योगवासिष्ठः
yogavāsiṣṭhaḥ
-
book-6, chapter-65
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
ईषद्दृष्टो यथा तेन भिक्षुणा चेतसि भ्रमः ।
भूतं प्रयत्नमेवैष पृथक्कृत्वा सुपश्यति ॥ १ ॥
ईषद्दृष्टो यथा तेन भिक्षुणा चेतसि भ्रमः ।
भूतं प्रयत्नमेवैष पृथक्कृत्वा सुपश्यति ॥ १ ॥
śrīvasiṣṭha uvāca ,
īṣaddṛṣṭo yathā tena bhikṣuṇā cetasi bhramaḥ ,
bhūtaṃ prayatnamevaiṣa pṛthakkṛtvā supaśyati 1
īṣaddṛṣṭo yathā tena bhikṣuṇā cetasi bhramaḥ ,
bhūtaṃ prayatnamevaiṣa pṛthakkṛtvā supaśyati 1
1.
śrīvasiṣṭha uvāca īṣat dṛṣṭaḥ yathā tena bhikṣuṇā cetasi
bhramaḥ bhūtam prayatnam eva eṣaḥ pṛthakkṛtvā supaśyati
bhramaḥ bhūtam prayatnam eva eṣaḥ pṛthakkṛtvā supaśyati
1.
śrīvasiṣṭha uvāca: yathā tena bhikṣuṇā cetasi īṣat dṛṣṭaḥ bhramaḥ,
(tathā) eṣaḥ bhūtam prayatnam eva pṛthakkṛtvā supaśyati
(tathā) eṣaḥ bhūtam prayatnam eva pṛthakkṛtvā supaśyati
1.
Śrī Vasiṣṭha said: Just as that mendicant faintly perceived a delusion (bhrama) in his mind, so too this person, having truly distinguished the effort (prayatnam), clearly observes it.
सर्वस्याभासजीवस्य मृतिजन्ममयी स्थितिः ।
भवत्येव चिदाकाशरूपिण्येवाकृतिं गता ॥ २ ॥
भवत्येव चिदाकाशरूपिण्येवाकृतिं गता ॥ २ ॥
sarvasyābhāsajīvasya mṛtijanmamayī sthitiḥ ,
bhavatyeva cidākāśarūpiṇyevākṛtiṃ gatā 2
bhavatyeva cidākāśarūpiṇyevākṛtiṃ gatā 2
2.
sarvasya ābhāsajīvasya mṛtijanmamayī sthitiḥ
bhavati eva citākāśarūpiṇī eva ākṛtim gatā
bhavati eva citākāśarūpiṇī eva ākṛtim gatā
2.
sarvasya ābhāsajīvasya mṛtijanmamayī sthitiḥ
eva citākāśarūpiṇī eva ākṛtim gatā bhavati
eva citākāśarūpiṇī eva ākṛtim gatā bhavati
2.
The condition of birth and death for every illusory individual soul (jīva) certainly arises when it assumes a form which is inherently the very nature of the ether of consciousness (cit-ākāśa).
पृथक्कृत्यैक्यमभ्येति स्वात्मा संसारखण्डकम् ।
सर्व एव मृतो जन्तुः पृथक्स्वप्ननिभात्मकम् ॥ ३ ॥
सर्व एव मृतो जन्तुः पृथक्स्वप्ननिभात्मकम् ॥ ३ ॥
pṛthakkṛtyaikyamabhyeti svātmā saṃsārakhaṇḍakam ,
sarva eva mṛto jantuḥ pṛthaksvapnanibhātmakam 3
sarva eva mṛto jantuḥ pṛthaksvapnanibhātmakam 3
3.
pṛthak kṛtya aikyam abhyeti svātmā saṃsārakhaṇḍakam
| sarvaḥ eva mṛtaḥ jantuḥ pṛthak svapnanibhātmakam ||
| sarvaḥ eva mṛtaḥ jantuḥ pṛthak svapnanibhātmakam ||
3.
svātmā aikyam pṛthak kṛtya saṃsārakhaṇḍakam abhyeti sarvaḥ
eva mṛtaḥ jantuḥ pṛthak svapnanibhātmakam [bhavati]
eva mṛtaḥ jantuḥ pṛthak svapnanibhātmakam [bhavati]
3.
