Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-89

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भानुरुवाच ।
मनो हि जगतां कर्तृ मनो हि पुरुषः परः ।
मनःकृतं कृतं लोके न शरीरकृतं कृतम् ॥ १ ॥
bhānuruvāca ,
mano hi jagatāṃ kartṛ mano hi puruṣaḥ paraḥ ,
manaḥkṛtaṃ kṛtaṃ loke na śarīrakṛtaṃ kṛtam 1
1. bhānuḥ uvāca manaḥ hi jagatām kartṛ manaḥ hi puruṣaḥ
paraḥ manaḥ-kṛtam kṛtam loke na śarīra-kṛtam kṛtam
1. bhānuḥ uvāca hi manaḥ jagatām kartṛ hi manaḥ paraḥ
puruṣaḥ loke manaḥ-kṛtam kṛtam śarīra-kṛtam na kṛtam
1. Bhānu said: The mind (manas) indeed is the creator of the worlds. The mind (manas) indeed is the supreme person (puruṣa). That which is done by the mind (manas) is truly accomplished in the world, not that which is done merely by the body.
सामान्यब्राह्मणा भूत्वा मनोभावनया किल ।
ऐन्दवा ब्रह्मतां याता मनसः पश्य शक्तताम् ॥ २ ॥
sāmānyabrāhmaṇā bhūtvā manobhāvanayā kila ,
aindavā brahmatāṃ yātā manasaḥ paśya śaktatām 2
2. sāmānya-brāhmaṇāḥ bhūtvā manaḥ-bhāvanayā kila
aindavāḥ brahmatām yātāḥ manasaḥ paśya śaktatām
2. sāmānya-brāhmaṇāḥ bhūtvā aindavāḥ kila
manaḥ-bhāvanayā brahmatām yātāḥ manasaḥ śaktatām paśya
2. Having been ordinary brahmins, the descendants of Indu indeed attained the state of brahman (brahmatā) through mental contemplation (bhāvanā). Behold the power (śakti) of the mind (manas)!
मनसा भाव्यमानो हि देहतां याति देहकः ।
देहभावनयाऽयुक्तो देहधर्मैर्न बाध्यते ॥ ३ ॥
manasā bhāvyamāno hi dehatāṃ yāti dehakaḥ ,
dehabhāvanayā'yukto dehadharmairna bādhyate 3
3. manasā bhāvyamānaḥ hi dehatām yāti dehakaḥ
deha-bhāvanayā ayuktaḥ deha-dharmaih na bādhyate
3. hi manasā bhāvyamānaḥ dehakaḥ dehatām yāti
deha-bhāvanayā ayuktaḥ deha-dharmaih na bādhyate
3. Indeed, when contemplated by the mind (manas), the body (dehaka) manifests as a body. However, one who is not engrossed in the conception of the body is not bound by the attributes (dharma) of the body.
बाह्यदृष्टिर्हि नियतं सुखदुःखादि विन्दति ।
नान्तर्मुखतया योगी देहे वेत्ति प्रियाप्रिये ॥ ४ ॥
bāhyadṛṣṭirhi niyataṃ sukhaduḥkhādi vindati ,
nāntarmukhatayā yogī dehe vetti priyāpriye 4
4. bāhyadṛṣṭiḥ hi niyatam sukhaduḥkha ādi vindati
na antarmukhatayā yogī dehe vetti priyāpriye
4. bāhyadṛṣṭiḥ hi niyatam sukhaduḥkha ādi vindati
yogī antarmukhatayā dehe priyāpriye na vetti
4. Indeed, one with an external perspective certainly experiences happiness, sorrow, and other such things. A yogi, however, being inwardly focused (antarmukhatayā), does not perceive pleasant and unpleasant sensations in the body.
मनःकारणकं तस्माज्जगद्विविधविभ्रमम् ।
इन्द्रस्याहल्यया सार्धं वृत्तान्तोऽत्र निदर्शनम् ॥ ५ ॥
manaḥkāraṇakaṃ tasmājjagadvividhavibhramam ,
indrasyāhalyayā sārdhaṃ vṛttānto'tra nidarśanam 5
5. manaḥkāraṇakam tasmāt jagat vividhavibhramam
indrasya ahalyayā sārdham vṛttāntaḥ atra nidarśanam
5. tasmāt jagat vividhavibhramam manaḥkāraṇakam atra
indrasya ahalyayā sārdham vṛttāntaḥ nidarśanam
5. Therefore, this world, with its diverse illusions, is caused by the mind. The narrative (vṛttānta) involving Indra and Ahalyā serves as an illustration (nidarśanam) here.
श्रीब्रह्मोवाच ।
काहल्या भगवन्भानो को वात्रेन्द्रस्तमोनुद ।
ययोरुदन्तश्रवणे पावनी दृष्टिरेति हि ॥ ६ ॥
śrībrahmovāca ,
kāhalyā bhagavanbhāno ko vātrendrastamonuda ,
yayorudantaśravaṇe pāvanī dṛṣṭireti hi 6
6. śrībrahmā uvāca kā ahalyā bhagavan bhāno kaḥ vā atra
indraḥ tamonud yayoḥ udantaśravaṇe pāvanī dṛṣṭiḥ eti hi
6. śrībrahmā uvāca he bhagavan bhāno,
kā ahalyā,
vā kaḥ atra tamonud indraḥ? yayoḥ udantaśravaṇe hi pāvanī dṛṣṭiḥ eti
6. Śrī Brahmā said: O venerable Bhānu, who is Ahalyā, and who is Indra, the dispeller of darkness, spoken of here? Indeed (hi), upon hearing the account (udanta) of these two, a purifying vision arises.
