Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-5, chapter-51

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
परिदीर्घासु तन्वीषु सुतीक्ष्णासु सितासु च ।
क्षुरधारोपमानासु चित्तवृत्तिषु तिष्ठ मा ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
paridīrghāsu tanvīṣu sutīkṣṇāsu sitāsu ca ,
kṣuradhāropamānāsu cittavṛttiṣu tiṣṭha mā 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca paridīrghāsu tanvīṣu sutīkṣṇāsu
sitāsu ca kṣuradhāropamānāsu cittavṛttiṣu tiṣṭha mā
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca paridīrghāsu tanvīṣu sutīkṣṇāsu
sitāsu ca kṣuradhāropamānāsu cittavṛttiṣu mā tiṣṭha
1. Śrī Vasiṣṭha said: Do not abide in the modifications of the mind (citta-vṛttis), which are exceedingly long, subtle, very sharp, and clear, resembling razor edges.
कालेन महता क्षेत्रे जातेयं बुद्धिवल्लरी ।
वृद्धिं विवेकसेकेन नय तां नयकोविद ॥ २ ॥
kālena mahatā kṣetre jāteyaṃ buddhivallarī ,
vṛddhiṃ vivekasekena naya tāṃ nayakovida 2
2. kālena mahatā kṣetre jātā iyam buddhivallarī
vṛddhim vivekasekena naya tām nayakovida
2. kālena mahatā kṣetre iyam buddhivallarī jātā
nayakovida tām vivekasekena vṛddhim naya
2. This creeper of intellect (buddhi-vallarī) has sprung up in the field over a long time. O wise one, skilled in guiding, lead it to further growth by watering it with discernment (viveka).
यावन्म्लायति नो कायलतिका कालभास्वता ।
भूतलेऽपतितां तावदेनामुद्धृत्य धारय ॥ ३ ॥
yāvanmlāyati no kāyalatikā kālabhāsvatā ,
bhūtale'patitāṃ tāvadenāmuddhṛtya dhāraya 3
3. yāvat mlāyati no kāyalatikā kālabhāsvatā
bhūtale apatitām tāvat enām uddhṛtya dhāraya
3. yāvat kāyalatikā kālabhāsvatā no mlāyati
bhūtale apatitām tāvat enām uddhṛtya dhāraya
3. As long as this vine-like body (kāya-latikā) has not withered under the sun of time (kāla-bhāsvat), and before it falls to the earth, uplift and sustain it.
मद्वाक्यार्थैकतत्त्वज्ञ मद्वाक्यार्थैकभावनात् ।
सुखमाप्नोषि सर्पारिर्यथाभ्ररवभावनात् ॥ ४ ॥
madvākyārthaikatattvajña madvākyārthaikabhāvanāt ,
sukhamāpnoṣi sarpāriryathābhraravabhāvanāt 4
4. mad-vākyārtha-eka-tattva-jña mad-vākyārtha-eka-bhāvanāt
sukham āpnoṣi sarpa-ariḥ yathā abhra-rava-bhāvanāt
4. mad-vākyārtha-eka-tattva-jña mad-vākyārtha-eka-bhāvanāt
āpnoṣi sukham yathā sarpa-ariḥ abhra-rava-bhāvanāt
4. O knower of the single truth of my teachings, by focusing exclusively on the meaning of my words, you will attain happiness, just as a peacock (the enemy of snakes) finds joy upon hearing the sound of thunder.
उद्दालकवदालूनं विशीर्णं भूतपञ्चकम् ।
कृत्वा कृत्वा धिया धीरधीरयान्तर्विचारय ॥ ५ ॥
uddālakavadālūnaṃ viśīrṇaṃ bhūtapañcakam ,
kṛtvā kṛtvā dhiyā dhīradhīrayāntarvicāraya 5
5. uddālaka-vat ālūnam viśīrṇam bhūta-pañcakam
kṛtvā kṛtvā dhiyā dhīra-dhīrayā antaḥ vicāraya
5. uddālaka-vat kṛtvā kṛtvā ālūnam viśīrṇam
bhūta-pañcakam dhīra-dhīrayā dhiyā antaḥ vicāraya
5. Just as Uddālaka did, you should repeatedly dissect and fully dismantle the five constituent elements (bhūta) and then, with a very steady and firm intellect, contemplate them deeply within yourself.
श्रीराम उवाच ।
केन क्रमेण भगवन्मुनिनोद्दालकेन तत् ।
भूतपञ्चकमालूनं कृत्वान्तः प्रविचारितम् ॥ ६ ॥
śrīrāma uvāca ,
kena krameṇa bhagavanmuninoddālakena tat ,
bhūtapañcakamālūnaṃ kṛtvāntaḥ pravicāritam 6
6. śrī-rāma uvāca kena krameṇa bhagavan muninā uddālakena
tat bhūta-pañcakam ālūnam kṛtvā antaḥ pravicāritam
6. śrī-rāma uvāca bhagavan kena krameṇa muninā uddālakena
tat bhūta-pañcakam ālūnam kṛtvā antaḥ pravicāritam
6. Śrī Rāma said: "O revered one (Bhagavan), by what process (krama) did the sage (muni) Uddālaka, after dissecting and making that group of five elements (bhūta) into parts, inwardly contemplate them?"
