Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-5, chapter-25

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
बलिरुवाच ।
एतन्मे कथितं पूर्वं पित्रा चारुविचारिणा ।
इदानीं संस्मृतं दिष्ट्या संप्रबोधमहं गतः ॥ १ ॥
baliruvāca ,
etanme kathitaṃ pūrvaṃ pitrā cāruvicāriṇā ,
idānīṃ saṃsmṛtaṃ diṣṭyā saṃprabodhamahaṃ gataḥ 1
1. baliḥ uvāca etat me kathitam pūrvam pitrā cāruvicāriṇā
idānīm saṃsmṛtam diṣṭyā samprabodham aham gataḥ
1. baliḥ uvāca etat pūrvam cāruvicāriṇā pitrā me kathitam
diṣṭyā idānīm saṃsmṛtam aham samprabodham gataḥ
1. Bali said: This was told to me previously by my father, who possessed excellent discrimination. Fortunately, I have now remembered it and have attained complete awakening.
अद्येयं मम संजाता भोगान्प्रत्यरतिः स्फुटम् ।
दिष्ट्या शमसुखं स्वच्छं विशाम्यमृतशीतलम् ॥ २ ॥
adyeyaṃ mama saṃjātā bhogānpratyaratiḥ sphuṭam ,
diṣṭyā śamasukhaṃ svacchaṃ viśāmyamṛtaśītalam 2
2. adya iyam mama sañjātā bhogān prati aratiḥ sphuṭam
diṣṭyā śamasukham svaccham viśāmi amṛtaśītalam
2. adya iyam aratiḥ bhogān prati mama sphuṭam sañjātā
diṣṭyā svaccham amṛtaśītalam śamasukham viśāmi
2. Clearly, today this disinclination towards worldly pleasures has arisen in me. Fortunately, I now enter into that pure joy of tranquility, which is cool as nectar.
पुनरापूरयन्नाशां पुनरप्याहरन्धनम् ।
पुनरावर्जयन्कातां खिन्नोऽस्मि विभवस्थितौ ॥ ३ ॥
punarāpūrayannāśāṃ punarapyāharandhanam ,
punarāvarjayankātāṃ khinno'smi vibhavasthitau 3
3. punaḥ āpūrayan āśām punaḥ api āharan dhanam punaḥ
āvarjayan kāntām khinnaḥ asmi vibhavasthitau
3. āśām punaḥ āpūrayan dhanam punaḥ api āharan kāntām punaḥ
āvarjayan (ca) (ayam aham) vibhavasthitau khinnaḥ asmi
3. I am weary of (constantly) fulfilling desires, acquiring wealth, and winning over my beloved again and again. I am exhausted by this state of worldly existence.
अहो नु खलु रम्येयं शमभूः शीतलान्तरा ।
सर्वा एव शमं यान्ति सुखदुःखदृशः शमे ॥ ४ ॥
aho nu khalu ramyeyaṃ śamabhūḥ śītalāntarā ,
sarvā eva śamaṃ yānti sukhaduḥkhadṛśaḥ śame 4
4. aho nu khalu ramyā iyam śamabhūḥ śītalāntarā
sarvāḥ eva śamam yānti sukhaduḥkhadṛśaḥ śame
4. aho nu khalu iyam ramyā śamabhūḥ śītalāntarā (asti).
sarvāḥ sukhaduḥkhadṛśaḥ śame eva śamam yānti.
4. Oh, truly, this tranquil state (śama), with its cool inner being, is delightful. All perceptions of joy and sorrow indeed attain peace (śama) when in tranquility.
शाम्यामि परिनिर्वामि सुखमासे शमे स्थितः ।
अयमन्तः प्रहृष्यामि चन्द्रबिम्ब इवार्पितः ॥ ५ ॥
śāmyāmi parinirvāmi sukhamāse śame sthitaḥ ,
ayamantaḥ prahṛṣyāmi candrabimba ivārpitaḥ 5
5. śāmyāmi parinirvāmi sukham āse śame sthitaḥ
ayam antaḥ prahṛṣyāmi candrabimbaḥ iva arpitaḥ
5. śame sthitaḥ aham śāmyāmi parinirvāmi sukham āse.
ayam antaḥ candrabimbaḥ iva arpitaḥ (san) prahṛṣyāmi.
