योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-150
मुनिरुवाच ।
एवंप्रकारया युक्त्या तेनायं मुनिना तदा ।
तथाहं बोधितो येन गतो विदितवेद्यताम् ॥ १ ॥
एवंप्रकारया युक्त्या तेनायं मुनिना तदा ।
तथाहं बोधितो येन गतो विदितवेद्यताम् ॥ १ ॥
muniruvāca ,
evaṃprakārayā yuktyā tenāyaṃ muninā tadā ,
tathāhaṃ bodhito yena gato viditavedyatām 1
evaṃprakārayā yuktyā tenāyaṃ muninā tadā ,
tathāhaṃ bodhito yena gato viditavedyatām 1
1.
muniḥ uvāca evaṃprakārayā yuktyā tena ayam muninā
tadā tathā aham bodhitaḥ yena gataḥ viditavedyatām
tadā tathā aham bodhitaḥ yena gataḥ viditavedyatām
1.
muniḥ uvāca.
tadā tena muninā evaṃprakārayā yuktyā ayam aham tathā bodhitaḥ yena gataḥ viditavedyatām.
tadā tena muninā evaṃprakārayā yuktyā ayam aham tathā bodhitaḥ yena gataḥ viditavedyatām.
1.
The sage said: By such reasoning, I was then instructed by that sage, through which I attained the state of knowing what is to be known.
ततोऽसौ न मया त्यक्तश्चिरप्रार्थनया तया ।
अवसत्तेन तत्रासौ मृतस्यापि तथैव च ॥ २ ॥
अवसत्तेन तत्रासौ मृतस्यापि तथैव च ॥ २ ॥
tato'sau na mayā tyaktaściraprārthanayā tayā ,
avasattena tatrāsau mṛtasyāpi tathaiva ca 2
avasattena tatrāsau mṛtasyāpi tathaiva ca 2
2.
tataḥ asau na mayā tyaktaḥ ciraprārthanayā tayā
avasattena tatra asau mṛtasya api tatha eva ca
avasattena tatra asau mṛtasya api tatha eva ca
2.
tataḥ mayā asau ciraprārthanayā tayā na tyaktaḥ.
ca asau tatra avasattena mṛtasya api tatha eva.
ca asau tatra avasattena mṛtasya api tatha eva.
2.
Therefore, I did not abandon him (my teacher), due to that earnest and long-held prayer. And there, he remained steadfastly even with one who was despondent, indeed, just as he would with one who was as good as dead.
येनैतन्मुनिना प्रोक्तमिन्दूदयशुभं वचः ।
सोऽयं पश्य मुनिश्रेष्ठस्तव पार्श्वे व्यवस्थितः ॥ ३ ॥
सोऽयं पश्य मुनिश्रेष्ठस्तव पार्श्वे व्यवस्थितः ॥ ३ ॥
yenaitanmuninā proktamindūdayaśubhaṃ vacaḥ ,
so'yaṃ paśya muniśreṣṭhastava pārśve vyavasthitaḥ 3
so'yaṃ paśya muniśreṣṭhastava pārśve vyavasthitaḥ 3
3.
yena etat muninā proktam indūdayaśubham vacaḥ saḥ
ayam paśya muniśreṣṭha tava pārśve vyavasthitaḥ
ayam paśya muniśreṣṭha tava pārśve vyavasthitaḥ
3.
muniśreṣṭha,
paśya! yena muninā etat indūdayaśubham vacaḥ proktam,
saḥ ayam tava pārśve vyavasthitaḥ.
paśya! yena muninā etat indūdayaśubham vacaḥ proktam,
saḥ ayam tava pārśve vyavasthitaḥ.
3.
O best of sages, behold! That very sage by whom this speech, auspicious like the rising moon, was uttered, he is standing right here beside you.
अनेनोक्तमनुक्तेन ममैतन्मोहघातिना ।
दृश्यपूर्वापरज्ञेन यज्ञेनेवात्तमूर्तिना ॥ ४ ॥
दृश्यपूर्वापरज्ञेन यज्ञेनेवात्तमूर्तिना ॥ ४ ॥
anenoktamanuktena mamaitanmohaghātinā ,
dṛśyapūrvāparajñena yajñenevāttamūrtinā 4
dṛśyapūrvāparajñena yajñenevāttamūrtinā 4
4.
anena uktam anuktena mama etat mohaghātinā
dṛśyapūrvāparajñena yajñena iva uttamūrtinā
dṛśyapūrvāparajñena yajñena iva uttamūrtinā
4.
mama mohaghātinā dṛśyapūrvāparajñena
uttamūrtinā yajñena iva anena uktam anuktena
uttamūrtinā yajñena iva anena uktam anuktena
4.
By this (teaching) of mine, which dispels delusion, containing both spoken and unspoken aspects, and which, like a perfect Vedic ritual (yajña), comprehends all visible things, past and future.
अग्निरुवाच ।
तदाकर्ण्य वचस्तस्य मुनेर्व्याधोऽभवत्तदा ।
प्रत्यक्षः स्वप्नसर्गः किमिति खिन्न इव स्मयात् ॥ ५ ॥
तदाकर्ण्य वचस्तस्य मुनेर्व्याधोऽभवत्तदा ।
प्रत्यक्षः स्वप्नसर्गः किमिति खिन्न इव स्मयात् ॥ ५ ॥
agniruvāca ,
tadākarṇya vacastasya munervyādho'bhavattadā ,
pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kimiti khinna iva smayāt 5
tadākarṇya vacastasya munervyādho'bhavattadā ,
pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kimiti khinna iva smayāt 5
5.
agniḥ uvāca tadākarṇya vacaḥ tasya muneḥ vyādhaḥ abhavat
tadā pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kim iti khinnaḥ iva smayāt
tadā pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kim iti khinnaḥ iva smayāt
5.
agniḥ uvāca tasya muneḥ vacaḥ tadākarṇya vyādhaḥ tadā
pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kim iti smayāt khinnaḥ iva abhavat
pratyakṣaḥ svapnasargaḥ kim iti smayāt khinnaḥ iva abhavat
5.
Agni said: Having heard those words of the sage, the hunter then became, as if distressed by astonishment, thinking: 'What is this manifest dream-world?'
दूरदेशगतैर्दृष्टस्थिरसौदामनीधिया ।
द्रवत्कनकनिष्यन्दकुट्टिमं व्योम दर्शयन् ॥ ६ ॥
द्रवत्कनकनिष्यन्दकुट्टिमं व्योम दर्शयन् ॥ ६ ॥
dūradeśagatairdṛṣṭasthirasaudāmanīdhiyā ,
dravatkanakaniṣyandakuṭṭimaṃ vyoma darśayan 6
dravatkanakaniṣyandakuṭṭimaṃ vyoma darśayan 6
6.
dūradeśagataiḥ dṛṣṭasthirasau-dāmanīdhiyā
dravatkanakaniṣyandakuṭṭimam vyoma darśayan
dravatkanakaniṣyandakuṭṭimam vyoma darśayan
6.
darśayan vyoma dravatkanakaniṣyandakuṭṭimam
dūradeśagataiḥ dṛṣṭasthirasau-dāmanīdhiyā
dūradeśagataiḥ dṛṣṭasthirasau-dāmanīdhiyā
6.
Presenting the sky (vyoma) as a pavement of flowing molten gold (dravatkanakaniṣyandakuṭṭimaṃ), thus making those who had gone to distant lands (dūradeśagataiḥ) perceive it as a vision of unwavering lightning (dṛṣṭasthirasau-dāmanīdhiyā).
यत्स्वप्नकथितस्येयं जाग्रत्प्रत्यक्षतोच्यते ।
लभ्यतेऽपि च तन्नाम वेद चित्रमिदं मुने ॥ ७ ॥
लभ्यतेऽपि च तन्नाम वेद चित्रमिदं मुने ॥ ७ ॥
yatsvapnakathitasyeyaṃ jāgratpratyakṣatocyate ,
labhyate'pi ca tannāma veda citramidaṃ mune 7
labhyate'pi ca tannāma veda citramidaṃ mune 7
7.
yat svapnakathitasya iyam jāgrat pratyakṣatā ucyate
labhyate api ca tat nāma veda citram idam mune
labhyate api ca tat nāma veda citram idam mune
7.
mune yat svapnakathitasya iyam jāgrat pratyakṣatā ucyate,
ca tat nāma api labhyate,
idam citram veda
ca tat nāma api labhyate,
idam citram veda
7.
That what was said in the dream, its direct manifestation is observed in the waking state; and also, that (very) name is found. Indeed, this is wondrous, O sage!