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
श्रृणु राम यथापूर्वं भूतवृन्दविचारणात् ।
उद्दालकेन संप्राप्ता परमा दृष्टिरक्षता ॥ ७ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
śrṛṇu rāma yathāpūrvaṃ bhūtavṛndavicāraṇāt ,
uddālakena saṃprāptā paramā dṛṣṭirakṣatā 7
7. śrī-vasiṣṭha uvāca śṛṇu rāma yathā-pūrvam
bhūta-vṛnda-vicāraṇāt uddālakena samprāptā paramā dṛṣṭiḥ akṣatā
7. śrī-vasiṣṭha uvāca śṛṇu rāma yathā-pūrvam uddālakena
bhūta-vṛnda-vicāraṇāt paramā akṣatā dṛṣṭiḥ samprāptā
7. Śrī Vasiṣṭha said: "Listen, Rāma. As it was previously, by means of contemplating the collection of elements (bhūta), Uddālaka attained the supreme, flawless insight."
जगज्जीर्णगृहस्यास्य कोणे कस्मिंश्चिदातते ।
भूमेरनिलदिग्नाम्नि भूभृद्भाण्डसमाकुले ॥ ८ ॥
jagajjīrṇagṛhasyāsya koṇe kasmiṃścidātate ,
bhūmeraniladignāmni bhūbhṛdbhāṇḍasamākule 8
8. jagat jīrṇagṛhasya asya koṇe kasmiñcit ātate
bhūmeḥ aniladig-nāmni bhūbhṛtbhāṇḍasamākule
8. asya jagat jīrṇagṛhasya kasmiñcit ātate koṇe
bhūmeḥ aniladig-nāmni bhūbhṛtbhāṇḍasamākule
8. In a certain vast corner of this world, which is like an old house, located on the earth in the region named 'wind's direction' (northwest), which is crowded with numerous mountains.
गन्धमादनशैलेन्द्रनाम्नि काचित्किल स्थली ।
विद्यते कीर्णकुसुमा द्रुमकर्पूरकेसरा ॥ ९ ॥
gandhamādanaśailendranāmni kācitkila sthalī ,
vidyate kīrṇakusumā drumakarpūrakesarā 9
9. gandhamādanaśailendranāmni kācit kila sthalī
vidyate kīrṇakusumā drumakarpūrakesara
9. gandhamādanaśailendranāmni kācit kila sthalī
kīrṇakusumā drumakarpūrakesara vidyate
9. Indeed, a certain region (sthalī) exists, named Gandhamādana, the king of mountains. It is adorned with scattered flowers and trees bearing camphor and saffron.
विचित्रवर्णविहगा नानावल्लीविलासिनी ।
वनेचरव्याप्ततटी पुष्पकेसरभासिनी ॥ १० ॥
vicitravarṇavihagā nānāvallīvilāsinī ,
vanecaravyāptataṭī puṣpakesarabhāsinī 10
10. vicitravarṇavihagā nānāvallīvilāsinī
vanecaravyāptataṭī puṣpakesarabhāsinī
10. vicitravarṇavihagā nānāvallīvilāsinī
vanecaravyāptataṭī puṣpakesarabhāsinī
10. It is adorned with birds of various hues, charming with diverse creepers, its slopes are teeming with forest-dwellers, and it shines brightly with the filaments of flowers.
क्वचित्स्फीतमहारत्ना क्वचिल्लोलाम्बुजोत्पला ।
क्वचिन्नीहारकबरी सरसीदर्पणा क्वचित् ॥ ११ ॥
kvacitsphītamahāratnā kvacillolāmbujotpalā ,
kvacinnīhārakabarī sarasīdarpaṇā kvacit 11
11. kvacit sphītamahāratnā kvacit lolāmbuja-utpalā
kvacit nīhārakabarī sarasīdarpaṇā kvacit
11. kvacit sphītamahāratnā,
kvacit lolāmbuja-utpalā,
kvacit nīhārakabarī,
kvacit sarasīdarpaṇā
11. In some places, it boasts abundant great jewels; elsewhere, it features swaying lotuses and water-lilies. In other spots, it presents icy peaks like braided hair, and in still other places, its lakes serve as mirrors.
तत्र कस्मिंश्चिदुदिते सानौ सरलपादपे ।
आगुल्फाकीर्णकुसुमे स्निग्धच्छायमहाद्रुमे ॥ १२ ॥
tatra kasmiṃścidudite sānau saralapādape ,
āgulphākīrṇakusume snigdhacchāyamahādrume 12
12. tatra kasmiñcid udite sānau saralapādape
āgulphākīrṇakusume snigdhacchāyamahādrupe
12. tatra kasmiñcid udite sānau saralapādape
āgulphākīrṇakusume snigdhacchāyamahādrupe
12. There, on a certain high peak, abundant with pine trees, covered with flowers extending down to the bushes, and graced by large trees offering pleasant shade, Uddālaka resided.
उद्दालको नाम मुनिर्मौनी मानी महामतिः ।
अप्राप्तयौवनः पूर्वमुवासोद्दामतापसः ॥ १३ ॥
uddālako nāma munirmaunī mānī mahāmatiḥ ,
aprāptayauvanaḥ pūrvamuvāsoddāmatāpasaḥ 13
13. uddālakaḥ nāma muniḥ maunī mānī mahāmatiḥ
aprāptayauvanaḥ pūrvam uvāsa uddāmatāpasaḥ
13. uddālakaḥ nāma muniḥ maunī mānī mahāmatiḥ
aprāptayauvanaḥ uddāmatāpasaḥ pūrvam uvāsa
13. Formerly, a sage (muni) named Uddālaka, who observed silence (maunī), was self-respecting, great-minded, had not yet reached youth (i.e., was very young), and performed intense spiritual austerity (tapas), dwelled there.
