Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-6, chapter-115

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
महाकर्ता महाभोक्ता महात्यागी भवानघ ।
सर्वाः शङ्काः परित्यज्य धैर्यमालम्ब्य शाश्वतम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
mahākartā mahābhoktā mahātyāgī bhavānagha ,
sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya dhairyamālambya śāśvatam 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca mahā-kartā mahā-bhoktā mahā-tyāgī bhavān
anagha sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya dhairyam ālambya śāśvatam
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
anagha! bhavān mahākartā,
mahābhoktā,
mahātyāgī (ca asti).
sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya śāśvatam dhairyam ālambya (tiṣṭha).
1. Shri Vasiṣṭha said: O faultless one, you are a great doer, a great enjoyer, and a great renunciant. Therefore, abandoning all doubts, embrace eternal steadfastness.
श्रीराम उवाच ।
किमुच्यते महाकर्ता महात्यागी किमुच्यते ।
किमुच्यते महाभोक्ता सम्यक्कथय मे प्रभो ॥ २ ॥
śrīrāma uvāca ,
kimucyate mahākartā mahātyāgī kimucyate ,
kimucyate mahābhoktā samyakkathaya me prabho 2
2. śrīrāmaḥ uvāca kim ucyate mahā-kartā mahā-tyāgī kim
ucyate kim ucyate mahā-bhoktā samyak kathaya me prabho
2. śrīrāmaḥ uvāca.
prabho! mahākartā kim ucyate? mahātyāgī kim ucyate? mahābhoktā kim ucyate? etat sarvam me samyak kathaya.
2. Shri Rāma said: Why is one called a 'great doer'? Why is one called a 'great renunciant'? And why is one called a 'great enjoyer'? Please explain this clearly to me, O Lord (prabhu).
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
एतद्व्रतत्रयं राम पुरा चन्द्रार्धमौलिना ।
भृङ्गीशाय तु संप्रोक्तं येनासौ विज्वरः स्थितः ॥ ३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
etadvratatrayaṃ rāma purā candrārdhamaulinā ,
bhṛṅgīśāya tu saṃproktaṃ yenāsau vijvaraḥ sthitaḥ 3
3. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca etat vratatrayam rāma purā candrārdhamaulinā
bhṛṅgīśāya tu samproktam yena asau vijvaraḥ sthitaḥ
3. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca rāma purā candrārdhamaulinā etat
vratatrayam bhṛṅgīśāya tu samproktam yena asau vijvaraḥ sthitaḥ
3. Śrī Vasiṣṭha said: O Rāma, formerly, this triple vow was fully instructed by the one who bears the crescent moon on his head (Śiva) to Bhṛṅgīśa, by which Bhṛṅgīśa remained free from affliction.
सुमेरावुत्तरे श्रृङ्गे पूर्वं शशिकलाधरः ।
अतिष्ठदग्निसंकाशे समग्रपरिवारवान् ॥ ४ ॥
sumerāvuttare śrṛṅge pūrvaṃ śaśikalādharaḥ ,
atiṣṭhadagnisaṃkāśe samagraparivāravān 4
4. sumerau uttare śṛṅge pūrvam śaśikalādharaḥ
atiṣṭhat agnisaṃkāśe samagraparivāravān
4. pūrvam śaśikalādharaḥ sumerau uttare śṛṅge
agnisaṃkāśe samagraparivāravān atiṣṭhat
4. Formerly, the one who bears the moon's digit (Śiva) resided on the northern peak of Mount Sumeru, appearing like fire, accompanied by his entire retinue.
तमपृच्छन्महातेजास्तनुविज्ञानवान्स्थितः ।
भृङ्गीशः प्रणतो राम बद्धाञ्जलिरुमापतिम् ॥ ५ ॥
tamapṛcchanmahātejāstanuvijñānavānsthitaḥ ,
bhṛṅgīśaḥ praṇato rāma baddhāñjalirumāpatim 5
5. tam apṛcchat mahātejāḥ tanuvijñānavān sthitaḥ
bhṛṅgīśaḥ praṇataḥ rāma baddhāñjaliḥ umāpatim
5. rāma mahātejāḥ tanuvijñānavān sthitaḥ praṇataḥ
baddhāñjaliḥ bhṛṅgīśaḥ tam umāpatim apṛcchat
5. O Rāma, Bhṛṅgīśa, who was greatly effulgent, endowed with subtle knowledge, and standing reverently with folded hands, asked him, the husband of Umā (Śiva).
