वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-3, chapter-30
ततः शूर्पणखा दृष्ट्वा सहस्राणि चतुर्दश ।
हतान्येकेन रामेण रक्षसां भीमकर्मणाम् ॥१॥
हतान्येकेन रामेण रक्षसां भीमकर्मणाम् ॥१॥
1. tataḥ śūrpaṇakhā dṛṣṭvā sahasrāṇi caturdaśa ,
hatānyekena rāmeṇa rakṣasāṃ bhīmakarmaṇām.
hatānyekena rāmeṇa rakṣasāṃ bhīmakarmaṇām.
1.
tataḥ śūrpaṇakhā dṛṣṭvā sahasrāṇi caturdaśa
hatāni ekena rāmeṇa rakṣasām bhīmakarmaṇām
hatāni ekena rāmeṇa rakṣasām bhīmakarmaṇām
1.
tataḥ śūrpaṇakhā caturdaśa sahasrāṇi
bhīmakarmaṇām rakṣasām ekena rāmeṇa hatāni dṛṣṭvā
bhīmakarmaṇām rakṣasām ekena rāmeṇa hatāni dṛṣṭvā
1.
Then, Shurpanakha, having seen fourteen thousand Rākṣasas, who performed terrible deeds (karma), killed by Rama alone...
दूषणं च खरं चैव हतं त्रिशिरसं रणे ।
दृष्ट्वा पुनर्महानादं ननाद जलदोपमा ॥२॥
दृष्ट्वा पुनर्महानादं ननाद जलदोपमा ॥२॥
2. dūṣaṇaṃ ca kharaṃ caiva hataṃ triśirasaṃ raṇe ,
dṛṣṭvā punarmahānādaṃ nanāda jaladopamā.
dṛṣṭvā punarmahānādaṃ nanāda jaladopamā.
2.
dūṣaṇam ca kharam ca eva hatam triśirasam
raṇe dṛṣṭvā punaḥ mahānādam nanāda jaladopamā
raṇe dṛṣṭvā punaḥ mahānādam nanāda jaladopamā
2.
dūṣaṇam ca kharam ca eva triśirasam raṇe
hatam dṛṣṭvā punaḥ jaladopamā mahānādam nanāda
hatam dṛṣṭvā punaḥ jaladopamā mahānādam nanāda
2.
Having seen Dushana, Khara, and Trishiras also killed in battle, (Shurpanakha) then again let out a great roar, like a thundercloud.
सा दृष्ट्वा कर्म रामस्य कृतमन्यैः सुदुष्करम् ।
जगाम परमौद्विग्ना लङ्कां रावणपालिताम् ॥३॥
जगाम परमौद्विग्ना लङ्कां रावणपालिताम् ॥३॥
3. sā dṛṣṭvā karma rāmasya kṛtamanyaiḥ suduṣkaram ,
jagāma paramaudvignā laṅkāṃ rāvaṇapālitām.
jagāma paramaudvignā laṅkāṃ rāvaṇapālitām.
3.
sā dṛṣṭvā karma rāmasya kṛtam anyaiḥ sudūṣkaram
jagāma parama udvignā laṅkām rāvaṇapālitām
jagāma parama udvignā laṅkām rāvaṇapālitām
3.
sā rāmasya anyaiḥ sudūṣkaram kṛtam karma dṛṣṭvā
parama udvignā rāvaṇapālitām laṅkām jagāma
parama udvignā rāvaṇapālitām laṅkām jagāma
3.
Seeing Rāma's deed, which was exceedingly difficult for others to accomplish, she went, deeply troubled, to Laṅkā, which was guarded by Rāvaṇa.
स ददर्श विमानाग्रे रावणं दीप्ततेजसं ।
उपोपविष्टं सचिवैर्मरुद्भिरिव वासवम् ॥४॥
उपोपविष्टं सचिवैर्मरुद्भिरिव वासवम् ॥४॥
4. sa dadarśa vimānāgre rāvaṇaṃ dīptatejasaṃ ,
upopaviṣṭaṃ sacivairmarudbhiriva vāsavam.
upopaviṣṭaṃ sacivairmarudbhiriva vāsavam.