प्रथमं तु बभूवासावल्पप्रज्ञो विचारवान् ।
अप्राप्तपदविश्रान्तिरप्रबुद्धः शुभाशयः ॥ १४ ॥
prathamaṃ tu babhūvāsāvalpaprajño vicāravān ,
aprāptapadaviśrāntiraprabuddhaḥ śubhāśayaḥ 14
14. prathamam tu babhūva asau alpaprājñaḥ vicāravān
aprāptapadaviśrāntiḥ aprabuddhaḥ śubhāśayaḥ
14. prathamam tu asau alpaprājñaḥ vicāravān
aprāptapadaviśrāntiḥ aprabuddhaḥ śubhāśayaḥ babhūva
14. But at first, he was of little wisdom, though reflective, not having attained the ultimate state of tranquility, still unenlightened, yet possessing good intentions.
ततः क्रमेण तपसा शास्त्रार्थनियमैः क्रमैः ।
विवेक आजगामैनं नवर्तुरिव भूतलम् ॥ १५ ॥
tataḥ krameṇa tapasā śāstrārthaniyamaiḥ kramaiḥ ,
viveka ājagāmainaṃ navarturiva bhūtalam 15
15. tataḥ krameṇa tapasā śāstrārthaniyamaịḥ kramaịḥ
vivekaḥ ājagāma enam navaḥ ṛtuḥ iva bhūtalam
15. tataḥ krameṇa tapasā śāstrārthaniyamaịḥ kramaịḥ
vivekaḥ navaḥ ṛtuḥ bhūtalam iva enam ājagāma
15. Then, gradually, through spiritual austerity (tapas), by following rules of scriptural meaning, and through various practices, discernment (viveka) came to him, just as a new season arrives on the earth.
अथेमं चिन्तयामास संसारामयभीरुधीः ।
एकान्त एव निवसन्कदाचित्कान्तमानसः ॥ १६ ॥
athemaṃ cintayāmāsa saṃsārāmayabhīrudhīḥ ,
ekānta eva nivasankadācitkāntamānasaḥ 16
16. atha imam cintayāmāsa saṃsārāmayabhīrudhīḥ
ekānta eva nivasan kadācit kāntamānasaḥ
16. atha saṃsārāmayabhīrudhīḥ kāntamānasaḥ
ekānta eva nivasan kadācit imam cintayāmāsa
16. Then, dwelling in solitude with a tranquil mind, at one point he deeply contemplated this cycle of worldly existence (saṃsāra), his intellect being fearful of its disease-like nature.
किं तत्प्राप्यं प्रधानं स्याद्यद्विश्रान्तौ न शोच्यते ।
यत्प्राप्य जन्मना भूयः संबन्धो नोपजायते ॥ १७ ॥
kiṃ tatprāpyaṃ pradhānaṃ syādyadviśrāntau na śocyate ,
yatprāpya janmanā bhūyaḥ saṃbandho nopajāyate 17
17. kim tat prāpyam pradhānam syāt yat viśrāntau na śocyate
yat prāpya janmanā bhūyaḥ sambandhaḥ na upajāyate
17. tat kim prāpyam pradhānam syāt yat viśrāntau na śocyate,
yat prāpya janmanā bhūyaḥ sambandhaḥ na upajāyate
17. What could be that supreme object to be attained (prāpya), upon achieving a state of rest (viśrānti) in which one is no longer grieved? And having attained which, no further connection (saṃsāra) with birth arises?
कदाहं त्यक्तमनने पदे परमपावने ।
चिरं विश्रान्तिमेष्यामि मेरुश्रृङ्ग इवाम्बुदः ॥ १८ ॥
kadāhaṃ tyaktamanane pade paramapāvane ,
ciraṃ viśrāntimeṣyāmi meruśrṛṅga ivāmbudaḥ 18
18. kadā aham tyaktamanane pade paramapāvane
ciram viśrāntim eṣyāmi meruśṛṅge iva ambudaḥ
18. aham kadā meruśṛṅge iva ambudaḥ ciram
tyaktamanane paramapāvane pade viśrāntim eṣyāmi
18. When will I, like a cloud on Mount Meru's peak, attain lasting repose (viśrānti) in that supremely sacred (pāvana) state (pada) where thoughts (manana) are completely abandoned?
कदा शममुपैष्यन्ति ममान्तर्भोगसंविदः ।
आलोलकल्लोलरवा ऊर्मयोऽम्बुनिधाविव ॥ १९ ॥
kadā śamamupaiṣyanti mamāntarbhogasaṃvidaḥ ,
ālolakallolaravā ūrmayo'mbunidhāviva 19
19. kadā śamam upaiṣyanti mama antarbhogasaṃvidaḥ
ālolakallolaravāḥ ūrmayaḥ ambunidhau iva
19. kadā mama antarbhogasaṃvidaḥ ālolakallolaravāḥ
ūrmayaḥ ambunidhau iva śamam upaiṣyanti
19. When will my internal perceptions (saṃvid) of worldly enjoyments (bhoga) subside into peace (śama), just as the turbulent, roaring waves (ūrmi) in the ocean (ambunidhi) quiet down?
इदं कृत्वेदमप्यन्यत्कर्तव्यमिति कल्पनाम् ।
कदान्तर्विहसिष्यामि पदविश्रान्तया धिया ॥ २० ॥
idaṃ kṛtvedamapyanyatkartavyamiti kalpanām ,
kadāntarvihasiṣyāmi padaviśrāntayā dhiyā 20
20. idam kṛtvā idam api anyat kartavyam iti kalpanām
kadā antar vihasiṣyāmi pada-viśrāntayā dhiyā
20. kadā padaviśrāntayā dhiyā idam kṛtvā idam api
anyat kartavyam iti kalpanām antar vihasiṣyāmi
20. When will I inwardly mock the thought, "Having done this, this other thing also needs to be done," with an intellect (dhī) that has found rest in its true state (pada)?