One's own self (ātman), having separated from unity, enters the fragmented state of the cycle of rebirth (saṃsāra). Indeed, every mortal creature is distinct and inherently dream-like.
एवंततस्वरूपोऽपि देही चामोक्षमाकुलः ।
जीवयूथं मया तुभ्यं कथितं कथयाऽनया ॥ ४ ॥
जीवयूथं मया तुभ्यं कथितं कथयाऽनया ॥ ४ ॥
evaṃtatasvarūpo'pi dehī cāmokṣamākulaḥ ,
jīvayūthaṃ mayā tubhyaṃ kathitaṃ kathayā'nayā 4
jīvayūthaṃ mayā tubhyaṃ kathitaṃ kathayā'nayā 4
4.
evam tatasvarūpaḥ api dehī ca āmokṣam ākulaḥ |
jīvayūtham mayā tubhyam kathitam kathayā anayā ||
jīvayūtham mayā tubhyam kathitam kathayā anayā ||
4.
evam tatasvarūpaḥ api dehī ca āmokṣam ākulaḥ [bhavati]
mayā anayā kathayā tubhyam jīvayūtham kathitam
mayā anayā kathayā tubhyam jīvayūtham kathitam
4.
Even though the embodied being (dehin) is of such a nature, it remains agitated until final liberation (mokṣa). By me, the multitude of individual souls (jīva) has been explained to you through this discourse.
परात्प्रस्पन्दितात्मेति न भिक्षू राम केवलम् ।
मोहान्मोहान्तरं याति जीवोऽहरहरेव नः ॥ ५ ॥
मोहान्मोहान्तरं याति जीवोऽहरहरेव नः ॥ ५ ॥
parātpraspanditātmeti na bhikṣū rāma kevalam ,
mohānmohāntaraṃ yāti jīvo'harahareva naḥ 5
mohānmohāntaraṃ yāti jīvo'harahareva naḥ 5
5.
parāt praspanditātmā iti na bhikṣū rāma kevalam
| mohāt mohāntaram yāti jīvaḥ aharahaḥ eva naḥ ||
| mohāt mohāntaram yāti jīvaḥ aharahaḥ eva naḥ ||
5.
parāt praspanditātmā iti [bhavati] rāma,
[eṣaḥ] kevalam bhikṣū na naḥ jīvaḥ mohāt mohāntaram aharahaḥ eva yāti
[eṣaḥ] kevalam bhikṣū na naḥ jīvaḥ mohāt mohāntaram aharahaḥ eva yāti
5.
That which is the self (ātman) manifesting from the Supreme - that is not merely a mendicant (bhikṣu), O Rāma. Our individual soul (jīva), indeed, goes from one delusion to another, day after day.
पर्वताग्रपरिभ्रष्टो ह्यधोध उपलो यथा ।
परमात्मपरिभ्रष्टो जीवः स्वप्नमिमं दृढम् ॥ ६ ॥
परमात्मपरिभ्रष्टो जीवः स्वप्नमिमं दृढम् ॥ ६ ॥
parvatāgraparibhraṣṭo hyadhodha upalo yathā ,
paramātmaparibhraṣṭo jīvaḥ svapnamimaṃ dṛḍham 6
paramātmaparibhraṣṭo jīvaḥ svapnamimaṃ dṛḍham 6
6.
parvatāgraparibhraṣṭaḥ hi adhaḥ adhaḥ upalaḥ yathā
| paramātmaparibhraṣṭaḥ jīvaḥ svapnam imam dṛḍham ||
| paramātmaparibhraṣṭaḥ jīvaḥ svapnam imam dṛḍham ||
6.
yathā hi parvatāgraparibhraṣṭaḥ upalaḥ adhaḥ adhaḥ [patati],
[tathā] paramātmaparibhraṣṭaḥ jīvaḥ imam dṛḍham svapnam [prāpnoti]
[tathā] paramātmaparibhraṣṭaḥ jīvaḥ imam dṛḍham svapnam [prāpnoti]
6.
Just as a stone, having fallen from a mountain peak, indeed [rolls] lower and lower, so too the individual soul (jīva), having fallen from the Supreme Self (paramātman), [enters] this firm dream.
