Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

वाल्मीकि-रामायणम्       vālmīki-rāmāyaṇam - book-2, chapter-76

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
तामार्यगणसंपूर्णां भरतः प्रग्रहां सभाम् ।
ददर्श बुद्धिसंपन्नः पूर्णचन्द्रां निशामिव ॥१॥
1. tāmāryagaṇasaṃpūrṇāṃ bharataḥ pragrahāṃ sabhām ,
dadarśa buddhisaṃpannaḥ pūrṇacandrāṃ niśāmiva.
1. tām āryagaṇasaṃpūrṇām bharataḥ pragrahām sabhām
dadarśa buddhisaṃpannaḥ pūrṇacandrām niśām iva
1. buddhisaṃpannaḥ bharataḥ tām pragrahām
āryagaṇasaṃpūrṇām sabhām dadarśa pūrṇacandrām niśām iva
1. Bharata, who was endowed with intelligence, beheld that distinguished assembly (sabhā), which was completely filled with noble persons, just as one would see a night illuminated by a full moon.
आसनानि यथान्यायमार्याणां विशतां तदा ।
अदृश्यत घनापाये पूर्णचन्द्रेव शर्वरी ॥२॥
2. āsanāni yathānyāyamāryāṇāṃ viśatāṃ tadā ,
adṛśyata ghanāpāye pūrṇacandreva śarvarī.
2. āsanāni yathānyāyam āryāṇām viśatām tadā
adṛśyata ghanāpāye pūrṇacandrā iva śarvarī
2. tadā yathānyāyam āsanāni viśatām āryāṇām
adṛśyata ghanāpāye pūrṇacandrā iva śarvarī
2. Then, as the noble individuals (āryāṇām) took their seats in the proper order, it appeared like a night (śarvarī) with a full moon after the clouds have dispersed.
राज्ञस्तु प्रकृतीः सर्वाः समग्राः प्रेक्ष्य धर्मवित् ।
इदं पुरोहितो वाक्यं भरतं मृदु चाब्रवीत् ॥३॥
3. rājñastu prakṛtīḥ sarvāḥ samagrāḥ prekṣya dharmavit ,
idaṃ purohito vākyaṃ bharataṃ mṛdu cābravīt.
3. rājaḥ tu prakṛtīḥ sarvāḥ samagrāḥ prekṣya dharmavit
idam purohitaḥ vākyam bharatam mṛdu ca abravīt
3. tu dharmavit purohitaḥ rājaḥ sarvāḥ samagrāḥ prakṛtīḥ
prekṣya idam mṛdu vākyam bharatam ca abravīt
3. Having observed all the assembled subjects of the king, the royal priest, who was knowledgeable in (natural) law (dharma), then gently spoke these words to Bharata.
तात राजा दशरथः स्वर्गतो धर्ममाचरन् ।
धन धान्यवतीं स्फीतां प्रदाय पृथिवीं तव ॥४॥
4. tāta rājā daśarathaḥ svargato dharmamācaran ,
dhana dhānyavatīṃ sphītāṃ pradāya pṛthivīṃ tava.
4. tāta rājā daśarathaḥ svargataḥ dharmam ācaran
dhana dhānyavatīm sphītām pradāya pṛthivīm tava
4. tāta rājā daśarathaḥ dharmam ācaran dhana
dhānyavatīm sphītām pṛthivīm tava pradāya svargataḥ
4. Dear son, King Dasharatha, having practiced his (natural) law (dharma) and having bestowed upon you this vast and prosperous earth, rich in wealth and grain, has departed to heaven.
रामस्तथा सत्यधृतिः सतां धर्ममनुस्मरन् ।
नाजहात् पितुरादेशं शशी ज्योत्स्नामिवोदितः ॥५॥
5. rāmastathā satyadhṛtiḥ satāṃ dharmamanusmaran ,
nājahāt piturādeśaṃ śaśī jyotsnāmivoditaḥ.