कदा विकल्पजालं मे न लगिष्यति चेतसि ।
स्थितमप्युज्झितासङ्गं पयः पद्मदले यथा ॥ २१ ॥
kadā vikalpajālaṃ me na lagiṣyati cetasi ,
sthitamapyujjhitāsaṅgaṃ payaḥ padmadale yathā 21
21. kadā vikalpa-jālam me na lagiṣyati cetasi
sthitam api ujjhita-saṅgam payaḥ padma-dale yathā
21. kadā me cetasi vikalpa-jālam na lagiṣyati? yathā padma-dale sthitam api payaḥ ujjhita-saṅgam (asti).
21. When will the net of mental constructs (vikalpa-jāla) no longer cling to my consciousness (cetas), just as water (payaḥ), though resting on a lotus leaf (padma-dale), remains unattached (ujjhita-saṅgam)?
कदा बहुलकल्लोलां नावा परमया धिया ।
परितीर्णो भविष्यामि मत्तां तृष्णातरङ्गिणीम् ॥ २२ ॥
kadā bahulakallolāṃ nāvā paramayā dhiyā ,
paritīrṇo bhaviṣyāmi mattāṃ tṛṣṇātaraṅgiṇīm 22
22. kadā bahula-kallolām nāvā paramayā dhiyā
paritīrṇaḥ bhaviṣyāmi mattām tṛṣṇā-taraṅgiṇīm
22. kadā paramayā dhiyā (iti) nāvā,
bahula-kallolām mattām tṛṣṇā-taraṅgiṇīm paritīrṇaḥ bhaviṣyāmi?
22. When, by means of the supreme boat of intellect (dhī), will I have completely crossed over the river of craving (tṛṣṇā-taraṅgiṇī), which is maddened and full of many waves (bahula-kallolām)?
कदेमां जागतैर्भूतैः क्रियमाणामसन्मयीम् ।
क्रियामपहसिष्यामि बाललीलामिवाकुलाम् ॥ २३ ॥
kademāṃ jāgatairbhūtaiḥ kriyamāṇāmasanmayīm ,
kriyāmapahasiṣyāmi bālalīlāmivākulām 23
23. kadā imām jāgataiḥ bhūtaiḥ kriyamāṇām asanmayīm
kriyām apahasiṣyāmi bāla-līlām iva ākulām
23. kadā jāgataiḥ bhūtaiḥ kriyamāṇām ākulām
asanmayīm imām kriyām bālalīlām iva apahasiṣyāmi?
23. When will I scorn this agitated (ākulām) and unreal (asanmayīm) activity (kriyām), which is performed by worldly beings (jāgataiḥ bhūtaiḥ), seeing it as mere child's play (bāla-līlām iva)?
कदा विकल्पपर्यस्तं मनो दोलावदोलनम् ।
शममेष्यति मे शान्तवातौजस इव भ्रमः ॥ २४ ॥
kadā vikalpaparyastaṃ mano dolāvadolanam ,
śamameṣyati me śāntavātaujasa iva bhramaḥ 24
24. kadā vikalpaparyastaṃ manaḥ dolāvadolanam
śamam eṣyati me śāntavātaojasaḥ iva bhramaḥ
24. kadā vikalpaparyastaṃ dolāvadolanam manaḥ
me śāntavātaojasaḥ bhramaḥ iva śamam eṣyati
24. When will my mind, tossed by conflicting thoughts (vikalpa) and swaying like a pendulum, achieve tranquility, just as a powerful whirlwind (bhramaḥ) subsides when the wind's force is stilled?
कदोदितवपुर्भासा विहसञ्जागतीर्गतीः ।
अन्तः संतोषमेष्यामि विराडात्मेव पूर्णधीः ॥ २५ ॥
kadoditavapurbhāsā vihasañjāgatīrgatīḥ ,
antaḥ saṃtoṣameṣyāmi virāḍātmeva pūrṇadhīḥ 25
25. kadā uditavapuḥbhāsā vihasan jāgatīḥ gatīḥ
antaḥ saṃtoṣam eṣyāmi virāṭātman iva pūrṇadhīḥ
25. kadā uditavapuḥbhāsā vihasan jāgatīḥ gatīḥ (paśyan)
antaḥ pūrṇadhīḥ virāṭātman iva saṃtoṣam eṣyāmi
25. When will I, radiating with the splendor of an awakened form and observing worldly affairs with detachment, attain inner contentment, like the Cosmic Person (virāṭ ātman) with perfect wisdom (pūrṇadhīḥ)?
अन्तः समसमाकारः सौम्यः सर्वार्थनिस्पृहः ।
कदोपशममेष्यामि मन्थमुक्तामृताब्धिवत् ॥ २६ ॥
antaḥ samasamākāraḥ saumyaḥ sarvārthanispṛhaḥ ,
kadopaśamameṣyāmi manthamuktāmṛtābdhivat 26
26. antaḥ samasamākāraḥ saumyaḥ sarvārthanispṛhaḥ
kadā upaśamam eṣyāmi manthamuktāmṛtābdhivat
26. kadā antaḥ samasamākāraḥ saumyaḥ sarvārthanispṛhaḥ
manthamuktāmṛtābdhivat upaśamam eṣyāmi
26. When will I attain inner tranquility, becoming perfectly equanimous (samasamākāra), serene, and completely detached from all worldly aims, like the ocean of nectar (amṛta) after it has been churned and become still?