भानुरुवाच ।
श्रूयते हि पुरा देव मागधेषु महीपतिः ।
इन्द्रद्युम्न इति ख्यात इन्द्रद्युम्न इवापरः ॥ ७ ॥
bhānuruvāca ,
śrūyate hi purā deva māgadheṣu mahīpatiḥ ,
indradyumna iti khyāta indradyumna ivāparaḥ 7
7. bhānuḥ uvāca śrūyate hi purā deva māgadheṣu mahīpatiḥ
indradyumna iti khyātaḥ indradyumna iva aparaḥ
7. bhānuḥ uvāca hi deva,
purā māgadheṣu indradyumna iti khyātaḥ mahīpatiḥ (āsīt),
aparaḥ indradyumnaḥ iva
7. Bhānu said: Indeed (hi), it is heard (śrūyate) that formerly, O deity, there was a king (mahīpati) among the Magadhas (māgadheṣu), renowned as Indradyumna, who was like another Indradyumna.
तस्येन्दुबिम्बप्रतिमा भार्या कमललोचना ।
अहल्या नाम तत्रासीच्छशाङ्कस्येव रोहिणी ॥ ८ ॥
tasyendubimbapratimā bhāryā kamalalocanā ,
ahalyā nāma tatrāsīcchaśāṅkasyeva rohiṇī 8
8. tasya indu-bimba-pratimā bhāryā kamala-locanā
ahalyā nāma tatra āsīt śaśāṅkasya iva rohiṇī
8. tatra tasya indu-bimba-pratimā kamala-locanā
ahalyā nāma bhāryā śaśāṅkasya rohiṇī iva āsīt
8. His wife, named Ahalya, was there. She had eyes like lotuses and an appearance like the disc of the moon, just as Rohini is to Śaśāṅka (the moon).
तस्मिन्नेव पुरे षिङ्गः षिङ्गप्रकरशेखरः ।
इन्द्रनामा परः कश्चिद्धीमान्विप्रकुमारकः ॥ ९ ॥
tasminneva pure ṣiṅgaḥ ṣiṅgaprakaraśekharaḥ ,
indranāmā paraḥ kaściddhīmānviprakumārakaḥ 9
9. tasmin eva pure ṣiṅgaḥ ṣiṅga-prakara-śekharaḥ
indra-nāmā paraḥ kaścit dhīmān vipra-kumārakaḥ
9. tasmin eva pure ṣiṅga-prakara-śekharaḥ
indra-nāmā paraḥ kaścit dhīmān vipra-kumārakaḥ
9. In that very city, there was another intelligent young Brahmin, named Indra, who was the foremost among the Śiṅga community.
अहल्या पूर्वमिन्द्रस्य बभूवेष्टेत्यहल्यया ।
श्रुतं राजमहिष्याथ कथाप्रस्तावतः क्वचित् ॥ १० ॥
ahalyā pūrvamindrasya babhūveṣṭetyahalyayā ,
śrutaṃ rājamahiṣyātha kathāprastāvataḥ kvacit 10
10. ahalyā pūrvam indrasya babhūva iṣṭā iti ahalyayā
śrutam rāja-mahiṣyā atha kathā-prastāvataḥ kvacit
10. atha rāja-mahiṣyā ahalyayā kvacit kathā-prastāvataḥ
"ahalyā pūrvam indrasya iṣṭā babhūva" iti śrutam
10. Then, the queen (rājamaḥiṣī) Ahalya heard somewhere, during the course of a story, that Ahalya had previously been beloved by Indra.
आकर्ण्यैवमहल्या सा बभूवेन्द्रानुरागिणी ।
अहल्यां मां स नो कस्मात्सक्तोऽभ्येतीत्यथोत्सुका ॥ ११ ॥
ākarṇyaivamahalyā sā babhūvendrānurāgiṇī ,
ahalyāṃ māṃ sa no kasmātsakto'bhyetītyathotsukā 11
11. ākarṇya evam ahalyā sā babhūva indra-anurāgiṇī ahalyām
mām saḥ na u kasmāt saktaḥ abhyeti iti atha utsukā
11. evam ākarṇya sā ahalyā indra-anurāgiṇī
babhūva atha utsukā (sā)
"saḥ kasmāt saktaḥ (api) mām
ahalyām na u abhyeti" iti (acintayat)
11. Having heard this, that Ahalya became enamored with Indra. Then, she became eager, thinking, "Why does he not, attached as he is, come to me, Ahalya?"
मृणालभारकदलीपल्लवास्तरणेषु सा ।
अतप्यत भृशं बाला लता लूना वनेष्विव ॥ १२ ॥
mṛṇālabhārakadalīpallavāstaraṇeṣu sā ,
atapyata bhṛśaṃ bālā latā lūnā vaneṣviva 12
12. mṛṇālabhārakadalīpallavāstaraṇeṣu sā
atapyata bhṛśam bālā latā lūnā vaneṣu iva
12. sā bālā mṛṇālabhārakadalīpallavāstaraṇeṣu bhṛśam atapyata,
vaneṣu lūnā latā iva.
12. Even on beds spread with heavy lotus stalks and plantain leaves, that young girl suffered intensely, like a creeper severed in the forests.
खेदमाप समग्रासु तासु भूपविभूतिषु ।
मत्सी निदाघतप्तासु परिलोला स्थलीष्विव ॥ १३ ॥
khedamāpa samagrāsu tāsu bhūpavibhūtiṣu ,
matsī nidāghataptāsu parilolā sthalīṣviva 13
13. khedam āpa samagrāsu tāsu bhūpavibhūtiṣu
matsī nidāghataptāsu parilolā sthalīṣu iva
13. (sā) samagrāsu tāsu bhūpavibhūtiṣu khedam āpa,
nidāghataptāsu sthalīṣu parilolā matsī iva.
