Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

योगवासिष्ठः       yogavāsiṣṭhaḥ - book-5, chapter-88

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
प्राप्य संसृतिसीमान्तं दुःखाब्धेः पारमागतः ।
वीतहव्यः शशामैवमपुनर्मनने मुनिः ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
prāpya saṃsṛtisīmāntaṃ duḥkhābdheḥ pāramāgataḥ ,
vītahavyaḥ śaśāmaivamapunarmanane muniḥ 1
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca prāpya saṃsṛtisīmāntam duḥkhābdheḥ
pāram āgataḥ vītahavyaḥ śaśāma evam apunarmanane muniḥ
1. śrīvasiṣṭhaḥ uvāca muniḥ vītahavyaḥ saṃsṛtisīmāntam
duḥkhābdheḥ pāram prāpya āgataḥ evam apunarmanane śaśāma
1. Śrī Vasiṣṭha said: The sage Vītahavya, having reached the ultimate limit of transmigration (saṃsāra) and attained the other shore of the ocean of suffering, thus became completely calm, his mind no longer dwelling on repetition.
तस्मिंस्तथोपशान्ते हि परां निर्वृतिमागते ।
पयःकण इवाम्भोधौ स्वे पदे परिणामिनि ॥ २ ॥
tasmiṃstathopaśānte hi parāṃ nirvṛtimāgate ,
payaḥkaṇa ivāmbhodhau sve pade pariṇāmini 2
2. tasmin tathā upaśānte hi parām nirvṛtim āgate
payaḥkaṇaḥ iva ambhodhau sve pade pariṇāmini
2. hi tasmin tathā upaśānte parām nirvṛtim āgate (sati)
(saḥ) payaḥkaṇaḥ iva ambhodhau sve pariṇāmini pade (abhūt)
2. Indeed, when he (Vītahavya) had thus completely subsided and attained supreme tranquility (nirvṛti), he became like a drop of water in the ocean, dissolving into his own fundamental state.
तथैव तिष्ठन्निःस्पन्दः स कायो म्लानिमाययौ ।
अन्तर्विरसतां प्राप्य मार्गशीर्षान्तपद्मवत् ॥ ३ ॥
tathaiva tiṣṭhanniḥspandaḥ sa kāyo mlānimāyayau ,
antarvirasatāṃ prāpya mārgaśīrṣāntapadmavat 3
3. tathā eva tiṣṭhan niḥspandaḥ saḥ kāyaḥ mlānim
āyayau antarvirasatām prāpya mārgaśīrṣāntapadmavat
3. tathā eva saḥ niḥspandaḥ kāyaḥ tiṣṭhan antarvirasatām
prāpya mlānim āyayau mārgaśīrṣāntapadmavat
3. Indeed, that motionless body remained thus and withered, having lost its inner vitality, just like a lotus at the close of the Mārgaśīrṣa month.
तस्य देहद्रुमान्तःस्थं त्यक्त्वा हृन्नीडमाययुः ।
प्रोड्डीय विहगायन्तो युन्त्रोन्मुक्ता इवासवः ॥ ४ ॥
tasya dehadrumāntaḥsthaṃ tyaktvā hṛnnīḍamāyayuḥ ,
proḍḍīya vihagāyanto yuntronmuktā ivāsavaḥ 4
4. tasya dehadrumāntaḥstham tyaktvā hṛnnīḍam āyayuḥ
proḍḍīya vihagāyantaḥ yantronmuktāḥ iva asavaḥ
4. asavaḥ tasya dehadrumāntaḥstham hṛnnīḍam tyaktvā
proḍḍīya vihagāyantaḥ yantronmuktāḥ iva āyayuḥ
4. The vital breaths (asavaḥ), having abandoned their nest in the heart - which was situated within the tree-like body - flew up like birds, just as if released from a machine, and departed.
भूतेष्वेव प्रतिष्ठानि भूतानि सकलान्यलम् ।
मांसास्थियन्त्रदेहस्तु वनावनितलेऽवसत् ॥ ५ ॥
bhūteṣveva pratiṣṭhāni bhūtāni sakalānyalam ,
māṃsāsthiyantradehastu vanāvanitale'vasat 5
5. bhūteṣu eva pratiṣṭhāni bhūtāni sakalāni alam
māṃsāsthiyantradehaḥ tu vana-avani-tale avasat
5. sakalāni bhūtāni bhūteṣu eva alam pratiṣṭhāni
tu māṃsāsthiyantradehaḥ vana-avani-tale avasat
5. All beings (bhūtāni) are indeed firmly established in the very elements (bhūteṣu). But the body, a machine composed of flesh and bones, remained on the forest ground.