भृङ्गीश उवाच ।
भगवन्देवदेवेश सर्वज्ञ परमेश्वर ।
यदहं परिपृच्छामि कृपया तद्वदाशु मे ॥ ६ ॥
bhṛṅgīśa uvāca ,
bhagavandevadeveśa sarvajña parameśvara ,
yadahaṃ paripṛcchāmi kṛpayā tadvadāśu me 6
6. bhṛṅgīśaḥ uvāca bhagavan devadeveśa sarvajña
parameśvara yat aham paripṛcchāmi kṛpayā tad vada āśu me
6. bhṛṅgīśaḥ uvāca bhagavan devadeveśa sarvajña
parameśvara yat aham paripṛcchāmi kṛpayā me āśu vada
6. Bhṛṅgīśa said: O Worshipful One, Lord of lords, Omniscient One, Supreme Lord, please quickly tell me, with compassion, what I ask.
संसाररचनां नाथ तरङ्गतरलामिमाम् ।
अवलोक्य विमुह्यामि तत्त्वविश्रान्तिवर्जितः ॥ ७ ॥
saṃsāraracanāṃ nātha taraṅgataralāmimām ,
avalokya vimuhyāmi tattvaviśrāntivarjitaḥ 7
7. saṃsāraracanām nātha taraṅgataralām imām
avalokya vimuhyāmi tattvaviśrāntivarjitaḥ
7. nātha imām taraṅgataralām saṃsāraracanām
avalokya tattvaviśrāntivarjitaḥ vimuhyāmi
7. O Lord, observing this structure of cyclic existence (saṃsāra), which is as unsteady as waves, I become bewildered, being deprived of rest in the ultimate reality.
कमन्तर्निश्चयं कान्तमुररीकृत्य सुस्थितम् ।
अस्मिञ्जगज्जीर्णगृहे तिष्ठामि विगतज्वरम् ॥ ८ ॥
kamantarniścayaṃ kāntamurarīkṛtya susthitam ,
asmiñjagajjīrṇagṛhe tiṣṭhāmi vigatajvaram 8
8. kam antarniścayam kāntam urarīkṛtya susthitam
asmin jagajjīrṇagṛhe tiṣṭhāmi vigatajvaram
8. asmin jagajjīrṇagṛhe kam kāntam susthitam
antarniścayam urarīkṛtya vigatajvaram tiṣṭhāmi
8. Having embraced what beloved, well-established inner conviction, do I remain free from anxiety in this decaying house of the world (saṃsāra)?
ईश्वर उवाच ।
सर्वाः शङ्काः परित्यज्य धैर्यमालम्ब्य शाश्वतम् ।
महाभोक्ता महाकर्ता महात्यागी भवानघ ॥ ९ ॥
īśvara uvāca ,
sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya dhairyamālambya śāśvatam ,
mahābhoktā mahākartā mahātyāgī bhavānagha 9
9. īśvaraḥ uvāca sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya dhairyam ālambya
śāśvatam mahābhoktā mahākartā mahātyāgī bhavān anagha
9. anagha sarvāḥ śaṅkāḥ parityajya śāśvatam dhairyam
ālambya bhavān mahābhoktā mahākartā mahātyāgī
9. Īśvara said: 'O sinless one, having completely abandoned all doubts and having taken hold of eternal fortitude, you are a great enjoyer, a great doer, and a great renouncer.'
भृङ्गीश उवाच ।
किमुच्यते महाकर्ता महाभोक्ता किमुच्यते ।
किमुच्यते महात्यागी सम्यक्कथय मे प्रभो ॥ १० ॥
bhṛṅgīśa uvāca ,
kimucyate mahākartā mahābhoktā kimucyate ,
kimucyate mahātyāgī samyakkathaya me prabho 10
10. bhṛṅgīśaḥ uvāca kim ucyate mahākartā mahābhoktā kim
ucyate kim ucyate mahātyāgī samyak kathaya me prabho
10. prabho mahākartā kim ucyate mahābhoktā kim
ucyate mahātyāgī kim ucyate me samyak kathaya
10. Bhṛṅgīśa said: 'What is meant by "great doer"? What is meant by "great enjoyer"? What is meant by "great renouncer"? O Lord, please explain this to me properly.'
ईश्वर उवाच ।
धर्माधर्मौ महाभाग शङ्काविरहिताक्षयः ।
यः करोति यथाप्राप्तौ महाकर्ता स उच्यते ॥ ११ ॥
īśvara uvāca ,
dharmādharmau mahābhāga śaṅkāvirahitākṣayaḥ ,
yaḥ karoti yathāprāptau mahākartā sa ucyate 11
11. īśvaraḥ uvāca dharmādharmau mahābhāga śaṅkāvirahita
akṣayaḥ yaḥ karoti yathāprāptau mahākartā saḥ ucyate
11. mahābhāga yaḥ śaṅkāvirahitaḥ akṣayaḥ (san) yathāprāptau dharmādharmau karoti,
saḥ mahākartā ucyate
11. The Lord said: "O greatly fortunate one, he who, free from doubt and with an imperishable attitude, performs actions of natural law (dharma) and its opposite as they arise, he is called a great doer."
