योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-7, chapter-21
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
ज्ञानिनैव सदा भाव्यं राम न ज्ञानबन्धुना ।
अज्ञातारं वरं मन्ये न पुनर्ज्ञानबन्धुताम् ॥ १ ॥
ज्ञानिनैव सदा भाव्यं राम न ज्ञानबन्धुना ।
अज्ञातारं वरं मन्ये न पुनर्ज्ञानबन्धुताम् ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
jñāninaiva sadā bhāvyaṃ rāma na jñānabandhunā ,
ajñātāraṃ varaṃ manye na punarjñānabandhutām 1
jñāninaiva sadā bhāvyaṃ rāma na jñānabandhunā ,
ajñātāraṃ varaṃ manye na punarjñānabandhutām 1
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca jñāninā eva sadā bhāvyam rāma na
jñāna-bandhunā ajñātāram varam manye na punar jñāna-bandhutām
jñāna-bandhunā ajñātāram varam manye na punar jñāna-bandhutām
1.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca: rāma,
sadā jñāninā eva bhāvyam,
jñāna-bandhunā na.
ajñātāram varam manye,
punar jñāna-bandhutām na.
sadā jñāninā eva bhāvyam,
jñāna-bandhunā na.
ajñātāram varam manye,
punar jñāna-bandhutām na.
1.
Śrī Vasiṣṭha said: 'O Rāma, one should always truly be a knower (jñānin), not merely a 'knowledge-friend' (jñāna-bandhu). I consider an ignorant person preferable, but not the state of being a 'knowledge-friend' (jñāna-bandhu).'
श्रीराम उवाच ।
किमुच्यते ज्ञानबन्धुर्ज्ञानी चैव किमुच्यते ।
किं फलं ज्ञानबन्धुत्वे ज्ञानित्वेऽपि च किं फलम् ॥ २ ॥
किमुच्यते ज्ञानबन्धुर्ज्ञानी चैव किमुच्यते ।
किं फलं ज्ञानबन्धुत्वे ज्ञानित्वेऽपि च किं फलम् ॥ २ ॥
śrīrāma uvāca ,
kimucyate jñānabandhurjñānī caiva kimucyate ,
kiṃ phalaṃ jñānabandhutve jñānitve'pi ca kiṃ phalam 2
kimucyate jñānabandhurjñānī caiva kimucyate ,
kiṃ phalaṃ jñānabandhutve jñānitve'pi ca kiṃ phalam 2
2.
śrī-rāmaḥ uvāca kim ucyate jñāna-bandhuḥ jñānī ca eva kim
ucyate kim phalam jñāna-bandhutve jñānitve api ca kim phalam
ucyate kim phalam jñāna-bandhutve jñānitve api ca kim phalam
2.
śrī-rāmaḥ uvāca: jñāna-bandhuḥ
kim ucyate? jñānī ca eva kim
ucyate? jñāna-bandhutve kim
phalam? jñānitve api ca kim phalam?
kim ucyate? jñānī ca eva kim
ucyate? jñāna-bandhutve kim
phalam? jñānitve api ca kim phalam?
2.
Śrī Rāma said: 'What is a 'knowledge-friend' (jñāna-bandhu) actually called, and what is a true knower (jñānin) actually called? What is the outcome of being a 'knowledge-friend' (jñāna-bandhu), and what is the outcome of being a true knower (jñānin)?'
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
व्याचष्टे यः पठति च शास्त्रं भोगाय शिल्पिवत् ।
यतते न त्वनुष्ठाने ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ३ ॥
व्याचष्टे यः पठति च शास्त्रं भोगाय शिल्पिवत् ।
यतते न त्वनुष्ठाने ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ३ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
vyācaṣṭe yaḥ paṭhati ca śāstraṃ bhogāya śilpivat ,
yatate na tvanuṣṭhāne jñānabandhuḥ sa ucyate 3
vyācaṣṭe yaḥ paṭhati ca śāstraṃ bhogāya śilpivat ,
yatate na tvanuṣṭhāne jñānabandhuḥ sa ucyate 3
3.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca yaḥ vyācaṣṭe paṭhati ca śāstram bhogāya
śilpivat na tu anuṣṭhāne yatate saḥ jñāna-bandhuḥ ucyate
śilpivat na tu anuṣṭhāne yatate saḥ jñāna-bandhuḥ ucyate
3.
śrī-vasiṣṭhaḥ uvāca: yaḥ śāstram bhogāya śilpivat vyācaṣṭe ca paṭhati,
tu anuṣṭhāne na yatate,
saḥ jñāna-bandhuḥ ucyate.
tu anuṣṭhāne na yatate,
saḥ jñāna-bandhuḥ ucyate.
3.
Śrī Vasiṣṭha said: 'He who explains and studies scriptures for the sake of enjoyment, like an artisan, but does not exert himself in their actual practice (anuṣṭhāna), that person is called a 'knowledge-friend' (jñāna-bandhu).'
