योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-83
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अणिमादिगुणैश्वर्ययुक्ता सा नृपभामिनी ।
एवं बभूव चूडाला घनाभ्यासवती सती ॥ १ ॥
अणिमादिगुणैश्वर्ययुक्ता सा नृपभामिनी ।
एवं बभूव चूडाला घनाभ्यासवती सती ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
aṇimādiguṇaiśvaryayuktā sā nṛpabhāminī ,
evaṃ babhūva cūḍālā ghanābhyāsavatī satī 1
aṇimādiguṇaiśvaryayuktā sā nṛpabhāminī ,
evaṃ babhūva cūḍālā ghanābhyāsavatī satī 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca aṇimādiguṇaiśvaryayuktā sā
nṛpabhāminī evam babhūva cūḍālā ghanābhyāsavatī satī
nṛpabhāminī evam babhūva cūḍālā ghanābhyāsavatī satī
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca evam sā nṛpabhāminī cūḍālā
ghanābhyāsavatī satī aṇimādiguṇaiśvaryayuktā babhūva
ghanābhyāsavatī satī aṇimādiguṇaiśvaryayuktā babhūva
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Thus, that royal lady (nṛpabhāminī) Cūḍālā, being deeply engaged in profound practice, became endowed with supernatural powers (aiśvarya) like minuteness (aṇimā) and others.
जगामाकाशमार्गेण विवेशाम्बुधिकोटरम् ।
चचार वसुधापीठं गङ्गेवामलशीतला ॥ २ ॥
चचार वसुधापीठं गङ्गेवामलशीतला ॥ २ ॥
jagāmākāśamārgeṇa viveśāmbudhikoṭaram ,
cacāra vasudhāpīṭhaṃ gaṅgevāmalaśītalā 2
cacāra vasudhāpīṭhaṃ gaṅgevāmalaśītalā 2
2.
jagāma ākāśamārgeṇa viveśa ambudhikoṭaram
cacāra vasudhāpīṭham gaṅgā iva amalaśītalā
cacāra vasudhāpīṭham gaṅgā iva amalaśītalā
2.
ākāśamārgeṇa jagāma ambudhikoṭaram viveśa
amalaśītalā gaṅgā iva vasudhāpīṭham cacāra
amalaśītalā gaṅgā iva vasudhāpīṭham cacāra
2.
She traveled through the sky and entered the depths of the ocean. She wandered over the surface of the earth, pure and cool like the river Gaṅgā.
क्षणमप्यगता भर्तुर्वक्षसश्चेतसस्तथा ।
सर्वेषूवास राज्येषु लक्ष्मीरिव जगत्सु च ॥ ३ ॥
सर्वेषूवास राज्येषु लक्ष्मीरिव जगत्सु च ॥ ३ ॥
kṣaṇamapyagatā bharturvakṣasaścetasastathā ,
sarveṣūvāsa rājyeṣu lakṣmīriva jagatsu ca 3
sarveṣūvāsa rājyeṣu lakṣmīriva jagatsu ca 3
3.
kṣaṇam api agatā bhartuḥ vakṣasaḥ ca cetasaḥ
tathā sarveṣu uvāsa rājyeṣu lakṣmīḥ iva jagatsu ca
tathā sarveṣu uvāsa rājyeṣu lakṣmīḥ iva jagatsu ca
3.
kṣaṇam api bhartuḥ vakṣasaḥ ca cetasaḥ tathā
agatā sarveṣu rājyeṣu uvāsa jagatsu ca lakṣmīḥ iva
agatā sarveṣu rājyeṣu uvāsa jagatsu ca lakṣmīḥ iva
3.
Not for a single moment was she separated from her husband's chest and also his mind. She resided in all kingdoms, just as Lakṣmī dwells in all the worlds.
आकाशगामिनी श्यामा विद्युत्प्रारम्भभूषणा ।
बभ्राम मेघमालेव गिरिमाला महीतले ॥ ४ ॥
बभ्राम मेघमालेव गिरिमाला महीतले ॥ ४ ॥
ākāśagāminī śyāmā vidyutprārambhabhūṣaṇā ,
babhrāma meghamāleva girimālā mahītale 4
babhrāma meghamāleva girimālā mahītale 4
4.
ākāśagāminī śyāmā vidyutprārambhabhūṣaṇā
babhrāma meghamālā iva girimālā mahītale
babhrāma meghamālā iva girimālā mahītale
4.
śyāmā ākāśagāminī vidyutprārambhabhūṣaṇā
girimālā meghamālā iva mahītale babhrāma
girimālā meghamālā iva mahītale babhrāma
4.