कथमेष महान्स्वप्नपुरुषः स मुनीश्वर ।
जाग्रत्यपि स्थिरीभूतो भूतो बालमतेरिव ॥ ८ ॥
जाग्रत्यपि स्थिरीभूतो भूतो बालमतेरिव ॥ ८ ॥
kathameṣa mahānsvapnapuruṣaḥ sa munīśvara ,
jāgratyapi sthirībhūto bhūto bālamateriva 8
jāgratyapi sthirībhūto bhūto bālamateriva 8
8.
katham eṣaḥ mahān svapnapurūṣaḥ saḥ munīśvara
jāgrati api sthirībhūtaḥ bhūtaḥ bālamateḥ iva
jāgrati api sthirībhūtaḥ bhūtaḥ bālamateḥ iva
8.
munīśvara katham eṣaḥ saḥ mahān svapnapurūṣaḥ
jāgrati api sthirībhūtaḥ bhūtaḥ bālamateḥ iva?
jāgrati api sthirībhūtaḥ bhūtaḥ bālamateḥ iva?
8.
O lord of sages, how has this great dream-person (puruṣa), that one, become so firmly established even in the waking state, appearing as real as if to a childish mind?
एवमाश्चर्यमाख्यानमुच्यतां मे यथाक्रमम् ।
कुतः कस्य किमेतद्वा परमो हि स विस्मयः ॥ ९ ॥
कुतः कस्य किमेतद्वा परमो हि स विस्मयः ॥ ९ ॥
evamāścaryamākhyānamucyatāṃ me yathākramam ,
kutaḥ kasya kimetadvā paramo hi sa vismayaḥ 9
kutaḥ kasya kimetadvā paramo hi sa vismayaḥ 9
9.
evam āścaryam ākhyānam ucyatām me yathākramam
kutaḥ kasya kim etat vā paramaḥ hi saḥ vismayaḥ
kutaḥ kasya kim etat vā paramaḥ hi saḥ vismayaḥ
9.
evam āścaryam ākhyānam me yathākramam ucyatām
kutaḥ kasya vā kim etat saḥ hi paramaḥ vismayaḥ
kutaḥ kasya vā kim etat saḥ hi paramaḥ vismayaḥ
9.
Therefore, let this astonishing narrative be recounted to me in due order. From where does this originate, to whom does it belong, or what exactly is this? Indeed, that is the supreme wonder.
मुनिरुवाच ।
ततः श्रृणु महाभाग वृत्तं चित्रं किमत्र मे ।
कथयामि समासेन सहसा मां कुरु त्वराम् ॥ १० ॥
ततः श्रृणु महाभाग वृत्तं चित्रं किमत्र मे ।
कथयामि समासेन सहसा मां कुरु त्वराम् ॥ १० ॥
muniruvāca ,
tataḥ śrṛṇu mahābhāga vṛttaṃ citraṃ kimatra me ,
kathayāmi samāsena sahasā māṃ kuru tvarām 10
tataḥ śrṛṇu mahābhāga vṛttaṃ citraṃ kimatra me ,
kathayāmi samāsena sahasā māṃ kuru tvarām 10
10.
muniḥ uvāca tataḥ śṛṇu mahābhāga vṛttam citram kim
atra me kathayāmi samāsena sahasā mām kuru tvarām
atra me kathayāmi samāsena sahasā mām kuru tvarām
10.
muniḥ uvāca tataḥ mahābhāga śṛṇu vṛttam citram kim
atra me kathayāmi samāsena sahasā mām tvarām kuru
atra me kathayāmi samāsena sahasā mām tvarām kuru
10.
The sage said: 'Therefore, listen, O blessed one, to this wondrous event. What (more is there to say or consider) here for me? I shall narrate it concisely. Therefore, quickly urge me on!'
अनेनैतत्तदा तत्र वर्णितं बोधनाय मे ।
बुधोऽहमभवं चाशु महतोऽस्य तया गिरा ॥ ११ ॥
बुधोऽहमभवं चाशु महतोऽस्य तया गिरा ॥ ११ ॥
anenaitattadā tatra varṇitaṃ bodhanāya me ,
budho'hamabhavaṃ cāśu mahato'sya tayā girā 11
budho'hamabhavaṃ cāśu mahato'sya tayā girā 11
11.
anena etat tadā tatra varṇitam bodhanāya me
budhaḥ aham abhavam ca āśu mahataḥ asya tayā girā
budhaḥ aham abhavam ca āśu mahataḥ asya tayā girā
11.
anena etat tadā tatra me bodhanāya varṇitam ca
aham āśu asya mahataḥ tayā girā budhaḥ abhavam
aham āśu asya mahataḥ tayā girā budhaḥ abhavam
11.
Thus, that (story) was then recounted there by this (sage) for my enlightenment. And I swiftly became enlightened by that great speech of this (sage).
तत एतद्गिरा पूर्वः स्वस्वभावः स्मृतो मया ।
अवदातोऽवदातेन नभसेव तपात्यये ॥ १२ ॥
अवदातोऽवदातेन नभसेव तपात्यये ॥ १२ ॥
tata etadgirā pūrvaḥ svasvabhāvaḥ smṛto mayā ,
avadāto'vadātena nabhaseva tapātyaye 12
avadāto'vadātena nabhaseva tapātyaye 12
12.
tataḥ etat girā pūrvaḥ svasvabhāvaḥ smṛtaḥ
mayā avadātaḥ avadātena nabhasā iva tapātyaye
mayā avadātaḥ avadātena nabhasā iva tapātyaye
12.
tataḥ etat girā mayā pūrvaḥ avadātaḥ svasvabhāvaḥ
smṛtaḥ avadātena nabhasā iva tapātyaye
smṛtaḥ avadātena nabhasā iva tapātyaye
12.
Then, by this speech, my own intrinsic nature (dharma), which is pristine, was remembered by me, just as (the atmosphere is made) clear by the pristine sky at the end of the hot season.
अहो नु सोऽहमभवं मुनिरित्युदिताशयम् ।
अहमासं हृदा स्फीतात्स्नातोऽवस्थितविस्मयात् ॥ १३ ॥
अहमासं हृदा स्फीतात्स्नातोऽवस्थितविस्मयात् ॥ १३ ॥
aho nu so'hamabhavaṃ munirityuditāśayam ,
ahamāsaṃ hṛdā sphītātsnāto'vasthitavismayāt 13
ahamāsaṃ hṛdā sphītātsnāto'vasthitavismayāt 13
13.
aho nu saḥ aham abhavam muniḥ iti udita-āśayam
aham āsam hṛdā sphītāt snātaḥ avasthita-vismayāt
aham āsam hṛdā sphītāt snātaḥ avasthita-vismayāt
13.
aho nu saḥ aham muniḥ abhavam iti udita-āśayam
aham avasthita-vismayāt sphītāt hṛdā snātaḥ āsam
aham avasthita-vismayāt sphītāt hṛdā snātaḥ āsam
13.
Oh, indeed! "I became that sage" – this thought arose in me. My heart was (as if) bathed, expanded by a deep, settled wonder.
इमां भोगास्थयावस्थां प्राप्तोऽस्म्यज्ञ इवाध्वगः ।
धावञ्छ्रमार्तिरम्ब्वर्थी व्यर्थया मृगतृष्णया ॥ १४ ॥
धावञ्छ्रमार्तिरम्ब्वर्थी व्यर्थया मृगतृष्णया ॥ १४ ॥
imāṃ bhogāsthayāvasthāṃ prāpto'smyajña ivādhvagaḥ ,
dhāvañchramārtirambvarthī vyarthayā mṛgatṛṣṇayā 14
dhāvañchramārtirambvarthī vyarthayā mṛgatṛṣṇayā 14
14.
imām bhoga-āsthaya avasthām prāptaḥ asmi ajñaḥ iva adhvagḥ
dhāvan śrama-ārtiḥ ambu-arthī vyarthayā mṛga-tṛṣṇayā
dhāvan śrama-ārtiḥ ambu-arthī vyarthayā mṛga-tṛṣṇayā
14.
ajñaḥ adhvagḥ iva śrama-ārtiḥ ambu-arthī vyarthayā
mṛga-tṛṣṇayā dhāvan imām avasthām bhoga-āsthaya prāptaḥ asmi
mṛga-tṛṣṇayā dhāvan imām avasthām bhoga-āsthaya prāptaḥ asmi
14.
I have reached this state due to my attachment to worldly enjoyments (bhoga), just like an ignorant traveler, afflicted by fatigue and seeking water, runs after a futile mirage (mṛgatṛṣṇā).