रागद्वेषौ सुखं दुःखं धर्माधर्मौ फलाफले ।
यः करोत्यनपेक्षेण महाकर्ता स उच्यते ॥ १२ ॥
rāgadveṣau sukhaṃ duḥkhaṃ dharmādharmau phalāphale ,
yaḥ karotyanapekṣeṇa mahākartā sa ucyate 12
12. rāgadveṣau sukham duḥkham dharmādharmau phalaaphale
yaḥ karoti anapekṣeṇa mahākartā saḥ ucyate
12. yaḥ rāgadveṣau sukham duḥkham dharmādharmau phalaaphale anapekṣeṇa karoti,
saḥ mahākartā ucyate
12. He who acts concerning attachment and aversion, pleasure and pain, natural law (dharma) and its opposite, and outcomes both fruitful and fruitless, doing so without expectation, he is called a great doer.
मौनवान्निरहंभावो निर्मलो मुक्तमत्सरः ।
यः करोति गतोद्वेगं महाकर्ता स उच्यते ॥ १३ ॥
maunavānnirahaṃbhāvo nirmalo muktamatsaraḥ ,
yaḥ karoti gatodvegaṃ mahākartā sa ucyate 13
13. maunavān nirahaṃbhāvaḥ nirmalaḥ muktamatsaraḥ
yaḥ karoti gatodvegam mahākartā saḥ ucyate
13. yaḥ maunavān nirahaṃbhāvaḥ nirmalaḥ muktamatsaraḥ (san),
gatodvegam karoti,
saḥ mahākartā ucyate
13. He who is silent, free from ego (ahaṅkāra), pure, and liberated from envy, and who acts without agitation, he is called a great doer.
शुभाशुभेषु कार्येषु धर्माधर्मैः कुशङ्कया ।
मतिर्न लिप्यते यस्य महाकर्ता स उच्यते ॥ १४ ॥
śubhāśubheṣu kāryeṣu dharmādharmaiḥ kuśaṅkayā ,
matirna lipyate yasya mahākartā sa ucyate 14
14. śubhāśubheṣu kāryeṣu dharmādharmaiḥ kuśaṅkayā
matiḥ na lipyate yasya mahākartā saḥ ucyate
14. yasya matiḥ śubhāśubheṣu kāryeṣu dharmādharmaiḥ kuśaṅkayā na lipyate,
saḥ mahākartā ucyate
14. He whose intellect is not tainted by ill-founded doubt concerning natural law (dharma) and its opposite, even when engaged in auspicious or inauspicious actions, he is called a great doer.
सर्वत्र विगतस्नेहो यः साक्षिवदवस्थितः ।
निरिच्छं वर्तते कार्ये महाकर्ता स उच्यते ॥ १५ ॥
sarvatra vigatasneho yaḥ sākṣivadavasthitaḥ ,
niricchaṃ vartate kārye mahākartā sa ucyate 15
15. sarvatra vigatasnehaḥ yaḥ sākṣivat avasthitaḥ
niriccham vartate kārye mahākartā saḥ ucyate
15. yaḥ sarvatra vigatasnehaḥ sākṣivat avasthitaḥ
kārye niriccham vartate saḥ mahākartā ucyate
15. He who is everywhere free from attachment, who remains like a witness, and who acts without desire in his work, is called the great doer.
उद्वेगानन्दरहितः समया स्वच्छया धिया ।
न शोचते यो नोदेति महाकर्ता स उच्यते ॥ १६ ॥
udvegānandarahitaḥ samayā svacchayā dhiyā ,
na śocate yo nodeti mahākartā sa ucyate 16
16. udvegānandarahitaḥ samayā svacchayā dhiyā
na śocate yaḥ na udeti mahākartā saḥ ucyate
16. yaḥ udvegānandarahitaḥ samayā svacchayā
dhiyā na śocate na udeti saḥ mahākartā ucyate
16. He who is free from agitation and joy, whose intellect is equipoised and clear, and who neither grieves nor exults, is called the great doer.
यथार्थकाले मतिमानसंसक्तमना मुनिः ।
कार्यानुरूपवृत्तस्थो महाकर्ता स उच्यते ॥ १७ ॥
yathārthakāle matimānasaṃsaktamanā muniḥ ,
kāryānurūpavṛttastho mahākartā sa ucyate 17
17. yathārthakāle matimānasa-asaṃsaktamanāḥ muniḥ
kāryānurūpavṛttasthaḥ mahākartā saḥ ucyate
17. yaḥ muniḥ yathārthakāle matimānasa-asaṃsaktamanāḥ
kāryānurūpavṛttasthaḥ saḥ mahākartā ucyate
17. The sage (muni) whose mind is unattached to both intellect and mental faculties, who acts at the appropriate time, and who maintains a state (vṛtta) suitable for the action, is called the great doer.