4.
sa dadarśa vimānāgre rāvaṇam dīptatejasam
upopaviṣṭam sacivaiḥ marudbhiḥ iva vāsavam
upopaviṣṭam sacivaiḥ marudbhiḥ iva vāsavam
4.
sa vimānāgre dīptatejasam sacivaiḥ marudbhiḥ
iva vāsavam upopaviṣṭam rāvaṇam dadarśa
iva vāsavam upopaviṣṭam rāvaṇam dadarśa
4.
He saw Rāvaṇa, whose splendor blazed brightly, seated on the pinnacle of his aerial chariot, surrounded by his ministers, much like Indra (Vāsava) is attended by the Maruts.
आसीनं सूर्यसंकाशे काञ्चने परमासने ।
रुक्मवेदिगतं प्राज्यं ज्वलन्तमिव पावकम् ॥५॥
रुक्मवेदिगतं प्राज्यं ज्वलन्तमिव पावकम् ॥५॥
5. āsīnaṃ sūryasaṃkāśe kāñcane paramāsane ,
rukmavedigataṃ prājyaṃ jvalantamiva pāvakam.
rukmavedigataṃ prājyaṃ jvalantamiva pāvakam.
5.
āsīnam sūryasaṃkāśe kāñcane paramāsane
rukmavedigatam prājyam jvalantam iva pāvakam
rukmavedigatam prājyam jvalantam iva pāvakam
5.
āsīnam sūryasaṃkāśe kāñcane paramāsane
rukmavedigatam prājyam jvalantam iva pāvakam
rukmavedigatam prājyam jvalantam iva pāvakam
5.
He was seated on an excellent golden throne, which shone like the sun. He appeared like a glorious, blazing fire placed upon a golden altar.
देवगन्धर्वभूतानामृषीणां च महात्मनाम् ।
अजेयं समरे शूरं व्यात्ताननमिवान्तकम् ॥६॥
अजेयं समरे शूरं व्यात्ताननमिवान्तकम् ॥६॥
6. devagandharvabhūtānāmṛṣīṇāṃ ca mahātmanām ,
ajeyaṃ samare śūraṃ vyāttānanamivāntakam.
ajeyaṃ samare śūraṃ vyāttānanamivāntakam.
6.
devagandharvabhūtānām ṛṣīṇām ca mahātmanām
ajeyam samare śūram vyāttānanam iva antakam
ajeyam samare śūram vyāttānanam iva antakam
6.
devagandharvabhūtānām ca ṛṣīṇām mahātmanām
samare ajeyam śūram vyāttānanam iva antakam
samare ajeyam śūram vyāttānanam iva antakam
6.
Unconquerable in battle, heroic even for gods, gandharvas, other beings, and great sages, he resembled Yama (Antaka) with his gaping maw.
देवासुरविमर्देषु वज्राशनिकृतव्रणम् ।
ऐरावतविषाणाग्रैरुत्कृष्टकिणवक्षसं ॥७॥
ऐरावतविषाणाग्रैरुत्कृष्टकिणवक्षसं ॥७॥
7. devāsuravimardeṣu vajrāśanikṛtavraṇam ,
airāvataviṣāṇāgrairutkṛṣṭakiṇavakṣasaṃ.
airāvataviṣāṇāgrairutkṛṣṭakiṇavakṣasaṃ.
7.
devāsuravimardeṣu vajrāśanikṛtavraṇam
airāvataviṣāṇāgraiḥ utkṛṣṭakiṇavakṣasam
airāvataviṣāṇāgraiḥ utkṛṣṭakiṇavakṣasam
7.
devāsuravimardeṣu vajrāśanikṛtavraṇam
airāvataviṣāṇāgraiḥ utkṛṣṭakiṇavakṣasam
airāvataviṣāṇāgraiḥ utkṛṣṭakiṇavakṣasam
7.