13. She experienced distress amidst all those royal splendors, just like a restless fish in dry, parched lands heated by summer.
अयमिन्द्रोऽयमिन्द्रश्चेत्येवं जातप्रलापया ।
लज्जापि हि तया त्यक्ता वैवश्यमनुयातया ॥ १४ ॥
ayamindro'yamindraścetyevaṃ jātapralāpayā ,
lajjāpi hi tayā tyaktā vaivaśyamanuyātayā 14
14. ayam indraḥ ayam indraḥ ca iti evam jātapralāpayā
lajjā api hi tayā tyaktā vaivaśyam anuyātayā
14. "ayam indraḥ,
ayam indraḥ ca" iti evam jātapralāpayā,
vaivaśyam anuyātayā tayā hi lajjā api tyaktā.
14. Uttering 'This is (Indra), this is (Indra)' in a delirious state, and having succumbed to helplessness, she indeed abandoned even her shame.
इत्यार्तया घनस्नेहमथ तस्या वयस्यया ।
उक्तं तया प्रियेऽविघ्नमिन्द्रमभ्यानयाम्यहम् ॥ १५ ॥
ityārtayā ghanasnehamatha tasyā vayasyayā ,
uktaṃ tayā priye'vighnamindramabhyānayāmyaham 15
15. iti ārtayā ghanasneham atha tasyāḥ vayasyayā
uktam tayā priye avighnam indram abhyānayāmi aham
15. atha tasyāḥ ghanasneham ārtayā vayasyayā uktam (iti): "priye,
aham avighnam indram abhyānayāmi.
"
15. Then, by her female friend, who was deeply affectionate and distressed, it was said: 'O dear one, I shall surely bring (Indra) here without any impediment.'
इष्टं तवानयामीति श्रुत्वा विकसितेक्षणा ।
पपात पादयोः सख्या नलिन्या नलिनी यथा ॥ १६ ॥
iṣṭaṃ tavānayāmīti śrutvā vikasitekṣaṇā ,
papāta pādayoḥ sakhyā nalinyā nalinī yathā 16
16. iṣṭam tava anayāmi iti śrutvā vikasitekṣaṇā
papāta pādayoḥ sakhyā nalinyā nalinī yathā
16. iṣṭam tava anayāmi iti śrutvā,
sā vikasitekṣaṇā,
sakhyā nalinyāḥ pādayoḥ nalinī yathā papāta
16. Her eyes widened upon hearing, 'I shall bring your beloved.' She fell at the feet of her friend Nalini, just as a lotus plant (nalinī) might.
ततः प्रयाते दिवसे समायाते निशागमे ।
सा वयस्या तमिन्द्राख्यं ययौ द्विजकुमारकम् ॥ १७ ॥
tataḥ prayāte divase samāyāte niśāgame ,
sā vayasyā tamindrākhyaṃ yayau dvijakumārakam 17
17. tataḥ prayāte divase samāyāte niśāgame sā
vayasyā tam indrākhyam yayau dvijakumārakam
17. tataḥ divase prayāte niśāgame samāyāte,
sā vayasyā tam indrākhyam dvijakumārakam yayau
17. Then, after the day had passed and the night had arrived, that friend went to the young Brahmin (dvijakumāraka) named Indra.
बोधयित्वा यथायुक्तं सा तमिन्द्रमथाङ्गना ।
अहल्यानिकटं रात्र्यामानयामास सत्वरम् ॥ १८ ॥
bodhayitvā yathāyuktaṃ sā tamindramathāṅganā ,
ahalyānikaṭaṃ rātryāmānayāmāsa satvaram 18
18. bodhayitvā yathāyuktam sā tam indram atha
aṅganā ahalyānikaṭam rātryā ānayāmāsa satvaram
18. atha sā aṅganā,
tam indram yathāyuktam bodhayitvā,
rātryā ahalyānikaṭam satvaram ānayāmāsa
18. Then, having appropriately instructed that Indra, that woman (aṅganā) quickly brought him to Ahalyā's side during the night.
ततः सा तेन षिङ्गेन सहेन्द्रेण रतिं ययौ ।
कस्मिंश्चित्सदने गुप्ते बहुमाल्यविलेपना ॥ १९ ॥
tataḥ sā tena ṣiṅgena sahendreṇa ratiṃ yayau ,
kasmiṃścitsadane gupte bahumālyavilepanā 19
19. tataḥ sā tena ṣiṅgena saha indreṇa ratim yayau
kasmin cit sadane gupte bahumālyavilepanā
19. tataḥ sā bahumālyavilepanā,
tena ṣiṅgena saha indreṇa,
kasmin cit gupte sadane ratim yayau
19. Then she, adorned with many garlands and unguents, attained sexual pleasure (rati) with that Indra - who appeared with that distinctive mark (liṅga) - in some secret dwelling.
हाराङ्गदमनोज्ञेन तरुणी तेन सा तदा ।
रतेनावर्जिता वल्ली रसेन मधुना यथा ॥ २० ॥
hārāṅgadamanojñena taruṇī tena sā tadā ,
ratenāvarjitā vallī rasena madhunā yathā 20
20. hārāṅgadamanonñena taruṇī tena sā tadā
ratena āvarjitā vallī rasena madhunā yathā
20. tada tena hārāṅgadamanonñena sā taruṇī ratena āvarjitā,
yathā vallī madhunā rasena (āvarjitā)
20. Then, that young woman, captivated by him who was charming with necklaces and armlets, was drawn by passion (ratena), just as a creeper is attracted by the vital essence (rasena) of spring (madhunā).