पश्यत्यस्मादपि स्वप्नाद्याति स्वप्नान्तरं पुनः ।
स्वप्नात्स्वप्ने विनिपतन्मृषैवेदं दृढं किल ॥ ७ ॥
स्वप्नात्स्वप्ने विनिपतन्मृषैवेदं दृढं किल ॥ ७ ॥
paśyatyasmādapi svapnādyāti svapnāntaraṃ punaḥ ,
svapnātsvapne vinipatanmṛṣaivedaṃ dṛḍhaṃ kila 7
svapnātsvapne vinipatanmṛṣaivedaṃ dṛḍhaṃ kila 7
7.
paśyati asmāt api svapnāt yāti svapnāntaram punaḥ
svapnāt svapne vinipatān mṛṣā eva idam dṛḍham kila
svapnāt svapne vinipatān mṛṣā eva idam dṛḍham kila
7.
asmāt svapnāt api paśyati punaḥ svapnāntaram yāti
svapnāt svapne vinipatān idam dṛḍham mṛṣā eva kila
svapnāt svapne vinipatān idam dṛḍham mṛṣā eva kila
7.
Even from this dream, one perceives and then goes to another dream. Constantly falling from one dream into another, this entire experience, though it seems firmly established, is actually false.
परिपश्यति जीवोऽन्तर्मायया जर्जरीकृतः ।
क्वचित्केनचिदेवेह कदाचिदपि वा स्वयम् ॥ ८ ॥
क्वचित्केनचिदेवेह कदाचिदपि वा स्वयम् ॥ ८ ॥
paripaśyati jīvo'ntarmāyayā jarjarīkṛtaḥ ,
kvacitkenacideveha kadācidapi vā svayam 8
kvacitkenacideveha kadācidapi vā svayam 8
8.
paripaśyati jīvaḥ antar māyayā jarjarīkṛtaḥ
kvacit kenacit eva iha kadācit api vā svayam
kvacit kenacit eva iha kadācit api vā svayam
8.
māyayā jarjarīkṛtaḥ jīvaḥ antar paripaśyati
kvacit kenacit eva iha kadācit api vā svayam
kvacit kenacit eva iha kadācit api vā svayam
8.
The individual soul (jīva), shattered by illusion (māyā), perceives its inner world – sometimes through another, sometimes by itself, or sometimes even here [in this manifest world].
देहनाम्नोऽहमित्यन्तो मुच्यते स्वं प्रपद्यते ।
श्रीराम उवाच ।
अहो नु विषमो मोहो जीवस्यास्योपजायते ॥ ९ ॥
श्रीराम उवाच ।
अहो नु विषमो मोहो जीवस्यास्योपजायते ॥ ९ ॥
dehanāmno'hamityanto mucyate svaṃ prapadyate ,
śrīrāma uvāca ,
aho nu viṣamo moho jīvasyāsyopajāyate 9
śrīrāma uvāca ,
aho nu viṣamo moho jīvasyāsyopajāyate 9
9.
dehanāmnaḥ aham iti antaḥ mucyate svam prapadyate śrīrāmaḥ
uvāca aho nu viṣamaḥ mohaḥ jīvasya asya upajāyate
uvāca aho nu viṣamaḥ mohaḥ jīvasya asya upajāyate
9.
dehanāmnaḥ aham iti antaḥ mucyate svam prapadyate śrīrāmaḥ
uvāca aho nu asya jīvasya viṣamaḥ mohaḥ upajāyate
uvāca aho nu asya jīvasya viṣamaḥ mohaḥ upajāyate
9.
The ego (ahaṅkāra), which is known by the name 'body', becomes liberated (mokṣa) and attains its true self. Shri Rama said: 'Oh, indeed, what a terrible delusion (moha) arises for this individual soul (jīva)!'
यथा सुप्तस्य स्तोकेन नानाकारविकारया ।
मिथ्याज्ञानोग्रयामिन्या मायया निपतत्यलम् ॥ १० ॥
मिथ्याज्ञानोग्रयामिन्या मायया निपतत्यलम् ॥ १० ॥
yathā suptasya stokena nānākāravikārayā ,
mithyājñānograyāminyā māyayā nipatatyalam 10
mithyājñānograyāminyā māyayā nipatatyalam 10
10.
yathā suptasya stokena nānā ākāra vikārayā
mithyā jñāna ugra yāminyā māyayā nipatati alam
mithyā jñāna ugra yāminyā māyayā nipatati alam
10.
yathā suptasya stokena nānākāravikārayā
mithyājñānogravāminyā māyayā alam nipatati
mithyājñānogravāminyā māyayā alam nipatati
10.