His chest was scarred with prominent calluses, having been wounded by thunderbolts during the battles between gods and demons, and further marked by the tips of Airavata's tusks.
विंशद्भुजं दशग्रीवं दर्शनीयपरिच्छदम् ।
विशालवक्षसं वीरं राजलक्ष्मणलक्षितम् ॥८॥
विशालवक्षसं वीरं राजलक्ष्मणलक्षितम् ॥८॥
8. viṃśadbhujaṃ daśagrīvaṃ darśanīyaparicchadam ,
viśālavakṣasaṃ vīraṃ rājalakṣmaṇalakṣitam.
viśālavakṣasaṃ vīraṃ rājalakṣmaṇalakṣitam.
8.
viṃśatbhujam daśagrīvam darśanīyaparicchadam
viśālavakṣasam vīram rājalakṣmaṇalakṣitam
viśālavakṣasam vīram rājalakṣmaṇalakṣitam
8.
viṃśatbhujam daśagrīvam darśanīyaparicchadam
viśālavakṣasam vīram rājalakṣmaṇalakṣitam
viśālavakṣasam vīram rājalakṣmaṇalakṣitam
8.
He was twenty-armed, ten-necked, adorned with striking ornaments, broad-chested, heroic, and marked with the auspicious signs of royalty.
स्निग्धवैदूर्यसंकाशं तप्तकाञ्चनकुण्डलम् ।
सुभुजं शुक्लदशनं महास्यं पर्वतोपमम् ॥९॥
सुभुजं शुक्लदशनं महास्यं पर्वतोपमम् ॥९॥
9. snigdhavaidūryasaṃkāśaṃ taptakāñcanakuṇḍalam ,
subhujaṃ śukladaśanaṃ mahāsyaṃ parvatopamam.
subhujaṃ śukladaśanaṃ mahāsyaṃ parvatopamam.
9.
snigdhavvaidūryasaṃkāśam taptakāñcanakuṇḍalam
subhujam śukladaśanam mahāsyam parvatopamam
subhujam śukladaśanam mahāsyam parvatopamam
9.
snigdhavvaidūryasaṃkāśam taptakāñcanakuṇḍalam
subhujam śukladaśanam mahāsyam parvatopamam
subhujam śukladaśanam mahāsyam parvatopamam
9.
He resembled a smooth cat's-eye gem, wore earrings of heated gold, had handsome arms, white teeth, a large mouth, and was mountain-like in stature.
विष्णुचक्रनिपातैश्च शतशो देवसंयुगे ।
आहताङ्गं समस्तैश्च देवप्रहरणैस्तथा ॥१०॥
आहताङ्गं समस्तैश्च देवप्रहरणैस्तथा ॥१०॥
10. viṣṇucakranipātaiśca śataśo devasaṃyuge ,
āhatāṅgaṃ samastaiśca devapraharaṇaistathā.
āhatāṅgaṃ samastaiśca devapraharaṇaistathā.
10.
viṣṇucakranipātaiḥ ca śataśaḥ devasaṃyuge
āhatāṅgam samastaiḥ ca devapraharaṇaiḥ tathā
āhatāṅgam samastaiḥ ca devapraharaṇaiḥ tathā
10.
devasaṃyuge śataśaḥ viṣṇucakranipātaiḥ ca
samastaiḥ devapraharaṇaiḥ ca tathā āhatāṅgam
samastaiḥ devapraharaṇaiḥ ca tathā āhatāṅgam
10.
His body had been struck hundreds of times in the divine battles, wounded by the impacts of Vishnu's discus and by all the other weapons of the gods as well.