5. I become tranquil, I achieve complete extinguishment (parinirvāṇa), and I remain happily, situated in peace (śama). My inner being (antaḥ) greatly rejoices, as if placed within the disc of the moon.
उत्ताण्डवन्मनोरंहःप्रोषितोरुशरीरकम् ।
अनारतपरिक्षोभं हा दुःखं विभवार्जनम् ॥ ६ ॥
uttāṇḍavanmanoraṃhaḥproṣitoruśarīrakam ,
anārataparikṣobhaṃ hā duḥkhaṃ vibhavārjanam 6
6. uttaṇḍavannanoramhaḥproṣitoruśarīrakam
anārataparikṣobham hā duḥkham vibhavārjanam
6. (yat) uttaṇḍavannanoramhaḥproṣitoruśarīrakam
anārataparikṣobham (tat) vibhavārjanam duḥkham hā!
6. Ah, how painful is the acquisition of wealth (vibhava), which makes the extensive body seem withered due to the mind's wildly dancing swiftness, and is characterized by incessant agitation!
अङ्गमङ्गेन संपीड्य मांसं मांसेन च स्त्रियः ।
पुराहमभवं प्रीतो यत्तन्मोहविजृम्भितम् ॥ ७ ॥
aṅgamaṅgena saṃpīḍya māṃsaṃ māṃsena ca striyaḥ ,
purāhamabhavaṃ prīto yattanmohavijṛmbhitam 7
7. aṅgam aṅgena sampīḍya māṃsam māṃsena ca striyaḥ
purā aham abhavam prītaḥ yat tat mohavijṛmbhitam
7. purā aham aṅgam aṅgena ca māṃsam māṃsena (striyaḥ saha) sampīḍya prītaḥ abhavam.
yat tat mohavijṛmbhitam.
7. In the past, I was delighted by pressing limb against limb and flesh against flesh with women; that was merely an expansion of delusion (moha).
दृष्टान्तदृष्टयो दृष्टा भुक्तं भोक्तव्यमक्षतम् ।
आक्रान्तमखिलं भूतं जातं किमिव शोभनम् ॥ ८ ॥
dṛṣṭāntadṛṣṭayo dṛṣṭā bhuktaṃ bhoktavyamakṣatam ,
ākrāntamakhilaṃ bhūtaṃ jātaṃ kimiva śobhanam 8
8. dṛṣṭāntadṛṣṭayaḥ dṛṣṭā bhuktam bhoktavyam akṣatam
ākrāntam akhilam bhūtam jātam kim iva śobhanam
8. dṛṣṭāntadṛṣṭayaḥ dṛṣṭā bhuktam bhoktavyam akṣatam
akhilam bhūtam ākrāntam kim iva śobhanam jātam
8. Through countless instances, sights have been observed; what has been experienced (bhuktam) and what is yet to be experienced (bhoktavyam) remains perpetually present (akṣatam). The entire existence (akhilaṁ bhūtam) is pervaded [by this cycle of repetition]. What truly good (śobhanam) has ever arisen (jātam) from it?
पुनस्तान्येव तान्येव तत्रेहान्यत्र वापि च ।
इतश्चेतश्च वस्तूनि नापूर्वं नाम किंचन ॥ ९ ॥
punastānyeva tānyeva tatrehānyatra vāpi ca ,
itaścetaśca vastūni nāpūrvaṃ nāma kiṃcana 9
9. punaḥ tāni eva tāni eva tatra iha anyatra vā api ca
itaḥ ca cetaḥ ca vastūni na apūrvam nāma kiñcana
9. punaḥ tāni eva tāni eva tatra iha anyatra vā api ca (dṛśyante); itaḥ ca cetaḥ ca vastūni (santīti),
na nāma kiñcana apūrvam
9. Again and again, the very same things [are found] here, there, and elsewhere. Things are scattered everywhere, but nothing whatsoever is truly new (apūrvam).