कर्मस्पन्देषु नो बोधः फलितो यस्य दृश्यते ।
बोधशिल्पोपजीवित्वाज्ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ४ ॥
बोधशिल्पोपजीवित्वाज्ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ४ ॥
karmaspandeṣu no bodhaḥ phalito yasya dṛśyate ,
bodhaśilpopajīvitvājjñānabandhuḥ sa ucyate 4
bodhaśilpopajīvitvājjñānabandhuḥ sa ucyate 4
4.
karma-spandeṣu naḥ bodhaḥ phalitaḥ yasya dṛśyate
bodha-śilpa-upajīvitvāt jñāna-bandhuḥ saḥ ucyate
bodha-śilpa-upajīvitvāt jñāna-bandhuḥ saḥ ucyate
4.
yasya karma-spandeṣu naḥ phalitaḥ bodhaḥ dṛśyate,
saḥ bodha-śilpa-upajīvitvāt jñāna-bandhuḥ ucyate
saḥ bodha-śilpa-upajīvitvāt jñāna-bandhuḥ ucyate
4.
A person whose fructified understanding (bodha) is seen in the movements of actions (karma) is called a friend of knowledge (jñāna) because he lives by the skill of understanding (bodha).
वसनाशनमात्रेण तुष्टाः शास्त्रफलानि ये ।
जानन्ति ज्ञानबन्धूंस्तान्विद्याच्छास्त्रार्थशिल्पिनः ॥ ५ ॥
जानन्ति ज्ञानबन्धूंस्तान्विद्याच्छास्त्रार्थशिल्पिनः ॥ ५ ॥
vasanāśanamātreṇa tuṣṭāḥ śāstraphalāni ye ,
jānanti jñānabandhūṃstānvidyācchāstrārthaśilpinaḥ 5
jānanti jñānabandhūṃstānvidyācchāstrārthaśilpinaḥ 5
5.
vasana-aśana-mātreṇa tuṣṭāḥ śāstra-phalāni ye jānanti
jñāna-bandhūn tān vidyāt śāstra-artha-śilpinaḥ
jñāna-bandhūn tān vidyāt śāstra-artha-śilpinaḥ
5.
ye vasana-aśana-mātreṇa tuṣṭāḥ śāstra-phalāni jānanti,
tān śāstra-artha-śilpinaḥ jñāna-bandhūn vidyāt
tān śāstra-artha-śilpinaḥ jñāna-bandhūn vidyāt
5.
One should recognize as friends of knowledge (jñāna) those who, being satisfied merely with clothing and food, still comprehend the benefits of the scriptures; they are truly artisans of scriptural meaning.
प्रवृत्तिलक्षणे धर्मे वर्तते यः श्रुतोचिते ।
अदूरवर्तिज्ञानत्वाज्ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ६ ॥
अदूरवर्तिज्ञानत्वाज्ज्ञानबन्धुः स उच्यते ॥ ६ ॥
pravṛttilakṣaṇe dharme vartate yaḥ śrutocite ,
adūravartijñānatvājjñānabandhuḥ sa ucyate 6
adūravartijñānatvājjñānabandhuḥ sa ucyate 6
6.
pravṛtti-lakṣaṇe dharme vartate yaḥ śruta-ucite
adūra-varti-jñānatvāt jñāna-bandhuḥ saḥ ucyate
adūra-varti-jñānatvāt jñāna-bandhuḥ saḥ ucyate
6.
yaḥ pravṛtti-lakṣaṇe śruta-ucite dharme vartate
saḥ adūra-varti-jñānatvāt jñāna-bandhuḥ ucyate
saḥ adūra-varti-jñānatvāt jñāna-bandhuḥ ucyate
6.
He who engages in the natural law (dharma) that is characterized by activity and is appropriate according to sacred tradition, is called a friend of knowledge (jñāna) because his knowledge (jñāna) is readily accessible and immediate.
आत्मज्ञानं विदुर्ज्ञानं ज्ञानान्यन्यानि यानि तु ।
तानि ज्ञानावभासानि सारस्याऽनवबोधनात् ॥ ७ ॥
तानि ज्ञानावभासानि सारस्याऽनवबोधनात् ॥ ७ ॥
ātmajñānaṃ vidurjñānaṃ jñānānyanyāni yāni tu ,
tāni jñānāvabhāsāni sārasyā'navabodhanāt 7
tāni jñānāvabhāsāni sārasyā'navabodhanāt 7
7.
ātma-jñānam viduḥ jñānam jñānāni anyāni yāni tu
tāni jñāna-avabhāsāni sārasya-an-avabodhanāt
tāni jñāna-avabhāsāni sārasya-an-avabodhanāt
7.
ātma-jñānam jñānam viduḥ; yāni tu anyāni jñānāni,
tāni sārasya-an-avabodhanāt jñāna-avabhāsāni
tāni sārasya-an-avabodhanāt jñāna-avabhāsāni
7.
They consider knowledge of the self (ātman) to be true knowledge (jñāna); but any other forms of knowledge (jñāna) are merely semblances of knowledge because they fail to grasp the ultimate essence.