अक्षोभ्याणां समुद्राणां क्षोभणं क्षिप्रकारिणम् ।
क्षेप्तारं पर्वताग्राणां सुराणां च प्रमर्दनम् ॥११॥
क्षेप्तारं पर्वताग्राणां सुराणां च प्रमर्दनम् ॥११॥
11. akṣobhyāṇāṃ samudrāṇāṃ kṣobhaṇaṃ kṣiprakāriṇam ,
kṣeptāraṃ parvatāgrāṇāṃ surāṇāṃ ca pramardanam.
kṣeptāraṃ parvatāgrāṇāṃ surāṇāṃ ca pramardanam.
11.
akṣobhyāṇām samudrāṇām kṣobhaṇam kṣiprakāriṇam
kṣeptāram parvatāgrāṇām surāṇām ca pramardanam
kṣeptāram parvatāgrāṇām surāṇām ca pramardanam
11.
akṣobhyāṇām samudrāṇām kṣobhaṇam kṣiprakāriṇam
parvatāgrāṇām kṣeptāram surāṇām ca pramardanam
parvatāgrāṇām kṣeptāram surāṇām ca pramardanam
11.
He who agitates the unagitatable oceans, who acts swiftly, who hurls down mountain peaks, and who crushes the gods.
उच्छेत्तारं च धर्माणां परदाराभिमर्शनम् ।
सर्वदिव्यास्त्रयोक्तारं यज्ञविघ्नकरं सदा ॥१२॥
सर्वदिव्यास्त्रयोक्तारं यज्ञविघ्नकरं सदा ॥१२॥
12. ucchettāraṃ ca dharmāṇāṃ paradārābhimarśanam ,
sarvadivyāstrayoktāraṃ yajñavighnakaraṃ sadā.
sarvadivyāstrayoktāraṃ yajñavighnakaraṃ sadā.
12.
ucchettāram ca dharmāṇām paradārābhimarśanam
sarvadivyāstrayoktāram yajñavighnakaram sadā
sarvadivyāstrayoktāram yajñavighnakaram sadā
12.
dharmāṇām ca ucchettāram paradārābhimarśanam
sarvadivyāstrayoktāram yajñavighnakaram sadā
sarvadivyāstrayoktāram yajñavighnakaram sadā
12.
And the destroyer of natural laws (dharma), the violator of other men's wives, the wielder of all divine weapons, and the one who always obstructs Vedic rituals (yajña).
पुरीं भोगवतीं गत्वा पराजित्य च वासुकिम् ।
तक्षकस्य प्रियां भार्यां पराजित्य जहार यः ॥१३॥
तक्षकस्य प्रियां भार्यां पराजित्य जहार यः ॥१३॥
13. purīṃ bhogavatīṃ gatvā parājitya ca vāsukim ,
takṣakasya priyāṃ bhāryāṃ parājitya jahāra yaḥ.
takṣakasya priyāṃ bhāryāṃ parājitya jahāra yaḥ.
13.
purīm bhogavatīm gatvā parājitya ca vāsukim
takṣakasya priyām bhāryām parājitya jahāra yaḥ
takṣakasya priyām bhāryām parājitya jahāra yaḥ
13.
yaḥ bhogavatīm purīm gatvā vāsukim ca parājitya
takṣakasya priyām bhāryām parājitya jahāra
takṣakasya priyām bhāryām parājitya jahāra
13.
He who went to the city of Bhogavatī, and having defeated Vāsuki, overpowered Takṣaka's beloved wife and carried her away.
कैलासं पर्वतं गत्वा विजित्य नरवाहनम् ।
विमानं पुष्पकं तस्य कामगं वै जहार यः ॥१४॥
विमानं पुष्पकं तस्य कामगं वै जहार यः ॥१४॥
14. kailāsaṃ parvataṃ gatvā vijitya naravāhanam ,
vimānaṃ puṣpakaṃ tasya kāmagaṃ vai jahāra yaḥ.
vimānaṃ puṣpakaṃ tasya kāmagaṃ vai jahāra yaḥ.