कष्टं दृश्योपलम्भेन भ्रान्तिमात्रात्मना सता ।
बालो वेतालकेनेव प्राज्ञोऽपि च्छलितो ह्यहो ॥ १५ ॥
बालो वेतालकेनेव प्राज्ञोऽपि च्छलितो ह्यहो ॥ १५ ॥
kaṣṭaṃ dṛśyopalambhena bhrāntimātrātmanā satā ,
bālo vetālakeneva prājño'pi cchalito hyaho 15
bālo vetālakeneva prājño'pi cchalito hyaho 15
15.
kaṣṭam dṛśya-upalambhena bhrānti-mātra-ātmanā satā
bālaḥ vetālaken iva prājñaḥ api cchalitaḥ hi aho
bālaḥ vetālaken iva prājñaḥ api cchalitaḥ hi aho
15.
aho kaṣṭam bhrānti-mātra-ātmanā satā dṛśya-upalambhena
prājñaḥ api bālaḥ vetālaken iva hi cchalitaḥ
prājñaḥ api bālaḥ vetālaken iva hi cchalitaḥ
15.
Alas, how distressing! Even a wise person is indeed deluded by the perception of the visible world (dṛśya), which is in essence merely an illusion (bhrānti), just as a child is tricked by a goblin.
अहो नु चित्रमेतेन मिथ्याज्ञानेन वल्गता ।
नीतः सर्वार्थशून्येन पदवीं कामिमामहम् ॥ १६ ॥
नीतः सर्वार्थशून्येन पदवीं कामिमामहम् ॥ १६ ॥
aho nu citrametena mithyājñānena valgatā ,
nītaḥ sarvārthaśūnyena padavīṃ kāmimāmaham 16
nītaḥ sarvārthaśūnyena padavīṃ kāmimāmaham 16
16.
aho nu citram etena mithyā-jñānena valgatā
nītaḥ sarva-artha-śūnyena padavīm kāmimām aham
nītaḥ sarva-artha-śūnyena padavīm kāmimām aham
16.
aho nu citram etena valgatā sarva-artha-śūnyena
mithyā-jñānena aham kāmimām padavīm nītaḥ
mithyā-jñānena aham kāmimām padavīm nītaḥ
16.
Oh, indeed, how astonishing! I have been led to this desired state by this false knowledge (mithyā-jñāna), which parades itself and is devoid of all true purpose.
अथवा यः सोऽहमपि भ्रान्तिमात्रं न सन्मयः ।
तथापि चित्रशतता यन्नामासद्विडम्ब्यते ॥ १७ ॥
तथापि चित्रशतता यन्नामासद्विडम्ब्यते ॥ १७ ॥
athavā yaḥ so'hamapi bhrāntimātraṃ na sanmayaḥ ,
tathāpi citraśatatā yannāmāsadviḍambyate 17
tathāpi citraśatatā yannāmāsadviḍambyate 17
17.
athavā yaḥ saḥ aham api bhrāntimātram na sanmayaḥ
tathāpi citraśatatā yat nāma asat viḍambyate
tathāpi citraśatatā yat nāma asat viḍambyate
17.
athavā yaḥ saḥ aham api bhrāntimātram na sanmayaḥ
tathāpi yat asat nāma viḍambyate citraśatatā
tathāpi yat asat nāma viḍambyate citraśatatā
17.
Or, even this 'I' (aham), which is identified as such, is merely an illusion, not truly existent. Nevertheless, it is a great wonder how what is unreal (asat) is indeed manifested by name.
नाहमस्मि न चैवेयमिदं नायमपि भ्रमः ।
चित्रं सर्वमिदं मिथ्या सर्वं च सदिव स्थितम् ॥ १८ ॥
चित्रं सर्वमिदं मिथ्या सर्वं च सदिव स्थितम् ॥ १८ ॥
nāhamasmi na caiveyamidaṃ nāyamapi bhramaḥ ,
citraṃ sarvamidaṃ mithyā sarvaṃ ca sadiva sthitam 18
citraṃ sarvamidaṃ mithyā sarvaṃ ca sadiva sthitam 18
18.
na aham asmi na ca eva iyam idam na ayam api bhramaḥ
citram sarvam idam mithyā sarvam ca sat iva sthitam
citram sarvam idam mithyā sarvam ca sat iva sthitam
18.
aham na asmi ca na eva iyam idam na ayam api bhramaḥ
citram idam sarvam mithyā ca sarvam sat iva sthitam
citram idam sarvam mithyā ca sarvam sat iva sthitam
18.
I (aham) do not exist, nor does this (iyam) exist, nor is this (idam) or that (ayam) even an illusion (bhrama). It is truly wonderful: all this is false (mithyā), yet all appears as if it were real (sat).
किमिदानीं मया कार्यमिह बन्धभिदान्तरः ।
विद्यते मेऽङ्कुरश्छेद्यं तत्तावत्संत्यजाम्यहम् ॥ १९ ॥
विद्यते मेऽङ्कुरश्छेद्यं तत्तावत्संत्यजाम्यहम् ॥ १९ ॥
kimidānīṃ mayā kāryamiha bandhabhidāntaraḥ ,
vidyate me'ṅkuraśchedyaṃ tattāvatsaṃtyajāmyaham 19
vidyate me'ṅkuraśchedyaṃ tattāvatsaṃtyajāmyaham 19
19.
kim idānīm mayā kāryam iha bandhabhidāntaraḥ
vidyate me aṅkuraḥ chedyam tat tāvat saṃtyajāmi aham
vidyate me aṅkuraḥ chedyam tat tāvat saṃtyajāmi aham
19.
idānīm iha mayā kim bandhabhidāntaraḥ kāryam? me aṅkuraḥ vidyate.
(tat) chedyam.
tat tāvat aham saṃtyajāmi.
(tat) chedyam.
tat tāvat aham saṃtyajāmi.
19.
What, then, is there for me to do here (in this world) to sever the inner distinctions (that cause bondage)? There is a sprout (aṅkura) for me. It is to be cut. That (sprout), I (aham) therefore completely abandon.
आस्तामेतदविद्यैषा व्यर्थरूपा किमेतया ।
भ्रान्त्या भ्रान्तिरसद्रूपा त्यक्तैवैषा मयाधुना ॥ २० ॥
भ्रान्त्या भ्रान्तिरसद्रूपा त्यक्तैवैषा मयाधुना ॥ २० ॥
āstāmetadavidyaiṣā vyartharūpā kimetayā ,
bhrāntyā bhrāntirasadrūpā tyaktaivaiṣā mayādhunā 20
bhrāntyā bhrāntirasadrūpā tyaktaivaiṣā mayādhunā 20
20.
āstām etat avidyā eṣā vyartharūpā kim etayā bhrāntyā
bhrāntiḥ asadrūpā tyaktā eva eṣā mayā adhunā
bhrāntiḥ asadrūpā tyaktā eva eṣā mayā adhunā
20.
etat avidyā āstām.
eṣā vyartharūpā (asti).
etayā bhrāntyā kim? eṣā asadrūpā bhrāntiḥ adhunā mayā eva tyaktā.
eṣā vyartharūpā (asti).
etayā bhrāntyā kim? eṣā asadrūpā bhrāntiḥ adhunā mayā eva tyaktā.
20.
Let this (etat) ignorance (avidyā) be; this (eṣā) is of useless form. What use is there in this (etayā) illusion (bhrāntyā)? This illusion (bhrānti), whose form is unreal (asadrūpā), has indeed been abandoned by me (mayā) now.
उपदेष्टा मुनिरयमेषोऽत्र भ्रान्तिमात्रकम् ।
ब्रह्मैवाहमिवाभाति रूपमेतद्दिवाभ्रवत् ॥ २१ ॥
ब्रह्मैवाहमिवाभाति रूपमेतद्दिवाभ्रवत् ॥ २१ ॥
upadeṣṭā munirayameṣo'tra bhrāntimātrakam ,
brahmaivāhamivābhāti rūpametaddivābhravat 21
brahmaivāhamivābhāti rūpametaddivābhravat 21
21.
upadeṣṭā muniḥ ayam eṣaḥ atra bhrāntimātrakam
brahma eva aham iva ābhāti rūpam etat divābhravat
brahma eva aham iva ābhāti rūpam etat divābhravat
21.
ayam upadeṣṭā muniḥ atra eṣaḥ bhrāntimātrakam
brahma eva aham iva ābhāti etat rūpam divābhravat
brahma eva aham iva ābhāti etat rūpam divābhravat
21.
This preceptor, the sage, is merely an illusion here. It appears as if 'I am Brahman.' This form is like a cloud in the daytime.