5. rāmaḥ tathā satyadhṛtiḥ satām dharmam anusmaran
na ajahāt pituḥ ādeśam śaśī jyotsnām iva uditaḥ
5. tathā satyadhṛtiḥ rāmaḥ satām dharmam anusmaran
pituḥ ādeśam na ajahāt śaśī uditaḥ jyotsnām iva
5. Likewise, Rama, who was firm in truth and remembered the (natural) law (dharma) of the righteous, did not abandon his father's command, just as the moon, when it rises, does not abandon its moonlight.
पित्रा भ्रात्रा च ते दत्तं राज्यं निहतकण्टकम् ।
तद्भुङ्क्ष्व मुदितामात्यः क्षिप्रमेवाभिषेचय ॥६॥
6. pitrā bhrātrā ca te dattaṃ rājyaṃ nihatakaṇṭakam ,
tadbhuṅkṣva muditāmātyaḥ kṣipramevābhiṣecaya.
6. pitrā bhrātrā ca te dattam rājyam nihatakaṇṭakam
tat bhuṅkṣva mudita-āmātyaḥ kṣipram eva abhiṣecaya
6. pitrā ca bhrātrā te nihatakaṇṭakam rājyam dattam
tat mudita-āmātyaḥ bhuṅkṣva eva kṣipram abhiṣecaya
6. This kingdom, freed from enemies, has been given to you by your father and brother. Therefore, enjoy it with joyful ministers, and quickly have yourself consecrated.
उदीच्याश्च प्रतीच्याश्च दाक्षिणात्याश्च केवलाः ।
कोट्यापरान्ताः सामुद्रा रत्नान्यभिहरन्तु ते ॥७॥
7. udīcyāśca pratīcyāśca dākṣiṇātyāśca kevalāḥ ,
koṭyāparāntāḥ sāmudrā ratnānyabhiharantu te.
7. udīcyāḥ ca pratīcyāḥ ca dākṣiṇātyāḥ ca kevalāḥ
koṭyāparāntāḥ sāmudrāḥ ratnāni abhiharantu te
7. udīcyāḥ ca pratīcyāḥ ca dākṣiṇātyāḥ ca kevalāḥ
koṭyāparāntāḥ sāmudrāḥ te ratnāni abhiharantu
7. Let the northerners, the westerners, the southerners, and even those from Koṭi and Aparānta and the coastal regions, bring treasures to you.
तच्छ्रुत्वा भरतो वाक्यं शोकेनाभिपरिप्लुतः ।
जगाम मनसा रामं धर्मज्ञो धर्मकाङ्क्षया ॥८॥
8. tacchrutvā bharato vākyaṃ śokenābhipariplutaḥ ,
jagāma manasā rāmaṃ dharmajño dharmakāṅkṣayā.
8. tat śrutvā bharataḥ vākyam śokena abhipariplutaḥ
jagāma manasā rāmam dharmajñaḥ dharmakāṅkṣayā
8. tat vākyam śrutvā śokena abhipariplutaḥ dharmajñaḥ
bharataḥ dharmakāṅkṣayā manasā rāmam jagāma
8. Having heard those words, Bharata, overwhelmed by sorrow, went to Rama mentally, being one who understood (dharma), and with a strong desire for (dharma).
स बाष्पकलया वाचा कलहंसस्वरो युवा ।
विललाप सभामध्ये जगर्हे च पुरोहितम् ॥९॥
9. sa bāṣpakalayā vācā kalahaṃsasvaro yuvā ,
vilalāpa sabhāmadhye jagarhe ca purohitam.
9. saḥ bāṣpakalayā vācā kalahaṃsasvaraḥ yuvā
vilalāpa sabhāmadhye jagarhe ca purohitam
9. saḥ yuvā bāṣpakalayā vācā kalahaṃsasvaraḥ
sabhāmadhye vilalāpa ca purohitam jagarhe
9. The young man (Bharata), with a voice choked by tears and sounding like a swan's cry, lamented in the midst of the assembly and reproached the royal priest.
