Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-7, chapter-11

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भुशुण्ड उवाच ।
शस्त्राणि दयिताङ्गानि लग्नान्यङ्गे निरम्बरे ।
यो बुद्ध्यमानः सुसमः स परस्मिन्पदे स्थितः ॥ १ ॥
bhuśuṇḍa uvāca ,
śastrāṇi dayitāṅgāni lagnānyaṅge nirambare ,
yo buddhyamānaḥ susamaḥ sa parasminpade sthitaḥ 1
1. bhuśuṇḍa uvāca śastrāṇi dayita-aṅgāni lagnāni aṅge niraṁbare
yaḥ buddhyamānaḥ su-samaḥ saḥ parasmin pade sthitaḥ
1. bhuśuṇḍa uvāca yaḥ niraṁbare aṅge lagnāni śastrāṇi
dayita-aṅgāni buddhyamānaḥ su-samaḥ saḥ parasmin pade sthitaḥ
1. Bhuśuṇḍa said: He who, perceiving weapons fixed upon his naked body as if they were beloved limbs, remains perfectly tranquil, such a one is established in the supreme state.
तावत्पुरुषयत्नेन धैर्येणाभ्यासमाहरेत् ।
यावत्सुषुप्ततोदेति पदार्थोदयनं प्रति ॥ २ ॥
tāvatpuruṣayatnena dhairyeṇābhyāsamāharet ,
yāvatsuṣuptatodeti padārthodayanaṃ prati 2
2. tāvat puruṣa-yatnena dhairyena abhyāsam āharet
yāvat suṣuptataḥ udeti padārtha-udayanaṃ prati
2. tāvat puruṣa-yatnena dhairyena abhyāsam āharet
yāvat padārtha-udayanaṃ suṣuptataḥ prati udeti
2. One should diligently practice with individual effort (puruṣa-yatna) and patience until the arising of objects (of experience) is understood to emerge as if from a state of deep sleep.
यथा भूतार्थतत्त्वज्ञमाधयोऽग्रगता अपि ।
न मनागपि लिम्पन्ति पयांसीव सरोरुहम् ॥ ३ ॥
yathā bhūtārthatattvajñamādhayo'gragatā api ,
na manāgapi limpanti payāṃsīva saroruham 3
3. yathā bhūtārthatattvajñam ādhayaḥ agragatāḥ
api na manāk api limpanti payāṃsi iva sarorūham
3. yathā payāṃsi sarorūham iva agragatāḥ ādhayaḥ
api bhūtārthatattvajñam manāk api na limpanti
3. Just as water does not cling in the slightest to a lotus (sarorūham), similarly, mental afflictions (ādhayaḥ), even when present (agragatāḥ), do not affect (limpanti) one who knows the true nature of existence (bhūtārthatattvajñam) even slightly (manāk api).
शस्त्राङ्गनानभांस्यङ्गलग्नान्यलमसंविदम् ।
अलग्नानीव शान्तात्मा यः पश्यति स पश्यति ॥ ४ ॥
śastrāṅganānabhāṃsyaṅgalagnānyalamasaṃvidam ,
alagnānīva śāntātmā yaḥ paśyati sa paśyati 4
4. śastrāṅganānābhāṃsi aṅgalagnāni alam asaṃvidam
alagnāni iva śāntātmā yaḥ paśyati saḥ paśyati
4. yaḥ śāntātmā aṅgalagnāni śastrāṅganānābhāṃsi
alam asaṃvidam alagnāni iva paśyati saḥ paśyati
4. The individual whose self (ātman) is tranquil (śāntātmā), who sees (paśyati) weapons, women, and celestial bodies (śastrāṅganānābhāṃsi) that are attached to his body (aṅgalagnāni) as if they are completely insentient (alam asaṃvidam) and unattached (alagnāni iva) - that person (saḥ) truly sees (paśyati).
विषं यथा स्वान्तरेव दुर्घुणी भवति स्वयम् ।
न च दुर्घुणता नाम विषादन्यास्ति काचन ॥ ५ ॥
viṣaṃ yathā svāntareva durghuṇī bhavati svayam ,
na ca durghuṇatā nāma viṣādanyāsti kācana 5
5. viṣam yathā svāntaḥ iva durghuṇī bhavati svayam
na ca durghuṇatā nāma viṣāt anyā asti kācana
5. yathā viṣam svāntaḥ iva svayam durghuṇī bhavati
ca na durghuṇatā nāma viṣāt anyā kācana asti
5. Just as poison (viṣam) itself (svayam) becomes a worm (durghuṇī) seemingly from within itself (svāntaḥ iva), so too, there is no such thing as 'worm-ness' (durghuṇatā nāma) that is truly distinct (anyā kācana) from the poison (viṣāt) itself.