कदेमामचलां दृश्यश्रियमाशाशतात्मिकाम् ।
सर्वां सुषुप्तवत्पश्यन्भविष्याम्यन्तराततः ॥ २७ ॥
kademāmacalāṃ dṛśyaśriyamāśāśatātmikām ,
sarvāṃ suṣuptavatpaśyanbhaviṣyāmyantarātataḥ 27
27. kadā imām acalām dṛśyaśriyam āśāśatātmikām
sarvām suṣuptavat paśyan bhaviṣyāmi antarātataḥ
27. kadā imām acalām āśāśatātmikām sarvām dṛśyaśriyam
suṣuptavat paśyan antarātataḥ bhaviṣyāmi
27. When will I, perceiving this entire, unshakeable (acala) manifest splendor (dṛśyaśrī), which is permeated by hundreds of desires (āśāśatātmikā), inwardly become like one in deep sleep (suṣuptavat)?
सबाह्याभ्यन्तरं सर्व शान्तकल्पनया धिया ।
पश्यंश्चिन्मात्रमखिलं भावयिष्याम्यहं कदा ॥ २८ ॥
sabāhyābhyantaraṃ sarva śāntakalpanayā dhiyā ,
paśyaṃścinmātramakhilaṃ bhāvayiṣyāmyahaṃ kadā 28
28. sa-bāhya-ābhyantaram sarvam śānta-kalpanayā dhiyā
paśyan cit-mātram akhilam bhāvayiṣyāmi aham kadā
28. aham kadā śānta-kalpanayā dhiyā sa-bāhya-ābhyantaram
sarvam akhilam cit-mātram paśyan bhāvayiṣyāmi
28. When shall I, with an intellect (dhī) made tranquil by the conception of peace, perceive all things, both external and internal, as nothing but pure consciousness (cinmātra), and thus realize the entire reality?
कदोपशान्तचित्तात्मा चित्तामुपगतः पराम् ।
परमालोकमेष्यामि जात्यन्धविगमादिव ॥ २९ ॥
kadopaśāntacittātmā cittāmupagataḥ parām ,
paramālokameṣyāmi jātyandhavigamādiva 29
29. kadā upaśānta-citta-ātmā cittām upagataḥ parām
parama-ālokam eṣyāmi jātyandha-vigamāt iva
29. kadā upaśānta-citta-ātmā parām cittām upagataḥ
jātyandha-vigamāt iva parama-ālokam eṣyāmi
29. When shall I, whose inner being (ātman) and mind (citta) are perfectly calmed, having reached the supreme consciousness (citta), attain the ultimate light, just as if one were cured of congenital blindness?
कदाभ्यासोपलभ्येन चित्प्रकाशेन चारुणा ।
दूरादालोकयिष्यामि तन्वीं कालकलामिमाम् ॥ ३० ॥
kadābhyāsopalabhyena citprakāśena cāruṇā ,
dūrādālokayiṣyāmi tanvīṃ kālakalāmimām 30
30. kadā abhyāsa-upalabhyena cit-prakāśena cāruṇā
dūrāt ālokayiṣyāmi tanvīm kāla-kalām imām
30. kadā abhyāsa-upalabhyena cāruṇā cit-prakāśena
dūrāt imām tanvīm kāla-kalām ālokayiṣyāmi
30. When shall I, by the beautiful light of consciousness (citprakāśa) that is gained through sustained spiritual practice (abhyāsa), perceive from a distance this subtle aspect of time?
कदाशाकौशिकीकीर्णा जाड्यजीर्णहृदम्बुजा ।
क्षयमेष्यति कृष्णेयं कदा मे दोषयामिनी ॥ ३२ ॥
kadāśākauśikīkīrṇā jāḍyajīrṇahṛdambujā ,
kṣayameṣyati kṛṣṇeyaṃ kadā me doṣayāminī 32
32. kadā āśākauśikīkīrṇā jāḍyajírṇahṛdambujā
kṣayam eṣyati kṛṣṇā iyam kadā me doṣayāminī
32. me doṣayāminī iyam kṛṣṇā āśākauśikīkīrṇā
jāḍyajírṇahṛdambujā kadā kṣayam eṣyati
32. When will this dark night of my faults, permeated by the owl of desires, and with my lotus-like heart withered by dullness, finally come to an end?
ईहितानीहितैर्मुक्तो हेयोपादेयवर्जितः ।
कदान्तस्तोषमेष्यामि स्वप्रकाशपदे स्थितः ॥ ३३ ॥
īhitānīhitairmukto heyopādeyavarjitaḥ ,
kadāntastoṣameṣyāmi svaprakāśapade sthitaḥ 33
33. īhita-anīhitaiḥ muktaḥ heya-upādeya-varjitaḥ
kadā antas-toṣam eṣyāmi sva-prakāśa-pade sthitaḥ
33. kadā īhita-anīhitaiḥ muktaḥ heya-upādeya-varjitaḥ
sva-prakāśa-pade sthitaḥ antas-toṣam eṣyāmi
33. When shall I, liberated from all that is desired and undesired, free from any notion of what is to be rejected or accepted, attain inner contentment, established in the state of self-radiant light?
कदा मे मानमातङ्गः स्वाभिमानमहामदः ।
सत्त्वावबोधहरिणा हतो नाशमुपैष्यति ॥ ३४ ॥
kadā me mānamātaṅgaḥ svābhimānamahāmadaḥ ,
sattvāvabodhahariṇā hato nāśamupaiṣyati 34
34. kadā me mānamātaṅgaḥ svābhimānamahāmadaḥ
sattvāvbhodhahariṇā hataḥ nāśam upaiṣyati
34. me mānamātaṅgaḥ svābhimānamahāmadaḥ
sattvāvbhodhahariṇā hataḥ kadā nāśam upaiṣyati
34. When will my elephant of pride (māna), whose great intoxication (mahāmada) is self-esteem (svābhimāna), be struck down by the lion of spiritual awakening (sattvāvbhodha) and perish?
