योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-26
भुशुण्ड उवाच ।
एषा हि चित्तविश्रान्तिर्मया प्राणसमाधिना ।
क्रमेणानेन संप्राप्ता स्वयमात्मनि निर्मले ॥ १ ॥
एषा हि चित्तविश्रान्तिर्मया प्राणसमाधिना ।
क्रमेणानेन संप्राप्ता स्वयमात्मनि निर्मले ॥ १ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
eṣā hi cittaviśrāntirmayā prāṇasamādhinā ,
krameṇānena saṃprāptā svayamātmani nirmale 1
eṣā hi cittaviśrāntirmayā prāṇasamādhinā ,
krameṇānena saṃprāptā svayamātmani nirmale 1
1.
Bhusuṇḍaḥ uvāca | eṣā hi cittaviśrāntiḥ mayā prāṇasamādhinā
| krameṇa anena samprāptā svayam ātmani nirmale || 1 ||
| krameṇa anena samprāptā svayam ātmani nirmale || 1 ||
1.
Bhusuṇḍaḥ uvāca mayā anena krameṇa prāṇasamādhinā eṣā
hi cittaviśrāntiḥ nirmale ātmani svayam samprāptā 1
hi cittaviśrāntiḥ nirmale ātmani svayam samprāptā 1
1.
Bhusuṇḍa said: This ultimate tranquility of mind (cittaviśrānti) was attained by me through the profound meditation (samādhi) on the vital breath, by this very method, spontaneously within the pure Self (ātman).
एतां दृष्टिमवष्टभ्य संस्थितोऽस्मि महामुने ।
न चलामि निमेषांशमपि मेरुविचालतः ॥ २ ॥
न चलामि निमेषांशमपि मेरुविचालतः ॥ २ ॥
etāṃ dṛṣṭimavaṣṭabhya saṃsthito'smi mahāmune ,
na calāmi nimeṣāṃśamapi meruvicālataḥ 2
na calāmi nimeṣāṃśamapi meruvicālataḥ 2
2.
etām dṛṣṭim avaṣṭabhya saṃsthitaḥ asmi mahāmune
| na calāmi nimeṣāṃśam api meruvicālataḥ || 2 ||
| na calāmi nimeṣāṃśam api meruvicālataḥ || 2 ||
2.
mahāmune etām dṛṣṭim avaṣṭabhya asmi saṃsthitaḥ
meruvicālataḥ api nimeṣāṃśam na calāmi 2
meruvicālataḥ api nimeṣāṃśam na calāmi 2
2.
O great sage, having firmly embraced this perspective, I am established. I do not waver even for a fraction of an instant, not even if Mount Meru itself were to be shaken.
गच्छतस्तिष्ठतो वापि जाग्रतः स्वपतोऽपि वा ।
स्वप्नेऽपि न चलत्येष सुसमाधिर्ममात्मनि ॥ ३ ॥
स्वप्नेऽपि न चलत्येष सुसमाधिर्ममात्मनि ॥ ३ ॥
gacchatastiṣṭhato vāpi jāgrataḥ svapato'pi vā ,
svapne'pi na calatyeṣa susamādhirmamātmani 3
svapne'pi na calatyeṣa susamādhirmamātmani 3
3.
gacchataḥ tiṣṭhataḥ vā api jāgrataḥ svapataḥ api vā |
svapne api na calati eṣaḥ susamādhiḥ mama ātmani || 3 ||
svapne api na calati eṣaḥ susamādhiḥ mama ātmani || 3 ||
3.
gacchataḥ vā tiṣṭhataḥ api,
jāgrataḥ vā svapataḥ api,
svapne api eṣaḥ mama ātmani susamādhiḥ na calati 3
jāgrataḥ vā svapataḥ api,
svapne api eṣaḥ mama ātmani susamādhiḥ na calati 3
3.
Whether I am walking or standing, awake or asleep, this excellent meditative absorption (samādhi) of mine in the Self (ātman) does not waver, even in a dream.
नित्यानित्यासु लोलासु जगत्स्थितिषु सुस्थितः ।
अन्तर्मुखोऽस्मि तिष्ठामि स्वकामेनात्मनात्मनि ॥ ४ ॥
अन्तर्मुखोऽस्मि तिष्ठामि स्वकामेनात्मनात्मनि ॥ ४ ॥
nityānityāsu lolāsu jagatsthitiṣu susthitaḥ ,
antarmukho'smi tiṣṭhāmi svakāmenātmanātmani 4
antarmukho'smi tiṣṭhāmi svakāmenātmanātmani 4
4.
nityānityāsu lolāsu jagatsthitiṣu susthitaḥ |
antarmukhaḥ asmi tiṣṭhāmi svakāmena ātmanā ātmani || 4 ||
antarmukhaḥ asmi tiṣṭhāmi svakāmena ātmanā ātmani || 4 ||
4.
nityānityāsu lolāsu jagatsthitiṣu susthitaḥ antarmukhaḥ asmi,
svakāmena ātmanā ātmani tiṣṭhāmi 4
svakāmena ātmanā ātmani tiṣṭhāmi 4
4.
I remain firmly established amidst the ever-changing and ephemeral states of the world, always inward-focused, abiding in the Self (ātman) by my own inherent nature.