उदासीनः कर्तृतां च कर्माकर्माचरंश्च यः ।
समं यात्यन्तरत्यन्तं महाकर्ता स उच्यते ॥ १८ ॥
udāsīnaḥ kartṛtāṃ ca karmākarmācaraṃśca yaḥ ,
samaṃ yātyantaratyantaṃ mahākartā sa ucyate 18
18. udāsīnaḥ kartṛtām ca karma-akarma-ācaran ca yaḥ
samam yāti antaram atyantam mahākartā saḥ ucyate
18. yaḥ udāsīnaḥ kartṛtām ca karma-akarma-ācaran ca
antaram atyantam samam yāti saḥ mahākartā ucyate
18. He who is indifferent (udāsīna) to agency (kartṛtā), and performs both action (karma) and non-action (akarma), completely treating the distinction between them as equal, is called the great doer.
स्वभावेनैव यः शान्तः समतां न जहाति वै ।
शुभाशुभं ह्याचरन्यो महाकर्ता स उच्यते ॥ १९ ॥
svabhāvenaiva yaḥ śāntaḥ samatāṃ na jahāti vai ,
śubhāśubhaṃ hyācaranyo mahākartā sa ucyate 19
19. svabhāveṇa eva yaḥ śāntaḥ samatām na jahāti vai
śubha aśubham hi ācaran yaḥ mahākartā saḥ ucyate
19. yaḥ svabhāveṇa eva śāntaḥ,
samatām vai na jahāti,
yaḥ hi śubha aśubham ācaran,
saḥ mahākartā ucyate.
19. Indeed, the one who is naturally peaceful, who never abandons equanimity (samatā), and who performs both auspicious and inauspicious actions, he is called a 'great doer'.
जन्मस्थितिविनाशेषु सोदयास्तमयेषु च ।
सममेव मनो यस्य महाकर्ता स उच्यते ॥ २० ॥
janmasthitivināśeṣu sodayāstamayeṣu ca ,
samameva mano yasya mahākartā sa ucyate 20
20. janmasthitivināśeṣu sodayāstamayeṣu ca
samam eva manaḥ yasya mahākartā saḥ ucyate
20. yasya manaḥ janmasthitivināśeṣu ca sodayāstamayeṣu samam eva,
saḥ mahākartā ucyate.
20. He whose mind remains equally undisturbed in birth, existence, and destruction, as well as in rising and setting, he is called a 'great doer'.
न किंचन द्वेष्टि तथा न किंचिदभिकाङ्क्षति ।
भुङ्क्ते च प्रकृतं सर्वं महाभोक्ता स उच्यते ॥ २१ ॥
na kiṃcana dveṣṭi tathā na kiṃcidabhikāṅkṣati ,
bhuṅkte ca prakṛtaṃ sarvaṃ mahābhoktā sa ucyate 21
21. na kiñcana dveṣṭi tathā na kiñcit abhikāṅkṣati
bhuṅkte ca prakṛtam sarvam mahābhoktā saḥ ucyate
21. saḥ kiñcana na dveṣṭi tathā kiñcit na abhikāṅkṣati.
ca sarvam prakṛtam bhuṅkte.
saḥ mahābhoktā ucyate.
21. He hates nothing and desires nothing; and he enjoys everything that is presented to him (prakṛta). He is called a 'great enjoyer'.
नादत्तेऽप्याददानश्च नाचरत्याचरन्नपि ।
भुञ्जानोऽपि न यो भुङ्क्ते महाभोक्ता स उच्यते ॥ २२ ॥
nādatte'pyādadānaśca nācaratyācarannapi ,
bhuñjāno'pi na yo bhuṅkte mahābhoktā sa ucyate 22
22. na ādatte api ādādānaḥ ca na ācarati ācaran api
bhuñjānaḥ api na yaḥ bhuṅkte mahābhoktā saḥ ucyate
22. yaḥ ādādānaḥ api na ādatte,
ca ācaran api na ācarati,
api bhuñjānaḥ na bhuṅkte,
saḥ mahābhoktā ucyate.
22. He does not take, even while taking; nor does he act, even while performing actions. The one who does not truly enjoy, even while experiencing, he is called a 'great enjoyer'.
