योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-54
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
जगन्नाम नभः स्वच्छं सद्ब्रह्म नभसि स्थितम् ।
नभो नभसि भातीदं जगच्छब्दार्थ इत्यजम् ॥ १ ॥
जगन्नाम नभः स्वच्छं सद्ब्रह्म नभसि स्थितम् ।
नभो नभसि भातीदं जगच्छब्दार्थ इत्यजम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jagannāma nabhaḥ svacchaṃ sadbrahma nabhasi sthitam ,
nabho nabhasi bhātīdaṃ jagacchabdārtha ityajam 1
jagannāma nabhaḥ svacchaṃ sadbrahma nabhasi sthitam ,
nabho nabhasi bhātīdaṃ jagacchabdārtha ityajam 1
1.
śrī vasiṣṭha uvāca jagat nāma
nabhaḥ svaccham sat brahma nabhasi
sthitam nabhaḥ nabhasi bhāti
idam jagat śabdārthaḥ iti ajam
nabhaḥ svaccham sat brahma nabhasi
sthitam nabhaḥ nabhasi bhāti
idam jagat śabdārthaḥ iti ajam
1.
śrī vasiṣṭha uvāca jagat nāma
svaccham nabhaḥ sat brahma nabhasi
sthitam idam nabhaḥ nabhasi
bhāti iti jagat śabdārthaḥ ajam
svaccham nabhaḥ sat brahma nabhasi
sthitam idam nabhaḥ nabhasi
bhāti iti jagat śabdārthaḥ ajam
1.
Śrī Vasiṣṭha said: The entity known as the 'world' (jagat) is like pure space, and the true "brahman" is situated within that space. This very space shines within (that) space; therefore, the true meaning of the word 'world' (jagat) is unborn.
त्वमहं जगदित्यादि शब्दार्थो ब्रह्म ब्रह्मणि ।
शान्तं समसमाभासं स्थितमस्थितमेव सत् ॥ २ ॥
शान्तं समसमाभासं स्थितमस्थितमेव सत् ॥ २ ॥
tvamahaṃ jagadityādi śabdārtho brahma brahmaṇi ,
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitamasthitameva sat 2
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitamasthitameva sat 2
2.
tvam aham jagat ityādi śabdārthaḥ brahma brahmaṇi
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitam asthitam eva sat
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitam asthitam eva sat
2.
tvam aham jagat ityādi śabdārthaḥ brahma brahmaṇi
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitam asthitam eva sat
śāntaṃ samasamābhāsaṃ sthitam asthitam eva sat
2.
The verbal meanings of terms like 'you', 'I', 'world' (jagat), and others, are actually the supreme "brahman" residing within "brahman". That "brahman" is peaceful, appears uniformly equal, and is truly existent, whether it is established or unestablished.
समुद्रगिरिमेघोर्वीविस्फोटमयमप्यजम् ।
काष्ठमौनवदेवेदं जगद्ब्रह्मावतिष्ठते ॥ ३ ॥
काष्ठमौनवदेवेदं जगद्ब्रह्मावतिष्ठते ॥ ३ ॥
samudragirimeghorvīvisphoṭamayamapyajam ,
kāṣṭhamaunavadevedaṃ jagadbrahmāvatiṣṭhate 3
kāṣṭhamaunavadevedaṃ jagadbrahmāvatiṣṭhate 3
3.
samudragirimeghorvīvisphoṭamayam api ajam
kāṣṭhamaunavat eva idam jagat brahma avatiṣṭhate
kāṣṭhamaunavat eva idam jagat brahma avatiṣṭhate
3.
idam jagat samudragirimeghorvīvisphoṭamayam
api ajam kāṣṭhamaunavat eva brahma avatiṣṭhate
api ajam kāṣṭhamaunavat eva brahma avatiṣṭhate
3.
Even though this world (jagat) is characterized by the violent manifestation of oceans, mountains, clouds, and the earth, this very (world), being unborn, indeed abides as the ultimate reality (Brahman), like the profound stillness of a log.
द्रष्टा द्रष्टैव दृश्यस्य स्वभावात्स्वात्मनि स्थितः ।
कर्ता कर्तैव कर्तव्याभावतः कारणादृते ॥ ४ ॥
कर्ता कर्तैव कर्तव्याभावतः कारणादृते ॥ ४ ॥
draṣṭā draṣṭaiva dṛśyasya svabhāvātsvātmani sthitaḥ ,
kartā kartaiva kartavyābhāvataḥ kāraṇādṛte 4
kartā kartaiva kartavyābhāvataḥ kāraṇādṛte 4
4.
draṣṭā draṣṭā eva dṛśyasya svabhāvāt svātmani
sthitaḥ kartā kartā eva kartavyābhāvataḥ kāraṇāt ṛte
sthitaḥ kartā kartā eva kartavyābhāvataḥ kāraṇāt ṛte
4.
draṣṭā dṛśyasya svabhāvāt svātmani sthitaḥ eva
draṣṭā kartā kartavyābhāvataḥ kāraṇāt ṛte eva kartā
draṣṭā kartā kartavyābhāvataḥ kāraṇāt ṛte eva kartā
4.