अपि संरुध्यते वायुरपि वा सलिलं गतेः ।
नैतस्मात्सुसमाधानाद्विरुद्धं संस्मराम्यहम् ॥ ५ ॥
नैतस्मात्सुसमाधानाद्विरुद्धं संस्मराम्यहम् ॥ ५ ॥
api saṃrudhyate vāyurapi vā salilaṃ gateḥ ,
naitasmātsusamādhānādviruddhaṃ saṃsmarāmyaham 5
naitasmātsusamādhānādviruddhaṃ saṃsmarāmyaham 5
5.
api saṃrudhyate vāyuḥ api vā salilam gateḥ na
etasmāt susamādhānāt viruddham saṃsmarāmi aham
etasmāt susamādhānāt viruddham saṃsmarāmi aham
5.
vāyuḥ api saṃrudhyate vā salilam api gateḥ
etasmāt susamādhānāt viruddham na aham saṃsmarāmi
etasmāt susamādhānāt viruddham na aham saṃsmarāmi
5.
Can air (vāyu) truly be restrained? Or water in its natural course? I remember nothing contradictory to this state of perfect equanimity (susamādhāna).
आमहाप्रलयाद्ब्रह्मन्नुन्मज्जननिमज्जनम् ।
अहमद्यापि भूतानां पश्यञ्जीवामि धीरधीः ॥ ७ ॥
अहमद्यापि भूतानां पश्यञ्जीवामि धीरधीः ॥ ७ ॥
āmahāpralayādbrahmannunmajjananimajjanam ,
ahamadyāpi bhūtānāṃ paśyañjīvāmi dhīradhīḥ 7
ahamadyāpi bhūtānāṃ paśyañjīvāmi dhīradhīḥ 7
7.
āmahāpralayāt brahman unmajjana-nimajjanam
aham adyāpi bhūtānām paśyan jīvāmi dhīradhīḥ
aham adyāpi bhūtānām paśyan jīvāmi dhīradhīḥ
7.
brahman aham adyāpi āmahāpralayāt bhūtānām
unmajjana-nimajjanam paśyan dhīradhīḥ jīvāmi
unmajjana-nimajjanam paśyan dhīradhīḥ jīvāmi
7.
O Brahmin (brahman)! Even today, with a steady mind (dhīradhīḥ), I live, continuously observing the emergence and dissolution of all beings, even up to the great cosmic dissolution (mahāpralaya).
न भूतं न भविष्यं च चिन्तयामि कदाचन ।
दृष्टिमालम्ब्य तिष्ठामि वर्तमानामिहात्मना ॥ ८ ॥
दृष्टिमालम्ब्य तिष्ठामि वर्तमानामिहात्मना ॥ ८ ॥
na bhūtaṃ na bhaviṣyaṃ ca cintayāmi kadācana ,
dṛṣṭimālambya tiṣṭhāmi vartamānāmihātmanā 8
dṛṣṭimālambya tiṣṭhāmi vartamānāmihātmanā 8
8.
na bhūtam na bhaviṣyam ca cintayāmi kadācana
dṛṣṭim ālambya tiṣṭhāmi vartamānām iha ātmanā
dṛṣṭim ālambya tiṣṭhāmi vartamānām iha ātmanā
8.
aham kadācana bhūtam na bhaviṣyam ca na cintayāmi
iha ātmanā vartamānām dṛṣṭim ālambya tiṣṭhāmi
iha ātmanā vartamānām dṛṣṭim ālambya tiṣṭhāmi
8.
I never contemplate the past or the future. Here, through my true self (ātman), I abide, holding onto the present perception (dṛṣṭi).
यथा प्राप्तेषु कार्येषु परित्यक्तफलैषणः ।
सुषुप्तसमया बुद्ध्या परितिष्ठामि केवलम् ॥ ९ ॥
सुषुप्तसमया बुद्ध्या परितिष्ठामि केवलम् ॥ ९ ॥
yathā prāpteṣu kāryeṣu parityaktaphalaiṣaṇaḥ ,
suṣuptasamayā buddhyā paritiṣṭhāmi kevalam 9
suṣuptasamayā buddhyā paritiṣṭhāmi kevalam 9
9.
yathā prāpteṣu kāryeṣu parityaktaphalaiṣaṇaḥ
suṣuptasamayā buddhyā paritiṣṭhāmi kevalam
suṣuptasamayā buddhyā paritiṣṭhāmi kevalam
9.
yathā prāpteṣu kāryeṣu parityaktaphalaiṣaṇaḥ
(aham) suṣuptasamayā buddhyā kevalam paritiṣṭhāmi
(aham) suṣuptasamayā buddhyā kevalam paritiṣṭhāmi
9.
In the tasks that present themselves, I purely abide, having relinquished the craving for results (phalaiṣaṇa), with an intellect (buddhi) that is like the state of deep sleep.
भावाभावमयीं चिन्तामीहितानीहितान्विताम् ।
विमृश्यात्मनि तिष्ठामि चिरं जीवाम्यनामयः ॥ १० ॥
विमृश्यात्मनि तिष्ठामि चिरं जीवाम्यनामयः ॥ १० ॥
bhāvābhāvamayīṃ cintāmīhitānīhitānvitām ,
vimṛśyātmani tiṣṭhāmi ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 10
vimṛśyātmani tiṣṭhāmi ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 10
10.
bhāvābhāvamayīm cintām īhitānīhitānvitām
vimṛśya ātmani tiṣṭhāmi ciram jīvāmi anāmayaḥ
vimṛśya ātmani tiṣṭhāmi ciram jīvāmi anāmayaḥ
10.
bhāvābhāvamayīm īhitānīhitānvitām cintām vimṛśya ātmani tiṣṭhāmi.
[tena] ciram anāmayaḥ jīvāmi.
[tena] ciram anāmayaḥ jīvāmi.
10.
I reflect upon the kind of thought (cintā) that is made up of both existence and non-existence, and which is accompanied by things desired and undesired. After thus pondering, I remain established in my true self (ātman), and so I live a long life free from suffering.
