ sabhāyāṃ cakrire kathāḥ.
3. tapyamānam samājñāya vayasyāḥ priyavādinaḥ |
āyāsam hi vineṣyantaḥ sabhāyām cakrire kathāḥ
3. tapyamānam samājñāya priyavādinaḥ vayasyāḥ hi
āyāsam vineṣyantaḥ sabhāyām kathāḥ cakrire
3. His affectionate, well-wishing friends, having understood his suffering, indeed, intending to alleviate his distress, started conversations in the assembly.
वादयन्ति तथा शान्तिं लासयन्त्यपि चापरे ।
नाटकान्यपरे प्राहुर्हास्यानि विविधानि च ॥४॥
4. vādayanti tathā śāntiṃ lāsayantyapi cāpare ,
nāṭakānyapare prāhurhāsyāni vividhāni ca.
4. vādayanti tathā śāntim lāsayanti api ca apare
| nāṭakāni apare prāhuḥ hāsyāni vividhāni ca
4. tathā (eke) śāntim vādayanti,
apare ca api lāsayanti apare ca vividhāni hāsyāni nāṭakāni prāhuḥ
4. Similarly, some played music for soothing, others also performed dances. And still others presented various humorous plays.
स तैर्महात्मा भरतः सखिभिः प्रिय वादिभिः ।
गोष्ठीहास्यानि कुर्वद्भिर्न प्राहृष्यत राघवः ॥५॥
5. sa tairmahātmā bharataḥ sakhibhiḥ priya vādibhiḥ ,
goṣṭhīhāsyāni kurvadbhirna prāhṛṣyata rāghavaḥ.
5. saḥ taiḥ mahātmā bharataḥ sakhibhiḥ priya vādibhiḥ
goṣṭhīhāsyāni kurvadbhiḥ na prāhṛṣyata rāghavaḥ
5. saḥ mahātmā bharataḥ rāghavaḥ taiḥ priya vādibhiḥ
sakhibhiḥ goṣṭhīhāsyāni kurvadbhiḥ na prāhṛṣyata
5. Even though surrounded by his pleasingly-speaking friends, who were making jokes in the assembly, the great-souled Bharata, the descendant of Raghu, did not rejoice.
तमब्रवीत् प्रियसखो भरतं सखिभिर्वृतम् ।
सुहृद्भिः पर्युपासीनः किं सखे नानुमोदसे ॥६॥
6. tamabravīt priyasakho bharataṃ sakhibhirvṛtam ,
suhṛdbhiḥ paryupāsīnaḥ kiṃ sakhe nānumodase.
6. tam abravīt priyasakhaḥ bharatam sakhibhiḥ vṛtam
suhṛdbhiḥ paryupāsīnaḥ kim sakhe na anumodase
6. priyasakhaḥ suhṛdbhiḥ sakhibhiḥ vṛtam bharatam
paryupāsīnaḥ tam abravīt sakhe kim na anumodase
6. His dear friend, sitting among the well-wishers who surrounded Bharata, asked him: "O friend, why do you not rejoice?"
एवं ब्रुवाणं सुहृदं भरतः प्रत्युवाच ह ।
शृणु त्वं यन्निमित्तंमे दैन्यमेतदुपागतम् ॥७॥
7. evaṃ bruvāṇaṃ suhṛdaṃ bharataḥ pratyuvāca ha ,
śṛṇu tvaṃ yannimittaṃme dainyametadupāgatam.
7. evam bruvāṇam suhṛdam bharataḥ pratyuvāca ha
śṛṇu tvam yat nimittam me dainyam etat upāgatam
7. bharataḥ evam bruvāṇam suhṛdam ha pratyuvāca
tvam śṛṇu yat nimittam me etat dainyam upāgatam
7. Bharata replied to his friend who spoke thus: "Listen, you, to the reason why this wretchedness has come upon me."
स्वप्ने पितरमद्राक्षं मलिनं मुक्तमूर्धजम् ।
पतन्तमद्रिशिखरात् कलुषे गोमये ह्रदे ॥८॥
8. svapne pitaramadrākṣaṃ malinaṃ muktamūrdhajam ,
patantamadriśikharāt kaluṣe gomaye hrade.
8. svapne pitaram adrākṣam malinam muktamūrdhajam
patantam adriśikharāt kaluṣe gomaye hrade
8. svapne aham malinam muktamūrdhajam pitaram
adriśikharāt kaluṣe gomaye hrade patantam adrākṣam
8. In a dream, I saw my father, who was soiled and had dishevelled hair, falling from a mountain peak into a murky pool filled with cow dung.