The seer (draṣṭā) is indeed the seer of the seen, abiding in one's own true self (ātman) by its intrinsic nature (svabhāva). The doer (kartā) is indeed the doer, (but this 'doing' is) without cause, due to the absence of anything that truly needs to be done.
न ज्ञत्वं न च कर्तृत्वं न जडत्वं न भोक्तृता ।
न शून्यता न चार्थत्वमिह नापि नभोर्थता ॥ ५ ॥
न शून्यता न चार्थत्वमिह नापि नभोर्थता ॥ ५ ॥
na jñatvaṃ na ca kartṛtvaṃ na jaḍatvaṃ na bhoktṛtā ,
na śūnyatā na cārthatvamiha nāpi nabhorthatā 5
na śūnyatā na cārthatvamiha nāpi nabhorthatā 5
5.
na jñatvam na ca kartṛtvam na jaḍatvam na bhoktṛtā
na śūnyatā na ca arthatvam iha na api nabhorthatā
na śūnyatā na ca arthatvam iha na api nabhorthatā
5.
iha jñatvam na ca kartṛtvam na jaḍatvam na bhoktṛtā
na śūnyatā na ca arthatvam na api nabhorthatā
na śūnyatā na ca arthatvam na api nabhorthatā
5.
In this context (iha), (the ultimate reality) is neither the state of being a knower nor the state of being a doer; neither inertness nor the condition of an experiencer. Nor is it emptiness, nor the state of being an object, nor even the nature of space (as a void).
शिलाजठरवत्सत्यं घनमेकमजं ततम् ।
सर्वं शान्तमनाद्यन्तमेक विधिनिषेधयोः ॥ ६ ॥
सर्वं शान्तमनाद्यन्तमेक विधिनिषेधयोः ॥ ६ ॥
śilājaṭharavatsatyaṃ ghanamekamajaṃ tatam ,
sarvaṃ śāntamanādyantameka vidhiniṣedhayoḥ 6
sarvaṃ śāntamanādyantameka vidhiniṣedhayoḥ 6
6.
śilājaṭharavat satyam ghanam ekam ajam tatam
sarvam śāntam anādyantam ekam vidhiniṣedhayoḥ
sarvam śāntam anādyantam ekam vidhiniṣedhayoḥ
6.
śilājaṭharavat satyam ghanam ekam ajam tatam
sarvam śāntam anādyantam ekam vidhiniṣedhayoḥ
sarvam śāntam anādyantam ekam vidhiniṣedhayoḥ
6.
Like the interior of a rock, the truth (satyam) is solid (ghanam), one (ekam), unborn (ajam), and all-pervading (tatam). It is entirely (sarvam) peaceful (śāntam), without beginning or end (anādyantam), and remains one (ekam) beyond both injunctions and prohibitions.
मरणं जीवितं सत्यमसत्यं च शुभाशुभम् ।
सर्वमेकमजं व्योम वीचिजालजलं यथा ॥ ७ ॥
सर्वमेकमजं व्योम वीचिजालजलं यथा ॥ ७ ॥
maraṇaṃ jīvitaṃ satyamasatyaṃ ca śubhāśubham ,
sarvamekamajaṃ vyoma vīcijālajalaṃ yathā 7
sarvamekamajaṃ vyoma vīcijālajalaṃ yathā 7
7.
maraṇam jīvitam satyam asatyam ca śubhāśubham
sarvam ekam ajam vyoma vīcijālajalam yathā
sarvam ekam ajam vyoma vīcijālajalam yathā
7.
maraṇam jīvitam satyam asatyam ca śubhāśubham
sarvam ekam ajam vyoma vīcijālajalam yathā
sarvam ekam ajam vyoma vīcijālajalam yathā
7.
All phenomena, whether it is death or life, truth or untruth, auspicious or inauspicious, are but one unborn expanse (vyoma), just as water is a single entity even when it manifests as a network of waves.
विभाग एव दृश्यत्वं द्रष्ट्रत्वं चैव गच्छति ।
एतच्च कल्पनं स्वप्नपुरादिष्वनुभूयते ॥ ८ ॥
एतच्च कल्पनं स्वप्नपुरादिष्वनुभूयते ॥ ८ ॥
vibhāga eva dṛśyatvaṃ draṣṭratvaṃ caiva gacchati ,
etacca kalpanaṃ svapnapurādiṣvanubhūyate 8
etacca kalpanaṃ svapnapurādiṣvanubhūyate 8
8.
vibhāgaḥ eva dṛśyatvam draṣṭṛtvam ca eva gacchati
etat ca kalpanam svapnapurādiṣu anubhūyate
etat ca kalpanam svapnapurādiṣu anubhūyate
8.
vibhāgaḥ eva dṛśyatvam ca draṣṭṛtvam eva gacchati
etat ca kalpanam svapnapurādiṣu anubhūyate
etat ca kalpanam svapnapurādiṣu anubhūyate
8.
It is merely this distinction [between the perceived and the perceiver] that manifests as the state of being seen and the state of being a seer. And this very conceptualization is experienced in dream-cities and similar contexts.