चरितब्रह्मचर्यस्य विद्या स्नातस्य धीमतः ।
धर्मे प्रयतमानस्य को राज्यं मद्विधो हरेत् ॥१०॥
10. caritabrahmacaryasya vidyā snātasya dhīmataḥ ,
dharme prayatamānasya ko rājyaṃ madvidho haret.
10. caritabrahmacaryasya vidyā snātasya dhīmataḥ
dharme prayatamānasya kaḥ rājyam madvidhaḥ haret
10. kaḥ madvidhaḥ caritabrahmacaryasya vidyā snātasya
dhīmataḥ dharme prayatamānasya rājyam haret
10. Who, being like me, would seize the kingdom from one who has observed the vow of celibacy (brahmacarya), who has completed his education, who is intelligent, and who endeavors in (dharma)?
कथं दशरथाज्जातो भवेद् राज्यापहारकः ।
राज्यं चाहं च रामस्य धर्मं वक्तुमिहार्हसि ॥११॥
11. kathaṃ daśarathājjāto bhaved rājyāpahārakaḥ ,
rājyaṃ cāhaṃ ca rāmasya dharmaṃ vaktumihārhasi.
11. katham daśarathāt jātaḥ bhavet rājyāpahārakaḥ
rājyam ca aham ca rāmasya dharmam vaktum iha arhasi
11. katham daśarathāt jātaḥ rājyāpahārakaḥ bhavet
rājyam ca aham ca rāmasya iha dharmam vaktum arhasi
11. How could one born of Daśaratha be a usurper of the kingdom? Both the kingdom and I belong to Rāma. You ought to declare the natural law (dharma) here.
ज्येष्ठः श्रेष्ठश्च धर्मात्मा दिलीपनहुषोपमः ।
लब्धुमर्हति काकुत्स्थो राज्यं दशरथो यथा ॥१२॥
12. jyeṣṭhaḥ śreṣṭhaśca dharmātmā dilīpanahuṣopamaḥ ,
labdhumarhati kākutstho rājyaṃ daśaratho yathā.
12. jyeṣṭhaḥ śreṣṭhaḥ ca dharmātmā dilīpanahuṣopamaḥ
labdhum arhati kākutsthaḥ rājyam daśarathaḥ yathā
12. kākutsthaḥ jyeṣṭhaḥ ca śreṣṭhaḥ ca dharmātmā
dilīpanahuṣopamaḥ daśarathaḥ yathā rājyam labdhum arhati
12. Being the eldest, most excellent (śreṣṭhaḥ), whose very being is aligned with natural law (dharmātmā), and comparable to (upamaḥ) Dilīpa and Nahuṣa, the descendant of Kakutstha (Kākutstha) deserves to obtain the kingdom, just as Daśaratha did.
अनार्यजुष्टमस्वर्ग्यं कुर्यां पापमहं यदि ।
इक्ष्वाकूणामहं लोके भवेयं कुलपांसनः ॥१३॥
13. anāryajuṣṭamasvargyaṃ kuryāṃ pāpamahaṃ yadi ,
ikṣvākūṇāmahaṃ loke bhaveyaṃ kulapāṃsanaḥ.
13. anāryajuṣṭam asvargyam kuryām pāpam aham yadi
ikṣvākuṇām aham loke bhaveyam kulapāṃsanaḥ
13. yadi aham anāryajuṣṭam asvargyam pāpam kuryām
aham loke ikṣvākuṇām kulapāṃsanaḥ bhaveyam
13. If I were to commit such a sin - an act unbefitting for a noble person (anāryajuṣṭam) and one that would not lead to heaven (asvargyam) - then I would become a disgrace to the Ikṣvāku lineage in this world.