The dark (entity), moving through the sky and adorned with the first flashes of lightning, roamed over the surface of the earth like a garland of clouds or a mountain range.
काष्ठं तृणोपलं भूतं खं वातमनलं जलम् ।
निर्विघ्नमविशत्सर्वं तन्तुर्मुक्ताफलं यथा ॥ ५ ॥
निर्विघ्नमविशत्सर्वं तन्तुर्मुक्ताफलं यथा ॥ ५ ॥
kāṣṭhaṃ tṛṇopalaṃ bhūtaṃ khaṃ vātamanalaṃ jalam ,
nirvighnamaviśatsarvaṃ tanturmuktāphalaṃ yathā 5
nirvighnamaviśatsarvaṃ tanturmuktāphalaṃ yathā 5
5.
kāṣṭham tṛṇopalam bhūtam kham vātam analam jalam
nirvighnam aviśat sarvam tantuḥ muktāphalam yathā
nirvighnam aviśat sarvam tantuḥ muktāphalam yathā
5.
tantuḥ muktāphalam yathā kāṣṭham tṛṇopalam bhūtam
kham vātam analam jalam sarvam nirvighnam aviśat
kham vātam analam jalam sarvam nirvighnam aviśat
5.
Wood, grass, stone, living beings (or elements), space, wind, fire, and water - it penetrated all of them without obstruction, just as a thread passes through a pearl.
मेरोरुपरि श्रृङ्गाणि लोकपालपुराणि च ।
दिग्व्योमोदररन्ध्राणि विजहार यथासुखम् ॥ ६ ॥
दिग्व्योमोदररन्ध्राणि विजहार यथासुखम् ॥ ६ ॥
merorupari śrṛṅgāṇi lokapālapurāṇi ca ,
digvyomodararandhrāṇi vijahāra yathāsukham 6
digvyomodararandhrāṇi vijahāra yathāsukham 6
6.
meroḥ upari śṛṅgāṇi lokapālapurāṇi ca
digvyomodararandhrāṇi vijahāra yathāsukham
digvyomodararandhrāṇi vijahāra yathāsukham
6.
meroḥ śṛṅgāṇi upari lokapālapurāṇi ca
digvyomodararandhrāṇi yathāsukham vijahāra
digvyomodararandhrāṇi yathāsukham vijahāra
6.
It traveled as it pleased, above the peaks of Mount Meru, through the cities of the world-guardians (lokapālas), and through the hollow spaces within the vast expanse of the directions and the sky.
तिर्यग्भूतपिशाचाद्यैः सहनागामरासुरैः ।
विद्याधराप्सरःसिद्धैर्व्यवहारं चकार सा ॥ ७ ॥
विद्याधराप्सरःसिद्धैर्व्यवहारं चकार सा ॥ ७ ॥
tiryagbhūtapiśācādyaiḥ sahanāgāmarāsuraiḥ ,
vidyādharāpsaraḥsiddhairvyavahāraṃ cakāra sā 7
vidyādharāpsaraḥsiddhairvyavahāraṃ cakāra sā 7
7.
sā tiryagbhūtapīśācādyaiḥ sahanāgāmarāsuraiḥ
vidyādharāpsarassiddhaiḥ vyavahāram cakāra
vidyādharāpsarassiddhaiḥ vyavahāram cakāra
7.
sā tiryagbhūtapīśācādyaiḥ sahanāgāmarāsuraiḥ
vidyādharāpsarassiddhaiḥ vyavahāram cakāra
vidyādharāpsarassiddhaiḥ vyavahāram cakāra
7.
She interacted with animals, ghosts, goblins, and other such beings, along with Nāgas, celestials (amarāḥ), Asuras, Vidyādharas, Apsaras, and Siddhas.
यत्नेन तं च भर्तारमात्मज्ञानामृतं प्रति ।
बहुशो बोधयामास चूडाला न विवेद सः ॥ ८ ॥
बहुशो बोधयामास चूडाला न विवेद सः ॥ ८ ॥
yatnena taṃ ca bhartāramātmajñānāmṛtaṃ prati ,
bahuśo bodhayāmāsa cūḍālā na viveda saḥ 8
bahuśo bodhayāmāsa cūḍālā na viveda saḥ 8
8.
yatnena tam ca bhartāram ātmajñānāmṛtam prati
bahuśaḥ bodhayāmāsa cūḍālā na viveda saḥ
bahuśaḥ bodhayāmāsa cūḍālā na viveda saḥ
8.
cūḍālā yatnena tam bhartāram ātmajñānāmṛtam prati bahuśaḥ bodhayāmāsa,
saḥ na viveda
saḥ na viveda
8.