प्राणापानसमायोगसमयं समनुस्मरन् ।
स्वयमात्मनि तुष्यामि चिरं जीवाम्यनामयः ॥ ११ ॥
स्वयमात्मनि तुष्यामि चिरं जीवाम्यनामयः ॥ ११ ॥
prāṇāpānasamāyogasamayaṃ samanusmaran ,
svayamātmani tuṣyāmi ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 11
svayamātmani tuṣyāmi ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 11
11.
prāṇāpānasamāyogasamayam samanusmaran
svayam ātmani tuṣyāmi ciram jīvāmi anāmayaḥ
svayam ātmani tuṣyāmi ciram jīvāmi anāmayaḥ
11.
prāṇāpānasamāyogasamayam samanusmaran,
svayam ātmani tuṣyāmi.
[tena] ciram anāmayaḥ jīvāmi.
svayam ātmani tuṣyāmi.
[tena] ciram anāmayaḥ jīvāmi.
11.
By constantly recollecting the moment of the union of the vital breaths (prāṇa and apāna), I spontaneously find contentment within my true self (ātman). Therefore, I live a long life free from suffering.
इदमद्य मया लब्धमिदं प्राप्स्यामि सुन्दरम् ।
इति चिन्ता न मे तेन चिरं जीवाम्यनामयः ॥ १२ ॥
इति चिन्ता न मे तेन चिरं जीवाम्यनामयः ॥ १२ ॥
idamadya mayā labdhamidaṃ prāpsyāmi sundaram ,
iti cintā na me tena ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 12
iti cintā na me tena ciraṃ jīvāmyanāmayaḥ 12
12.
idam adya mayā labdham idam prāpsyāmi sundaram
iti cintā na me tena ciram jīvāmi anāmayaḥ
iti cintā na me tena ciram jīvāmi anāmayaḥ
12.
adya mayā idam labdham,
idam sundaram [ca] prāpsyāmi iti cintā me na.
tena ciram anāmayaḥ jīvāmi.
idam sundaram [ca] prāpsyāmi iti cintā me na.
tena ciram anāmayaḥ jīvāmi.
12.
The thought (cintā) 'I have gained this today' or 'I will obtain this beautiful thing' does not arise in me. Because of this, I live a long life free from suffering.
न स्तौमि न च निन्दामि क्वचित्किंचित्कदाचन ।
आत्मनोऽन्यस्य वा साधो तेनाहं शुभमागतः ॥ १३ ॥
आत्मनोऽन्यस्य वा साधो तेनाहं शुभमागतः ॥ १३ ॥
na staumi na ca nindāmi kvacitkiṃcitkadācana ,
ātmano'nyasya vā sādho tenāhaṃ śubhamāgataḥ 13
ātmano'nyasya vā sādho tenāhaṃ śubhamāgataḥ 13
13.
na staumi na ca nindāmi kvacit kiṃcit kadācana
ātmanaḥ anyasya vā sādho tena aham śubham āgataḥ
ātmanaḥ anyasya vā sādho tena aham śubham āgataḥ
13.
sādho,
kvacit kadācana ātmanaḥ anyasya vā kiṃcit na staumi ca na nindāmi.
tena aham śubham āgataḥ.
kvacit kadācana ātmanaḥ anyasya vā kiṃcit na staumi ca na nindāmi.
tena aham śubham āgataḥ.
13.
O good one (sādho), I neither praise nor blame anything or anyone, at any time or in any place, whether for myself or for another. Due to this, I have attained auspiciousness.
न तुष्यति शुभप्राप्तौ नाशुभेष्वपि खिद्यते ।
मनो मम समं नित्यं तेनाहं शुभमागतः ॥ १४ ॥
मनो मम समं नित्यं तेनाहं शुभमागतः ॥ १४ ॥
na tuṣyati śubhaprāptau nāśubheṣvapi khidyate ,
mano mama samaṃ nityaṃ tenāhaṃ śubhamāgataḥ 14
mano mama samaṃ nityaṃ tenāhaṃ śubhamāgataḥ 14
14.
na tuṣyati śubha-prāptau na aśubheṣu api khidyate
manaḥ mama samam nityam tena aham śubham āgataḥ
manaḥ mama samam nityam tena aham śubham āgataḥ
14.
manaḥ mama nityam samam,
śubha-prāptau na tuṣyati,
aśubheṣu api na khidyate.
tena aham śubham āgataḥ.
śubha-prāptau na tuṣyati,
aśubheṣu api na khidyate.
tena aham śubham āgataḥ.
14.
My mind is not pleased upon attaining auspicious things, nor is it distressed by misfortunes. My mind is always balanced; therefore, I have achieved a state of well-being.
परमं त्यागमालम्ब्य सर्वमेव सदैव हि ।
जीवितादि मया त्यक्तं तेनाहं शुभमागतः ॥ १५ ॥
जीवितादि मया त्यक्तं तेनाहं शुभमागतः ॥ १५ ॥
paramaṃ tyāgamālambya sarvameva sadaiva hi ,
jīvitādi mayā tyaktaṃ tenāhaṃ śubhamāgataḥ 15
jīvitādi mayā tyaktaṃ tenāhaṃ śubhamāgataḥ 15
15.
paramam tyāgam ālambya sarvam eva sadā eva hi
jīvitādi mayā tyaktam tena aham śubham āgataḥ
jīvitādi mayā tyaktam tena aham śubham āgataḥ
15.
sadā eva hi paramam tyāgam ālambya,
jīvitādi sarvam eva mayā tyaktam.
tena aham śubham āgataḥ.
jīvitādi sarvam eva mayā tyaktam.
tena aham śubham āgataḥ.