यद्धि मात्रा कृतं पापं नाहं तदभिरोचये ।
इहस्थो वनदुर्गस्थं नमस्यामि कृताञ्जलिः ॥१४॥
14. yaddhi mātrā kṛtaṃ pāpaṃ nāhaṃ tadabhirocaye ,
ihastho vanadurgasthaṃ namasyāmi kṛtāñjaliḥ.
14. yat hi mātrā kṛtam pāpam na aham tat abhirochaye
ihasthaḥ vanadurgastham namasyāmi kṛtāñjaliḥ
14. yat hi mātrā kṛtam pāpam tat na aham abhirochaye
ihasthaḥ kṛtāñjaliḥ vanadurgastham namasyāmi
14. I certainly do not approve of the sin (pāpam) that was committed by my mother. Standing here, with folded hands (kṛtāñjaliḥ), I salute the one residing in that impenetrable forest.
राममेवानुगच्छामि स राजा द्विपदां वरः ।
त्रयाणामपि लोकानां राघवो राज्यमर्हति ॥१५॥
15. rāmamevānugacchāmi sa rājā dvipadāṃ varaḥ ,
trayāṇāmapi lokānāṃ rāghavo rājyamarhati.
15. rāmam eva anugacchāmi saḥ rājā dvipadām varaḥ
trayāṇām api lokānām rāghavaḥ rājyam arhati
15. rāmam eva anugacchāmi saḥ rājā dvipadām varaḥ
rāghavaḥ trayāṇām api lokānām rājyam arhati
15. I will follow Rāma alone; he is the best among two-footed beings, the king. Rāghava (Rāma) deserves the kingdom of all three worlds.
तद्वाक्यं धर्मसंयुक्तं श्रुत्वा सर्वे सभासदः ।
हर्षान्मुमुचुरश्रूणि रामे निहितचेतसः ॥१६॥
16. tadvākyaṃ dharmasaṃyuktaṃ śrutvā sarve sabhāsadaḥ ,
harṣānmumucuraśrūṇi rāme nihitacetasaḥ.
16. tat vākyam dharmasaṃyuktam śrutvā sarve sabhāsadaḥ
harṣāt mumucuḥ aśrūṇi rāme nihitacetasaḥ
16. rāme nihitacetasaḥ sarve sabhāsadaḥ dharmasaṃyuktam
tat vākyam śrutvā harṣāt aśrūṇi mumucuḥ
16. Having heard that speech, which was imbued with natural law (dharma), all the assembly members, whose minds were fixed on Rāma, shed tears of joy.
यदि त्वार्यं न शक्ष्यामि विनिवर्तयितुं वनात् ।
वने तत्रैव वत्स्यामि यथार्यो लक्ष्मणस्तथा ॥१७॥
17. yadi tvāryaṃ na śakṣyāmi vinivartayituṃ vanāt ,
vane tatraiva vatsyāmi yathāryo lakṣmaṇastathā.
17. yadi tu āryam na śakṣyāmi vinivartayitum vanāt vane
tatra eva vatsyāmi yathā āryaḥ lakṣmaṇaḥ tathā
17. yadi tu āryam vanāt vinivartayitum na śakṣyāmi
tatra eva vane vatsyāmi yathā āryaḥ lakṣmaṇaḥ tathā
17. If I am unable to bring the noble one back from the forest, then I myself will reside there in the forest, just as the noble Lakṣmaṇa does.
सर्वोपायं तु वर्तिष्ये विनिवर्तयितुं बलात् ।
समक्षमार्य मिश्राणां साधूनां गुणवर्तिनाम् ॥१८॥
18. sarvopāyaṃ tu vartiṣye vinivartayituṃ balāt ,
samakṣamārya miśrāṇāṃ sādhūnāṃ guṇavartinām.