Chūḍālā diligently enlightened her husband many times regarding the nectar of self-knowledge (ātmajñāna), but he did not understand it.
कलाविदग्धा मुग्धा च बालेयं गृहिणी मम ।
इत्येवं केवलं राजा स चूडालां विवेद ताम् ॥ ९ ॥
इत्येवं केवलं राजा स चूडालां विवेद ताम् ॥ ९ ॥
kalāvidagdhā mugdhā ca bāleyaṃ gṛhiṇī mama ,
ityevaṃ kevalaṃ rājā sa cūḍālāṃ viveda tām 9
ityevaṃ kevalaṃ rājā sa cūḍālāṃ viveda tām 9
9.
kalāvidagdhā mugdhā ca bāleyam gṛhiṇī mama
iti evam kevalam rājā saḥ cūḍālām viveda tām
iti evam kevalam rājā saḥ cūḍālām viveda tām
9.
saḥ rājā cūḍālām tām "iyam bālā mama gṛhiṇī
kalāvidagdhā ca mugdhā ca" iti evam kevalam viveda
kalāvidagdhā ca mugdhā ca" iti evam kevalam viveda
9.
"This young woman, my wife, is skilled in arts and charming" - this is merely how the king understood Chūḍālā.
एतावतापि कालेन तामेवंगुणशालिनीम् ।
बालो विद्यामिव नृपश्चूडालां न विवेद सः ॥ १० ॥
बालो विद्यामिव नृपश्चूडालां न विवेद सः ॥ १० ॥
etāvatāpi kālena tāmevaṃguṇaśālinīm ,
bālo vidyāmiva nṛpaścūḍālāṃ na viveda saḥ 10
bālo vidyāmiva nṛpaścūḍālāṃ na viveda saḥ 10
10.
etāvatā api kālena tām evaṃguṇaśālinīm
bālaḥ vidyām iva nṛpaḥ cūḍālām na viveda saḥ
bālaḥ vidyām iva nṛpaḥ cūḍālām na viveda saḥ
10.
etāvatā api kālena saḥ nṛpaḥ tām evaṃguṇaśālinīm cūḍālām,
bālaḥ vidyām iva,
na viveda
bālaḥ vidyām iva,
na viveda
10.
Even after such a long time, the king did not understand Chūḍālā, who possessed such excellent qualities, just as a child does not comprehend knowledge.
साप्यलब्धात्मविश्रान्तेस्तां सिद्धिश्रियमात्मनः ।
दर्शयामास नो राज्ञः शूद्रस्येव मखक्रियाम् ॥ ११ ॥
दर्शयामास नो राज्ञः शूद्रस्येव मखक्रियाम् ॥ ११ ॥
sāpyalabdhātmaviśrāntestāṃ siddhiśriyamātmanaḥ ,
darśayāmāsa no rājñaḥ śūdrasyeva makhakriyām 11
darśayāmāsa no rājñaḥ śūdrasyeva makhakriyām 11
11.
sā api alabdhātmanviśrānteḥ tām siddhiśriyam ātmanaḥ
darśayāmāsa no rājñaḥ śūdrasya iva makhakriyām
darśayāmāsa no rājñaḥ śūdrasya iva makhakriyām
11.
sā api,
alabdhātmanviśrānteḥ,
ātmanaḥ tām siddhiśriyam rājñaḥ no darśayāmāsa,
śūdrasya makhakriyām iva
alabdhātmanviśrānteḥ,
ātmanaḥ tām siddhiśriyam rājñaḥ no darśayāmāsa,
śūdrasya makhakriyām iva
11.
Even she, not having achieved rest in the self (ātman), did not reveal the glory of her own spiritual attainment (siddhi) to the king, just as one would not show a sacrificial ritual (makha) to a śūdra.
श्रीराम उवाच ।
महत्याः सिद्धयोगिन्यास्तस्या अपि शिखिध्वजः ।
यत्नेन प्राप नो बोधं बुध्यतेऽन्यः कथं प्रभो ॥ १२ ॥
महत्याः सिद्धयोगिन्यास्तस्या अपि शिखिध्वजः ।
यत्नेन प्राप नो बोधं बुध्यतेऽन्यः कथं प्रभो ॥ १२ ॥
śrīrāma uvāca ,
mahatyāḥ siddhayoginyāstasyā api śikhidhvajaḥ ,
yatnena prāpa no bodhaṃ budhyate'nyaḥ kathaṃ prabho 12
mahatyāḥ siddhayoginyāstasyā api śikhidhvajaḥ ,
yatnena prāpa no bodhaṃ budhyate'nyaḥ kathaṃ prabho 12
12.