15.
By always resorting to the supreme renunciation, indeed everything, beginning with life itself, has been given up by me. Therefore, I have achieved a state of well-being.
प्रशान्तचापलं वीतशोकं स्वस्थं समाहितम् ।
मनो मम मुने शान्तं तेन जीवाम्यनामयः ॥ १६ ॥
मनो मम मुने शान्तं तेन जीवाम्यनामयः ॥ १६ ॥
praśāntacāpalaṃ vītaśokaṃ svasthaṃ samāhitam ,
mano mama mune śāntaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 16
mano mama mune śāntaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 16
16.
praśānta-cāpalam vītaśokam svastham samāhitam
manaḥ mama mune śāntam tena jīvāmi anāmayaḥ
manaḥ mama mune śāntam tena jīvāmi anāmayaḥ
16.
mune,
mama manaḥ praśānta-cāpalam vītaśokam svastham samāhitam śāntam [asti].
tena anāmayaḥ jīvāmi.
mama manaḥ praśānta-cāpalam vītaśokam svastham samāhitam śāntam [asti].
tena anāmayaḥ jīvāmi.
16.
O sage, my mind is completely tranquil, free from restlessness, free from sorrow, serene, and composed. Therefore, I live without suffering.
काष्ठं विलासिनीं शैलं तृणमग्निं हिमं नभः ।
समं सर्वत्र पश्यामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ १७ ॥
समं सर्वत्र पश्यामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ १७ ॥
kāṣṭhaṃ vilāsinīṃ śailaṃ tṛṇamagniṃ himaṃ nabhaḥ ,
samaṃ sarvatra paśyāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 17
samaṃ sarvatra paśyāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 17
17.
kāṣṭham vilāsinīm śailam tṛṇam agnim himam nabhaḥ
samam sarvatra paśyāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
samam sarvatra paśyāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
17.
sarvatra kāṣṭham vilāsinīm śailam tṛṇam agnim himam nabhaḥ samam paśyāmi.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
17.
I see wood, a beautiful woman, a mountain, grass, fire, ice, and the sky as equal everywhere. Therefore, I live without suffering.
किमद्य मम संपन्नं प्रातर्वा भविता पुनः ।
इति चिन्ताज्वरो नास्ति तेन जीवाम्यनामयः ॥ १८ ॥
इति चिन्ताज्वरो नास्ति तेन जीवाम्यनामयः ॥ १८ ॥
kimadya mama saṃpannaṃ prātarvā bhavitā punaḥ ,
iti cintājvaro nāsti tena jīvāmyanāmayaḥ 18
iti cintājvaro nāsti tena jīvāmyanāmayaḥ 18
18.
kim adya mama sampannam prātaḥ vā bhavitā punaḥ
iti cintājvaraḥ na asti tena jīvāmi anāmayaḥ
iti cintājvaraḥ na asti tena jīvāmi anāmayaḥ
18.
adya mama kim sampannam vā prātaḥ punaḥ bhavitā
iti cintājvaraḥ na asti tena anāmayaḥ jīvāmi
iti cintājvaraḥ na asti tena anāmayaḥ jīvāmi
18.
I have no anxiety (cintā) about what has been accomplished for me today or what will happen again tomorrow. Therefore, I live free from affliction.
जरामरणदुःखेषु राज्यलाभसुखेषु च ।
न बिभेमि न हृष्यामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ १९ ॥
न बिभेमि न हृष्यामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ १९ ॥
jarāmaraṇaduḥkheṣu rājyalābhasukheṣu ca ,
na bibhemi na hṛṣyāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 19
na bibhemi na hṛṣyāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 19
19.
jarāmaraṇaduḥkheṣu rājyalābhasukheṣu ca na
bibhemi na hṛṣyāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
bibhemi na hṛṣyāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
19.
jarāmaraṇaduḥkheṣu ca rājyalābhasukheṣu na
bibhemi na hṛṣyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
bibhemi na hṛṣyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
19.
Neither do I fear the sufferings of old age and death, nor do I rejoice in the pleasures of gaining a kingdom. Therefore, I live free from affliction.
अयं बन्धुः परश्चायं ममायमयमन्यतः ।
इति ब्रह्मन्न जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २० ॥
इति ब्रह्मन्न जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २० ॥
ayaṃ bandhuḥ paraścāyaṃ mamāyamayamanyataḥ ,
iti brahmanna jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 20
iti brahmanna jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 20
20.
ayam bandhuḥ paraḥ ca ayam mama ayam ayam anyataḥ
iti brahman na jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
iti brahman na jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
20.
brahman ayam bandhuḥ ca ayam paraḥ ayam mama
ayam anyataḥ iti na jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
ayam anyataḥ iti na jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
20.
O (brahman), I do not differentiate, saying 'This is a relative, and this is a stranger,' or 'This is mine, this is from another.' Therefore, I live free from affliction.
सर्वं सर्वपदाभासमनाद्यन्तमनामयम् ।
अहं चिदिति जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २१ ॥
अहं चिदिति जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २१ ॥
sarvaṃ sarvapadābhāsamanādyantamanāmayam ,
ahaṃ ciditi jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 21
ahaṃ ciditi jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 21
21.
sarvam sarvapadābhāsam anādyantam anāmayam
aham cit iti jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
aham cit iti jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
21.
aham sarvam sarvapadābhāsam anādyantam
anāmayam cit iti jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
anāmayam cit iti jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
21.
I know all of existence (sarvam) as pure consciousness (cit), appearing as all words and categories, without beginning or end, and free from affliction. Therefore, I live free from affliction.