स्वरूपमजहत्त्वेवं जीवतामधितिष्ठति ।
तथात्मा तत्परिज्ञानमात्रैकप्रविलापिनीम् ॥ ६ ॥
svarūpamajahattvevaṃ jīvatāmadhitiṣṭhati ,
tathātmā tatparijñānamātraikapravilāpinīm 6
6. svarūpam ajahat tu evam jīvatām adhitiṣṭhati
tathā ātmā tatparijñānamātraikapravilāpinīm
6. ajahat svarūpam tu evam jīvatām adhitiṣṭhati
tathā ātmā tatparijñānamātraikapravilāpinīm
6. Just as one who does not abandon their intrinsic nature (svarūpam ajahat) thus (evam tu) remains established in life (jīvatām adhitiṣṭhati), so too, the self (ātman) [perceives/causes the dissolution of an illusion] that is solely dissolved (pravilāpinīm) by the mere and unique knowledge of its (true) nature (tatparijñānamātraika).
जीवो भवति दुर्घूणोऽमृत्यात्मैव यथा तथा ।
अत्यजन्ती निज रूपं चिज्जडं रूपमृच्छति ॥ ७ ॥
jīvo bhavati durghūṇo'mṛtyātmaiva yathā tathā ,
atyajantī nija rūpaṃ cijjaḍaṃ rūpamṛcchati 7
7. jīvaḥ bhavati durghūṇaḥ amṛtya-ātmā eva yathā
tathā atyajantī nijam rūpam cit-jaḍam rūpam ṛcchati
7. jīvaḥ durghūṇaḥ bhavati,
yathā amṛtya-ātmā eva tathā.
nijaṃ rūpam atyajantī cit-jaḍaṃ rūpam ṛcchati.
7. The individual soul (jīva) becomes like a wood-boring creature (durghūṇa), just as the immortal self (ātman) itself does. Without abandoning its true nature, it attains a form that is both conscious and inert.
ब्रह्मण्यनन्योऽप्यन्याभो दुर्घुणः क्वचिदुत्थितः ।
तत्स्थः स एवास इवाप्यतत्स्थ इव सर्गकः ॥ ८ ॥
brahmaṇyananyo'pyanyābho durghuṇaḥ kvacidutthitaḥ ,
tatsthaḥ sa evāsa ivāpyatatstha iva sargakaḥ 8
8. brahmaṇi ananyaḥ api anya-ābhā durghūṇaḥ kvacit utthitaḥ
tat-sthaḥ saḥ eva āsa iva api a-tat-sthaḥ iva sargakaḥ
8. brahmaṇi ananyaḥ api,
anya-ābhā durghūṇaḥ kvacit utthitaḥ.
tat-sthaḥ saḥ eva āsa iva,
api atat-sthaḥ iva sargakaḥ.
8. Though not different from the ultimate reality (brahman), it (the individual soul) appears different, having arisen somewhere like a wood-boring creature (durghūṇa). It is as if it resides in that (brahman), and yet also as if it does not reside in that, being a creator.
विषं विषत्वमजहद्यथा स्वान्तः कृमिः क्रमात् ।
न जायते न म्रियते म्रियतेऽपि च जायते ॥ ९ ॥
viṣaṃ viṣatvamajahadyathā svāntaḥ kṛmiḥ kramāt ,
na jāyate na mriyate mriyate'pi ca jāyate 9
9. viṣam viṣatvam a-jahat yathā sva-antaḥ kṛmiḥ
kramāt na jāyate na mriyate mriyate api ca jāyate
9. yathā viṣam viṣatvam ajahat sva-antaḥ kṛmiḥ kramāt; na jāyate,
na mriyate,
api ca mriyate jāyate.
9. Just as poison, without abandoning its poisonous nature, gradually produces a worm within itself, so too, (the individual soul or its experience) is neither born nor does it die, yet it dies and is also born.
स्वेनैव संविदर्थेन पदार्थामग्नरूपिणा ।
तीर्यते गोष्पदमिव न तु दैवाद्भवार्णवः ॥ १० ॥
svenaiva saṃvidarthena padārthāmagnarūpiṇā ,
tīryate goṣpadamiva na tu daivādbhavārṇavaḥ 10
10. svena eva saṃvid-arthena padārtha-āmagna-rūpiṇā
tīryate goṣpadam iva na tu daivāt bhava-arṇavaḥ
10. bhava-arṇavaḥ,
padārtha-āmagna-rūpiṇā svena eva saṃvid-arthena,
goṣpadam iva tīryate; tu daivāt na.