निरंशध्यानविश्रान्तेर्मूकस्य मम मूर्धनि ।
कदा तार्णं करिष्यन्ति कुलायं वनघूर्णिकाः ॥ ३५ ॥
niraṃśadhyānaviśrāntermūkasya mama mūrdhani ,
kadā tārṇaṃ kariṣyanti kulāyaṃ vanaghūrṇikāḥ 35
35. niraṃśadhyānaviśrānteḥ mūkasya mama mūrdhani
kadā tārṇam kariṣyanti kulāyam vanaghūrṇikāḥ
35. niraṃśadhyānaviśrānteḥ mūkasya mama mūrdhani
vanaghūrṇikāḥ kadā tārṇam kulāyam kariṣyanti
35. When will the small forest birds build a straw nest upon my silent head, which is reposed in meditation (dhyāna) upon the partless (nir-aṃśa brahman)?
कदा निःशङ्कमुरसि ध्यानधीरधियः खगाः ।
मम विश्रान्तिमेष्यन्ति शैलस्थाण्वचलस्थितेः ॥ ३६ ॥
kadā niḥśaṅkamurasi dhyānadhīradhiyaḥ khagāḥ ,
mama viśrāntimeṣyanti śailasthāṇvacalasthiteḥ 36
36. kadā niḥśaṅkam urasi dhyānadhīradhiyaḥ khagāḥ
mama viśrāntim eṣyanti śailasthāṇvacalasthiteḥ
36. dhyānadhīradhiyaḥ śailasthāṇvacalasthiteḥ mama
urasi khagāḥ kadā niḥśaṅkam viśrāntim eṣyanti
36. When will birds fearlessly come to rest upon my chest, [the chest] of one who is steadfast like a rock or a tree-stump, and whose mind is rendered calm by meditation (dhyāna)?
तृष्णाकरञ्जजटिलां जन्मजर्जरगुल्मिकाम् ।
संसारारण्यसरसीं त्यक्त्वा यास्याम्यहं कदा ॥ ३७ ॥
tṛṣṇākarañjajaṭilāṃ janmajarjaragulmikām ,
saṃsārāraṇyasarasīṃ tyaktvā yāsyāmyahaṃ kadā 37
37. tṛṣṇākarañjajaṭilām janmajarjaragulmikām
saṃsārāraṇyasarīm tyaktvā yāsyāmi aham kadā
37. aham kadā tṛṣṇākarañjajaṭilām janmajarjaragulmikām
saṃsārāraṇyasarīm tyaktvā yāsyāmi
37. When shall I abandon this pond, which is the forest of transmigration (saṃsāra), tangled with the thorny karanja bushes of craving and overgrown with thickets worn out by repeated births, and finally depart?
इति चिन्तापरवशो वन उद्दालको द्विजः ।
पुनः पुनस्तूपविशन्ध्यानाभ्यासं चकार ह ॥ ३८ ॥
iti cintāparavaśo vana uddālako dvijaḥ ,
punaḥ punastūpaviśandhyānābhyāsaṃ cakāra ha 38
38. iti cintāparavaśaḥ vane uddālakaḥ dvijaḥ punaḥ
punaḥ tu upaviśan dhyānābhyāsam cakāra ha
38. iti cintāparavaśaḥ dvijaḥ uddālakaḥ tu vane
punaḥ punaḥ upaviśan dhyānābhyāsam ha cakāra
38. Overwhelmed by such thoughts, the Brahmin (dvija) Uddālaka, repeatedly sat down in the forest and engaged in the practice of meditation (dhyāna).
विषयैर्नीयमाने तु चित्ते मर्कटचञ्चले ।
न स लेभे समाधानप्रतिष्ठां प्रीतिदायिनीम् ॥ ३९ ॥
viṣayairnīyamāne tu citte markaṭacañcale ,
na sa lebhe samādhānapratiṣṭhāṃ prītidāyinīm 39
39. viṣayaiḥ nīyamāne tu citte markaṭacañcale na
sa lebhe samādhānapratiṣṭhām prītidāyinīm
39. tu viṣayaiḥ markaṭacañcale citte nīyamāne sa
prītidāyinīm samādhānapratiṣṭhām na lebhe
39. But when his mind, restless like a monkey, was being led astray by sense objects (viṣaya), he did not achieve a stable state of composure (samādhāna) that bestows joy.
कदाचिद्बाह्यसंस्पर्शपरित्यागादनन्तरम् ।
तस्यागच्छच्चित्तकपिः प्रोद्वेगं सत्त्वसंस्थितौ ॥ ४० ॥
kadācidbāhyasaṃsparśaparityāgādanantaram ,
tasyāgacchaccittakapiḥ prodvegaṃ sattvasaṃsthitau 40
40. kadācit bāhyasaṃsparśaparityāgāt anantaram tasya
agacchat cittakapiḥ prodvegaṃ sattvasaṃsthitau
40. kadācit bāhyasaṃsparśaparityāgāt anantaram tasya
cittakapiḥ sattvasaṃsthitau prodvegaṃ agacchat
40. Occasionally, after giving up external sensory contacts, his monkey-like mind (cittakapi) experienced intense agitation even when attempting to establish itself in a state of mental purity (sattva).
कदाचिदान्तरान् स्पर्शान्परित्यज्य मनःकपिः ।
लोलत्वात्तस्य संयातो विषयं विषदग्धवत् ॥ ४१ ॥
kadācidāntarān sparśānparityajya manaḥkapiḥ ,
lolatvāttasya saṃyāto viṣayaṃ viṣadagdhavat 41
41. kadācit āntarān sparśān parityajya manaḥkapiḥ
lolatvāt tasya saṃyātaḥ viṣayam viṣadagdhavat
41. kadācit manaḥkapiḥ āntarān sparśān parityajya,
tasya lolatvāt,
viṣayam viṣadagdhavat saṃyātaḥ
41. Sometimes, that mind, restless like a monkey (manaḥkapiḥ), abandoning internal sensations, rushes towards external sense objects, like one afflicted by poison.