आहरन्विहरंस्तिष्ठन्नत्तिष्ठन्नुच्छ्वसन्स्वपन् ।
देहोऽहमिति नो वेद्मि तेनास्मि चिरजीवितः ॥ २२ ॥
देहोऽहमिति नो वेद्मि तेनास्मि चिरजीवितः ॥ २२ ॥
āharanviharaṃstiṣṭhannattiṣṭhannucchvasansvapan ,
deho'hamiti no vedmi tenāsmi cirajīvitaḥ 22
deho'hamiti no vedmi tenāsmi cirajīvitaḥ 22
22.
āharan viharan tiṣṭhan ātiṣṭhan ucchvasan svapan
dehaḥ aham iti na vedmi tena asmi cirajīvitaḥ
dehaḥ aham iti na vedmi tena asmi cirajīvitaḥ
22.
aham āharan viharan tiṣṭhan ātiṣṭhan ucchvasan
svapan iti dehaḥ asmi na vedmi tena cirajīvitaḥ asmi
svapan iti dehaḥ asmi na vedmi tena cirajīvitaḥ asmi
22.
Whether taking, moving about, standing, rising, breathing, or sleeping, I do not perceive 'I am the body.' For this reason, I am long-lived.
इमं सांसारमारम्भं सुषुप्तपदवत्स्थितः ।
असन्तमिव जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २३ ॥
असन्तमिव जानामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २३ ॥
imaṃ sāṃsāramārambhaṃ suṣuptapadavatsthitaḥ ,
asantamiva jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 23
asantamiva jānāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 23
23.
imam saṃsāram ārambham suṣuptapadavat sthitaḥ
asantam iva jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
asantam iva jānāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
23.
aham suṣuptapadavat sthitaḥ imam saṃsāram
ārambham asantam iva jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
ārambham asantam iva jānāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
23.
Being established in a state akin to deep sleep, I perceive this worldly beginning or activity (saṃsāra) as if it were non-existent. For this reason, I live free from affliction.
यथाकालमुपायातावर्थानर्थौ समौ मम ।
हस्ताविव शरीरस्थौ तेन जीवाम्यनामयः ॥ २४ ॥
हस्ताविव शरीरस्थौ तेन जीवाम्यनामयः ॥ २४ ॥
yathākālamupāyātāvarthānarthau samau mama ,
hastāviva śarīrasthau tena jīvāmyanāmayaḥ 24
hastāviva śarīrasthau tena jīvāmyanāmayaḥ 24
24.
yathākālam upāyātāu arthānarthāu samāu mama
hastāu iva śarīrasthāu tena jīvāmi anāmayaḥ
hastāu iva śarīrasthāu tena jīvāmi anāmayaḥ
24.
yathākālam upāyātāu arthānarthāu mama
śarīrasthāu hastāu iva samāu tena anāmayaḥ jīvāmi
śarīrasthāu hastāu iva samāu tena anāmayaḥ jīvāmi
24.
Gain and loss, arriving in due course, are equally balanced for me, like two hands belonging to the body. For this reason, I live free from affliction.
अपरिचलया शक्त्या सुदृशा स्निग्धमुग्धया ।
ऋजु पश्यामि सर्वत्र तेन जीवाम्यनामयः ॥ २५ ॥
ऋजु पश्यामि सर्वत्र तेन जीवाम्यनामयः ॥ २५ ॥
aparicalayā śaktyā sudṛśā snigdhamugdhayā ,
ṛju paśyāmi sarvatra tena jīvāmyanāmayaḥ 25
ṛju paśyāmi sarvatra tena jīvāmyanāmayaḥ 25
25.
aparicalayā śaktyā sudṛśā snigdhamugdhayā
ṛju paśyāmi sarvatra tena jīvāmi anāmayaḥ
ṛju paśyāmi sarvatra tena jīvāmi anāmayaḥ
25.
aham aparicalayā sudṛśā snigdhamugdhayā śaktyā
sarvatra ṛju paśyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
sarvatra ṛju paśyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
25.
With an unwavering (śakti) faculty, which is very clear, tender, and charming, I perceive everything directly. For this reason, I live free from affliction.
आपादमस्तकान्तेऽस्मिन्न देहे ममता मम ।
त्यक्ताहंकारपङ्कस्य तेन जीवाम्यनामयः ॥ २६ ॥
त्यक्ताहंकारपङ्कस्य तेन जीवाम्यनामयः ॥ २६ ॥
āpādamastakānte'sminna dehe mamatā mama ,
tyaktāhaṃkārapaṅkasya tena jīvāmyanāmayaḥ 26
tyaktāhaṃkārapaṅkasya tena jīvāmyanāmayaḥ 26
26.
āpādamastakānte asmin na dehe mamatā mama
tyaktāhaṅkārapaṅkasya tena jīvāmi anāmayaḥ
tyaktāhaṅkārapaṅkasya tena jīvāmi anāmayaḥ
26.
mama asmin dehe āpādamastakānte mamatā na.
tena tyaktāhaṅkārapaṅkasya anāmayaḥ jīvāmi.
tena tyaktāhaṅkārapaṅkasya anāmayaḥ jīvāmi.
26.
I have no possessiveness (mamatā) towards this body, from head to toe. Since I have abandoned the mire of ego (ahaṅkāra), I therefore live free from affliction.