तदेवं तावदुदितज्ञानं वक्ष्ये महामुनिम् ।
इति संचिन्त्य स मुनिस्तत्र प्रोक्त इदं मया ॥ २२ ॥
इति संचिन्त्य स मुनिस्तत्र प्रोक्त इदं मया ॥ २२ ॥
tadevaṃ tāvaduditajñānaṃ vakṣye mahāmunim ,
iti saṃcintya sa munistatra prokta idaṃ mayā 22
iti saṃcintya sa munistatra prokta idaṃ mayā 22
22.
tad evam tāvat udita jñānam vakṣye mahāmunim
iti saṃcintya saḥ muniḥ tatra proktam idam mayā
iti saṃcintya saḥ muniḥ tatra proktam idam mayā
22.
iti tad evam tāvat udita jñānam mahāmunim vakṣye
iti saṃcintya mayā idam tatra saḥ muniḥ proktam
iti saṃcintya mayā idam tatra saḥ muniḥ proktam
22.
Having pondered thus, 'Therefore, I will now declare this arisen knowledge to the great sage,' I then spoke these words to him there.
मुनिनायक गच्छामि तच्छरीरमिदं निजम् ।
द्रष्टुं यच्च प्रवृत्तोऽस्मि शरीरं तदपीक्षितुम् ॥ २३ ॥
द्रष्टुं यच्च प्रवृत्तोऽस्मि शरीरं तदपीक्षितुम् ॥ २३ ॥
munināyaka gacchāmi taccharīramidaṃ nijam ,
draṣṭuṃ yacca pravṛtto'smi śarīraṃ tadapīkṣitum 23
draṣṭuṃ yacca pravṛtto'smi śarīraṃ tadapīkṣitum 23
23.
munināyaka gacchāmi tat śarīram idam nijam draṣṭum
yat ca pravṛttaḥ asmi śarīram tat api īkṣitum
yat ca pravṛttaḥ asmi śarīram tat api īkṣitum
23.
munināyaka gacchāmi idam nijam śarīram draṣṭum
ca yat tat śarīram api īkṣitum pravṛttaḥ asmi
ca yat tat śarīram api īkṣitum pravṛttaḥ asmi
23.
O chief of sages, I am going to see this body of my own. Furthermore, I am engaged in seeing that other body as well.
इत्याकर्ण्य स मामाह हसन्मुनिवरस्तदा ।
कुतस्तौ भवतो देहौ तौ सुदूरतरं गतौ ॥ २४ ॥
कुतस्तौ भवतो देहौ तौ सुदूरतरं गतौ ॥ २४ ॥
ityākarṇya sa māmāha hasanmunivarastadā ,
kutastau bhavato dehau tau sudūrataraṃ gatau 24
kutastau bhavato dehau tau sudūrataraṃ gatau 24
24.
iti ākarṇya saḥ mām āha hasan munivaraḥ tadā
kutaḥ tau bhavataḥ dehau tau sudūrataram gatau
kutaḥ tau bhavataḥ dehau tau sudūrataram gatau
24.
iti ākarṇya saḥ hasan munivaraḥ tadā mām āha
kutaḥ tau bhavataḥ dehau tau sudūrataram gatau
kutaḥ tau bhavataḥ dehau tau sudūrataram gatau
24.
Hearing this, that excellent sage then said to me, laughing, 'Where are those two bodies of yours? They have gone very far away.'
गच्छात्मनैव वा पश्य वृत्तान्तं वृत्तकोविद ।
पश्य तावद्यथावृत्तं दृष्टान्तं ज्ञास्यसि स्वयम् ॥ २५ ॥
पश्य तावद्यथावृत्तं दृष्टान्तं ज्ञास्यसि स्वयम् ॥ २५ ॥
gacchātmanaiva vā paśya vṛttāntaṃ vṛttakovida ,
paśya tāvadyathāvṛttaṃ dṛṣṭāntaṃ jñāsyasi svayam 25
paśya tāvadyathāvṛttaṃ dṛṣṭāntaṃ jñāsyasi svayam 25
25.
gaccha ātmanā eva vā paśya vṛttāntam vṛttakovida
paśya tāvat yathāvṛttam dṛṣṭāntam jñāsyasi svayam
paśya tāvat yathāvṛttam dṛṣṭāntam jñāsyasi svayam
25.
vṛttakovida gaccha ātmanā eva vā paśya vṛttāntam
paśya tāvat yathāvṛttam dṛṣṭāntam svayam jñāsyasi
paśya tāvat yathāvṛttam dṛṣṭāntam svayam jñāsyasi
25.
O knower of events, either go and witness the situation yourself, or simply observe it as it happened. You will then understand the example for yourself.
इति संचिन्त्य तं देहं विदं भूसत्तयाऽऽस्मिकम् ।
त्यक्त्वा चिदात्मा तत्प्राणात्पवने योजितो मया ॥ २६ ॥
त्यक्त्वा चिदात्मा तत्प्राणात्पवने योजितो मया ॥ २६ ॥
iti saṃcintya taṃ dehaṃ vidaṃ bhūsattayā''smikam ,
tyaktvā cidātmā tatprāṇātpavane yojito mayā 26
tyaktvā cidātmā tatprāṇātpavane yojito mayā 26
26.
iti saṃcintya tam deham vidam bhūsattayā ātmikam
tyaktvā cidātmā tatprāṇāt pavane yojitaḥ mayā
tyaktvā cidātmā tatprāṇāt pavane yojitaḥ mayā
26.
iti tam deham vidam bhūsattayā ātmikam saṃcintya
cidātmā tyaktvā tatprāṇāt pavane mayā yojitaḥ
cidātmā tyaktvā tatprāṇāt pavane mayā yojitaḥ
26.
Thus, having thoroughly considered that body - which was conscious and possessed of a self-like nature pertaining to the self (ātman) due to its earthly existence - the conscious self (cidātman), having abandoned it, was then directed by me from its vital breaths (prāṇa) into the wind.
प्राक्तनं देहमालोक्य यावदायाम्यहं मुने ।
इहैव तावत्स्थातव्यमित्युक्त्वाहं गतोऽनिलम् ॥ २७ ॥
इहैव तावत्स्थातव्यमित्युक्त्वाहं गतोऽनिलम् ॥ २७ ॥
prāktanaṃ dehamālokya yāvadāyāmyahaṃ mune ,
ihaiva tāvatsthātavyamityuktvāhaṃ gato'nilam 27
ihaiva tāvatsthātavyamityuktvāhaṃ gato'nilam 27
27.
prāktanam deham ālokya yāvat āyāmi aham mune iha
eva tāvat sthātavyam iti uktvā aham gataḥ anilam
eva tāvat sthātavyam iti uktvā aham gataḥ anilam
27.
mune prāktanam deham ālokya yāvat aham āyāmi iha
eva tāvat sthātavyam iti uktvā aham anilam gataḥ
eva tāvat sthātavyam iti uktvā aham anilam gataḥ
27.
O sage, having observed my previous body, I thought: 'Until I return, it (the body) must remain right here.' Having thus spoken, I departed into the air.
अथ वातरथारूढो गगनं भ्रान्तवानहम् ।
पुष्पामोद इवानन्तं गत्वा च त्वरया चिरम् ॥ २८ ॥
पुष्पामोद इवानन्तं गत्वा च त्वरया चिरम् ॥ २८ ॥
atha vātarathārūḍho gaganaṃ bhrāntavānaham ,
puṣpāmoda ivānantaṃ gatvā ca tvarayā ciram 28
puṣpāmoda ivānantaṃ gatvā ca tvarayā ciram 28
28.
atha vātarathārūḍhaḥ gaganam bhrāntavān aham
puṣpāmodaḥ iva anantam gatvā ca tvarayā ciram
puṣpāmodaḥ iva anantam gatvā ca tvarayā ciram
28.
atha vātarathārūḍhaḥ aham gaganam bhrāntavān
ca puṣpāmodaḥ iva tvarayā ciram anantam gatvā
ca puṣpāmodaḥ iva tvarayā ciram anantam gatvā
28.
Thereafter, mounted on a wind-chariot, I traversed the sky. And like the fragrance of a flower, I traveled swiftly and extensively, reaching the boundless expanse.
