Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-3, chapter-76

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अथाभवदसौ सूची कर्कटीराक्षसी पुनः ।
सूक्ष्मैव स्थौल्यमायाता मेघलेखेव वार्षिकी ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
athābhavadasau sūcī karkaṭīrākṣasī punaḥ ,
sūkṣmaiva sthaulyamāyātā meghalekheva vārṣikī 1
1. śrīvasiṣṭha uvāca atha abhavat asau sūcī karkaṭī rākṣasī
punaḥ sūkṣmā eva sthaulyam āyātā meghalekhā iva vārṣikī
1. śrīvasiṣṭha uvāca atha asau sūcī karkaṭī rākṣasī punaḥ
sūkṣmā eva vārṣikī meghalekhā iva sthaulyam āyātā abhavat
1. Śrī Vasiṣṭha said: Then, that very needle-like demoness Karkaṭī became gross once more, just as a subtle streak of clouds becomes a vast rain-cloud during the monsoon season.
निजमाकाशमासाद्य किंचित्प्रमुदिता सती ।
वृहद्राक्षसभावं तद्बोधात्कञ्चुकवज्जहौ ॥ २ ॥
nijamākāśamāsādya kiṃcitpramuditā satī ,
vṛhadrākṣasabhāvaṃ tadbodhātkañcukavajjahau 2
2. nijam ākāśam āsādya kiñcit pramuditā satī
bṛhadrākṣasabhāvam tat bodhāt kañcukavat jahau
2. nijam ākāśam āsādya kiñcit pramuditā satī tat
bodhāt bṛhadrākṣasabhāvam kañcukavat jahau
2. Having reached her own space (ākāśa), she became somewhat delighted. Through that awakening (bodha), she cast off her immense demoness nature just like a garment (kañcuka).
तत्रैव ध्यायती तस्थौ बद्धपद्मासनस्थितिः ।
व्यालम्ब्य संविदं शुद्धां संस्थिता गिरिकूटवत् ॥ ३ ॥
tatraiva dhyāyatī tasthau baddhapadmāsanasthitiḥ ,
vyālambya saṃvidaṃ śuddhāṃ saṃsthitā girikūṭavat 3
3. tatra eva dhyāyatī tasthau baddhapadmāsanasthitiḥ
vyālambya saṃvidam śuddhām saṃsthitā girikūṭavat
3. tatra eva baddhapadmāsanasthitiḥ dhyāyatī tasthau
śuddhām saṃvidam vyālambya girikūṭavat saṃsthitā
3. There itself, she remained meditating, settled in the "padmāsana" (lotus posture). Having grasped pure consciousness (saṃvid), she stood firm like a mountain peak.
अथ सा मासषट्केन ध्यानाद्बोधमुपागता ।
महाजलदनादेन प्रावृषीव शिखण्डिनी ॥ ४ ॥
atha sā māsaṣaṭkena dhyānādbodhamupāgatā ,
mahājaladanādena prāvṛṣīva śikhaṇḍinī 4
4. atha sā māsaṣaṭkena dhyānāt bodham upāgatā
mahājaladanādena prāvṛṣī iva śikhaṇḍinī
4. atha sā māsaṣaṭkena dhyānāt bodham upāgatā
śikhaṇḍinī iva prāvṛṣī mahājaladanādena
4. Then, after six months, she attained awakening (bodha) from her meditation (dhyāna), just as a peahen in the rainy season is aroused by the sound of a great cloud.
प्रबुद्धा सा बहिर्वृत्तिर्बभूव क्षुत्परायणा ।
यावद्देहं स्वभावोऽस्य देहस्य न निवर्तते ॥ ५ ॥
prabuddhā sā bahirvṛttirbabhūva kṣutparāyaṇā ,
yāvaddehaṃ svabhāvo'sya dehasya na nivartate 5
5. prabuddhā sā bahirvṛttiḥ babhūva kṣutparāyaṇā
yāvat deham svabhāvaḥ asya dehasya na nivartate
5. sā prabuddhā bahirvṛttiḥ kṣutparāyaṇā babhūva.
yāvat deham asya dehasya svabhāvaḥ na nivartate.
5. After she awakened, her outward activities became focused on hunger. For as long as this body exists, its intrinsic nature (svabhāva) does not cease.