कदाचिदुदितार्काभं तेजो दृष्ट्वान्तरे मनः ।
विषयोन्मुखतां यातं तस्य तामरसेक्षण ॥ ४२ ॥
kadāciduditārkābhaṃ tejo dṛṣṭvāntare manaḥ ,
viṣayonmukhatāṃ yātaṃ tasya tāmarasekṣaṇa 42
42. kadācit udita-arka-ābham tejaḥ dṛṣṭvā antare manaḥ
viṣaya-unmukhatām yātam tasya tāmarasa-īkṣaṇa
42. tāmarasekṣaṇa,
kadācit manaḥ antare udita-arka-ābham tejaḥ dṛṣṭvā,
tasya viṣaya-unmukhatām yātam
42. O lotus-eyed one (tāmaraseṣaṇa), sometimes the mind (manaḥ), having perceived an internal brilliance (tejas) like the rising sun, still returns to its inclination towards external sense objects.
आन्तरान्ध्यतमस्त्यागं कृत्वा विषयलम्पटम् ।
तस्योड्डीय मनो याति कदाचित्त्रस्तपक्षिवत् ॥ ४३ ॥
āntarāndhyatamastyāgaṃ kṛtvā viṣayalampaṭam ,
tasyoḍḍīya mano yāti kadācittrastapakṣivat 43
43. āntara-andha-tamaḥ-tyāgam kṛtvā viṣaya-lampaṭam
tasya ut-ḍīya manaḥ yāti kadācit trasta-pakṣi-vat
43. kadācit manaḥ āntara-andha-tamaḥ-tyāgam kṛtvā,
viṣaya-lampaṭam (sat),
tasya ut-ḍīya,
trasta-pakṣi-vat yāti
43. Sometimes the mind (manaḥ), abandoning profound inner darkness, and being greedy for sense objects, flies up from that [darkness] and departs like a frightened bird.
बाह्यानाभ्यन्तरान्स्पर्शांस्त्यक्त्वा निद्रां च तन्मनः ।
तमस्तेजोन्तिके लेभे कदाचिच्छाश्वतीं स्थितिम् ॥ ४४ ॥
bāhyānābhyantarānsparśāṃstyaktvā nidrāṃ ca tanmanaḥ ,
tamastejontike lebhe kadācicchāśvatīṃ sthitim 44
44. bāhyān ābhyantarān sparśān tyaktvā nidrām ca tat manaḥ
tamaḥ tejas-antike lebhe kadācit śāśvatīm sthitim
44. kadācit tat manaḥ bāhyān ca ābhyantarān sparśān,
nidrām ca,
tyaktvā,
tejas-antike śāśvatīm tamaḥ sthitim lebhe
44. Sometimes, that mind (manaḥ), abandoning both external and internal sensations (sparśāḥ) as well as sleep, attained an eternal state (sthitim) of absorption (tamas) in the vicinity of ultimate light (tejas).
इति पर्याकुलस्यान्तः स खलु ध्यानवृत्तिषु ।
दरीष्वन्वहमुग्रासु वातमग्न इव द्रुमः ॥ ४५ ॥
iti paryākulasyāntaḥ sa khalu dhyānavṛttiṣu ,
darīṣvanvahamugrāsu vātamagna iva drumaḥ 45
45. iti paryākulasya antaḥ sa khalu dhyānavṛttiṣu
darīṣu anvaham ugrāsu vātamagnaḥ iva drumaḥ
45. sa paryākulasya antaḥ iti khalu darīṣu ugrāsu
anvaham dhyānavṛttiṣu vātamagnaḥ drumaḥ iva
45. Thus, internally agitated, he remained immersed in his meditative practices (dhyāna), like a tree buffeted by wind in formidable caves, day after day.
अतिष्ठद्ध्यानसंरूढमननः संकटे यथा ।
दोलायितवपुस्तुच्छतृष्णातीरतरङ्गकैः ॥ ४६ ॥
atiṣṭhaddhyānasaṃrūḍhamananaḥ saṃkaṭe yathā ,
dolāyitavapustucchatṛṣṇātīrataraṅgakaiḥ 46
46. atiṣṭhat dhyānasaṃrūḍhamanaḥ saṃkaṭe yathā
dolāyitavapuḥ tucchatṛṣṇātīrataraṅgakaiḥ
46. dhyānasaṃrūḍhamanaḥ saṃkaṭe yathā atiṣṭhat
tucchatṛṣṇātīrataraṅgakaiḥ dolāyitavapuḥ
46. He remained, his mind firmly rooted in his meditation (dhyāna), as if in a perilous situation, his body swaying due to the insignificant shore-waves of desires (tṛṣṇā).
अथ पर्याकुलमना विजहार मुनिर्गिरौ ।
प्रत्यहं दिवसाधीशो महामेराविवैककः ॥ ४७ ॥
atha paryākulamanā vijahāra munirgirau ,
pratyahaṃ divasādhīśo mahāmerāvivaikakaḥ 47
47. atha paryākulamanā vijahāra muniḥ girau
pratyaham divasādhīśaḥ mahāmerau iva ekakaḥ
47. atha paryākulamanā muniḥ pratyaham girau vijahāra,
ekakaḥ divasādhīśaḥ mahāmerau iva
47. Then, with a troubled mind, the sage (muni) wandered on the mountain, day after day, like the solitary sun (divasādhīśa) on the great Mount Meru.