प्लवमानश्च मे दृष्टः स तस्मिन् गोमयह्रदे ।
पिबन्नञ्जलिना तैलं हसन्निव मुहुर्मुहुः ॥९॥
9. plavamānaśca me dṛṣṭaḥ sa tasmin gomayahrade ,
pibannañjalinā tailaṃ hasanniva muhurmuhuḥ.
9. plavamānaḥ ca me dṛṣṭaḥ saḥ tasmin gomayahṛde
piban añjalinā tailaṃ hasan iva muhurmuhuḥ
9. me saḥ plavamānaḥ tasmin gomayahṛde añjalinā
tailaṃ piban muhurmuhuḥ hasan iva dṛṣṭaḥ ca
9. I saw him floating in that cow-dung pond, repeatedly drinking oil with cupped hands as if laughing.
ततस्तिलोदनं भुक्त्वा पुनः पुनरधःशिराः ।
तैलेनाभ्यक्तसर्वाङ्गस्तैलमेवावगाहत ॥१०॥
10. tatastilodanaṃ bhuktvā punaḥ punaradhaḥśirāḥ ,
tailenābhyaktasarvāṅgastailamevāvagāhata.
10. tataḥ tilodanaṃ bhuktvā punaḥ punaḥ adhaḥśirāḥ
tailena abhyaktasarvāṅgaḥ tailam eva avagāhata
10. tataḥ tilodanaṃ bhuktvā punaḥ punaḥ adhaḥśirāḥ
tailena abhyaktasarvāṅgaḥ tailam eva avagāhata
10. Then, after eating sesame rice, he repeatedly immersed himself in oil, head down, with all his limbs smeared with it.
स्वप्ने ऽपि सागरं शुष्कं चन्द्रं च पतितं भुवि ।
सहसा चापि संशन्तं ज्वलितं जातवेदसं ॥११॥
11. svapne'pi sāgaraṃ śuṣkaṃ candraṃ ca patitaṃ bhuvi ,
sahasā cāpi saṃśantaṃ jvalitaṃ jātavedasaṃ.
11. svapne api sāgaraṃ śuṣkaṃ candraṃ ca patitaṃ
bhuvi sahasā ca api saṃśāntaṃ jvalitaṃ jātavedasaṃ
11. svapne api śuṣkaṃ sāgaraṃ ca bhuvi patitaṃ candraṃ
ca sahasā api jvalitaṃ saṃśāntaṃ jātavedasaṃ
11. Even in a dream, I saw a dried-up ocean, the moon fallen to the earth, and a blazing fire suddenly extinguished.
अवदीर्णां च पृथिवीं शुष्कांश्च विविधान्द्रुमान् ।
अहं पश्यामि विध्वस्तान् सधूमांश्चैव पार्वतान् ॥१२॥
12. avadīrṇāṃ ca pṛthivīṃ śuṣkāṃśca vividhāndrumān ,
ahaṃ paśyāmi vidhvastān sadhūmāṃścaiva pārvatān.
12. avadīrṇāṃ ca pṛthivīṃ śuṣkān ca vividhān drumān
ahaṃ paśyāmi vidhvastān sadhūmān ca eva pārvatān
12. ahaṃ avadīrṇāṃ pṛthivīṃ ca śuṣkān vividhān drumān
ca विध्वस्तान् sadhūmān pārvatān ca eva paśyāmi
12. I also see the earth rent asunder, various trees withered and destroyed, and smoky mountains.
पीठे कार्ष्णायसे चैनं निषण्णं कृष्णवाससं ।
प्रहसन्ति स्म राजानं प्रमदाः कृष्णपिङ्गलाः ॥१३॥
13. pīṭhe kārṣṇāyase cainaṃ niṣaṇṇaṃ kṛṣṇavāsasaṃ ,
prahasanti sma rājānaṃ pramadāḥ kṛṣṇapiṅgalāḥ.
13. pīṭhe kārṣṇāyase ca enam niṣaṇṇam kṛṣṇavāsasam
prahasanti sma rājānam pramadāḥ kṛṣṇapiṅgalāḥ
13. pramadāḥ kṛṣṇapiṅgalāḥ enam rājānam niṣaṇṇam
kṛṣṇavāsasam kārṣṇāyase pīṭhe ca prahasanti sma
13. The dark-tawny women were laughing at the king, who was seated on a black iron stool and wearing black garments.
त्वरमाणश्च धर्मात्मा रक्तमाल्यानुलेपनः ।
रथेन खरयुक्तेन प्रयातो दक्षिणामुखः ॥१४॥
14. tvaramāṇaśca dharmātmā raktamālyānulepanaḥ ,
rathena kharayuktena prayāto dakṣiṇāmukhaḥ.