एवमच्छं पराकाशे स्वप्नपत्तनवज्जगत् ।
भाति प्रथममेवेदं ब्रह्मैवेत्थमतः स्थितम् ॥ ९ ॥
भाति प्रथममेवेदं ब्रह्मैवेत्थमतः स्थितम् ॥ ९ ॥
evamacchaṃ parākāśe svapnapattanavajjagat ,
bhāti prathamamevedaṃ brahmaivetthamataḥ sthitam 9
bhāti prathamamevedaṃ brahmaivetthamataḥ sthitam 9
9.
evam accham parākāśe svapnapattanavat jagat bhāti
prathamam eva idam brahma eva ittham ataḥ sthitam
prathamam eva idam brahma eva ittham ataḥ sthitam
9.
evam accham jagat parākāśe svapnapattanavat bhāti
ataḥ prathamam eva idam ittham brahma eva sthitam
ataḥ prathamam eva idam ittham brahma eva sthitam
9.
In this manner, this world (jagat), which is pure and luminous, appears within the supreme space (parākāśa) just like a dream-city. Therefore, this very [world], existing in this way, is indeed the supreme reality (brahman) from the very beginning.
तदिदं तादृशं विद्धि सर्वम् सर्वात्मकं च यत् ।
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ विदो मध्यमनङ्कितम् ॥ १० ॥
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ विदो मध्यमनङ्कितम् ॥ १० ॥
tadidaṃ tādṛśaṃ viddhi sarvam sarvātmakaṃ ca yat ,
deśāddeśāntaraprāptau vido madhyamanaṅkitam 10
deśāddeśāntaraprāptau vido madhyamanaṅkitam 10
10.
tat idam tādṛśam viddhi sarvam sarvātmakam ca yat
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyam anaṅkitam
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyam anaṅkitam
10.
yat tat idam sarvam ca sarvātmakam tādṛśam viddhi
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyam anaṅkitam
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyam anaṅkitam
10.
Know this [world] to be of that very nature, encompassing everything and being the essence of all (sarvātmakam). For example, in the transition of a knower (vid) from one place to another, the intermediate state remains unperceived and unmarked.
चिद्व्योम्नः शान्तशान्तस्य मध्यमे चैवमास्थितम् ।
जगत्तथैव सलिलमेवोर्म्यादितया यथा ॥ ११ ॥
जगत्तथैव सलिलमेवोर्म्यादितया यथा ॥ ११ ॥
cidvyomnaḥ śāntaśāntasya madhyame caivamāsthitam ,
jagattathaiva salilamevormyāditayā yathā 11
jagattathaiva salilamevormyāditayā yathā 11
11.
cidvyomnaḥ śāntaśāntasya madhyame ca evam āsthitam
jagat tathā eva salilam eva ūrmyāditayā yathā
jagat tathā eva salilam eva ūrmyāditayā yathā
11.
jagat evam āsthitam śāntaśāntasya cidvyomnaḥ
madhyame ca yathā salilam eva ūrmyāditayā tathā eva
madhyame ca yathā salilam eva ūrmyāditayā tathā eva
11.
The world (jagat) is situated thus within the perfectly tranquil expanse of consciousness (cit-vyoman), just as water itself appears as waves and similar forms.
यदुदेत्युदितं यच्च यच्च नोदेति नोदितम् ।
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ विदो मध्यान्न भेदितम् ॥ १२ ॥
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ विदो मध्यान्न भेदितम् ॥ १२ ॥
yadudetyuditaṃ yacca yacca nodeti noditam ,
deśāddeśāntaraprāptau vido madhyānna bheditam 12
deśāddeśāntaraprāptau vido madhyānna bheditam 12
12.
yat udeti uditam yat ca yat ca na udeti na uditam
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyāt na bheditam
deśāt deśāntaraprāptau vidaḥ madhyāt na bheditam
12.
yat udeti uditam ca yat na udeti ca na uditam
vidaḥ deśāt deśāntaraprāptau madhyāt na bheditam
vidaḥ deśāt deśāntaraprāptau madhyāt na bheditam
12.
That which arises is considered to have arisen, and that which does not arise is considered not to have arisen. For the discerning person (vidaḥ), even in the transition from one state to another, it is not differentiated from its essential core (madhyāt).
अतः किलास्य सर्गस्य कारणं शशशृङ्गवत् ।
प्रयत्नेनापि चान्विष्टं न किंचिदुपलभ्यते ॥ १३ ॥
प्रयत्नेनापि चान्विष्टं न किंचिदुपलभ्यते ॥ १३ ॥
ataḥ kilāsya sargasya kāraṇaṃ śaśaśṛṅgavat ,
prayatnenāpi cānviṣṭaṃ na kiṃcidupalabhyate 13
prayatnenāpi cānviṣṭaṃ na kiṃcidupalabhyate 13
13.
ataḥ kila asya sargasya kāraṇam śaśaśṛṅgavat
prayatnena api ca anviṣṭam na kiṃcit upalabhyate
prayatnena api ca anviṣṭam na kiṃcit upalabhyate
13.
ataḥ kila asya sargasya kāraṇam śaśaśṛṅgavat
prayatnena api ca anviṣṭam kiṃcit na upalabhyate
prayatnena api ca anviṣṭam kiṃcit na upalabhyate
13.