ततस्तदनुरक्ता सा पश्यन्ती तन्मयं जगत् ।
न समस्तगुणाकीर्णं भर्तारं बह्वमन्यत ॥ २१ ॥
tatastadanuraktā sā paśyantī tanmayaṃ jagat ,
na samastaguṇākīrṇaṃ bhartāraṃ bahvamanyata 21
21. tatas tadanuraktā sā paśyantī tanmayam jagat
na samastaguṇākīrṇam bhartāram bahu amanyata
21. tatas sā tadanuraktā,
tanmayam jagat paśyantī,
samastaguṇākīrṇam bhartāram bahu na amanyata
21. Thereupon, she became so deeply attached to him, seeing the entire world as pervaded by him (tanmaya), that she no longer esteemed her own husband, even though he was endowed with all good qualities.
केनचित्त्वथ कालेन तस्या इन्द्रानुरागिता ।
सा ज्ञाता राजसिंहेन तन्मुखव्योमचन्द्रिका ॥ २२ ॥
kenacittvatha kālena tasyā indrānurāgitā ,
sā jñātā rājasiṃhena tanmukhavyomacandrikā 22
22. kenacit tu atha kālena tasyāḥ indrānurāgitā
sā jñātā rājasimhena tanmukhavymacandrikā
22. atha tu kenacit kālena tasyāḥ sā indrānurāgitā
tanmukhavymacandrikā rājasimhena jñātā
22. However, after some time, her attachment to Indra became known to the lion-like king (rājasimhena), a revelation that was like the moonlight appearing in the sky of her face.
इन्द्रं ध्यायति सा यावत्तावत्तस्या विराजते ।
मुखं पूर्णेन चन्द्रेण प्रबुद्धमिव कैरवम् ॥ २३ ॥
indraṃ dhyāyati sā yāvattāvattasyā virājate ,
mukhaṃ pūrṇena candreṇa prabuddhamiva kairavam 23
23. indram dhyāyati sā yāvat tāvat tasyāḥ virājate
mukham pūrṇena candreṇa prabuddham iva kairavam
23. yāvat sā indram dhyāyati,
tāvat tasyāḥ mukham,
pūrṇena candreṇa prabuddham kairavam iva,
virājate
23. Whenever she meditates on Indra (Indram), her face shines splendidly, like a night-blooming lotus (kairavam) awakened by the full moon.
इन्द्रोऽपि च तदासक्तसमस्तकरणाकुलः ।
न तिष्ठति क्षणमहो तया विरहितः क्वचित् ॥ २४ ॥
indro'pi ca tadāsaktasamastakaraṇākulaḥ ,
na tiṣṭhati kṣaṇamaho tayā virahitaḥ kvacit 24
24. indraḥ api ca tadāsakta-samasta-karaṇa-ākulaḥ
na tiṣṭhati kṣaṇam aho tayā virahitaḥ kvacit
24. indraḥ api ca tayā virahitaḥ tadāsakta-samasta-karaṇa-ākulaḥ
kṣaṇam aho kvacit na tiṣṭhati
24. Even Indra, whose senses were completely fixated on her and agitated, cannot remain anywhere for a moment without her.
अथातिसुघनस्नेहनिरावरणचेष्टयोः ।
तयोरनयवृत्तान्तो राज्ञाकर्णि कटुव्यथः ॥ २५ ॥
athātisughanasnehanirāvaraṇaceṣṭayoḥ ,
tayoranayavṛttānto rājñākarṇi kaṭuvyathaḥ 25
25. atha ati-sughana-sneha-nirāvaraṇa-ceṣṭayoḥ
tayoḥ anaya-vṛttāntaḥ rājñā akarṇi kaṭu-vyathaḥ
25. atha ati-sughana-sneha-nirāvaraṇa-ceṣṭayoḥ
tayoḥ anaya-vṛttāntaḥ kaṭu-vyathaḥ rājñā akarṇi
25. Then, the king heard the painfully distressing account of their improper conduct, which was characterized by actions unconcealed due to their exceedingly deep affection.
एवमन्योन्यमासक्तं भावमालक्ष्य भूपतिः ।
चकार बहुभिर्दण्डैः स द्वयोरथ शासनम् ॥ २६ ॥
evamanyonyamāsaktaṃ bhāvamālakṣya bhūpatiḥ ,
cakāra bahubhirdaṇḍaiḥ sa dvayoratha śāsanam 26
26. evam anyonyam āsaktam bhāvam ālakṣya bhūpatiḥ
cakāra bahubhiḥ daṇḍaiḥ sa dvayoḥ atha śāsanam
26. evam anyonyam āsaktam bhāvam ālakṣya bhūpatiḥ
sa atha bahubhiḥ daṇḍaiḥ dvayoḥ śāsanam cakāra
26. Having thus perceived their mutual attachment, the king then inflicted punishment upon both of them using various penalties.
तावुभावपि संत्यक्तौ हेमन्ते सलिलाशये ।
तुष्टौ जहसतुस्तत्र न खेदं समुपागतौ ॥ २७ ॥
tāvubhāvapi saṃtyaktau hemante salilāśaye ,
tuṣṭau jahasatustatra na khedaṃ samupāgatau 27
27. tau ubhau api saṃtyaktau hemante salila-āśaye
tuṣṭau jahasatuḥ tatra na khedam samupāgatau
27. tau ubhau api hemante salila-āśaye saṃtyaktau
tuṣṭau tatra jahasatuḥ na khedam samupāgatau
27. Even though both of them were abandoned in a body of water during winter, they were content and laughed there, not experiencing any sorrow.