14.
kailāsam parvatam gatvā vijitya naravāhanam
vimānam puṣpakam tasya kāmagam vai jahāra yaḥ
vimānam puṣpakam tasya kāmagam vai jahāra yaḥ
14.
yaḥ kailāsam parvatam gatvā naravāhanam vijitya
tasya kāmagam puṣpakam vimānam vai jahāra
tasya kāmagam puṣpakam vimānam vai jahāra
14.
He who, having gone to Mount Kailāsa and having conquered Naravāhana, indeed carried away his Pushpaka aerial chariot that could move at will.
वनं चैत्ररथं दिव्यं नलिनीं नन्दनं वनम् ।
विनाशयति यः क्रोधाद्देवोद्यानानि वीर्यवान् ॥१५॥
विनाशयति यः क्रोधाद्देवोद्यानानि वीर्यवान् ॥१५॥
15. vanaṃ caitrarathaṃ divyaṃ nalinīṃ nandanaṃ vanam ,
vināśayati yaḥ krodhāddevodyānāni vīryavān.
vināśayati yaḥ krodhāddevodyānāni vīryavān.
15.
vanam caitraratham divyam nalinīm nandanam vanam
vināśayati yaḥ krodhāt devodyānāni vīryavān
vināśayati yaḥ krodhāt devodyānāni vīryavān
15.
yaḥ vīryavān krodhāt divyam caitraratham vanam
nalinīm nandanam vanam devodyānāni vināśayati
nalinīm nandanam vanam devodyānāni vināśayati
15.
He, the mighty one, who out of anger destroys the divine Caitraratha forest, the lotus ponds, the Nandana forest, and other celestial gardens.
चन्द्रसूर्यौ महाभागाव् उत्तिष्ठन्तौ परंतपौ ।
निवारयति बाहुभ्यां यः शैलशिखरोपमः ॥१६॥
निवारयति बाहुभ्यां यः शैलशिखरोपमः ॥१६॥
16. candrasūryau mahābhāgāv uttiṣṭhantau paraṃtapau ,
nivārayati bāhubhyāṃ yaḥ śailaśikharopamaḥ.
nivārayati bāhubhyāṃ yaḥ śailaśikharopamaḥ.
16.
candrasūryau mahābhāgau uttiṣṭhantau paraṃtapau
nivārayati bāhubhyām yaḥ śailaśikharopamaḥ
nivārayati bāhubhyām yaḥ śailaśikharopamaḥ
16.
yaḥ śailaśikharopamaḥ bāhubhyām mahābhāgā
uttiṣṭhantau paraṃtapau candrasūryau nivārayati
uttiṣṭhantau paraṃtapau candrasūryau nivārayati
16.
He, who is comparable to a mountain peak, stops with his two arms the two greatly glorious, intensely radiant sun and moon as they rise.
दशवर्षसहस्राणि तपस्तप्त्वा महावने ।
पुरा स्वयम्भुवे धीरः शिरांस्युपजहार यः ॥१७॥
पुरा स्वयम्भुवे धीरः शिरांस्युपजहार यः ॥१७॥
17. daśavarṣasahasrāṇi tapastaptvā mahāvane ,
purā svayambhuve dhīraḥ śirāṃsyupajahāra yaḥ.
purā svayambhuve dhīraḥ śirāṃsyupajahāra yaḥ.
17.
daśavarṣasahastrāṇi tapas taptvā mahāvane
purā svayambhuve dhīraḥ śirāṃsi upajahāra yaḥ
purā svayambhuve dhīraḥ śirāṃsi upajahāra yaḥ
17.
yaḥ dhīraḥ purā mahāvane daśavarṣasahastrāṇi
tapas taptvā svayambhuve śirāṃsi upajahāra
tapas taptvā svayambhuve śirāṃsi upajahāra
17.
He, the resolute one, who long ago, after performing severe spiritual discipline (tapas) in a great forest for ten thousand years, offered his heads to Svayambhu (Brahma).