यत्करोमि यदश्नामि तत्त्यक्त्वा तद्वतोऽपि मे ।
मनो नैष्कर्म्यमादत्ते तेन जीवाम्यनामयः ॥ २७ ॥
मनो नैष्कर्म्यमादत्ते तेन जीवाम्यनामयः ॥ २७ ॥
yatkaromi yadaśnāmi tattyaktvā tadvato'pi me ,
mano naiṣkarmyamādatte tena jīvāmyanāmayaḥ 27
mano naiṣkarmyamādatte tena jīvāmyanāmayaḥ 27
27.
yat karomi yat aśnāmi tat tyaktvā tadvataḥ api
me manaḥ naiṣkarmyam ādatte tena jīvāmi anāmayaḥ
me manaḥ naiṣkarmyam ādatte tena jīvāmi anāmayaḥ
27.
yat karomi yat aśnāmi tat tyaktvā,
me manaḥ tadvataḥ api naiṣkarmyam ādatte.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
me manaḥ tadvataḥ api naiṣkarmyam ādatte.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
27.
Whatever I do and whatever I eat, having renounced the attachment to that, my mind attains a state of non-action (naiṣkarmya), even for me who is engaged in such activities. Therefore, I live free from affliction.
यदा यदा मुने किंचिद्विजानामि तदा तदा ।
मतिरायाति नौद्धत्यं तेन जीवाम्यनामयः ॥ २८ ॥
मतिरायाति नौद्धत्यं तेन जीवाम्यनामयः ॥ २८ ॥
yadā yadā mune kiṃcidvijānāmi tadā tadā ,
matirāyāti nauddhatyaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 28
matirāyāti nauddhatyaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 28
28.
yadā yadā mune kiṃcit vijānāmi tadā tadā
matiḥ āyāti na auddhatyam tena jīvāmi anāmayaḥ
matiḥ āyāti na auddhatyam tena jīvāmi anāmayaḥ
28.
mune,
yadā yadā kiṃcit vijānāmi,
tadā tadā matiḥ auddhatyam na āyāti.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
yadā yadā kiṃcit vijānāmi,
tadā tadā matiḥ auddhatyam na āyāti.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
28.
Whenever, O sage, I come to know anything, my intellect does not acquire arrogance. Therefore, I live free from affliction.
करोमीशोऽपि नाक्रान्तिं परितापे न खेदवान् ।
दरिद्रोऽपि न वाञ्छामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २९ ॥
दरिद्रोऽपि न वाञ्छामि तेन जीवाम्यनामयः ॥ २९ ॥
karomīśo'pi nākrāntiṃ paritāpe na khedavān ,
daridro'pi na vāñchāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 29
daridro'pi na vāñchāmi tena jīvāmyanāmayaḥ 29
29.
karomi īśaḥ api na ākrāntim paritāpe na khedavān
daridraḥ api na vāñchāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
daridraḥ api na vāñchāmi tena jīvāmi anāmayaḥ
29.
īśaḥ api (aham) ākrāntim na karomi.
paritāpe na khedavān (bhavāmi).
daridraḥ api (aham) na vāñchāmi.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
paritāpe na khedavān (bhavāmi).
daridraḥ api (aham) na vāñchāmi.
tena anāmayaḥ jīvāmi.
29.
Even though I am powerful, I do not resort to aggression. In times of distress, I am not sorrowful. Even though I am poor, I harbor no desires. Therefore, I live free from affliction.
पश्यद्रूपे शरीरेऽस्मिन्भूतस्थात्मा चिदास्पदः ।
भूतवृन्दमहं साम्यात्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३० ॥
भूतवृन्दमहं साम्यात्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३० ॥
paśyadrūpe śarīre'sminbhūtasthātmā cidāspadaḥ ,
bhūtavṛndamahaṃ sāmyāttena jīvāmyanāmayaḥ 30
bhūtavṛndamahaṃ sāmyāttena jīvāmyanāmayaḥ 30
30.
paśyad-rūpe śarīre asmin bhūtasthaḥ ātmā cidāspadaḥ
bhūta-vṛndam aham sāmyāt tena jīvāmi anāmayaḥ
bhūta-vṛndam aham sāmyāt tena jīvāmi anāmayaḥ
30.
aham asmin śarīre paśyad-rūpe bhūtasthaḥ ātmā
cidāspadaḥ sāmyāt bhūta-vṛndam tena anāmayaḥ jīvāmi
cidāspadaḥ sāmyāt bhūta-vṛndam tena anāmayaḥ jīvāmi
30.
In this body, which is perceptible in form, the self (ātman) residing in all beings is the abode of consciousness. Through my perception of equality with the multitude of beings, I therefore live free from affliction.
आशापाशविनुन्नायाश्चित्तवृत्तेः समाहितः ।
संस्पर्शे न ददाम्यन्तस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३१ ॥
संस्पर्शे न ददाम्यन्तस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३१ ॥
āśāpāśavinunnāyāścittavṛtteḥ samāhitaḥ ,
saṃsparśe na dadāmyantastena jīvāmyanāmayaḥ 31
saṃsparśe na dadāmyantastena jīvāmyanāmayaḥ 31
31.
āśā-pāśa-vinunnāyāḥ citta-vṛtteḥ samāhitaḥ
saṃsparśe na dadāmi antaḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
saṃsparśe na dadāmi antaḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
31.
samāhitaḥ (aham) āśā-pāśa-vinunnāyāḥ citta-vṛtteḥ
saṃsparśe na antaḥ dadāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
saṃsparśe na antaḥ dadāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
31.
Being composed, I do not succumb to the activities of the mind, which are propelled by the snares of desire, even when they come into contact (with me). Therefore, I live free from affliction.