साक्षिवत्सकलं लोकव्यवहारमखिन्नधीः ।
पश्यत्यपगतेच्छं यो महाभोक्ता स उच्यते ॥ २३ ॥
sākṣivatsakalaṃ lokavyavahāramakhinnadhīḥ ,
paśyatyapagatecchaṃ yo mahābhoktā sa ucyate 23
23. sākṣivat sakalam lokavyavahāram akhinnadhīḥ
paśyati apagateccham yaḥ mahābhoktā saḥ ucyate
23. yaḥ akhinnadhīḥ apagateccham sakalam lokavyavahāram
sākṣivat paśyati saḥ mahābhoktā ucyate
23. He who, with an untroubled mind, observes all worldly activities like a witness, having given up all desire, is called the great enjoyer.
सुखैर्दुःखैः क्रियायोगैर्भावाभावैर्भ्रमप्रदैः ।
यस्य नोत्क्रामति मतिर्महाभोक्ता स उच्यते ॥ २४ ॥
sukhairduḥkhaiḥ kriyāyogairbhāvābhāvairbhramapradaiḥ ,
yasya notkrāmati matirmahābhoktā sa ucyate 24
24. sukhaiḥ duḥkhaiḥ kriyāyogaiḥ bhāvābhāvaiḥ bhramapradaiḥ
yasya na utkrāmati matiḥ mahābhoktā saḥ ucyate
24. yasya matiḥ sukhaiḥ duḥkhaiḥ kriyāyogaiḥ bhāvābhāvaiḥ
bhramapradaiḥ na utkrāmati saḥ mahābhoktā ucyate
24. He whose intellect (mati) is not disturbed by joys, sorrows, active involvements, or the deluding states of being and non-being, is called the great enjoyer.
जरा मरणमापच्च राज्ये दारिद्र्यमेव च ।
रम्यमित्येव यो वेत्ति महाभोक्ता स उच्यते ॥ २५ ॥
jarā maraṇamāpacca rājye dāridryameva ca ,
ramyamityeva yo vetti mahābhoktā sa ucyate 25
25. jarā maraṇam āpat ca rājye dāridryam eva ca
ramyam iti eva yaḥ vetti mahābhoktā saḥ ucyate
25. yaḥ jarā maraṇam āpat ca rājye dāridryam eva
ca ramyam iti eva vetti saḥ mahābhoktā ucyate
25. He who truly regards old age, death, misfortune, and even poverty in a kingdom as delightful, is called the great enjoyer.
महान्ति सुखदुःखानि यः पयांसीव सागरः ।
समं समुपगृह्णाति महाभोक्ता स उच्यते ॥ २६ ॥
mahānti sukhaduḥkhāni yaḥ payāṃsīva sāgaraḥ ,
samaṃ samupagṛhṇāti mahābhoktā sa ucyate 26
26. mahānti sukhaduḥkhāni yaḥ payāṃsi iva sāgaraḥ
samam samupagṛhṇāti mahābhoktā saḥ ucyate
26. yaḥ sāgaraḥ iva payāṃsi,
mahānti sukhaduḥkhāni samam samupagṛhṇāti,
saḥ mahābhoktā ucyate
26. He who, like the ocean (sāgara), equally takes in great joys and sorrows just as the ocean receives waters, is called the great enjoyer.
अहिंसा समता तुष्टिश्चन्द्रबिम्बादिवांशवः ।
नोप यस्माच्चोपयाता महाभोक्ता स उच्यते ॥ २७ ॥
ahiṃsā samatā tuṣṭiścandrabimbādivāṃśavaḥ ,
nopa yasmāccopayātā mahābhoktā sa ucyate 27
27. ahiṃsā samatā tuṣṭiḥ candrabimbāt iva aṃśavaḥ
na upa yasmāt ca upayātāḥ mahābhoktā saḥ ucyate
27. saḥ mahābhoktā ucyate yasmāt ahiṃsā samatā
tuṣṭiḥ candrabimbāt iva aṃśavaḥ ca na upayātāḥ
27. Non-violence (ahiṃsā), equanimity, and contentment are like rays emanating from the moon's orb. The one from whom these qualities are not merely acquired externally, but are intrinsic, he is called a great enjoyer (mahābhoktā).
कट्वम्ललवणं तिक्तममृष्टं मृष्टमुत्तमम् ।
अधमं योऽत्ति साम्येन महाभोक्ता स उच्यते ॥ २८ ॥
kaṭvamlalavaṇaṃ tiktamamṛṣṭaṃ mṛṣṭamuttamam ,
adhamaṃ yo'tti sāmyena mahābhoktā sa ucyate 28
28. kaṭvamlalavaṇam tiktam amṛṣṭam mṛṣṭam uttamam
adhamam yaḥ atti sāmyena mahābhoktā saḥ ucyate
28. yaḥ sāmyena kaṭvamlalavaṇam tiktam amṛṣṭam mṛṣṭam
uttamam adhamam atti saḥ mahābhoktā ucyate
28. He who, with equanimity, consumes food that is pungent, sour, salty, bitter, unpalatable, palatable, excellent, or inferior, he is called a great enjoyer (mahābhoktā).