śrīrāmaḥ uvāca mahatyāḥ siddhayoginyāḥ tasyāḥ api śikhidhvajaḥ
yatnena prāpa na bodham budhyate anyaḥ katham prabho
yatnena prāpa na bodham budhyate anyaḥ katham prabho
12.
prabho śikhidhvajaḥ mahatyāḥ siddhayoginyāḥ tasyāḥ
api yatnena bodham na prāpa anyaḥ katham budhyate
api yatnena bodham na prāpa anyaḥ katham budhyate
12.
Shri Rama said: O Lord, when King Shikhidhvaja, despite his earnest efforts, could not attain spiritual understanding (bodha) even from that great accomplished female yogi (siddhayoginī), how can anyone else achieve it?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
उपदेशक्रमो राम व्यवस्थामात्रपालनम् ।
ज्ञप्तेस्तु कारणं शुद्धा शिष्यप्रज्ञैव राघव ॥ १३ ॥
उपदेशक्रमो राम व्यवस्थामात्रपालनम् ।
ज्ञप्तेस्तु कारणं शुद्धा शिष्यप्रज्ञैव राघव ॥ १३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
upadeśakramo rāma vyavasthāmātrapālanam ,
jñaptestu kāraṇaṃ śuddhā śiṣyaprajñaiva rāghava 13
upadeśakramo rāma vyavasthāmātrapālanam ,
jñaptestu kāraṇaṃ śuddhā śiṣyaprajñaiva rāghava 13
13.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca upadeśakramaḥ rāma vyavasthāmātrapālanam
jñapteḥ tu kāraṇam śuddhā śiṣyaprajñā eva rāghava
jñapteḥ tu kāraṇam śuddhā śiṣyaprajñā eva rāghava
13.
rāma rāghava upadeśakramaḥ vyavasthāmātrapālanam
tu jñapteḥ kāraṇam śuddhā śiṣyaprajñā eva
tu jñapteḥ kāraṇam śuddhā śiṣyaprajñā eva
13.
Shri Vasishtha said: O Rama, the method of instruction (upadeśa) is merely for maintaining a proper structure. But, O Raghava, the true cause of understanding (jñapti) is none other than the pure intellect (prajñā) of the student himself.
न श्रुतेन न पुण्येन ज्ञायते ज्ञेयमात्मनः ।
जानात्यात्मानमात्मैव सर्पः सर्पपदानि व ॥ १४ ॥
जानात्यात्मानमात्मैव सर्पः सर्पपदानि व ॥ १४ ॥
na śrutena na puṇyena jñāyate jñeyamātmanaḥ ,
jānātyātmānamātmaiva sarpaḥ sarpapadāni va 14
jānātyātmānamātmaiva sarpaḥ sarpapadāni va 14
14.
na śrutena na puṇyena jñāyate jñeyam ātmanaḥ
jānāti ātmānam ātmā eva sarpaḥ sarpapadāni va
jānāti ātmānam ātmā eva sarpaḥ sarpapadāni va
14.
ātmanaḥ jñeyam śrutena na puṇyena na jñāyate
sarpaḥ sarpapadāni va ātmā ātmānam eva jānāti
sarpaḥ sarpapadāni va ātmā ātmānam eva jānāti
14.
The ultimate reality to be known (jñeya), which is the self (ātman), is not understood through mere scriptural learning or by accumulating merit. The self (ātman) alone truly knows the self (ātman), just as a snake recognizes its own tracks.
श्रीराम उवाच ।
एवंस्थिते वाथ मुने कथमेतज्जगत्स्थितौ ।
क्रमो गुरूपदेशाख्यः स्वात्मज्ञानस्य कारणम् ॥ १५ ॥
एवंस्थिते वाथ मुने कथमेतज्जगत्स्थितौ ।
क्रमो गुरूपदेशाख्यः स्वात्मज्ञानस्य कारणम् ॥ १५ ॥
śrīrāma uvāca ,
evaṃsthite vātha mune kathametajjagatsthitau ,
kramo gurūpadeśākhyaḥ svātmajñānasya kāraṇam 15
evaṃsthite vātha mune kathametajjagatsthitau ,
kramo gurūpadeśākhyaḥ svātmajñānasya kāraṇam 15
15.