Therefore, the cause of this creation, it is said, is like a rabbit's horn – completely non-existent. Indeed, even when diligently searched for with effort, nothing at all is found.
यदकारणकं भाति तदभातं भ्रमात्मकम् ।
भ्रमस्यासत्यरूपस्य सत्यता कथमुच्यते ॥ १४ ॥
भ्रमस्यासत्यरूपस्य सत्यता कथमुच्यते ॥ १४ ॥
yadakāraṇakaṃ bhāti tadabhātaṃ bhramātmakam ,
bhramasyāsatyarūpasya satyatā kathamucyate 14
bhramasyāsatyarūpasya satyatā kathamucyate 14
14.
yat akāraṇakam bhāti tat abhātam bhramātmakam
bhramasya asatyarūpasya satyatā katham ucyate
bhramasya asatyarūpasya satyatā katham ucyate
14.
yat akāraṇakam bhāti tat abhātam bhramātmakam
asatyarūpasya bhramasya satyatā katham ucyate
asatyarūpasya bhramasya satyatā katham ucyate
14.
That which appears to be without cause (akāraṇakam) is in reality unmanifest (abhātam) and of the nature of illusion (bhramātmakam). How can reality (satyatā) be attributed to an illusion (bhrama) that is by its very form inherently unreal?
कारणेन विना कार्यं किल किं नाम विद्यते ।
यदपुत्रस्य सत्पुत्रदर्शनं स भ्रमो न सत् ॥ १५ ॥
यदपुत्रस्य सत्पुत्रदर्शनं स भ्रमो न सत् ॥ १५ ॥
kāraṇena vinā kāryaṃ kila kiṃ nāma vidyate ,
yadaputrasya satputradarśanaṃ sa bhramo na sat 15
yadaputrasya satputradarśanaṃ sa bhramo na sat 15
15.
kāraṇena vinā kāryam kila kim nāma vidyate | yat
aputrasya satputradarśanam sa bhramaḥ na sat ||
aputrasya satputradarśanam sa bhramaḥ na sat ||
15.
kāraṇena vinā kāryam kila kim nāma vidyate yat
aputrasya satputradarśanam sa bhramaḥ na sat
aputrasya satputradarśanam sa bhramaḥ na sat
15.
What effect indeed exists without a cause? If one sees a good son for a childless person, that is a delusion, not reality.
यस्त्वकारणको भाति स स्वभावो विजृम्भते ।
सर्वरूपेण संकल्पगन्धर्वनगरादिवत् ॥ १६ ॥
सर्वरूपेण संकल्पगन्धर्वनगरादिवत् ॥ १६ ॥
yastvakāraṇako bhāti sa svabhāvo vijṛmbhate ,
sarvarūpeṇa saṃkalpagandharvanagarādivat 16
sarvarūpeṇa saṃkalpagandharvanagarādivat 16
16.
yaḥ tu akāraṇakaḥ bhāti sa svabhāvaḥ vijṛmbhate
| sarvarūpeṇa saṅkalpagandharvanagarādivat ||
| sarvarūpeṇa saṅkalpagandharvanagarādivat ||
16.
yaḥ tu akāraṇakaḥ bhāti sa svabhāvaḥ vijṛmbhate
sarvarūpeṇa saṅkalpagandharvanagarādivat
sarvarūpeṇa saṅkalpagandharvanagarādivat
16.
That which appears to be without cause is the intrinsic nature (svabhāva) manifesting. It is like a city of Gandharvas born of imagination (saṅkalpa) in every form.
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ क्षणान्मध्यं विदो वपुः ।
स्वरूपमजहत्त्वेव राजतेऽर्थविवर्तवत् ॥ १७ ॥
स्वरूपमजहत्त्वेव राजतेऽर्थविवर्तवत् ॥ १७ ॥
deśāddeśāntaraprāptau kṣaṇānmadhyaṃ vido vapuḥ ,
svarūpamajahattveva rājate'rthavivartavat 17
svarūpamajahattveva rājate'rthavivartavat 17
17.
deśāt deśāntaraprāptau kṣaṇāt madhyam vidaḥ vapuḥ
| svarūpamajahat tu eva rājate arthavivartavat ||
| svarūpamajahat tu eva rājate arthavivartavat ||
17.
vidaḥ vapuḥ deśāt deśāntaraprāptau kṣaṇāt madhyam
svarūpamajahat tu eva arthavivartavat rājate
svarūpamajahat tu eva arthavivartavat rājate
17.
Upon moving from one place to another, the body of the knower (vid), in a moment, shines forth as if undergoing a transformation of its meaning, without abandoning its own intrinsic nature (svarūpa).