समस्तभूतदुष्प्रापामेकदा प्राप कन्दराम् ।
संशान्तसर्वसंचारां मुनिर्मोक्षदशामिव ॥ ४८ ॥
samastabhūtaduṣprāpāmekadā prāpa kandarām ,
saṃśāntasarvasaṃcārāṃ munirmokṣadaśāmiva 48
48. samastabhūtaduṣprāpām ekadā prāpa kandarām
saṃśāntasarvasaṃcārām muniḥ mokṣadaśām iva
48. ekadā muniḥ samastabhūtaduṣprāpām saṃśāntasarvasaṃcārām kandarām prāpa,
mokṣadaśām iva
48. Once, the sage (muni) reached a cave that was inaccessible to all beings and completely devoid of any movement, resembling the state of final liberation (mokṣa).
अपर्याकुलितां वातैरप्राप्तमृगपक्षिणीम् ।
अदृष्टां देवगन्धर्वैः परमाकाशशोभनाम् ॥ ४९ ॥
aparyākulitāṃ vātairaprāptamṛgapakṣiṇīm ,
adṛṣṭāṃ devagandharvaiḥ paramākāśaśobhanām 49
49. aparyākulitām vātaiḥ aprāptamṛgapakṣiṇīm
adṛṣṭām devagandharvaiḥ paramākāśaśobhanām
49. vātaiḥ aparyākulitām mṛgapakṣiṇīm aprāptam
adṛṣṭām devagandharvaiḥ paramākāśaśobhanām
49. Undisturbed by winds, inaccessible to deer and birds, unseen by gods and gandharvas, and radiant with the splendor of the highest firmament.
पुष्पप्रकरसंछन्नां मृदुशाद्वलकोमलाम् ।
ज्योतीरसाश्मसंप्रोतैः कृतां मरकतैरिव ॥ ५० ॥
puṣpaprakarasaṃchannāṃ mṛduśādvalakomalām ,
jyotīrasāśmasaṃprotaiḥ kṛtāṃ marakatairiva 50
50. puṣpaprakarasaṃchannām mṛduśādvalakomalām
jyotīrasāśmasaṃprotaiḥ kṛtām marakataiḥ iva
50. puṣpaprakarasaṃchannām mṛduśādvalakomalām
jyotīrasāśmasaṃprotaiḥ marakataiḥ iva kṛtām
50. Covered with masses of flowers, exquisitely soft with tender grass, and appearing as if made of emeralds, interwoven with radiant gems.
सुस्निग्धशीतलच्छायां प्रकटां रत्नदीपकैः ।
सुगुप्तां वनदेवीनामन्तःपुरकुटीमिव ॥ ५१ ॥
susnigdhaśītalacchāyāṃ prakaṭāṃ ratnadīpakaiḥ ,
suguptāṃ vanadevīnāmantaḥpurakuṭīmiva 51
51. susnigdhaśītalacchāyām prakaṭām ratnadīpakaiḥ
suguptām vanadevīnām antaḥpurakuṭīm iva
51. susnigdhaśītalacchāyām ratnadīpakaiḥ prakaṭām
vanadevīnām antaḥpurakuṭīm iva suguptām
51. Having a very soft and cool shade, illuminated by gem-lamps, well-protected, like the private hut of forest goddesses.
कुलम्बनाहिमालोकां नात्युष्णां नातिशीतलाम् ।
शारदस्योदितार्कस्य हेमगौरीं प्रभामिव ॥ ५२ ॥
kulambanāhimālokāṃ nātyuṣṇāṃ nātiśītalām ,
śāradasyoditārkasya hemagaurīṃ prabhāmiva 52
52. kulambanāhimālokām na ati uṣṇām na ati śītalām
śāradasya uditārkasya hemagaurīm prabhām iva
52. kulambanāhimālokām na atyuṣṇām na atiśītalām
śāradasya uditārkasya hemagaurīm prabhām iva
52. Having a warm light, not too hot, not too cold, like the golden-white radiance of the autumnal risen sun.
बालालोकपरिम्लानां कोमलाशब्दमारुताम् ।
मञ्जरीजटिलोपेतां बालां मालावतीमिव ॥ ५३ ॥
bālālokaparimlānāṃ komalāśabdamārutām ,
mañjarījaṭilopetāṃ bālāṃ mālāvatīmiva 53
53. bālāloka parimlānām komalāśabdamārutām
mañjarījaṭilopetām bālām mālavatīm iva
53. bālāloka parimlānām komalāśabdamārutām
mañjarījaṭilopetām bālām mālavatīm iva
53. Like a young Malavati creeper, somewhat faded by the gentle light, possessing softly murmuring breezes, and adorned with dense clusters of blossoms.
उपशमपदवीमिवानुरूपां कमलजविश्रमणाय योग्यरूपाम् ।
कुसुमनिकरकोमलाभिरामां सरसिजकोटरकोमलां समन्तात् ॥ ५४ ॥
upaśamapadavīmivānurūpāṃ kamalajaviśramaṇāya yogyarūpām ,
kusumanikarakomalābhirāmāṃ sarasijakoṭarakomalāṃ samantāt 54
54. upaśamapadavīm iva anurūpām kamalajaviśramaṇāya yogyarūpām
kusumanikarakomalābhirāmām sarasijakoṭarakomalām samantāt
54. upaśamapadavīm iva anurūpām kamalajaviśramaṇāya yogyarūpām
kusumanikarakomalābhirāmām sarasijakoṭarakomalām samantāt
54. Like a suitable path leading to tranquility, possessing a form fit for the rest of Brahma (kamalaja), delightful with multitudes of tender flowers, and soft like the core of a lotus all around.