चिदर्णवप्रतिष्ठा चिद्धातवो धातुषु स्थिताः ।
स्वे स्वरूपे स्थितं सर्वं मुनावुपशमं गते ॥ ६ ॥
cidarṇavapratiṣṭhā ciddhātavo dhātuṣu sthitāḥ ,
sve svarūpe sthitaṃ sarvaṃ munāvupaśamaṃ gate 6
6. cidarṇavapratiṣṭhā ciddhātavaḥ dhātuṣu sthitāḥ
sve svarūpe sthitam sarvam munau upaśamam gate
6. ciddhātavaḥ cidarṇavapratiṣṭhā dhātuṣu sthitāḥ munau upaśamam gate,
sarvam sve svarūpe sthitam
6. The consciousness-elements are established in the ocean of consciousness, and (other) elements are situated within elements. Everything is established in its own essential nature when the sage attains deep tranquility.
एषा ते कथिता राम विचारशतशालिनी ।
विश्रान्तिर्वीतहव्यस्य प्रज्ञयैनां विवेचय ॥ ७ ॥
eṣā te kathitā rāma vicāraśataśālinī ,
viśrāntirvītahavyasya prajñayaināṃ vivecaya 7
7. eṣā te kathitā rāma vicāraśataśālinī
viśrāntiḥ vītahavyasya prajñayā enām vivecaya
7. rāma eṣā vicāraśataśālinī viśrāntiḥ
vītahavyasya te kathitā enām prajñayā vivecaya
7. O Rama, this state of repose (viśrānti), characterized by a hundred reflections, has been recounted to you concerning Vitahavya. Discern it well with your intelligence.
एवंप्रकारया चार्व्या स्वविचारणयेद्धया ।
तत्त्वमालोक्य तत्सारमातिष्ठोत्तिष्ठ राघव ॥ ८ ॥
evaṃprakārayā cārvyā svavicāraṇayeddhayā ,
tattvamālokya tatsāramātiṣṭhottiṣṭha rāghava 8
8. evamprakārayā cārvyā svavicāraṇayā iddhyā
tattvam ālokya tatsāram ātiṣṭha uttiṣṭha rāghava
8. rāghava evamprakārayā cārvyā svavicāraṇayā
iddhyā tattvam tatsāram ālokya uttiṣṭha ātiṣṭha
8. O Rāghava, by means of such a beautiful and profound self-inquiry, having realized the truth (tattva) and its essence, abide in that essence and arise!
यदेतदखिलं राम भवते वर्णितं मया ।
यदिदं वर्णयाम्यद्य वर्णयिष्यामि यच्च वा ॥ ९ ॥
yadetadakhilaṃ rāma bhavate varṇitaṃ mayā ,
yadidaṃ varṇayāmyadya varṇayiṣyāmi yacca vā 9
9. yat etat akhilam rāma bhavate varṇitam mayā
yat idam varṇayāmi adya varṇayiṣyāmi yat ca vā
9. rāma mayā bhavate yat etat akhilam varṇitam,
yat idam adya varṇayāmi,
vā ca yat varṇayiṣyāmi
9. O Rāma, all this, the entirety of what has been described by me to you, and whatever I describe today, or whatever I shall describe (in the future)...
त्रिकालदर्शिना नित्यं चिरं च किल जीवता ।
विचारितं च दृष्टं च मया तदखिलं स्वयम् ॥ १० ॥
trikāladarśinā nityaṃ ciraṃ ca kila jīvatā ,
vicāritaṃ ca dṛṣṭaṃ ca mayā tadakhilaṃ svayam 10
10. trikāladarśinā nityam ciram ca kila jīvatā
vicāritam ca dṛṣṭam ca mayā tat akhilam svayam
10. kila trikāladarśinā nityam ca ciram jīvatā
mayā tat akhilam svayam vicāritam ca dṛṣṭam ca
10. Indeed, all that entire (teaching), I have personally investigated and seen, living eternally and for a long time as one who perceives all three times (past, present, and future).
तदेताममलां दृष्टिमवलम्ब्य महामते ।
ज्ञानमासादय परं ज्ञानान्मुक्तिर्हि लभ्यते ॥ ११ ॥
tadetāmamalāṃ dṛṣṭimavalambya mahāmate ,
jñānamāsādaya paraṃ jñānānmuktirhi labhyate 11
11. tat etām amalām dṛṣṭim avalambya mahāmate
jñānam āsādaya param jñānāt muktiḥ hi labhyate
11. mahāmate tat etām amalām dṛṣṭim avalambya
param jñānam āsādaya hi jñānāt muktiḥ labhyate
11. Therefore, O great-minded one, by resorting to this pure insight, attain supreme knowledge. For indeed, liberation (mokṣa) is obtained from knowledge (jñāna).
