योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-5, chapter-80
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इदमन्तः कलयतो भोगान्प्रति विवेकिनः ।
पुरःस्थितानपि सदा स्पृहैवाङ्ग न जायते ॥ १ ॥
इदमन्तः कलयतो भोगान्प्रति विवेकिनः ।
पुरःस्थितानपि सदा स्पृहैवाङ्ग न जायते ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
idamantaḥ kalayato bhogānprati vivekinaḥ ,
puraḥsthitānapi sadā spṛhaivāṅga na jāyate 1
idamantaḥ kalayato bhogānprati vivekinaḥ ,
puraḥsthitānapi sadā spṛhaivāṅga na jāyate 1
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca idam antaḥ kalayataḥ bhogān prati
vivekinaḥ puraḥsthitān api sadā spṛhā eva aṅga na jāyate
vivekinaḥ puraḥsthitān api sadā spṛhā eva aṅga na jāyate
1.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca aṅga,
idam antaḥ kalayataḥ vivekinaḥ,
puraḥsthitān api bhogān prati sadā spṛhā eva na jāyate
idam antaḥ kalayataḥ vivekinaḥ,
puraḥsthitān api bhogān prati sadā spṛhā eva na jāyate
1.
Śrī Vasiṣṭha said: O dear one, for a discerning person (vivekin) who perceives this (truth) within himself, no desire (spṛhā) ever arises for objects of enjoyment, even when they are directly before him.
चक्षुरालोकनायैव जीवस्तु सुखदुःखयोः ।
भारायैव बलीवर्दो भोक्ता द्रव्यस्य नायकः ॥ २ ॥
भारायैव बलीवर्दो भोक्ता द्रव्यस्य नायकः ॥ २ ॥
cakṣurālokanāyaiva jīvastu sukhaduḥkhayoḥ ,
bhārāyaiva balīvardo bhoktā dravyasya nāyakaḥ 2
bhārāyaiva balīvardo bhoktā dravyasya nāyakaḥ 2
2.
cakṣuḥ ālokanāya eva jīvaḥ tu sukhaduḥkhayoḥ
bhārāya eva balīvardhaḥ bhoktā dravyasya nāyakaḥ
bhārāya eva balīvardhaḥ bhoktā dravyasya nāyakaḥ
2.
cakṣuḥ ālokanāya eva jīvaḥ tu sukhaduḥkhayoḥ (bhoktā asti)
balīvardhaḥ bhārāya eva bhoktā dravyasya nāyakaḥ (asti)
balīvardhaḥ bhārāya eva bhoktā dravyasya nāyakaḥ (asti)
2.
The eye is solely for seeing. However, the individual soul (jīva) is responsible for experiencing joy and sorrow. A bullock is merely for bearing burdens. The consumer (bhoktā) is the master of the substance.
नयने रूपनिर्मग्ने क्षोभः क इव देहिनः ।
गर्दभे पल्वले मग्ने कैव सेनापतेः क्षतिः ॥ ३ ॥
गर्दभे पल्वले मग्ने कैव सेनापतेः क्षतिः ॥ ३ ॥
nayane rūpanirmagne kṣobhaḥ ka iva dehinaḥ ,
gardabhe palvale magne kaiva senāpateḥ kṣatiḥ 3
gardabhe palvale magne kaiva senāpateḥ kṣatiḥ 3
3.
nayane rūpanirmagne kṣobhaḥ kaḥ iva dehinaḥ
gardabhe palvale magne kā eva senāpateḥ kṣatiḥ
gardabhe palvale magne kā eva senāpateḥ kṣatiḥ
3.
nayane rūpanirmagne (sati),
dehinaḥ kaḥ iva kṣobhaḥ (bhavati)? gardabhe palvale magne (sati),
senāpateḥ kā eva kṣatiḥ (bhavati)?
dehinaḥ kaḥ iva kṣobhaḥ (bhavati)? gardabhe palvale magne (sati),
senāpateḥ kā eva kṣatiḥ (bhavati)?
3.
If the eyes are absorbed in forms, what agitation (kṣobha) is there for the embodied being? It is like asking what loss a commander suffers if a donkey drowns in a small pond.
रूपकर्दममेतन्मानयनास्वादयाधम ।
नश्यत्येतन्निमेषेण भवन्तमपि हिंसति ॥ ४ ॥
नश्यत्येतन्निमेषेण भवन्तमपि हिंसति ॥ ४ ॥
rūpakardamametanmānayanāsvādayādhama ,
naśyatyetannimeṣeṇa bhavantamapi hiṃsati 4
naśyatyetannimeṣeṇa bhavantamapi hiṃsati 4
4.
rūpakardamam etat mā nayana āsvādaya adhama
naśyati etat nimeṣeṇa bhavantam api hiṃsati
naśyati etat nimeṣeṇa bhavantam api hiṃsati
4.
adhama nayana etat rūpakardamam mā āsvādaya
etat nimeṣeṇa naśyati api bhavantam hiṃsati
etat nimeṣeṇa naśyati api bhavantam hiṃsati
4.
O vile one, do not let your eye savor this mire of beauty (rūpa). It perishes in an instant and also harms you.
येनैव संख्या क्रियते येनैवाऽस्वाऽनुगम्यते ।
तदीयैः कर्मभिः क्षिप्रं प्राज्ञः क्रूरो निबध्यते ॥ ५ ॥
तदीयैः कर्मभिः क्षिप्रं प्राज्ञः क्रूरो निबध्यते ॥ ५ ॥
yenaiva saṃkhyā kriyate yenaivā'svā'nugamyate ,
tadīyaiḥ karmabhiḥ kṣipraṃ prājñaḥ krūro nibadhyate 5
tadīyaiḥ karmabhiḥ kṣipraṃ prājñaḥ krūro nibadhyate 5
5.
yena eva saṃkhyā kriyate yena eva asvā anugamyate
tadīyaiḥ karmabhiḥ kṣipram prājñaḥ krūraḥ nibadhyate
tadīyaiḥ karmabhiḥ kṣipram prājñaḥ krūraḥ nibadhyate
5.
yena eva saṃkhyā kriyate yena eva asvā anugamyate
tadīyaiḥ karmabhiḥ prājñaḥ krūraḥ kṣipram nibadhyate
tadīyaiḥ karmabhiḥ prājñaḥ krūraḥ kṣipram nibadhyate
5.
By which (mind) itself calculation is made, and by which itself the non-self is followed, by its (the mind's) actions (karma), both the wise and the cruel are quickly bound.
उत्पन्नध्वंसि चापातमात्रहृद्यमसन्मयम् ।
रूपमाश्रय मा नेत्र विनाशायाविनाशिने ॥ ६ ॥
रूपमाश्रय मा नेत्र विनाशायाविनाशिने ॥ ६ ॥
utpannadhvaṃsi cāpātamātrahṛdyamasanmayam ,
rūpamāśraya mā netra vināśāyāvināśine 6
rūpamāśraya mā netra vināśāyāvināśine 6
6.
utpannadhvaṃsi ca āpātamātrahṛdyam asanmayam
rūpam mā āśraya netra vināśāya avināśine
rūpam mā āśraya netra vināśāya avināśine
6.
netra utpannadhvaṃsi ca āpātamātrahṛdyam
asanmayam vināśāya rūpam mā āśraya avināśine
asanmayam vināśāya rūpam mā āśraya avināśine
6.
O eye, do not resort to this form (rūpa) which perishes as soon as it is born, is charming only for a moment, and is composed of unreality; (instead, resort) to the indestructible (ātman) for (your own) lasting existence.
