वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-2, chapter-49
उषित्वा रजनीं तत्र राजपुत्रावरिंदमौ ।
महर्षिमभिवाद्याथ जग्मतुस्तं गिरिं प्रति ॥१॥
महर्षिमभिवाद्याथ जग्मतुस्तं गिरिं प्रति ॥१॥
1. uṣitvā rajanīṃ tatra rājaputrāvariṃdamau ,
maharṣimabhivādyātha jagmatustaṃ giriṃ prati.
maharṣimabhivādyātha jagmatustaṃ giriṃ prati.
1.
uṣitvā rajanīm tatra rājaputrau arimdamau
maharṣim abhivādya atha jagmatuḥ tam girim prati
maharṣim abhivādya atha jagmatuḥ tam girim prati
1.
rājaputrau arimdamau tatra rajanīm uṣitvā atha
maharṣim abhivādya tam girim prati jagmatuḥ
maharṣim abhivādya tam girim prati jagmatuḥ
1.
Having stayed there for a night, the two princes, subduers of foes, then saluted the great sage and proceeded towards that mountain.
प्रस्थितांश्चैव तान्प्रेक्ष्य पिता पुत्रानिवान्वगात् ।
ततः प्रचक्रमे वक्तुं वचनं स महामुनिः ॥२॥
ततः प्रचक्रमे वक्तुं वचनं स महामुनिः ॥२॥
2. prasthitāṃścaiva tānprekṣya pitā putrānivānvagāt ,
tataḥ pracakrame vaktuṃ vacanaṃ sa mahāmuniḥ.
tataḥ pracakrame vaktuṃ vacanaṃ sa mahāmuniḥ.
2.
prasthitān ca eva tān prekṣya pitā putrān iva
anvagāt tataḥ pracakrame vaktum vacanam sa mahāmuniḥ
anvagāt tataḥ pracakrame vaktum vacanam sa mahāmuniḥ
2.
tān prasthitān ca eva prekṣya pitā putrān iva (saḥ
anvagāt) tataḥ saḥ mahāmuniḥ vacanam vaktum pracakrame
anvagāt) tataḥ saḥ mahāmuniḥ vacanam vaktum pracakrame
2.
Seeing them set out, that great sage followed them just like a father follows his sons. Then, he began to speak words.
अथासाद्य तु कालिन्दीं शीघ्रस्रोतसमापगाम् ।
तत्र यूयं प्लवं कृत्वा तरतांशुमतीं नदीम् ॥३॥
तत्र यूयं प्लवं कृत्वा तरतांशुमतीं नदीम् ॥३॥
3. athāsādya tu kālindīṃ śīghrasrotasamāpagām ,
tatra yūyaṃ plavaṃ kṛtvā taratāṃśumatīṃ nadīm.
tatra yūyaṃ plavaṃ kṛtvā taratāṃśumatīṃ nadīm.
3.
atha āsādya tu kālindīm śīghrasrotasamāpagām
tatra yūyam plavam kṛtvā tarata aṃśumatīm nadīm
tatra yūyam plavam kṛtvā tarata aṃśumatīm nadīm
3.
yūyam atha kālindīm śīghrasrotasamāpagām āsādya
tatra plavam kṛtvā aṃśumatīm nadīm tarata
tatra plavam kṛtvā aṃśumatīm nadīm tarata
3.
Then, having reached the swift-flowing river Yamuna (Kālindī), you all should make a raft there and cross that river (Aṃśumatī).
ततो न्यग्रोधमासाद्य महान्तं हरितच्छदम् ।
विवृद्धं बहुभिर्वृक्षैः श्यामं सिद्धोपसेवितम् ॥४॥
विवृद्धं बहुभिर्वृक्षैः श्यामं सिद्धोपसेवितम् ॥४॥
4. tato nyagrodhamāsādya mahāntaṃ haritacchadam ,
vivṛddhaṃ bahubhirvṛkṣaiḥ śyāmaṃ siddhopasevitam.
vivṛddhaṃ bahubhirvṛkṣaiḥ śyāmaṃ siddhopasevitam.
4.
tataḥ nyagrodham āsādya mahāntam haritacchadam
vivṛddham bahubhiḥ vṛkṣaiḥ śyāmam siddhopasevitam
vivṛddham bahubhiḥ vṛkṣaiḥ śyāmam siddhopasevitam
4.
tataḥ mahāntam haritacchadam bahubhiḥ vṛkṣaiḥ
vivṛddham śyāmam siddhopasevitam nyagrodham āsādya
vivṛddham śyāmam siddhopasevitam nyagrodham āsādya
4.
Then, having reached a great banyan tree, which has green leaves, is very large and thriving amidst many trees, dark, and frequented by perfected beings (siddhas).