18. sarvopāyam tu vartiṣye vinivartayitum balāt
samakṣam āryamiśrāṇām sādhūnām guṇavartinām
18. tu sarvopāyam vartiṣye balāt vinivartayitum
samakṣam āryamiśrāṇām sādhūnām guṇavartinām
18. I will certainly employ all possible means to bring him back, even by force, in the presence of noble and revered, virtuous good people.
एवमुक्त्वा तु धर्मात्मा भरतो भ्रातृवत्सलः ।
समीपस्थमुवाचेदं सुमन्त्रं मन्त्रकोविदम् ॥१९॥
19. evamuktvā tu dharmātmā bharato bhrātṛvatsalaḥ ,
samīpasthamuvācedaṃ sumantraṃ mantrakovidam.
19. evam uktvā tu dharmātmā bharataḥ bhrātṛvatsalaḥ
samīpastham uvāca idam sumantram mantrakovidam
19. evam uktvā tu dharmātmā bhrātṛvatsalaḥ bharataḥ
samīpastham mantrakovidam sumantram idam uvāca
19. Having thus spoken, Bharata, whose soul was aligned with righteousness (dharma) and who was affectionate towards his brothers, said this to Sumantra, who was skilled in counsel and standing nearby.
तूर्णमुत्थाय गच्छ त्वं सुमन्त्र मम शासनात् ।
यात्रामाज्ञापय क्षिप्रं बलं चैव समानय ॥२०॥
20. tūrṇamutthāya gaccha tvaṃ sumantra mama śāsanāt ,
yātrāmājñāpaya kṣipraṃ balaṃ caiva samānaya.
20. tūrṇam utthāya gaccha tvam sumantra mama śāsanāt
yātrām ājñāpaya kṣipram balam ca eva samānaya
20. sumantra tvam tūrṇam utthāya mama śāsanāt gaccha
kṣipram yātrām ājñāpaya ca eva balam samānaya
20. Sumantra, quickly arise and go by my command! Swiftly order the expedition and also assemble the army.
एवमुक्तः सुमन्त्रस्तु भरतेन महात्मना ।
प्रहृष्टः सो ऽदिशत् सर्वं यथा संदिष्टमिष्टवत् ॥२१॥
21. evamuktaḥ sumantrastu bharatena mahātmanā ,
prahṛṣṭaḥ so'diśat sarvaṃ yathā saṃdiṣṭamiṣṭavat.
21. evam uktaḥ sumantraḥ tu bharatena mahātmanā
prahṛṣṭaḥ saḥ adhiśat sarvam yathā saṃdiṣṭam iṣṭavat
21. evam mahātmanā bharatena uktaḥ sumantraḥ tu
prahṛṣṭaḥ saḥ yathā saṃdiṣṭam iṣṭavat sarvam adhiśat
21. Sumantra, thus addressed by the great-souled Bharata, was delighted. He ordered everything as commanded, as if it were his own desire.
ताः प्रहृष्टाः प्रकृतयो बलाध्यक्षा बलस्य च ।
श्रुत्वा यात्रां समाज्ञप्तां राघवस्य निवर्तने ॥२२॥
22. tāḥ prahṛṣṭāḥ prakṛtayo balādhyakṣā balasya ca ,
śrutvā yātrāṃ samājñaptāṃ rāghavasya nivartane.
22. tāḥ prahṛṣṭāḥ prakṛtayaḥ balādhyakṣāḥ balasy ca
śrutvā yātrām samājñaptām rāghavasya nivartane
22. rāghavasya nivartane samājñaptām yātrām śrutvā
tāḥ prahṛṣṭāḥ prakṛtayaḥ ca balasy balādhyakṣāḥ
22. Those delighted subjects (prakṛti) and the commanders of the army, having heard of the expedition commanded for Raghava's (Rama's) return...
ततो योधाङ्गनाः सर्वा भर्तॄन् सर्वान् गृहेगृहे ।
यात्रा गमनमाज्ञाय त्वरयन्ति स्म हर्षिताः ॥२३॥
23. tato yodhāṅganāḥ sarvā bhartṝn sarvān gṛhegṛhe ,
yātrā gamanamājñāya tvarayanti sma harṣitāḥ.