साक्षिवत्त्वं स्थितं नेत्र रूपमात्मनि तिष्ठति ।
आलोकं कालवशतस्त्वमेकं किं प्रतप्यसे ॥ ७ ॥
आलोकं कालवशतस्त्वमेकं किं प्रतप्यसे ॥ ७ ॥
sākṣivattvaṃ sthitaṃ netra rūpamātmani tiṣṭhati ,
ālokaṃ kālavaśatastvamekaṃ kiṃ pratapyase 7
ālokaṃ kālavaśatastvamekaṃ kiṃ pratapyase 7
7.
sākṣivat tvam sthitam netra rūpam ātmani tiṣṭhati
ālokam kālavaśataḥ tvam ekam kim pratapyase
ālokam kālavaśataḥ tvam ekam kim pratapyase
7.
netra tvam sākṣivat sthitam rūpam ātmani tiṣṭhati
kālavaśataḥ ālokam tvam ekam kim pratapyase
kālavaśataḥ ālokam tvam ekam kim pratapyase
7.
O eye, you are situated as a mere witness. Form (rūpa) (itself) resides within the (ātman). Why do you alone suffer over perception (ālokam) due to the sway of time?
सलिलस्पन्दवद्दृष्टिः पिच्छिकेवाम्बरोत्थिता ।
सुजातिबन्धा स्फुरति तव चित्त किमागतम् ॥ ८ ॥
सुजातिबन्धा स्फुरति तव चित्त किमागतम् ॥ ८ ॥
salilaspandavaddṛṣṭiḥ picchikevāmbarotthitā ,
sujātibandhā sphurati tava citta kimāgatam 8
sujātibandhā sphurati tava citta kimāgatam 8
8.
salilaspandavat dṛṣṭiḥ picchikā iva ambara utthitā
sujātibandhā sphurati tava citta kim āgatam
sujātibandhā sphurati tava citta kim āgatam
8.
tava citta kim āgatam? salilaspandavat dṛṣṭiḥ,
ambara utthitā sujātibandhā picchikā iva sphurati.
ambara utthitā sujātibandhā picchikā iva sphurati.
8.
O mind (citta), what has come upon you? You flicker like a vision (dṛṣṭi) quivering like water (salilaspanda), and like a well-constituted (sujātibandha) peacock's feather (picchikā) arisen from space (ambara).
कल्पाम्भसीव शफरी चित्ते स्फुरणधर्मिणि ।
स्वयं स्फुरत्यहंकारस्त्वमयं प्रोत्थितः कुतः ॥ ९ ॥
स्वयं स्फुरत्यहंकारस्त्वमयं प्रोत्थितः कुतः ॥ ९ ॥
kalpāmbhasīva śapharī citte sphuraṇadharmiṇi ,
svayaṃ sphuratyahaṃkārastvamayaṃ protthitaḥ kutaḥ 9
svayaṃ sphuratyahaṃkārastvamayaṃ protthitaḥ kutaḥ 9
9.
kalpa ambhasi iva śapharī citte sphuraṇa dharmiṇi
svayam sphurati ahaṅkāraḥ tvamayam protthitaḥ kutaḥ
svayam sphurati ahaṅkāraḥ tvamayam protthitaḥ kutaḥ
9.
sphuraṇa dharmiṇi citte,
kalpa ambhasi śapharī iva,
ahaṅkāraḥ svayam sphurati.
tvamayam kutaḥ protthitaḥ?
kalpa ambhasi śapharī iva,
ahaṅkāraḥ svayam sphurati.
tvamayam kutaḥ protthitaḥ?
9.
In the mind (citta), which has the intrinsic nature (dharma) of manifesting, the ego (ahaṅkāra) spontaneously arises, like a small fish (śapharī) in the waters of cosmic dissolution (kalpāmbha). From where has this 'you-ness' (tvamayam) then arisen?
आलोकरूपयोर्नित्यं जडयोः स्फुरतोर्मिथः ।
आधाराधेययोश्चित्तं व्यर्थमाकुलता तव ॥ १० ॥
आधाराधेययोश्चित्तं व्यर्थमाकुलता तव ॥ १० ॥
ālokarūpayornityaṃ jaḍayoḥ sphuratormithaḥ ,
ādhārādheyayościttaṃ vyarthamākulatā tava 10
ādhārādheyayościttaṃ vyarthamākulatā tava 10
10.
āloka rūpayoḥ nityam jaḍayoḥ sphuratoḥ mithaḥ
ādhāra ādheyayoḥ citta vyartham ākulatā tava
ādhāra ādheyayoḥ citta vyartham ākulatā tava
10.
jaḍayoḥ nityam mithaḥ sphuratoḥ ādhāra ādheyayoḥ āloka rūpayoḥ (satsu),
he citta,
tava ākulatā vyartham (asti).
he citta,
tava ākulatā vyartham (asti).
10.
For light and form, which are inert, always manifesting mutually as the support and the supported - O mind (citta), your agitation (ākulatā) is in vain (vyartha).
रूपालोकमनस्काराः परस्परमसङ्गिनः ।
संपन्ना इव लक्ष्यन्ते वदनादर्शबिम्ववत् ॥ ११ ॥
संपन्ना इव लक्ष्यन्ते वदनादर्शबिम्ववत् ॥ ११ ॥
rūpālokamanaskārāḥ parasparamasaṅginaḥ ,
saṃpannā iva lakṣyante vadanādarśabimvavat 11
saṃpannā iva lakṣyante vadanādarśabimvavat 11
11.
rūpa āloka manaskārāḥ parasparam asaṅginaḥ
sampannāḥ iva lakṣyante vadana ādarśa bimbavat
sampannāḥ iva lakṣyante vadana ādarśa bimbavat
11.
rūpa āloka manaskārāḥ parasparam asaṅginaḥ (santo api),
vadana ādarśa bimbavat sampannāḥ iva lakṣyante.
vadana ādarśa bimbavat sampannāḥ iva lakṣyante.
11.
Forms, lights, and mental impressions (manaskāra) are mutually unconnected (asaṅgin), yet they appear as if united, like the reflection of a face in a mirror.
अज्ञानजन्तुना ह्येते श्लिष्टा जाता निरन्तराः ।
अज्ञाने ज्ञानगिलिते पृथक्तिष्ठन्त्यसन्मयाः ॥ १२ ॥
अज्ञाने ज्ञानगिलिते पृथक्तिष्ठन्त्यसन्मयाः ॥ १२ ॥
ajñānajantunā hyete śliṣṭā jātā nirantarāḥ ,
ajñāne jñānagilite pṛthaktiṣṭhantyasanmayāḥ 12
ajñāne jñānagilite pṛthaktiṣṭhantyasanmayāḥ 12
12.
ajñānajantunā hi ete śliṣṭāḥ jātāḥ nirantarāḥ |
ajñāne jñānagilite pṛthak tiṣṭhanti asanmayāḥ ||
ajñāne jñānagilite pṛthak tiṣṭhanti asanmayāḥ ||
12.
hi ajñānajantunā ete śliṣṭāḥ nirantarāḥ jātāḥ
ajñāne jñānagilite pṛthak asanmayāḥ tiṣṭhanti
ajñāne jñānagilite pṛthak asanmayāḥ tiṣṭhanti
12.
Indeed, these (perceptions and mental impressions) become continuously intertwined and formed by the ignorant individual (ajñānajantu). When (true) knowledge (jñāna) is swallowed by ignorance (ajñāna), these things remain separate, composed of what is unreal (asat).