बोध एव कचत्यर्थरूपेण स च स्वादणुः ।
दृष्टान्तोऽत्रानुभूतोऽन्तः स्वप्नसंकल्पपर्वतः ॥ १८ ॥
दृष्टान्तोऽत्रानुभूतोऽन्तः स्वप्नसंकल्पपर्वतः ॥ १८ ॥
bodha eva kacatyartharūpeṇa sa ca svādaṇuḥ ,
dṛṣṭānto'trānubhūto'ntaḥ svapnasaṃkalpaparvataḥ 18
dṛṣṭānto'trānubhūto'ntaḥ svapnasaṃkalpaparvataḥ 18
18.
bodhaḥ eva kacchati artharūpeṇa saḥ ca syāt aṇuḥ |
dṛṣṭāntaḥ atra anubhūtaḥ antaḥ svapnasaṅkalpaparvataḥ ||
dṛṣṭāntaḥ atra anubhūtaḥ antaḥ svapnasaṅkalpaparvataḥ ||
18.
bodhaḥ eva artharūpeṇa kacchati ca saḥ aṇuḥ syāt atra
antaḥ anubhūtaḥ dṛṣṭāntaḥ svapnasaṅkalpaparvataḥ
antaḥ anubhūtaḥ dṛṣṭāntaḥ svapnasaṅkalpaparvataḥ
18.
Consciousness (bodha) itself shines forth in the form of objects, and that (consciousness) is subtle. An experienced internal example here is the mountain of dream-imagination (svapnasaṅkalpa).
श्रीराम उवाच ।
विद्यते वटबीजान्तर्यथा भाविमहाद्रुमः ।
परमाणौ तथा सर्गो ब्रह्मन्कस्मान्न विद्यते ॥ १९ ॥
विद्यते वटबीजान्तर्यथा भाविमहाद्रुमः ।
परमाणौ तथा सर्गो ब्रह्मन्कस्मान्न विद्यते ॥ १९ ॥
śrīrāma uvāca ,
vidyate vaṭabījāntaryathā bhāvimahādrumaḥ ,
paramāṇau tathā sargo brahmankasmānna vidyate 19
vidyate vaṭabījāntaryathā bhāvimahādrumaḥ ,
paramāṇau tathā sargo brahmankasmānna vidyate 19
19.
śrīrāma uvāca vidyate vaṭabīja antari yathā bhāvi
mahādrumaḥ paramāṇau tathā sargaḥ brahman kasmāt na vidyate
mahādrumaḥ paramāṇau tathā sargaḥ brahman kasmāt na vidyate
19.
śrīrāma uvāca yathā bhāvi mahādrumaḥ vaṭabīja antari
vidyate tathā brahman paramāṇau sargaḥ kasmāt na vidyate
vidyate tathā brahman paramāṇau sargaḥ kasmāt na vidyate
19.
Shri Rama said: Just as a future great tree (mahādruma) exists within a banyan seed, similarly, O brahman, why does creation (sarga) not exist within an atom (paramāṇu)?
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
यत्रास्ति बीजं तत्र स्याच्छाखा विततरूपिणी ।
जन्यते कारणैः सा च वितता सहकारिभिः ॥ २० ॥
यत्रास्ति बीजं तत्र स्याच्छाखा विततरूपिणी ।
जन्यते कारणैः सा च वितता सहकारिभिः ॥ २० ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
yatrāsti bījaṃ tatra syācchākhā vitatarūpiṇī ,
janyate kāraṇaiḥ sā ca vitatā sahakāribhiḥ 20
yatrāsti bījaṃ tatra syācchākhā vitatarūpiṇī ,
janyate kāraṇaiḥ sā ca vitatā sahakāribhiḥ 20
20.
śrīvasiṣṭha uvāca yatra asti bījam tatra syāt śākhā
vitatarūpiṇī janyate kāraṇaiḥ sā ca vitatā sahakāribhiḥ
vitatarūpiṇī janyate kāraṇaiḥ sā ca vitatā sahakāribhiḥ
20.
śrīvasiṣṭha uvāca yatra bījam asti tatra śākhā vitatarūpiṇī
syāt ca sā vitatā janyate kāraṇaiḥ sahakāribhiḥ
syāt ca sā vitatā janyate kāraṇaiḥ sahakāribhiḥ
20.
Shri Vasiṣṭha said: Wherever there is a seed (bīja), there will be a branch (śākhā) that takes on an expanded form. And that expanded branch is produced by various causes and by contributing factors (sahakārin).
समस्तभूतप्रलये बीजमाकारि किं भवेत् ।
सहकार्यथ किं तस्य जायते यद्वशाज्जगत् ॥ २१ ॥
सहकार्यथ किं तस्य जायते यद्वशाज्जगत् ॥ २१ ॥
samastabhūtapralaye bījamākāri kiṃ bhavet ,
sahakāryatha kiṃ tasya jāyate yadvaśājjagat 21
sahakāryatha kiṃ tasya jāyate yadvaśājjagat 21
21.
samastabhūtapralaye bījam ākāri kim bhavet
sahakāri atha kim tasya jāyate yat vaśāt jagat
sahakāri atha kim tasya jāyate yat vaśāt jagat
21.
samastabhūtapralaye kim ākāri bījam bhavet
atha kim tasya sahakāri jāyate yat vaśāt jagat
atha kim tasya sahakāri jāyate yat vaśāt jagat
21.