23. tataḥ yodha-aṅganāḥ sarvāḥ bhartṝn sarvān gṛhe-gṛhe
yātrā gamanam ājñāya tvarayanti sma harṣitāḥ
23. tataḥ harṣitāḥ sarvāḥ yodha-aṅganāḥ yātrā gamanam
ājñāya gṛhe-gṛhe sarvān bhartṝn tvarayanti sma
23. Then, all the joyful wives of the warriors, understanding that the time for departure (yātrā) had come, hastened all their husbands in every house.
ते हयैर्गोरथैः शीघ्रैः स्यन्दनैश्च मनोजवैः ।
सह योधैर्बलाध्यक्षा बलं सर्वमचोदयन् ॥२४॥
24. te hayairgorathaiḥ śīghraiḥ syandanaiśca manojavaiḥ ,
saha yodhairbalādhyakṣā balaṃ sarvamacodayan.
24. te hayaiḥ go-rathaiḥ śīghraiḥ syandanaiḥ ca mano-javaiḥ
saha yodhaiḥ bala-adhyakṣāḥ balam sarvam acodayan
24. te balādhyakṣāḥ yodhaiḥ saha hayaiḥ gorathaiḥ śīghraiḥ
ca manojavaiḥ syandanaiḥ sarvam balam acodayan
24. Those army commanders (balādhyakṣāḥ), accompanied by warriors, set the entire army in motion with swift horses, bullock-carts, and chariots swift as thought.
सज्जं तु तद्बलं दृष्ट्वा भरतो गुरुसंनिधौ ।
रथं मे त्वरयस्वेति सुमन्त्रं पार्श्वतो ऽब्रवीत् ॥२५॥
25. sajjaṃ tu tadbalaṃ dṛṣṭvā bharato gurusaṃnidhau ,
rathaṃ me tvarayasveti sumantraṃ pārśvato'bravīt.
25. sajjam tu tat balam dṛṣṭvā bharataḥ guru-sannidhau
ratham me tvarayasva iti sumantram pārśvataḥ abravīt
25. bharataḥ sajjam tat balam dṛṣṭvā tu guru-sannidhau
pārśvataḥ sumantram iti me ratham tvarayasva abravīt
25. Bharata, seeing that the army was ready, in the presence of his preceptor (guru), then said to Sumantra, who was by his side, "Hurry my chariot!".
भरतस्य तु तस्याज्ञां प्रतिगृह्य प्रहर्षितः ।
रथं गृहीत्वा प्रययौ युक्तं परमवाजिभिः ॥२६॥
26. bharatasya tu tasyājñāṃ pratigṛhya praharṣitaḥ ,
rathaṃ gṛhītvā prayayau yuktaṃ paramavājibhiḥ.
26. bharatasya tu tasya ājñām pratigṛhya praharṣitaḥ
ratham gṛhītvā prayayau yuktam parama-vājibhiḥ
26. tu bharatasya tasya ājñām pratigṛhya praharṣitaḥ
parama-vājibhiḥ yuktam ratham gṛhītvā prayayau
26. Sumantra, greatly delighted, accepting that command from Bharata, took the chariot, which was yoked with excellent horses, and then set off.
स राघवः सत्यधृतिः प्रतापवान्ब्रुवन् सुयुक्तं दृढसत्यविक्रमः ।
गुरुं महारण्यगतं यशस्विनं प्रसादयिष्यन्भरतो ऽब्रवीत्तदा ॥२७॥
27. sa rāghavaḥ satyadhṛtiḥ pratāpavānbruvan suyuktaṃ dṛḍhasatyavikramaḥ ,
guruṃ mahāraṇyagataṃ yaśasvinaṃ prasādayiṣyanbharato'bravīttadā.