ततश्चिरमपि भ्रान्त्वा यदा गलविलं चलन् ।
अहं न प्राप्तवांस्तस्य किंचिदस्याशयस्थितः ॥ २९ ॥
अहं न प्राप्तवांस्तस्य किंचिदस्याशयस्थितः ॥ २९ ॥
tataściramapi bhrāntvā yadā galavilaṃ calan ,
ahaṃ na prāptavāṃstasya kiṃcidasyāśayasthitaḥ 29
ahaṃ na prāptavāṃstasya kiṃcidasyāśayasthitaḥ 29
29.
tataḥ ciram api bhrāntvā yadā galavilam calan
aham na prāptavān tasya kiñcit asya āśayasthitaḥ
aham na prāptavān tasya kiñcit asya āśayasthitaḥ
29.
tataḥ aham ciram api bhrāntvā yadā galavilam
calan tasya asya kiñcit āśayasthitaḥ na prāptavān
calan tasya asya kiñcit āśayasthitaḥ na prāptavān
29.
Then, after wandering for a long time, when I entered its throat, I, though being situated within its very intention (āśaya), still found nothing of it.
तदा खेदमुपायातः परमं पुनरागतः ।
इदमेव जगज्जालमहमालानमात्मनः ॥ ३० ॥
इदमेव जगज्जालमहमालानमात्मनः ॥ ३० ॥
tadā khedamupāyātaḥ paramaṃ punarāgataḥ ,
idameva jagajjālamahamālānamātmanaḥ 30
idameva jagajjālamahamālānamātmanaḥ 30
30.
tadā khedam upāyātaḥ paramam punaḥ āgataḥ
idam eva jagajjālam aham ālānam ātmanaḥ
idam eva jagajjālam aham ālānam ātmanaḥ
30.
tadā paramam khedam upāyātaḥ punaḥ āgataḥ
aham idam eva jagajjālam ātmanaḥ ālānam
aham idam eva jagajjālam ātmanaḥ ālānam
30.
Then, having experienced supreme sorrow, I returned. I considered this very network of the world (jagatjāla) to be the tethering post for my own self (ātman).
इहेमं लब्धवानग्रे ततो मुनिमनुत्तमम् ।
पृष्टवानहमेकाग्रस्तत एवमिदं गृहे ॥ ३१ ॥
पृष्टवानहमेकाग्रस्तत एवमिदं गृहे ॥ ३१ ॥
ihemaṃ labdhavānagre tato munimanuttamam ,
pṛṣṭavānahamekāgrastata evamidaṃ gṛhe 31
pṛṣṭavānahamekāgrastata evamidaṃ gṛhe 31
31.
iha imam labdhavān agre tataḥ munim anuttamam
pṛṣṭavān aham ekāgraḥ tataḥ evam idam gṛhe
pṛṣṭavān aham ekāgraḥ tataḥ evam idam gṛhe
31.
iha agre aham imam anuttamam munim labdhavān
tataḥ ekāgraḥ tataḥ gṛhe idam evam pṛṣṭavān
tataḥ ekāgraḥ tataḥ gṛhe idam evam pṛṣṭavān
31.
Here, I first found this excellent sage (muni). Then, with a focused mind (ekāgra), I questioned him about this matter in the house.
किमेतद्भगवन्ब्रूहि पूर्वापरविदांवर ।
त्वं पश्यसि यथावृत्तमुत्तमज्ञानचक्षुषा ॥ ३२ ॥
त्वं पश्यसि यथावृत्तमुत्तमज्ञानचक्षुषा ॥ ३२ ॥
kimetadbhagavanbrūhi pūrvāparavidāṃvara ,
tvaṃ paśyasi yathāvṛttamuttamajñānacakṣuṣā 32
tvaṃ paśyasi yathāvṛttamuttamajñānacakṣuṣā 32
32.
kim etat bhagavan brūhi pūrvāparavidām vara
tvam paśyasi yathāvṛttam uttamajñānacakṣuṣā
tvam paśyasi yathāvṛttam uttamajñānacakṣuṣā
32.
bhagavan pūrvāparavidām vara kim etat brūhi
tvam uttamajñānacakṣuṣā yathāvṛttam paśyasi
tvam uttamajñānacakṣuṣā yathāvṛttam paśyasi
32.
What is this, O Lord (Bhagavan)? Please tell me, O best among those who know the past and the future. For you see all that has transpired with the eye of supreme knowledge (jñāna).
यस्य देहं प्रविष्टोऽहं स च मद्वपुरेव च ।
क्व तावुभौ गतौ देहौ न लब्धौ केन हेतुना ॥ ३३ ॥
क्व तावुभौ गतौ देहौ न लब्धौ केन हेतुना ॥ ३३ ॥
yasya dehaṃ praviṣṭo'haṃ sa ca madvapureva ca ,
kva tāvubhau gatau dehau na labdhau kena hetunā 33
kva tāvubhau gatau dehau na labdhau kena hetunā 33
33.
yasya deham praviṣṭaḥ aham saḥ ca mat-vapuḥ eva ca
kva tau ubhau gatau dehau na labdhau kena hetunā
kva tau ubhau gatau dehau na labdhau kena hetunā
33.
aham yasya deham praviṣṭaḥ,
saḥ ca mat-vapuḥ eva ca.
tau ubhau dehau kva gatau? kena hetunā na labdhau?
saḥ ca mat-vapuḥ eva ca.
tau ubhau dehau kva gatau? kena hetunā na labdhau?
33.
I, who entered a body, and that body became my very own form - where did both of those bodies go? For what reason were they not found?
मयातिचिरमाभोगि भ्रान्तं संसारमण्डलम् ।
स्थावरादाऽऽत्मनः कस्मात्प्राप्तं गलबिलं न तत् ॥ ३४ ॥
स्थावरादाऽऽत्मनः कस्मात्प्राप्तं गलबिलं न तत् ॥ ३४ ॥
mayāticiramābhogi bhrāntaṃ saṃsāramaṇḍalam ,
sthāvarādā''tmanaḥ kasmātprāptaṃ galabilaṃ na tat 34
sthāvarādā''tmanaḥ kasmātprāptaṃ galabilaṃ na tat 34
34.
mayā aticiram ābhogi bhrāntam saṃsāra-maṇḍalam
sthāvarāt ātmanaḥ kasmāt prāptam gala-bilam na tat
sthāvarāt ātmanaḥ kasmāt prāptam gala-bilam na tat
34.
mayā aticiram sthāvarāt ātmanaḥ ābhogi saṃsāra-maṇḍalam bhrāntam.
tat gala-bilam kasmāt na prāptam?
tat gala-bilam kasmāt na prāptam?
34.
I have wandered for an exceedingly long time through the vast realm of transmigration (saṃsāra), from immobile forms to the mobile self (ātman). Why was that 'throat-hole' (a specific form of death) not attained by me?
गत्वेति पृष्टः स मुनिः समुवाच महाशयः ।
जानासि तत्स्वयं कस्मादिति तामरसेक्षण ॥ ३५ ॥
जानासि तत्स्वयं कस्मादिति तामरसेक्षण ॥ ३५ ॥
gatveti pṛṣṭaḥ sa muniḥ samuvāca mahāśayaḥ ,
jānāsi tatsvayaṃ kasmāditi tāmarasekṣaṇa 35
jānāsi tatsvayaṃ kasmāditi tāmarasekṣaṇa 35
35.
gatvā iti pṛṣṭaḥ saḥ muniḥ samuvāca mahāśayaḥ
jānāsi tat svayam kasmāt iti tāmarasa-īkṣaṇa
jānāsi tat svayam kasmāt iti tāmarasa-īkṣaṇa
35.
iti pṛṣṭaḥ saḥ mahāśayaḥ muniḥ gatvā samuvāca:
"he tāmarasa-īkṣaṇa! kasmāt svayam tat na jānāsi?"
"he tāmarasa-īkṣaṇa! kasmāt svayam tat na jānāsi?"
35.
When thus questioned, that noble-minded sage replied: "O lotus-eyed one, why do you yourself not know that?"
एतदालोकयसि चेत्स्वयं योगैकसंविदा ।
तत्पश्यस्येव निःशेषं यथा करतलाम्बुजम् ॥ ३६ ॥
तत्पश्यस्येव निःशेषं यथा करतलाम्बुजम् ॥ ३६ ॥
etadālokayasi cetsvayaṃ yogaikasaṃvidā ,
tatpaśyasyeva niḥśeṣaṃ yathā karatalāmbujam 36
tatpaśyasyeva niḥśeṣaṃ yathā karatalāmbujam 36
36.
etat ālokayasi cet svayam yoga-eka-saṃvidā tat
paśyasi eva niḥśeṣam yathā karatala-ambujam
paśyasi eva niḥśeṣam yathā karatala-ambujam
36.
cet svayam yoga-eka-saṃvidā etat ālokayasi,
tat eva niḥśeṣam yathā karatala-ambujam paśyasi.
tat eva niḥśeṣam yathā karatala-ambujam paśyasi.
36.