अपृच्छत ततो राजा खिन्नौ स्थो न तु दुर्मती ।
तावूचतुर्महीपाल जलाशयसमुद्धृतौ ॥ २८ ॥
apṛcchata tato rājā khinnau stho na tu durmatī ,
tāvūcaturmahīpāla jalāśayasamuddhṛtau 28
28. apṛcchata tataḥ rājā khinnau sthaḥ na tu
durmatī tau ūcatuḥ mahīpāla jalāśayasamuddhṛtau
28. tataḥ rājā apṛcchata.
"khinnau sthaḥ,
tu durmatī na (sthaḥ).
" jalāśayasamuddhṛtau tau mahīpāla ūcatuḥ.
28. The king then asked, "You two seem distressed, yet you are not wicked." Those two, who had been rescued from a body of water, replied to the king.
संस्मृत्यावामिहान्योन्यमुखकान्तिमनिन्दिताम् ।
आत्मानं न विजानीवो रूढभावं परस्परम् ॥ २९ ॥
saṃsmṛtyāvāmihānyonyamukhakāntimaninditām ,
ātmānaṃ na vijānīvo rūḍhabhāvaṃ parasparam 29
29. saṃsmṛtya āvām iha anyonyamukhakāntim aninditām
ātmānam na vijānīvaḥ rūḍhabhāvam parasparam
29. iha anyonyamukhakāntim aninditām saṃsmṛtya,
āvām rūḍhabhāvam parasparam (kāraṇena) ātmānam na vijānīvaḥ.
29. Having remembered here the unblemished beauty of each other's faces, we two no longer recognize our own selves (ātman), as a profound mutual affection (bhāva) has taken deep root within us.
शासनेषु च यत्सङ्गो निःशङ्कस्तेन हर्षितौ ।
मुह्यावो न महीपाल स्वाङ्गैरपि विकर्तितैः ॥ ३० ॥
śāsaneṣu ca yatsaṅgo niḥśaṅkastena harṣitau ,
muhyāvo na mahīpāla svāṅgairapi vikartitaiḥ 30
30. śāsaneṣu ca yat saṅgaḥ niḥśaṅkaḥ tena harṣitau
muhyāvaḥ na mahīpāla sva aṅgaiḥ api vikartitaiḥ
30. ca,
mahīpāla,
yat śāsaneṣu saṅgaḥ niḥśaṅkaḥ tena harṣitau (smaḥ).
api vikartitaiḥ sva aṅgaiḥ (api) na muhyāvaḥ.
30. And because our attachment (saṅga) to your commands is fearless, we two are delighted. O king, we are not bewildered, not even by our own limbs when they are mutilated.
ततो भ्राष्ट्रे परिक्षिप्तावखिन्नावेवमेव तौ ।
ऊचतुर्मुदितात्मानावन्योन्यस्मृतिहर्षितौ ॥ ३१ ॥
tato bhrāṣṭre parikṣiptāvakhinnāvevameva tau ,
ūcaturmuditātmānāvanyonyasmṛtiharṣitau 31
31. tataḥ bhrāṣṭre parikṣiptau akhinnau evam eva
tau ūcatuḥ mudita ātmānau anyonyasmṛtiharṣitau
31. tataḥ,
bhrāṣṭre parikṣiptau api,
akhinnau,
evam eva,
mudita ātmānau,
anyonyasmṛtiharṣitau tau ūcatuḥ.
31. Then, even after being thrown into a frying pan, those two remained unworried, just as before. With joyful hearts (ātman) and delighted by the memory of each other, they spoke.
ग्रथितौ गजपादेषु न खिन्नावेव संस्थितौ ।
एवमेवोचतुर्भूपमन्योन्यस्मृतिहर्षितौ ॥ ३२ ॥
grathitau gajapādeṣu na khinnāveva saṃsthitau ,
evamevocaturbhūpamanyonyasmṛtiharṣitau 32
32. grathitau gajapādeṣu na khinnau eva saṃsthitau
evam eva ūcatuḥ bhūpam anyonyasmṛtiharṣitau
32. gajapādeṣu grathitau khinnau na eva saṃsthitau
anyonyasmṛtiharṣitau evam eva bhūpam ūcatuḥ
32. Though bound to the feet of elephants, they both remained completely undaunted. Indeed, delighted by the memory of each other, they spoke to the king in exactly this manner.
कशाहतावखिन्नौ तावेवमेव किलोचतुः ।
अन्यस्माच्छासनाद्राज्ञा कल्पिताच्च पुनः पुनः ॥ ३३ ॥
kaśāhatāvakhinnau tāvevameva kilocatuḥ ,
anyasmācchāsanādrājñā kalpitācca punaḥ punaḥ 33
33. kaśāhatau akhinnau tau evam eva kila ūcatuḥ
anyasmāt śāsanāt rājñā kalpitāt ca punaḥ punaḥ
33. kaśāhatau akhinnau tau evam eva kila ūcatuḥ
rājñā kalpitāt anyasmāt śāsanāt ca punaḥ punaḥ
33. Though struck by whips, they both remained undaunted. Indeed, they spoke to the king exactly as before, even when subjected to various other commands repeatedly decreed by him.
उद्धृतावूचतुः पृष्टौ तमेवार्थं पुनः पुनः ।
उवाचेन्द्रो महीपालं जगन्मे दयितामयम् ॥ ३४ ॥
uddhṛtāvūcatuḥ pṛṣṭau tamevārthaṃ punaḥ punaḥ ,
uvācendro mahīpālaṃ jaganme dayitāmayam 34
34. uddhṛtau ūcatuḥ pṛṣṭau tam eva artham punaḥ
punaḥ uvāca indraḥ mahīpālam jagat me dayitāmayam
34. pṛṣṭau uddhṛtau tam eva artham punaḥ punaḥ ūcatuḥ
indraḥ mahīpālam uvāca me jagat dayitāmayam
34. Having been rescued and questioned, they both repeated the very same statement again and again. Then Indra spoke to the king, declaring, "My world is filled with beloved ones."