śrīrāmaḥ uvāca evam sthite vā atha mune katham etat
jagatsthitau kramaḥ guruupadeśaākhyaḥ svātmajñānasya kāraṇam
jagatsthitau kramaḥ guruupadeśaākhyaḥ svātmajñānasya kāraṇam
15.
mune evam sthite vā atha etat guruupadeśaākhyaḥ
kramaḥ jagatsthitau svātmajñānasya kāraṇam katham
kramaḥ jagatsthitau svātmajñānasya kāraṇam katham
15.
Shri Rama said: O Sage, if this is indeed the situation (that the self alone knows the self), then how can this process, known as the preceptor's (guru's) instruction (upadeśa), be considered the cause of self-knowledge (svātmajñāna) in this world?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अत्यन्तकृपणः कश्चित्किराटो धनधान्यवान् ।
अस्ति विन्ध्याटवीकक्षे कुटुम्बी ब्राह्मणो यथा ॥ १६ ॥
अत्यन्तकृपणः कश्चित्किराटो धनधान्यवान् ।
अस्ति विन्ध्याटवीकक्षे कुटुम्बी ब्राह्मणो यथा ॥ १६ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
atyantakṛpaṇaḥ kaścitkirāṭo dhanadhānyavān ,
asti vindhyāṭavīkakṣe kuṭumbī brāhmaṇo yathā 16
atyantakṛpaṇaḥ kaścitkirāṭo dhanadhānyavān ,
asti vindhyāṭavīkakṣe kuṭumbī brāhmaṇo yathā 16
16.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca .
atyantakṛpaṇaḥ kaścit kirāṭaḥ dhanadhānyavān .
asti vindhyāṭavīkakṣe kuṭumbī brāhmaṇaḥ yathā .
atyantakṛpaṇaḥ kaścit kirāṭaḥ dhanadhānyavān .
asti vindhyāṭavīkakṣe kuṭumbī brāhmaṇaḥ yathā .
16.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca.
vindhyāṭavīkakṣe kaścit atyantakṛpaṇaḥ dhanadhānyavān kuṭumbī kirāṭaḥ brāhmaṇaḥ yathā asti.
vindhyāṭavīkakṣe kaścit atyantakṛpaṇaḥ dhanadhānyavān kuṭumbī kirāṭaḥ brāhmaṇaḥ yathā asti.
16.
Śrī Vasiṣṭha said: In a region of the Vindhya forest, there was a certain extremely miserly Kirāta, a householder wealthy with money and grain, just like a Brahmin.
तस्यैकदा निपतिता गच्छतो विन्ध्यजङ्गले ।
एका वराटिका राम तृणजालकसंवृते ॥ १७ ॥
एका वराटिका राम तृणजालकसंवृते ॥ १७ ॥
tasyaikadā nipatitā gacchato vindhyajaṅgale ,
ekā varāṭikā rāma tṛṇajālakasaṃvṛte 17
ekā varāṭikā rāma tṛṇajālakasaṃvṛte 17
17.
tasya ekadā nipatitā gacchataḥ vindhyajaṅgale .
ekā varāṭikā rāma tṛṇajālakasaṃvṛte .
ekā varāṭikā rāma tṛṇajālakasaṃvṛte .
17.
rāma,
ekadā gacchataḥ tasya vindhyajaṅgale tṛṇajālakasaṃvṛte ekā varāṭikā nipatitā.
ekadā gacchataḥ tasya vindhyajaṅgale tṛṇajālakasaṃvṛte ekā varāṭikā nipatitā.
17.
O Rāma, one day, as he was traveling in the Vindhya jungle, a single cowrie shell fell from him into a spot covered by a network of grass.
कार्पण्यात्स प्रयत्नेन सर्वं तृणतुषादिकम् ।
कपर्दकार्थमभितो दुधाव दिवसत्रयम् ॥ १८ ॥
कपर्दकार्थमभितो दुधाव दिवसत्रयम् ॥ १८ ॥
kārpaṇyātsa prayatnena sarvaṃ tṛṇatuṣādikam ,
kapardakārthamabhito dudhāva divasatrayam 18
kapardakārthamabhito dudhāva divasatrayam 18
18.
kārpaṇyāt saḥ prayatnena sarvaṃ tṛṇatuṣādikam .
kapardakārtham abhitaḥ dudhāva divasatrayam .
kapardakārtham abhitaḥ dudhāva divasatrayam .
18.
kārpaṇyāt saḥ prayatnena kapardakārtham abhitaḥ sarvaṃ tṛṇatuṣādikam divasatrayam dudhāva.
18.
