Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
स रामो रथमास्थाय संप्रहृष्टसुहृज्जनः ।
अपश्यन्नगरं श्रीमान्नानाजनसमाकुलम् ॥१॥
1. sa rāmo rathamāsthāya saṃprahṛṣṭasuhṛjjanaḥ ,
apaśyannagaraṃ śrīmānnānājanasamākulam.
1. saḥ rāmaḥ ratham āsthāya saṃprahṛṣṭasuhṛjjanaḥ
apaśyat nagaram śrīmān nānājanasamākulam
1. saḥ śrīmān rāmaḥ saṃprahṛṣṭasuhṛjjanaḥ ratham
āsthāya nānājanasamākulam nagaram apaśyat
1. That glorious Rāma, with his companions gladdened, mounted a chariot and beheld the city, bustling with diverse people.
स गृहैरभ्रसंकाशैः पाण्डुरैरुपशोभितम् ।
राजमार्गं ययौ रामो मध्येनागरुधूपितम् ॥२॥
2. sa gṛhairabhrasaṃkāśaiḥ pāṇḍurairupaśobhitam ,
rājamārgaṃ yayau rāmo madhyenāgarudhūpitam.
2. saḥ gṛhaiḥ abhrasaṅkāśaiḥ pāṇḍuraiḥ upaśobhitam
rājamārgam yayau rāmaḥ madhyena agarudhūpitam
2. saḥ rāmaḥ gṛhaiḥ abhrasaṅkāśaiḥ pāṇḍuraiḥ
upaśobhitam madhyena agarudhūpitam rājamārgam yayau
2. Rāma proceeded along the royal road, which was beautified by cloud-like, white houses and fragrant in its center with agarwood incense.
शोभमानमसंबाधं तं राजपथमुत्तमम् ।
संवृतं विविधैः पण्यैर्भक्ष्यैरुच्चावचैरपि ॥३॥
3. śobhamānamasaṃbādhaṃ taṃ rājapathamuttamam ,
saṃvṛtaṃ vividhaiḥ paṇyairbhakṣyairuccāvacairapi.
3. śobhamānam asaṃbādham tam rājapatham uttamam
saṃvṛtam vividhaiḥ paṇyaiḥ bhakṣyaiḥ uccāvacaiḥ api
3. tam uttamam rājapatham śobhamānam asaṃbādham
vividhaiḥ paṇyaiḥ bhakṣyaiḥ uccāvacaiḥ api saṃvṛtam
3. That excellent royal road appeared splendid and unobstructed, abundant with diverse merchandise and various kinds of food, both exquisite and common.
आशीर्वादान्बहूञ् शृण्वन् सुहृद्भिः समुदीरितान् ।
यथार्हं चापि संपूज्य सर्वानेव नरान्ययौ ॥४॥
4. āśīrvādānbahūñ śṛṇvan suhṛdbhiḥ samudīritān ,
yathārhaṃ cāpi saṃpūjya sarvāneva narānyayau.
4. āśīrvādān bahūn śṛṇvan suhṛdbhiḥ samudīritān
yathārham ca api sampūjya sarvān eva narān yayau
4. śṛṇvan suhṛdbhiḥ samudīritān bahūn āśīrvādān ca
yathārham api sarvān eva narān sampūjya yayau
4. Hearing many blessings uttered by his well-wishers, and having properly honored all those people, he departed.
पितामहैराचरितं तथैव प्रपितामहैः ।
अद्योपादाय तं मार्गमभिषिक्तो ऽनुपालय ॥५॥
5. pitāmahairācaritaṃ tathaiva prapitāmahaiḥ ,
adyopādāya taṃ mārgamabhiṣikto'nupālaya.
5. pitāmahaiḥ ācaritam tathā eva prapitāmahaiḥ
adya upādāya tam mārgam abhiṣiktaḥ anupālaya
5. abhiṣiktaḥ adya upādāya tam mārgam anupālaya
pitāmahaiḥ ācaritam tathā eva prapitāmahaiḥ
5. Having been consecrated today, you should maintain that path which was followed by your grandfathers and likewise by your great-grandfathers.