देवदानवगन्धर्वपिशाचपतगोरगैः ।
अभयं यस्य संग्रामे मृत्युतो मानुषादृते ॥१८॥
अभयं यस्य संग्रामे मृत्युतो मानुषादृते ॥१८॥
18. devadānavagandharvapiśācapatagoragaiḥ ,
abhayaṃ yasya saṃgrāme mṛtyuto mānuṣādṛte.
abhayaṃ yasya saṃgrāme mṛtyuto mānuṣādṛte.
18.
devadānavagandharvapiśācapatagoragaiḥ
abhayam yasya saṃgrāme mṛtyutaḥ mānuṣāt ṛte
abhayam yasya saṃgrāme mṛtyutaḥ mānuṣāt ṛte
18.
yasya saṃgrāme devadānavagandharvapiśācapatagoragaiḥ
mṛtyutaḥ mānuṣāt ṛte abhayam
mṛtyutaḥ mānuṣāt ṛte abhayam
18.
He for whom there is no fear (or complete safety) in battle from gods, demons, gandharvas, pishachas, birds, or serpents, nor even from death itself, except from human beings.
मन्त्ररभितुष्टं पुण्यमध्वरेषु द्विजातिभिः ।
हविर्धानेषु यः सोममुपहन्ति महाबलः ॥१९॥
हविर्धानेषु यः सोममुपहन्ति महाबलः ॥१९॥
19. mantrarabhituṣṭaṃ puṇyamadhvareṣu dvijātibhiḥ ,
havirdhāneṣu yaḥ somamupahanti mahābalaḥ.
havirdhāneṣu yaḥ somamupahanti mahābalaḥ.
19.
mantraiḥ abhituṣṭam puṇyam adhvareṣu dvijātibhiḥ
havirdhāneṣu yaḥ somam upahanti mahābalaḥ
havirdhāneṣu yaḥ somam upahanti mahābalaḥ
19.
yaḥ mahābalaḥ dvijātibhiḥ mantraiḥ abhituṣṭam
puṇyam somam adhvareṣu havirdhāneṣu upahanti
puṇyam somam adhvareṣu havirdhāneṣu upahanti
19.
The mighty one who obstructs the Soma, which is kept in the offering vessels and is deemed sacred (puṇya) and delighted by mantras (mantra) by the twice-born (dvijāti) during Vedic rituals (yajña).
आप्तयज्ञहरं क्रूरं ब्रह्मघ्नं दुष्टचारिणम् ।
कर्कशं निरनुक्रोशं प्रजानामहिते रतम् ।
रावणं सर्वभूतानां सर्वलोकभयावहम् ॥२०॥
कर्कशं निरनुक्रोशं प्रजानामहिते रतम् ।
रावणं सर्वभूतानां सर्वलोकभयावहम् ॥२०॥
20. āptayajñaharaṃ krūraṃ brahmaghnaṃ duṣṭacāriṇam ,
karkaśaṃ niranukrośaṃ prajānāmahite ratam ,
rāvaṇaṃ sarvabhūtānāṃ sarvalokabhayāvaham.
karkaśaṃ niranukrośaṃ prajānāmahite ratam ,
rāvaṇaṃ sarvabhūtānāṃ sarvalokabhayāvaham.
20.
āptayajñaharam krūram brahmaghnam
duṣṭacāriṇam karkaśam niranukrośam
prajānām ahite ratam rāvaṇam
sarvabhūtānām sarvalokabhayāvaham
duṣṭacāriṇam karkaśam niranukrośam
prajānām ahite ratam rāvaṇam
sarvabhūtānām sarvalokabhayāvaham
20.
rāvaṇam āptayajñaharam krūram
brahmaghnam duṣṭacāriṇam karkaśam
niranukrośam prajānām ahite ratam
sarvabhūtānām sarvalokabhayāvaham
brahmaghnam duṣṭacāriṇam karkaśam
niranukrośam prajānām ahite ratam
sarvabhūtānām sarvalokabhayāvaham
20.