At the total dissolution (pralaya) of all beings, what seed (bīja) with a form would there be? And what contributing factor (sahakārin) for it arises, by the power of which the universe (jagat) comes into existence?
यत्तु ब्रह्म परं शान्तं का तत्राकारकल्पना ।
परमाणुत्वयोगोऽपि नात्र केवात्र बीजता ॥ २२ ॥
परमाणुत्वयोगोऽपि नात्र केवात्र बीजता ॥ २२ ॥
yattu brahma paraṃ śāntaṃ kā tatrākārakalpanā ,
paramāṇutvayogo'pi nātra kevātra bījatā 22
paramāṇutvayogo'pi nātra kevātra bījatā 22
22.
yat tu brahma param śāntam kā tatra ākārakalpanā
paramāṇutva yogaḥ api na atra keva atra bījatā
paramāṇutva yogaḥ api na atra keva atra bījatā
22.
tu yat brahma param śāntam tatra kā ākārakalpanā
paramāṇutva yogaḥ api na atra keva atra bījatā
paramāṇutva yogaḥ api na atra keva atra bījatā
22.
But that which is the supreme, tranquil (brahman), what conception of form (ākārakalpanā) can there be in it? The state of being an atom (paramāṇutva) is also not present here; where, then, is the state of being a seed (bījatā)?
कारणस्येति बीजस्य सत्यासत्यैककारिणः ।
असंभवाज्जगत्सत्ता कथं केन कुतः क्व का ॥ २३ ॥
असंभवाज्जगत्सत्ता कथं केन कुतः क्व का ॥ २३ ॥
kāraṇasyeti bījasya satyāsatyaikakāriṇaḥ ,
asaṃbhavājjagatsattā kathaṃ kena kutaḥ kva kā 23
asaṃbhavājjagatsattā kathaṃ kena kutaḥ kva kā 23
23.
kāraṇasya iti bījasya satyāsatyaikakāriṇaḥ
asaṃbhavāt jagat sattā katham kena kutaḥ kva kā
asaṃbhavāt jagat sattā katham kena kutaḥ kva kā
23.
satyāsatyaikakāriṇaḥ bījasya iti kāraṇasya
asaṃbhavāt jagat sattā katham kena kutaḥ kva kā
asaṃbhavāt jagat sattā katham kena kutaḥ kva kā
23.
Since the existence of such a seed (bīja) - a singular cause bringing forth both reality and unreality - is impossible, then how, by whom, from where, where, and what kind of thing is this existence of the world (jagat)? Its very existence becomes inexplicable.
जगदास्ते परस्याणोरन्तरित्यपि नोचितम् ।
सार्षपे कणके मेरुरास्त इत्यज्ञकल्पना ॥ २४ ॥
सार्षपे कणके मेरुरास्त इत्यज्ञकल्पना ॥ २४ ॥
jagadāste parasyāṇorantarityapi nocitam ,
sārṣape kaṇake merurāsta ityajñakalpanā 24
sārṣape kaṇake merurāsta ityajñakalpanā 24
24.
jagat āste parasya aṇoḥ antari iti api na ucitam
sārṣape kaṇake meruḥ āste iti ajñakalpanā
sārṣape kaṇake meruḥ āste iti ajñakalpanā
24.
jagat parasya aṇoḥ antari āste iti api na ucitam.
sārṣape kaṇake meruḥ āste iti ajñakalpanā.
sārṣape kaṇake meruḥ āste iti ajñakalpanā.
24.
It is also not proper to say that the world (jagat) exists within a supreme (or the subtlest) atom. The idea that Mount Meru exists inside a mustard seed is just the imagination of the ignorant.
सति बीजे प्रवर्तन्ते कार्यकारणदृष्टयः ।
निराकारस्य किं बीजं क्व जन्यजनकक्रमः ॥ २५ ॥
निराकारस्य किं बीजं क्व जन्यजनकक्रमः ॥ २५ ॥
sati bīje pravartante kāryakāraṇadṛṣṭayaḥ ,
nirākārasya kiṃ bījaṃ kva janyajanakakramaḥ 25
nirākārasya kiṃ bījaṃ kva janyajanakakramaḥ 25
25.
sati bīje pravartante kāryakāraṇadṛṣṭayaḥ
nirākārasya kim bījam kva janyajanakakramaḥ
nirākārasya kim bījam kva janyajanakakramaḥ
25.
bīje sati kāryakāraṇadṛṣṭayaḥ pravartante.
nirākārasya kim bījam? janyajanakakramaḥ kva?
nirākārasya kim bījam? janyajanakakramaḥ kva?
25.
When a seed (bīja) is present, the notions of cause and effect prevail. But for the formless reality, what could be its seed? And where then is the sequence of what is produced and its producer?