न शातनानि दुःखानि बाधन्ते किंचिदेव मे ।
अस्याश्चैव जगद्राजन्सर्वं मन्मयमेव च ॥ ३५ ॥
na śātanāni duḥkhāni bādhante kiṃcideva me ,
asyāścaiva jagadrājansarvaṃ manmayameva ca 35
35. na śātanāni duḥkhāni bādhante kiṃcit eva me
asyāḥ ca eva jagat rājan sarvam manmayam eva ca
35. śātanāni duḥkhāni me kiṃcit eva na bādhante ca
eva rājan asyāḥ eva ca sarvam jagat manmayam eva
35. No pains or sufferings afflict me in the slightest. And, O King, all of this (feminine aspect of creation) and the world (jagat) itself are indeed permeated by me.
तेनान्यशासनाद्दुःखं किंचिदेव न विद्यते ।
मनोमात्रमहं राजन् मनो हि पुरुषः स्मृतः ॥ ३६ ॥
tenānyaśāsanādduḥkhaṃ kiṃcideva na vidyate ,
manomātramahaṃ rājan mano hi puruṣaḥ smṛtaḥ 36
36. tena anyaśāsanāt duḥkham kiṃcit eva na vidyate |
manaḥ mātram aham rājan manaḥ hi puruṣaḥ smṛtaḥ
36. rājan tena anyaśāsanāt kiṃcit duḥkham eva na
vidyate aham manaḥ mātram hi manaḥ puruṣaḥ smṛtaḥ
36. Therefore, from the rule of others, no suffering whatsoever exists. O King, I am merely the mind, for the mind is indeed considered the (true) cosmic person (puruṣa).
प्रपञ्चमात्रमेवायं देहो दृश्यत एव हि ।
समकालप्रयुक्तेन सहसा दण्डराशिना ॥ ३७ ॥
prapañcamātramevāyaṃ deho dṛśyata eva hi ,
samakālaprayuktena sahasā daṇḍarāśinā 37
37. prapañcamātram eva ayam dehaḥ dṛśyate eva
hi | samakālaprayuktena sahasā daṇḍarāśinā
37. ayam dehaḥ prapañcamātram eva hi dṛśyate
samakālaprayuktena sahasā daṇḍarāśinā
37. This body is indeed seen as merely a manifestation (prapañca). For it is seen by a multitude of blows, simultaneously and forcefully applied.
वीरं मनो भेदयितुं मनागपि न शक्यते ।
का नाम ता महाराज कीदृश्यः कस्य शक्तयः ॥ ३८ ॥
vīraṃ mano bhedayituṃ manāgapi na śakyate ,
kā nāma tā mahārāja kīdṛśyaḥ kasya śaktayaḥ 38
38. vīram manaḥ bhedayitum manāk api na śakyate
| kā nāma tā mahārāja kīdṛśyaḥ kasya śaktayaḥ
38. vīram manaḥ manāk api bhedayitum na śakyate mahārāja,
tāḥ śaktayaḥ kāḥ nāma? kīdṛśyaḥ? kasya?
38. The heroic mind cannot be broken even slightly. O great King, what indeed are those powers (śakti), of what nature are they, and to whom do they belong?
याभिर्मनांक्त भिद्यन्ते दृष्टनिश्चयवन्त्यपि ।
वृद्धिमायातु वा देहो यातु वा विशरारुताम् ॥ ३९ ॥
yābhirmanāṃkta bhidyante dṛṣṭaniścayavantyapi ,
vṛddhimāyātu vā deho yātu vā viśarārutām 39
39. yābhiḥ manāṃsi bhidyante dṛṣṭaniścayavanti api
| vṛddhim āyātu vā dehaḥ yātu vā viśarārutām
39. yābhiḥ dṛṣṭaniścayavanti manāṃsi api bhidyante dehaḥ vā vṛddhim āyātu,
vā viśarārutām yātu
39. By which even minds possessing firm resolve are broken. Whether the body experiences growth or goes to a state of decay (viśarārutā).
भावितार्थाभिपतितं मनस्तिष्ठति पूर्ववत् ।
इष्टेऽर्थे चिरमाविष्टं दधानं तत्स्थितं मनः ॥ ४० ॥
bhāvitārthābhipatitaṃ manastiṣṭhati pūrvavat ,
iṣṭe'rthe ciramāviṣṭaṃ dadhānaṃ tatsthitaṃ manaḥ 40
40. bhāvitārthābhipatitam manaḥ tiṣṭhati pūrvavat iṣṭe
arthe ciram āviṣṭam dadhānam tatsthitam manaḥ
40. bhāvitārthābhipatitam manaḥ pūrvavat tiṣṭhati iṣṭe
arthe ciram āviṣṭam manaḥ tatsthitam dadhānam
40. The mind, when it is directed towards an intensely conceived object, remains fixed in that state as it was before. A mind that has been absorbed for a long time in a desired object maintains itself as established in that very state.
भावाभावाः शरीरस्था नृप शक्ता न बाधितुम् ।
भावितं तीव्रवेगेन मनसा यन्महीपते ॥ ४१ ॥
bhāvābhāvāḥ śarīrasthā nṛpa śaktā na bādhitum ,
bhāvitaṃ tīvravegena manasā yanmahīpate 41
41. bhāvābhāvāḥ śarīrasthāḥ nṛpa śaktāḥ na bādhitum
bhāvitam tīvravegena manasā yat mahīpate
41. nṛpa mahīpate śarīrasthāḥ bhāvābhāvāḥ yat
tīvravegena manasā bhāvitam bādhitum na śaktāḥ
41. O King (nṛpa), the various states of being and non-being existing within the body are unable to obstruct that which the mind has intensely conceived (bhāvita) with great force, O Lord of the Earth (mahīpate).