ज्ञानान्निर्दुःखतामेति ज्ञानादज्ञानसंक्षयः ।
ज्ञानादेव परा सिद्धिर्नान्यस्माद्राम वस्तुतः ॥ १२ ॥
jñānānnirduḥkhatāmeti jñānādajñānasaṃkṣayaḥ ,
jñānādeva parā siddhirnānyasmādrāma vastutaḥ 12
12. jñānāt nirduḥkhatām eti jñānāt ajñānasaṃkṣayaḥ
jñānāt eva parā siddhiḥ na anyasmāt rāma vastutaḥ
12. rāma vastutaḥ jñānāt nirduḥkhatām eti jñānāt
ajñānasaṃkṣayaḥ jñānāt eva parā siddhiḥ anyasmāt na
12. One attains freedom from sorrow through knowledge, and through knowledge, ignorance is completely destroyed. Indeed, supreme attainment (siddhi) comes only from knowledge, O Rama, truly not from anything else.
ज्ञानेन सकलामाशां विनिकृत्य समन्ततः ।
शातिताशेषचित्ताद्रिर्वीतहव्यो मुनीश्वरः ॥ १३ ॥
jñānena sakalāmāśāṃ vinikṛtya samantataḥ ,
śātitāśeṣacittādrirvītahavyo munīśvaraḥ 13
13. jñānena sakalām āśām vinikṛtya samantataḥ
śātitāśeṣacittādriḥ vītahavyaḥ munīśvaraḥ
13. jñānena samantataḥ sakalām āśām vinikṛtya
vītahavyaḥ munīśvaraḥ śātitāśeṣacittādriḥ
13. Having completely eradicated all desires (āśā) on all sides through knowledge, the preeminent sage Vitahavya shattered the mountain of all remaining thoughts.
वीतहव्यात्मिका संवित्संकल्पजगतीति सा ।
अनुभूतवती दृश्यमिदमेव च तज्जगत् ॥ १४ ॥
vītahavyātmikā saṃvitsaṃkalpajagatīti sā ,
anubhūtavatī dṛśyamidameva ca tajjagat 14
14. vītahavyātmikā saṃvit saṃkalpajagatī iti sā
anubhūtavatī dṛśyam idam eva ca tat jagat
14. vītahavyātmikā sā saṃvit saṃkalpajagatī iti
idam dṛśyam eva ca tat jagat anubhūtavatī
14. That consciousness (saṃvit), whose very nature (ātman) was Vitahavya, experienced this phenomenal world, which was indeed that very world born of thought (saṃkalpa).
वीतहव्यो मनोमात्रं मनोहंत्वमिवैन्द्रियः ।
मनो जगदिदं कृत्स्नमन्यतानन्यते तु के ॥ १५ ॥
vītahavyo manomātraṃ manohaṃtvamivaindriyaḥ ,
mano jagadidaṃ kṛtsnamanyatānanyate tu ke 15
15. vītahavyaḥ manomātram manohaṃtvam iva aindriyaḥ
manaḥ jagat idam kṛtsnam anyatā ananyatā tu ke
15. vītahavyaḥ manomātram aindriyaḥ manohaṃtvam iva
idam kṛtsnam jagat manaḥ tu anyatā ananyatā ke
15. Vitahavya is pure consciousness (mind-only). He is like the destruction of the (conventional) mind (manohaṃtvam), even though he is an embodied being (aindriyaḥ) operating through the senses. This entire world is mind. So, what then are notions of difference (anyatā) and non-difference (ananyatā)?
अधिगतपरमार्थः क्षीणरागादिदोषः सकलमलविकारोपाधिसङ्गाद्यपेतः ।
चिरमनुसृतमन्तः स्वं स्वभावं विवेकी पदममलमनन्तं प्राप्तवान्शान्तशोकः ॥ १६ ॥
adhigataparamārthaḥ kṣīṇarāgādidoṣaḥ sakalamalavikāropādhisaṅgādyapetaḥ ,
ciramanusṛtamantaḥ svaṃ svabhāvaṃ vivekī padamamalamanantaṃ prāptavānśāntaśokaḥ 16
16. adhigataparāmārthaḥ kṣīṇarāgādidoṣaḥ
sakalamalavikāropādhisangādyapetaḥ ciram
anusṛtam antaḥ svam svabhāvam vivekī
padam amalam anantam prāptavān śāntaśokaḥ
16. vivekī adhigataparāmārthaḥ kṣīṇarāgādidoṣaḥ
sakalamalavikāropādhisangādyapetaḥ
ciram antaḥ svam svabhāvam anusṛtam
śāntaśokaḥ amalam anantam padam prāptavān
16. A discerning person, having realized the supreme reality, with faults like attachment (rāga) diminished, and free from all impurities, transformations, limiting adjuncts (upādhi), and attachments, having long pursued his own intrinsic nature (svabhāva) within himself, attained the pure, infinite state, his sorrow having come to an end.