सरसं नीरसं चैव सुरतं विरतं तथा ।
यः पश्यति समं सौम्यो महाभोक्ता स उच्यते ॥ २९ ॥
sarasaṃ nīrasaṃ caiva surataṃ virataṃ tathā ,
yaḥ paśyati samaṃ saumyo mahābhoktā sa ucyate 29
29. sarasam nīrasam ca eva suratam viratam tathā
yaḥ paśyati samam saumyaḥ mahābhoktā saḥ ucyate
29. yaḥ saumyaḥ sarasam nīrasam ca eva tathā suratam
viratam samam paśyati saḥ mahābhoktā ucyate
29. He who, being gentle, sees equally what is delightful and what is not, and similarly union and separation, he is called a great enjoyer (mahābhoktā).
क्षारे खण्डप्रकारे च शुभे वाप्यशुभे तथा ।
समता सुस्थिरा यस्य महाभोक्ता स उच्यते ॥ ३० ॥
kṣāre khaṇḍaprakāre ca śubhe vāpyaśubhe tathā ,
samatā susthirā yasya mahābhoktā sa ucyate 30
30. kṣāre khaṇḍaprakāre ca śubhe vā api aśubhe tathā
samatā susthirā yasya mahābhoktā saḥ ucyate
30. yasya samatā kṣāre ca khaṇḍaprakāre tathā śubhe
vā api aśubhe susthirā saḥ mahābhoktā ucyate
30. He whose equanimity (samatā) is very steady (susthirā) in alkaline and sweet things (or various kinds of sweets), and similarly in the auspicious and inauspicious, he is called a great enjoyer (mahābhoktā).
इदं भोज्यमभोज्यं चेत्येवं त्यक्त्वा विकल्पितम् ।
गताभिलाषं यो भुङ्क्ते महाभोक्ता स उच्यते ॥ ३१ ॥
idaṃ bhojyamabhojyaṃ cetyevaṃ tyaktvā vikalpitam ,
gatābhilāṣaṃ yo bhuṅkte mahābhoktā sa ucyate 31
31. idam bhojyam abhojyam ca iti evam tyaktvā vikalpitam
gatābhilāṣam yaḥ bhuṅkte mahābhoctā saḥ ucyate
31. yaḥ idam bhojyam abhojyam ca iti evam vikalpitam
tyaktvā gatābhilāṣam bhuṅkte saḥ mahābhoctā ucyate
31. He who consumes food without desire, having abandoned distinctions like 'this is edible' and 'this is inedible', is called a great enjoyer.
आपदं संपदं मोहमानन्दमपरं परम् ।
यो भुङ्क्ते समया बुद्ध्या महाभोक्ता स उच्यते ॥ ३२ ॥
āpadaṃ saṃpadaṃ mohamānandamaparaṃ param ,
yo bhuṅkte samayā buddhyā mahābhoktā sa ucyate 32
32. āpadam sampadam moham ānandam aparam param yaḥ
bhuṅkte samayā buddhyā mahābhoctā saḥ ucyate
32. yaḥ āpadam sampadam moham ānandam aparam param
samayā buddhyā bhuṅkte saḥ mahābhoctā ucyate
32. He who experiences adversity, prosperity, confusion, joy, and both inferior and superior states with an equal mind (buddhi), is called a great enjoyer.
धर्माधर्मौ सुखं दुःखं तथा मरणजन्मनी ।
धिया येनेति संत्यक्तं महात्यागी स उच्यते ॥ ३३ ॥
dharmādharmau sukhaṃ duḥkhaṃ tathā maraṇajanmanī ,
dhiyā yeneti saṃtyaktaṃ mahātyāgī sa ucyate 33
33. dharmādharmau sukham duḥkham tathā maraṇajanmanī
dhiyā yena iti saṃtyaktam mahātyāgī saḥ ucyate
33. yena dhiyā dharmādharmau sukham duḥkham tathā
maraṇajanmanī iti saṃtyaktam saḥ mahātyāgī ucyate
33. He by whose intellect (dhi) distinctions such as righteousness (dharma) and unrighteousness (adharma), pleasure and pain, and also birth and death, are completely abandoned, is called a great renunciant.