Out of miserliness, he diligently sifted through all the grass, husks, and similar debris all around for three days, just for that one cowrie shell.
कपर्दकाः स्युर्भवता चत्वारोऽष्टौ च कालतः ।
ततः शतं सहस्रं च सहस्रे चेति चेतसा ॥ १९ ॥
ततः शतं सहस्रं च सहस्रे चेति चेतसा ॥ १९ ॥
kapardakāḥ syurbhavatā catvāro'ṣṭau ca kālataḥ ,
tataḥ śataṃ sahasraṃ ca sahasre ceti cetasā 19
tataḥ śataṃ sahasraṃ ca sahasre ceti cetasā 19
19.
kapardakāḥ syuḥ bhavatā catvāraḥ aṣṭau ca kālataḥ .
tataḥ śatam sahasram ca sahasre ca iti cetasā .
tataḥ śatam sahasram ca sahasre ca iti cetasā .
19.
cetasā iti: kālataḥ bhavatā kapardakāḥ catvāraḥ ca aṣṭau ca syuḥ.
tataḥ śatam ca sahasram ca sahasre ca.
tataḥ śatam ca sahasram ca sahasre ca.
19.
With his mind, he imagined: 'By multiplication, these cowrie shells would become four, then eight, in time. After that, a hundred, a thousand, and even two thousand.'
कलयञ्जङ्गले दीनो रात्रिंदिवमतन्द्रितः ।
जनहाससहस्राणि बुबुधे न परं तु सः ॥ २० ॥
जनहाससहस्राणि बुबुधे न परं तु सः ॥ २० ॥
kalayañjaṅgale dīno rātriṃdivamatandritaḥ ,
janahāsasahasrāṇi bubudhe na paraṃ tu saḥ 20
janahāsasahasrāṇi bubudhe na paraṃ tu saḥ 20
20.
kalayan jaṅgale dīnaḥ rātriṃdivam atandritaḥ
janahāsasahastrāṇi bubudhe na param tu saḥ
janahāsasahastrāṇi bubudhe na param tu saḥ
20.
saḥ dīnaḥ atandritaḥ jaṅgale rātriṃdivam
kalayan janahāsasahastrāṇi na bubudhe param tu
kalayan janahāsasahastrāṇi na bubudhe param tu
20.
He, miserable and tireless, spent day and night toiling in the jungle. He did not perceive the thousands of mocking laughs of people, but he persevered.
ततो दिनत्रयस्यान्ते तेन तस्माच्च जङ्गलात् ।
पूर्णेन्दुबिम्बप्रतिमो लब्धश्चिन्तामणिर्महान् ॥ २१ ॥
पूर्णेन्दुबिम्बप्रतिमो लब्धश्चिन्तामणिर्महान् ॥ २१ ॥
tato dinatrayasyānte tena tasmācca jaṅgalāt ,
pūrṇendubimbapratimo labdhaścintāmaṇirmahān 21
pūrṇendubimbapratimo labdhaścintāmaṇirmahān 21
21.
tataḥ dinatrayasya ante tena tasmāt ca jaṅgalāt
pūrṇendubimbapratimaḥ labdhaḥ cintāmaṇiḥ mahān
pūrṇendubimbapratimaḥ labdhaḥ cintāmaṇiḥ mahān
21.
tataḥ dinatrayasya ante tena ca tasmāt jaṅgalāt
pūrṇendubimbapratimaḥ mahān cintāmaṇiḥ labdhaḥ
pūrṇendubimbapratimaḥ mahān cintāmaṇiḥ labdhaḥ
21.
Then, at the end of three days, he obtained from that jungle a great wish-fulfilling jewel (cintāmaṇi), which resembled the orb of the full moon.
तं प्राप्य तुष्टहृदयः समागम्य गृहं सुखम् ।
प्राप्ताखिलजगद्भूतिः शान्तसर्वतया स्थितः ॥ २२ ॥
प्राप्ताखिलजगद्भूतिः शान्तसर्वतया स्थितः ॥ २२ ॥
taṃ prāpya tuṣṭahṛdayaḥ samāgamya gṛhaṃ sukham ,
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ 22
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ 22
22.
tam prāpya tuṣṭahṛdayaḥ samāgamya gṛham sukham
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ
22.
tam prāpya tuṣṭahṛdayaḥ sukham gṛham samāgamya
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ
prāptākhilajagadbhūtiḥ śāntasarvatayā sthitaḥ
22.
Having obtained that [jewel], he returned home happily, his heart contented. Having attained all the world's prosperity, he remained in a state of complete tranquility.