14. tvaramāṇaḥ ca dharmātmā raktamālyānulepanaḥ
rathena kharayuktena prayātaḥ dakṣiṇāmukhaḥ
14. dharmātmā tvaramāṇaḥ ca raktamālyānulepanaḥ
kharayuktena rathena dakṣiṇāmukhaḥ prayātaḥ
14. The righteous soul (dharmātmā), hurrying and adorned with red garlands and unguents, departed facing south in a chariot drawn by donkeys.
एवमेतन्मया दृष्टमिमां रात्रिं भयावहाम् ।
अहं रामो ऽथ वा राजा लक्ष्मणो वा मरिष्यति ॥१५॥
15. evametanmayā dṛṣṭamimāṃ rātriṃ bhayāvahām ,
ahaṃ rāmo'tha vā rājā lakṣmaṇo vā mariṣyati.
15. evam etat mayā dṛṣṭam imām rātrim bhayāvahām
aham rāmaḥ atha vā rājā lakṣmaṇaḥ vā mariṣyati
15. etat bhayāvahām imām rātrim evam mayā dṛṣṭam aham
vā rāmaḥ vā rājā vā lakṣmaṇaḥ atha mariṣyati
15. This is how this terrifying night appeared to me: either I, or Rama, or the king, or Lakshmana will die.
नरो यानेन यः स्वप्ने खरयुक्तेन याति हि ।
अचिरात्तस्य धूमाग्रं चितायां संप्रदृश्यते ।
एतन्निमित्तं दीनो ऽहं तन्न वः प्रतिपूजये ॥१६॥
16. naro yānena yaḥ svapne kharayuktena yāti hi ,
acirāttasya dhūmāgraṃ citāyāṃ saṃpradṛśyate ,
etannimittaṃ dīno'haṃ tanna vaḥ pratipūjaye.
16. naraḥ yānena yaḥ svapne kharayuktena
yāti hi acirāt tasya dhūmāgram
citāyām saṃpradṛśyate etat nimittam
dīnaḥ aham tat na vaḥ pratipūjaye
16. yaḥ naraḥ svapne kharayuktena yānena
yāti hi acirāt tasya citāyām
dhūmāgram saṃpradṛśyate etat nimittam
aham dīnaḥ tat vaḥ na pratipūjaye
16. The man who, in a dream, rides in a donkey-drawn chariot, soon indeed the peak of smoke from his funeral pyre is seen. For this reason, I am miserable, and therefore I cannot honor you.
शुष्यतीव च मे कण्ठो न स्वस्थमिव मे मनः ।
जुगुप्सन्निव चात्मानं न च पश्यामि कारणम् ॥१७॥
17. śuṣyatīva ca me kaṇṭho na svasthamiva me manaḥ ,
jugupsanniva cātmānaṃ na ca paśyāmi kāraṇam.
17. śuṣyati iva ca me kaṇṭhaḥ na svastham iva me manaḥ
jugupsan iva ca ātmānam na ca paśyāmi kāraṇam
17. me kaṇṭhaḥ iva śuṣyati ca me manaḥ iva svastham na
ca jugupsan iva ātmānam ca na kāraṇam ca na paśyāmi
17. My throat feels as if it is drying up, and my mind is not at ease. I am, as it were, disgusted with myself (ātman), yet I see no particular cause for it.
इमां हि दुःस्वप्नगतिं निशाम्य तामनेकरूपामवितर्कितां पुरा ।
भयं महत्तद्धृदयान्न याति मे विचिन्त्य राजानमचिन्त्यदर्शनम् ॥१८॥
18. imāṃ hi duḥsvapnagatiṃ niśāmya tāmanekarūpāmavitarkitāṃ purā ,
bhayaṃ mahattaddhṛdayānna yāti me vicintya rājānamacintyadarśanam.
18. imām hi duḥsvapnagatim niśāmya
tām anekarūpām avitarkitām purā
bhayam mahat tat hṛdayāt na yāti
me vicintya rājānam acintyadarśanam
18. purā hi imām tām anekarūpām
avitarkitām duḥsvapnagatim niśāmya
mahat tat bhayam me hṛdayāt na yāti
acintyadarśanam rājānam vicintya
18. Indeed, having seen this terrible dream occurrence (duḥsvapna) that happened before, which was manifold and unimaginable, a great fear from it does not leave my heart, even after reflecting on the king whose vision is incomprehensible.