क्रोशमात्रं ततो गत्वा नीलं द्रक्ष्यथ काननम् ।
पलाशबदरीमिश्रं राम वंशैश्च यामुनैः ॥५॥
पलाशबदरीमिश्रं राम वंशैश्च यामुनैः ॥५॥
5. krośamātraṃ tato gatvā nīlaṃ drakṣyatha kānanam ,
palāśabadarīmiśraṃ rāma vaṃśaiśca yāmunaiḥ.
palāśabadarīmiśraṃ rāma vaṃśaiśca yāmunaiḥ.
5.
krośamātram tataḥ gatvā nīlam drakṣyatha kānanam
palāśabadarīmiśram rāma vaṃśaiḥ ca yāmunaiḥ
palāśabadarīmiśram rāma vaṃśaiḥ ca yāmunaiḥ
5.
rāma tataḥ krośamātram gatvā nīlam palāśabadarīmiśram
ca yāmunaiḥ vaṃśaiḥ kānanam drakṣyatha
ca yāmunaiḥ vaṃśaiḥ kānanam drakṣyatha
5.
Then, O Rāma, after going just one krośa from there, you will see a dark forest, interspersed with Palāśa and Badarī trees, and with bamboos growing along the Yamuna.
स पन्थाश्चित्रकूटस्य गतः सुबहुशो मया ।
रम्यो मार्दवयुक्तश्च वनदावैर्विवर्जितः ।
इति पन्थानमावेद्य महर्षिः स न्यवर्तत ॥६॥
रम्यो मार्दवयुक्तश्च वनदावैर्विवर्जितः ।
इति पन्थानमावेद्य महर्षिः स न्यवर्तत ॥६॥
6. sa panthāścitrakūṭasya gataḥ subahuśo mayā ,
ramyo mārdavayuktaśca vanadāvairvivarjitaḥ ,
iti panthānamāvedya maharṣiḥ sa nyavartata.
ramyo mārdavayuktaśca vanadāvairvivarjitaḥ ,
iti panthānamāvedya maharṣiḥ sa nyavartata.
6.
saḥ panthāḥ citrakūṭasya gataḥ
subahuśaḥ mayā ramyaḥ mārdavayuktaḥ ca
vanadāvaiḥ vivarjitaḥ iti panthānam
āvedya maharṣiḥ saḥ nyavartata
subahuśaḥ mayā ramyaḥ mārdavayuktaḥ ca
vanadāvaiḥ vivarjitaḥ iti panthānam
āvedya maharṣiḥ saḥ nyavartata
6.
saḥ citrakūṭasya panthāḥ mayā
subahuśaḥ gataḥ ramyaḥ mārdavayuktaḥ ca
vanadāvaiḥ vivarjitaḥ iti panthānam
āvedya saḥ maharṣiḥ nyavartata
subahuśaḥ gataḥ ramyaḥ mārdavayuktaḥ ca
vanadāvaiḥ vivarjitaḥ iti panthānam
āvedya saḥ maharṣiḥ nyavartata
6.
That path to Citrakūṭa has been traversed by me very many times. It is delightful, endowed with softness, and free from forest fires. Having thus described the path, that great sage then departed.
उपावृत्ते मुनौ तस्मिन् रामो लक्ष्मणमब्रवीत् ।
कृतपुण्याः स्म सौमित्रे मुनिर्यन्नो ऽनुकम्पते ॥७॥
कृतपुण्याः स्म सौमित्रे मुनिर्यन्नो ऽनुकम्पते ॥७॥
7. upāvṛtte munau tasmin rāmo lakṣmaṇamabravīt ,
kṛtapuṇyāḥ sma saumitre muniryanno'nukampate.
kṛtapuṇyāḥ sma saumitre muniryanno'nukampate.
7.
upāvṛtte munau tasmin rāmaḥ lakṣmaṇam abravīt
kṛtapuṇyāḥ sma saumitre muniḥ yat naḥ anukampate
kṛtapuṇyāḥ sma saumitre muniḥ yat naḥ anukampate
7.
tasmin munau upāvṛtte rāmaḥ lakṣmaṇam abravīt
saumitre kṛtapuṇyāḥ sma yat muniḥ naḥ anukampate
saumitre kṛtapuṇyāḥ sma yat muniḥ naḥ anukampate
7.
When that sage had departed, Rama said to Lakshmana: 'O son of Sumitra, we are truly blessed because the sage has shown compassion to us.'
इति तौ पुरुषव्याघ्रौ मन्त्रयित्वा मनस्विनौ ।
सीतामेवाग्रतः कृत्वा कालिन्दीं जग्मतुर्नदीम् ॥८॥
सीतामेवाग्रतः कृत्वा कालिन्दीं जग्मतुर्नदीम् ॥८॥
8. iti tau puruṣavyāghrau mantrayitvā manasvinau ,
sītāmevāgrataḥ kṛtvā kālindīṃ jagmaturnadīm.
sītāmevāgrataḥ kṛtvā kālindīṃ jagmaturnadīm.