सर्वमेव परित्यज्य परिहृत्य धिया स्वयम् ।
स्वस्थ एवावतिष्ठेऽहं पूर्णात्पूर्ण इवात्मनि ॥ १० ॥
sarvameva parityajya parihṛtya dhiyā svayam ,
svastha evāvatiṣṭhe'haṃ pūrṇātpūrṇa ivātmani 10
10. sarvam eva parityajya parihṛtya dhiyā svayam
svasthaḥ eva avatiṣṭhe aham pūrṇāt pūrṇaḥ iva ātmani
10. svayam dhiyā sarvam eva parityajya parihṛtya,
aham svasthaḥ eva avatiṣṭhe; pūrṇāt pūrṇaḥ iva ātmani
10. Having completely abandoned and relinquished everything (sarvam eva) through my own understanding (dhiyā svayam), I remain simply established in my true nature (svastha eva), like the perfect (pūrṇa) [arising] from the perfect (pūrṇāt) in the Self (ātman).
पाताले भूतले स्वर्गे स्त्रियो रत्नोपलादयः ।
सारं तदपि तुच्छेन कालेनाशु निगीर्यते ॥ ११ ॥
pātāle bhūtale svarge striyo ratnopalādayaḥ ,
sāraṃ tadapi tucchena kālenāśu nigīryate 11
11. pātāle bhūtale svarge striyaḥ ratnopālādayaḥ
sāram tat api tucchana kālena āśu nigīryate
11. pātāle bhūtale svarge striyaḥ ratnopālādayaḥ (ca ye) sāram (asti),
tat api tucchana kālena āśu nigīryate
11. Women, jewels, precious stones (ratnopala), and other valuable things (sāram) found in the netherworlds (pātāle), on earth (bhūtale), or in heaven (svarge) - even that essence (tat api sāram) is swiftly (āśu) devoured (nigīryate) by insignificant (tucchana) time (kālena).
एतावन्तमहं कालं भृशं बालोऽभवं पुरा ।
यः कुर्वन्द्वेषममरैस्तुच्छया जगदिच्छया ॥ १२ ॥
etāvantamahaṃ kālaṃ bhṛśaṃ bālo'bhavaṃ purā ,
yaḥ kurvandveṣamamaraistucchayā jagadicchayā 12
12. etāvantam aham kālam bhṛśam bālaḥ abhavam purā
yaḥ kurvan dveṣam amaraiḥ tucchayā jagadicchayā
12. aham purā etāvantam kālam bhṛśam bālaḥ abhavam yaḥ
tucchayā jagadicchayā amaraiḥ dveṣam kurvan (āsīt)
12. For such a long time, I was truly ignorant (bāla), who, driven by a trivial desire for the world (jagat), harbored ill-will towards the immortals.
मनोनिर्माणमात्रेण जगन्नाम्ना महाधिना ।
त्यक्तेनानेनकोऽर्थः स्यात्को नु रागोमहात्मनः ॥ १३ ॥
manonirmāṇamātreṇa jagannāmnā mahādhinā ,
tyaktenānenako'rthaḥ syātko nu rāgomahātmanaḥ 13
13. manonirmāṇamātreṇa jagannāmnā mahādhinā tyaktena
anena kaḥ arthaḥ syāt kaḥ nu rāgaḥ mahātmanaḥ
13. anena manonirmāṇamātreṇa jagannāmnā mahādhinā tyaktena
kaḥ arthaḥ syāt? mahātmanaḥ kaḥ nu rāgaḥ (syāt)?
13. What purpose could there be in this (world), abandoned as it is, being merely a mental construct, bearing the name "world" (jagat), and causing great anxiety (adhi)? What attachment (rāga), indeed, could a great soul (mahātman) possibly have for it?
कष्टं चिरतरं कालमनर्थोऽर्थधिया मया ।
अज्ञानमदमत्तेन कालेन स्वेन सेवितः ॥ १४ ॥
kaṣṭaṃ cirataraṃ kālamanartho'rthadhiyā mayā ,
ajñānamadamattena kālena svena sevitaḥ 14
14. kaṣṭam cirataram kālam anarthaḥ arthadhiyā
mayā ajñānamadamattena kālena svena sevitaḥ
14. kaṣṭam! arthadhiyā ajñānamadamattena mayā svena kālena cirataram kālam anarthaḥ sevitaḥ.
14. Alas! For a very long time, I, deluded by the thought of gain and intoxicated by the pride of ignorance, pursued what was futile (anartha) throughout my own life.