Rāvaṇa, who deprives worthy individuals of their Vedic rituals (yajña), is cruel, a slayer of Brahmins, of corrupt conduct, harsh, pitiless, engrossed in harming living beings, and a cause of terror to all creatures and all worlds.
राक्षसी भ्रातरं क्रूरं सा ददर्श महाबलम् ।
तं दिव्यवस्त्राभरणं दिव्यमाल्योपशोभितम् ।
राक्षसेन्द्रं महाभागं पौलस्त्य कुलनन्दनम् ॥२१॥
तं दिव्यवस्त्राभरणं दिव्यमाल्योपशोभितम् ।
राक्षसेन्द्रं महाभागं पौलस्त्य कुलनन्दनम् ॥२१॥
21. rākṣasī bhrātaraṃ krūraṃ sā dadarśa mahābalam ,
taṃ divyavastrābharaṇaṃ divyamālyopaśobhitam ,
rākṣasendraṃ mahābhāgaṃ paulastya kulanandanam.
taṃ divyavastrābharaṇaṃ divyamālyopaśobhitam ,
rākṣasendraṃ mahābhāgaṃ paulastya kulanandanam.
21.
rākṣasī bhrātaram krūram sā dadarśa
mahābalam tam divyavastrābharaṇam
divyamālyopaśobhitam rākṣasendram
mahābhāgam paulastya kulanandanam
mahābalam tam divyavastrābharaṇam
divyamālyopaśobhitam rākṣasendram
mahābhāgam paulastya kulanandanam
21.
sā rākṣasī krūram mahābalam bhrātaram
dadarśa tam divyavastrābharaṇam
divyamālyopaśobhitam rākṣasendram
mahābhāgam paulastya kulanandanam
dadarśa tam divyavastrābharaṇam
divyamālyopaśobhitam rākṣasendram
mahābhāgam paulastya kulanandanam
21.
She, the demoness (rākṣasī), beheld her cruel, mighty brother. She saw him, adorned with divine garments and ornaments, beautifully embellished with divine garlands, that king of Rākṣasas (rākṣasendra), the illustrious delight of the Pulastya lineage.
तमब्रवीद्दीप्तविशाललोचनं प्रदर्शयित्वा भयमोहमूर्छिता ।
सुदारुणं वाक्यमभीतचारिणी महात्मना शूर्पणखा विरूपिता ॥२२॥
सुदारुणं वाक्यमभीतचारिणी महात्मना शूर्पणखा विरूपिता ॥२२॥
22. tamabravīddīptaviśālalocanaṃ pradarśayitvā bhayamohamūrchitā ,
sudāruṇaṃ vākyamabhītacāriṇī mahātmanā śūrpaṇakhā virūpitā.
sudāruṇaṃ vākyamabhītacāriṇī mahātmanā śūrpaṇakhā virūpitā.
22.
tam abravīt dīptaviśālalocanam
pradarśayitvā bhayamohamūrchitā
suḍāruṇam vākyam abhītacāriṇī
mahātmanā śūrpaṇakhā virūpitā
pradarśayitvā bhayamohamūrchitā
suḍāruṇam vākyam abhītacāriṇī
mahātmanā śūrpaṇakhā virūpitā
22.
mahātmanā virūpitā abhītacāriṇī
bhayamohamūrchitā śūrpaṇakhā
pradarśayitvā dīptaviśālalocanam
tam suḍāruṇam vākyam abravīt
bhayamohamūrchitā śūrpaṇakhā
pradarśayitvā dīptaviśālalocanam
tam suḍāruṇam vākyam abravīt
22.
Then, Śūrpaṇakhā, who had been disfigured by the great-souled (mahātman) one, and who, once fearless in her wanderings, was now bewildered by fear and delusion, spoke extremely dreadful words to him (Rāvaṇa), who had blazing and wide eyes, after revealing her (mutilated) condition.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30 (current chapter)
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100