सर्वेच्छाः सकलाः शङ्काः सर्वेहाः सर्वनिश्चयाः ।
धिया येन परित्यक्ता महात्यागी स उच्यते ॥ ३४ ॥
sarvecchāḥ sakalāḥ śaṅkāḥ sarvehāḥ sarvaniścayāḥ ,
dhiyā yena parityaktā mahātyāgī sa ucyate 34
34. sarvecchāḥ sakalāḥ śaṅkāḥ sarvehāḥ sarvaniścayāḥ
dhiyā yena parityaktāḥ mahātyāgī saḥ ucyate
34. yena dhiyā sarvecchāḥ sakalāḥ śaṅkāḥ sarvehāḥ
sarvaniścayāḥ parityaktāḥ saḥ mahātyāgī ucyate
34. He by whose intellect (dhi) all desires, all doubts, all efforts, and all determinations are abandoned, is called a great renunciant.
देहस्य मनसो दुःखैरिन्द्रियाणां मनःस्थितेः ।
नूनं येनोज्झिता सत्ता महात्यागी स उच्यते ॥ ३५ ॥
dehasya manaso duḥkhairindriyāṇāṃ manaḥsthiteḥ ,
nūnaṃ yenojjhitā sattā mahātyāgī sa ucyate 35
35. dehasya manasaḥ duḥkhaiḥ indriyāṇām manaḥsthiteḥ
nūnam yena ujjhitā sattā mahātyāgī saḥ ucyate
35. yena nūnam dehasya manasaḥ duḥkhaiḥ indriyāṇām manaḥsthiteḥ sattā ujjhitā,
saḥ mahātyāgī ucyate
35. He by whom the very notion of existence (sattā) arising from the sufferings of the body and mind, and from the mind's fixation on the senses, is surely abandoned - he is called a great renunciant.
न मे देहो न जन्मापि युक्तायुक्ते न कर्मणी ।
इति निश्चयवानन्तर्महात्यागी स उच्यते ॥ ३६ ॥
na me deho na janmāpi yuktāyukte na karmaṇī ,
iti niścayavānantarmahātyāgī sa ucyate 36
36. na me dehaḥ na janma api yukta-ayukte na karmaṇī
iti niścayavān antaḥ mahātyāgī saḥ ucyate
36. me dehaḥ na,
janma api na,
yukta-ayukte karmaṇī na,
iti antaḥ niścayavān saḥ mahātyāgī ucyate
36. He who is inwardly convinced, 'I have no body, no birth (janma), and no actions (karma), neither right nor wrong' - he is called a great renunciant.
येन धर्ममधर्मं च मनोमननमीहितम् ।
सर्वमन्तः परित्यक्तं महात्यागी स उच्यते ॥ ३७ ॥
yena dharmamadharmaṃ ca manomananamīhitam ,
sarvamantaḥ parityaktaṃ mahātyāgī sa ucyate 37
37. yena dharmam adharmam ca manaḥ-mananam īhitam
sarvam antaḥ parityaktam mahātyāgī saḥ ucyate
37. yena dharmam adharmam ca manaḥ-mananam īhitam sarvam antaḥ parityaktam,
saḥ mahātyāgī ucyate
37. He by whom both constitution (dharma) and its opposite (adharma), the mind's reflections (manomanana), and all mental striving (īhitam) are inwardly abandoned - he is called a great renunciant.
यावती दृश्यकलना सकलेयं विलोक्यते ।
सा येन सुष्ठु संत्यक्ता महात्यागी स उच्यते ॥ ३८ ॥
yāvatī dṛśyakalanā sakaleyaṃ vilokyate ,
sā yena suṣṭhu saṃtyaktā mahātyāgī sa ucyate 38
38. yāvatī dṛśya-kalanā sakalā iyam vilokyate sā
yena suṣṭhu saṃtyaktā mahātyāgī saḥ ucyate
38. yāvatī sakalā iyam dṛśya-kalanā vilokyate,
sā yena suṣṭhu saṃtyaktā,
saḥ mahātyāgī ucyate
38. He by whom all this entire perceived manifestation (dṛśya-kalanā), however extensive it may be, is thoroughly abandoned - he is called a great renunciant.
इत्युक्तं देवदेवेन भृङ्गीशाय पुरानघ ।
एतां दृष्टिमवष्टभ्य तिष्ठ राम गतज्वरः ॥ ३९ ॥
ityuktaṃ devadevena bhṛṅgīśāya purānagha ,
etāṃ dṛṣṭimavaṣṭabhya tiṣṭha rāma gatajvaraḥ 39
39. iti uktam devadevena bhṛṅgīśāya purā anagha
etām dṛṣṭim avaṣṭabhya tiṣṭha rāma gatajvaraḥ
39. anagha rāma purā devadevena bhṛṅgīśāya iti
uktam etām dṛṣṭim avaṣṭabhya gatajvaraḥ tiṣṭha
39. O blameless Rāma, this was previously spoken by the god of gods to Bhṛṅgīśa. Having firmly grasped this understanding (dṛṣṭi), remain free from mental anguish.