8.
iti tau puruṣavyāghrau mantrayitvā manasvinau
sītām eva agrataḥ kṛtvā kālindīm jagmatuḥ nadīm
sītām eva agrataḥ kṛtvā kālindīm jagmatuḥ nadīm
8.
iti tau manasvinau puruṣavyāghrau mantrayitvā
sītām eva agrataḥ kṛtvā kālindīm nadīm jagmatuḥ
sītām eva agrataḥ kṛtvā kālindīm nadīm jagmatuḥ
8.
Thus, those two resolute and eminent men deliberated; then, placing Sita at the forefront, they proceeded to the Kālindī river.
तौ काष्ठसंघाटमथो चक्रतुः सुमहाप्लवम् ।
चकार लक्ष्मणश्छित्त्वा सीतायाः सुखमानसं ॥९॥
चकार लक्ष्मणश्छित्त्वा सीतायाः सुखमानसं ॥९॥
9. tau kāṣṭhasaṃghāṭamatho cakratuḥ sumahāplavam ,
cakāra lakṣmaṇaśchittvā sītāyāḥ sukhamānasaṃ.
cakāra lakṣmaṇaśchittvā sītāyāḥ sukhamānasaṃ.
9.
tau kāṣṭhasaṃghāṭam atha u cakratuḥ sumahāplavam
cakāra lakṣmaṇaḥ chittvā sītāyāḥ sukhamānasam
cakāra lakṣmaṇaḥ chittvā sītāyāḥ sukhamānasam
9.
atha u tau kāṣṭhasaṃghāṭam sumahāplavam cakratuḥ
lakṣmaṇaḥ chittvā sītāyāḥ sukhamānasam cakāra
lakṣmaṇaḥ chittvā sītāyāḥ sukhamānasam cakāra
9.
Then, from a collection of timber, those two fashioned a very sturdy raft. Lakshmana then cut wood and made a comfortable place for Sita.
तत्र श्रियमिवाचिन्त्यां रामो दाशरथिः प्रियाम् ।
ईषत्संलज्जमानां तामध्यारोपयत प्लवम् ॥१०॥
ईषत्संलज्जमानां तामध्यारोपयत प्लवम् ॥१०॥
10. tatra śriyamivācintyāṃ rāmo dāśarathiḥ priyām ,
īṣatsaṃlajjamānāṃ tāmadhyāropayata plavam.
īṣatsaṃlajjamānāṃ tāmadhyāropayata plavam.
10.
tatra śriyam iva acintyām rāmaḥ dāśarathiḥ priyām
īṣat saṃlajjamānām tām adhyāropayat plavam
īṣat saṃlajjamānām tām adhyāropayat plavam
10.
tatra dāśarathiḥ rāmaḥ acintyām śriyam iva īṣat
saṃlajjamānām priyām tām plavam adhyāropayat
saṃlajjamānām priyām tām plavam adhyāropayat
10.
There, Rama, the son of Daśaratha, placed his beloved, who was slightly blushing and radiant like an incomparable goddess of fortune, upon the raft.
ततः प्लवेनांशुमतीं शीघ्रगामूर्मिमालिनीम् ।
तीरजैर्बहुभिर्वृक्षैः संतेरुर्यमुनां नदीम् ॥११॥
तीरजैर्बहुभिर्वृक्षैः संतेरुर्यमुनां नदीम् ॥११॥
11. tataḥ plavenāṃśumatīṃ śīghragāmūrmimālinīm ,
tīrajairbahubhirvṛkṣaiḥ saṃteruryamunāṃ nadīm.
tīrajairbahubhirvṛkṣaiḥ saṃteruryamunāṃ nadīm.
11.
tataḥ plavena aṃśumatīm śīghragām ūrmimālinīm
tīrajaiḥ bahubhiḥ vṛkṣaiḥ saṃteruḥ yamunām nadīm
tīrajaiḥ bahubhiḥ vṛkṣaiḥ saṃteruḥ yamunām nadīm
11.
tataḥ plavena yamunām nadīm aṃśumatīm śīghragām
ūrmimālinīm tīrajaiḥ bahubhiḥ vṛkṣaiḥ saṃteruḥ
ūrmimālinīm tīrajaiḥ bahubhiḥ vṛkṣaiḥ saṃteruḥ
11.
Then, they crossed the Yamuna river by boat. This river was radiant, swift-flowing, and full of waves, with many trees growing along its banks.
ते तीर्णाः प्लवमुत्सृज्य प्रस्थाय यमुनावनात् ।
श्यामं न्यग्रोधमासेदुः शीतलं हरितच्छदम् ॥१२॥
श्यामं न्यग्रोधमासेदुः शीतलं हरितच्छदम् ॥१२॥
12. te tīrṇāḥ plavamutsṛjya prasthāya yamunāvanāt ,
śyāmaṃ nyagrodhamāseduḥ śītalaṃ haritacchadam.