10. The ocean of existence (saṃsāra) is crossed by one whose form is immersed in material objects, through their own conscious understanding, just like a cow's hoof-print puddle; it is not crossed by destiny.
सर्वभावान्तरावस्था सर्वभावातिशायिनी ।
अन्तःशीतलता यस्मिंस्तस्मिन्किमिव हेलनम् ॥ ११ ॥
sarvabhāvāntarāvasthā sarvabhāvātiśāyinī ,
antaḥśītalatā yasmiṃstasminkimiva helanam 11
11. sarvabhāvāntarāvasthā sarvabhāvātiśāyinī
antaḥśītalatā yasmin tasmin kim iva helanam
11. yasmin sarvabhāvāntarāvasthā sarvabhāvātiśāyinī antaḥśītalatā (asti),
tasmin kim iva helanam (bhavet)
11. What disregard can there be for that inner tranquility which is a state inherent in all beings, yet also transcends all beings?
जगत्पदार्थसत्तान्तः सामान्येनाशु भाविते ।
मनोहंकारबुद्ध्यादि कः कलङ्कोऽमलात्मनि ॥ १२ ॥
jagatpadārthasattāntaḥ sāmānyenāśu bhāvite ,
manohaṃkārabuddhyādi kaḥ kalaṅko'malātmani 12
12. jagatpadārthasattāantaḥ sāmānyena āśu bhāvite
manahaṅkārabuddhyādi kaḥ kalaṅkaḥ amalātmani
12. jagatpadārthasattāantaḥ sāmānyena āśu bhāvite (sati),
amalātmani manahaṅkārabuddhyādi kaḥ kalaṅkaḥ (bhavet)
12. When the intrinsic reality within the existence of all worldly objects is quickly and generally contemplated, what blemish of mind, ego (ahaṅkāra), intellect, etc., can affect the pure self (ātman)?
यथा घटपटाद्यर्थान्पश्यस्येवं शरीरकम् ।
तथाहन्त्वमनोबुद्धिवेदनाद्यपि पश्य हे ॥ १३ ॥
yathā ghaṭapaṭādyarthānpaśyasyevaṃ śarīrakam ,
tathāhantvamanobuddhivedanādyapi paśya he 13
13. yathā ghaṭapaṭādyarthān paśyasi evam śarīrakam
tathā ahantvamanobuddhivendanādi api paśya he
13. he! yathā ghaṭapaṭādyarthān paśyasi,
evam śarīrakam api (paśya).
tathā ahantvamanobuddhivendanādi api paśya.
13. O (dear one)! Just as you perceive objects like pots and clothes, similarly, perceive also your body, sense of self (ahantva), mind, intellect, and feelings.
जगत्पदार्थसार्थौघमनोबुद्ध्यादि संस्थितम् ।
ज्ञ एवासंविदंस्तिष्ठ परिनिष्ठितनिष्ठया ॥ १४ ॥
jagatpadārthasārthaughamanobuddhyādi saṃsthitam ,
jña evāsaṃvidaṃstiṣṭha pariniṣṭhitaniṣṭhayā 14
14. jagatpadārthasārthaughamanobuddhyādi saṃsthitam
jñaḥ eva asaṃvidan tiṣṭha pariniṣṭhitaniṣṭhayā
14. jagatpadārthasārthaughamanobuddhyādi saṃsthitam (asti).
(tvam) jñaḥ eva asaṃvidan pariniṣṭhitaniṣṭhayā tiṣṭha.
14. The entire multitude of worldly objects, along with the mind, intellect, and so forth, is (thus) situated. As the true knower (jña), remain unattached, with firmly established conviction (niṣṭhā).
न केनचित्कस्यचिदेव कश्चिद्दोषो न चैवेह गुणः कदाचित् ।
सुखेन दुःखेन भवाभवेन न चास्ति भोक्ता न च कर्तृता च ॥ १५ ॥
na kenacitkasyacideva kaściddoṣo na caiveha guṇaḥ kadācit ,
sukhena duḥkhena bhavābhavena na cāsti bhoktā na ca kartṛtā ca 15
15. na kenacit kasyacit eva kaścit
doṣaḥ na ca eva iha guṇaḥ kadācit
sukhena duḥkhena bhava abhavena
na ca asti bhoktā na ca kartṛtā ca
15. kenacit kasyacit eva kaścit doṣaḥ
na ca eva iha guṇaḥ kadācit na
sukhena duḥkhena bhava abhavena
bhoktā na ca kartṛtā ca na asti
15. There is never any fault or virtue attributed by anyone to anyone. There is neither an enjoyer nor doership, whether through happiness, sorrow, existence, or non-existence.