If you perceive this yourself through the singular insight of yoga (dhyāna), then you will indeed see it completely, just as clearly as a lotus in the palm of your hand.
तथापि यदि शुश्रूषा तवास्ति वचसा मम ।
तदिदं श्रृणु वक्ष्यामि यथावृत्तमखण्डितम् ॥ ३७ ॥
तदिदं श्रृणु वक्ष्यामि यथावृत्तमखण्डितम् ॥ ३७ ॥
tathāpi yadi śuśrūṣā tavāsti vacasā mama ,
tadidaṃ śrṛṇu vakṣyāmi yathāvṛttamakhaṇḍitam 37
tadidaṃ śrṛṇu vakṣyāmi yathāvṛttamakhaṇḍitam 37
37.
tathāpi yadi śuśrūṣā tava asti vacasā mama
tat idam śṛṇu vakṣyāmi yathāvṛttam akhaṇḍitam
tat idam śṛṇu vakṣyāmi yathāvṛttam akhaṇḍitam
37.
tathāpi yadi mama vacasā śuśrūṣā tava asti,
tat idam śṛṇu,
yathāvṛttam akhaṇḍitam vakṣyāmi
tat idam śṛṇu,
yathāvṛttam akhaṇḍitam vakṣyāmi
37.
Nevertheless, if you have a desire to hear my words, then listen to this; I will narrate the true and complete account as it happened.
तपस्तामरसोष्णांशुः कल्याणकमलाकरः ।
ज्ञानाब्जस्य हरेर्नाभिर्नास्ति तावदयं भवान् ॥ ३८ ॥
ज्ञानाब्जस्य हरेर्नाभिर्नास्ति तावदयं भवान् ॥ ३८ ॥
tapastāmarasoṣṇāṃśuḥ kalyāṇakamalākaraḥ ,
jñānābjasya harernābhirnāsti tāvadayaṃ bhavān 38
jñānābjasya harernābhirnāsti tāvadayaṃ bhavān 38
38.
tapas tāmarasoṣṇāṃśuḥ kalyāṇakamalākaraḥ
jñānābjasya hareḥ nābhiḥ na asti tāvat ayam bhavān
jñānābjasya hareḥ nābhiḥ na asti tāvat ayam bhavān
38.
bhavān tapas tāmarasoṣṇāṃśuḥ,
kalyāṇakamalākaraḥ,
hareḥ jñānābjasya nābhiḥ [ca asti].
ayam bhavān tāvat na asti [sma]
kalyāṇakamalākaraḥ,
hareḥ jñānābjasya nābhiḥ [ca asti].
ayam bhavān tāvat na asti [sma]
38.
You are the sun that causes the lotus of asceticism (tapas) to bloom, a lake of auspicious lotuses, and the very navel of Hari's lotus of knowledge. Yet, this (entity which is) you (ayam bhavān) did not exist until then.
स त्वं कदाचित्तपसि स्थितः स्वप्नदिदृक्षया ।
कस्यचिद्धृदयं जन्तोः प्रविष्टः पुष्टसंविदा ॥ ३९ ॥
कस्यचिद्धृदयं जन्तोः प्रविष्टः पुष्टसंविदा ॥ ३९ ॥
sa tvaṃ kadācittapasi sthitaḥ svapnadidṛkṣayā ,
kasyaciddhṛdayaṃ jantoḥ praviṣṭaḥ puṣṭasaṃvidā 39
kasyaciddhṛdayaṃ jantoḥ praviṣṭaḥ puṣṭasaṃvidā 39
39.
saḥ tvam kadācit tapasi sthitaḥ svapnadidṛkṣayā
kasyacit hṛdayam jantoḥ praviṣṭaḥ puṣṭasaṃvidā
kasyacit hṛdayam jantoḥ praviṣṭaḥ puṣṭasaṃvidā
39.
saḥ tvam kadācit tapasi sthitaḥ,
svapnadidṛkṣayā,
kasyacit jantoḥ hṛdayam puṣṭasaṃvidā praviṣṭaḥ
svapnadidṛkṣayā,
kasyacit jantoḥ hṛdayam puṣṭasaṃvidā praviṣṭaḥ
39.
Once, you (sa tvam), while engaged in asceticism (tapas), desiring to have a dream, entered the heart of a certain being with full consciousness.
यत्त्वं प्रविष्टो हृदयं तत्रेदं भुवनत्रयम् ।
दृष्टवानसि विस्तीर्णं रोदसी विपुलोदरम् ॥ ४० ॥
दृष्टवानसि विस्तीर्णं रोदसी विपुलोदरम् ॥ ४० ॥
yattvaṃ praviṣṭo hṛdayaṃ tatredaṃ bhuvanatrayam ,
dṛṣṭavānasi vistīrṇaṃ rodasī vipulodaram 40
dṛṣṭavānasi vistīrṇaṃ rodasī vipulodaram 40
40.
yat tvam praviṣṭaḥ hṛdayam tatra idam bhuvanatrayam
dṛṣṭavān asi vistīrṇam rodasī vipulodaram
dṛṣṭavān asi vistīrṇam rodasī vipulodaram
40.
yat tvam hṛdayam praviṣṭaḥ,
tatra idam vistīrṇam vipulodaram bhuvanatrayam [ca] rodasī dṛṣṭavān asi
tatra idam vistīrṇam vipulodaram bhuvanatrayam [ca] rodasī dṛṣṭavān asi
40.
When you entered the heart, there you saw this vast triple world, extensive and with an immense interior, as well as the heaven and earth (rodasī).
इति त्वयि चिरं व्यग्रे देहस्तस्य तथापि च ।
स संसुप्ताकृतिर्यत्र स्थितस्तत्र महावने ॥ ४१ ॥
स संसुप्ताकृतिर्यत्र स्थितस्तत्र महावने ॥ ४१ ॥
iti tvayi ciraṃ vyagre dehastasya tathāpi ca ,
sa saṃsuptākṛtiryatra sthitastatra mahāvane 41
sa saṃsuptākṛtiryatra sthitastatra mahāvane 41
41.
iti tvayi ciram vyagre dehaḥ tasya tathā api ca
saḥ saṃsuptākṛtiḥ yatra sthitaḥ tatra mahāvane
saḥ saṃsuptākṛtiḥ yatra sthitaḥ tatra mahāvane
41.
tvayi ciram iti vyagre tasya dehaḥ saṃsuptākṛtiḥ
yatra mahāvane tatra sthitaḥ tathā api ca
yatra mahāvane tatra sthitaḥ tathā api ca
41.
Even while you were thus deeply engrossed for a long time, his body, appearing as if in a deep sleep, remained there in the great forest.
लग्नोऽग्निर्धूमधूम्राभ्रसाम्बराम्बरडम्बरः ।
वलद्वलचलालातचक्रसूर्येन्दुमण्डलः ॥ ४२ ॥
वलद्वलचलालातचक्रसूर्येन्दुमण्डलः ॥ ४२ ॥
lagno'gnirdhūmadhūmrābhrasāmbarāmbaraḍambaraḥ ,
valadvalacalālātacakrasūryendumaṇḍalaḥ 42
valadvalacalālātacakrasūryendumaṇḍalaḥ 42
42.
lagnaḥ agniḥ dhūmadhūmrābhrasāmbarāmbaraḍambaraḥ
valadvalacalālātacakrasūryendumandalaḥ
valadvalacalālātacakrasūryendumandalaḥ
42.
agniḥ lagnaḥ dhūmadhūmrābhrasāmbarāmbaraḍambaraḥ
valadvalacalālātacakrasūryendumandalaḥ
valadvalacalālātacakrasūryendumandalaḥ
42.
A fire broke out, its vast, sky-like expanse covered by smoke-gray clouds. Its whirling, moving firebrands formed circles that resembled the sun and moon.
दग्धाभ्रभस्मसंपूर्णधूमाभ्रासितकम्बलैः ।
आनीलाकाशदलपैरिव संछादिताम्बरः ॥ ४३ ॥
आनीलाकाशदलपैरिव संछादिताम्बरः ॥ ४३ ॥
dagdhābhrabhasmasaṃpūrṇadhūmābhrāsitakambalaiḥ ,
ānīlākāśadalapairiva saṃchāditāmbaraḥ 43
ānīlākāśadalapairiva saṃchāditāmbaraḥ 43
43.
dagdhābhrabhasmasaṃpūrṇadhūmābhbrāsitakambalaiḥ
ānīlākāśadalapaiḥ iva saṃchāditāmbaraḥ
ānīlākāśadalapaiḥ iva saṃchāditāmbaraḥ
43.
saṃchāditāmbaraḥ dagdhābhrabhasmasaṃpūrṇadhūmābhbrāsitakambalaiḥ
iva ānīlākāśadalapaiḥ
iva ānīlākāśadalapaiḥ
43.