śyāmaṃ nyagrodhamāseduḥ śītalaṃ haritacchadam.
12.
te tīrṇāḥ plavam utsṛjya prasthāya yamunāvanāt
śyāmam nyagrodham āśeduḥ śītalam haritacchadam
śyāmam nyagrodham āśeduḥ śītalam haritacchadam
12.
te tīrṇāḥ plavam utsṛjya yamunāvanāt prasthāya
śyāmam śītalam haritacchadam nyagrodham āśeduḥ
śyāmam śītalam haritacchadam nyagrodham āśeduḥ
12.
Having crossed the river, they abandoned the boat. Then, departing from the Yamuna forest, they reached a dark banyan tree, which was cool and had green leaves.
कौसल्यां चैव पश्येयं सुमित्रां च यशस्विनीम् ।
इति सीताञ्जलिं कृत्वा पर्यगछद्वनस्पतिम् ॥१३॥
इति सीताञ्जलिं कृत्वा पर्यगछद्वनस्पतिम् ॥१३॥
13. kausalyāṃ caiva paśyeyaṃ sumitrāṃ ca yaśasvinīm ,
iti sītāñjaliṃ kṛtvā paryagachadvanaspatim.
iti sītāñjaliṃ kṛtvā paryagachadvanaspatim.
13.
kausalyām ca eva paśyeyam sumitrām ca yaśasvinīm
iti sītā añjalim kṛtvā paryagacchat vanaspatim
iti sītā añjalim kṛtvā paryagacchat vanaspatim
13.
sītā "kausalyām ca eva yaśasvinīm sumitrām ca
paśyeyam" iti añjalim kṛtvā vanaspatim paryagacchat
paśyeyam" iti añjalim kṛtvā vanaspatim paryagacchat
13.
"May I see both Kaushalya and the illustrious Sumitra!" With these words, Sita, having made a reverent gesture (añjali), circumambulated the sacred tree.
क्रोशमात्रं ततो गत्वा भ्रातरौ रामलक्ष्मणौ ।
बहून्मेध्यान्मृगान् हत्वा चेरतुर्यमुनावने ॥१४॥
बहून्मेध्यान्मृगान् हत्वा चेरतुर्यमुनावने ॥१४॥
14. krośamātraṃ tato gatvā bhrātarau rāmalakṣmaṇau ,
bahūnmedhyānmṛgān hatvā ceraturyamunāvane.
bahūnmedhyānmṛgān hatvā ceraturyamunāvane.
14.
krośamātram tataḥ gatvā bhrātarau rāmalakṣmaṇau
bahūn medhyān mṛgān hatvā ceratuḥ yamunāvane
bahūn medhyān mṛgān hatvā ceratuḥ yamunāvane
14.
tataḥ bhrātarau rāmalakṣmaṇau krośamātram gatvā
bahūn medhyān mṛgān hatvā yamunāvane ceratuḥ
bahūn medhyān mṛgān hatvā yamunāvane ceratuḥ
14.
Then, having traveled merely a krosa (a unit of distance), the two brothers Rama and Lakshmana, after killing many pure deer, roamed about in the Yamuna forest.
विहृत्य ते बर्हिणपूगनादिते शुभे वने वारणवानरायुते ।
समं नदीवप्रमुपेत्य संमतं निवासमाजग्मुरदीनदर्शनः ॥१५॥
समं नदीवप्रमुपेत्य संमतं निवासमाजग्मुरदीनदर्शनः ॥१५॥
15. vihṛtya te barhiṇapūganādite śubhe vane vāraṇavānarāyute ,
samaṃ nadīvapramupetya saṃmataṃ nivāsamājagmuradīnadarśanaḥ.
samaṃ nadīvapramupetya saṃmataṃ nivāsamājagmuradīnadarśanaḥ.
15.
vihṛtya te barhiṇapūganādite śubhe vane vāraṇavānarāyute
samam nadīvapram upetya saṃmatam nivāsam ājagmuḥ adīnadarśanaḥ
samam nadīvapram upetya saṃmatam nivāsam ājagmuḥ adīnadarśanaḥ
15.
te adīnadarśanaḥ barhiṇapūganādite vāraṇavānarāyute śubhe
vane vihṛtya samam nadīvapram upetya saṃmatam nivāsam ājagmuḥ
vane vihṛtya samam nadīvapram upetya saṃmatam nivāsam ājagmuḥ
15.
After wandering and sporting in that beautiful forest, which resounded with flocks of peacocks and was teeming with elephants and monkeys, they, looking undaunted, together reached a suitable dwelling on the riverbank.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49 (current chapter)
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100