नित्योदितं विमलरूपमनन्तमाद्यं ब्रह्मास्ति नेतरकलाकलनं हि किंचित् ।
इत्येव भावय निरञ्जनतामुपेतो निर्वाणमेहि सकलामलशान्तवृत्तिः ॥ ४० ॥
nityoditaṃ vimalarūpamanantamādyaṃ brahmāsti netarakalākalanaṃ hi kiṃcit ,
ityeva bhāvaya nirañjanatāmupeto nirvāṇamehi sakalāmalaśāntavṛttiḥ 40
40. nityoditam vimalarūpam anantam ādyam
brahma asti na itara kalākalanam hi
kiñcit iti eva bhāvaya nirañjanatām
upetaḥ nirvāṇam ehi sakalāmalāśāntavṛttiḥ
40. nityoditam vimalarūpam anantam ādyam
brahma asti hi itara kalākalanam kiñcit
na iti eva bhāvaya nirañjanatām
upetaḥ sakalāmalāśāntavṛttiḥ nirvāṇam ehi
40. The absolute reality (brahman) is eternally manifest, of pure form, infinite, and primeval; indeed, nothing else is a perception of any other part. Therefore, contemplate this, having attained freedom from impurity, and achieve liberation (nirvāṇa) with a perfectly calm and immaculate nature.
अनामयं ब्रह्म समस्तकल्प कार्यैकबीजं परमात्मरूपम् ।
बृहच्च तद्ब्रंहितसर्वभावं खमस्ति भातीह यदङ्ग किंचित् ॥ ४१ ॥
anāmayaṃ brahma samastakalpa kāryaikabījaṃ paramātmarūpam ,
bṛhacca tadbraṃhitasarvabhāvaṃ khamasti bhātīha yadaṅga kiṃcit 41
41. anāmayam brahma samastakalpakāryaikabījam
paramātmarūpam bṛhat
ca tat braṃhitasarvabhāvam kham
asti bhāti iha yat aṅga kiñcit
41. anāmayam samastakalpakāryaikabījam
paramātmarūpam brahma asti ca
tat bṛhat braṃhitasarvabhāvam
kham asti aṅga yat kiñcit iha bhāti
41. The absolute reality (brahman) is free from affliction, the single seed of all creative processes, and of the nature of the supreme Self (paramātman). And that vast reality (brahman) encompasses all existing things, like space; whatever shines forth here, O dear one, is that (brahman).
अन्यत्क्वचित्किंचिदिदं कदाचिन्न संभवत्येव सदप्यसच्च ।
इत्येव साधो दृढनिश्चयोऽन्तः स्थित्वा गताशङ्कविलासमास्स्व ॥ ४२ ॥
anyatkvacitkiṃcididaṃ kadācinna saṃbhavatyeva sadapyasacca ,
ityeva sādho dṛḍhaniścayo'ntaḥ sthitvā gatāśaṅkavilāsamāssva 42
42. anyat kvacit kiñcit idam kadācit
na saṃbhavati eva sat api asat
ca iti eva sādho dṛḍhaniścayaḥ
antaḥ sthitvā gatāśaṅkavilāsam āsva
42. anyat idam kiñcit sat api asat ca
kvacit kadācit na eva saṃbhavati
sādho iti eva dṛḍhaniścayaḥ
antaḥ sthitvā gatāśaṅkavilāsam āsva
42. Anything else, whether it is considered existent or non-existent, does not exist anywhere or at any time. Therefore, O virtuous one (sādhu), having established yourself internally with such firm conviction, abide free from all doubts and delusions.
अन्तर्मुखः सन्सततं समस्तं कुर्वन्बहिष्ठं खलु कार्यजातम् ।
न खेदमायासि कदाचिदेव निराकृताहंकृतितामुपैषि ॥ ४३ ॥
antarmukhaḥ sansatataṃ samastaṃ kurvanbahiṣṭhaṃ khalu kāryajātam ,
na khedamāyāsi kadācideva nirākṛtāhaṃkṛtitāmupaiṣi 43
43. antarmukhaḥ san satatam samastam kurvan bahiṣṭham khalu
kāryajātam na khedam āyāsi kadācit eva nirākṛtāhaṅkṛtitām upaiṣi
43. satatam antarmukhaḥ san samastam bahiṣṭham kāryajātam kurvan
eva kadācit khedam na āyāsi nirākṛtāhaṅkṛtitām upaiṣi
43. Continuously dwelling with an inward focus, and indeed performing all external activities, you will never experience weariness, and you will achieve a state where your ego (ahaṅkṛti) is eliminated.