असत्तां जगतः सत्तामात्मनः करबिल्ववत् ।
सुप्तः प्रबुद्धः पश्यामि तेनास्मि चिरजीवितः ॥ ३२ ॥
सुप्तः प्रबुद्धः पश्यामि तेनास्मि चिरजीवितः ॥ ३२ ॥
asattāṃ jagataḥ sattāmātmanaḥ karabilvavat ,
suptaḥ prabuddhaḥ paśyāmi tenāsmi cirajīvitaḥ 32
suptaḥ prabuddhaḥ paśyāmi tenāsmi cirajīvitaḥ 32
32.
asattām jagataḥ sattām ātmanaḥ karabilvavat
suptaḥ prabuddhaḥ paśyāmi tena asmi cira-jīvitaḥ
suptaḥ prabuddhaḥ paśyāmi tena asmi cira-jīvitaḥ
32.
(aham) suptaḥ prabuddhaḥ karabilvavat jagataḥ
asattām ātmanaḥ sattām paśyāmi tena cira-jīvitaḥ asmi
asattām ātmanaḥ sattām paśyāmi tena cira-jīvitaḥ asmi
32.
Like a bilva fruit held in one's hand, I perceive the non-existence of the world and the existence of the self (ātman), as one who has awakened from sleep. Therefore, I am long-lived.
जीर्णं भिन्नं श्लथं क्षीणं क्षुब्धं क्षुण्णं क्षयं गतम् ।
पश्यामि नववत्सर्वं तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३३ ॥
पश्यामि नववत्सर्वं तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३३ ॥
jīrṇaṃ bhinnaṃ ślathaṃ kṣīṇaṃ kṣubdhaṃ kṣuṇṇaṃ kṣayaṃ gatam ,
paśyāmi navavatsarvaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 33
paśyāmi navavatsarvaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 33
33.
jīrṇam bhinnam ślatham kṣīṇam kṣubdham kṣuṇṇam kṣayam
gatam paśyāmi navavat sarvam tena jīvāmi anāmayaḥ
gatam paśyāmi navavat sarvam tena jīvāmi anāmayaḥ
33.
(aham) jīrṇam bhinnam ślatham kṣīṇam kṣubdham kṣuṇṇam
kṣayam gatam sarvam navavat paśyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
kṣayam gatam sarvam navavat paśyāmi tena anāmayaḥ jīvāmi
33.
I perceive everything - whether it is worn out, broken, loose, decayed, agitated, crushed, or gone to ruin - as if it were new. Therefore, I live free from affliction.
सुखितोऽस्मि सुखापन्ने दुःखितो दुःखिते जने ।
सर्वस्य प्रियमित्रं च तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३४ ॥
सर्वस्य प्रियमित्रं च तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३४ ॥
sukhito'smi sukhāpanne duḥkhito duḥkhite jane ,
sarvasya priyamitraṃ ca tena jīvāmyanāmayaḥ 34
sarvasya priyamitraṃ ca tena jīvāmyanāmayaḥ 34
34.
sukhitaḥ asmi sukha-āpanne duḥkhitaḥ duḥkhite jane
sarvasya priya-mitram ca tena jīvāmi anāmayaḥ
sarvasya priya-mitram ca tena jīvāmi anāmayaḥ
34.
sukha-āpanne sukhitaḥ duḥkhite jane duḥkhitaḥ
sarvasya ca priya-mitram asmi tena anāmayaḥ jīvāmi
sarvasya ca priya-mitram asmi tena anāmayaḥ jīvāmi
34.
I am happy when others attain happiness and sorrowful when people are afflicted with sorrow. I am also a dear friend to everyone. Therefore, I live without affliction.
आपद्यचलधीरोऽस्मि जगन्मित्रं च संपदि ।
भावाभावेषु नैवास्मि तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३५ ॥
भावाभावेषु नैवास्मि तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३५ ॥
āpadyacaladhīro'smi jaganmitraṃ ca saṃpadi ,
bhāvābhāveṣu naivāsmi tena jīvāmyanāmayaḥ 35
bhāvābhāveṣu naivāsmi tena jīvāmyanāmayaḥ 35
35.
āpadi acala-dhīraḥ asmi jagat-mitram ca sampadi
bhāva-abhāveṣu na eva asmi tena jīvāmi anāmayaḥ
bhāva-abhāveṣu na eva asmi tena jīvāmi anāmayaḥ
35.
āpadi acala-dhīraḥ asmi sampadi ca jagat-mitram (asmi)
bhāva-abhāveṣu na eva asmi tena anāmayaḥ jīvāmi
bhāva-abhāveṣu na eva asmi tena anāmayaḥ jīvāmi
35.
I am steadfast in intellect during adversity and a friend to the world during prosperity. I am not attached to either existence or non-existence. Therefore, I live without affliction.
नाहमस्मि न चान्यो मे नाहमन्यस्य कस्यचित् ।
इति मे भावितं चित्तं तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३६ ॥
इति मे भावितं चित्तं तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३६ ॥
nāhamasmi na cānyo me nāhamanyasya kasyacit ,
iti me bhāvitaṃ cittaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 36
iti me bhāvitaṃ cittaṃ tena jīvāmyanāmayaḥ 36
36.
na aham asmi na ca anyaḥ me na aham anyasya kasyacit
iti me bhāvitam cittam tena jīvāmi anāmayaḥ
iti me bhāvitam cittam tena jīvāmi anāmayaḥ
36.
aham na asmi ca me anyaḥ na (asmi) aham anyasya kasyacit
na (asmi) iti me cittam bhāvitam tena anāmayaḥ jīvāmi
na (asmi) iti me cittam bhāvitam tena anāmayaḥ jīvāmi
36.
I am not (this temporary self); nor is anyone else mine; nor do I belong to anyone else. Such is my mind (citta) firmly established. Therefore, I live without affliction.