यदार्यगर्हितं यद्वा न्यायेन न समर्जितम् ।
तस्माद्ग्रासाद्वरं मन्ये मरणं देहिनामिदम् ॥ ७ ॥
yadāryagarhitaṃ yadvā nyāyena na samarjitam ,
tasmādgrāsādvaraṃ manye maraṇaṃ dehināmidam 7
7. yat āryagarhitam yat vā nyāyena na samarjitām
tasmāt grāsāt varam manye maraṇam dehinām idam
7. yat āryagarhitam vā yat nyāyena na samarjitām,
tasmāt grāsāt idam maraṇam dehinām varam manye.
7. I consider this death preferable for embodied beings than any morsel of food that is condemned by the noble (ārya) or not acquired righteously (nyāya).
यदि देहं त्यजामीदं तन्न्यायोपार्जितं विना ।
न किंचिदस्ति निर्न्यायं भुक्तोऽर्थो हि गरायते ॥ ८ ॥
yadi dehaṃ tyajāmīdaṃ tannyāyopārjitaṃ vinā ,
na kiṃcidasti nirnyāyaṃ bhukto'rtho hi garāyate 8
8. yadi deham tyajāmi idam tat nyāyopārjitam vinā na
kiñcit asti nirnyāyam bhuktaḥ arthaḥ hi garāyate
8. yadi idam deham tat nyāyopārjitam vinā tyajāmi,
(tarhi) kiñcit nirnyāyam na asti.
hi bhuktaḥ arthaḥ garāyate.
8. If I give up this body without anything acquired through righteous (nyāya) means, then there will be nothing unrighteously gained; for indeed, consumed wealth (artha) turns into poison.
यत्र लोकक्रमप्राप्तं तेन भुक्तेन किं भवेत् ।
न जीवितेन नो मृत्या किंचित्कारणमस्ति मे ॥ ९ ॥
yatra lokakramaprāptaṃ tena bhuktena kiṃ bhavet ,
na jīvitena no mṛtyā kiṃcitkāraṇamasti me 9
9. yatra lokakramaprāptam tena bhuktena kim bhavet
na jīvitena no mṛtyā kiñcit kāraṇam asti me
9. yatra lokakramaprāptam tena bhuktena kim bhavet
me jīvitena no mṛtyā kiñcit kāraṇam na asti
9. What is the use of that which is obtained and experienced in the ordinary course of the world? For me, there is no purpose in either life or death.
मनोमात्रमहं ह्यासं देहादिभ्रमभूषणम् ।
तच्छान्तं स्वावबोधेन देहादेहदृशौ कुतः ॥ १० ॥
manomātramahaṃ hyāsaṃ dehādibhramabhūṣaṇam ,
tacchāntaṃ svāvabodhena dehādehadṛśau kutaḥ 10
10. manaḥmātram aham hi āsam dehādibhramabhūṣaṇam
tat śāntam svāvabodhena dehaadehadṛśau kutaḥ
10. aham hi dehādibhramabhūṣaṇam manaḥmātram āsam tat svāvabodhena
śāntam (abhūt) (tataḥ) dehaadehadṛśau kutaḥ (syātām)
10. Indeed, I was merely the mind, adorned with the delusion of the body and other things. That (mind) became peaceful through self-realization (svāvabodha). From where then can there be the perceptions of possessing a body or being bodiless?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एवं स्थिता मौनवती शुश्राव गगनाद्गिरम् ।
रक्षःस्वरूपसंत्यागतुष्टेनोक्तां नभस्वता ॥ ११ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
evaṃ sthitā maunavatī śuśrāva gaganādgiram ,
rakṣaḥsvarūpasaṃtyāgatuṣṭenoktāṃ nabhasvatā 11
11. śrīvasiṣṭha uvāca evam sthitā maunavatī śuśrāva gaganāt
giram rakṣaḥsvarūpasaṃtyāgatuṣṭena uktām nabhasvatā
11. śrīvasiṣṭha uvāca evam sthitā maunavatī
rakṣaḥsvarūpasaṃtyāgatuṣṭena nabhasvatā gaganāt uktām giram śuśrāva
11. Śrī Vasiṣṭha said: Remaining in that silent state, she heard a voice from the sky. It was spoken by the wind god (nabhasvat), who was pleased by her complete abandonment of the demon's form.
गच्छ कर्कटि मूढांस्त्वं ज्ञानेनाश्ववबोधय ।
मूढोत्तारणमेवेह स्वभावो महतामिति ॥ १२ ॥
gaccha karkaṭi mūḍhāṃstvaṃ jñānenāśvavabodhaya ,
mūḍhottāraṇameveha svabhāvo mahatāmiti 12
12. gaccha karkaṭi mūḍhān tvam jñānena āśu avabodhaya
mūḍhauttāraṇam eva iha svabhāvaḥ mahatām iti
12. karkaṭi,
tvam gaccha jñānena āśu mūḍhān avabodhaya iha mūḍhauttāraṇam eva mahatām svabhāvaḥ iti
12. Go, Karkaṭī! Swiftly enlighten the ignorant with knowledge (jñāna). For truly, guiding the deluded to liberation (uttāraṇa) is the intrinsic nature (svabhāva) of great beings, he said.