Just as for one who is asleep, by even a small (cause), one completely falls under the spell of illusion (māyā), which manifests in various forms and transformations, and is like a fierce night of false knowledge.
अहो नु खलु वैषम्यं भीमं निजवदुच्यते ।
भगवन्सर्वदा सर्वं सर्वदैव जगत्स्थितौ ॥ ११ ॥
भगवन्सर्वदा सर्वं सर्वदैव जगत्स्थितौ ॥ ११ ॥
aho nu khalu vaiṣamyaṃ bhīmaṃ nijavaducyate ,
bhagavansarvadā sarvaṃ sarvadaiva jagatsthitau 11
bhagavansarvadā sarvaṃ sarvadaiva jagatsthitau 11
11.
aho nu khalu vaiṣamyam bhīmam nijavat ucyate
bhagavan sarvadā sarvam sarvadā eva jagatsthitau
bhagavan sarvadā sarvam sarvadā eva jagatsthitau
11.
aho nu khalu bhīmam vaiṣamyam nijavat ucyate
bhagavan sarvam sarvadā eva jagatsthitau
bhagavan sarvam sarvadā eva jagatsthitau
11.
Ah, indeed, what a formidable paradox it is said to be, that inequality is inherent to one's very nature! O Venerable One, does everything always, always truly exist solely within the framework of worldly existence?
त्वया संभवतीत्युक्तं यथा तच्चानुभूयते ।
एवंगुणविशिष्टात्मा तन्मोहात्मा स भिक्षुकः ॥ १२ ॥
एवंगुणविशिष्टात्मा तन्मोहात्मा स भिक्षुकः ॥ १२ ॥
tvayā saṃbhavatītyuktaṃ yathā taccānubhūyate ,
evaṃguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā sa bhikṣukaḥ 12
evaṃguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā sa bhikṣukaḥ 12
12.
tvayā saṃbhavati iti uktam yathā tat ca anubhūyate
evamguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā saḥ bhikṣukaḥ
evamguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā saḥ bhikṣukaḥ
12.
tvayā saṃbhavati iti uktam yathā tat ca anubhūyate
saḥ bhikṣukaḥ evamguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā
saḥ bhikṣukaḥ evamguṇaviśiṣṭātmā tanmohātmā
12.
As it was declared by you that this (possibility/existence) occurs, so it is also experienced. That mendicant (bhikṣu) is one whose individual self (ātman) is endowed with such qualities, yet whose individual self (ātman) is (also) deluded by that (moha).
क्वचिदस्ति न वास्त्यन्तरालोक्य कथयाशु मे ।
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अद्य रात्रौ समाधिस्थस्त्रिलोकीमठिकामिमाम् ॥ १३ ॥
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
अद्य रात्रौ समाधिस्थस्त्रिलोकीमठिकामिमाम् ॥ १३ ॥
kvacidasti na vāstyantarālokya kathayāśu me ,
śrīvasiṣṭha uvāca ,
adya rātrau samādhisthastrilokīmaṭhikāmimām 13
śrīvasiṣṭha uvāca ,
adya rātrau samādhisthastrilokīmaṭhikāmimām 13
13.
kvacit asti na vā asti antarlokya kathaya āśu me śrīvasiṣṭhaḥ
uvāca adya rātrau samādhisthaḥ trilokīmaṭhikām imām
uvāca adya rātrau samādhisthaḥ trilokīmaṭhikām imām
13.
(saḥ bhikṣukaḥ) kvacit asti na vā asti antarlokya āśu me kathaya.
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca adya rātrau samādhisthaḥ imām trilokīmaṭhikām
śrīvasiṣṭhaḥ uvāca adya rātrau samādhisthaḥ imām trilokīmaṭhikām
13.
Does he exist anywhere or not? Having ascertained this inwardly, tell me quickly. Shri Vasistha said: 'Tonight, absorbed in deep meditation (samādhi), I shall [observe] this universal abode of the three worlds...'