मनःकल्पनया ह्येते सुसंबद्धाः परस्परम् ।
रूपालोकमनस्कारा दारुणी जतुना यथा ॥ १३ ॥
रूपालोकमनस्कारा दारुणी जतुना यथा ॥ १३ ॥
manaḥkalpanayā hyete susaṃbaddhāḥ parasparam ,
rūpālokamanaskārā dāruṇī jatunā yathā 13
rūpālokamanaskārā dāruṇī jatunā yathā 13
13.
manaḥkalpanayā hi ete susambaddhāḥ parasparam
| rūpālokamanaskārāḥ dāruṇī jatunā yathā ||
| rūpālokamanaskārāḥ dāruṇī jatunā yathā ||
13.
hi manaḥkalpanayā ete rūpālokamanaskārāḥ parasparam
susambaddhāḥ yathā dāruṇī jatunā (susambaddhāḥ)
susambaddhāḥ yathā dāruṇī jatunā (susambaddhāḥ)
13.
Indeed, these forms (rūpa), perceptions (āloka), and mental impressions (manaskāra) are mutually well-connected by the mind's conceptualization (manas-kalpanā), just as two pieces of wood (dāru) are connected by lac (jatu).
स्वमनोमननं तन्तुर्मनोभ्यासेन यत्नतः ।
विचाराच्छेदमायाति च्छिन्नैवाज्ञानभावना ॥ १४ ॥
विचाराच्छेदमायाति च्छिन्नैवाज्ञानभावना ॥ १४ ॥
svamanomananaṃ tanturmanobhyāsena yatnataḥ ,
vicārācchedamāyāti cchinnaivājñānabhāvanā 14
vicārācchedamāyāti cchinnaivājñānabhāvanā 14
14.
svamanomananam tantuḥ manobhyāsena yatnataḥ |
vicārāt cchedam āyāti chinnā eva ajñānabhāvanā ||
vicārāt cchedam āyāti chinnā eva ajñānabhāvanā ||
14.
Svamanomananam tantuḥ yatnataḥ manobhyāsena vicārāt
cchedam āyāti eva ajñānabhāvanā chinnā (bhavati)
cchedam āyāti eva ajñānabhāvanā chinnā (bhavati)
14.
One's own constant mental reflection (svamanomanana) is the thread. Through diligent mental practice (manas-abhyāsa), by means of thoughtful inquiry (vicāra), this thread attains severance, and with it, the mental construct of ignorance (ajñānabhāvanā) is indeed cut.
अज्ञानसंक्षयात्क्षीणे मनसीमे पुनर्मिथः ।
रूपालोकमनस्काराः संघट्टन्ते न केचन ॥ १५ ॥
रूपालोकमनस्काराः संघट्टन्ते न केचन ॥ १५ ॥
ajñānasaṃkṣayātkṣīṇe manasīme punarmithaḥ ,
rūpālokamanaskārāḥ saṃghaṭṭante na kecana 15
rūpālokamanaskārāḥ saṃghaṭṭante na kecana 15
15.
ajñānasaṃkṣayāt kṣīṇe manasi ime punaḥ mithaḥ
| rūpālokamanaskārāḥ saṃghaṭṭante na kecana ||
| rūpālokamanaskārāḥ saṃghaṭṭante na kecana ||
15.
ajñānasaṃkṣayāt manasi kṣīṇe (sati) punaḥ ime
rūpālokamanaskārāḥ mithaḥ kecana na saṃghaṭṭante
rūpālokamanaskārāḥ mithaḥ kecana na saṃghaṭṭante
15.
When ignorance (ajñāna) is completely destroyed (saṃkṣaya), and the mind (manas) has dwindled (kṣīṇa), then these forms (rūpa), perceptions (āloka), and mental impressions (manaskāra) no longer connect with one another again, any of them.
सर्वेषां चित्तमेवान्तरिन्द्रियाणां प्रबोधकम् ।
तदेव तस्मादुच्छेद्यं पिशाच इव मन्दिरात् ॥ १६ ॥
तदेव तस्मादुच्छेद्यं पिशाच इव मन्दिरात् ॥ १६ ॥
sarveṣāṃ cittamevāntarindriyāṇāṃ prabodhakam ,
tadeva tasmāducchedyaṃ piśāca iva mandirāt 16
tadeva tasmāducchedyaṃ piśāca iva mandirāt 16
16.
sarveṣām cittam eva antaḥindriyāṇām prabodhakam
tat eva tasmāt ucchedyam piśācaḥ iva mandirāt
tat eva tasmāt ucchedyam piśācaḥ iva mandirāt
16.
sarveṣām antaḥindriyāṇām prabodhakam cittam eva
tasmāt tat eva piśācaḥ iva mandirāt ucchedyam
tasmāt tat eva piśācaḥ iva mandirāt ucchedyam
16.
The mind (citta) alone is the awakener of all the internal senses. Therefore, it should be eradicated, just like an evil spirit (piśāca) from a dwelling.
चित्त वल्गसि मिथ्यैव दृष्टोऽन्तो भवतो मया ।
आद्यन्तयोः सुतुच्छं त्वं वर्तमाने विनश्यसि ॥ १७ ॥
आद्यन्तयोः सुतुच्छं त्वं वर्तमाने विनश्यसि ॥ १७ ॥
citta valgasi mithyaiva dṛṣṭo'nto bhavato mayā ,
ādyantayoḥ sutucchaṃ tvaṃ vartamāne vinaśyasi 17
ādyantayoḥ sutucchaṃ tvaṃ vartamāne vinaśyasi 17
17.
citta valgasi mithyā eva dṛṣṭaḥ antaḥ bhavataḥ
mayā ādiantayoḥ sutuccham tvam vartamāne vinaśyasi
mayā ādiantayoḥ sutuccham tvam vartamāne vinaśyasi
17.
citta,
tvam mithyā eva valgasi mayā bhavataḥ antaḥ dṛṣṭaḥ ādiantayoḥ tvam sutuccham,
vartamāne vinaśyasi
tvam mithyā eva valgasi mayā bhavataḥ antaḥ dṛṣṭaḥ ādiantayoḥ tvam sutuccham,
vartamāne vinaśyasi
17.
O mind (citta), you indeed prance about falsely; I have seen your end. You are utterly insignificant (sutuccham) both at the beginning and at the end, and you perish in the present moment.
मुधा पञ्चभिराकारैः किमन्तः परिवल्गसि ।
यस्त्वां स्वमिति जानाति तस्यैव परिवल्गसि ॥ १८ ॥
यस्त्वां स्वमिति जानाति तस्यैव परिवल्गसि ॥ १८ ॥
mudhā pañcabhirākāraiḥ kimantaḥ parivalgasi ,
yastvāṃ svamiti jānāti tasyaiva parivalgasi 18
yastvāṃ svamiti jānāti tasyaiva parivalgasi 18
18.
mudhā pañcabhiḥ ākāraiḥ kim antaḥ parivalgasi
yaḥ tvām svam iti jānāti tasya eva parivalgasi
yaḥ tvām svam iti jānāti tasya eva parivalgasi
18.
mudhā pañcabhiḥ ākāraiḥ kim antaḥ parivalgasi? yaḥ tvām svam iti jānāti,
tasya eva parivalgasi
tasya eva parivalgasi
18.
Why do you, O mind (citta), uselessly leap about internally by means of the five forms (i.e., sense objects)? You only prance for the one who considers you as their own (sva).