27. saḥ rāghavaḥ satyadhṛtiḥ pratāpavān
bruvan suyuktam dṛḍhasatyavikramaḥ
gurum mahāraṇyagatam yaśasvinam
prasādayiṣyan bharataḥ abravīt tadā
27. tadā satyadhṛtiḥ pratāpavān
dṛḍhasatyavikramaḥ saḥ rāghavaḥ mahāraṇyagatam
yaśasvinam gurum prasādayiṣyan
suyuktam bruvan bharataḥ abravīt
27. Then, Bharata, steadfast in his resolve, mighty, and resolute in his true valor, spoke what was very appropriate, intending to appease his glorious elder (guru) who had gone to the great forest.
तूर्णं समुत्थाय सुमन्त्र गच्छ बलस्य योगाय बलप्रधानान् ।
आनेतुमिच्छामि हि तं वनस्थं प्रसाद्य रामं जगतो हिताय ॥२८॥
28. tūrṇaṃ samutthāya sumantra gaccha balasya yogāya balapradhānān ,
ānetumicchāmi hi taṃ vanasthaṃ prasādya rāmaṃ jagato hitāya.
28. tūrṇam samutthāya sumantra gaccha
balasya yogāya balapradhānān
ānetum icchāmi hi tam vanastham
prasādya rāmam jagataḥ hitāya
28. sumantra tūrṇam samutthāya gaccha
balasya yogāya balapradhānān
ānetum icchāmi hi tam vanastham
rāmam prasādya jagataḥ hitāya
28. Sumantra, quickly rise and go! Bring together the chief commanders of the army for its mobilization. Indeed, I desire to bring back Rama, who resides in the forest, after appeasing him, for the welfare of the world.
स सूतपुत्रो भरतेन सम्यगाज्ञापितः संपरिपूर्णकामः ।
शशास सर्वान्प्रकृतिप्रधानान्बलस्य मुख्यांश्च सुहृज्जनं च ॥२९॥
29. sa sūtaputro bharatena samyagājñāpitaḥ saṃparipūrṇakāmaḥ ,
śaśāsa sarvānprakṛtipradhānānbalasya mukhyāṃśca suhṛjjanaṃ ca.
29. saḥ sūtaputraḥ bharatena samyak
ājñāpitaḥ samparipūrṇakāmaḥ
śasāsa sarvān prakṛtipradhānān
balasy mukhyān ca suhṛjjanan ca
29. saḥ sūtaputraḥ bharatena samyak
ājñāpitaḥ samparipūrṇakāmaḥ
sarvān prakṛtipradhānān balasya
mukhyān ca suhṛjjanan ca śasāsa
29. Being properly commanded by Bharata, that charioteer's son (Sumantra), whose desires were completely fulfilled, then ordered all the principal ministers, the chiefs of the army, and also the well-wishers.
ततः समुत्थाय कुले कुले ते राजन्यवैश्या वृषलाश्च विप्राः ।
अयूयुजन्नुष्ट्ररथान् खरांश्च नागान् हयांश्चैव कुलप्रसूतान् ॥३०॥
30. tataḥ samutthāya kule kule te rājanyavaiśyā vṛṣalāśca viprāḥ ,
ayūyujannuṣṭrarathān kharāṃśca nāgān hayāṃścaiva kulaprasūtān.
30. tataḥ samutthāya kule kule te
rājanyavaiśyā vṛṣalāḥ ca viprāḥ
ayūyujan uṣṭrarathān kharān ca
nāgān hayān ca eva kulaprasūtān
30. tataḥ samutthāya kule kule te
viprāḥ rājanyavaiśyā vṛṣalāḥ ca
kulaprasūtān uṣṭrarathān kharān
ca nāgān hayān ca eva ayūyujan
30. Thereafter, rising up, the Brahmins, Kshatriyas, Vaishyas, and Shudras from every clan prepared (yoked) camel-chariots, donkeys, elephants, and well-bred horses.