The fire (was one) whose sky-canopy was covered by dark smoke-cloud blankets, filled with the ash of burnt clouds, and which appeared as if made of bluish fragments of the sky.
दरीगृहविनिष्क्रान्तसिंहनिर्ह्रादतर्जितैः ।
स्फुटैश्चटचटास्फोटैर्जडीकृतदिगन्तरः ॥ ४४ ॥
स्फुटैश्चटचटास्फोटैर्जडीकृतदिगन्तरः ॥ ४४ ॥
darīgṛhaviniṣkrāntasiṃhanirhrādatarjitaiḥ ,
sphuṭaiścaṭacaṭāsphoṭairjaḍīkṛtadigantaraḥ 44
sphuṭaiścaṭacaṭāsphoṭairjaḍīkṛtadigantaraḥ 44
44.
darīgṛhaviniṣkrāntasiṃhanirhrādatarjitaiḥ
sphuṭaiḥ caṭacaṭāsphoṭaiḥ jaḍīkṛtadigantaraḥ
sphuṭaiḥ caṭacaṭāsphoṭaiḥ jaḍīkṛtadigantaraḥ
44.
jaḍīkṛtadigantaraḥ sphuṭaiḥ caṭacaṭāsphoṭaiḥ
ca darīgṛhaviniṣkrāntasiṃhanirhrādatarjitaiḥ
ca darīgṛhaviniṣkrāntasiṃhanirhrādatarjitaiḥ
44.
The fire, which rendered the surrounding regions numb by the loud, cracking explosions and by the terrifying roars of lions emerging from their cave-like dens.
तालीतमालमालानां गतानामग्निवृक्षताम् ।
पातैरुत्पातवह्न्यभ्रकवत्करकरैर्घनः ॥ ४५ ॥
पातैरुत्पातवह्न्यभ्रकवत्करकरैर्घनः ॥ ४५ ॥
tālītamālamālānāṃ gatānāmagnivṛkṣatām ,
pātairutpātavahnyabhrakavatkarakarairghanaḥ 45
pātairutpātavahnyabhrakavatkarakarairghanaḥ 45
45.
tālītamālamālānām gatānām agnivṛkṣatām pātaiḥ
utpātavahnyabhrakavat karakaraiḥ ghanaḥ
utpātavahnyabhrakavat karakaraiḥ ghanaḥ
45.
ghanaḥ pātaiḥ utpātavahnyabhrakavat karakaraiḥ
tālītamālamālānām agnivṛkṣatām gatānām
tālītamālamālānām agnivṛkṣatām gatānām
45.
The dense cloud, with its fiery streaks resembling the rays of a portentous fire-cloud (utpātavahnyabhrakavat), made the rows of palmyra and tamāla trees appear as if they had transformed into trees of fire.
कणैस्तारागणं कान्तैर्व्योम्नि द्विगुणतां नयन् ।
वक्षःस्थबालवनितानयनानन्दनन्दनः ॥ ४७ ॥
वक्षःस्थबालवनितानयनानन्दनन्दनः ॥ ४७ ॥
kaṇaistārāgaṇaṃ kāntairvyomni dviguṇatāṃ nayan ,
vakṣaḥsthabālavanitānayanānandanandanaḥ 47
vakṣaḥsthabālavanitānayanānandanandanaḥ 47
47.
kaṇaiḥ tārāgaṇam kāntaiḥ vyomni dviguṇatām
nayan vakṣaḥsthabālava-nitānayanānandanandanaḥ
nayan vakṣaḥsthabālava-nitānayanānandanandanaḥ
47.
vakṣaḥsthabālava-nitānayanānandanandanaḥ
kāntaiḥ kaṇaiḥ vyomni tārāgaṇam dviguṇatām nayan
kāntaiḥ kaṇaiḥ vyomni tārāgaṇam dviguṇatām nayan
47.
Making the multitude of stars (tārāgaṇaṃ) in the sky (vyomni) appear twice as numerous (dviguṇatāṃ nayan) with his radiant particles (kāntaiḥ kaṇaiḥ), he is the very embodiment of joy (nandanaḥ) to the eyes of young women (bālava-nitā-nayana-ānanda) resting upon his chest (vakṣaḥstha).
ज्वालाधमधमाशब्दप्रध्मातगगनोदरः ।
दरीगृहविनिष्क्रान्तभ्रान्तोन्निद्रवनेचरः ॥ ४८ ॥
दरीगृहविनिष्क्रान्तभ्रान्तोन्निद्रवनेचरः ॥ ४८ ॥
jvālādhamadhamāśabdapradhmātagaganodaraḥ ,
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ 48
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ 48
48.
jvālā-dhamadhamā-śabdapradhmātagaganodaraḥ
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ
48.
jvālā-dhamadhamā-śabdapradhmātagaganodaraḥ
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ
darīgṛhaviniṣkrāntabhrāntonnidravanecaraḥ
48.
The interior of whose sky (gaganodaraḥ) is filled by the roaring sound (śabda) of blazing flames (jvālā-dhamadhamā), and who causes the forest-dwellers (vanecaraḥ) to emerge bewildered and sleepless (bhrānta-unnidra) from their cave-dwellings (darī-gṛha-viniṣkrānta).
अर्धदग्धद्रवत्सिंहमृगव्याधविहंगमः ।
क्वथत्सरःसरित्स्रोतोरन्धितोग्रवनेचरः ॥ ४९ ॥
क्वथत्सरःसरित्स्रोतोरन्धितोग्रवनेचरः ॥ ४९ ॥
ardhadagdhadravatsiṃhamṛgavyādhavihaṃgamaḥ ,
kvathatsaraḥsaritsrotorandhitogravanecaraḥ 49
kvathatsaraḥsaritsrotorandhitogravanecaraḥ 49
49.
ardhadagdhadravatsiṃhamṛgavyādhavihaṅgamaḥ
kvathatsarassaritsrotorandhitogravanecaraḥ
kvathatsarassaritsrotorandhitogravanecaraḥ
49.
ardhadagdhadravatsiṃhamṛgavyādhavihaṅgamaḥ
kvathatsarassaritsrotorandhitogravanecaraḥ
kvathatsarassaritsrotorandhitogravanecaraḥ
49.
The forest fire was such that lions, deer, hunters, and birds were half-burnt and their bodies dissolving; and fierce forest-dwellers were tormented by the boiling lakes, rivers, and streams.
वलज्ज्वालाज्वलद्बालचमरीचारुचञ्चुरः ।
दह्यमानवनप्राणिमेदोगन्धावृताम्बुदः ॥ ५० ॥
दह्यमानवनप्राणिमेदोगन्धावृताम्बुदः ॥ ५० ॥
valajjvālājvaladbālacamarīcārucañcuraḥ ,
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ 50
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ 50
50.
valajjvālājvaladbālacamarīcārucañcuraḥ
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ
50.
valajjvālājvaladbālacamarīcārucañcuraḥ
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ
dahyamānavanaprāṇimedogandhāvṛtāmbudaḥ
50.
The forest fire was also such that agile young female yaks burned amidst blazing, swirling flames; and clouds were enveloped by the stench of the fat from burning forest animals.
तेन कल्पाग्निकल्पेन वल्गता वनवह्निना ।
सयुष्मदाश्रमो दग्धः सर्पेणेव प्रसर्पता ॥ ५१ ॥
सयुष्मदाश्रमो दग्धः सर्पेणेव प्रसर्पता ॥ ५१ ॥
tena kalpāgnikalpena valgatā vanavahninā ,
sayuṣmadāśramo dagdhaḥ sarpeṇeva prasarpatā 51
sayuṣmadāśramo dagdhaḥ sarpeṇeva prasarpatā 51
51.
tena kalpāgnikalpena valgatā vanavahṇinā
sayuṣmadāśramaḥ dagdhaḥ sarpeṇa iva prasarpatā
sayuṣmadāśramaḥ dagdhaḥ sarpeṇa iva prasarpatā
51.
tena valgatā kalpāgnikalpena vanavahṇinā
sarpeṇa iva prasarpatā sayuṣmadāśramaḥ dagdhaḥ
sarpeṇa iva prasarpatā sayuṣmadāśramaḥ dagdhaḥ
51.
By that raging forest fire, which was like the fire of cosmic dissolution (kalpāgni), your hermitage (āśrama) along with you was burnt, just as if by a creeping snake.