त्वद्वल्गनं मे कुमनो न मनागपि तुष्टये ।
मायामनःस्पन्द इव व्यर्थं वृत्तिषु दह्यसे ॥ १९ ॥
मायामनःस्पन्द इव व्यर्थं वृत्तिषु दह्यसे ॥ १९ ॥
tvadvalganaṃ me kumano na manāgapi tuṣṭaye ,
māyāmanaḥspanda iva vyarthaṃ vṛttiṣu dahyase 19
māyāmanaḥspanda iva vyarthaṃ vṛttiṣu dahyase 19
19.
tvat valganam me kumanas na manāk api tuṣṭaye
māyāmanas-spandaḥ iva vyartham vṛttiṣu dahyase
māyāmanas-spandaḥ iva vyartham vṛttiṣu dahyase
19.
kumanas,
tvat valganam me manāk api tuṣṭaye na (asti) māyāmanas-spandaḥ iva vyartham vṛttiṣu dahyase
tvat valganam me manāk api tuṣṭaye na (asti) māyāmanas-spandaḥ iva vyartham vṛttiṣu dahyase
19.
O my bad mind (kumanas)! Your agitation brings me not even the slightest satisfaction. Like the illusory vibration (māyā-manaḥspanda) of the mind, you futilely torment yourself in these modifications (vṛtti).
तिष्ठ वा गच्छ वा चित्त नासि मे न च जीवसि ।
प्रकृत्यासि मृतं नित्यं विचारात्सुमृतं स्मृतम् ॥ २० ॥
प्रकृत्यासि मृतं नित्यं विचारात्सुमृतं स्मृतम् ॥ २० ॥
tiṣṭha vā gaccha vā citta nāsi me na ca jīvasi ,
prakṛtyāsi mṛtaṃ nityaṃ vicārātsumṛtaṃ smṛtam 20
prakṛtyāsi mṛtaṃ nityaṃ vicārātsumṛtaṃ smṛtam 20
20.
tiṣṭha vā gaccha vā citta na asi me na ca jīvasi
prakṛtyā asi mṛtam nityam vicārāt su-mṛtam smṛtam
prakṛtyā asi mṛtam nityam vicārāt su-mṛtam smṛtam
20.
citta vā tiṣṭha vā gaccha,
me na asi,
ca na jīvasi.
prakṛtyā nityam mṛtam asi,
vicārāt su-mṛtam smṛtam.
me na asi,
ca na jīvasi.
prakṛtyā nityam mṛtam asi,
vicārāt su-mṛtam smṛtam.
20.
O mind, whether you stay or go, you are neither mine nor truly alive. By your intrinsic nature (prakṛti), you are always lifeless; it is through proper discernment that you are considered utterly defunct.
निस्तत्त्वं त्वं जडं भ्रान्तं शठं नित्यमृताकृते ।
मूढ एव त्वयाज्ञेन बाध्यो न प्रविचारवान् ॥ २१ ॥
मूढ एव त्वयाज्ञेन बाध्यो न प्रविचारवान् ॥ २१ ॥
nistattvaṃ tvaṃ jaḍaṃ bhrāntaṃ śaṭhaṃ nityamṛtākṛte ,
mūḍha eva tvayājñena bādhyo na pravicāravān 21
mūḍha eva tvayājñena bādhyo na pravicāravān 21
21.
niḥ-tattvam tvam jaḍam bhrāntam śaṭham nitya-mṛta-ākṛte
mūḍhaḥ eva tvayā ajñena bādhyaḥ na pravicāravān
mūḍhaḥ eva tvayā ajñena bādhyaḥ na pravicāravān
21.
nitya-mṛta-ākṛte,
tvam niḥ-tattvam,
jaḍam,
bhrāntam,
śaṭham.
ajñena tvayā mūḍhaḥ eva bādhyaḥ,
pravicāravān na.
tvam niḥ-tattvam,
jaḍam,
bhrāntam,
śaṭham.
ajñena tvayā mūḍhaḥ eva bādhyaḥ,
pravicāravān na.
21.
O you whose nature is perpetually defunct, you are devoid of essence, inert, deluded, and deceitful. Only a fool is swayed by you, the ignorant one, never a discerning person.
वयमज्ञातवन्तस्त्वां मौर्ख्येणाशु मृतं भवत् ।
मृतमस्माकमद्यासि दीपानां तिमिरं यथा ॥ २२ ॥
मृतमस्माकमद्यासि दीपानां तिमिरं यथा ॥ २२ ॥
vayamajñātavantastvāṃ maurkhyeṇāśu mṛtaṃ bhavat ,
mṛtamasmākamadyāsi dīpānāṃ timiraṃ yathā 22
mṛtamasmākamadyāsi dīpānāṃ timiraṃ yathā 22
22.
vayam ajñātavantaḥ tvām maurkhyeṇa āśu mṛtam bhavat
mṛtam asmākam adya asi dīpānām timiram yathā
mṛtam asmākam adya asi dīpānām timiram yathā
22.
maurkhyeṇa vayam tvām ajñātavantaḥ,
mṛtam bhavat.
adya tvam asmākam mṛtam asi,
yathā dīpānām timiram.
mṛtam bhavat.
adya tvam asmākam mṛtam asi,
yathā dīpānām timiram.
22.
We, out of foolishness, were ignorant of you, O mind, though you were already lifeless. Today, for us, you are truly defunct, just as darkness is nothing to lamps.
शठेन भवता दीर्घकालं देहगृहं मम ।
उपरुद्धमभूत्सर्व साधुसंसर्गवर्जितम् ॥ २३ ॥
उपरुद्धमभूत्सर्व साधुसंसर्गवर्जितम् ॥ २३ ॥
śaṭhena bhavatā dīrghakālaṃ dehagṛhaṃ mama ,
uparuddhamabhūtsarva sādhusaṃsargavarjitam 23
uparuddhamabhūtsarva sādhusaṃsargavarjitam 23
23.
śaṭhena bhavatā dīrgha-kālam deha-gṛham mama
uparuddham abhūt sarvam sādhu-saṃsarga-varjitam
uparuddham abhūt sarvam sādhu-saṃsarga-varjitam
23.
śaṭhena bhavatā dīrgha-kālam,
mama sarvam deha-gṛham sādhu-saṃsarga-varjitam uparuddham abhūt.
mama sarvam deha-gṛham sādhu-saṃsarga-varjitam uparuddham abhūt.
23.
O deceitful mind, for a long time my entire body-house was held captive by you and remained devoid of any association with the wise.
जडे प्रेतसमाकारे गते त्वयि मनःशठे ।
सर्वसज्जनसंसेव्यमिदं देहगृहं मम ॥ २४ ॥
सर्वसज्जनसंसेव्यमिदं देहगृहं मम ॥ २४ ॥
jaḍe pretasamākāre gate tvayi manaḥśaṭhe ,
sarvasajjanasaṃsevyamidaṃ dehagṛhaṃ mama 24
sarvasajjanasaṃsevyamidaṃ dehagṛhaṃ mama 24
24.
jaḍe pretasamākāre gate tvayi manaḥśaṭhe
sarvasajjanasaṃsevyam idam dehagṛham mama
sarvasajjanasaṃsevyam idam dehagṛham mama
24.
jaḍe manaḥśaṭhe pretasamākāre tvayi gate
idam dehagṛham mama sarvasajjanasaṃsevyam
idam dehagṛham mama sarvasajjanasaṃsevyam
24.
O foolish one, you deceiver of the mind, who are like a ghost – now that you have departed, this body-house of mine is fit to be honored by all virtuous people.