अहं जगदहं व्योम देशकालक्रमावहम् ।
अहं क्रियेति मे बुद्धिस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३७ ॥
अहं क्रियेति मे बुद्धिस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३७ ॥
ahaṃ jagadahaṃ vyoma deśakālakramāvaham ,
ahaṃ kriyeti me buddhistena jīvāmyanāmayaḥ 37
ahaṃ kriyeti me buddhistena jīvāmyanāmayaḥ 37
37.
aham jagat aham vyoma deśa-kāla-krama-āvaham
aham kriyā iti me buddhiḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
aham kriyā iti me buddhiḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
37.
aham jagat aham vyoma aham deśa-kāla-krama-āvaham
aham kriyā iti me buddhiḥ tena anāmayaḥ jīvāmi
aham kriyā iti me buddhiḥ tena anāmayaḥ jīvāmi
37.
I am the world, I am space, and I am that which carries space, time, and sequence. "I am action" – such is my intellect (buddhi). Therefore, I live without affliction.
घटश्चिच्चित्पटश्चित्खं चिद्वनं शकटं च चित् ।
चित्सर्वमिति मे भावस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३८ ॥
चित्सर्वमिति मे भावस्तेन जीवाम्यनामयः ॥ ३८ ॥
ghaṭaściccitpaṭaścitkhaṃ cidvanaṃ śakaṭaṃ ca cit ,
citsarvamiti me bhāvastena jīvāmyanāmayaḥ 38
citsarvamiti me bhāvastena jīvāmyanāmayaḥ 38
38.
ghaṭaḥ cit cit cit paṭaḥ cit kham cit vanam śakaṭam
ca cit cit sarvam iti me bhāvaḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
ca cit cit sarvam iti me bhāvaḥ tena jīvāmi anāmayaḥ
38.
ghaṭaḥ cit,
cit paṭaḥ cit,
kham cit,
vanam ca śakaṭam cit.
sarvam cit iti me bhāvaḥ,
tena anāmayaḥ jīvāmi.
cit paṭaḥ cit,
kham cit,
vanam ca śakaṭam cit.
sarvam cit iti me bhāvaḥ,
tena anāmayaḥ jīvāmi.
38.
A pot is consciousness (cit), also consciousness (cit), a cloth is consciousness (cit). Space is consciousness (cit). A forest, a cart, and consciousness (cit). All is consciousness (cit); this is my understanding, and therefore, I live without ailment.
इत्यहं मुनिशार्दूल त्रिलोककमलालिकः ।
भुशुण्डो नाम काकोलः कथितश्चिरजीवितः ॥ ३९ ॥
भुशुण्डो नाम काकोलः कथितश्चिरजीवितः ॥ ३९ ॥
ityahaṃ muniśārdūla trilokakamalālikaḥ ,
bhuśuṇḍo nāma kākolaḥ kathitaścirajīvitaḥ 39
bhuśuṇḍo nāma kākolaḥ kathitaścirajīvitaḥ 39
39.
iti aham muni-śārdūla tri-loka-kamala-alikaḥ
bhūśuṇḍaḥ nāma kākolaḥ kathitaḥ cira-jīvitaḥ
bhūśuṇḍaḥ nāma kākolaḥ kathitaḥ cira-jīvitaḥ
39.
muni-śārdūla iti aham tri-loka-kamala-alikaḥ
nāma bhūśuṇḍaḥ kākolaḥ cira-jīvitaḥ kathitaḥ
nāma bhūśuṇḍaḥ kākolaḥ cira-jīvitaḥ kathitaḥ
39.
Thus, O best of sages, I am the crow named Bhūśuṇḍa, who, like a bee, has frequented the lotuses of the three worlds, and I am renowned as long-lived.
ब्रह्मार्णवे विलुलितं त्रिजगत्तरङ्गमुत्पादनाद्यभिभवेन विभिन्नरूपम् ।
आलीनमुन्नमितमाकुलदृश्यदृश्यमालोकयन्प्रकलयंश्च चिरं स्थितोऽस्मि ॥ ४० ॥
आलीनमुन्नमितमाकुलदृश्यदृश्यमालोकयन्प्रकलयंश्च चिरं स्थितोऽस्मि ॥ ४० ॥
brahmārṇave vilulitaṃ trijagattaraṅgamutpādanādyabhibhavena vibhinnarūpam ,
ālīnamunnamitamākuladṛśyadṛśyamālokayanprakalayaṃśca ciraṃ sthito'smi 40
ālīnamunnamitamākuladṛśyadṛśyamālokayanprakalayaṃśca ciraṃ sthito'smi 40
40.
brahma-arṇave vilulitam tri-jagat-taraṅgam
utpādana-ādi-abhibhavena vibhinna-rūpam
ālīnam unnamitam ākula-dṛśya-dṛśyam
ālokayan prakalayan ca ciram sthitaḥ asmi
utpādana-ādi-abhibhavena vibhinna-rūpam
ālīnam unnamitam ākula-dṛśya-dṛśyam
ālokayan prakalayan ca ciram sthitaḥ asmi
40.
brahma-arṇave vilulitam utpādana-ādi-abhibhavena
vibhinna-rūpam ālīnam unnamitam
ākula-dṛśya-dṛśyam tri-jagat-taraṅgam
ālokayan ca prakalayan ciram sthitaḥ asmi
vibhinna-rūpam ālīnam unnamitam
ākula-dṛśya-dṛśyam tri-jagat-taraṅgam
ālokayan ca prakalayan ciram sthitaḥ asmi
40.
I have long remained here, observing and contemplating this wave, the three worlds, which is tossed in the ocean of the ultimate reality (brahman), displaying varied forms through its creation and subsequent dissolution, at times merging [into the ultimate reality] and at times rising [from it], a bewildering spectacle to behold.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26 (current chapter)
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216