व्याध उवाच ।
तत्र तस्याग्निदाहस्य हेतुः कः प्राकृतो मुने ।
तद्वनं ते बटुवराः सर्वं नष्टं कथं सह ॥ ५२ ॥
तत्र तस्याग्निदाहस्य हेतुः कः प्राकृतो मुने ।
तद्वनं ते बटुवराः सर्वं नष्टं कथं सह ॥ ५२ ॥
vyādha uvāca ,
tatra tasyāgnidāhasya hetuḥ kaḥ prākṛto mune ,
tadvanaṃ te baṭuvarāḥ sarvaṃ naṣṭaṃ kathaṃ saha 52
tatra tasyāgnidāhasya hetuḥ kaḥ prākṛto mune ,
tadvanaṃ te baṭuvarāḥ sarvaṃ naṣṭaṃ kathaṃ saha 52
52.
vyādhaḥ uvāca tatra tasya agnidāhasya hetuḥ kaḥ prākṛtaḥ
mune tat vanam te baṭuvarāḥ sarvam naṣṭam katham saha
mune tat vanam te baṭuvarāḥ sarvam naṣṭam katham saha
52.
vyādhaḥ uvāca mune tatra tasya agnidāhasya kaḥ prākṛtaḥ
hetuḥ ca baṭuvarāḥ te tat vanam sarvam katham saha naṣṭam
hetuḥ ca baṭuvarāḥ te tat vanam sarvam katham saha naṣṭam
52.
The hunter said: "O sage (muni), what was the natural cause of that conflagration there? And O best of disciples (baṭuvara), how was your entire forest destroyed so completely?"
मुनिरुवाच ।
संकल्पकमनस्पन्दः संकल्पादिक्षयोदये ।
यथा हेतुर्निरास्पन्दोऽचिराद्धि त्रिजगत्तथा ॥ ५३ ॥
संकल्पकमनस्पन्दः संकल्पादिक्षयोदये ।
यथा हेतुर्निरास्पन्दोऽचिराद्धि त्रिजगत्तथा ॥ ५३ ॥
muniruvāca ,
saṃkalpakamanaspandaḥ saṃkalpādikṣayodaye ,
yathā heturnirāspando'cirāddhi trijagattathā 53
saṃkalpakamanaspandaḥ saṃkalpādikṣayodaye ,
yathā heturnirāspando'cirāddhi trijagattathā 53
53.
muniḥ uvāca | saṃkalpaka manas
spandaḥ saṃkalpa ādi kṣaya
udaye | yathā hetuḥ nirāspandaḥ
acirāt hi trijagāt tathā || 53 ||
spandaḥ saṃkalpa ādi kṣaya
udaye | yathā hetuḥ nirāspandaḥ
acirāt hi trijagāt tathā || 53 ||
53.
muniḥ uvāca yathā saṃkalpaka manas spandaḥ saṃkalpa ādi kṣaya udaye hetuḥ,
tathā nirāspandaḥ hi acirāt trijagāt (bhavati)
tathā nirāspandaḥ hi acirāt trijagāt (bhavati)
53.
The sage said: Just as the vibration of the mind, characterized by intention (saṃkalpa), is the cause of the rise and fall of intentions and similar phenomena, so too, the three worlds (trijagat) manifest quickly from that which is devoid of vibration.
हृदये च वनान्ते च क्षोभाक्षोभेषु कारणम् ।
यथा स्पन्दोऽचिरात्स्पन्दस्तथा त्रिजगतामिह ॥ ५४ ॥
यथा स्पन्दोऽचिरात्स्पन्दस्तथा त्रिजगतामिह ॥ ५४ ॥
hṛdaye ca vanānte ca kṣobhākṣobheṣu kāraṇam ,
yathā spando'cirātspandastathā trijagatāmiha 54
yathā spando'cirātspandastathā trijagatāmiha 54
54.
hṛdaye ca vana ante ca kṣobha akṣobheṣu kāraṇam | yathā
spandaḥ acirāt spandaḥ tathā trijagatām iha || 54 ||
spandaḥ acirāt spandaḥ tathā trijagatām iha || 54 ||
54.
yathā hṛdaye ca vana ante ca spandaḥ kṣobha akṣobheṣu kāraṇam,
acirāt spandaḥ tathā iha trijagatām (kāraṇam bhavati)
acirāt spandaḥ tathā iha trijagatām (kāraṇam bhavati)
54.
Just as vibration (spanda) is the cause of both agitation (kṣobha) and tranquility (akṣobha), whether in the heart or at the forest's edge, and just as vibration manifests itself quickly, so too is it here for the three worlds (trijagat).
धातुः संकल्पनगरं जगत्तत्स्पन्दनं त्विह ।
प्रजोदयक्षयक्षोभवर्षावर्षादिकारणम् ॥ ५५ ॥
प्रजोदयक्षयक्षोभवर्षावर्षादिकारणम् ॥ ५५ ॥
dhātuḥ saṃkalpanagaraṃ jagattatspandanaṃ tviha ,
prajodayakṣayakṣobhavarṣāvarṣādikāraṇam 55
prajodayakṣayakṣobhavarṣāvarṣādikāraṇam 55
55.
dhātuḥ saṃkalpa nagaram jagat tat spandanam tu iha |
prajā udaya kṣaya kṣobha varṣā avarṣā ādi kāraṇam || 55 ||
prajā udaya kṣaya kṣobha varṣā avarṣā ādi kāraṇam || 55 ||
55.
dhātuḥ saṃkalpa nagaram (asti).
tat spandanam jagat tu iha prajā udaya kṣaya kṣobha varṣā avarṣā ādi kāraṇam (asti)
tat spandanam jagat tu iha prajā udaya kṣaya kṣobha varṣā avarṣā ādi kāraṇam (asti)
55.
The Creator (Dhātu) is like a city of intentions (saṃkalpa). This world is its vibration, and here it is the cause of the manifestation and destruction of beings, agitation, rain, drought, and so on.
ब्रह्मादिमानसोऽप्यस्य सोऽप्यन्यत्र चिदम्बरे ।
इत्यपर्यवसानेयं शान्तैका चिन्नभोगतिः ॥ ५६ ॥
इत्यपर्यवसानेयं शान्तैका चिन्नभोगतिः ॥ ५६ ॥
brahmādimānaso'pyasya so'pyanyatra cidambare ,
ityaparyavasāneyaṃ śāntaikā cinnabhogatiḥ 56
ityaparyavasāneyaṃ śāntaikā cinnabhogatiḥ 56
56.
brahma ādi mānasaḥ api asya saḥ api anyatra cit ambare |
iti aparyavasānā iyam śānta ekā cit nabhas gatiḥ || 56 ||
iti aparyavasānā iyam śānta ekā cit nabhas gatiḥ || 56 ||
56.
brahma ādi mānasaḥ api asya (svabhāvasya asti).
saḥ api anyatra cit ambare (asti).
iti iyam śānta ekā cit nabhas gatiḥ aparyavasānā (asti)
saḥ api anyatra cit ambare (asti).
iti iyam śānta ekā cit nabhas gatiḥ aparyavasānā (asti)
56.
Even the mind of Brahma and other beings is of this very nature (of intention and vibration). That (mind and its creation) also exists elsewhere, within the expanse of pure consciousness (cit-ambara). Thus, this tranquil, singular movement of consciousness (cit-nabhas-gati) is endless.
चितिनभसि चिन्नभःश्रीः कचतीति निरामया विदुषाम् ।
मूर्खाणां तु यथैषा यादृग्वा तन्मयीह न सत् ॥ ५७ ॥
मूर्खाणां तु यथैषा यादृग्वा तन्मयीह न सत् ॥ ५७ ॥
citinabhasi cinnabhaḥśrīḥ kacatīti nirāmayā viduṣām ,
mūrkhāṇāṃ tu yathaiṣā yādṛgvā tanmayīha na sat 57
mūrkhāṇāṃ tu yathaiṣā yādṛgvā tanmayīha na sat 57
57.
citi-nabhasi cit-nabhaḥ-śrīḥ kacati iti nirāmayā viduṣām
mūrkhāṇām tu yathā eṣā yādṛk vā tat-mayī iha na sat
mūrkhāṇām tu yathā eṣā yādṛk vā tat-mayī iha na sat
57.
viduṣām citinabhasi cit-nabhaḥ-śrīḥ nirāmayā iti kacati
tu mūrkhāṇām eṣā yādṛk vā tat-mayī iha yathā na sat
tu mūrkhāṇām eṣā yādṛk vā tat-mayī iha yathā na sat
57.
For the wise, the splendor of the sky of pure consciousness shines forth, free from all affliction. But for the ignorant, whatever form this reality takes, appearing as if embodied in this world, is not truly existent.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150 (current chapter)
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216