पूर्वमेवासि नासीस्त्वं संप्रत्येव शठं जगत् ।
न भविष्यसि चेदानीं वेताल किं न लज्जसे ॥ २५ ॥
न भविष्यसि चेदानीं वेताल किं न लज्जसे ॥ २५ ॥
pūrvamevāsi nāsīstvaṃ saṃpratyeva śaṭhaṃ jagat ,
na bhaviṣyasi cedānīṃ vetāla kiṃ na lajjase 25
na bhaviṣyasi cedānīṃ vetāla kiṃ na lajjase 25
25.
pūrvam eva āsi na āsīḥ tvam samprati eva śaṭham
jagat na bhaviṣyasi ca idānīm vetāla kim na lajjase
jagat na bhaviṣyasi ca idānīm vetāla kim na lajjase
25.
vetāla tvam pūrvam eva na āsīḥ.
samprati eva jagat śaṭham (karoṣi).
idānīm ca na bhaviṣyasi.
kim na lajjase
samprati eva jagat śaṭham (karoṣi).
idānīm ca na bhaviṣyasi.
kim na lajjase
25.
You did not exist before, and just now the world (jagat) is deceitful due to you. You will not exist hereafter. O vetāla, why are you not ashamed?
सह तृष्णापिशाचीभिः सह कोपादिगुह्यकैः ।
निर्गच्छ चित्तवेताल शरीरसदनान्मम ॥ २६ ॥
निर्गच्छ चित्तवेताल शरीरसदनान्मम ॥ २६ ॥
saha tṛṣṇāpiśācībhiḥ saha kopādiguhyakaiḥ ,
nirgaccha cittavetāla śarīrasadanānmama 26
nirgaccha cittavetāla śarīrasadanānmama 26
26.
saha tṛṣṇāpiśācībhiḥ saha kopādiguhyakaiḥ
nirgaccha cittavetāla śarīrasadanāt mama
nirgaccha cittavetāla śarīrasadanāt mama
26.
cittavetāla tṛṣṇāpiśācībhiḥ saha kopādiguhyakaiḥ
saha mama śarīrasadanāt nirgaccha
saha mama śarīrasadanāt nirgaccha
26.
O mind-vetāla, depart from my body-house, along with the demonesses of craving and the goblins of anger and other such entities!
दिष्ट्या विवेकमात्रेण निर्गतो देहमन्दिरात् ।
प्रमत्तश्चित्तवेतालः कुवृकः कन्दरादिव ॥ २७ ॥
प्रमत्तश्चित्तवेतालः कुवृकः कन्दरादिव ॥ २७ ॥
diṣṭyā vivekamātreṇa nirgato dehamandirāt ,
pramattaścittavetālaḥ kuvṛkaḥ kandarādiva 27
pramattaścittavetālaḥ kuvṛkaḥ kandarādiva 27
27.
diṣṭyā vivekamātreṇa nirgataḥ dehamandirāt
pramattaḥ cittavetālaḥ kuvṛkaḥ kandarāt iva
pramattaḥ cittavetālaḥ kuvṛkaḥ kandarāt iva
27.
diṣṭyā vivekamātreṇa pramattaḥ cittavetālaḥ
dehamandirāt nirgataḥ kuvṛkaḥ kandarāt iva
dehamandirāt nirgataḥ kuvṛkaḥ kandarāt iva
27.
Fortunately, by mere discernment (viveka), the heedless mind-vetāla has departed from the body-temple, just as a wicked wolf would leave its cave.
अहो नु चित्रं सुमहज्जडेन क्षणभङ्गिना ।
मनःशठेन सर्वोऽयं नीतो विवशतां जनः ॥ २८ ॥
मनःशठेन सर्वोऽयं नीतो विवशतां जनः ॥ २८ ॥
aho nu citraṃ sumahajjaḍena kṣaṇabhaṅginā ,
manaḥśaṭhena sarvo'yaṃ nīto vivaśatāṃ janaḥ 28
manaḥśaṭhena sarvo'yaṃ nīto vivaśatāṃ janaḥ 28
28.
aho nu citram sumahat jaḍena kṣaṇabhaṅginā
manaḥśaṭhena sarvaḥ ayam nītaḥ vivaśatām janaḥ
manaḥśaṭhena sarvaḥ ayam nītaḥ vivaśatām janaḥ
28.
aho nu sumahat citram ayam sarvaḥ janaḥ jaḍena
kṣaṇabhaṅginā manaḥśaṭhena vivaśatām nītaḥ
kṣaṇabhaṅginā manaḥśaṭhena vivaśatām nītaḥ
28.
Oh, what a truly great wonder it is! All these people have been reduced to helplessness by this dull, ephemeral, and deceitful mind.
कस्ते पराक्रमः किं ते बलं कस्ते समाश्रयः ।
यदि वल्गसि मामेकं जनानां बाधसे मृतम् ॥ २९ ॥
यदि वल्गसि मामेकं जनानां बाधसे मृतम् ॥ २९ ॥
kaste parākramaḥ kiṃ te balaṃ kaste samāśrayaḥ ,
yadi valgasi māmekaṃ janānāṃ bādhase mṛtam 29
yadi valgasi māmekaṃ janānāṃ bādhase mṛtam 29
29.
kaḥ te parākramaḥ kim te balam kaḥ te samāśrayaḥ
yadi valgasi mām ekam janānām bādhase mṛtam
yadi valgasi mām ekam janānām bādhase mṛtam
29.
te kaḥ parākramaḥ? te kim balam? te kaḥ samāśrayaḥ? yadi valgasi,
(tvam) ekam mṛtam mām janānām bādhase.
(tvam) ekam mṛtam mām janānām bādhase.
29.
What is your prowess? What is your strength? What is your support? If you boast, you merely torment me, a single individual among people, who is (as good as) dead (mṛtam).
सर्वथैवासि न मया दीनचित्तक मार्यसे ।
मृतमित्यवबुद्धं त्वमद्य केवलमज्ञ हे ॥ ३० ॥
मृतमित्यवबुद्धं त्वमद्य केवलमज्ञ हे ॥ ३० ॥
sarvathaivāsi na mayā dīnacittaka māryase ,
mṛtamityavabuddhaṃ tvamadya kevalamajña he 30
mṛtamityavabuddhaṃ tvamadya kevalamajña he 30
30.
sarvathā eva asi na mayā dīnacittaka māryase
mṛtam iti avabuddham tvam adya kevalam ajña he
mṛtam iti avabuddham tvam adya kevalam ajña he
30.
he dīnacittaka,
sarvathā eva asi na mayā māryase.
he ajña,
tvam adya kevalam mṛtam iti avabuddham.
sarvathā eva asi na mayā māryase.
he ajña,
tvam adya kevalam mṛtam iti avabuddham.
30.
Oh poor-minded one, you are indeed not destroyed by me in any way. For you, oh ignorant one, are now merely understood as dead.
एतावन्तमहं कालं त्वां ज्ञात्वा जीवदास्थिति ।
श्लिष्टः प्रभूतसङ्गासु चिरं संसृतिरात्रिषु ॥ ३१ ॥
श्लिष्टः प्रभूतसङ्गासु चिरं संसृतिरात्रिषु ॥ ३१ ॥
etāvantamahaṃ kālaṃ tvāṃ jñātvā jīvadāsthiti ,
śliṣṭaḥ prabhūtasaṅgāsu ciraṃ saṃsṛtirātriṣu 31
śliṣṭaḥ prabhūtasaṅgāsu ciraṃ saṃsṛtirātriṣu 31
31.
etāvantam aham kālam tvām jñātvā jīvada āsthiti
śliṣṭaḥ prabhūtasaṅgāsu ciram saṃsṛtirātriṣu
śliṣṭaḥ prabhūtasaṅgāsu ciram saṃsṛtirātriṣu
31.
aham etāvantam kālam jīvada tvām āsthiti jñātvā prabhūtasaṅgāsu saṃsṛtirātriṣu ciram śliṣṭaḥ.