भिक्षुरेकोऽस्तिनास्तीति प्रेक्ष्य प्रातर्वदाम्यहम् ।
वाल्मीकिरुवाच ।
मुनौ चैवं कथयति बहिर्मध्याह्नडिण्डिमः ॥ १४ ॥
वाल्मीकिरुवाच ।
मुनौ चैवं कथयति बहिर्मध्याह्नडिण्डिमः ॥ १४ ॥
bhikṣureko'stināstīti prekṣya prātarvadāmyaham ,
vālmīkiruvāca ,
munau caivaṃ kathayati bahirmadhyāhnaḍiṇḍimaḥ 14
vālmīkiruvāca ,
munau caivaṃ kathayati bahirmadhyāhnaḍiṇḍimaḥ 14
14.
bhikṣuḥ ekaḥ asti na asti iti prekṣya prātaḥ vadāmi aham
vālmīkiḥ uvāca munau ca evam kathayati bahiḥ madhyāhnaḍiṇḍimaḥ
vālmīkiḥ uvāca munau ca evam kathayati bahiḥ madhyāhnaḍiṇḍimaḥ
14.
ekaḥ bhikṣuḥ asti na asti iti prekṣya aham prātaḥ vadāmi.
vālmīkiḥ uvāca ca munau evam kathayati bahiḥ madhyāhnaḍiṇḍimaḥ
vālmīkiḥ uvāca ca munau evam kathayati bahiḥ madhyāhnaḍiṇḍimaḥ
14.
'Having observed whether that mendicant (bhikṣu) truly exists or not, I shall speak (to you) in the morning.' Valmiki said: And as the sage (Vasistha) was speaking thus, the noon drum (sound) was heard outside.
उदभूत्प्रलयक्षुब्धघनगर्जितमांसलः ।
तत्यजुः पादयोस्तस्य पुष्पाञ्जलिपरम्पराः ॥ १५ ॥
तत्यजुः पादयोस्तस्य पुष्पाञ्जलिपरम्पराः ॥ १५ ॥
udabhūtpralayakṣubdhaghanagarjitamāṃsalaḥ ,
tatyajuḥ pādayostasya puṣpāñjaliparamparāḥ 15
tatyajuḥ pādayostasya puṣpāñjaliparamparāḥ 15
15.
udabhūt pralayakṣubdha ghanagarjita māṃsalaḥ |
tatyajuḥ pādayoḥ tasya puṣpāñjaliparamparāḥ ||
tatyajuḥ pādayoḥ tasya puṣpāñjaliparamparāḥ ||
15.
pralayakṣubdha ghanagarjita māṃsalaḥ udabhūt
te tasya pādayoḥ puṣpāñjaliparamparāḥ tatyajuḥ
te tasya pādayoḥ puṣpāñjaliparamparāḥ tatyajuḥ
15.
A powerful sound arose, as resonant as the thunder of clouds agitated during the cosmic dissolution. They offered continuous streams of flower offerings at his feet.
मृषाः पौरा विटपिनः पुष्पं वातधुता इव ।
पूजयित्वा मुनिश्रेष्ठानुदतिष्ठन्स्वविष्टरात् ॥ १६ ॥
पूजयित्वा मुनिश्रेष्ठानुदतिष्ठन्स्वविष्टरात् ॥ १६ ॥
mṛṣāḥ paurā viṭapinaḥ puṣpaṃ vātadhutā iva ,
pūjayitvā muniśreṣṭhānudatiṣṭhansvaviṣṭarāt 16
pūjayitvā muniśreṣṭhānudatiṣṭhansvaviṣṭarāt 16
16.
mṛṣāḥ paurāḥ viṭapinaḥ puṣpam vātadhutāḥ iva |
pūjayitvā muniśreṣṭhān udatiṣṭhan svaviṣṭarāt ||
pūjayitvā muniśreṣṭhān udatiṣṭhan svaviṣṭarāt ||
16.
muniśreṣṭhān pūjayitvā,
mṛṣāḥ paurāḥ,
viṭapinaḥ puṣpam vātadhutāḥ iva,
svaviṣṭarāt udatiṣṭhan
mṛṣāḥ paurāḥ,
viṭapinaḥ puṣpam vātadhutāḥ iva,
svaviṣṭarāt udatiṣṭhan
16.