तदेव पश्यत्यचलं न शरीरविचेष्टितम् ।
न काश्चन क्रिया राजन्वरशापादिका अपि ॥ ४२ ॥
tadeva paśyatyacalaṃ na śarīraviceṣṭitam ,
na kāścana kriyā rājanvaraśāpādikā api 42
42. tat eva paśyati acalam na śarīraviceṣṭitam
na kāścana kriyāḥ rājan varaśāpādikāḥ api
42. rājan tat eva acalam paśyati śarīraviceṣṭitam
na kāścana varaśāpādikāḥ api kriyāḥ
42. It (the mind) perceives only that unmoving (object), not the movements of the body. No actions whatsoever, O King (rājan), not even those related to boons or curses, (can affect it).
तीव्रवेगेन संपन्नं शक्ताश्चालयितुं मनः ।
तीव्रवेगेन संयुक्तं पुरुषा ह्यभिवाञ्छितात् ॥ ४३ ॥
tīvravegena saṃpannaṃ śaktāścālayituṃ manaḥ ,
tīvravegena saṃyuktaṃ puruṣā hyabhivāñchitāt 43
43. tīvravegena sampannam śaktāḥ cālayitum manaḥ
tīvravegena saṃyuktam puruṣāḥ hi abhivāñchitāt
43. (tāḥ kriyāḥ) tīvravegena sampannam manaḥ cālayitum na
śaktāḥ hi puruṣāḥ tīvravegena saṃyuktam abhivāñchitāt
43. They (the actions from the previous verse) are not able to move the mind (manas) which is endowed with intense force. Indeed, persons (puruṣāḥ) who possess intense force do not deviate from their desired objective.
मनश्चालयितुं शक्ता न महाद्रिं मृगा इव ।
ममेयमसितापाङ्गी मनःकोशे प्रतिष्ठिता ॥ ४४ ॥
manaścālayituṃ śaktā na mahādriṃ mṛgā iva ,
mameyamasitāpāṅgī manaḥkośe pratiṣṭhitā 44
44. manaḥ calayituṃ śaktāḥ na mahādrim mṛgāḥ iva
mama iyam asitāpāṅgī manaḥkośe pratiṣṭhitā
44. mṛgāḥ mahādrim iva manaḥ calayituṃ na śaktāḥ mama
iyam asitāpāṅgī manaḥkośe pratiṣṭhitā [asti]
44. My mind cannot be stirred, just as deer are unable to move a great mountain. This woman with dark eye-corners is firmly established in the sheath of my mind.
देवागारे महोत्सेधे देवी भगवती यथा ।
न दुःखमनुगच्छामि प्रियया जीवरक्षया ॥ ४५ ॥
devāgāre mahotsedhe devī bhagavatī yathā ,
na duḥkhamanugacchāmi priyayā jīvarakṣayā 45
45. devāgāre mahotṣedhe devī bhagavatī yathā
na duḥkham anugacchāmi priyayā jīvarakṣayā
45. yathā devī bhagavatī mahotṣedhe devāgāre [pratiṣṭhitā],
[tathā aham] priyayā jīvarakṣayā duḥkham na anugacchāmi
45. Just as the divine goddess is firmly established in a lofty temple, so too I experience no sorrow, due to my beloved who is a safeguard of life.
गिरिर्ग्रीष्मदशादाहं लग्नयेवाब्दमालया ।
यत्र यत्र यथा राजंस्तिष्ठाम्यभिपतामि वा ॥ ४६ ॥
girirgrīṣmadaśādāhaṃ lagnayevābdamālayā ,
yatra yatra yathā rājaṃstiṣṭhāmyabhipatāmi vā 46
46. giriḥ grīṣmadaśādāham lagnayā iva abdamālayā
yatra yatra yathā rājan tiṣṭhāmi abhipatāmi vā
46. yathā giriḥ grīṣmadaśādāham lagnayā abdamālayā iva [śītalīkṛtaḥ bhavati] rājan,
yatra yatra yathā [eva] aham tiṣṭhāmi vā abhipatāmi
46. Just as a mountain is refreshed from the scorching heat of summer by an embracing garland of clouds; O King, wherever and in whatever state I may be, whether I stand still or move about,
तत्रेष्टसंगमादन्यत्किंचिन्नानुभवाम्यहम् ।
अहल्यादयितानाम्ना मनसेन्द्राभिधं मनः ॥ ४७ ॥
tatreṣṭasaṃgamādanyatkiṃcinnānubhavāmyaham ,
ahalyādayitānāmnā manasendrābhidhaṃ manaḥ 47
47. tatra iṣṭasaṅgamāt anyat kiṃcit na anubhavāmi
aham ahalyādayitānāmnā manasā indrābhidham manaḥ
47. tatra aham iṣṭasaṅgamāt anyat
kiṃcit na anubhavāmi [aham]
ahalyādayitānāmnā manasā indrābhidham
manaḥ [grahṇāmi/dhyāyāmi]
47. Therefore, I experience nothing there other than union with my beloved. By my mind, which is (as steadfast as that of) the one known by the name 'Ahalya's beloved' (Indra), I direct my focus toward the mind designated as Indra's.