31.
For this long time, I, having mistakenly considered you, O life-giver, as having permanent existence, was therefore long entangled in the nights of cyclic existence (saṃsāra), which are filled with numerous attachments.
चित्तं मृतं हि नास्तीदमित्यद्याधिगतं मया ।
तेन त्वदाशां संत्यज्य तिष्ठाम्यात्मनि केवलम् ॥ ३२ ॥
तेन त्वदाशां संत्यज्य तिष्ठाम्यात्मनि केवलम् ॥ ३२ ॥
cittaṃ mṛtaṃ hi nāstīdamityadyādhigataṃ mayā ,
tena tvadāśāṃ saṃtyajya tiṣṭhāmyātmani kevalam 32
tena tvadāśāṃ saṃtyajya tiṣṭhāmyātmani kevalam 32
32.
cittam mṛtam hi na asti idam iti adya adhigatam mayā
tena tvat-āśām saṃtyajya tiṣṭhāmi ātmani kevalam
tena tvat-āśām saṃtyajya tiṣṭhāmi ātmani kevalam
32.
mayā adya idam cittam mṛtam na asti hi iti adhigatam.
tena tvat-āśām saṃtyajya ātmani kevalam tiṣṭhāmi.
tena tvat-āśām saṃtyajya ātmani kevalam tiṣṭhāmi.
32.
Indeed, today I have understood that this mind is not dead. Therefore, having completely abandoned hopes related to you (the mind), I remain solely in the Self (ātman).
दिष्ट्या चित्तं मृतमिति ज्ञातमद्य मया स्वयम् ।
न शठेन समं नेयं समग्रं जीवितं निजम् ॥ ३३ ॥
न शठेन समं नेयं समग्रं जीवितं निजम् ॥ ३३ ॥
diṣṭyā cittaṃ mṛtamiti jñātamadya mayā svayam ,
na śaṭhena samaṃ neyaṃ samagraṃ jīvitaṃ nijam 33
na śaṭhena samaṃ neyaṃ samagraṃ jīvitaṃ nijam 33
33.
diṣṭyā cittam mṛtam iti jñātam adya mayā svayam
na śaṭhena samam neyam samagram jīvitam nijam
na śaṭhena samam neyam samagram jīvitam nijam
33.
diṣṭyā adya mayā svayam cittam mṛtam iti jñātam.
nijam samagram jīvitam śaṭhena samam na neyam.
nijam samagram jīvitam śaṭhena samam na neyam.
33.
Fortunately, today I myself have understood that the mind is dead. One's entire intrinsic nature (jīvitam) should not be spent with the rogue (mind).
उत्सार्य देहसदनान्मनःशठमहं क्षणात् ।
अहं स्वस्थः स्थितोऽस्म्यन्तर्वेतालपरिवर्जितः ॥ ३४ ॥
अहं स्वस्थः स्थितोऽस्म्यन्तर्वेतालपरिवर्जितः ॥ ३४ ॥
utsārya dehasadanānmanaḥśaṭhamahaṃ kṣaṇāt ,
ahaṃ svasthaḥ sthito'smyantarvetālaparivarjitaḥ 34
ahaṃ svasthaḥ sthito'smyantarvetālaparivarjitaḥ 34
34.
utsārya deha-sadanāt manaḥ-śaṭham aham kṣaṇāt aham
svasthaḥ sthitaḥ asmi antar-vetāla-parivarjitaḥ
svasthaḥ sthitaḥ asmi antar-vetāla-parivarjitaḥ
34.
aham kṣaṇāt deha-sadanāt manaḥ-śaṭham utsārya,
aham antar-vetāla-parivarjitaḥ svasthaḥ sthitaḥ asmi.
aham antar-vetāla-parivarjitaḥ svasthaḥ sthitaḥ asmi.
34.
Having immediately expelled the rogue mind from the abode of the body, I am now established in my true Self, free from the inner goblin.
चित्तवेताललब्धेन चिरं कालं मयात्मना ।
कृताविकाराविविधाः स्वयं स्मृत्वा हसाम्यहम् ॥ ३५ ॥
कृताविकाराविविधाः स्वयं स्मृत्वा हसाम्यहम् ॥ ३५ ॥
cittavetālalabdhena ciraṃ kālaṃ mayātmanā ,
kṛtāvikārāvividhāḥ svayaṃ smṛtvā hasāmyaham 35
kṛtāvikārāvividhāḥ svayaṃ smṛtvā hasāmyaham 35
35.
citta-vetāla-labdhena ciram kālam mayā ātmanā
kṛtāḥ vikārāḥ vividhāḥ svayam smṛtvā hasāmi aham
kṛtāḥ vikārāḥ vividhāḥ svayam smṛtvā hasāmi aham
35.
citta-vetāla-labdhena mayā ātmanā ciram kālam vividhāḥ vikārāḥ kṛtāḥ.
svayam smṛtvā aham hasāmi.
svayam smṛtvā aham hasāmi.
35.
For a long time, by myself, who was seized by the mind-goblin, various disturbances were created. Remembering this myself, I laugh.
चिरान्निपातितो दिष्ट्या विचारासिपरार्दितः ।
हृद्गेहाच्चित्तवेतालस्तालोत्तालसमुन्नतिः ॥ ३६ ॥
हृद्गेहाच्चित्तवेतालस्तालोत्तालसमुन्नतिः ॥ ३६ ॥
cirānnipātito diṣṭyā vicārāsiparārditaḥ ,
hṛdgehāccittavetālastālottālasamunnatiḥ 36
hṛdgehāccittavetālastālottālasamunnatiḥ 36
36.
cirāt nipātitaḥ diṣṭyā vicārāsiparārditaḥ
hṛdgehāt cittavetālaḥ tālotthālasamunnatiḥ
hṛdgehāt cittavetālaḥ tālotthālasamunnatiḥ
36.
cittavetālaḥ tālotthālasamunnatiḥ hṛdgehāt
vicārāsiparārditaḥ cirāt diṣṭyā nipātitaḥ
vicārāsiparārditaḥ cirāt diṣṭyā nipātitaḥ
36.
Fortunately, the mind-demon (cittavetāla), which had achieved an enormous elevation, has finally been struck down from the abode of the heart, having been wounded by the sword of discrimination (vicāra).
प्रशान्ते चित्तवेताले पवित्रां पदवीं गते ।
दिष्ट्या शरीरनगरे सुखं तिष्ठामि केवलम् ॥ ३७ ॥
दिष्ट्या शरीरनगरे सुखं तिष्ठामि केवलम् ॥ ३७ ॥
praśānte cittavetāle pavitrāṃ padavīṃ gate ,
diṣṭyā śarīranagare sukhaṃ tiṣṭhāmi kevalam 37
diṣṭyā śarīranagare sukhaṃ tiṣṭhāmi kevalam 37
37.
praśānte cittavetāle pavitrām padavīm gate
diṣṭyā śarīranagare sukham tiṣṭhāmi kevalam
diṣṭyā śarīranagare sukham tiṣṭhāmi kevalam
37.
cittavetāle praśānte pavitrām padavīm gate diṣṭyā
[aham] śarīranagare sukham kevalam tiṣṭhāmi
[aham] śarīranagare sukham kevalam tiṣṭhāmi
37.
When the mind-demon (cittavetāla) is completely pacified and has attained a pure state, fortunately, I dwell purely in happiness within the city of the body.