यथा स्म लालिताः पित्रा यथा पूर्वैः पितामहैः ।
ततः सुखतरं सर्वे रामे वत्स्याम राजनि ॥६॥
6. yathā sma lālitāḥ pitrā yathā pūrvaiḥ pitāmahaiḥ ,
tataḥ sukhataraṃ sarve rāme vatsyāma rājani.
6. yathā sma lālitāḥ pitrā yathā pūrvaiḥ pitāmahaiḥ
tataḥ sukhataram sarve rāme vatsyāma rājani
6. yathā pitrā sma lālitāḥ yathā pūrvaiḥ pitāmahaiḥ
tataḥ sarve rāme rājani sukhataram vatsyāma
6. Just as we were cherished by our father, and by our previous grandfathers, so all of us will live even more happily under King Rama.
अलमद्य हि भुक्तेन परमार्थैरलं च नः ।
यथा पश्याम निर्यान्तं रामं राज्ये प्रतिष्ठितम् ॥७॥
7. alamadya hi bhuktena paramārthairalaṃ ca naḥ ,
yathā paśyāma niryāntaṃ rāmaṃ rājye pratiṣṭhitam.
7. alam adya hi bhuktena paramārthaiḥ alam ca naḥ
yathā paśyāma niryāntam rāmam rājye pratiṣṭhitam
7. adya bhuktena hi alam ca naḥ paramārthaiḥ alam
yathā rāmam rājye pratiṣṭhitam niryāntam paśyāma
7. We have had enough of today's enjoyments, and enough of our ultimate aims (paramārtha)! May we instead see Rama, established in the kingdom, emerging (as king).
अतो हि न प्रियतरं नान्यत् किं चिद्भविष्यति ।
यथाभिषेको रामस्य राज्येनामिततेजसः ॥८॥
8. ato hi na priyataraṃ nānyat kiṃ cidbhaviṣyati ,
yathābhiṣeko rāmasya rājyenāmitatejasaḥ.
8. ataḥ hi na priyataraṃ na anyat kiṃ cit bhaviṣyati
yathā abhiṣekaḥ rāmasya rājyena amitatejasaḥ
8. hi ataḥ na anyat kiṃ cit priyataraṃ bhaviṣyati
yathā rāmasya amitatejasaḥ rājyena abhiṣekaḥ
8. Indeed, nothing else will be more beloved than the consecration of Rama, who possesses immeasurable splendor, to the kingdom.
एताश्चान्याश्च सुहृदामुदासीनः कथाः शुभाः ।
आत्मसंपूजनीः शृण्वन्ययौ रामो महापथम् ॥९॥
9. etāścānyāśca suhṛdāmudāsīnaḥ kathāḥ śubhāḥ ,
ātmasaṃpūjanīḥ śṛṇvanyayau rāmo mahāpatham.
9. etāḥ ca anyāḥ ca suhṛdām udāsīnaḥ kathāḥ śubhāḥ
ātmasaṃpūjanīḥ śṛṇvan ayayau rāmaḥ mahāpatham
9. rāmaḥ udāsīnaḥ śṛṇvan etāḥ ca anyāḥ ca śubhāḥ
ātmasaṃpūjanīḥ kathāḥ suhṛdām mahāpatham ayayau
9. Rama, listening to these and other pleasant stories from his friends - stories that glorified his own self (ātman) - went along the main road.
न हि तस्मान्मनः कश्चिच्चक्षुषी वा नरोत्तमात् ।
नरः शक्नोत्यपाक्रष्टुमतिक्रान्ते ऽपि राघवे ॥१०॥
10. na hi tasmānmanaḥ kaściccakṣuṣī vā narottamāt ,
naraḥ śaknotyapākraṣṭumatikrānte'pi rāghave.