After honoring the best among the sages, the townspeople rose from their seats, appearing exhausted (mṛṣāḥ), like wind-shaken trees (viṭapin) whose flowers (puṣpa) had faded.
सभा तदनु सोत्तस्थौ सप्रणामपरम्परा ।
क्रमेण ह्यस्तनेनैव जग्मुः खेचरभूचराः ॥ १७ ॥
क्रमेण ह्यस्तनेनैव जग्मुः खेचरभूचराः ॥ १७ ॥
sabhā tadanu sottasthau sapraṇāmaparamparā ,
krameṇa hyastanenaiva jagmuḥ khecarabhūcarāḥ 17
krameṇa hyastanenaiva jagmuḥ khecarabhūcarāḥ 17
17.
sabhā tadanu sā uttasthe sa-praṇāmaparamparā |
krameṇa hi astanena eva jagmuḥ khecarabhūcarāḥ ||
krameṇa hi astanena eva jagmuḥ khecarabhūcarāḥ ||
17.
tadanu sabhā sa-praṇāmaparamparā sā uttasthe
khecarabhūcarāḥ hi astanena eva krameṇa jagmuḥ
khecarabhūcarāḥ hi astanena eva krameṇa jagmuḥ
17.
Thereafter, the assembly rose with a continuous succession of salutations. The sky-dwellers and earth-dwellers then departed in the same order as they had indeed (hi) done yesterday.
स्वास्पदेषु यथाशास्त्रमहर्व्यापारमादृताः ।
सर्वे संपादयामासुर्निजधर्मं क्रमोचितम् ॥ १८ ॥
सर्वे संपादयामासुर्निजधर्मं क्रमोचितम् ॥ १८ ॥
svāspadeṣu yathāśāstramaharvyāpāramādṛtāḥ ,
sarve saṃpādayāmāsurnijadharmaṃ kramocitam 18
sarve saṃpādayāmāsurnijadharmaṃ kramocitam 18
18.
sva-aspadeṣu yathāśāstram aharvyāpāram ādṛtāḥ |
sarve saṃpādayāmāsuḥ nijadharmam kramocitam ||
sarve saṃpādayāmāsuḥ nijadharmam kramocitam ||
18.
sarve sva-aspadeṣu yathāśāstram aharvyāpāram ādṛtāḥ (santaḥ),
kramocitam nijadharmam saṃpādayāmāsuḥ
kramocitam nijadharmam saṃpādayāmāsuḥ
18.
All of them, attentive to their daily activities in their respective places and in accordance with the sacred texts, then performed their own specific duty (dharma), which was appropriate to their station.
चिन्तयन्तो मुनिप्रोक्तं महीचरनभश्चराः ।
ज्ञानं क्षपां क्षणमिव निन्युः कल्पमिवापि च ॥ १९ ॥
ज्ञानं क्षपां क्षणमिव निन्युः कल्पमिवापि च ॥ १९ ॥
cintayanto muniproktaṃ mahīcaranabhaścarāḥ ,
jñānaṃ kṣapāṃ kṣaṇamiva ninyuḥ kalpamivāpi ca 19
jñānaṃ kṣapāṃ kṣaṇamiva ninyuḥ kalpamivāpi ca 19
19.
cintayantaḥ muniproktaṃ mahīcaranabhaścarāḥ
jñānaṃ kṣapām kṣaṇam iva ninyuḥ kalpam iva api ca
jñānaṃ kṣapām kṣaṇam iva ninyuḥ kalpam iva api ca
19.
mahīcaranabhaścarāḥ muniproktaṃ jñānaṃ cintayantaḥ
kṣapām kṣaṇam iva kalpam iva api ca ninyuḥ
kṣapām kṣaṇam iva kalpam iva api ca ninyuḥ
19.
The earth-dwellers and sky-dwellers, contemplating the knowledge declared by the sage, passed the night. For them, it seemed as short as a moment and also as long as an eon.