मृतं मनो मृता चिन्ता मृतोऽहंकारराक्षसः ।
विचारमन्त्रेण समः स्वस्थस्तिष्ठामि केवलम् ॥ ३८ ॥
विचारमन्त्रेण समः स्वस्थस्तिष्ठामि केवलम् ॥ ३८ ॥
mṛtaṃ mano mṛtā cintā mṛto'haṃkārarākṣasaḥ ,
vicāramantreṇa samaḥ svasthastiṣṭhāmi kevalam 38
vicāramantreṇa samaḥ svasthastiṣṭhāmi kevalam 38
38.
mṛtam manaḥ mṛtā cintā mṛtaḥ ahaṅkārarākṣasaḥ
vicāramantreṇa samaḥ svasthaḥ tiṣṭhāmi kevalam
vicāramantreṇa samaḥ svasthaḥ tiṣṭhāmi kevalam
38.
manaḥ mṛtam,
cintā mṛtā,
ahaṅkārarākṣasaḥ mṛtaḥ [ca].
vicāramantreṇa [aham] samaḥ svasthaḥ kevalam tiṣṭhāmi.
cintā mṛtā,
ahaṅkārarākṣasaḥ mṛtaḥ [ca].
vicāramantreṇa [aham] samaḥ svasthaḥ kevalam tiṣṭhāmi.
38.
The mind (manas) is dead, worry is dead, and the ego-demon (ahaṅkāra) is dead. By means of the mantra of inquiry (vicāra), I remain purely in my natural, balanced state (svastha).
किं मनो मे ममाशा का को मेऽहंकारको भवेत् ।
दिष्ट्या व्यर्थं कलत्रं मे नष्टमेतदशेषतः ॥ ३९ ॥
दिष्ट्या व्यर्थं कलत्रं मे नष्टमेतदशेषतः ॥ ३९ ॥
kiṃ mano me mamāśā kā ko me'haṃkārako bhavet ,
diṣṭyā vyarthaṃ kalatraṃ me naṣṭametadaśeṣataḥ 39
diṣṭyā vyarthaṃ kalatraṃ me naṣṭametadaśeṣataḥ 39
39.
kim manaḥ me mama āśā kā kaḥ me ahaṅkārakaḥ bhavet
diṣṭyā vyartham kalatram me naṣṭam etat aśeṣataḥ
diṣṭyā vyartham kalatram me naṣṭam etat aśeṣataḥ
39.
me manaḥ kim? mama āśā kā? me ahaṅkārakaḥ kaḥ bhavet? diṣṭyā me vyartham etat kalatram aśeṣataḥ naṣṭam.
39.
What is my mind (manas)? What is my desire? What could my ego (ahaṅkāraka) possibly be? Fortunately, this entire useless entanglement (kalatra) of mine has been utterly destroyed.
एकस्मै कृतकृत्याय नित्याय विमलात्मने ।
निर्विकल्पचिदाख्याय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४० ॥
निर्विकल्पचिदाख्याय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४० ॥
ekasmai kṛtakṛtyāya nityāya vimalātmane ,
nirvikalpacidākhyāya mahyameva namo namaḥ 40
nirvikalpacidākhyāya mahyameva namo namaḥ 40
40.
ekasmai kṛtakṛtyāya nityāya vimalātmane
nirvikalpacidākhyāya mahyam eva namaḥ namaḥ
nirvikalpacidākhyāya mahyam eva namaḥ namaḥ
40.
mahyam eva ekasmai kṛtakṛtyāya nityāya
vimalātmane nirvikalpacidākhyāya namaḥ namaḥ
vimalātmane nirvikalpacidākhyāya namaḥ namaḥ
40.
Salutations again and again to myself, who is unique, fulfilled, eternal, of pure essence (ātman), and whose true nature is non-dual consciousness.
न शोकोऽस्ति न मोहोऽस्ति न चैवाहमहं स्वयम् ।
नच नाहं नचान्योऽहं मह्यमेव नमो नमः ॥ ४१ ॥
नच नाहं नचान्योऽहं मह्यमेव नमो नमः ॥ ४१ ॥
na śoko'sti na moho'sti na caivāhamahaṃ svayam ,
naca nāhaṃ nacānyo'haṃ mahyameva namo namaḥ 41
naca nāhaṃ nacānyo'haṃ mahyameva namo namaḥ 41
41.
na śokaḥ asti na mohaḥ asti na ca eva aham aham svayam
na ca na aham na ca anyaḥ aham mahyam eva namaḥ namaḥ
na ca na aham na ca anyaḥ aham mahyam eva namaḥ namaḥ
41.
mahyam eva namaḥ namaḥ yataḥ śokaḥ na asti,
mohaḥ na asti,
ca eva aham svayam aham na; ca na aham na; ca anyaḥ aham na.
mohaḥ na asti,
ca eva aham svayam aham na; ca na aham na; ca anyaḥ aham na.
41.
There is no sorrow, nor is there delusion. Indeed, I am not even the ego (ahaṅkāra) itself. Neither am I not myself, nor am I another. Salutations again and again to myself.
न ममाशा न कर्माणि न संसारो न कर्तृता ।
न भोक्तृता न देहो मे मह्यमेव नमो नमः ॥ ४२ ॥
न भोक्तृता न देहो मे मह्यमेव नमो नमः ॥ ४२ ॥
na mamāśā na karmāṇi na saṃsāro na kartṛtā ,
na bhoktṛtā na deho me mahyameva namo namaḥ 42
na bhoktṛtā na deho me mahyameva namo namaḥ 42
42.
na mama āśā na karmāṇi na saṃsāraḥ na kartṛtā
na bhoktṛtā na dehaḥ me mahyam eva namaḥ namaḥ
na bhoktṛtā na dehaḥ me mahyam eva namaḥ namaḥ
42.
mahyam eva namaḥ namaḥ yataḥ mama āśā na,
karmāṇi na,
saṃsāraḥ na,
kartṛtā na,
bhoktṛtā na,
me dehaḥ na.
karmāṇi na,
saṃsāraḥ na,
kartṛtā na,
bhoktṛtā na,
me dehaḥ na.
42.
I have no desires, no actions (karma), no cycle of rebirth (saṃsāra), nor the sense of being a doer. I have no sense of being an enjoyer, nor a body. Salutations again and again to myself.
नाहमात्मा न वा कोऽन्यो नाहमस्मि न चेतरः ।
सर्वमेवाहमेतस्मै मह्यमेव नमो नमः ॥ ४३ ॥
सर्वमेवाहमेतस्मै मह्यमेव नमो नमः ॥ ४३ ॥
nāhamātmā na vā ko'nyo nāhamasmi na cetaraḥ ,
sarvamevāhametasmai mahyameva namo namaḥ 43
sarvamevāhametasmai mahyameva namo namaḥ 43
43.
na aham ātmā na vā kaḥ anyaḥ na aham asmi na ca
itaraḥ sarvam eva aham etasmai mahyam eva namaḥ namaḥ
itaraḥ sarvam eva aham etasmai mahyam eva namaḥ namaḥ
43.
mahyam eva namaḥ namaḥ yataḥ aham ātmā na,
vā kaḥ anyaḥ na,
aham asmi na,
ca itaraḥ na.
sarvam eva aham etasmai.
vā kaḥ anyaḥ na,
aham asmi na,
ca itaraḥ na.
sarvam eva aham etasmai.
43.
I am not the individual self (ātman), nor am I any other being. I do not exist as a separate entity, nor am I distinct from what is other. All this (sarvam) is indeed myself. To this very self, salutations again and again.