10. na hi tasmāt manaḥ kaścit cakṣuṣī vā narottamāt
naraḥ śaknoti apākraṣṭum atikrānte api rāghave
10. hi naraḥ kaścit na śaknoti manaḥ vā cakṣuṣī tasmāt
narottamāt apākraṣṭum rāghave api atikrānte
10. Indeed, no one is able to turn their mind or their eyes away from that best of men, Rama (Rāghava), even after he has passed by.
सर्वेषां स हि धर्मात्मा वर्णानां कुरुते दयाम् ।
चतुर्णां हि वयःस्थानां तेन ते तमनुव्रताः ॥११॥
11. sarveṣāṃ sa hi dharmātmā varṇānāṃ kurute dayām ,
caturṇāṃ hi vayaḥsthānāṃ tena te tamanuvratāḥ.
11. sarveṣām saḥ hi dharmātmā varṇānām kurute dayām
caturṇām hi vayaḥsthānām tena te tam anuvratāḥ
11. hi saḥ dharmātmā sarveṣām varṇānām caturṇām hi
vayaḥsthānām dayām kurute tena te tam anuvratāḥ
11. Indeed, he, whose nature is righteousness (dharma), shows compassion to all four social classes (varṇa) and to those in the different stages of life. Therefore, they are devoted to him.
स राजकुलमासाद्य महेन्द्रभवनोपमम् ।
राजपुत्रः पितुर्वेश्म प्रविवेश श्रिया ज्वलन् ॥१२॥
12. sa rājakulamāsādya mahendrabhavanopamam ,
rājaputraḥ piturveśma praviveśa śriyā jvalan.
12. sa rājakulam āsādya mahendrabhavanopamam
rājaputraḥ pituḥ veśma praviveśa śriyā jvalan
12. rājaputraḥ mahendrabhavanopamam rājakulam
āsādya śriyā jvalan sa pituḥ veśma praviveśa
12. The prince (Rāma), having reached the royal palace which resembled the abode of Mahendra (Indra), entered his father's dwelling, shining with splendor.
स सर्वाः समतिक्रम्य कक्ष्या दशरथात्मजः ।
संनिवर्त्य जनं सर्वं शुद्धान्तःपुरमभ्यगात् ॥१३॥
13. sa sarvāḥ samatikramya kakṣyā daśarathātmajaḥ ,
saṃnivartya janaṃ sarvaṃ śuddhāntaḥpuramabhyagāt.
13. sa sarvāḥ samatikramya kakṣyāḥ daśarathātmajaḥ
saṃnivartya janam sarvam śuddhāntaḥpuram abhyagāt
13. daśarathātmajaḥ sa sarvāḥ kakṣyāḥ samatikramya
sarvam janam saṃnivartya śuddhāntaḥpuram abhyagāt
13. The son of Daśaratha (Rāma), having passed through all the chambers and dismissed everyone, proceeded to the private inner apartments (śuddhāntaḥpura).
ततः प्रविष्टे पितुरन्तिकं तदा जनः स सर्वो मुदितो नृपात्मजे ।
प्रतीक्षते तस्य पुनः स्म निर्गमं यथोदयं चन्द्रमसः सरित्पतिः ॥१४॥
14. tataḥ praviṣṭe piturantikaṃ tadā janaḥ sa sarvo mudito nṛpātmaje ,
pratīkṣate tasya punaḥ sma nirgamaṃ yathodayaṃ candramasaḥ saritpatiḥ.
14. tataḥ praviṣṭe pituḥ antikam tadā
janaḥ sa sarvaḥ muditaḥ nṛpātmaje
pratīkṣate tasya punaḥ sma nirgamam
yathā udayam candramasaḥ saritpatiḥ
14. tadā tataḥ nṛpātmaje pituḥ antikam
praviṣṭe sa sarvaḥ janaḥ muditaḥ
tasya punaḥ nirgamam pratīkṣate sma
yathā candramasaḥ udayam saritpatiḥ
14. Then, when that prince (Rāma) entered his father's presence, all the people were delighted. They eagerly awaited his departure, just as the ocean (saritpati) anticipates the rising of the moon.