आत्मज्ञानमनासाद्य ज्ञानान्तरलवेन ये ।
संतुष्टाः कष्टचेष्टं ते ते स्मृता ज्ञानबन्धवः ॥ ८ ॥
संतुष्टाः कष्टचेष्टं ते ते स्मृता ज्ञानबन्धवः ॥ ८ ॥
ātmajñānamanāsādya jñānāntaralavena ye ,
saṃtuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭaṃ te te smṛtā jñānabandhavaḥ 8
saṃtuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭaṃ te te smṛtā jñānabandhavaḥ 8
8.
ātmajñānam anāsādya jñānāntaralavena ye
santuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭam te te smṛtāḥ jñānabandhavaḥ
santuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭam te te smṛtāḥ jñānabandhavaḥ
8.
ye ātmajñānam anāsādya jñānāntaralavena
santuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭam te te jñānabandhavaḥ smṛtāḥ
santuṣṭāḥ kaṣṭaceṣṭam te te jñānabandhavaḥ smṛtāḥ
8.
Those who, without attaining knowledge of the Self (ātman), are satisfied with a mere fragment of other knowledge, and whose endeavors are arduous and ultimately misguided, are considered 'relatives of knowledge' (jñānabandhavaḥ).
ज्ञानादितज्ज्ञेयविकाशशान्त्या विना न संतुष्टधियेह भाव्यम् ।
त्वं ज्ञानबन्धुत्वमुपेत्य राम रमस्व मा भोगभवामयेषु ॥ ९ ॥
त्वं ज्ञानबन्धुत्वमुपेत्य राम रमस्व मा भोगभवामयेषु ॥ ९ ॥
jñānāditajjñeyavikāśaśāntyā vinā na saṃtuṣṭadhiyeha bhāvyam ,
tvaṃ jñānabandhutvamupetya rāma ramasva mā bhogabhavāmayeṣu 9
tvaṃ jñānabandhutvamupetya rāma ramasva mā bhogabhavāmayeṣu 9
9.
jñānāditajjñeyavikāśaśāntyā vinā
na santuṣṭa-dhiyā iha bhāvyam
tvam jñānabandhutvam upetya
rāma ramasva mā bhogabhāvāmayeṣu
na santuṣṭa-dhiyā iha bhāvyam
tvam jñānabandhutvam upetya
rāma ramasva mā bhogabhāvāmayeṣu
9.
iha jñānāditajjñeyavikāśaśāntyā
vinā santuṣṭa-dhiyā na bhāvyam
rāma tvam jñānabandhutvam
upetya bhogabhāvāmayeṣu mā ramasva
vinā santuṣṭa-dhiyā na bhāvyam
rāma tvam jñānabandhutvam
upetya bhogabhāvāmayeṣu mā ramasva
9.
One should not remain content in this world without the tranquility that arises from the full manifestation of (true) knowledge (jñāna) and the ultimate knowable reality (jñeya). O Rama, having merely attained a superficial connection to knowledge (jñānabandhutva), do not revel in the afflictions of worldly enjoyments (bhoga) and the cycle of existence (bhava).
अत्राहारार्थं कर्म कुर्यादनिन्द्यं कुर्यादाहारं प्राणसंधारणार्थम् ।
प्राणाः संधार्यास्तत्त्वजिज्ञासनार्थं तत्त्वं जिज्ञास्यं येन भूयो न दुःखम् ॥ १० ॥
प्राणाः संधार्यास्तत्त्वजिज्ञासनार्थं तत्त्वं जिज्ञास्यं येन भूयो न दुःखम् ॥ १० ॥
atrāhārārthaṃ karma kuryādanindyaṃ kuryādāhāraṃ prāṇasaṃdhāraṇārtham ,
prāṇāḥ saṃdhāryāstattvajijñāsanārthaṃ tattvaṃ jijñāsyaṃ yena bhūyo na duḥkham 10
prāṇāḥ saṃdhāryāstattvajijñāsanārthaṃ tattvaṃ jijñāsyaṃ yena bhūyo na duḥkham 10
10.
atra āhārārtham karma kuryāt anindyam
kuryāt āhāram prāṇasaṃdhāraṇārtham prāṇāḥ
saṃdhāryāḥ tattvavijijñāsanārtham
tattvam jijñāsyam yena bhūyaḥ na duḥkham
kuryāt āhāram prāṇasaṃdhāraṇārtham prāṇāḥ
saṃdhāryāḥ tattvavijijñāsanārtham
tattvam jijñāsyam yena bhūyaḥ na duḥkham
10.
atra āhārārtham anindyam karma kuryāt
prāṇasaṃdhāraṇārtham āhāram kuryāt
tattvavijijñāsanārtham prāṇāḥ saṃdhāryāḥ
yena bhūyaḥ duḥkham na tattvam jijñāsyam
prāṇasaṃdhāraṇārtham āhāram kuryāt
tattvavijijñāsanārtham prāṇāḥ saṃdhāryāḥ
yena bhūyaḥ duḥkham na tattvam jijñāsyam
10.
Here, one should perform blameless actions for the sake of acquiring food. One should then acquire food for the purpose of sustaining life (prāṇa). Life (prāṇa) should be sustained for the purpose of inquiring into the ultimate Truth (tattva). And that Truth (tattva) should be diligently investigated so that there is no more suffering (duḥkha) ever again.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21 (current chapter)
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216