अतो यत्परमं तत्त्वं तदेवेदं जगत्स्थितम् ।
नेह प्रथयते किंचिन्न च किंचिद्विनश्यति ॥ २६ ॥
नेह प्रथयते किंचिन्न च किंचिद्विनश्यति ॥ २६ ॥
ato yatparamaṃ tattvaṃ tadevedaṃ jagatsthitam ,
neha prathayate kiṃcinna ca kiṃcidvinaśyati 26
neha prathayate kiṃcinna ca kiṃcidvinaśyati 26
26.
ataḥ yat paramam tattvam tat eva idam jagat sthitam
na iha prathayate kiṃcit na ca kiṃcit vinaśyati
na iha prathayate kiṃcit na ca kiṃcit vinaśyati
26.
ataḥ idam jagat tat eva paramam tattvam sthitam.
iha kiṃcit na prathayate ca kiṃcit na vinaśyati.
iha kiṃcit na prathayate ca kiṃcit na vinaśyati.
26.
Therefore, this entire world (jagat) is truly that supreme principle (tattva), firmly established. Here, nothing at all truly manifests, nor does anything at all truly perish.
चिदाकाशश्चिदाकाशे हृदि चित्त्वाज्जगद्भमम् ।
अशुद्धवदिवाशुद्धे शुद्धं शुद्धे प्रपश्यति ॥ २७ ॥
अशुद्धवदिवाशुद्धे शुद्धं शुद्धे प्रपश्यति ॥ २७ ॥
cidākāśaścidākāśe hṛdi cittvājjagadbhamam ,
aśuddhavadivāśuddhe śuddhaṃ śuddhe prapaśyati 27
aśuddhavadivāśuddhe śuddhaṃ śuddhe prapaśyati 27
27.
cidākāśaḥ cidākāśe hṛdi cittvāt jagadbhramam
aśuddhavat iva aśuddhe śuddham śuddhe prapaśyati
aśuddhavat iva aśuddhe śuddham śuddhe prapaśyati
27.
hṛdi cittvāt cidākāśaḥ cidākāśe jagadbhramam
prapaśyati śuddham śuddhe iva aśuddhavat aśuddhe
prapaśyati śuddham śuddhe iva aśuddhavat aśuddhe
27.
Due to its conscious nature residing in the heart, the consciousness-space clearly perceives the illusion of the world within itself. It sees the pure in the pure, and similarly, it perceives the impure as if impure within the impure.
स्वमेवाभासते तस्य रूपं स्पन्द इवानिले ।
सर्गशब्दार्थकलना नेह काश्चन सन्ति नः ॥ २८ ॥
सर्गशब्दार्थकलना नेह काश्चन सन्ति नः ॥ २८ ॥
svamevābhāsate tasya rūpaṃ spanda ivānile ,
sargaśabdārthakalanā neha kāścana santi naḥ 28
sargaśabdārthakalanā neha kāścana santi naḥ 28
28.
svam eva ābhāsate tasya rūpam spandaḥ iva anile
sargaśabdārthakalanāḥ na iha kāścana santi naḥ
sargaśabdārthakalanāḥ na iha kāścana santi naḥ
28.
tasya rūpam svam eva anile spandaḥ iva ābhāsate.
iha naḥ sargaśabdārthakalanāḥ kāścana na santi.
iha naḥ sargaśabdārthakalanāḥ kāścana na santi.
28.
Its own true nature alone manifests, like a vibration in the wind. For us, here, there are absolutely no creations, words, meanings, or conceptualizations.
यथा शून्यत्वमाकाशे द्रवत्वं च यथा जले ।
अन्यतात्ममयी शुद्धा सर्गतेय तथात्मनि ॥ २९ ॥
अन्यतात्ममयी शुद्धा सर्गतेय तथात्मनि ॥ २९ ॥
yathā śūnyatvamākāśe dravatvaṃ ca yathā jale ,
anyatātmamayī śuddhā sargateya tathātmani 29
anyatātmamayī śuddhā sargateya tathātmani 29
29.
yathā śūnyatvam ākāśe dravatvam ca yathā jale
anyatvātmamayī śuddhā sargatiḥ iyam tathā ātmani
anyatvātmamayī śuddhā sargatiḥ iyam tathā ātmani
29.
yathā ākāśe śūnyatvam,
ca yathā jale dravatvam,
tathā iyam śuddhā anyatvātmamayī sargatiḥ ātmani
ca yathā jale dravatvam,
tathā iyam śuddhā anyatvātmamayī sargatiḥ ātmani
29.
Just as emptiness naturally belongs to space, and fluidity to water, similarly, this pure creative process, which consists of the Self's (ātman) otherness, exists within the Self (ātman).
भारूपमिदमाशान्तं जगद्ब्रह्मैव नस्ततम् ।
अनादिनिधनं सत्यं नोदेति न च शाम्यति ॥ ३० ॥
अनादिनिधनं सत्यं नोदेति न च शाम्यति ॥ ३० ॥
bhārūpamidamāśāntaṃ jagadbrahmaiva nastatam ,
anādinidhanaṃ satyaṃ nodeti na ca śāmyati 30
anādinidhanaṃ satyaṃ nodeti na ca śāmyati 30
30.
bhārūpam idam āśāntam jagat brahma eva naḥ tatam
anādinidhanam satyam na udeti na ca śāmyati
anādinidhanam satyam na udeti na ca śāmyati
30.
idam jagat bhārūpam āśāntam,
naḥ brahma eva tatam,
anādinidhanam satyam [asti].
tat na udeti ca na śāmyati.
naḥ brahma eva tatam,
anādinidhanam satyam [asti].
tat na udeti ca na śāmyati.