एवं यथा किराटेन कपर्दान्वेषणेन तत् ।
रत्नं लब्धं जगन्मूल्यमहोरात्रमखेदिना ॥ २३ ॥
रत्नं लब्धं जगन्मूल्यमहोरात्रमखेदिना ॥ २३ ॥
evaṃ yathā kirāṭena kapardānveṣaṇena tat ,
ratnaṃ labdhaṃ jaganmūlyamahorātramakhedinā 23
ratnaṃ labdhaṃ jaganmūlyamahorātramakhedinā 23
23.
evam yathā kirāṭena kapardānveṣaṇena tat
ratnam labdham jaganmūlyam ahorātram akhedinā
ratnam labdham jaganmūlyam ahorātram akhedinā
23.
evam yathā akhedinā kirāṭena kapardānveṣaṇena
ahorātram tat jaganmūlyam ratnam labdham
ahorātram tat jaganmūlyam ratnam labdham
23.
Thus, just as that world-valuable gem was obtained by a tireless hunter who searched day and night, driven by the quest for mere cowries (kaparda).
तथा श्रुतोपदेशेन स्वात्मज्ञानमवाप्यते ।
अन्यदन्विष्यते चान्यल्लभ्यते हि गुरुक्रमात् ॥ २४ ॥
अन्यदन्विष्यते चान्यल्लभ्यते हि गुरुक्रमात् ॥ २४ ॥
tathā śrutopadeśena svātmajñānamavāpyate ,
anyadanviṣyate cānyallabhyate hi gurukramāt 24
anyadanviṣyate cānyallabhyate hi gurukramāt 24
24.
tathā śrutopadeśena svātmajñānam avāpyate
anyat anviṣyate ca anyat labhyate hi gurukramāt
anyat anviṣyate ca anyat labhyate hi gurukramāt
24.
tathā śrutopadeśena svātmajñānam avāpyate hi
gurukramāt anyat anviṣyate ca anyat labhyate
gurukramāt anyat anviṣyate ca anyat labhyate
24.
Thus, knowledge of one's own self (ātman) is attained through instruction that has been heard. Indeed, one thing is sought, and yet something else (a deeper truth) is obtained through the tradition of a guru (guru).
ब्रह्म सर्वेन्द्रियातीतं श्रुतादीन्द्रियसंविदः ।
तेनोपदेशादनघ नात्मतत्त्वमवाप्यते ॥ २५ ॥
तेनोपदेशादनघ नात्मतत्त्वमवाप्यते ॥ २५ ॥
brahma sarvendriyātītaṃ śrutādīndriyasaṃvidaḥ ,
tenopadeśādanagha nātmatattvamavāpyate 25
tenopadeśādanagha nātmatattvamavāpyate 25
25.
brahma sarvendriyātītam śrutādīndriyasaṃvidaḥ
tena upadeśāt anagha na ātmatattvam avāpyate
tena upadeśāt anagha na ātmatattvam avāpyate
25.
anagha,
brahma sarvendriyātītam śrutādīndriyasaṃvidaḥ tena upadeśāt ātmatattvam na avāpyate
brahma sarvendriyātītam śrutādīndriyasaṃvidaḥ tena upadeśāt ātmatattvam na avāpyate
25.
Brahman (brahman) is beyond all senses. Therefore, O pure one, the reality of the self (ātman) is not attained through instruction based on sensory perceptions, even those beginning with hearing.
गुरूपदेशं च विना नात्मतत्त्वागमो भवेत् ।
केन चिन्तामणिर्लब्धः कपर्दान्वेषणं विना ॥ २६ ॥
केन चिन्तामणिर्लब्धः कपर्दान्वेषणं विना ॥ २६ ॥
gurūpadeśaṃ ca vinā nātmatattvāgamo bhavet ,
kena cintāmaṇirlabdhaḥ kapardānveṣaṇaṃ vinā 26
kena cintāmaṇirlabdhaḥ kapardānveṣaṇaṃ vinā 26
26.
gurūpadeśam ca vinā na ātmatattvāgamaḥ bhavet
kena cintāmaṇiḥ labdhaḥ kapardānveṣaṇam vinā
kena cintāmaṇiḥ labdhaḥ kapardānveṣaṇam vinā
26.
ca gurūpadeśam vinā ātmatattvāgamaḥ na bhavet
kapardānveṣaṇam vinā kena cintāmaṇiḥ labdhaḥ?
kapardānveṣaṇam vinā kena cintāmaṇiḥ labdhaḥ?
26.