बोध्यमानो भवत्यापि यो न बोधमुपैष्यति ।
स्वनाशायैव जातोऽसौ न्याय्यो ग्रासो भवेत्तव ॥ १३ ॥
bodhyamāno bhavatyāpi yo na bodhamupaiṣyati ,
svanāśāyaiva jāto'sau nyāyyo grāso bhavettava 13
13. bodhyamānaḥ bhavatyā api yaḥ na bodham upaiṣyati
svanāśāya eva jātaḥ asau nyāyyaḥ grāsaḥ bhavet tava
13. yaḥ bhavatyā api bodhyamānaḥ bodham na upaiṣyati
asau svanāśāya eva jātaḥ tava nyāyyaḥ grāsaḥ bhavet
13. Anyone who, even when being instructed by you, does not attain understanding, is born only for their own destruction. Such a one would be a rightful prey for you.
श्रुत्वेत्यनुगृऽहीतास्मि त्वयेत्युक्तवती शनैः ।
उत्तस्थौ शैलशिखरात्क्रमादवरुरोह च ॥ १४ ॥
śrutvetyanugṛ'hītāsmi tvayetyuktavatī śanaiḥ ,
uttasthau śailaśikharātkramādavaruroha ca 14
14. śrutvā iti anugṛhītā asmi tvayā iti uktavatī
śanaiḥ uttasthau śailaśikharāt kramāt avaruroha ca
14. iti śrutvā tvayā anugṛhītā asmi iti śanaiḥ uktavatī
śailaśikharāt uttasthau ca kramāt avaruroha
14. Having heard this, she slowly said, 'I am favored by you,' and then she rose from the mountain peak and gradually descended.
अधित्यकामतीत्याशु गत्वा चोपत्यकातटान् ।
विवेश शैलपादस्थं किरातजनमण्डलम् ॥ १५ ॥
adhityakāmatītyāśu gatvā copatyakātaṭān ,
viveśa śailapādasthaṃ kirātajanamaṇḍalam 15
15. adhityakām atītya āśu gatvā ca upatyakātaṭān
viveśa śailapādastham kirātajanamandalam
15. āśu adhityakām atītya upatyakātaṭān gatvā
ca śailapādastham kirātajanamandalam viveśa
15. Having quickly traversed the plateau and reached the valley slopes, she entered the region of the Kirāta people, which was situated at the foot of the mountain.
बह्वन्नपशुलोकौघद्रव्यशष्पौषधामिषम् ।
अनन्तमूलपानान्नमृगकीटखगादिकम् ॥ १६ ॥
bahvannapaśulokaughadravyaśaṣpauṣadhāmiṣam ,
anantamūlapānānnamṛgakīṭakhagādikam 16
16. bahvannapaśulokaughadravyaśaṣpauṣadhāmiṣam
anantamūlapānānnamṛgakīṭakhagādikam
16. bahvannapaśulokaughadravyaśaṣpauṣadhāmiṣam
anantamūlapānānnamṛgakīṭakhagādikam
16. It was rich in abundant food, livestock, wealth, fresh grass, medicinal herbs, and meat; and teeming with endless roots, drinks, provisions, wild animals, insects, birds, and other such things.
प्रचलितवलिताञ्जनाचलाभा हिमगिरिपादनिवेशितं सुदेशम् ।
तदनुगतवती निशाचरी सा निशि सुघनान्धतमिस्रमार्गभूमौ ॥ १७ ॥
pracalitavalitāñjanācalābhā himagiripādaniveśitaṃ sudeśam ,
tadanugatavatī niśācarī sā niśi sughanāndhatamisramārgabhūmau 17
17. pracalitavalitāñjanācalābhā himagiripādaniveśitam sudeśam tat
anugatavatī niśācarī sā niśi sughanāndhatamisramārgabhūmau
17. sā niśācarī pracalitavalitāñjanācalābhā niśi sughanāndhatamisramārgabhūmau
tat himagiripādaniveśitam sudeśam anugatavatī
17. That female demon, resembling a moving, curving black mountain, proceeded at night through a path of very dense, blinding darkness, arriving at a beautiful region situated at the foot of the Himalayas.