तरत्तरलतृष्णेन किमिवास्मिञ्जगत्त्रयम् ।
मया न कृतमज्ञेन पश्चात्तापाभिवृद्धये ॥ १५ ॥
tarattaralatṛṣṇena kimivāsmiñjagattrayam ,
mayā na kṛtamajñena paścāttāpābhivṛddhaye 15
15. tarattaralatṛṣṇena kim iva asmin jagattrayam
mayā na kṛtam ajñena paścāttāpābhivṛddhaye
15. tarattaralatṛṣṇena ajñena mayā asmin jagattrayam
kim iva na kṛtam (āsīt) paścāttāpābhivṛddhaye?
15. What, indeed, in these three worlds (jagat-traya) was not done by me - ignorant and driven by swiftly flickering desire - that only served to increase my remorse (paścāttāpa)?
एतया तदलं मेऽस्तु तुच्छया पूर्वचिन्तया ।
पौरुषं याति साफल्यं वर्तमानचिकित्सया ॥ १६ ॥
etayā tadalaṃ me'stu tucchayā pūrvacintayā ,
pauruṣaṃ yāti sāphalyaṃ vartamānacikitsayā 16
16. etayā tat alam me astu tucchayā pūrvacintayā
pauruṣam yāti sāphalyam vartamānacikitsayā
16. me tucchayā pūrvacintayā tat etayā alam astu
pauruṣam vartamānacikitsayā sāphalyam yāti
16. Let that trivial past concern be enough for me. Human effort (pauruṣa) achieves success through a present remedy.
अद्यापरिमिताकारकारणैकतयात्मनि ।
सर्वतः सुखमभ्येति रसायनमिवार्णवे ॥ १७ ॥
adyāparimitākārakāraṇaikatayātmani ,
sarvataḥ sukhamabhyeti rasāyanamivārṇave 17
17. adya aparimitākārakāraṇaikatayā ātmani
sarvataḥ sukham abhyeti rasāyanam iva arṇave
17. adya ātmani aparimitākārakāraṇaikatayā
sukham sarvataḥ arṇave rasāyanam iva abhyeti
17. Now, through the singular nature of the cause of boundless forms, happiness approaches the Self (ātman) from all sides, like an elixir (rasāyana) merging into the ocean.
कोऽयं तावदहं किं स्यादात्मेत्यात्मावलोकनम् ।
पृच्छाम्यौशनसं नाथं नूनमज्ञानशान्तये ॥ १८ ॥
ko'yaṃ tāvadahaṃ kiṃ syādātmetyātmāvalokanam ,
pṛcchāmyauśanasaṃ nāthaṃ nūnamajñānaśāntaye 18
18. kaḥ ayam tāvat aham kim syāt ātmā iti ātmāvalokanam
pṛcchāmi auśanasam nātham nūnam ajñānaśāntaye
18. aham kaḥ tāvat ātmā kim syāt iti ātmāvalokanam
nūnam ajñānaśāntaye auśanasam nātham pṛcchāmi
18. Who exactly am I? What might the Self (ātman) be? For the purpose of such self-reflection (ātmāvalokanam), and indeed for the cessation of my ignorance (ajñāna), I shall certainly ask my master, Auśanasa (Śukra).
संचिन्तयामि परमेश्वरमाशु शुक्रमुद्यत्प्रसादमथ तेन गिरोपदिष्टे ।
तिष्ठाम्यनन्तविभवे स्वयमात्मनात्मन्यक्षीणमर्थमुपदेशगिरः फलन्ति ॥ १९ ॥
saṃcintayāmi parameśvaramāśu śukramudyatprasādamatha tena giropadiṣṭe ,
tiṣṭhāmyanantavibhave svayamātmanātmanyakṣīṇamarthamupadeśagiraḥ phalanti 19
19. saṃcintayāmi parameśvaram āśu śukram
udyatprasādam atha tena girā upadiṣṭe
tiṣṭhāmi anantavibhave svayam ātmanā
ātmani akṣīṇam artham upadeśagiraḥ phalanti
19. aham āśu parameśvaram śukram udyatprasādam
saṃcintayāmi atha tena girā upadiṣṭe
svayam ātmanā ātmani anantavibhave tiṣṭhāmi
upadeśagiraḥ akṣīṇam artham phalanti
19. I swiftly contemplate the Supreme Lord, Śukra, from whom grace (prasāda) emanates. Then, being instructed by his words, I myself, through my own self (ātman), abide in the Self (ātman) of infinite majesty (vibhava). The words of instruction (upadeśagiraḥ) thereby yield an unfailing outcome (artha).