And without the instruction of a guru (guru), there would be no attainment of the reality of the self (ātman). By whom, indeed, was the wish-fulfilling gem (cintāmaṇi) obtained without (even) searching for cowries?
तत्त्वस्यास्य महार्थस्य गुरूपकथनं गतम् ।
अकारणं कारणतां मणेरिव कपर्दकः ॥ २७ ॥
अकारणं कारणतां मणेरिव कपर्दकः ॥ २७ ॥
tattvasyāsya mahārthasya gurūpakathanaṃ gatam ,
akāraṇaṃ kāraṇatāṃ maṇeriva kapardakaḥ 27
akāraṇaṃ kāraṇatāṃ maṇeriva kapardakaḥ 27
27.
tattvasya asya mahārthasya gurūpakathanam
gatam akāraṇam kāraṇatām maṇeḥ iva kapardakaḥ
gatam akāraṇam kāraṇatām maṇeḥ iva kapardakaḥ
27.
asya mahārthasya tattvasya gurūpakathanam
gatam kapardakaḥ maṇeḥ kāraṇatām iva akāraṇam
gatam kapardakaḥ maṇeḥ kāraṇatām iva akāraṇam
27.
For this profound reality (tattva), the guru's (guru) exposition has become the means. (Any other means is like) a cowrie (kapardaka), which is not the cause of a jewel's (maṇi) efficacy.
पश्य राघव मायेयं मोहिनी महतामपि ।
अन्यदन्विष्यते यत्नादन्यदासाद्यते फलम् ॥ २८ ॥
अन्यदन्विष्यते यत्नादन्यदासाद्यते फलम् ॥ २८ ॥
paśya rāghava māyeyaṃ mohinī mahatāmapi ,
anyadanviṣyate yatnādanyadāsādyate phalam 28
anyadanviṣyate yatnādanyadāsādyate phalam 28
28.
paśya rāghava māyā iyam mohinī mahatām api
anyat anviṣyate yatnāt anyat āsādyate phalam
anyat anviṣyate yatnāt anyat āsādyate phalam
28.
rāghava paśya,
iyam māyā mahatām api mohinī.
yatnāt anyat anviṣyate,
anyat phalam āsādyate.
iyam māyā mahatām api mohinī.
yatnāt anyat anviṣyate,
anyat phalam āsādyate.
28.
Behold, O Rāghava, this illusion (māyā) is captivating even to the great. With effort, one thing is sought, yet another result is obtained.
अन्यत्करोति पुरुषः फलमन्यदेव प्राप्नोति यत्र्त्रिषु जगत्स्ववलोक्यते च ।
तस्मादनन्तरभवस्य जगद्भ्रमस्य श्रेयोऽतिवाहनमसङ्गमनिच्छयैव ॥ २९ ॥
तस्मादनन्तरभवस्य जगद्भ्रमस्य श्रेयोऽतिवाहनमसङ्गमनिच्छयैव ॥ २९ ॥
anyatkaroti puruṣaḥ phalamanyadeva prāpnoti yatrtriṣu jagatsvavalokyate ca ,
tasmādanantarabhavasya jagadbhramasya śreyo'tivāhanamasaṅgamanicchayaiva 29
tasmādanantarabhavasya jagadbhramasya śreyo'tivāhanamasaṅgamanicchayaiva 29
29.
anyat karoti puruṣaḥ phalam anyat eva
prāpnoti yat triṣu jagatsu avalokyate ca
tasmāt anantarabhavasya jagat bhramasya
śreyaḥ ativāhanam asaṅgam anicchayā eva
prāpnoti yat triṣu jagatsu avalokyate ca
tasmāt anantarabhavasya jagat bhramasya
śreyaḥ ativāhanam asaṅgam anicchayā eva
29.
puruṣaḥ anyat karoti,
anyat eva phalam prāpnoti,
yat ca triṣu jagatsu avalokyate.
tasmāt anantarabhavasya jagat bhramasya ativāhanam (eva) asaṅgam anicchayā eva śreyaḥ.
anyat eva phalam prāpnoti,
yat ca triṣu jagatsu avalokyate.
tasmāt anantarabhavasya jagat bhramasya ativāhanam (eva) asaṅgam anicchayā eva śreyaḥ.
29.
A person does one thing, but obtains an entirely different result, a phenomenon which is observed in all three worlds. Therefore, the highest good (śreyaḥ) for the continuous emergence of this worldly illusion (jagadbhrama) is its transcendence (ativāhanam) through non-attachment (asaṅga) and indeed by renunciation of desire (anicchā).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83 (current chapter)
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216