अहमादिरहं धाता चिदहं भुवनान्यहम् ।
मम नास्ति व्यवच्छेदो मह्यमेव नमो नमः ॥ ४४ ॥
मम नास्ति व्यवच्छेदो मह्यमेव नमो नमः ॥ ४४ ॥
ahamādirahaṃ dhātā cidahaṃ bhuvanānyaham ,
mama nāsti vyavacchedo mahyameva namo namaḥ 44
mama nāsti vyavacchedo mahyameva namo namaḥ 44
44.
aham ādiḥ aham dhātā cit aham bhuvanāni aham
mama na asti vyavacchedaḥ mahyam eva namaḥ namaḥ
mama na asti vyavacchedaḥ mahyam eva namaḥ namaḥ
44.
aham ādiḥ aham dhātā aham cit aham bhuvanāni
mama vyavacchedaḥ na asti mahyam eva namaḥ namaḥ
mama vyavacchedaḥ na asti mahyam eva namaḥ namaḥ
44.
I am the origin; I am the creator and sustainer. I am consciousness, and I am all the worlds. There is no division or separation in my being. Salutations, again and again, to me alone.
निर्विकाराय नित्याय निरंशाय महात्मने ।
सर्वस्मै सर्वकालाय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४५ ॥
सर्वस्मै सर्वकालाय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४५ ॥
nirvikārāya nityāya niraṃśāya mahātmane ,
sarvasmai sarvakālāya mahyameva namo namaḥ 45
sarvasmai sarvakālāya mahyameva namo namaḥ 45
45.
nirvikārāya nityāya niraṁśāya mahātmane
sarvasmai sarvakālāya mahyam eva namaḥ namaḥ
sarvasmai sarvakālāya mahyam eva namaḥ namaḥ
45.
nirvikārāya nityāya niraṁśāya mahātmane
sarvasmai sarvakālāya mahyam eva namaḥ namaḥ
sarvasmai sarvakālāya mahyam eva namaḥ namaḥ
45.
Salutations, again and again, to me alone, who is immutable, eternal, indivisible, and the supreme Self (ātman). To me, who encompasses everything and transcends all time.
नीरूपाय निराख्याय प्रकाशाय महात्मने ।
स्वयमात्मैकसंस्थाय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४६ ॥
स्वयमात्मैकसंस्थाय मह्यमेव नमो नमः ॥ ४६ ॥
nīrūpāya nirākhyāya prakāśāya mahātmane ,
svayamātmaikasaṃsthāya mahyameva namo namaḥ 46
svayamātmaikasaṃsthāya mahyameva namo namaḥ 46
46.
nīrūpāya nirākhyāya prakāśāya mahātmane svayam
ātmaikasaṁsthāya mahyam eva namaḥ namaḥ
ātmaikasaṁsthāya mahyam eva namaḥ namaḥ
46.
nīrūpāya nirākhyāya prakāśāya mahātmane svayam
ātmaikasaṁsthāya mahyam eva namaḥ namaḥ
ātmaikasaṁsthāya mahyam eva namaḥ namaḥ
46.
Salutations, again and again, to me alone, who is formless, undescribable, luminous, and the supreme Self (ātman). To me, who is spontaneously established in the singular Self.
समां सर्वगतां सूक्ष्मां जगदेकप्रकाशिनीम् ।
सत्तामुपगतोऽस्म्यन्तर्मह्यमेव नमो नमः ॥ ४७ ॥
सत्तामुपगतोऽस्म्यन्तर्मह्यमेव नमो नमः ॥ ४७ ॥
samāṃ sarvagatāṃ sūkṣmāṃ jagadekaprakāśinīm ,
sattāmupagato'smyantarmahyameva namo namaḥ 47
sattāmupagato'smyantarmahyameva namo namaḥ 47
47.
samām sarvagatām sūkṣmām jagadekāprakāśinīm
sattām upagataḥ asmi antar mahyam eva namaḥ namaḥ
sattām upagataḥ asmi antar mahyam eva namaḥ namaḥ
47.
antar samām sarvagatām sūkṣmām jagadekāprakāśinīm
sattām upagataḥ asmi mahyam eva namaḥ namaḥ
sattām upagataḥ asmi mahyam eva namaḥ namaḥ
47.
Internally, I have realized (upagataḥ asmi) the one existence (sattā) that is uniform, all-pervading, subtle, and the sole illuminator of the universe. Salutations, again and again, to me alone.
साद्र्यब्ध्युर्वी नदी सेयं नाहमेवाहमेव वा ।
जगत्सर्वं पदार्थाढ्यं मह्यमेव नमो नमः ॥ ४८ ॥
जगत्सर्वं पदार्थाढ्यं मह्यमेव नमो नमः ॥ ४८ ॥
sādryabdhyurvī nadī seyaṃ nāhamevāhameva vā ,
jagatsarvaṃ padārthāḍhyaṃ mahyameva namo namaḥ 48
jagatsarvaṃ padārthāḍhyaṃ mahyameva namo namaḥ 48
48.
sa-adri-abdhi-urvī nadī sā iyam na aham eva aham eva
vā jagat sarvam padārtha-āḍhyam mahyam eva namaḥ namaḥ
vā jagat sarvam padārtha-āḍhyam mahyam eva namaḥ namaḥ
48.
sā iyam sa-adri-abdhi-urvī nadī aham eva.
na aham eva,
vā aham eva.
sarvam padārtha-āḍhyam jagat mahyam eva namaḥ namaḥ
na aham eva,
vā aham eva.
sarvam padārtha-āḍhyam jagat mahyam eva namaḥ namaḥ
48.
This earth, with its mountains, oceans, and rivers – this is I (ātman). I am not merely this individual 'I' (aham eva); rather, I am indeed the universal 'I' (ātman) alone. To me alone, who am this entire world, rich with all objects, salutations, salutations!
व्यपगतमननं समाभिरामं प्रकटितविश्वमविश्वमप्यनन्तम् ।
स्वयमजमजरं गुणादतीतं वपुरहमच्युतमीश्वरं नमामि ॥ ४९ ॥
स्वयमजमजरं गुणादतीतं वपुरहमच्युतमीश्वरं नमामि ॥ ४९ ॥
vyapagatamananaṃ samābhirāmaṃ prakaṭitaviśvamaviśvamapyanantam ,
svayamajamajaraṃ guṇādatītaṃ vapurahamacyutamīśvaraṃ namāmi 49
svayamajamajaraṃ guṇādatītaṃ vapurahamacyutamīśvaraṃ namāmi 49
49.
vyapagata-mananam sama-abhirāmam
prakaṭita-viśvam aviśvam api anantam
svayam ajam ajaram guṇāt atītam
vapuḥ aham acyutam īśvaram namāmi
prakaṭita-viśvam aviśvam api anantam
svayam ajam ajaram guṇāt atītam
vapuḥ aham acyutam īśvaram namāmi
49.
aham vyapagata-mananam sama-abhirāmam
prakaṭita-viśvam aviśvam api
anantam svayam ajam ajaram guṇāt
atītam vapuḥ acyutam īśvaram namāmi
prakaṭita-viśvam aviśvam api
anantam svayam ajam ajaram guṇāt
atītam vapuḥ acyutam īśvaram namāmi
49.
I bow (namāmi) to that unfailing Lord (Acyuta), the supreme being (īśvara) whose essence (vapuḥ) is beyond all mental activity, supremely tranquil and delightful, who has manifested the universe yet is also distinct from the universe and infinite, who is spontaneously unborn and undecaying, and who has transcended the (guṇas).
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80 (current chapter)
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216