30.
This world, luminous in form, utterly peaceful, and for us, entirely pervaded by the supreme reality (brahman), is without beginning or end and is fundamental reality. It neither rises nor ceases.
देशाद्देशान्तरप्राप्तौ क्षणान्मध्ये विदो वपुः ।
यत्तज्जगदितीवेदं व्योमात्मनि व्यवस्थितम् ॥ ३१ ॥
यत्तज्जगदितीवेदं व्योमात्मनि व्यवस्थितम् ॥ ३१ ॥
deśāddeśāntaraprāptau kṣaṇānmadhye vido vapuḥ ,
yattajjagaditīvedaṃ vyomātmani vyavasthitam 31
yattajjagaditīvedaṃ vyomātmani vyavasthitam 31
31.
deśāt deśāntaraprāptau kṣaṇāt madhye vidaḥ vapuḥ |
yat tat jagat iti iva idam vyomātmani vyavasthitam ||
yat tat jagat iti iva idam vyomātmani vyavasthitam ||
31.
vidaḥ vapuḥ deśāt deśāntaraprāptau kṣaṇāt madhye
yat tat idam jagat iti iva vyomātmani vyavasthitam
yat tat idam jagat iti iva vyomātmani vyavasthitam
31.
Just as the body of a conscious being (vid) appears instantly upon moving from one place to another, so too is this entire universe (jagat) established within the Self (ātman), which is like space, as if it were identical to it.
यथा स्पन्दोऽनिले तोये द्रवत्वं व्योम्नि शून्यता ।
तथा जगदिदं भातमनन्याश्लेषमात्मनि ॥ ३२ ॥
तथा जगदिदं भातमनन्याश्लेषमात्मनि ॥ ३२ ॥
yathā spando'nile toye dravatvaṃ vyomni śūnyatā ,
tathā jagadidaṃ bhātamananyāśleṣamātmani 32
tathā jagadidaṃ bhātamananyāśleṣamātmani 32
32.
yathā spandaḥ anile toye dravatvam vyomni śūnyatā
| tathā jagat idam bhātam ananyāśleṣam ātmani ||
| tathā jagat idam bhātam ananyāśleṣam ātmani ||
32.
yathā anile spandaḥ toye dravatvam vyomni śūnyatā
tathā idam jagat ātmani ananyāśleṣam bhātam
tathā idam jagat ātmani ananyāśleṣam bhātam
32.
Just as pulsation is inherent in air, liquidity in water, and emptiness in space, so too this universe (jagat) appears as non-separate (ananyāśleṣa) in the Self (ātman).
संविन्नभो ननु जगन्नभ इत्यनर्कमात्मन्यवस्थितमनस्तमयोदयं क्व ।
तत्त्वङ्गभूतमखिलं तदनन्यदेव दृश्यं निरस्तकलनोऽम्बरमात्रमास्व ॥ ३३ ॥
तत्त्वङ्गभूतमखिलं तदनन्यदेव दृश्यं निरस्तकलनोऽम्बरमात्रमास्व ॥ ३३ ॥
saṃvinnabho nanu jagannabha ityanarkamātmanyavasthitamanastamayodayaṃ kva ,
tattvaṅgabhūtamakhilaṃ tadananyadeva dṛśyaṃ nirastakalano'mbaramātramāsva 33
tattvaṅgabhūtamakhilaṃ tadananyadeva dṛśyaṃ nirastakalano'mbaramātramāsva 33
33.
saṃvinnabhaḥ nanu jagannabhaḥ iti anarkam
ātmani avasthitam anastamayodayam kva |
tat tvaṅgabhūtam akhilam tat ananyat eva
dṛśyam nirastakalanaḥ ambaramātram āsva ||
ātmani avasthitam anastamayodayam kva |
tat tvaṅgabhūtam akhilam tat ananyat eva
dṛśyam nirastakalanaḥ ambaramātram āsva ||
33.
nanu saṃvinnabhaḥ jagannabhaḥ iti anarkam
anastamayodayam ātmani avasthitam kva
tat akhilam tvaṅgabhūtam tat dṛśyam ananyat
eva nirastakalanaḥ ambaramātram āsva
anastamayodayam ātmani avasthitam kva
tat akhilam tvaṅgabhūtam tat dṛśyam ananyat
eva nirastakalanaḥ ambaramātram āsva
33.
Consciousness is indeed like space; the universe (jagat) is like space, sunless, established in the Self (ātman), without rising or setting. Where (else can it be)? That entire (universe) has become your own limb, and that visible world (dṛśya) is indeed non-different (from the Self). O one who has cast off all distinctions (kalana), remain as mere space (ambara).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54 (current chapter)
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216