प्रातः पुनः प्रसृतकार्यपरम्परेऽस्मिञ्जाते जने खचरभूचरभूतसङ्घः ।
आख्यानलोकरचनेन तथैव तस्थावन्योन्यसंवदनपूजितपूज्यलोकः ॥ २० ॥
आख्यानलोकरचनेन तथैव तस्थावन्योन्यसंवदनपूजितपूज्यलोकः ॥ २० ॥
prātaḥ punaḥ prasṛtakāryaparampare'smiñjāte jane khacarabhūcarabhūtasaṅghaḥ ,
ākhyānalokaracanena tathaiva tasthāvanyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ 20
ākhyānalokaracanena tathaiva tasthāvanyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ 20
20.
prātaḥ punaḥ prasṛtakāryaparamparai
asmin jāte jane khacarabūcarabhūtasaṅghaḥ
ākhyānalokaracanena tathā eva
tasthau anyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ
asmin jāte jane khacarabūcarabhūtasaṅghaḥ
ākhyānalokaracanena tathā eva
tasthau anyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ
20.
prātaḥ punaḥ asmin jane prasṛtakāryaparamparai jāte,
anyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ khacarabūcarabhūtasaṅghaḥ ākhyānalokaracanena tathā eva tasthau
anyonyasaṃvadanapūjitapūjyalokaḥ khacarabūcarabhūtasaṅghaḥ ākhyānalokaracanena tathā eva tasthau
20.
In the morning, when the continuous flow of daily activities had resumed among people, the assembly of sky-dwelling and earth-dwelling beings remained just as they were. Through their mutual conversations, they honored those worthy of reverence and engaged in the creation of narratives.
Links to all chapters:
vairāgya prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
mumukṣu prakaraṇa
utpatti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
sthiti prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
upaśama prakaraṇa
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 1) (current book)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65 (current chapter)
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
nirvāṇa prakaraṇa (bhāga 2)
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 67
Chapter 68
Chapter 69
Chapter 70
Chapter 71
Chapter 72
Chapter 73
Chapter 74
Chapter 75
Chapter 76
Chapter 77
Chapter 78
Chapter 79
Chapter 80
Chapter 81
Chapter 82
Chapter 83
Chapter 84
Chapter 85
Chapter 86
Chapter 87
Chapter 88
Chapter 89
Chapter 90
Chapter 91
Chapter 92
Chapter 93
Chapter 94
Chapter 95
Chapter 96
Chapter 97
Chapter 98
Chapter 99
Chapter 100
Chapter 101
Chapter 102
Chapter 103
Chapter 104
Chapter 105
Chapter 106
Chapter 107
Chapter 108
Chapter 109
Chapter 110
Chapter 111
Chapter 112
Chapter 113
Chapter 114
Chapter 115
Chapter 116
Chapter 117
Chapter 118
Chapter 119
Chapter 120
Chapter 121
Chapter 122
Chapter 123
Chapter 124
Chapter 125
Chapter 126
Chapter 127
Chapter 128
Chapter 129
Chapter 130
Chapter 131
Chapter 132
Chapter 133
Chapter 134
Chapter 135
Chapter 136
Chapter 137
Chapter 138
Chapter 139
Chapter 140
Chapter 141
Chapter 142
Chapter 143
Chapter 144
Chapter 145
Chapter 146
Chapter 147
Chapter 148
Chapter 149
Chapter 150
Chapter 151
Chapter 152
Chapter 153
Chapter 154
Chapter 155
Chapter 156
Chapter 157
Chapter 158
Chapter 159
Chapter 160
Chapter 161
Chapter 162
Chapter 163
Chapter 164
Chapter 165
Chapter 166
Chapter 167
Chapter 168
Chapter 169
Chapter 170
Chapter 171
Chapter 172
Chapter 173
Chapter 174
Chapter 175
Chapter 176
Chapter 177
Chapter 178
Chapter 179
Chapter 180
Chapter 181
Chapter 182
Chapter 183
Chapter 184
Chapter 185
Chapter 186
Chapter 187
Chapter 188
Chapter 189
Chapter 190
Chapter 191
Chapter 192
Chapter 193
Chapter 194
Chapter 195
Chapter 196
Chapter 197
Chapter 198
Chapter 199
Chapter 200
Chapter 201
Chapter 202
Chapter 203
Chapter 204
Chapter 205
Chapter 206
Chapter 207
Chapter 208
Chapter 209
Chapter 210
Chapter 211
Chapter 212
Chapter 213
Chapter 214
Chapter 215
Chapter 216