संसक्तमिदमायाति न स्वभावादृते परम् ।
एककार्यनिविष्टं हि मनो धीरस्य भूपते ॥ ४८ ॥
saṃsaktamidamāyāti na svabhāvādṛte param ,
ekakāryaniviṣṭaṃ hi mano dhīrasya bhūpate 48
48. saṃsaktam idam āyāti na svabhāvāt ṛte param
ekakāryaniviṣṭam hi manaḥ dhīrasya bhūpate
48. bhūpate dhīrasya manaḥ ekakāryaniviṣṭam hi
idam svabhāvāt ṛte param na saṃsaktam āyāti
48. O King, this [mind] becomes absorbed in its intrinsic nature (svabhāva), not in anything else. Indeed, the mind of a steadfast person is fixed on a single purpose.
न चाल्यते मेरुरिव वरशापबलैरपि ।
देहो हि वरशापाभ्यामन्यत्वमिव गच्छति ।
ननु धीरं मनो राजन्विजिगीषुतया स्थितम् ॥ ४९ ॥
na cālyate meruriva varaśāpabalairapi ,
deho hi varaśāpābhyāmanyatvamiva gacchati ,
nanu dhīraṃ mano rājanvijigīṣutayā sthitam 49
49. na cālyate meruḥ iva varaśāpabalaiḥ
api dehaḥ hi varaśāpābhyām
anyatvam iva gacchati nanu dhīram
manaḥ rājan vijigīṣutayā sthitam
49. rājan nanu dhīram manaḥ meruḥ iva varaśāpabalaiḥ api na cālyate.
dehaḥ hi varaśāpābhyām anyatvam iva gacchati.
[dhīram manaḥ] vijigīṣutayā sthitam.
49. The [steadfast mind] is not shaken, like Mount Meru, even by the power of boons and curses. Indeed, the body, by boons and curses, seems to undergo a transformation. O King, is it not true that the steadfast mind remains fixed with a desire for victory?
एतानि चात्र मनसां न च कारणानि राजञ्शरीरशकलानि वृथोत्थितानि ।
चेतो हि कारणममीषु शरीरकेषु वारीव सर्ववनखण्डलतारसेषु ॥ ५० ॥
etāni cātra manasāṃ na ca kāraṇāni rājañśarīraśakalāni vṛthotthitāni ,
ceto hi kāraṇamamīṣu śarīrakeṣu vārīva sarvavanakhaṇḍalatāraseṣu 50
50. etāni ca atra manasām na ca kāraṇāni
rājan śarīraśakalāni vṛthā utthitāni
cetaḥ hi kāraṇam amīṣu śarīrakeṣu
vāri iva sarvavanakhaṇḍalatāraseṣu
50. rājan ca atra etāni vṛthā utthitāni śarīraśakalāni manasām kāraṇāni na ca.
hi cetaḥ amīṣu śarīrakeṣu kāraṇam,
sarvavanakhaṇḍalatāraseṣu vāri iva.
50. And here, O King, these body-fragments, which have arisen uselessly, are not the causes of minds. Indeed, consciousness (cetaḥ) is the cause within these bodies, just as water is the essence in all forest groves and creepers.
ādyaṃ śarīramiha viddhi mano mahātmansaṃkalpito jagati tena śarīrasaṅghaḥ ।
ādyaṃ śarīramadhitiṣṭhati yatra yatra tattadbhṛśaṃ phalati netaradasya puṃsaḥ ।

51 ।
ādyaṃ śarīramiha viddhi mano mahātmansaṃkalpito jagati tena śarīrasaṅghaḥ ,
ādyaṃ śarīramadhitiṣṭhati yatra yatra tattadbhṛśaṃ phalati netaradasya puṃsaḥ 51
51. The Sanskrit text of Yoga Vasistha Verse 3.89.51 is contained in the book Book by . This book is not available online so in order to read the full text and translation you should buy the book:
mukhyāṅkuraṃ subhaga viddhi mano hi puṃso dehāstataḥ pravisṛtāstarupallavābhāḥ ।
naṣṭe'ṅkure punarudeti na pallavaśrīrnaivāṅkuraḥ kṣayamupaiti dalakṣayeṣu ।

52 ।
mukhyāṅkuraṃ subhaga viddhi mano hi puṃso dehāstataḥ pravisṛtāstarupallavābhāḥ ,
naṣṭe'ṅkure punarudeti na pallavaśrīrnaivāṅkuraḥ kṣayamupaiti dalakṣayeṣu 52
52. The Sanskrit text of Yoga Vasistha Verse 3.89.52 is contained in the book Book by . This book is not available online so in order to read the full text and translation you should buy the book:
dehe kṣate vividhadehagaṇaṃ karoti svapnāvanāviva navaṃ navamāśu cetaḥ ।
citte kṣate tu na karoti hi kiṃcideva dehastataḥ samanupālaya cittaratnam ।

53 ।
dehe kṣate vividhadehagaṇaṃ karoti svapnāvanāviva navaṃ navamāśu cetaḥ ,
citte kṣate tu na karoti hi kiṃcideva dehastataḥ samanupālaya cittaratnam 53
53. The Sanskrit text of Yoga Vasistha Verse 3.89.53 is contained in the book Book by . This book is not available online so in order to read the full text and translation you should buy the book:
diśi diśi hariṇākṣīmeva paśyāmi rājan priyayuvatimanastvānnityamānandito'smi ।
tava puraprakṛtīnāṃ yatphalaṃ duḥkhadāyi kṣaṇamathasuciraṃ tattanna paśyāmi kiṃcit ।

54 ।
diśi diśi hariṇākṣīmeva paśyāmi rājan priyayuvatimanastvānnityamānandito'smi ,
tava puraprakṛtīnāṃ yatphalaṃ duḥkhadāyi kṣaṇamathasuciraṃ tattanna paśyāmi kiṃcit 54
54. The Sanskrit text of Yoga Vasistha Verse 3.89.54 is contained in the book Book by . This book is not available online so in order to read the full text and translation you should buy the book: