वाल्मीकि-रामायणम्
vālmīki-rāmāyaṇam
-
book-3, chapter-56
स दृष्ट्वा लक्ष्मणं दीनं शून्ये दशरथात्मजः ।
पर्यपृच्छत धर्मात्मा वैदेहीमागतं विना ॥१॥
पर्यपृच्छत धर्मात्मा वैदेहीमागतं विना ॥१॥
1. sa dṛṣṭvā lakṣmaṇaṃ dīnaṃ śūnye daśarathātmajaḥ ,
paryapṛcchata dharmātmā vaidehīmāgataṃ vinā.
paryapṛcchata dharmātmā vaidehīmāgataṃ vinā.
1.
sa dṛṣṭvā lakṣmaṇam dīnam śūnye daśarathātmajaḥ
paryapṛcchata dharmātmā vaidehīm āgatam vinā
paryapṛcchata dharmātmā vaidehīm āgatam vinā
1.
dharmātmā daśarathātmajaḥ saḥ śūnye dīnam
lakṣmaṇam dṛṣṭvā vaidehīm vinā āgatam paryapṛcchata
lakṣmaṇam dṛṣṭvā vaidehīm vinā āgatam paryapṛcchata
1.
Seeing Lakshmana distressed and in that desolate place, Rama, whose soul was devoted to natural law (dharma), questioned him, as Vaidehi (Sita) had not arrived with him.
प्रस्थितं दण्डकारण्यं या मामनुजगाम ह ।
क्व सा लक्ष्मण वैदेही यां हित्वा त्वमिहागतः ॥२॥
क्व सा लक्ष्मण वैदेही यां हित्वा त्वमिहागतः ॥२॥
2. prasthitaṃ daṇḍakāraṇyaṃ yā māmanujagāma ha ,
kva sā lakṣmaṇa vaidehī yāṃ hitvā tvamihāgataḥ.
kva sā lakṣmaṇa vaidehī yāṃ hitvā tvamihāgataḥ.
2.
prasthitam daṇḍakāraṇyam yā mām anujagāma ha kva
sā lakṣmaṇa vaidehī yām hitvā tvam iha āgataḥ
sā lakṣmaṇa vaidehī yām hitvā tvam iha āgataḥ
2.
lakṣmaṇa daṇḍakāraṇyam prasthitam mām yā vaidehī
anujagāma ha sā kva tvam yām hitvā iha āgataḥ
anujagāma ha sā kva tvam yām hitvā iha āgataḥ
2.
O Lakshmana, where is that Vaidehi (Sita) who indeed followed me when I departed for the Dandaka forest? Having left whom, have you come here?
राज्यभ्रष्टस्य दीनस्य दण्डकान्परिधावतः ।
क्व सा दुःखसहाया मे वैदेही तनुमध्यमा ॥३॥
क्व सा दुःखसहाया मे वैदेही तनुमध्यमा ॥३॥
3. rājyabhraṣṭasya dīnasya daṇḍakānparidhāvataḥ ,
kva sā duḥkhasahāyā me vaidehī tanumadhyamā.
kva sā duḥkhasahāyā me vaidehī tanumadhyamā.
3.
rājyabhraṣṭasya dīnasya daṇḍakān paridhāvataḥ
kva sā duḥkhasahāyā me vaidehī tanumadhyamā
kva sā duḥkhasahāyā me vaidehī tanumadhyamā
3.
rājyabhraṣṭasya dīnasya daṇḍakān paridhāvataḥ
me duḥkhasahāyā tanumadhyamā sā vaidehī kva
me duḥkhasahāyā tanumadhyamā sā vaidehī kva
3.
Where is that slender-waisted Vaidehi (Sita), my companion in sorrow, who supported me, a distressed one fallen from my kingdom, as I roamed the Dandaka forest?
यां विना नोत्सहे वीर मुहूर्तमपि जीवितुम् ।
क्व सा प्राणसहाया मे सीता सुरसुतोपमा ॥४॥
क्व सा प्राणसहाया मे सीता सुरसुतोपमा ॥४॥
4. yāṃ vinā notsahe vīra muhūrtamapi jīvitum ,
kva sā prāṇasahāyā me sītā surasutopamā.
kva sā prāṇasahāyā me sītā surasutopamā.
4.
yām vinā na utsahe vīra muhūrtam api jīvitum
kva sā prāṇasahāyā me sītā surasutopamā
kva sā prāṇasahāyā me sītā surasutopamā
4.
vīra yām vinā muhūrtam api jīvitum na utsahe
me prāṇasahāyā surasutopamā sā sītā kva
me prāṇasahāyā surasutopamā sā sītā kva
4.
O hero, without whom I cannot even bear to live for a single moment. Where is that Sita, my life-companion, who resembles a daughter of the gods?
पतित्वममराणां वा पृथिव्याश्चापि लक्ष्मण ।
विना तां तपनीयाभां नेच्छेयं जनकात्मजाम् ॥५॥
विना तां तपनीयाभां नेच्छेयं जनकात्मजाम् ॥५॥
5. patitvamamarāṇāṃ vā pṛthivyāścāpi lakṣmaṇa ,
vinā tāṃ tapanīyābhāṃ neccheyaṃ janakātmajām.
vinā tāṃ tapanīyābhāṃ neccheyaṃ janakātmajām.
5.
patitvam amarāṇām vā pṛthivyāḥ ca api lakṣmaṇa
| vinā tām tapanīyābhām na iccheyam janakātmajām
| vinā tām tapanīyābhām na iccheyam janakātmajām
5.
lakṣmaṇa amarāṇām vā pṛthivyāḥ ca api patitvam
tām tapanīyābhām janakātmajām vinā na iccheyam
tām tapanīyābhām janakātmajām vinā na iccheyam
5.
O Lakshmana, I would not desire even the lordship over the gods or over the earth without that daughter of Janaka, whose radiance is like molten gold.
कच्चिज्जीवति वैदेही प्राणैः प्रियतरा मम ।
कच्चित् प्रव्राजनं सौम्य न मे मिथ्या भविष्यति ॥६॥
कच्चित् प्रव्राजनं सौम्य न मे मिथ्या भविष्यति ॥६॥
6. kaccijjīvati vaidehī prāṇaiḥ priyatarā mama ,
kaccit pravrājanaṃ saumya na me mithyā bhaviṣyati.
kaccit pravrājanaṃ saumya na me mithyā bhaviṣyati.
6.
kaccit jīvati vaidehī prāṇaiḥ priyatarā mama |
kaccit pravrājanam saumya na me mithyā bhaviṣyati
kaccit pravrājanam saumya na me mithyā bhaviṣyati
6.
kaccit vaidehī mama prāṇaiḥ priyatarā jīvati
kaccit saumya me pravrājanam mithyā na bhaviṣyati
kaccit saumya me pravrājanam mithyā na bhaviṣyati
6.
I hope Vaidehi, who is dearer to me than my very life, is still alive. And I hope, O gentle one, that my exile (pravrājanam) will not prove to be in vain.
सीतानिमित्तं सौमित्रे मृते मयि गते त्वयि ।
कच्चित् सकामा सुखिता कैकेयी सा भविष्यति ॥७॥
कच्चित् सकामा सुखिता कैकेयी सा भविष्यति ॥७॥
7. sītānimittaṃ saumitre mṛte mayi gate tvayi ,
kaccit sakāmā sukhitā kaikeyī sā bhaviṣyati.
kaccit sakāmā sukhitā kaikeyī sā bhaviṣyati.
7.
sītānimittam saumitre mṛte mayi gate tvayi |
kaccit sakāmā sukhitā kaikeyī sā bhaviṣyati
kaccit sakāmā sukhitā kaikeyī sā bhaviṣyati
7.
saumitre mayi sītānimittam mṛte tvayi gate ca
kaccit sā kaikeyī sakāmā sukhitā bhaviṣyati
kaccit sā kaikeyī sakāmā sukhitā bhaviṣyati
7.
O son of Sumitrā, I hope that Kaikeyī will be happy and have her desires fulfilled, should I die for Sītā's sake and you return.
सपुत्रराज्यां सिद्धार्थां मृतपुत्रा तपस्विनी ।
उपस्थास्यति कौसल्या कच्चिन् सौम्य न कैकयीम् ॥८॥
उपस्थास्यति कौसल्या कच्चिन् सौम्य न कैकयीम् ॥८॥
8. saputrarājyāṃ siddhārthāṃ mṛtaputrā tapasvinī ,
upasthāsyati kausalyā kaccin saumya na kaikayīm.
upasthāsyati kausalyā kaccin saumya na kaikayīm.
8.
saputrarājyām siddhārthām mṛtaputrā tapasvinī |
upasthāsyati kausalyā kaccit saumya na kaikeyīm
upasthāsyati kausalyā kaccit saumya na kaikeyīm
8.
saumya kaccit mṛtaputrā tapasvinī kausalyā
saputrarājyām siddhārthām kaikeyīm na upasthāsyati
saputrarājyām siddhārthām kaikeyīm na upasthāsyati
8.
O gentle one, I hope that Kaushalyā, who will be a grief-stricken ascetic, having lost her son, will not have to attend upon Kaikeyī, who will have attained her son and the kingdom, and whose objectives (artha) will have been accomplished.
यदि जीवति वैदेही गमिष्याम्याश्रमं पुनः ।
सुवृत्ता यदि वृत्ता सा प्राणांस्त्यक्ष्यामि लक्ष्मण ॥९॥
सुवृत्ता यदि वृत्ता सा प्राणांस्त्यक्ष्यामि लक्ष्मण ॥९॥
9. yadi jīvati vaidehī gamiṣyāmyāśramaṃ punaḥ ,
suvṛttā yadi vṛttā sā prāṇāṃstyakṣyāmi lakṣmaṇa.
suvṛttā yadi vṛttā sā prāṇāṃstyakṣyāmi lakṣmaṇa.
9.
yadi jīvati vaidehī gamiṣyāmi āśramam punaḥ
suvṛttā yadi vṛttā sā prāṇān tyakṣyāmi lakṣmaṇa
suvṛttā yadi vṛttā sā prāṇān tyakṣyāmi lakṣmaṇa
9.
lakṣmaṇa yadi vaidehī jīvati punaḥ āśramam
gamiṣyāmi yadi sā suvṛttā vṛttā prāṇān tyakṣyāmi
gamiṣyāmi yadi sā suvṛttā vṛttā prāṇān tyakṣyāmi
9.
If Vaidehi lives, I will return to the hermitage. However, Lakshmana, if that chaste lady has perished, I will give up my life.
यदि मामाश्रमगतं वैदेही नाभिभाषते ।
पुनः प्रहसिता सीता विनशिष्यामि लक्ष्मण ॥१०॥
पुनः प्रहसिता सीता विनशिष्यामि लक्ष्मण ॥१०॥
10. yadi māmāśramagataṃ vaidehī nābhibhāṣate ,
punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi lakṣmaṇa.
punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi lakṣmaṇa.
10.
yadi mām āśramagatam vaidehī na abhibhāṣate
punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi lakṣmaṇa
punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi lakṣmaṇa
10.
lakṣmaṇa yadi āśramagatam mām vaidehī na
abhibhāṣate punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi
abhibhāṣate punaḥ prahasitā sītā vinaśiṣyāmi
10.
Lakshmana, if Vaidehi does not speak to me when I return to the hermitage, and Sita is not smiling again, I will perish.
ब्रूहि लक्ष्मण वैदेही यदि जीवति वा न वा ।
त्वयि प्रमत्ते रक्षोभिर्भक्षिता वा तपस्विनी ॥११॥
त्वयि प्रमत्ते रक्षोभिर्भक्षिता वा तपस्विनी ॥११॥
11. brūhi lakṣmaṇa vaidehī yadi jīvati vā na vā ,
tvayi pramatte rakṣobhirbhakṣitā vā tapasvinī.
tvayi pramatte rakṣobhirbhakṣitā vā tapasvinī.
11.
brūhi lakṣmaṇa vaidehī yadi jīvati vā na vā
tvayi pramatte rakṣobhiḥ bhakṣitā vā tapasvinī
tvayi pramatte rakṣobhiḥ bhakṣitā vā tapasvinī
11.
lakṣmaṇa brūhi vaidehī yadi jīvati vā na vā vā
tvayi pramatte rakṣobhiḥ tapasvinī bhakṣitā
tvayi pramatte rakṣobhiḥ tapasvinī bhakṣitā
11.
Lakshmana, tell me if Vaidehi is alive or not. Or was that pitiable lady devoured by demons while you were careless?
सुकुमारी च बाला च नित्यं चादुःखदर्शिनी ।
मद्वियोगेन वैदेही व्यक्तं शोचति दुर्मनाः ॥१२॥
मद्वियोगेन वैदेही व्यक्तं शोचति दुर्मनाः ॥१२॥
12. sukumārī ca bālā ca nityaṃ cāduḥkhadarśinī ,
madviyogena vaidehī vyaktaṃ śocati durmanāḥ.
madviyogena vaidehī vyaktaṃ śocati durmanāḥ.
12.
sukumārī ca bālā ca nityam ca aduḥkhadarśinī
madviyogena vaidehī vyaktam śocati durmanāḥ
madviyogena vaidehī vyaktam śocati durmanāḥ
12.
sukumārī ca bālā ca nityam aduḥkhadarśinī
vaidehī madviyogena vyaktam durmanāḥ śocati
vaidehī madviyogena vyaktam durmanāḥ śocati
12.
Vaidehi, who is so delicate and young, and has always known no sorrow, is certainly grieving and distressed in mind because of her separation from me.
सर्वथा रक्षसा तेन जिह्मेन सुदुरात्मना ।
वदता लक्ष्मणेत्युच्चैस्तवापि जनितं भयम् ॥१३॥
वदता लक्ष्मणेत्युच्चैस्तवापि जनितं भयम् ॥१३॥
13. sarvathā rakṣasā tena jihmena sudurātmanā ,
vadatā lakṣmaṇetyuccaistavāpi janitaṃ bhayam.
vadatā lakṣmaṇetyuccaistavāpi janitaṃ bhayam.
13.
sarvathā rakṣasā tena jihmena sudurātmanā vadatā
lakṣmaṇa iti uccaiḥ tava api janitam bhayam
lakṣmaṇa iti uccaiḥ tava api janitam bhayam
13.
tena jihmena sudurātmanā rakṣasā uccaiḥ lakṣmaṇa
iti vadatā tava api sarvathā bhayam janitam
iti vadatā tava api sarvathā bhayam janitam
13.
Indeed, that crooked and exceedingly evil-minded demon, by loudly calling out 'Lakṣmaṇa!', caused fear in you too.
श्रुतश्च शङ्के वैदेह्या स स्वरः सदृशो मम ।
त्रस्तया प्रेषितस्त्वं च द्रष्टुं मां शीघ्रमागतः ॥१४॥
त्रस्तया प्रेषितस्त्वं च द्रष्टुं मां शीघ्रमागतः ॥१४॥
14. śrutaśca śaṅke vaidehyā sa svaraḥ sadṛśo mama ,
trastayā preṣitastvaṃ ca draṣṭuṃ māṃ śīghramāgataḥ.
trastayā preṣitastvaṃ ca draṣṭuṃ māṃ śīghramāgataḥ.
14.
śrutaḥ ca śaṅke vaidehyā saḥ svaraḥ sadṛśaḥ mama |
trastayā preṣitaḥ tvam ca draṣṭum mām śīghram āgataḥ
trastayā preṣitaḥ tvam ca draṣṭum mām śīghram āgataḥ
14.
ca śaṅke vaidehyā saḥ mama sadṛśaḥ svaraḥ śrutaḥ ca
trastayā tvam mām draṣṭum śīghram preṣitaḥ āgataḥ
trastayā tvam mām draṣṭum śīghram preṣitaḥ āgataḥ
14.
I suspect that Vaidehī (Sītā) heard that voice which was similar to mine. Frightened, she quickly sent you to come and see me.
सर्वथा तु कृतं कष्टं सीतामुत्सृजता वने ।
प्रतिकर्तुं नृशंसानां रक्षसां दत्तमन्तरम् ॥१५॥
प्रतिकर्तुं नृशंसानां रक्षसां दत्तमन्तरम् ॥१५॥
15. sarvathā tu kṛtaṃ kaṣṭaṃ sītāmutsṛjatā vane ,
pratikartuṃ nṛśaṃsānāṃ rakṣasāṃ dattamantaram.
pratikartuṃ nṛśaṃsānāṃ rakṣasāṃ dattamantaram.
15.
sarvathā tu kṛtam kaṣṭam sītām utsṛjatā vane |
pratikartum nṛśaṃsānām rakṣasām dattam antaram
pratikartum nṛśaṃsānām rakṣasām dattam antaram
15.
tu sarvathā vane sītām utsṛjatā kaṣṭam kṛtam
nṛśaṃsānām rakṣasām pratikartum antaram dattam
nṛśaṃsānām rakṣasām pratikartum antaram dattam
15.
Indeed, by abandoning Sītā in the forest, great harm has been done. An opportunity has been given to the cruel demons (rakṣasa) to retaliate.
दुःखिताः खरघातेन राक्षसाः पिशिताशनाः ।
तैः सीता निहता घोरैर्भविष्यति न संशयः ॥१६॥
तैः सीता निहता घोरैर्भविष्यति न संशयः ॥१६॥
16. duḥkhitāḥ kharaghātena rākṣasāḥ piśitāśanāḥ ,
taiḥ sītā nihatā ghorairbhaviṣyati na saṃśayaḥ.
taiḥ sītā nihatā ghorairbhaviṣyati na saṃśayaḥ.
16.
duḥkhitāḥ kharaghātena rākṣasāḥ piśitāśanāḥ |
taiḥ sītā nihatā ghoraiḥ bhaviṣyati na saṃśayaḥ
taiḥ sītā nihatā ghoraiḥ bhaviṣyati na saṃśayaḥ
16.
kharaghātena duḥkhitāḥ piśitāśanāḥ rākṣasāḥ
taiḥ ghoraiḥ sītā nihatā bhaviṣyati na saṃśayaḥ
taiḥ ghoraiḥ sītā nihatā bhaviṣyati na saṃśayaḥ
16.
The flesh-eating demons (rakṣasa), distressed by the slaying of Khara, will certainly have killed Sītā – there is no doubt about this.
अहो ऽस्मि व्यसने मग्नः सर्वथा रिपुनाशन ।
किं त्विदानीं करिष्यामि शङ्के प्राप्तव्यमीदृशम् ॥१७॥
किं त्विदानीं करिष्यामि शङ्के प्राप्तव्यमीदृशम् ॥१७॥
17. aho'smi vyasane magnaḥ sarvathā ripunāśana ,
kiṃ tvidānīṃ kariṣyāmi śaṅke prāptavyamīdṛśam.
kiṃ tvidānīṃ kariṣyāmi śaṅke prāptavyamīdṛśam.
17.
aho asmi vyasane magnaḥ sarvathā ripunāśana
kim tu idānīm kariṣyāmi śaṅke prāptavyam īdṛśam
kim tu idānīm kariṣyāmi śaṅke prāptavyam īdṛśam
17.
aho ripunāśana asmi vyasane sarvathā magnaḥ
idānīm kim tu kariṣyāmi īdṛśam prāptavyam śaṅke
idānīm kim tu kariṣyāmi īdṛśam prāptavyam śaṅke
17.
Alas, O destroyer of foes, I am completely immersed in distress (vyasana). What shall I do now? I fear that such a calamity is destined for me.
इति सीतां वरारोहां चिन्तयन्नेव राघवः ।
आजगाम जनस्थानं त्वरया सहलक्ष्मणः ॥१८॥
आजगाम जनस्थानं त्वरया सहलक्ष्मणः ॥१८॥
18. iti sītāṃ varārohāṃ cintayanneva rāghavaḥ ,
ājagāma janasthānaṃ tvarayā sahalakṣmaṇaḥ.
ājagāma janasthānaṃ tvarayā sahalakṣmaṇaḥ.
18.
iti sītām varārohām cintayan eva rāghavaḥ
ājagāma janasthānam tvarayā sahalakṣmaṇaḥ
ājagāma janasthānam tvarayā sahalakṣmaṇaḥ
18.
iti varārohām sītām cintayan eva rāghavaḥ
sahalakṣmaṇaḥ tvarayā janasthānam ājagāma
sahalakṣmaṇaḥ tvarayā janasthānam ājagāma
18.
Thus, while constantly thinking of Sita, the one with beautiful hips, Rama (rāghava) quickly arrived at Janasthana, accompanied by Lakshmana.
विगर्हमाणो ऽनुजमार्तरूपं क्षुधा श्रमाच्चैव पिपासया च ।
विनिःश्वसञ् शुष्कमुखो विषण्णः प्रतिश्रयं प्राप्य समीक्ष्य शून्यम् ॥१९॥
विनिःश्वसञ् शुष्कमुखो विषण्णः प्रतिश्रयं प्राप्य समीक्ष्य शून्यम् ॥१९॥
19. vigarhamāṇo'nujamārtarūpaṃ kṣudhā śramāccaiva pipāsayā ca ,
viniḥśvasañ śuṣkamukho viṣaṇṇaḥ pratiśrayaṃ prāpya samīkṣya śūnyam.
viniḥśvasañ śuṣkamukho viṣaṇṇaḥ pratiśrayaṃ prāpya samīkṣya śūnyam.
19.
vigarhamāṇaḥ anujam ārtarūpam
kṣudhā śramāt ca eva pipāsayā ca
viniḥśvasan śuṣkamukhaḥ viṣaṇṇaḥ
pratiśrayam prāpya samīkṣya śūnyam
kṣudhā śramāt ca eva pipāsayā ca
viniḥśvasan śuṣkamukhaḥ viṣaṇṇaḥ
pratiśrayam prāpya samīkṣya śūnyam
19.
kṣudhā śramāt ca eva pipāsayā ca
ārtarūpam anujam vigarhamāṇaḥ
viniḥśvasan śuṣkamukhaḥ viṣaṇṇaḥ
śūnyam pratiśrayam prāpya samīkṣya
ārtarūpam anujam vigarhamāṇaḥ
viniḥśvasan śuṣkamukhaḥ viṣaṇṇaḥ
śūnyam pratiśrayam prāpya samīkṣya
19.
Reproaching his younger brother (anuja) for his distressed appearance – caused by hunger, exhaustion, and thirst – Rama, sighing deeply, with a dry face, and utterly dejected, reached the hermitage and found it empty.
स्वमाश्रमं संप्रविगाह्य वीरो विहारदेशाननुसृत्य कांश्चित् ।
एतत्तदित्येव निवासभूमौ प्रहृष्टरोमा व्यथितो बभूव ॥२०॥
एतत्तदित्येव निवासभूमौ प्रहृष्टरोमा व्यथितो बभूव ॥२०॥
20. svamāśramaṃ saṃpravigāhya vīro vihāradeśānanusṛtya kāṃścit ,
etattadityeva nivāsabhūmau prahṛṣṭaromā vyathito babhūva.
etattadityeva nivāsabhūmau prahṛṣṭaromā vyathito babhūva.
20.
svam āśramam sampravigāhya vīraḥ
vihāradesān anusṛtya kāṃścit
etat tat iti eva nivāsabhūmau
prahṛṣṭaromā vyathitaḥ babhūva
vihāradesān anusṛtya kāṃścit
etat tat iti eva nivāsabhūmau
prahṛṣṭaromā vyathitaḥ babhūva
20.
vīraḥ svam āśramam sampravigāhya
kāṃścit vihāradesān anusṛtya
etat tat iti eva nivāsabhūmau
prahṛṣṭaromā vyathitaḥ babhūva
kāṃścit vihāradesān anusṛtya
etat tat iti eva nivāsabhūmau
prahṛṣṭaromā vyathitaḥ babhūva
20.
The hero (vīra), having thoroughly entered his own hermitage (āśrama) and searched through some recreational spots, exclaimed 'This is that!', and thereupon, in the dwelling place, his hair stood on end, and he became utterly distressed.
Links to all chapters:
bāla kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
ayodhyā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
araṇya kāṇḍa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56 (current chapter)
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
kiṣkindhā kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
sundara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
yuddha kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
uttara kāṇḍa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100